Referenser (596 st)
1 Moseboken (13)
Men Herren såg att människornas ondska hade blivit stor på jorden. Deras hjärtans alla tankar och avsikter var alltid och alltigenom onda.
Då ångrade (sorg-tröstade – hebr nacham) Herren (Jahve) verkligen att han gjort människorna på jorden, ja han var sårad (det smärtade) – [rakt] in i hans hjärta. [Ordet för att "ångra" (hebr. nicham) innebär inte att Gud ångrar sitt första beslut i betydelsen "inser att det var fel". Ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Profeten Nahums namn, som betyder tröst, har samma hebreiska rot (nhm), se även ; ; . Gud känner sorg över att människan föll i synd, men det finns hopp och tröst och räddning! I denna vers förekommer tre verb (nacham, asha och itsavon/asav) som på hebreiska återklingar det som Lemech uttalade över Noach i . De förekommer också i exakt samma ordning. Det enda som skiljer är grammatiken, vilket gör att betydelsen ändras.]
När Herren kände den välbehagliga doften, sade han till sig själv: "Aldrig mer ska min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.
Då föll Abraham ner på sitt ansikte och skrattade och sade i sitt hjärta: "Ska ett barn födas till honom som är 100 år gammal och ska Sarah som är 90 år bli gravid?"
Låt mig hämta en bit bröd så ni kan styrka er nu när ni ändå har kommit förbi er tjänares hem. Sedan kan ni fortsätta igen."
De svarade "Ja, gör det!"
Och innan jag slutat tala till mitt hjärta, se, då kom Rebecka med sin kruka på axeln och hon gick ner till källan och drog. Och jag sade till henne: "Låt mig dricka, jag ber dig".
Och Esau hatade Jakob på grund av välsignelsen som hans far välsignat honom med. Och Esau sade (tänkte) i sitt hjärta: "Låt sorgedagarna efter min far passera, sedan ska jag döda min bror Jakob."
Och Jakob smög sig i väg från aramén Laban utan att låta honom märka att han tänkte fly.
Och hans själ fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, och han älskade ungmön och talade till ungmöns hjärta.
Han sade till sina bröder: "Mina egna pengar har lagts tillbaka, och de ligger i min egen säck."
De blev förskräckta (deras hjärtan svek dem) och de vände sig oroligt till varandra och sade: "Vad är det som Gud (Elohim) har gjort mot oss?"
De berättade för honom och sade: "Josef lever fortfarande och han är ledare över hela Egyptens land." Då lamslogs hans hjärta [slutade hans hjärta nästan att slå], för han kunde inte tro dem.
Var inte rädda, jag ska försörja er och era barn." Sedan tröstade Josef dem och talade till deras hjärta (uppmuntrade dem). [Samma tanke utvecklas av Paulus i . Gud vänder det som var tänkt att skada till att verka för hans syften.]
2 Moseboken (46)
Då blev Herren arg på Mose, och sade: "Har du inte en bror, Aron, leviten [som är en skolad präst och är van att tala Guds ord]? Jag vet att han är duktig på att tala, och han är faktiskt på väg just nu för att möta dig. När han ser dig kommer han att glädja sig i sitt hjärta.
Herren sade till Mose: "När du går tillbaka till Egypten ska du inför farao utföra alla de övernaturliga tecken som jag har gett dig makt att göra. Men jag ska förhärda hans hjärta så att han inte släpper folket. [Bibeln är tydlig med att också farao själv förhärdar sitt hjärta, se ; , ; .]
Men jag ska göra så att faraos hjärta förhärdas. Trots att jag kommer att göra många övernaturliga tecken och under i Egyptens land,
Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet – hebr. chazaq) och han lyssnade inte till dem precis som Herren (Jahve) hade sagt. [Det hebreiska ordet chazaq betyder att "förhärda" och "tillsluta". När det används om hjärtat beskriver det en vilja som är orubblig och hård. Den hebreiska verbformen här anger inte om det är farao själv eller Gud som initierar förhärdandet. Samma öppna skrivsätt används även i ; ; . Gud känner människans hjärta och kan förutsäga människors agerande, se . När Mose först kallades berättar Herren att han vet att farao kommer göra motstånd och vägra att släppa israeliterna, se . Han har också berättat att han i slutändan kommer att förhärda faraos hjärta, se ; .
Är farao då bara en bricka i Guds spel utan någon egen vilja? Under de tio plågorna framträder ett mönster där det sker ett gradvis förhärdande där farao själv först förhärdar sitt eget hjärta, se , ; . Efter femte plågan sker ett skifte, vid den sjätte plågan står det för första gången att Gud förhärdar faraos hjärta, se . Vid sjunde plågan förhärdar farao på nytt sitt egna hjärta, men nu verkar han ha passerat en gräns utan återvändo. Från och med åttonde plågan och framåt är det Herren som förhärdar honom ytterligare, se , ; ; . 1. Blod: Faraos hjärta "blev hårt", se
2. Grodor: Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se
3. Insekter: Faraos hjärta "blev hårt", se 4. Flugor (skalbaggar): Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se
5. Boskap dör: faraos hjärta blev hårt, se
6. Bölder: "Herren förhärdade faraos hjärta", se 7. Hagel och eld: Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se
8. Gräshoppor: Herren säger: "jag har förhärdat faraos hjärta", se ,
9. Mörker: "Herre förhärdade faraos hjärta", se 10. Den förstföddes död: "Herren förhärdade faraos hjärta", se De nio första plågorna (tecknen) kan grupperas i tre grupper med tre plågor i varje grupp. De följer ett liknande mönster: Vid de två första plågorna varnas farao, medan den tredje plågan (i varje grupp) sker utan varning. Vid de tre första plågorna är det Aron som håller ut sin stav (; , ). Den fjärde och femte sänds från Gud (; ). Vid den sjätte plågan använder Mose sina händer och kastar aska i luften () och i de tre sista sträcker han ut sin hand (; , ). Den tionde plågan kommer från Gud, se .]
Sedan sade Herren till Mose: "Faraos hjärta är hårt (tillslutet). Han vägrar att släppa folket.
Men de egyptiska spåmännen (skrivare, från ordet för penna) gjorde samma sak med sina hemliga konster. Faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte på dem, precis som Herren (Jahve) hade sagt.
Farao vände sig om och gick in i sitt hus utan att ens ta någon notis om dem.
Men när farao såg lättnaden, förhärdade (tillslöt) han sitt hjärta och lyssnade inte på dem så som Herren (Jahve) hade sagt.
Spåmännen (skrivare, från ordet för penna) sade till farao: "Detta är Guds (Elohims) finger." Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte på dem så som Herren (Jahve) hade sagt.
Men farao förhärdade (tillslöt) sitt hjärta och lät inte folket gå.
När farao frågade hade inte ett enda djur som tillhörde Israels barn (söner) dött. Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lät inte folket gå.
Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta så att han inte lyssnade till dem. Så som Herren (Jahve) hade sagt till Mose [; ]. [Efter den 5:e plågan står det i att "all boskap dog." Vilka djur var det då som fick bölder i den 6:e plågan, se , och vilken boskap är det som tas in från fälten och skyddas från haglet i den 7:e plågan, se ? Det finns flera förklaringar.
Hebreiska kol, översatt "alla" i , behöver inte betyda vartenda ett utan också "alla typer". I den grekiska översättningen Septuaginta väljs inte gr. holon, som beskriver varenda en, utan pas som beskriver "alla sorter och olika typer". Betydelsen blir då att den femte plågan med någon form av sjukdom påverkade alla olika sorters boskap som hästar, åsnor, kameler, boskap, får och getter. Denna tolkning stärks av att några verser innan räknas just dessa olika typer av tamboskap upp, se .
Bibeln anger inte heller hur lång tid som passerar mellan den femte och sjätte plågan. Om det nu verkligen var varenda en av all boskap som utplånades, kan egyptierna tagit boskap från israeliterna eller köpt från grannländer. Vad det gäller haglet i den 7:e plågan varnades "de som fruktade Herren bland faraos tjänare" att ta in sin boskap under tak för att inte dö, se . Även om Bibeln inte uttryckligen säger det kan dessa gudfruktiga egyptier blivit skonade även tidigare, på samma sätt som israeliterna, när den egyptiska boskapen drabbades av sjukdom redan under den 5:e plågan.]
Denna gång ska jag sända alla hemsökelser (plågor – heb. magefa) till ditt hjärta, och till dina tjänare och till ditt folk, så att ni ska veta att det finns ingen som jag i hela världen.
men var och en som inte fruktar (vördar) Herrens (Jahves) ord lämnar sina tjänare och sin boskap ute på fälten.
Men när farao såg att regnet, haglet och åskan hade upphört, utökade han sin synd och förhärdade (tillslöt) sitt hjärta, både han och hans tjänare.
Faraos hjärta var förhärdat (tillslutet) och han lät inte Israels barn (söner) gå, så som Herren (Jahve) hade sagt genom Moses hand.
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Gå till farao, för jag har förhärdat (tillslutet) hans hjärta och hans tjänares hjärtan, så att jag kan visa mina tecken i deras mitt.
Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta och han lät inte Israels barn (söner) gå.
Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta och han var ovillig att låta dem gå.
Mose och Aron gjorde alla dessa tecken inför farao och Herren (Jahve) förhärdade (tillslöt) faraos hjärta, så att han inte lät Israels barn (söner) gå ut ur hans land.
Jag ska göra så att faraos hjärta förhärdas (tillsluts) och han ska komma efter dem, sedan ska jag bli förhärligad på farao tillsammans med hela hans armé och egyptierna ska veta att Jag Är Herren (Jahve). Så blev det.
Herren (Jahve) förhärdade (tillslöt) faraos hjärta, kungen i Egypten, så att han jagade efter Israels söner(folk), eftersom Israels söner (folk) drog ut med en hög hand (självsäkert, stolt) [i faraos ögon helt öppet och trotsigt].
Och jag, se, skåda, jag ska förhärda (tillsluta) egyptiernas hjärtan och de ska jaga efter dem så att jag ska bli förhärligad på farao och hans armé, hans vagnar och ryttare.
En fnysning från din näsa [östanvinden som blåste under natten, se ]
dämde upp vattnen (staplade upp dem).
det böljande (forsande vattnet) reste sig som en mur,
vattenströmmarna stelnade i havets djup.
Säg till Israels söner (alla israeliter) att de ska ta upp ett offer till mig (Herren), från alla människor som har hjärtan som gjorts villiga, [] ska du ta mitt offer.
Och du ska tala till alla som har visa hjärtan, som jag har fyllt med vishetens ande att de gör (tillverkar) Arons kläder för att helga (avskilja) honom så att han kan tjänstgöra för mig i prästämbetet.
Och Aron ska bära Israels söners namn på rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat) över sitt hjärta när han går in till den heliga platsen, som en ständig (oavbruten) åminnelse inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och du ska lägga urim och tummim i rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat), och de ska vara på Arons hjärta när han går inför Herrens (Jahves) ansikte. Och Aron ska bära Israels söners rättvisa (hebr. mishpat) inför Herrens (Jahves) ansikte alltid (hela tiden, oavbrutet, kontinuerligt). [Hebreiska ordet mishpat betyder påbud och bindande juridiska beslut. Det har med rätt och rättvisa att göra och här är det Gud som svarar med sitt rätta och rättvisa domslut när Aron använder urim och tummim för att få veta Guds vilja i enskilda frågor.]
Och jag, se jag har gett honom Oholiav, son till Achisamach av Dans stam. Och i hjärtat på alla som har ett vist hjärta har jag gett visheten, så att de kan göra allt som jag har befallt dig [i kapitel 25-30]:
"Ta ibland er ett offer till Herren (Jahve), alla som har ett villigt hjärta låt honom föra fram det, ett Herrens (Jahves) offer, guld och silver och brons,
Och låt varje man med ett vist hjärta ibland er komma och göra (tillverka) allt det som Herren (Jahve) har befallt,
Och de kom, alla vars hjärta uppmuntrade honom, och alla vars ande gjort honom villig, och förde fram Herrens (Jahves) offer till arbetet med mötestältet och för all dess tjänstgöring och till de heliga kläderna.
Och de kom, både män och kvinnor, så många som hade ett villigt hjärta och bar fram näsringar och örhängen och signetringar och gördlar, alla (slags) juveler av guld, och alla män förde fram ett offer av guld till Herren (Jahve).
Och alla kvinnor som hade visa hjärtan spann med sina händer och förde fram det som de hade spunnit, blått och purpur, scharlakansrött och fint linne. [Det står inte tyg eller garn i grundtexten men dessa färger syftar på det garn som kan användas till vävning.]
Och alla kvinnor vars hjärta uppmuntrade dem med vishet spann gethår.
Israels barn (söner) förde fram ett frivilligt offer till Herren (Jahve), varje man och kvinna vars hjärta hade gjort dem villiga att bidra till allt arbete som Herren (Jahve) befallt skulle göras genom Mose hand.
Och han har lagt i hans hjärta att han ska undervisa, både honom och Oholiav, Achisamachs son från Dans stam.
Dem har han fyllt med hjärtats vishet till att utföra allt slags hantverk, gravyr och flätning och vävning med färger, i blått och i purpur, i scharlakansrött och i fint linne och vävning, till att göra allt slags konstfullt hantverk.
Och Betsalel och Oholiav ska arbeta och varje man med ett vist hjärta i vilken Herren (Jahve) har lagt vishet och förståelse till att veta hur man gör allt arbete för tjänsten i helgedomen enligt allt som Herren (Jahve) har befallt."
Och Mose kallade på Betsalel och Oholiav och alla män med ett vist hjärta, i vars hjärta Herren (Jahve) har lagt vishet, alla vars hjärta manade honom att komma till arbetet och utföra det.
Och varje man med ett vist hjärta bland dem som utförde arbetet gjorde Tabernaklet med 10 våder av fint tvinnat linne och blått och purpur och scharlakansrött med keruber, ett arbete gjort av en skicklig yrkesman.
4 Moseboken (4)
Och Mose sade: "Genom detta ska ni veta (vara intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) har sänt mig att göra allt detta arbete och att jag inte har gjort det av eget sinne (ordagrant: från mitt hjärta).
Om Balak skulle ge mig hans hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herren (Jahve) min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) gott eller ont av mitt eget sinne (av mina egna idéer). Vad Herren (Jahve) talar det ska jag tala? []
Och varför ska ni vända bort hjärtat på Israels söner från att gå över och in i landet som Herren (Jahve) har gett dem?
För när de gick upp i Eshkols dal och såg landet, vände de bort hjärtat på Israels söner så att de inte skulle gå in i landet som Herren (Jahve) har gett dem.
5 Moseboken (4)
Och ni kom nära och stod under berget och berget brann i eld ända till himlarnas hjärta, med mörker, moln och tjocka mörka moln.
Och bland dessa länder ska du inte ha något lugn (ro) och där ska inte vara någon vila för din fotsula, utan Herren (Jahve) ska ge dig ett bävande hjärta och trånande ögon och en försmäktande själ.
men Herren (Jahve) har inte gett er ett hjärta som vet (känner till, har intim kunskap), och ögon som ser och öron som hör, förrän denna dag. [Andlig okänslighet är ett straff i sig självt. Det är inte så att Herren inte vill att de ska se hur hans gärningar visar på hans karaktär och syften, men den kunskapen finns bara tillgänglig för den som ödmjukar och lyder honom. Andlig klarsyn är en gåva från Gud, och ges inte till den som motsätter sig Gud, istället tillåts de fortsätta ha ögon som inte ser och öron som inte hör.]
Och det ska ske när han hör orden av denna förbannelse, att han välsignar sig själv i sitt hjärta och säger: "Jag ska ha frid (shalom) i mitt hjärta, fastän jag vandrar i mitt hjärtas envishet, och det vattnade sveps bort med det torra."
Josua (2)
För det var Herrens (Jahves) avsikt att förhärda deras hjärtan och komma mot Israel i strid för att de i grunden skulle förgöras. De hade ingen nåd (oförtjänt kärlek; favör) utan de skulle fördärvas som Herren (Jahve) befallt Mose.
Likväl, mina bröder som gick upp med mig fick folkets hjärta att smälta (bli oroligt, fyllt av fruktan), men jag följde helhjärtat min Gud (Elohim).
Domarboken (14)
Mitt hjärta är vänt till Israels ledare,
som villigt offrar sig själva bland folket.
Välsigna Herren (Jahve).
Och Isaskars furstar var med Debora,
som Isaskar så var Barak,
in i dalen rusade han fram på sina fötter.
Bland Rubens skaror
var det stor beslutsamhet i hjärtat.
Varför sitter du bland fårfållorna
för att lyssna på flöjtspelet för hjordarna?
Bland Rubens skaror
utforskar (rannsakar) man hjärtat mycket.
Och hans mors bröder talade om honom i örat på alla Shechems män, alla dessa ord, och deras hjärtan lutade sig mot att följa Avimelech, för de sade: "Han är vår bror."
Då sade hon till honom: "Hur kan du säga att du älskar mig men ditt hjärta inte är med mig? Dessa tre gånger har du förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och inte berättat för mig var din stora styrka kommer från."
Och han berättade till henne hela sitt hjärta och sade till henne: "Ingen rakkniv har kommit över mitt huvud eftersom jag är en Guds (Elohims) nasir från min mors livmoder. Om jag blir rakad viker min styrka ifrån mig och jag ska bli svag och vara likadan som alla [vanliga] människor."
Då nu Delila förstod att han berättat hela sitt hjärta till henne sände hon och kallade på filistéernas furstar och sade: "Kom upp den här gången eftersom han har berättat hela sitt hjärta till mig." Och filistéernas furstar kom upp till henne och tog med sig silvret i sina händer.
Och det skedde när deras hjärta var glatt och de sade: "Kalla på Simson så att vi kan skratta åt honom."
Och man kallade på Simson från fängelsehuset och han hånades framför dem och de ställde honom mellan pelarna.
Detta gjorde prästen glad (prästens hjärta blev gott) och han tog efoden och terafimen (husguden) och bildstoden och kom i mitten av folket.
Och hennes man steg upp och gick efter henne i hopp om att vinna tillbaka hennes hjärta. Hans tog med sig sin yngling (en ung tjänare – hebr. naar) och ett par åsnor. Och hon förde in honom till sin fars hus och den unga kvinnans (hebr. naarah) [här används femininformen av naar] far såg honom och gladdes åt att möta honom.
Och det skedde den fjärde dagen att de steg upp tidigt på morgonen och han reste sig till att gå, men den unga kvinnans far sade till sin svärson: "Styrk ditt hjärta [med] en bit bröd och därefter [kan] du gå."
Och de satt ner och de åt båda två tillsammans och de drack. Och den unga damens far sade till mannen: "Var nöjd, jag ber dig, och övernatta och låt ditt hjärta må väl."
De gjorde sina hjärtan gott och se, stadens män, Beliars [ordagrant: den värdelöse, men även ett judiskt namn på satan] söners män, de omringade huset med knackningar över dörren och de sade till mannen, husets herre, den gamle sade de: "För ut mannen som kom till ditt hus och låt oss känna honom ( ha sexuellt umgänge med honom)."
Rut (2)
Då sade Rut: "Herre (adoni), du har varit god mot mig (jag har funnit nåd hos dig, jag vill fortsätta att behaga dig). Du har tröstat mig (jag kan andas ut, du har lättat min börda, vänt min sorg till hopp) och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänarinnor (kvinnliga arbetare)."
När Boas hade ätit och var mätt och belåten lade han sig för att sova längst bort vid sädeshögen [på andra sidan från Ruts perspektiv]. [Även hans arbetare sov där vid tröskplatsen.] Då smög hon fram och avtäckte hans fötter och lade sig där.
1 Samuelsboken (17)
Men Channa talade över sitt hjärta, hennes läppar rörde sig bara men hennes röst hördes inte, därför tänkte Eli att hon var berusad,
Så bad Channa [Hanna prisar Gud i följande bön och lovsång]:
"Mitt hjärta fröjdar sig (triumferar segrande med jubel) i Herren (Jahve),
mitt horn är upphöjd (jag har min styrka) i Herren (Jahve).
Jag kan öppna min mun (vågar tala frimodigt) mot mina fiender,
eftersom jag gläder mig i din frälsning.
Och när han kom satt Eli på sin stol vid vägkanten och spanade [vaktade nervöst], för hans hjärta var oroligt för Herrens (Jahves) förbundsark. Och när mannen kom in i staden och berättade nyheten, brast hela staden ut i klagorop.
Och när hon höll på att dö sade kvinnorna som var hos henne: "Frukta inte, för du har fött en son." Men hon svarade inte och tog det inte till sitt hjärta.
Varför har ni förhärdat era hjärtan som egyptierna och farao förhärdade sina hjärtan? När han var vred bland dem, lät de inte folket gå, men de gick?
Och vad angår dina åsnor som försvann för tre dagar sedan, så tänk inte på dem för de är återfunna. Och till vem står hela Israels önskan? Är det inte till dig och till hela din fars hus?"
Och det blev så att när han vände sin rygg för att gå från Samuel, gav Gud (Elohim) honom ett annat hjärta, och alla dessa tecken skedde samma dag.
Och Saul gick också till sitt hus i [sin hemstad] Giva, och med honom gick de tappra männen (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft), vars hjärtan Gud (Elohim) hade berört.
Och David sade till Saul: "Låt ingen människas mod få falla (hjärta vara missmodigt). Din tjänare ska gå och strida med denne filisté."
Men det hände därefter att Davids hjärta slog honom eftersom han hade skurit av Sauls vinge [hörnet eller tofsen på hans mantel].
Mannen hette Naval och hans hustru hette Avigajil [betyder: "min fader (är) glädje"] och kvinnan hade gott förstånd (hebr. tov sechel) och var vackert utseende, men mannen var rå och ond i sina handlingar och han var av Kalebs hus. [Kalebiterna var en respekterad stam i Juda som bl.a. byggt upp Betlehem, Davids hemstad, se . Naval betyder dåre eller ond. Avigajil beskrivs med ordet förstånd vars verbform används i om David. Det ger en subtil antydan att det finns en koppling mellan dem två. Det förstärks av att ordparet "rå och ond" skjuter in en kil mellan Naval och hans fru som är "god i förståelse".]
Låt inte min herre, jag ber dig, fästa någon vikt vid denne man, vid Naval, för han är som sitt namn, sådan är han. Naval är hans namn och han är rå, girig och buffelaktig, men jag din tjänarinna såg inte min herres unga män som du sände.
så ska inte detta bli en stötesten för dig, ingen överträdelse för min herres hjärta eller att du har utgjutit blod utan orsak eller att min herre har funnit gottgörelse för sig själv (tagit rätten i egna händer). Kom ihåg din tjänarinna när Herren (Jahve) har gjort gott mot min herre."
När Avigajil kom till Naval och se, han höll en fest i huset, som en kungs fest, och Navals hjärta var glatt i honom för han var mycket berusad, därför sade hon ingenting till honom, litet och stort, förrän morgonen ljusnade.
Och det hände på morgonen när vinet hade lämnat (gått ur) Naval att hans hustru berättade för honom dessa ting. Då dig hans hjärta i honom och han blev som en sten. [Detta kan beskriva en hjärtattack, stroke eller att han hamnade i koma.]
Men David [var trött på att ständigt behöva fly från Saul och] sade i sitt hjärta (tänkte för sig själv): "En dag kommer jag bli bortsvept (undanröjd) av Sauls hand. Det finns inget bättre för mig än att jag flyr till filistéernas land. Då måste Saul ge upp (tröttna) på att leta efter mig överallt inom Israels gränser och jag undkommer hans hand."
Och när Saul såg filistéernas armé blev han rädd och hans hjärta slog snabbt.
2 Samuelsboken (18)
Och det skedde när Herrens (Jahves) ark kom in i Davids stad att Michal, Sauls dotter, tittade ut genom fönstret och såg kung David hoppa och dansa inför Herrens (Jahves) ansikte, och hon föraktade honom i sitt hjärta.
Enligt ditt löfte (för ditt ords skull) och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och låtit din tjänare få veta (förstå) det.
För du Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim) har uppenbarat (avslöjat) för din tjänare och sagt:
'Jag ska bygga dig ett hus,' därför har din tjänare tagit till hjärtat att be denna bön till dig.
Och Avshalom hennes bror sade till henne: "Har Amnon din bror varit med dig? Lugna dig min syster, han är din bror, ta inte detta till hjärtat." Och Tamar förblev ensam i sin bror Avshaloms hus.
Och Avshalom befallde sina tjänare och sade: "Lägg märke till när Amnons hjärta är glatt av vin, och när jag säger till er: Slå Amnon, då ska ni döda honom. Frukta inte för jag har befallt er, var starka (fasta, säkra, tappra) och var riktiga krigare (ordagrant var krigets söner)."
Och låt nu inte kungen ta detta till sitt hjärta och tänka att alla kungens söner är döda, för det är bara Amnon som är död."
Och Joav, Tserujas son, förstod att kungens hjärta var över Avshalom.
Avshalom gjorde på detta sätt mot hela Israel som kom till kungen i rättsliga ärenden. På det sättet stal (förledde) Avshalom Israels mäns hjärtan.
Och det kom en budbärare till David och sade: "Israels mäns hjärtan är efter Avshalom."
och även en son till krigaren, vars hjärta är som ett lejons hjärta ska smälta fullständigt, för hela Israel vet (är väl förtrogna med) att din far är en mäktig krigare och de som är med honom är dugliga stridsmän.
Men folket sade: "Du ska inte gå med, för om vi måste fly bryr sig ingen om ett hjärta och om hälften av oss dör bryr sig ingen om ett hjärta, men du är som 10 000 och nu är det bättre att du undsätter oss ut från staden."
Och Joav sade: "Jag kan inte stanna här med dig." Och han tog tre pilar i sin hand och kastade dem genom Avshaloms hjärta medan han fortfarande levde, hängande i terebinten.
Stå nu upp, gå ut och tala till dina tjänares hjärtan, för jag bedyrar i Herren (Jahve), om du inte går ut, kommer inte en man att bli kvar hos dig över natten, och det blir värre för dig än allt ont som har drabbat dig från din ungdom till nu."
Han sade till kungen: "Låt inte min herre tillräkna mig synd, kom inte heller ihåg det som din tjänare gjorde orättfärdigt den dagen min herre kungen gick ut från Jerusalem, så att kungen skulle ta det till sitt hjärta.
Och Davids hjärta slog honom efter att han hade räknat folket. Och David sade till Herren (Jahve): "Jag har syndat stort i det jag har gjort, men nu Herre (Jahve) ta bort, jag ber dig, synden från din tjänare för jag har handlat mycket dåraktigt."
1 Kungaboken (13)
Så ge din tjänare ett hjärta som hör (förstår) för att döma ditt folk, så att jag kan skilja mellan gott och ont. Hur skulle annars någon kunna vara domare för (och leda) detta ditt stora folk?"
ska jag göra som du vill. Jag ska ge dig ett vist och förståndigt hjärta så att det aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas någon som är lik dig.
Och Gud (Elohim) gav Salomo vishet och mycket stor kunskap och ett stort (ordagrant expanderat, utvidgat) hjärta, som sanden på havets strand.
och sade:
"Herre
(Jahve) Israels Gud
(Elohim) det finns ingen Gud
(Elohim) lik dig i himlarna däruppe och på jorden längst ner, som håller
(vaktar, skyddar, bevarar) förbund och nåd
(omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) med dina tjänare, som vandrar inför ditt ansikte med hela sitt
hjärta,
om de där kommer till besinning i landet dit de förts i fångenskap, och vänder om och bönfaller till dig i landet dit de har förts som fångar och säger: 'Vi är skyldiga och vi har syndat vi har gjort det onda.'
På den åttonde dagen sände han iväg folket och de välsignade kungen och gick till sina tält glada och med goda hjärtan, för all den godhet som Herren (Jahve) hade visat till David hans tjänare och till Israel hans folk.
Och Herren (Jahve) sade till honom:
"Jag har hört dina förböner och dina innerliga böner som du har bett inför mitt ansikte. Jag har helgat (avskilt) detta hus som du har byggt för att placera mitt namn där för evigt, och mina ögon och mitt hjärta ska vara där alla dagar (oavbrutet så länge tiden varar, till dagarnas slut).
Och hela jorden uppsökte Salomos ansikte för att höra hans vishet, som Gud (Elohim) hade lagt i hans hjärta.
Och han hade 700 fruar, prinsessor, och 300 konkubiner, och hans fruar vände bort hans hjärta.
Och Jerovam sade (tänkte) i sitt hjärta: "Nu ska kungariket återvända till Davids hus.
Om folket går upp och offrar offer i Herrens (Jahves) hus i Jerusalem då kommer folkets hjärta att återvända till sin herre, till Rechavam Juda kung, och de kommer att döda mig och återvända till Rechavam Juda kung."
Hör mig Herre (Jahve), hör mig, så att detta folk vet att du Herre är Gud (Jahve Elohim), för du vänder deras hjärtan tillbaka (vänder deras hjärtan rätt igen).
Och Izevel (Isebel), hans hustru, sade till honom: "Du, nu regerar du Israels kungarike! [Nu visar du vem som bestämmer!] Res dig upp och ät bröd och låt ditt hjärta vara glatt [drick vin, samma fras som i ]. Jag – jag ska ge dig jizreliten Navots vingård." [I Jizevels ord till sin man Ahav kommer "du" (hebr. atah) först i meningen, vilket ger betoning. Den grekiska översättningen Septuaginta tolkar det som en ironisk fråga: "Är du verkligen Israels regent?" På liknande sätt betonas "jag" (hebr. ani) i den sista frasen.]
2 Kungaboken (6)
Men han [Elisha] sade till honom: "Gick inte mitt hjärta (med dig) när mannen gick tillbaka från sin vagn för att möta dig? Är detta en tid att ta emot pengar och att ta emot dräkter och olivlundar och vingårdar och får och oxar och tjänare och tjänarinnor?
Och Arams kungs hjärta var mycket oroat på grund av detta, och han kallade på sina tjänare och sade till dem: "Kan ni inte tala om för mig vem av oss som håller sig till Israels kung?"
Och Jehu spände sin båge med sin fulla styrka och slog Joram mellan hans armar och pilen gick ut i hans hjärta och han sjönk ihop i sin vagn.
Och Jehoash sade till prästen: "Allt helgat silver som är fört till Herrens (Jahves) hus, silver som getts i utbyte för varje mans själ (lösepenningen), allt silver som har stigit upp över (i) en mans hjärta att han ska föra det till Herrens (Jahves) hus,
Du har verkligen slagit ned Edom och ska ditt hjärta lyfta upp dig? Mättas (njut av denna ära, ordagrant "låt dig tyngas" – hebr. hikavod) och stanna i ditt hus, för varför skulle du befatta dig med ondska så att du faller, du och Juda med dig?"
Och kungen stod på en plattform och skar ett förbund inför Herrens (Jahves) ansikte att vandra efter Herren (Jahve) och till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hans stadgar (vittnesbörd) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") med hela sitt hjärta och hela sin själ till att stå upp för (befästa, bevara och bekräfta) förbundets ord som är skrivet i denna bok. Och hela folket bekräftade (stod upp för) förbundet.
1 Krönikeboken (8)
av Sebulon stridsberedda män som var rustade till strid med alla slags vapen, 50 000 som ställde upp helhjärtat,
Alla dessa krigsmän kom till Hebron, beredda till strid, fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Hela det övriga Israel var också enigt i att göra David till kung.
När Herrens förbundsark kom till Davids stad såg Sauls dotter Mikal ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa fick hon förakt för honom i sitt hjärta. [En längre beskrivning finns i , , .]
Beröm er i hans heliga namn,
gläd er av hjärtat de som söker Herren (Jahve).
Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting.
Och du, min son Salomo, lär känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, för Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt.
Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, för de bar fram sina frivilliga gåvor åt Herren av hängivet hjärta. Också kung David gladde sig mycket.
2 Krönikeboken (16)
och sade: "Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta.
om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land dit man fört dem som fångar, och de ber vända mot sitt land som du gett deras fäder, mot den stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn,
Men på tjugotredje dagen i sjunde månaden lät han folket gå hem till sina tält, och de var fyllda av glädje och fröjd över det goda som Herren hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.
[Nu följer Herrens svar till Salomos bön. Innehållet är samma som i , men här i beskrivs det mer i detalj.] Så färdigställde Salomo Herrens hus och kungapalatset. Allt som Salomo hade föresatt sig att utföra i Herrens hus och i sitt eget hus lyckades väl.
Jag har nu utvalt och helgat detta hus för att mitt namn ska vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta ska alltid vara där.
Alla kungar på jorden kom för att besöka Salomo och höra den vishet som Gud hade lagt ner i hans hjärta.
Han gjorde det som var ont, för han vände inte sitt hjärta till att söka Herren.
Han var stolt över att gå Herren (Jahve)s vägar och avlägsnade offerhöjderna och asherapålarna i Juda.
Efter en tid ville Joash reparera Herrens hus.
Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade asherapålarna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder.
Men när Ussia hade stärkt sin makt blev hans hjärta högmodigt, till hans eget fördärv. Han handlade trolöst mot Herren (Jahve) sin Gud (Elohim) genom att gå in i Herrens (Jahves) tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret.
Hiskia tog då till orda och sade: "Ni har nu blivit vigda åt Herren. Kom därför hit och för fram slaktoffer och gemenskapsoffer till Herrens hus." Då förde församlingen fram slaktoffer och gemenskapsoffer, och var och en som i sitt hjärta manades att offra brännoffer gjorde så.
Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett enigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.
Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade gemenskapsoffer och tackade Herren, sina fäders Gud.
Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem.
Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.
Esra (2)
de firade det Osyrade Brödets högtid [; ] med glädje i sju dagar, eftersom Herren (Jahve) hade gett dem glädje och hade förvandlat den assyriske kungens hjärta och vänt det till dem, för att styrka deras händer i arbetet på Guds (Elohims) hus, Israels Gud (Elohim). [Mellan kapitel 6 och 7 inträffar händelserna i Esters bok då Ahasveros (Xerxes I) regerade (486-465 f.Kr.), se . Ester blir drottning omkring 479 f.Kr.]
Välsignad är Herren (Jahve) våra fäders Gud (Elohim) som har lagt på kungens hjärta att försköna Herrens (Jahves) hus i Jerusalem på detta sätt,
Nehemja (6)
Kungen frågade mig: "Varför är ditt ansikte så bedrövat när du inte är sjuk? Detta måste bero på en hjärtesorg." Då blev jag mycket förskrämd
gick jag och några män upp mitt i natten. Jag hade inte berättat för någon vad Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Jag tog inte med mig något annat djur än det jag själv red på.
Vi byggde (vidare på) muren och hela muren fogades samman till sin halva höjd, för folket hade satt sitt sinne till arbetet. [De var överlåtna till arbetet.]
Sedan rådgjorde jag med mig själv (funderade noga och övervägde olika alternativ) och utmanade furstarna och ledarna och sade till dem: "Ocker! Ni lånar upp mot pant, var och en av sin bror." Jag höll en stor församling emot dem.
Då skickade jag till honom och svarade: "Ingenting av det du påstår existerar, utan du hittar på detta i ditt eget hjärta."
Därför lade min Gud (Elohim) på mitt hjärta att samla ihop furstarna, ledarna och folket så att de kunde bli räknade efter sina släkter. Jag fann en bok med släkterna över dem som kom upp i det första (återvändandet) och däri fann jag skrivet:
Ester (4)
På den sjunde dagen, när kungens hjärta var glatt av vinet, befallde han
Mehoman,
Bizzeta,
Charvona,
Bigta
och
Avageta,
Zetar
och
Karkkas,
de sju eunuckerna som tjänstgjorde inför kung Ahasveros (Xerxes),
Sedan gick Haman ut den dagen, glad och lycklig i hjärtat. Men när Haman såg Mordochaj i kungens port, och att han inte reste sig eller flyttade på sig för honom, fylldes Haman av vrede mot Mordochaj.
Haman kom in och kungen sade till honom: "Vad ska göras för den man som kungen vill hedra?"
Haman tänkte i sitt hjärta: Vem skulle kungen vilja hedra förutom mig?
Då talade kung Ahasveros (Xerxes) och sade till drottning Ester: "Vem är han och var är han som vågar tänka en sådan tanke i sitt hjärta?"
Job (20)
Då sade Herren till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (satt ditt hjärta till) min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i ], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda." [Notera att det inte är Åklagaren utan Herren som tar initiativet till att lyfta fram Job som ett exempel.]
Då sade Herren till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (studerat, ordagrant: "satt ditt hjärta till") min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i , ], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda. Fortfarande står han fast och har integritet (är god), trots att du drev mig (pressade, fick mig) att förgöra (sluka) honom utan orsak." [Samma ord "utan orsak" använde Satan när han insinuerade att Job inte prisade Gud av ren kärlek och gudsfruktan, utan bara för alla välsignelser han fått, se .]
Vad är en [bräcklig] människa (hebr. enosh)
eftersom du låter honom bli mäktig (stor)
och eftersom du sätter ditt hjärta till honom?
Ska då inte de
[tidigare generationer] undervisa dig och säga till dig
och från deras
hjärta frambringa prat
(hebr. milah)?
[Den negativa partikeln (hebr. lo) gör att de tre verben (undervisa, säga och frambringa) förväntas få ett jakande svar. "Ja", de ska undervisa dig (som du bad om, se ). "Ja", de ska säga. "Ja", de ska frambringa prat och ord, vilket är just det som följer nu i .] Om du fastställer (bestämmer) ditt hjärta
Hjärtat förminskas, mitt huvud, jordens folk vandrar bort i ödemark utan väg.
Varför bär ditt hjärta bort dig?
Och varför blinkar dina ögon?
Du har stängt deras hjärtan från förstånd,
låt dem därför inte triumfera.
Gud (El) har gjort mitt hjärta försagt (jag tappar modet),
den Allsmäktige (Shaddaj) har fått mig att bäva,
Den döende välsignade mig,
änkans hjärta fick jag att jubla.
Om mitt steg
har vänt bort från vägen
och mitt hjärta vandrar
efter mina ögon [],
och om någon fläck klamrar sig fast
vid mina händer,
Om mitt hjärta har lockats till en kvinna
och jag har legat på lur vid min grannes dörr,
och mitt hjärta i hemlighet har blivit lockat
och min mun har kysst min hand,
I mitt hjärtas uppriktighet säger jag,
och det mina läppar vet (är intimt förtrogna med)
ska de tala (malal) klart (rent, sant, tydligt).
Om han skulle lägga sitt hjärta på honom
och samla ihop sin ande och sin livsande (andedräkt).
Se, Gud (El) är mäktig (kabir), han föraktar ingen,
han är mäktig (kabir), ett hjärta med styrka (full vigör - koach).
Men de som är gudlösa i hjärtat samlar vrede,
de ropar inte på hjälp när han binder dem.
[Kanske har redan molnen tornat upp sig i det oväder och den storm där Gud till sist talar med Job ur, se .] ja, inför sådant [oväder] bävar mitt hjärta
och slår häftigt i mitt bröst.
Därför fruktar [bräckliga] människor (hebr. enosh) honom.
Han ser inte alla de visa i hjärtat. [Sista raden kan tolkas på minst två sätt. Som en fråga, skulle Gud inte se och ta sig an den som är vis i hjärtat. Ett annat sätt är ett konstaterande att Gud inte ser på den som anser sig vis i sitt eget hjärta. Det är nästan ironiskt att de två sista hebreiska orden i Elihos 6 kapitel långa monolog () inte avslutas på ett entydigt sätt i hebreiskan. Bokens läsare börjar vid det här laget känna med Jobs frustration att inte få några klara svar. Men allt kommer förändras i nästa vers då Gud själv träder fram!]
Hans hjärta är hårt som sten [han är grym],
[orubblig] som den understa kvarnstenen.
Psaltaren (100)
Du ger mig glädje i hjärtat,
mer än när andra får säd och vin i mängd [vid skördetiden].
Min sköld är hos Gud (Elohim) [],
han räddar dem som har uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade").
Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) av hela mitt hjärta!
Jag vill berätta om (förkunna: räkna upp) alla (vartenda ett av) dina under (det underbara du gjort)!
[Hans framgångar gör honom självsäker:]
Han tänker (säger i sitt hjärta): "Aldrig att jag ska vackla,
ingen olycka ska någonsin (genom alla generationer) drabba mig."
Han tänker (säger i sitt hjärta):
"Gud (El) har glömt det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig." [ och ramar in beskrivningen av den ogudaktige med hans citat om att Gud inte skulle ställa någon till svars och se vad som sker. Även har liknande citat. Efter sex saknade bokstäver återupptas det akrostiska mönstret nu i .]
Varför får den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) förakta (häda) Gud (Elohim)? [Hur kan du tillåta det?]
Han tänker (säger i sitt hjärta): "Du kommer inte ställa mig till svars (begära något, söka, efterfråga något från mig)." [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Stå upp" som börjar på den bokstaven. Det förstärker den längtan, att efter 9 verser där den ogudaktige har beskrivits, måste Gud gripa in! Perspektivet i den andra delen av skiftar från tredje till andra person, från "han tänker" till "du säger". Det ger extra betoning på arrogansen i uttalandet. Tillsammans med bokstaven Qof, som avbildar baksidan av ett huvud, är det som den gudlöse gör detta uttalande öppet, helt hörbart, bakom ryggen på Gud. Psalmisten frågar sig hur Gud kan tillåta detta!]
De ödmjukas (förtrycktas) längtan (begär, hunger, törst, vädjan) har du hört [och du kommer att gripa in], Herre (Jahve),
du styrker deras hjärtan (uppmuntrar dem), du lyssnar uppmärksamt på (vänder ditt öra mot) dem [när de ber],
För se, de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) [som aktivt tar avstånd från Gud, hatar hans bud, se ] spänner bågen,
de har lagt pilen på strängen och siktar,
för att i mörkret (i hemlighet) skjuta på dem
med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade").
Alla ljuger för varandra,
med insmickrande tal (läppar),
och med ett dubbelt hjärta talar de (inkonsekvent, ombytligt, opålitligt). [Ordagrant "med ett hjärta och ett hjärta", vilket är motsatsen till "ett hjärta", se ; . Jakob använder ett liknande ord "två-själad" för någon som kastas hit och dit mellan tro och otro i sitt brev, se . Ett brev som också tar upp lögn och tungans makt, se ; ; .]
Men jag förtröstar på (litar på) din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
mitt hjärta gläder sig i din frälsning (befrielse, framgång, seger).
Jag vill sjunga till Herren,
för han har behandlat mig väl (är så god mot mig; kommer att kompensera mig).
Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Av David.
Dåren
(den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt
hjärta (till sig själv):
"Det finns ingen Gud
(han bryr sig inte)."
[] De
[människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade
(förstörda, som ödelagda städer),
de har begått avskyvärda handlingar, ingen gör det goda.
[Ordet "fördärvade" används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se .] Därför gläder mitt hjärta sig och mitt inre (ordagrant "min ära", heder) jublar.
Ja, min kropp får (kan) vila i trygghet.
Du har prövat mitt hjärta (mina inre motiv),
du har besökt mig på natten [då vi inte är sysselsatta med allt vardagligt och har tid att tänka och reflektera över livet],
du har noga rannsakat (som en smältdegel renar silver och guld) mig [även på dagen då vi interagerar med andra människor, se ] men finner inget.
Jag har bestämt mig för att inte överträda (säga något ont, synda) med min mun.
Herrens (Jahves) föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ) är rätta (rättfärdiga; leder rakt fram)
– de ger glädje åt hjärtat (den inre människan orsak att fröjdas). Herrens (Jahves) bud (budord – hebr. mitzvah) är klart (rent, strålande)
– det ger ljus åt (upplyser) ögonen.
Låt min muns ord (tal – plural)
och mitt hjärtas tankar (begrundan, eftertanke; lågmälda grubblande – singular) [det jag ofta reflekterar över]
behaga (glädja; finna nåd inför) dig [som ett välbehagligt offer, se ],
Herre (Jahve), min Klippa (styrka)
och min Återlösare (Förlossare) [den som alltid finns där, redo att betala priset för att rädda och befria mig]. [Den avslutande bönen i denna vers berör både yttre och vårt inre liv – orden som vi talar till andra människor och orden som formas inom oss, se även hur ord förmedlas och beskrivs i och . Davids avslutande ord "min Klippa och min Återlösare" knyter ihop psalmens tre delar. Klippa är något konkret som associerar till skapelsen och återlösare är ett abstrakt ord som sammanfattar huvudbudskapet i Skriften: att Gud vill återupprätta relationen med människan genom sin Son.]
Du gav honom hans hjärtas önskan [],
hans läppars begäran har du inte nekat honom. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Jag är som vatten som hällts ut (min styrka är borta),
alla mina ben är separerade (de har skilts åt).
Mitt hjärta är som vax,
det smälter (blir mjukt, svagt) inom mig.
Granska mig, Herre (Jahve),
utforska mig,
rannsaka (hebr. tsaraf – rena med eld) mina njurar och mitt hjärta.
[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.]
Även om en armé skulle omringa (belägra) mig,
känner jag ingen fruktan (ska mitt hjärta inte frukta);
om ett krig bryter ut mot mig,
så är jag trygg.
Mitt hjärta säger om dig [hjärtat talar på Guds vägnar och uppmanar]:
"Sök [plural] mitt ansikte."
[Versen är svåröversatt. Ordet "sök" används två gånger i denna vers. Första gången är det i plural, andra person, imperativ. Det antyder troligtvis att uppmaningen i psalmistens hjärta, som kommer från Guds hjärta, inte bara syftar på David utan är en inbjudan till allt Guds folk att söka hans ansikte. I denna vers finns även en antydan om att Gud vill bo i mänskliga hjärtan genom tro, se . Den andra gången ordet "sök" förekommer, se nedan, är ordet i singular och första person. Här syftar det på psalmistens personliga relation med Gud, se även ; .] Ja, jag söker [singular] ditt ansikte, Herre (Jahve),
Vänta på (sätt ditt hopp till; bind dig samman med) Herren (Jahve)
– var stark (övervinn)!
Då ska han ge ditt hjärta frimodighet (inge mod och styrka i ditt hjärta)
– ja, vänta på Herren (Jahve). [Psalmen avslutas med tre imperativ som formar en kiasm (vänta på – var stark – vänta på). Uppmaningarna, som både är en vädjan och ett tecken på förtröstan, riktar sig först och främst till psalmisten själv. Mod och frimodighet följer på styrkan som ges när han "knyter sig samman" med Herren genom att fokusera på honom. Det är samma ord som Gud upprepade gånger talar till Josua innan israeliterna ska inta det utlovade landet, se , , , . Ordvalet "de levandes land" i versen innan förstärker denna koppling, se . Genom att återupprepa qavah betonar David vikten av att aldrig sluta hoppas på Herren. Det hebreiska ordet är rikt och kan även innebära att tvinna sig samman som en tråd – en bild på en aktiv väntan där den som riktar sig mot Gud blir sammanflätad med honom.]
Herren (Jahve) är min styrka (starkhet)
och min sköld,
mitt hjärta förtröstar [har alltid litat] på honom
och jag får [har alltid fått] hjälp.
Därför jublar mitt hjärta,
och med min sång vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom.
Jag är glömd, som en död, borta ur minnet (hjärtat);
jag har blivit som ett sönderslaget kärl.
[Lerkärl hade lågt värde, och ett trasigt kärl byttes lättvindigt ut mot ett nytt.]
Var glada i Herren (Jahve),
jubla (ordagrant: "cirkla runt"; dvs. dansa i glädje och fröjd), ni rättfärdiga,
gläd er med sång (höj gälla triumferande jubelrop), alla ni rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan)! [Psalmen ramas in av glädje, jämför med . Bekännelse och förlåtelse lyfter en människa och ger sann glädje!]
Herrens (Jahves) beslut (planer, rådslut) står fast för evigt,
hans hjärtas planer (tankar) från släkte till släkte.
Han som [precis som en krukmakare] formar [vart och ett av] deras hjärtan till en gedigen enhet;
han som förstår (ser, uppfattar) alla deras verk [intellektuellt kan urskilja allt de gör]. [Versen inleds ordagrant: "Han som formar enhetligt/tillsammans deras hjärta". Hjärtat syftar på den mänskliga naturen såsom intellekt, känslor och vilja. I hebreiskan är adverbet placerat efter verbet för att forma, vilket gör att betydelsen inte är att han formar "alla mänskliga hjärtan" utan snarare att "varje individuellt hjärta" är format till en harmonisk enhet. Versens fortsättning har samma tema som , nämligen: Den som skapat människans öra och öga, skulle han inte höra och se allt vad människorna gör?]
För i honom gläder sig vårt hjärta,
för vi förtröstar (vi har litat) på hans heliga namn.
Herren (Jahve) är nära dem som har ett förkrossat (brustet) hjärta,
han frälser (befriar) dem som har en bedrövad [fullständigt krossad och söndersmulad] ande. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. Ordet för "nära" börjar på denna bokstav, vilket betonar att Herren är nära den som har ett förkrossat hjärta. Det hebreiska ordet för "förkrossat" kommer från verbet (att brista/bryta sönder). Verbformen piel intensifierar och beskriver något som är krossat och slaget i bitar. I nästa strof används daka som i beskrivs som "stoft". Två väldigt grafiska framställningar av några som är helt beroende av Gud ; ; .]
Låt dem inte tänka (säga i sina hjärtan):
"Haha (hebr. heach), vi fick som vi ville!"
De får inte säga: "Vi har slukat honom!"
Synden [upproret mot Gud personifierad] förkunnar (säger, proklamerar) till den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) djupt i hans hjärta,
det finns ingen gudsfruktan (respekt och vördnad för Elohim) i hans ögon,
Fortsätt med (sträck ut till sin fulla längd) din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) till dem som känner dig,
din rättfärdighet till de rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan)!
Och ha din lust (njut och känn välbehag; var ömsint, mild och mjuk) i Herren (Jahve) –
då ska han ge dig vad ditt hjärta begär [han ska besvara ditt hjärtas önskningar]. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller dem som är i huset – familjen. Ordet för att förtrösta börjar med Bet och förstärker uppmaningen att sätta sin tilltro till Herren, han som låter den trofaste bo i landet, se även . Det ovanliga hebreiska ordet anag – att ha sin lust, njuta och uppleva välbehag, återfinns även i , där det tematiskt knyter an till .]
Deras svärd ska tränga in i deras eget hjärta,
och deras bågar ska brytas sönder. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Ordet "svärd" börjar med denna bokstav och återfinns både i och . Stycket formar en kiasm där svärd och båge ramar in. De ogudaktigas mål är inte bara att fälla utan att helt förgöra den som vill följa Gud. Dock vänds deras vapen mot dem själva och de förgörs.]
Hans Guds (Elohims) undervisning (hebr. Torah) finns i hans hjärta [],
hans steg vacklar inte (han tappar inte fotfästet – står fast). [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "mun" som börjar med den bokstaven, och förstärker hur stycket handlar om att tala.]
Jag är kraftlös (förlamad, bortdomnad) och förkrossad – till det yttersta,
jag jämrar mig (ropar – "ryter") [som ett lejon] i mitt hjärtas ångest.
Mitt hjärta slår-slår (slår häftigt, vandrar bort), min kraft har övergett mig
mina ögons ljus, även det är borta från (inte med) mig. [Ordet för "slår" är hebreiska sachar. Formen här är unik, de två sista bokstäverna upprepar sig vilket ger ett nytt ord: sachar-char. Det nya ordet kan kanske indikera ett hastigt, upprepat och ovanligt hjärtslag. Grundordet har också betydelsen att vara på vandring, och används om köpmän, eftersom de reser fram och tillbaka med varor, se . Även den betydelsen att vara på vandring kan antydas, och då bildligt för hur hjärtat har vandrat bort, kraften har övergett mig och det är tomt på insidan.
Eftersom både hjärta och ögon nämns i denna vers, är den primära betydelsen av uttrycket "mina ögons ljus som är borta" försämrad syn, se . Samtidigt anas också uttryckets mer abstrakta syftning på förlorad livsenergi, se ; ; , och det finns även en koppling till sorg och gråt, se ; .]
mitt hjärta blev brinnande inom mig (jag blev arg på insidan).
När jag mumlade (tänkte på det) brann en eld,
jag talade med min tunga.
Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta,
utan har talat om din trofasthet (sanning, fasthet) och frälsning (räddning).
Jag har inte undanhållit din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och sanning
från den stora församlingen.
För ondska [plural] har omringat mig,
mer än jag kan räkna.
Mina skulder (felsteg, synder) har hunnit ifatt mig,
och jag kan inte se;
de är fler än mina huvudhår,
mitt hjärta sviktar (mitt mod lämnar mig). [Ordet ondska är i plural. I närmsta kontext syftar det på skulder. Det hebreiska ordet avon har betydelsen att "vika av från vägen". Det beskriver ett handlingsätt där man överträtt Guds lag, men också den skuld som felsteget innebär. Eftersom psalmen har messianska undertoner så finns det inget som hindrar att den kan appliceras på Jesu syndfria liv. Eftersom ondska är i plural är det inte bara skulden/synden som omringar, utan även hotande yttre fiender, se .]
Om han kommer på besök,
då talar han tomhet.
Hans hjärta samlar på ondska;
när han går ut, sprider han det.'
Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
våra steg har inte vikit av från din stig (välkända, upptrampade gångväg),
[Hjärta och steg beskriver tillsammans hela personen, det inre livet och det yttre med handlingar.]
skulle då inte Gud (Elohim) upptäckt det (sökt, utrannsakat detta),
han som känner hjärtats alla hemligheter?
Mitt hjärta flödar (bubblar, fylls med inspiration) med ett gott ord;
jag talar [presenterar, sjunger] mitt verk [plural, musikaliska komposition] inför kungen;
min tunga är som en penna hos en erfaren (snabb) skrivare (stenograf).
Dina pilar är vassa – folken faller inför dina fötter –
de [sylvassa pilarna] träffar kungens fiender i hjärtat.
Därför ska vi inte frukta (vara rädda) även om jorden förändras (ger vika, skälver, skakar)
och bergen störtar ner i havens djup,
Lägg märke (sätt ditt hjärta) till dess murar (befästningar),
gå igenom dess palats (borgar),
så att ni kan berätta om dem för en generation (ett släkte) som kommer (som följer, bakom).
Min mun ska tala visdom,
mitt hjärtas begrundan (tanke) ska vara förstånd.
Skapa [] ett rent hjärta i mig Gud (Elohim),
och förnya en ståndaktig (upprätt, stark) ande i mig.
[Gör min ande motståndskraftig mot synd.]
Ett offer till Gud (Elohim) är en brusten ande,
ett brustet och krossat (tillintetgjort) [ångerfullt] hjärta, o Gud (Elohim), det ska du inte förakta (ringakta, avvisa).
Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv):
"Det finns ingen Gud (han bryr sig inte)." []
De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer),
de har begått avskyvärda handlingar,
ingen gör det goda.
[Ordet "fördärvade" används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se .]
Mitt hjärta vrider sig i mig
och dödens terror har övermannat mig.
Mjukare (halare) än smör var hans mun (tal),
ändå hade han krig i hjärtat –
hans ord
[var] lenare än olja,
ändå var de dragna svärd. [ formar en kiasm där hans ord står centralt och ramas in av två jämförelser.]
Mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull) Gud (Elohim),
mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull). Jag vill sjunga och lova,
Nej i hjärtat tänker ni ut orättfärdighet;
era händer sprider ut (banar väg för) ondska på jorden. [Hebreiska elem i kan översättas både som gudar i plural eller hänföras till roten alam som betyder tyst, tigande. Den inledande frasen blir till en ironisk fråga: "Talar ni rättfärdighet i tysthet?" Det finns en dubbelhet i vad "gudar" syftar på. Det kan syfta på änglar och då särskilt onda makter, se ; . Det kan också tala om korrupta ledare här på jorden. Uttrycken "era händer", "på jorden" och beskrivningen i antyder att det gäller onda domare. De är "tysta" och talar inte för rättfärdighet och sanning vilket gör att ondskan sprider ut sig på jorden.]
Från jordens yttersta gräns ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig
när mitt hjärta försvagas. Led mig till en klippa som är för hög för mig,
Sätt inte ditt hopp till vad du kan vinna genom utpressning,
sätt inte falska förhoppningar till vad du kan få genom att råna.
Om rikedomen växer,
så bli inte för fäst vid den (låt inte ditt hjärta fångas av den).
medan de planerar (söker) olagliga handlingar (letar efter sätt att göra orätt).
[De säger:] "Vi har fulländat (planerat, sökt, smitt) den perfekta planen!"
Ja, det är människans inre och hjärtat är djupt (ingen kan utforska det). [Den sista delen kan vara ett ordspråk, se ; ; , eller en fortsättning på fiendernas dialog. De är fullständigt övertygade att deras onda plan kommer att lyckas och ingen kommer att komma på dem.]
Den rättfärdige ska glädja sig i Herren (Jahve)
och ta sin tillflykt till honom
och alla med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade") ska berömma sig. [Den sista versen är annorlunda. Istället för Elohim, se och , används Herrens heliga namn JHVH här. Psalmen började med fruktan för fiender, men avslutas med glädje i Herren!]
Om jag hade sett någon synd i mitt hjärta,
så skulle Herren (Adonaj) inte höra.
förakt har brutit ner mitt hjärta och jag är svårt sjuk.
Jag söker efter någon som kan visa medlidande,
men där finns ingen, och efter tröstare men fann ingen.
De säger i sina hjärtan: Låt oss fullständigt fördärva.
De har satt eld på alla Guds (Els) mötesplatser i landet.
De tappra har blivit plundrade, de sover i sin sömn.
De mäktiga kan inte lyfta (bokstavligt "inte hitta") sina händer.
Så ska de inte bli som sina fäder (förfäder),
en envis och upprorisk generation.
En generation som inte har sitt hjärta rätt [alltså ett hjärta som förlitar sig på sig själv i stället för Gud]
och vars ande inte stadigt är med Gud (El). [Asaf gör här tydligt att grundinställningen måste vara att alltid lita på Gud, att alltid välja att gå med Gud och ha sina prioriteringar i livet inordnade i Guds ordningar. Se även , , ; ; ; .]
De höll inte fast (deras hjärtan var inte rätt och förankrade) vid honom,
och de var inte trogna mot hans förbund.
Så jag lät dem gå efter sina egna envisa hjärtan,
så att de vandrar i sina egna rådslut.
De har överlagt tillsammans med allas samtycke,
mot dig har de gjort ett förbund.
Min själ (mitt inre) går sönder
av längtan till Herrens tempels förgårdar. [Jag är desperat för att få vara i Herrens närhet!]
Mitt hjärta och hela min varelse jublar (ropar i glädje) mot den levande Guden (El).
Rätten ska återvända till domarna,
och alla rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan) ska följa den.
Ljus är sått för de rättfärdiga,
och glädje för dem som är rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan).
Mitt hjärta är slaget (attackerat, bränt) och förvissnat som gräs [],
för jag glömmer att äta mitt bröd.
[Förlorad aptit är inte ovanligt hos någon som är drabbad av ångest.]
Ha er ära i hans heliga namn,
låt deras hjärtan glädja sig som söker Herren (Jahve).
Han vände deras [egyptiernas] hjärtan
till att hata hans folk och hantera hans tjänare hårdhänt. []
Därför har han ödmjukat deras hjärtan med födslovåndor,
de snubblade och där fanns ingen som kom till hjälp.
Mitt hjärta är redo Gud (Elohim), jag ska sjunga,
ja jag ska musicera med hela min ära (tyngd).
för jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud]
och mitt hjärta är sårat i mig.
Han fruktar inte ett ont budskap,
fast förankrat (fixerat) är hans hjärta, det förtröstar på Herren (Jahve). [Ordet "budskap" börjar på bokstaven Mem och "fast förankrat" på Nun.]
Lugnt (fast, stadigt) är hans hjärta, han är inte rädd,
till sist får han se sina fiender falla. [Ordet "Lugnt" börjar på Samech och "till sist" börjar på Ajin.]
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. ),
de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom.
Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,
låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, samlat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se ],
så att jag inte ska synda mot dig.
Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg,
för du har vidgat mitt hjärta. [Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.]
Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)
och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta.
[Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se .]
Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. )
och inte till girighet.
Jag bönfaller inför ditt ansikte med hela mitt hjärta,
ge mig nåd (oförtjänt kärlek) i enlighet med ditt löftesord (hebr. imrah).
De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] har smitt (täckt över, dolt) en lögn mot mig,
men med hela mitt hjärta vill jag hålla (vakta, bevara) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ).
Okänsliga som fett är deras hjärtan,
men jag har min lekfulla glädje (entusiasm; som ett barn som leker och skrattar) i din undervisning (Torah).
Låt mitt hjärta vara odelat (låt mig vara helhjärtad) i dina förordningar (hebr. chuqim),
så att jag inte drabbas av skam.
Dina stadgar (hebr. ) har jag tagit som arv för alltid,
de är mitt hjärtas glädje.
Jag har böjt mitt hjärta till (har bestämt mig) att följa dina (göra) förordningar (hebr. chuqim)
för alltid – till slutet (varje steg).
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Talvärdet är 100. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa.
Stycket har ett intressant mönster där de två första verserna börjar med samma ord, hebr. qara, se . Även de två följande verserna formar ett par med hebr. qidem, se . På liknande sätt finns även ett par i som även hör ihop med sista versen (), som använder ett ord med samma rot. I denna struktur står ut som en central vers. Detta ger en extra betoning på bönen att bli hörd och få ny kraft!] Jag ropar [höjer min röst i bön] av hela mitt hjärta, svara mig Herre (Jahve)
– jag ska hålla (vakta, bevara) dina förordningar (hebr. chuqim).
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Talvärdet är 300. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något, men också att "tugga" och bearbeta Guds ord.] Furstar har förföljt mig utan orsak,
men mitt hjärta förblir i förundran över dina ord (hebr. davarim).
En pilgrimssång
(en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp").
[Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] Av
(för) David.
Herre
(Jahve) mitt
hjärta är inte stolt,
jag ser inte ner på andra
(mina ögon är inte överlägsna).
[Stolthet har sitt ursprung i hjärtat och tar ofta sitt uttryck i en högfärdig blick.] Jag ägnar mig åt
(vandrar inte i; går inte efter för) stora ting,
åt det som är för svårt
[komplexa mysterier].
[Jag är förnöjd, kan släppa det som övergår mitt förstånd – Guds stora mysterier – som jag inte är redo att förstå ännu.] Av
(för) David.
Jag vill tacka
Jag vill tacka
[med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig av hela mitt
hjärta,
lovsjunga dig inför gudarna
(elohim).
[Kan syfta på den himmelska änglahären, hedniska avgudar eller Guds råd, se .]som bär på ondska i sina hjärtan. Dagligen uppviglar de till krig.
Låt inte mitt hjärta vika av (luta, dras iväg) mot onda ting,
så det blir upptaget med ondskans gärningar,
med människor som begår överträdelser,
och låt mig inte äta av deras läckerheter [vara delaktig i deras synd].
Min ande förtvinar i mig [],
mitt hjärta är förskräckt i mig (är som förlamat).
Han helar (botar, reparerar; syr ihop) de brutnas [dem som har ett brustet och förkrossat] hjärta,
och förbinder deras sår [dem som har smärta och sorg].
Ordspråksboken (93)
genom att aktivt (uppmärksamt) lyssna till visheten
och böja ditt hjärta till klokheten (insikten, förståndet)
[ödmjukar dig inför Guds kunskap, och sträcker dig emot den med all din kraft],
För visheten ska komma in i (fylla) ditt hjärta,
och [moralisk] kunskap ska bli attraktiv (ljuvlig) för dig.
Min son (mitt barn, min vän),
glöm inte min undervisning (mina instruktioner – hebr. Torah),
och bevara (beskydda, vakta) mina budord (bud – hebr. mitzvot) i ditt hjärta,
Låt aldrig nåd (kärleksfull omsorg) och sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet) lämna dig –
bind dem runt din hals [som påminnelsetecken, se ; ],
skriv (gravera in) dem [rista in deras initialer] på ditt hjärtas tavla [; ],
Förtrösta på (luta dig mot; lita på) Herren (Jahve) av hela ditt hjärta,
och förlita (stöd) dig inte på ditt eget förstånd (din egen kompetens/bedömningsförmåga).
då undervisade han mig och sade:
"Låt ditt hjärta få tag på (hålla fast vid) mina ord,
håll mina bud (befallningar), så du får leva [länge, väl, fri från missmod].
Mer än allt [annat] ska du [som en skyddande väktare] troget vakta [bevara] ditt hjärta,
för därifrån utgår liv [flödar livets källor; är upprinnelsen till liv]. [På samma sätt som hjärtat pumpar ut livgivande blod är en människas inre liv, tankar och moral avgörande för varje beslut och handlande, se ; ; ; . Substantivet för "utflöden/utgångar" (hebr. totsaah) används här som ett verb (utgår). Även ordet för "liv" (hebr. chajim) står i plural, men böjs som singular. Det är ett sätt att visa livets många skiften och skeenden, se .]
Då säger du: "Jag hatade disciplin,
och i mitt hjärta föraktade (avskydde, hatade) jag tillrättavisning.
Svek (perversa, förvridna och förljugna ting) finns i hans hjärta,
han smider alltid (arbetar/ristar gång på gång in) onda planer [planerar olycka och bedrövelse mot andra],
han sår (sprider; släpper lös; ger fritt spelrum åt) osämja (split, oenighet).
Ett hjärta som smider (planerar) onda planer (tankar). - Fötter som kvickt rusar (hastar, snabbt löper) mot ondska (elände, katastrof, olycka). -
Bind dem ständigt (kontinuerligt, gång på gång) runt ditt hjärta,
och knyt dem runt din hals.
Men den som däremot begår äktenskapsbrott saknar förstånd (moral, förståelse),
han förstör (förintar, fördärvar, förvränger) sin egen själ (och sitt liv).
Bind dem på dina fingrar [ha alltid buden i ditt blickfång som en vigselring],
och skriv dem på ditt hjärtas tavla [memorera dem].
såg jag bland de oerfarna (lättledda, naiva, dåraktiga), bland ungdomarna lade jag märke till,
en ung man utan något omdöme (förstånd, hjärta, samvete, kurage).
Plötsligt kom en kvinna och mötte honom,
hon var klädd som en prostituerad och hade ett slugt (listigt) hjärta.
Låt inte era hjärtan vika av på hennes vägar,
irra inte in på hennes stigar.
Ni oförståndiga, lär er klokhet (lär er urskilja vishet),
ni [självgoda arroganta] dårar, skaffa ett hjärta av förstånd (vishet, urskillningsförmåga).
"Den som är okunnig (osäker), kom hit!"
Till den som behöver (saknar, är i behov av) förstånd (kunskap), säger hon:
"Den som är okunnig (lättledd, osäker), kom hit!"
Till den som behöver (saknar, är i behov av) kunskap (mod), säger hon:
Den som har ett vist hjärta tar emot (följer, accepterar) buden,
men en pladdrande dåre faller framstupa (går under).
På läpparna (talet) hos den som har gott omdöme hittar man [Guds] kunskap (insikt, förståelse, medömkan),
men tillrättavisning och spö [straff] väntar den som saknar kunskap (insikt, förståelse, medömkan).
Den rättfärdiges tunga är som utvalt silver,
men en ond (ogudaktig) människas förstånd (inre människa, hjärta, tankar) är utan värde.
Läpparna från en rättfärdig matar (vägleder, lotsar) många,
men dårarna dör i brist på förstånd (vishet, medömkan).
Den som är utan vett förringar sin granne (värderar sin landsman lägre än vad som är rättvist),
medan den som har insikt (förstånd) bevarar lugnet (sprider inte rykten).
De som medvetet har ett falskt (förvridet) hjärta är avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahves) ögon,
men de som vandrar med integritet (ostraffligt, utan skuld) är hans glädje (behag).
Den som ställer till med olycka i sin egen familj, hans arv blir som vinden (tomhet, den är som bortblåst),
och dåren kommer att få tjäna (vara slav till) de som har visa hjärtan.
En människa blir dömd [av både Gud och människor] i förhållande till sitt förstånd
[insikt och förmåga att förstå],
men den som har ett medvetet fördärvat (förvridet) hjärta blir föraktad.
Den som brukar sin jord får överflöd av mat,
men den som springer efter (söker, följer) tomhet (fantiserar om lättförtjänta pengar) saknar förstånd.
Svek (bedrägeri) finns i hjärtat hos dem som planerar ondska,
men de som verkar för (medlar mellan parter för att skapa) fred får glädje [i hjärtat].
En förståndig (välbetänkt, försiktig, aktsam) människa stoltserar inte med sin kunskap,
medan dårars hjärtan ropar (skriker) ut sin dårskap (oförstånd, galenskap).
Bekymmer (oro, rädsla) i en mans hjärta tynger ner det [orsakar depression],
men ett gott (uppmuntrande, vänligt) ord gör det glatt.
Hopp (förväntan) som drar ut på tiden gör hjärtat sjukt (sorgset, svagt),
men en uppfylld önskan (längtan) är ett livets träd [återupplivar och ger styrka].
Hjärtat känner bäst sin egen bitterhet (oförsonlighet, hårdhet),
och ingen främling kan heller dela dess glädje.
Även mitt i ett skratt kan hjärtat vara sorgset (värka),
och slutet på [en sådan ytlig] glädje är sorg (tyngd).
Den som har vänt om från den rätta vägen i sitt hjärta (den som är opålitlig, har lämnat Gud)
får betala för sina val [mättas av frukten av sina egna vägar],
däremot blir en god människa belönad för sina beslut.
Ett sunt (friskt) sinne (hjärta) ger liv och hälsa i kroppen,
men avundsjuka (missunnsamhet, bitterhet) är som röta (förruttnelse) i benen.
Vishet bor (vilar utan att göra väsen av sig) i hjärtat på den som har förstånd (insikt, förståelse),
men i det inre hos dårar måste visheten ständigt göra sig påmind (uppenbara sig) [den är kvävd hos dåren].
Läpparna hos de visa sållar medvetet [bland sina tankar] och sprider bara kunskap,
så är det inte med de självgoda dårarna som saknar urskillningsförmåga redan i sitt hjärta.
Ett lyckligt hjärta ger ett glatt ansiktsuttryck,
men hjärtesorg krossar (bryter ner) anden.
Hjärtat hos den som har förstånd söker (frågar efter, kräver) kunskap,
men munnen hos [den självgode] dåren njuter av (har aptit för) dårskap.
För den bedrövade (nedslagne, olycklige, fattige), är varje dag ond (svår, eländig),
men den som har ett glatt hjärta har en ständig fest.
Dårskap tilltalar den som saknar hjärta och förstånd,
men den som har förståelse (insikt, förstånd) går sin väg rakt fram.
Den rättfärdiges hjärta överväger [hebr. hagah – talar i låg ton; dvs. har tankemässigt gått igenom, är förberedd på] hur han ska svara,
men de ogudaktigas mun spyr ut ondska.
Ögon som utstrålar ljus [från ett glatt fridfullt inre] gläder hjärtan [hos andra människor],
och goda nyheter ger näring åt benen [ger inre styrka].
Den som vägrar ta emot tillrättavisning (tuktan, disciplin) föraktar (ogillar, tar avstånd ifrån) sig själv,
men den som tillåter sig att bli tillrättavisad (tar emot korrigering) växer i förståelse (insikt).
En människa ansvarar för alla planer i sitt hjärta (att bearbeta och strukturera dem),
men det [visa] svar som tungan till sist ger kommer från Herren (Jahve).
Varje människa som är stolt (arrogant) i sitt hjärta är avskyvärd (motbjudande, vidrig) för Herren (Jahve),
du kan vara säker på att sådana inte undgår sitt straff.
Människans hjärta tänker ut (planerar) sin väg ["väver samman" och utarbetar sitt sätt att leva],
men Herren (Jahve) styr (leder) hennes steg (i singular: levnadslopp, jordevandring).
[Väg avser här troligen främst karaktär och moral, se , , , .]
De som är visa i hjärtat kallas förståndiga (välbetänkta, insiktsfulla),
ett gott (behagligt, ljuvligt, väldoftande) tal ökar kunskapen (mottagligheten, förmågan att ta in kunskap).
[Både för den som talar och den som lyssnar.]
Hjärtat hos den vise lär tungan [vad den ska tala],
och hans läppar ökar i kunskap (förmåga att lära ut, gott tal).
Till vilken nytta är pengar i en dåres hand
eftersom han inte har någon vilja (längtan, hjärta) att lära sig? [Vishet kan inte köpas, se ; den kommer genom att följa Guds väg och att vörda Herren, se . En vanlig källa till konfilkt mellan vänner är pengar, temat återkommer i .]
En människa som saknar förstånd skriver under (ger sitt handslag),
och går [förhastat] i borgen för sin vän (medmänniska – hebr. rea).
Den som har ett fördärvat (falskt) hjärta får ingen framgång (rikedom, gott),
och den som har ett fördärvat (förvrängt, perverst) tal faller i olycka.
Ett glatt hjärta (själ) verkar som en god medicin,
men en sårad (bruten) ande suger märgen ur benen (torkar ut och försvagar hela kroppen).
En [oresonlig] dåre har ingen längtan efter förstånd (finner ingen glädje att söka insikt och vishet),
han vill bara uttrycka sina egna åsikter.
Högmod (arrogans, övermod) i människans hjärta går före fall (krasch, degradering),
ödmjukhet (beskedlighet, ett hjärta som kan underordna sig Gud och människor)
är vägen till ära (upphöjelse, respekt).
Hjärtat hos den som har omdöme (är förståndig) förvärvar (samlar, förökar sin) kunskap,
och de visas öron söker alltid (lyssnar, begär, frågar) efter kunskap.
Det är en människas egen dårskap som förstör hennes vägar (får henne på fall),
trots det blir hon ändå frustrerad (arg) på Herren (Jahve) i sitt hjärta.
Den som skaffar vishet (ordagrant "hjärta", ett gott omdöme, förmåga att känna) älskar sitt eget liv,
den som bevarar urskillningsförmåga (insikt) får framgång (lycka).
Många planer (ett överflöd av storslagna tankar) har en man i sitt hjärta,
men [bara] Herrens (Jahves) råd (syfte, plan, vilja) består [kommer att fullbordas, nå sitt mål].
[; , ; ; ]
Planerna (själva beslutsprocessen) i en människas hjärta är som djupa vatten,
en förståndig människa drar upp dem [från källan inom sig].
Vem kan säga:
"Jag har behållit mitt hjärta rent (alla mina beslut och motiv har varit oförvitliga),
jag är fri från min synd?"
Kungens hjärta är som vattenflöden i Herrens (Jahves) hand,
han låter det mynna ut varhelst han vill. [Bilden är från bevattningssystem med kanaler som än idag är vanligt i Mellanöstern. På samma sätt som trädgårdsmästaren styr vattenflödet till olika delar, kan Gud styra ledares beslut.]
Stolta ögon (då man anser sig själv vara överlägsen) och ett högmodigt (arrogant) hjärta kännetecknar onda människor,
men även de ogudaktigas plöjande är synd.
[Ordet plöja kan också översättas "lampa", oavsett så är versens budskap klart: Den ogudaktiges hela liv, både arbete och glädjeämnen är synd i Guds ögon.]
Den som älskar renhet (har ett rent hjärta, goda intentioner) och talar godhet (nåd, vänliga ord)
får kungen som vän.
Dårskapen (viljan att trotsa och göra uppror) är fastbundet i ett barns hjärta,
men tillrättavisning och disciplin (uppfostran) driver bort den.
[Upproriskhet är en konsekvens av syndafallet, och kommer därför naturligt hos barnet.]
Lyssna noggrant till de visas ord,
och ta min kunskap till ditt hjärta.
För som han tänker i hjärtat, sådan är han.
Beräknande säger han till dig,
varsågod ta för dig,
men menar inte ett ord av vad han säger.
Öppna ditt hjärta (sinne) för fostran,
och öppna dina öron för kunskapens ord.
[Var öppen och formbar till kritik, och lyssna noga på visa ord.]
Mitt barn, om ditt hjärta (själ, sinne) fylls med vishet,
då fylls också mitt hjärta av glädje.
Låt inte ditt hjärta avundas syndare,
fortsätt i stället att dagligen i vördnadsfull tillbedjan frukta Herren (Jahve).
Lyssna på mig kära barn, bli vis
och låt ditt hjärta ledas på Guds vägar.
Mitt barn ge mig din fulla uppmärksamhet,
ta mig som en förebild.
Du börjar se konstiga saker [under alkoholens inverkan]
och ditt sinne börjar fantisera förvirrade, fördärvliga tankar.
Ja, du blir [lika ostadig] som en som flyter på havet
och [lika utsatt för en katastrof] som en som ligger på toppen på en mast.
Deras hjärtan överväger [hebr. hagah – talar i låg ton; dvs. planerar] ont (våldshandlingar),
från deras mun kommer bara nedsättande (ondskefullt) tal. [Jmf ]
Gläd dig inte när din fiende faller,
låt inte ditt hjärta glädja sig (fröjda sig i dans) när han störtar (lider nederlag).
Jag gick förbi en lat mans åker,
förbi en vingård som tillhörde en oförståndig man (en utan hjärta).
Jag betraktade och tänkte noga på vad jag såg,
jag drog följande lärdom från vad jag sett:
Som himmelen är [ofattbart] hög och jorden [enormt] djup,
på samma sätt är kungars hjärtan (tankar) omöjliga att utforska.
Som att ta av sig kläder en kylig dag [vilket gör att man fryser ännu mer]
eller som att blanda vinäger och lut (natrium-karbonat)
[som är en helt opassande blandning],
så är det att sjunga [glada] sånger
till ett tungt (sorgset) hjärta.
Som glasyr över ett lerkärl är brinnande läppar [som uttalar varma kärleksfulla ord]
men där hjärtat [på insidan] är fullt av ondska.
När han talar älskvärt (ljuvligt, inställsamt),
så tro inte på honom för sjufaldiga avskyvärdheter (otäckheter, vidrigheter) finns i hans hjärta.
Olja och parfym gör hjärtat glatt,
på samma sätt fördjupas vänskapen när en vän ger uppriktiga råd från sitt hjärta
(de ger god eftersmak).
Mitt barn, var vis och gör mitt hjärta glatt,
så att jag kan svara inför mina kritiker [de som anklagar mig för att vara en dålig lärare].
På samma sätt som ansiktet speglas i vattnet,
så speglar hjärtat människan. [Hjärtat reflekterar hur man verkligen är. Versen kan appliceras på flera sätt. Ett ogudaktigt hjärta reflekterar det jordiska, medan ett rättfärdigt hjärta reflekterar det gudomliga. Vi kan också få självinsikt genom att studera våra val, attityder, vilja och längtan – allt detta är reflektioner av vad som finns i hjärtat.]
Var skicklig (vis, lär dig genom erfarenhet) att veta tillståndet (se ansiktet) på din fårhjord (flock av småboskap),
ha omsorg (ett hjärta) för dina boskapsflockar,
Välsignad (salig, lycklig, avundsvärd) är den som i vördnadsfull tillbedjan alltid fruktar Herren [oavsett omständigheter],
men den som förhärdar sitt hjärta [mot Gud] störtar i olycka (råkar ut för svårigheter).
Den som bara förlitar sig på sitt förstånd (hjärta, inre) är en dåre,
men den som vandrar i [Guds] vishet blir befriad [från många fällor].
Örnens väg (bana) i luften. - Ormens väg över klippan. - En val (stor fisks, eller fartygs) väg mitt i havet. - En mans väg hos en kvinna. [Gemensam nämnare för alla dess fyra är att de lämnar inget synligt yttre spår, man kan inte se att en örn har flugit, en orm har slingrat på klippan, ett skepp har passerat, och kärleken mellan en man och en kvinna]
Hennes man litar fullständigt på henne i allt
och behöver inte sakna någonting. [Ordagrant "har inget behov av plundring". I samband med äktenskap kan det syfta på att han inte behöver söka kärlek och tillgivenhet hos andra kvinnor.] [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset – sin familj. I den här versen är det ordet "litar" som börjar med denna bokstav. Tecknet förstärker hur viktig gemenskapen och den absoluta tilliten mellan man och hustru är.]
Predikaren (41)
Jag har ägnat mitt hjärta åt att leta efter och söka att förstå vad vishet är på alla områden som finns under himlarna. Det är en stor sak som Gud (Elohim) har gett till jordens söner (människosläktet) att förkovra sig i (ägna sig åt).
Jag talade med mitt eget hjärta och sade: "Se, jag har fått stor [moralisk] vishet, mer än det som tidigare funnits före mig i Jerusalem, och mitt hjärta har sett mycket [moralisk] vishet och kunskap (personlig erfarenhet)."
Jag har ägnat mitt hjärta åt att känna till (få personlig kunskap om) vishet, och att känna till (vara förtrogen med) dårskap och galenskap, jag insåg att det också var ett jagande efter vind.
Jag säger i mitt hjärta: "Kom, jag ska pröva dig med munterhet och glädje i det goda" Och se, även detta är fåfänga (något som försvinner snabbt; tomhet).
Jag sökte i mitt hjärta hur jag skulle kunna skämma bort mitt kött (min kropp) med vin, och mitt hjärta ledsagade sig självt med vishet om hur man håller fast vid dårskap, till dess jag såg vad som är bäst för människosläktets söner, vad de ska göra under himlarna de få dagarna av sina liv. [Besvikelse: frågan om livets mening kan inte tryckas ner med alkohol och droger.]
Vad än mina ögon önskade (begärde)
så undanhöll jag dem inget.
Jag förnekade inte mitt hjärta någon glädje,
för mitt hjärta fann glädje i mitt arbete och detta var min del (vinning, lön) för allt mitt arbete.
Då sade jag i mitt hjärta: "Som det händer för dåren
så kommer det också att hända för mig,
varför har jag då mer vishet?"
Och jag talade i mitt hjärta:
"Detta är också fåfängt."
Därför vänder jag mig helt om för att få mitt hjärta att förtvivla om allt arbete som jag har arbetat med under solen.
Vad har en människa för allt sitt arbete och för sitt hjärtas strävan som han har arbetat med under solen?
Alla hans dagar är smärta och hans sysselsättning förtret, inte ens på natten får hans hjärta vila. Detta är också fåfängt. [Besvikelse: vem vet vad nästa generation kommer att göra med de resurser som sparats åt dem, de kan t.o.m. använda dem till ondska och dårskap. Salomos son var Rehabeam.]
Han har gjort varje sak vacker för sin tid, han har även lagt världen i deras hjärtan så att människan inte kan utforska det arbete som Gud (Elohim) har gjort från första början (ordagrant från huvudet) ända till slutet.
Jag sade i mitt hjärta: "Gud (Elohim) ska döma [både]
de rättfärdiga och de onda,
för det finns en tid (period) för varje önskan
och för varje arbete."
Jag sade i mitt hjärta: "Det är på grund av människans söner som Gud (Elohim) sållar dem, för att de ska se att de i sig själva är som vilddjur."
Bli aldrig förhastad med din mun
och låt inte ditt hjärta ha bråttom med att yttra ett ord inför Gud (Elohim),
för Gud är i himlarna
och du är på jorden.
Låt därför dina ord vara få.
För de är inte många, så låt honom komma ihåg sitt livs dagar, för Gud (Elohim) svarar honom med glädje i hjärtat.
Det är bättre att gå till sorgehuset
än att gå till festhuset,
för det är slutet för alla människor,
och de levande ska lägga det på hjärtat.
Förargelse (sorg, ilska, indignation) är bättre än skratt,
för genom ansiktets sorg kan hjärtat bli tillfredsställt (få glädje).
Den vises hjärta är i sorgens hus,
men dårens hjärta är i glädjens hus.
Förtryck vänder (gör) en vis man till en dåre
och en muta fördärvar hjärtat.
Ge inte akt på alla ord som talas,
för att du inte ska höra din tjänare förbanna dig,
för många gånger vet också ditt eget hjärta
att du själv på samma sätt har förbannat andra.
Jag vände om och ägnade mitt hjärta åt att veta
och utforska och söka vishet och orsakerna till tingens ordning,
och till att veta hur man blir en dåre
och hur dårskapen blir till galenskap.
Och jag fann kvinnan bittrare än döden,
vars hjärta är snaror och nät och hennes händer som snören.
Den som behagar Gud (Elohim) ska fly från henne,
men syndaren fångas av henne.
Den som vaktar (ger akt på) budordet ska inte veta av något ont ting [skyddas från ondska],
och ett vist hjärta känner (är intimt förtroget med) rättskaffenhet.
Allt detta har jag sett, även mitt hjärta har prövat det, allt arbete som görs under solen, när människan råder över en annan människa till hans skada.
Eftersom domen mot det onda inte verkställs med hast, är hjärtat hos människans söner överlåtet till att göra det onda,
När jag ägnade mitt hjärta åt att förstå (bli intimt förtrogen med) vishet, och se allt som görs på jorden – för varken dag eller natt ser deras ögon sömn –
För allt detta har jag lagt på (tagit till, gett) mitt hjärta, och till att klargöra (förklara) allt detta, att de rättfärdiga och de visa och deras arbete är i Guds (Elohims) hand, även kärlek, även hat. Ingen människa vet (har intim kunskap om) allt, det (som) är inför deras ansikten.
Detta är en ondska i allt som görs under solen, att det oförutsedda händer (drabbar) alla. Ja även människosönernas hjärtan är fulla av ondska, och galenskap (dårskap) är i deras hjärtan medan de lever och därefter går de till döden.
Gå (vandra din egen utstakade väg – lev ditt liv), ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med ett glatt hjärta, för Gud har redan accepterat (sett med nåd på) ditt arbete (det du företar dig).
En vis man har sitt hjärta till höger
och dåren har hjärtat till vänster.
[Den högra sidan representerar styrka och förstånd medan den vänstra dårskap och brist på styrka.]
Likaså när en dåre vandrar utefter vägen (går genom livet)
så sviker hans förstånd honom,
och han säger till alla att han är en dåre.
Gläd dig du unga i din ungdom
och låt ditt hjärta glädja sig i dina unga år,
och vandra på ditt hjärtas vägar
och i dina ögons åsyn,
men vet att för allt detta
kommer Gud (Elohim) att föra dig till domen (hålla dig ansvarig för dina handlingar).
Ta därför bort förtret från ditt hjärta
och ta bort ondska från ditt kött (din kropp),
för barndom och ungdom är fåfängt.
Höga Visan (3)
Gå ut ni Sions döttrar och skåda på kung Salomo,
titta också på kronan [kanske en blomsterkrans]
som hans mor har krönt honom med på hans bröllopsdag,
dagen för hans hjärtas glädje.
[Den femte sektionen (kap 5-7; bokens längsta) börjar med att kvinnan återberättar ännu en natt av sökande efter den unga mannen. I stycket finns jämnt utspritt frågor från Jerusalems döttrar: "Varför" (), "Vem" () och "Hur" (). Stycket hör tematiskt ihop med den tredje sektionen (). Det är strukturerat på samma sätt som de första sex sektionerna med: ensamt sökande, gemensam lovprisning och avslutande förening.]
Brudens ord
Jag sover men mitt hjärta är vaket.
Hör, min älskade (kära) knackar:
Öppna för mig, min syster, min kärlek,
min duva, min obefläckade,
för mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar (mitt hår) med nattens droppar.
[Bruden till sin älskade:]
Sätt mig som en signetring (ett sigill) över ditt hjärta,
som en signetring på din arm. [En signetring användes för att plombera dokument. Det var det värdefullaste föremålet och ägaren hade den ständigt runt sin hals eller arm.] För kärleken är stark som döden,
passionen (svartsjuka kärleken) är lika omedgörlig (hård, grym) som Sheol (graven underjorden, de dödas plats) [Sheol kommer från hebr. shaal – fråga efter].
Dess lågor är som eldslågor,
det är en våldsam eldsflamma.
Jesaja (31)
Gör detta folks hjärtan feta,
och gör deras öron tunga och förblinda deras ögon.
Annars skulle de se med sina ögon,
och höra med sina öron,
och förstå med sina hjärtan,
och omvända sig och bli helade."
Mitt
hjärta ropar för Moab,
hennes flyktingar sträcker sig till
Tsoar, som en treårig kviga,
som Lochit stiger upp, går de upp med gråt, på
Choronaims väg häver de upp ett undergångens skri.
Det nya vinet slår fel, vinstocken torkar,
alla glada hjärtan suckar.
Och Herren (Jahve) säger: "Lika mycket som detta folk har kommit nära
och ärar mig med sin mun och sina läppar,
har de flyttat bort sina hjärtan långt från mig
och deras vördnad för mig är ett inlärt människobud."
För den ondskefulle dåren (hebr. naval) ska tala dåraktigt (ondskefullt – hebr. nevalah)
och hans hjärta ska göra synd,
för att praktisera ogudaktighet
och uttala ondska mot Herren (Jahve),
och göra den hungriges själ tom (tar bort det som kan mätta den hungrige) []
och få den törstiges dryck att sina.
Ditt hjärta ska tänka tillbaka på skräcken (det fruktansvärda ska vara ett minne blott) [du ska fråga dig själv:]
"Var är han som skrev (räknade, förde bok) [för beskattning, militärtjänstgöring, byte, osv]?
Var är han som vägde [guld och silver]?
Var är han som räknade tornen [för att avlägga rapport till fienden för hur stark staden var]?"
Säg till de som är rädda (har panik, bokstavligt "vars hjärta slår snabbt"):
"Var stark, frukta inte, för er Gud kommer med hämnd.
Med Guds vedergällning kommer han för att rädda (frälsa) er."
Han sade: "Kom ihåg, O Herre (Jahve), hur jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Hiskia började gråta bittert.
"Tala mjukt till hjärtat av Jerusalem,
och ropa på henne [kalla på henne]
för hennes tid i krigstjänst är över,
för hennes nåd (villkorade nåd – hebr. ratsa) är fullbordad,
för hon har fått dubbelt igen av Herrens (Jahves) hand för alla sina [han har låtit henne få betala
dubbelt igen för alla hennes] synder."
Låt dem föra fram dem [avgudarna]
och förkunna för oss vad som ska ske (hända i framtiden).
De forna tingen, vad var de?
Tala om för oss, så att vi kan överväga dem
och veta vad de ger.
Eller tala om för oss vad som ska komma.
Därför har han öst ut (hällt) ilskan från sin vrede över honom,
och stridens styrka och satt eld runtomkring honom
och han vet inget och den bränner
honom, eftersom han inte lade det på sitt hjärta.
De vet inte, inte heller förstår de,
för deras ögon är insmorda (variga) så att de inte kan se
och deras hjärtan så att de inte kan förstå.
Och ingen betänker i sitt hjärta,
inte heller finns där kunskap (intim förståelse) eller förstånd till att säga:
"Jag har bränt upp hälften av det i eld
och jag har även bakat bröd på dess kol,
jag har grillat köttet och ätit det,
ska jag då göra en styggelse av resten?
Ska jag falla ner inför stocken av trä?"
Han strävar efter aska, ett bedraget hjärta har vänt honom till sidan,
så att han inte kan befria sin själ (sitt liv)
och inte heller säga:
"Är där inte en lögn i min högra?"
Kom ihåg detta och var förvissade,
ta det till hjärtat ni syndare.
Lyssna till mig ni hårdhjärtade,
som är långt borta från rättfärdigheten:
Och du sade: "För alltid
ska jag vara stark drottning (ledare – främste älskarinnan),"
så att du inte lägger dessa ting på ditt hjärta
och inte heller kommer ihåg slutet (reflekterar över vad som hänt).
Du har känt dig säker i din ondska,
du har sagt: "Ingen ser mig."
Din vishet och din kunskap har perverterat dig
och du har sagt i ditt hjärta:
"Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig)".
Lyssna till mig, ni som känner till (är intimt förtrogna med) rättfärdighet,
folket i vars hjärta min undervisning (hebr. Torah) finns.
Frukta inte människors hån,
bli inte heller nedslagna av deras smädande.
De rättfärdiga förgås (försvinner, dunstar bort)
och ingen människa lägger det på hjärtat (noterar det).
Människor fulla av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) tas bort,
men ingen tänker att den rättfärdige bevaras från (tas bort från ansiktet av; från att se) den kommande ondskan.
För vem har du varit rädd och fruktat att du skulle misslyckas?
För min del har du inte kommit ihåg mig och inte lagt det på ditt hjärta.
Har jag inte varit tyst en lång tid?
Därför vördar (respekterar, fruktar) du mig inte.
Så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är heligt: Jag bor i det höga och heliga,
men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
På grund av hans giriga överträdelser blev jag vred
och slog honom, jag gömde mig och var arg.
Men han fortsatte att avfalla
och gick på sitt hjärtas (giriga) vägar.
att överträda och förneka Herren (Jahve)
och vända sig bort från att följa vår Gud (Elohim),
tala bedrägligt och perverst,
föda fram och yttra falska ord från hjärtat.
[Jesus citera från när han läser profettexten i synagogan i Nasaret, se . Jesus avslutar läsningen mitt i och tar inte med den sista delen som handlar om Guds dom. Detta måste ha väckt förundran bland åhörarna. När Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.] Herrarnas Herres (Adonaj Jahves) Ande är över mig, för Herren (Jahve) har smort (utvalt) mig
att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).
Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) de som har brustna hjärtan,
proklamera (utropa) befrielse för de fångna,
och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,
Hämndens dag som var i mitt hjärta
och året för min återlösning har kommit.
Herre (Jahve), varför får du oss att ta fel på dina vägar
och förhärdar våra hjärtan från gudsfruktan?
Kom tillbaka för din tjänares skull,
arvet från dina stammar.
Se, min tjänare ska sjunga av hjärtats fröjd,
men ni ska ropa i hjärtesorg och ska klaga i andens förtvivlan.
Se, jag är redo att skapa
nya himlar och en ny jord.
Allt som varit [de förra himlarna, jorden, alla tidigare händelser och minnen]
ska man inte komma ihåg, ingen ska tänka på dem igen.
Och när ni ser detta ska ert hjärta glädja sig,
och era ben [i kroppen] ska spira (få liv) som gräs [ni ska frodas till er inre styrka]
Herrens hand (styrka)
ska bli känd [uppenbaras på ett intimt, nära och personligt sätt] för hans tjänare
– och hans vrede
för hans fiender.
Jeremia (57)
Och även i allt detta har inte hennes bedrägliga syster Juda vänt om till mig med hela sitt hjärta, utan är kvar i lögn, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och jag ska ge er herdar efter mitt hjärta som ska föda er med kunskap och förståelse.
Och det ska ske när jag förökar dig och låter er bära frukt i landet förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då ska man inte längre säga: Herrens (Jahves) förbundsark och den ska inte stiga upp över hjärtat (komma i sinnet) och den ska inte kommas ihåg och inte saknas (besökas) och inte tillverkas igen.
På den tiden ska man kalla Jerusalem "Herrens (Jahves) tron", och alla folkslag ska samlas till den, till Herrens (Jahves) namn, till Jerusalem. Och man ska inte längre gå efter envisheten i sitt onda hjärta.
Och det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), att kungens hjärta ska svika och furstarnas hjärta och prästerna ska bli överraskade och profeterna ska bli undrande.
Tvätta ditt hjärta från ondska Jerusalem så att du ska kunna räddas. Hur länge ska dina ondskefulla tankar bo i dig?
Dina vägar och dina gärningar (handlingar) har skapat dessa ting mot dig, detta är din ondska, den är bitter, den sträcker sig ända in i hjärtat.
Min buk! Min buk! Jag vrider mig i smärta, mitt hjärtas kammare, mitt hjärta kvider i mig. Jag kan inte tiga, eftersom du har hört shofarens röst min själ, larmet från krig (stridslarmet). [Ordet för buk kan syfta på allt från enbart tarmarna till hela den nedre regionen, men även hela bålen. I denna vers kan man anta att hela kroppen är påverkad.]
Hör detta, jag ber er, dåraktiga folk utan förståelse, som har ögon men ser inte, som har öron men hör inte:
Men detta folk har ett upproriskt och rebelliskt hjärta, de har gjort uppror och gått sin väg.
Men de lyssnade inte och lutade inte sina öron, men vandrade i sina egna råd, i sina hjärtans envishet och gick baklänges, inte framåt.
Och de har byggt Tofets höga platser som är i Hinnoms sons dal, till att bränna sina söner och sina döttrar i eld, vilket jag inte har befallt och det har inte funnits i mitt sinne.
Jag tröstar mig över sorgen,
över mig är mitt hjärta svagt.
men har vandrat efter sina hjärtans envishet och efter baalerna som deras fäder lärt dem.
Över Egypten och över Juda och över Edom och över Ammons söner och över Moav och över alla som har hörnen på sitt hår avklippt, som bor i öknen, eftersom alla folkslag är oomskurna, men hela Israels hus är oomskuret i hjärtat.
Men de lyssnade inte och böjde inte sina öron utan vandrade varje man i deras hjärtas envishet, därför har jag fört över dem alla dessa förbundets ord som jag befallde dem att göra, men de har inte gjort dem.
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som dömer rättvist, ser njurar och hjärta, låt mig se din hämnd på dem, för till dig har jag uppenbarat min sak. [Jer 20:12]
Men du Herre (Jahve) känner mig, du ser mig och prövar mitt hjärta mot dig. För ut dem som får till slakten och gör dem redo för slaktens dag.
De har gjort det till en ödemark, den sörjer över mig i ödslighet, hela landet har blivit öde eftersom ingen man har lagt det på sitt hjärta.
Detta onda folk som vägrar att lyssna till mina ord, som vandrar i sitt hjärtas envishet och har gått efter andra gudar till att tjäna dem och till att tillbe dem, det ska bli som denna gördel, som inte duger till någonting.
Och Herren (Jahve) sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn, jag sände dem inte, jag har inte befallt dem, inte talat till dem, de profeterar till er en lögnaktig syn och spådom och ting som är intet och deras egna hjärtas bedräglighet.
och ni har gjort värre än era fäder, för se, ni vandrar varje man efter sitt hjärtas envishet så att ni inte lyssnar till mig.
Juda synd är skriven med en penna av järn och med spetsen på en diamant, den är graverad på hjärtats tavla och på altarets horn.
Så säger Herren (Jahve): "Förbannad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare)
som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på människor [hebr. adam – en bräcklig människa],
som söker sin styrka i det som är kött [det jordiska],
och vars hjärta vänder sig från Herren (Jahve).
[Ordagrant 'gör kött till sin arm', dvs. förlitar sig på sin egen viljestyrka, kraft och förmåga].
Hjärtat är bedrägligt (lömskt, svekfullt), mer än allt annat,
dessutom obotligt sjukt [som ett sår som aldrig läker] –
vem kan [själv] förstå (vara intimt förtrogen med) det? [Det hebreiska ordet för bedrägligt, aqov, kommer från samma rot som namnet Jakob som betyder häl/fotsteg/bakre del, se ; . Det används bara tre ggr i GT och beskriver ojämn mark (märkt av spår) i och blodiga fotsteg i .]
Jag, Herren (Jahve) tränger igenom (utforskar, granskar, genomsöker) hjärtat,
och prövar (undersöker) njurarna [människans inre tankar, moral och motiv]
just för att ge åt var och en [löna var man] efter hans vägar,
efter hans gärningars frukt [resultatet av hans handlande].
Men de säger: Det finns inget hopp, vi ska vandra efter våra egna råd och vi ska göra varje man efter hans onda hjärtas envishet (lust).
och har byggt baals höga platser till att bränna sina söner i eld som brännoffer till baal, vilket jag inte har befallt, inte har talat och aldrig haft i mitt sinne.
Ibland tänker jag:
"Jag ska inte nämna [Herrens namn] eller tala [profetera] i hans namn,"
men då blir hans budskap som en eld instängd inom mig (i mina ben).
Jag försökte hålla tillbaka (uthärda) det, men kunde inte hålla inne det längre.
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
som prövar en rättfärdig ser njurar och hjärta,
låt mig se din hämnd på dem,
för till dig har jag uppenbarat min sak. []
Eftersom inte dina ögon och ditt hjärta, eftersom ve över din girighet och över utgjutandet av oskyldigt blod, och över förtryck och över våld, till att göra det.
Angående profeterna. Mitt hjärta är krossat i mig, alla mina ben darrar, jag är lik en berusad man och lik en man som behärskas av vinet, på grund av Herren (Jahve) och på grund av hans heliga ord.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Lyssna inte till profeternas ord som profeterar för er, de leder er in i fåfänga,
de talar syner från sina egna hjärtan och inte från Herrens (Jahves) mun.
De säger oavbrutet till dem som föraktar mig:
Herren (Jahve) har sagt att ni ska ha shalom (frid och fred),
och till alla som vandrar i sitt eget hjärtas envishet säger de:
Ingen ondska ska drabba dig.
Herrens (Jahves) vrede ska inte återvända
förrän den har verkställt (uträttat)
och till dess han har fullbordat sitt hjärtas syften.
I (vid) dagarnas slut
ska ni betrakta (anse) det som perfekt (förstå, inse visheten). []
Hur länge [måste jag stå ut med dem]? Dessa profeter profeterar bara lögner, de profeterar bara egna fantasier från sina hjärtan (sitt inre).
Och jag ska ge dem ett hjärta till att känna (vara intimt förtrogna med) mig, att jag är Herren (Jahve) och de ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud (Elohim), för de ska återvända till mig med hela deras hjärta.
Och deras furstar ska vara deras egna och deras härskare ska komma från deras mitt, och jag ska få honom att komma nära och han ska närma sig mig, för vem är den som har lovat sitt hjärta att närma sig mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)?
Herrens (Jahves) brinnande vrede ska inte återvända förrän den har verkställt (uträttat) och till dess han har fullbordat sitt hjärtas syften. I (vid) dagarnas slut ska ni betrakta det. []
Sätt upp vägmärken åt dig,
gör dig vägvisare,
sätt ditt hjärta till de höga vägarna,
även på de vägar du gick,
kom tillbaka (återvänd) Israels jungfru,
återvänd till dessa dina städer.
Men detta är förbundet som jag ska skära med Israels hus
efter dessa dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
jag ska ge min undervisning (Torah) i deras inre,
och över deras hjärtan ska jag skriva den [],
och jag ska vara deras Gud (Elohim)
och de ska vara mitt folk,
Och de byggde Baals höga platser som är i Hinnoms sons dal för att avskilja sina söner och sina döttrar till Molok, som jag inte befallt dem, det har aldrig funnits i mitt sinne att de skulle göra denna styggelse för att få Juda att synda.
Och jag ska ge dem ett hjärta och en väg så att de vördar mig för alltid, till deras goda och till deras söner efter dem.
Och jag ska glädja mig över dem till deras goda, och jag ska plantera dem i detta land i sanning, med hela mitt hjärta och med hela min själ.
"Offren som ni offrat i Juda städer och på Jerusalems gator, ni och era fäder, era kungar och era furstar och folket i landet, har inte Herren (Jahve) kommit ihåg dem, och har de inte stigit upp över hans hjärta?
Vi har hört om Moavs stolthet, han är mycket stolt, hans upphöjdhet och hans stolthet och hans högmod och hans hjärtas höghet.
Därför jämrar sig mitt hjärta för Moav som flöjter, och mitt hjärta jämrar sig som en flöjt för Qir-Cherets män, eftersom hans överflöd har gått till spillo.
Städerna är tagna och bergfästena [naturliga bergsfästen, grottor och klippor – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] är belägrade, och hjärtat hos Moavs mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) ska på den dagen vara som hjärtat hos en kvinna i hennes födslovåndor.
Din hemskhet har bedragit dig, ditt hjärtas stolthet, du som bor i klippans klyfta som kullarnas höjder, fast du gjorde ditt rede lika högt som örnens ska jag föra ner dig därifrån förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Se, som en örn ska han komma upp och svepa ner och breda ut sina vingar mot Botsra, och hjärtat hos Edoms mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) ska på den dagen vara som hjärtat hos en kvinna i hennes födslovåndor.
Klagovisorna (9)
Se, Herre (Jahve), för jag är i ångest,
mitt inre står i brand.
Min mage (mina tarmar) vänder sig inom mig (bubblar, kokar)
för jag har gjort oförlåtligt uppror mot dig.
Ute [på gatan] härjar svärdet,
i huset (hemma) är det som döden.
[Det spelar ingen roll om jag är ute eller inne, döden finns överallt.] [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Se" börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen. Nu har ångesten kommit som en känslomässig reaktion på insikten om det enorma misstag vi gjort. Ordet för uppror mara upprepas två gånger efter varandra och översätts "oförlåtligt uppror". Upprepandet är hebreiskans sätt att förstärka och påpeka att här är det mer än bara ett enkelt uppror.]
Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte
och gör mot dem
som du har gjort mot oss
för alla våra överträdelser.
Mina suckar är många
och mitt hjärta är svagt. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "komma" börjar med denna bokstav, och inleder nästa fas i sorgeprocessen där hämndbegäret brukar finnas med en stund. Det fina här är att redan från början inser man att hämnden är Herrens, eftersom man riktar begäran till Gud om att deras ondska ska komma inför hans ansikte.]
Deras hjärta ropade till Herren (Adonaj):
"Dotter Sions [templet i Jerusalems] murar,
låt tårar flöda ner som en flod
både dag och natt.
Ge dig själv ingen lindring,
låt inte dina ögon vila (från gråten)."
[Ordagrant "låt inte dotter ögat ditt vila", för liknande uttryck se .][Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "ropade" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Gud i en svår och uppgiven situation. Också i denna vers ser vi hur viktiga tårarna är i bearbetningen av sorg.]
Res dig [], ropa ut det i natten,
vid den första nattväkten [mellan klockan sex och tio på kvällen].
Utgjut ditt hjärta som vatten
framför Herrens (Adonajs) ansikte.
Lyft upp dina händer inför honom,
för själarna (livet) hos dina unga barn,
som utmattas av hunger
i varje gathörn. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det orden "Res dig" som börjar på den bokstaven. Det förstärker ivern och allvaret i handlandet. Det är inte bara mina ord, jag är redo att agera i överensstämmelse med det jag säger. Versen är längre än de övriga och det förstärker att det nyligen mörknat, natten just har börjat och det är långt till gryningen och ljuset. Judarna delade in natten i tre nattväkter, romarna fyra, se ; .]
Detta påminner jag mitt hjärta om,
därför har jag hopp. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i orden "Kom ihåg", "i minnet" och "Detta" och förstärker vikten av att inte glömma hur det har varit. När sorgeprocessen så småningom har nått sitt slut ska det finnas minnen kvar, men då är de inte längre smärtsamma som nu.]
För Han plågar inte villigt
och vill aldrig att ett människobarn ska sörja. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I dessa verser börjar orden "Eftersom", "Även" och " För" med denna bokstav och förstärker att Gud alltid vill välsigna och undviker in i det längsta att döma med plågor.]
Du ska ge dem förhärdade hjärtan,
din förbannelse till dem.
Glädjen har lämnat våra hjärtan,
dansen har vänts till sorg.
Därför är våra hjärtan svaga,
på grund av detta (våra synder) är våra ögon skumma.
Hesekiel (41)
och sönerna har bronsfärgade ansikten och styva hjärtan. Jag sänder dig till dem och du ska säga till dem: "Så säger Herren Herren (Adonaj Jahve)."
Men Israels hus ska inte samtycka till att lyssna till dig, för de samtycker inte till att lyssna till mig, för hela Israels hus har en hård panna och ett styvnackat hjärta.
Och de som undkommer av er ska komma ihåg mig bland folken dit de förs som fångar, hur jag har haft kval för deras vilsna hjärtan som har vikit av från mig, och med sina ögon har de gått bort efter sina avgudar. Och de ska avsky sig själva (ordagrant: "krossas/brytas i sina egna ansikten") för den ondska som de har begått med alla deras styggelser.
Jag ska ge dem ett odelat (nytt) hjärta [som inte är splittrat mellan avgudadyrkan och sann gudstillbedjan] och fylla dem med en ny ande. Jag ska ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött,
Men för dem vars hjärta vandrar efter hjärtats osmakliga ting och deras styggelser, ska jag ge deras väg över deras huvuden (de ska själva drabbas av de styggelser de ägnar sig åt) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve)."
Människobarn profetera mot Israels profeter som profeterar och säg du till dem som profeterar ur sin egna hjärtan: Hör Herrens (Jahves) ord:
Och du människobarn vänd ditt ansikte mot ditt folks döttrar som profeterar från sina egna hjärtan, och profetera mot dem
Eftersom ni har skrämt den rättfärdiges hjärta med lögn när jag inte har bedrövat honom och stärkt de ondas händer så att han inte återvänder (vänder om) från sin onda väg så att han kan bli räddad levande,
Människobarn dessa män har satt upp sina avgudar över sitt hjärta och lagt sina synders snubbelstenar framför sina ansikten. Ska jag över huvud taget behöva sökas (betyder även att följa, fråga och tillbe – hebr. darash) av dem?
Tala därför till dem och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Varje man av Israels hus som sätter upp sina avgudar över sitt hjärta och lägger sina synders snubbelstenar framför sitt ansikte och kommer till profeten, jag Herren (Jahve) ska svara honom som kommer med en myckenhet av sina avgudar,
att jag tar Israels hus i deras egna hjärtan eftersom de alla har vänt sig bort från mig till sina avgudar.
För varje man från Israels hus eller främlingen som vistas i Israel som skiljer sig själv från mig och tar sig avgudar i sitt hjärta och placerar syndens snubbelstenar framför sitt ansikte och kommer till profeten för att söka (följa, fråga, tillbe) mig från honom, jag ska själv svara honom,
Kasta bort alla era överträdelser som ni har begått mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni välja att dö, ni Israels hus?
eftersom de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och inte vandrade i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och vanhelgade mina sabbater, för deras hjärtan gick efter deras avgudar.
Och det ska bli när de säger till dig: "Varför suckar du?" att du ska säga: Eftersom budskapet om det har kommit och alla hjärtan ska smälta och alla händer ska bli kraftlösa och varje ande ska bli matt och alla knän ska droppa med vatten, se det kommer och det ska bli gjort förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Jag har satt spetsen på svärdet mot alla deras portar,
så att deras hjärtan ska smälta [av ångest – de kan inte stå emot förändringen]
och många ska snubbla
och falla.
Ve! Det har gjorts glänsande,
det är slipat för slakt.
Kan ditt hjärta bestå eller dina händer vara starka i de dagar då jag ska gå till rätta med dig? Jag Herren (Jahve) har talat och jag ska göra det.
Dina gränser är i havets hjärta,
dina byggmästare har fulländat din skönhet.
Tarshish skepp förde till dig gåvor till dina köpmän,
så blev du fylld och gjordes mycket tung i havens hjärta.
Dina roddare har fört dig till stora vatten,
östanvinden har brutit dig i havens hjärta.
Dina rikedomar och ditt gods, dina köpmän
och dina sjömän och dina lotsar, dina tätare
och köpmännens växlare och alla dina stridsmän
som är i dig med alla deras skaror som är i din mitt,
ska falla i havets hjärta
på din ruins dag.
Människobarn säg till
Tyros furste: Så säger Herrarnas Herre
(Adonaj Jahve): Eftersom ditt
hjärta är upphöjt
(högmodigt, stolt) och du har sagt: Jag är en gud
(el),
jag sitter på Guds
(Elohims) tron
mitt i havet
(ordagrant: i havets hjärta),
trots att du är en människa och inte Gud
(El),
likväl ger du ditt
hjärta sken av att vara som Guds
(Elohims) hjärta.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom du har inrättat ditt hjärta
som en guds hjärta,
De ska föra ner dig i avgrunden
och du ska dö de slagnas död i havets mitt (ordagrant i havets hjärta).
Ditt hjärta var upplyft (högmodigt, stolt)
på grund av din skönhet,
du har förvrängt (korrumperat) din vishet
med din strålglans (utseendet, det yttre, fasaden).
Jag har kastat dig till marken.
Jag har lagt dig framför kungar så att de kan stirra på dig.
Jag ska oroa hjärtat hos många folk
när jag för ut ditt fördärv bland folkslagen till länder som du inte känner till.
och kommer till dig som folket kommer och sitter framför dig som mitt folk och lyssnar till dina ord, men gör dem inte, för med deras mun visar de mycket kärlek [här används ett ord för kärlek (hebr. agav) som betonar lusta och begär], men deras hjärtan går efter (följer) deras girighet (begär, egna önskningar).
Jag ger er ett nytt hjärta (sinne, sinnelag) [en pånyttfödelse]
och en ny ande [med nya rätta motiv] inom er.
Jag tar (vänder) bort stenhjärtat ur er kropp (ert kött)
och ger er ett hjärta av kött. [Det hårda hjärtat – som inte kan ta emot den goda säden – byts ut mot ett nytt hjärta öppet för Guds ord, se ; ; ; ; , , .]
Mannen sade till mig: "Människobarn, se med dina ögon och hör med dina öron och lägg märke till allt som jag kommer att visa dig, för du har förts hit för att jag ska visa dig detta. Tala om för Israels hus allt du får se."
Herren sade till mig: "Människobarn, ge akt på och se med dina ögon och hör med dina öron allt som jag nu säger till dig om alla stadgar angående Herrens hus och om alla lagar som rör det. Lägg märke till ingången till huset och helgedomens alla utgångar.
Ni har låtit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kött komma in i min helgedom och vara där, så att mitt hus har blivit vanhelgat, medan ni bar fram min mat, fett och blod. Mitt förbund har därmed brutits, för att inte tala om alla era andra vidrigheter.
Så säger Herren Gud: Ingen främling med oomskuret hjärta och oomskuret kött får komma in i min helgedom, ingen av de främlingar som finns bland Israels barn.
Daniel (4)
[De fick den bästa tänkbara maten som kunde erbjudas i Babylon, men] Daniel var fast besluten (lade på sitt hjärta) att inte orena sig med kungens mat eller vinet som han drack [och bryta Guds lag genom att äta t.ex. griskött och mat offrat till avgudar]. Därför anhöll han hos chefen för hovtjänstemännen [Aspenas] att slippa orena sig.
När kungen hörde detta, tog han mycket illa vid sig. [Det arameiska ordet beesh används här. Det betyder "lukta illa" och används bildligt för hur "hela situationen stinker". Det som skett är helt fel, skamfyllt och orättfärdigt. Kungen förstår hur han har blivit lurad.] Han bestämde sig för att göra allt han kunde för att rädda Daniel. Ända till solnedgången försökte han hitta en utväg.
Här slutar denna skildring [av drömmen och synerna]. Jag, Daniel, blev skräckslagen av mina tankar [över det jag sett och förstått skulle ske i framtiden] och mitt ansikte bleknade (glansen förändrades). Men allt detta [drömmen och ängelns tolkning] behöll jag i mitt hjärta (för mig själv). [Denna dröm har många paralleller med Nebukadnessars dröm av statyn i . Där beskrivs de fyra rikena utifrån människans ögon – dyrbara metaller som är vackra och glänsande. Gud däremot ser deras inre karaktär och beskriver dem som vilddjur, se även där Jesus beskriver hur falska profeter är som rovlystna vargar. Rent strukturellt hör också dessa två syner ihop i det kiastiska mönstret som finns i Daniels bok, se inledningen. Tillsammans ger dessa syner flera detaljer. Det finns även tidigare exempel där två drömmar stryker under sanningen i drömmen. Farao hade två drömmar om den kommande hungersnöden, se , . Josef får förklaringen att anledningen till att det var två drömmar var därför att händelsen var "fast bestämd av Gud och skulle ske snart", se .]
Sedan sade han till mig: "Var inte rädd Daniel, från första dagen då du bestämde dig (vände ditt hjärta) till att söka förstånd och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord varit hörda. Jag har blivit sänd på grund av vad du har sagt (din bön).
Hosea (9)
Se, därför ska jag locka på henne
och föra henne ut i öknen och tala ömt till henne.
[Ett tidigare exempel var när Israel räddades från slaveriet i Egypten, se .]
Skökans vin och nytt vin
fördärvar (ordagrant tar bort) hjärtat.
De har gjort sina hjärtan redo som en ugn medan de ligger på lur (i bakhåll), hela natten bakas (pyr) deras vrede,
på morgonen brinner den som en flammande eld.
Och Efraim har blivit som en menlös duva
utan förstånd,
de kallar på Egypten,
de går till Assyrien.
Och de har inte ropat till mig med sina hjärtan
genom förhänget runt deras sängar,
de samlar ihop (oroar) sig själva [skär sig, Baalsdyrkare hade den sedan, se ],
för säd och vin gör de uppror mot mig.
Deras hjärta är delat,
nu ska de bära sin skuld,
han ska bryta ner deras altaren
och fördärva deras obelisker.
Hur ska jag kunna överge (släppa) dig Efraim?
Hur ska jag kunna lämna dig Israel?
Hur kan jag göra dig som Adma?
Hur kan jag göra dig som Tsevoim?
[Adma, Tsevoim och Bela var städer som nämns tillsammans med Sodom och Gomorra, se ]
Mitt hjärta vänder sig i mig,
tillsammans upptänds mitt förbarmande.
När de åt blev de mätta,
de var belåtna och deras hjärtan var upprymda,
därför har de glömt mig.
Jag ska möta dem som en björninna som har förlorat sina ungar,
och ska riva isär deras hjärtsäck,
och där ska jag sluka dem som en lejoninna,
vilddjuret ska slita sönder dem.
Amos (1)
Den modige bland de mäktiga ska fly sin väg naken på den dagen." förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Obadja (2)
Ditt hjärtas stolthet har tjusat (lurat, narrat) dig,
du som bodde i klippans skrevor,
(som hade) dina boningar högt uppe [som ett örnnäste högst upp på en klippavsats],
som sade i ditt hjärta:
"Vem skulle kunna slå ner mig till marken?"
Nahum (1)
Hon är öde, tom och som en skräphög.
Hjärtat smälter och knäna slås ihop,
det är krampryckningar i höfterna och deras ansikten har blivit svärtade.
Sefanja (1)
Jubla (sjung), dotter Sion [en kärleksfull titel på staden Jerusalem]!
Ropa i glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta,
dotter Jerusalem!
Sakarja (4)
Ja, de gjorde sina hjärtan till hårda stenar, så att de inte skulle höra undervisningen och orden som Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) hade sänt ut med sin Ande genom de tidigare profeternas hand. Därför kom den stora vreden från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Och de i Efraim ska bli som mäktiga män
och deras hjärtan ska fröjdas som av vin.
Deras barn ska se det och glädja sig,
deras hjärtan ska fröjda sig i Herren (Jahve).
Judas ledare ska säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är min styrka, eftersom Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är deras Gud (Elohim)."
Malaki (4)
Om ni inte lyssnar och om ni inte tar till ert hjärta att ge ära till mitt namn, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), då ska jag sända förbannelser över er och jag ska förbanna era välsignelser. Ja, jag ska sannerligen förbanna dem, eftersom ni inte tar detta till ert hjärta.
Och han
[den kommande profeten] ska vända
(föra tillbaka; omvända) fädernas
hjärta till sönerna
(barnen) och sönernas
(barnens) hjärta till deras fäder
så att jag inte kommer
och slår landet med utrotning
(utplåning; fullständigt fördärv).
[Den sista versen formar en kiasm. Både fäder och söner är i plural, medan hjärta står i singular. Ett skrivsätt som förstärker enhet – ett hjärta. Fäder (i plural) kan också innefatta begreppet föräldrar, liksom söner begreppet barn. En aspekt av denna profetia är att familjer ska försonas. Det går också att tolka versen som att fäder och söner tillsammans ska vända sitt hjärta till Gud. Det blir då en uppmaning till både den yngre och äldre generationen att tillsammans omvända sig och återvända till Gud, se .] Även om Malaki är den sista boken i våra västerländska Biblar så är den inte det i den hebreiska Bibeln, där kommer Krönikeboken, som inte är uppdelad utan består av en enda bokrulle, sist. I den Hebreiska Bibeln är även Samuelsboken och Kungaboken en bok och Esra/Nehemja var också en bokrulle från början. Textmassan är precis densamma men istället för 39 böcker är texten uppdelad på 24 rullar (de tolv mindre profeterna är t.ex. samlade i en rulle). Den Hebreiska Bibeln kallas Tanach som är en akronym för begynnelsebokstäverna på de tre delarna av den hebreiska Bibeln: Torah (Ta) – Undervisningen (Moseböckerna)
Neviim (na) – Profeterna (Josua, Domarboken, Samuelsboken, Kungaboken, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja och Malaki)
Ketuvim (ch) – Skrifterna (Psaltaren, Ordspråksboken, Job, Höga Visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren, Ester, Daniel, Esra/Nehemja och Krönikeboken) Till en början kan Krönikeboken ses som en upprepning av Israels historia från Adam fram till slutet på den babyloniska fångenskapen, men i återberättandet skapas en ny berättelse genom valet av innehåll. Kungarna i Juda rike nämns, medan ingen från det norra riket omnämns. Boken inleds med genealogin från fram till David som ska välsigna nationerna . Stort fokus läggs på templet och genom hela boken växer en förväntan på den kommande Messias. Krönikeboken avslutas med en i hebreiskan oavslutad mening från Kyros: "Och låt honom gå upp…" (). Här finns en koppling till de sjuttio årsveckorna i Daniels bok och ett kommande jubelår, se . Den oavslutade meningen visar på ännu en exil innan Gudsriket skulle komma i full kraft. När Jesus läser från i knyter han an till denna röda tråd.
hjärta
