Referenser (747 st)
1 Moseboken (48)
Gud (Elohim) gjorde (formade – hebr. asah) utsträckningen [atmosfären] och skilde vattnet som var under utsträckningen från vattnet som var ovan utsträckningen, och det skedde så.
Gud (Elohim) sade: "Låt vattnet under himlen samlas till en plats, och låt torr mark bli synlig (framträda)", och det skedde så.
Gud (Elohim) sade: "Låt jorden (landytan) producera grönska [ordagrant: grönske jorden av grönska] – plantor som ger (sprider) frö, och fruktträd som bär (gör, formar – hebr. asah) frukt efter sitt slag (sin sort; klassificering)", och det skedde så. [Hebr. min kommer från en rot med betydelsen "dela upp, portionera ut", ordet används för den bibliska klassificeringen av växter och djur, begreppet är bredare än ordet art, se , , , .]
och låt dem vara ljusbärare på himlens utsträckning (fäste, valv) för att ge ljus på jorden",
och det skedde så.
Gud (Elohim) sade: "Låt jorden frambringa levande varelser efter sitt slag (sin sort) [tre klassificeringar]:
boskapsdjur,
krypande djur (insekter, kräldjur, osv)
och vilda djur enligt sitt slag."
Och det skedde så.
Ja, även för alla jordens (markens) djur
och alla himlens fåglar
och alla som krälar (rör sig) på jorden – allt som har liv –
varje grön ört (växt) till föda (mat)." Och det skedde så.
Därför ska en man lämna sin far och mor ["lösa upp" sitt ekonomiska och känslomässiga beroende till dem] och hålla sig till (ansluta sig till, bli sammanförd med) sin hustru (kvinna), och de ska bli ett kött [en förenad kropp – en ny familjeenhet]. [Jesus citerar denna vers när han talar om Guds plan för äktenskapet, se . Äktenskapet är av Gud ämnat för en man och en kvinna – från två olika familjer – för hela livet. Texten beskriver något som upplöses, förenas och får publikt erkännande. Att lämna (hebr. azab) och att hålla fast (hebr. dabaq) är termer som ofta används vid förbund, se ; . Äktenskapet är inte bara en privat angelägenhet utan en institution som också involverar omgivningen. Ceremonier, ringar och löften inför vittnen är viktiga beståndsdelar i ett bröllop.
I denna kultur var det, liksom i de flesta andra genom historien, kvinnan som lämnade sin familj och rent fysiskt flyttade till mannens hus (ofta i anslutning till hans familj och hans släktingar). Denna bibeltext visar på Guds sätt att se på ansvarstagande. Mannen, som historiskt sett ofta haft fördelar och privilegier i samhället, uppmanas här därför, genom Mose, att lämna det som varit bakom – hans fru ska bli hans närmaste släkting och de ska bilda en helt ny familj.]
Men Herren (Jahve) sade till honom: Om det inträffar att någon dödar Kain ska han bli hämnad sju gånger. Herren (Jahve ) satte ett märke på Kain så att den som fann honom inte skulle slå ner honom.
Nefilimerna (jättarna, ordagrant "de fallna", eller "de som orsakar andra att falla på jorden") fanns på jorden på den tiden – och även senare – när Guds söner hade sexuella relationer med människornas döttrar och dessa födde barn åt dem. Detta var urtidens väldiga män (krigare, hjältar – hebr. gibborim), och deras rykte var stort.
Noa gjorde allt som Gud hade befallt honom att göra, ja han gjorde allt detta. [Upprepningen betonar Noas lydnad.]
Han var en mäktig (våldsam) jägare framför Herrens (Jahves) ansikte. Därför finns talesättet: "Likt Nimrod, en mäktig jägare inför Herren (Jahve)."
Därför fick den namnet Babel, eftersom det var där Herren förvirrade jordens [gemensamma] språk till ett obegripligt "babbel", och därifrån spred ut människorna över hela jorden. [Ordet "Babel" är det hebreiska ordet för att "förvirra", och snarlikt det babyloniska ordet babilu som betyder "Porten till Gud". Vårt svenska ord "babbel" kommer just från detta ord.]
och även det landet, som de ska betjäna, ska jag döma. Efteråt ska de komma ut med stora rikedomar.
Därför fick källan namnet "Den levandes brunn han som ser mig" (Beer Lachai-Roi på hebreiska), den ligger mellan Kadesh och Bared. [Det är vid samma källa eller brunn som Isak möter sin hustru Rebecka första gången, se .]
Låt mig hämta en bit bröd så ni kan styrka er nu när ni ändå har kommit förbi er tjänares hem. Sedan kan ni fortsätta igen."
De svarade "Ja, gör det!"
Skynda dig, fly dit, för jag kan inte göra något förrän du kommit dit." Därför kallas staden Tsoar. [Tsoar betyder oansenlig, anspråkslös, ringa eller liten.]
Och Gud (Elohim) sade till honom i drömmen: "Ja, jag vet att det är i ditt hjärtas enfald (okunnighet) som du har gjort detta och det är också därför som jag hindrar dig från att synda mot mig. Därför tillät jag inte att du rörde henne.
Därför kallas platsen Beer-Sheva eftersom de båda avlade en ed (gav varandra löften). [Hebr. beer betyder källa och sheva har betydelsen sju och ed eller löfte. Att svära en ed kan också bokstavligt uttryckas som "att sjua sig själv". Talet sju hör ihop med fullbordan, fullkomlighet och tillfredsställelse. Det handlar också om perfektion, myckenhet och överflöd. Ordet inkluderar även att allt detta är med glädje, alltså något positivt.]
Därefter begravde Abraham sin hustru Sarah i grottan på Machpelas fält framför Mamre, det är Hebron i Kanaans land.
Barnen var oroliga i hennes livmoder (ordagrant sönerna slogs med varandra) och hon sade: "Om det ska vara så här, varför ska jag leva?" Och hon gick till Herren (Jahve) för att fråga.
Efter kom hans bror och hans hand höll i Esaus häl. Han fick namnet Jakob [hebr. Jaaqov betyder "den som håller i hälen" eller "ersättare"]. Isak var 60 år när hon födde dem. [Isak var 40 år när han började be och det tog 20 år innan bönesvaret kom, se ]
Esau sade till Jakob: "Låt mig äta, jag ber dig, lite av det röda, den röda soppan, för jag är utsvulten." Därför kallades han Edom. [Hebreiska Edom har samma rot som "adom" som betyder röd.]
Han kallade den
(brunnen) Shiva. Därför är namnet på staden
Beer-Sheva än idag.
[Ordet shiva eller sheva, samma rot med olika vokaler, betyder både sju och ed/löfte. Betydelsen av Beer-Sheva brukar översättas sju brunnar. Det är mest naturligt då det är det antal brunnar som Abraham ursprungligen lät gräva på platsen. Men det är lika rätt att översätta namnet till löftesbrunnen, och då kan man hänvisa till den ed som Isak ingick med Gerars kung. Alla namn i det hebreiska språket har en betydelse som gör det till mer än enbart ett namn. När det som i detta fall har mer än en betydelse går det som regel också att hänvisa till flera olika händelser som är orsaker till namngivningen.]Laban svarade: "Vi gör inte så här (det är inte vår sed) att vi ger den yngre före den förstfödda.
Och Jakob gjorde så och fullföljde sina veckor, och han gav honom Rakel, sin dotter till hustru.
Och hon [Lea] blev gravid igen och födde en son och sade: "Nu, denna gång ska min man förenas med (vara nära – hebr. lava) mig eftersom jag har fött honom tre söner." Därför gav hon honom namnet Levi [betyder: "förenad med"].
Och hon [Lea] blev gravid igen och födde en son och hon sade: "Denna gång ska jag prisa (hebr. jada) Herren (Jahve)." Därför gav hon honom namnet Juda [betyder: "prisa"] och hon slutade att bli gravid.
Och Rakel sade: "Gud (Elohim) har dömt (hebr. danan) mig och även hört min röst och har gett mig en son." Därför gav (kallade) hon honom namnet Dan [betyder: domare].
Och hon [Lea] sade till henne [Rakel]: "Är det en liten sak (är det inte tillräckligt illa) att du har tagit bort min man? Ska du nu också ta bort min sons alrunor ("kärleksäpplen")?"
Och Rakel sade: "[Okej.] Därför ska han ligga med dig i natt för [i utbyte mot] din sons alrunor."
Och Laban sade: "Detta röse ska i dag vara vittne mellan mig och dig." Så fick det namnet Galed.
och ni ska säga: "Se, även din tjänare Jakob är bakom oss." För han sade (tänkte): "Jag ska blidka honom med gåvan som går framför mig och därefter ska jag se hans ansikte, måhända ska han ta emot mig."
Därför äter inte Israels söner höftmuskeln som är på låret till denna dag eftersom han rörde vid Jakobs höft, vid höftmuskeln på låret.
Och Jakob vandrade till Sukkot [öster om Jordanfloden nära Jabbok; troligtvis nuvarande Tel Deir Alla] och byggde sig ett hus och gjorde stall (hebr. sukkot) till sin boskap. Därför har den platsen namnet Sukkot. [Sukkot betyder hydda och motsvarar de boskapsskydd som man byggde som stall på den här tiden. Samma ord finns i lövhyddohögtiden som heter Sukkot på hebreiska.]
Och Jakobs söner kom in från fältet när de hörde det. Och männen var bedrövade och de var mycket arga eftersom han hade gjort en vidrig gärning i Israel när han låg med Jakobs dotter, något som aldrig skulle ha gjorts.
Det skedde precis som han sagt till oss – jag blev återinsatt i mitt ämbete (ställning) [av farao, se ], men den andre [bagaren] blev upphängd [på trä, se ]."
På grund av hungersnöden som kommer efter, ska man inte komma ihåg (ordagrant inte veta om) överflödet, eftersom hungersnöden ska bli så fruktansvärd.
och ta med er yngsta bror till mig, så ska era ord bli prövade och ni ska inte dö." De gjorde så. [Simon, den näst äldste sonen, lämnas kvar i Egypten, se .]
[Samtidigt som Josef var där började bröderna prata med varandra.] De sade: "Vi är verkligen skyldiga för vår bror, när vi såg ångesten i hans själ när han ropade efter nåd (hebr. chanan) utan att lyssna, därför har denna olycka kommit över oss."
Sedan befallde Josef att man skulle fylla deras kärl med säd och ge tillbaka varje mans pengar i hans säck och ge dem matsäck för resan, och så gjordes för dem.
Deras far Israel sade till dem: "Om det måste vara så nu så gör detta. Ta av landets utvalda frukter i era väskor och ta med gåvor till mannen, lite balsam och lite honung, kryddor och myrra, nötter och sötmandel. [Ironiskt nog är det samma varor som fanns i karavanen som förde med Josef till Egypten, se , som nu förs ned som gåvor till Josef.]
Han svarade: "Låt det nu bli som ni har sagt. Den hos vilken den blir funnen ska vara min slav och ni övriga ska vara oskyldiga."
Han kysste alla sina bröder och grät med dem. Sedan talade hans bröder med honom.
Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar i enlighet med faraos befallning, och gav dem proviant för resan.
Endast prästernas mark köpte han inte (löste inte in), eftersom prästerna hade sin del från farao och åt den ranson som farao gav dem. Därför sålde de inte sin mark.
Josef sade till sin far: "Inte så min far, för detta är den förstfödde, lägg din högra hand över hans huvud".
Det tog 40 dagar, vilket är så många dagar en balsamering tar. Egyptierna grät över honom i 70 dagar. [De 70 dagarna inkludera troligtvis de 40 dagar som det tog att balsamera, följt av 30 dagars sorg, se .]
När landets invånare, kananéerna, såg sorgen på Atads tröskplats sade de: "Detta är en djup sorg för egypterna." Därför fick den namnet Evel-Mitsraim (betyder Egyptens klagan eller sorgesång), som ligger bortom Jordanfloden.
Hans söner gjorde mot honom i enlighet med hans befallning till dem.
2 Moseboken (50)
Men ju mer man förtryckte dem, desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig. På grund av detta kände sig egyptierna ännu mer hotade.
Så jag ska sträcka ut min hand och slå Egypten med en serie av iögonfallande tecken. Sedan ska han släppa er.
Ni ska dock kräva samma mängd tegel av dem som förut, minska inte kvoten. De är lata, det är därför de ropar: 'Låt oss gå och offra till vår Gud.'
Han svarade: "Nej, det är ni som är lata, ni är verkligen lata (overksamma)! [Ni försöker komma undan ert arbete.] Därför säger ni 'Låt oss gå och offra till Herren.'
Säg därför till israeliterna:
'Jag är Herren (Jahve).
Jag ska föra er ut från förtrycket under egyptierna.
Jag ska rädda er från deras slaveri.
Jag ska återlösa er med min utsträckta arm, och genom väldiga straffdomar.
Mose berättade detta för israeliterna, men de hörde inte på honom på grund av missmod och det hårda arbetet. [Ordagrant är missmod "korta ande". Ordet kan översättas otålig eftersom det inte finns någon ande av hopp kvar. Versen beskriver hur israeliterna både själsligt och kroppsligt var så brutna att de inte kunde ta till sig hans uppmuntrande ord.]
Mose och Aron gjorde allt som Herren hade befallt dem.
Mose och Aron gick till farao och gjorde exakt som Herren hade sagt till dem. Aron kastade sin stav inför farao och hans tjänare, och den blev en orm.
Då kallade farao till sig sina visa män och magiker (trollkarlar), och dessa – de egyptiska spåmännen (skrivare, från ordet för penna) – gjorde liknande saker [imiterade Guds mirakler] med hjälp av magi (ockulta krafter). [Enligt judisk tradition hette två av dem Jannes and Jambres, se .]
Mose och Aron gjorde som Herren (Jahve) hade befallt. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilen inför faraos och hans tjänares ögon. Då förvandlades allt vatten i floden till blod (blev det blodrött). [Hebreiskan kan tolkas så att vattnet bokstavligt blev till blod, eller att det blev färgat blodrött. Ordet symboliserar också död, vilket blev effekten eftersom fiskarna dör och folket får gräva brunnar för att få drickbart vatten, se , .]
Men de egyptiska spåmännen (skrivare, från ordet för penna) gjorde samma sak med sina hemliga konster. Faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte på dem, precis som Herren (Jahve) hade sagt.
Men spåmännen (skrivare, från ordet för penna) gjorde samma sak med sina hemliga konster och fick upp grodor över hela Egyptens land.
De gjorde så. Aron sträckte ut sin hand med sin stav och slog stoftet på marken och det kom upp insekter på människor och boskap. Allt stoft på marken blev till insekter över hela Egyptens land. [Den egyptiske guden Geb var markens gud i Egypten. Nu hade han plötsligt inte kontroll över marken längre när myriader av stickande insekter kom upp ur marken. Man trodde också att Geb kunde behålla dig i graven eller låta dig gå vidare till livet efter detta. Därför var det viktigt att tillbe honom så att man inte blev kvar i graven. Ordet för insekter är pluralformen av hebr. ken. Ordet används bara i detta kontext och kan syfta på knott, löss eller någon annan liten insekt som angriper både människor och djur. Eftersom Aron slår sin stav på markens stoft (hebr. afar) är det troligare att det är knott eller löss, än myggor som ofta kläcks i våtmark. Myggor är vanliga eftersom Nilen varje år svämmar över och skapar gynsamma förhållanden för myggor.]
När spåmännen (skrivare, från ordet för penna) försökte göra samma sak och få fram insekter med hjälp av sina hemliga konster, kunde de inte det, de misslyckades. Nu var det fullt med insekter överallt, på både människor och boskap.
Herren (Jahve) gjorde precis så. En massiv flugsvärm kom in i faraos alla hus och in i hans tjänares hus. Hela Egyptens land ruinerades på grund av de enorma flugsvärmarna.
Men Mose svarade: "Det skulle inte vara rätt. De offer som vi har för avsikt att offra till Herren vår Gud (Jahve Elohim) är en styggelse för egyptierna. Skulle inte egyptierna stena oss om vi offrar vad som är en styggelse för dem?
Men han sade till dem: "Må Herren (Jahve) vara med er om jag någonsin skulle låta er gå med era små. Se, ondska är i era ansikten.
Inte på det viset. Gå nu ni som är män och betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve), för det är vad ni önskar." Sedan drevs de ut från faraos ansikte (närvaro).
Gräshoppssvärmarna kom upp över hela Egyptens land och stannade kvar inom hela Egyptens område (innanför Egyptens samtliga gränser), så tätt att dess like aldrig varit tidigare, och inte heller ska bli igen.
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Jag ska låta ännu en plåga komma över farao och Egypten. Därefter ska han låta er gå härifrån. När han låter er gå ska han med kraft (forcerat) kasta ut er (tvinga ut er) allihop härifrån.
Och alla dessa dina tjänare ska komma ner till mig och falla ner inför mig och säga: Dra ut, du och allt ditt folk som följer dig. Därefter ska jag gå. Sedan gick han ut från farao i brinnande vrede.
Sedan gick israeliterna och gjorde allt det som Herren hade befallt Mose och Aron.
Och alla Israels barn (söner) gjorde så. De gjorde precis som Herren (Jahve) hade befallt Mose och Aron.
och när farao vägrade att låta oss gå, slog Herren (Jahve) allt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap. Därför offrar jag allt förstfött av hankön till Herren (Jahve) men jag löser ut alla förstfödda av mina söner." [Ceremonin kallas Pidjom haben, hebreiska för "friköpandet av sonen", se . Seden praktiseras ännu i dag av ortodoxa judar. Fadern överlämnade sin son till en präst i templet och fick honom tillbaka mot en föreskriven symbolisk summa på fem silvermynt. En förstfödd från en prästsläkt – kohen – omfattas inte av budet, se .]
Jag ska göra så att faraos hjärta förhärdas (tillsluts) och han ska komma efter dem, sedan ska jag bli förhärligad på farao tillsammans med hela hans armé och egyptierna ska veta att Jag Är Herren (Jahve). Så blev det.
Och när de kom till Mara kunde de inte dricka Maras vatten för det var bittert. Därför kallades platsen Mara (som betyder bitter).
Israeliterna gjorde så, och några samlade mer, andra mindre.
Se, Herren (Jahve) har gett er sabbaten, så på den sjätte dagen ger han er bröd för två dagar. Låt var och en stanna på sin plats och låt ingen gå ut på den sjunde dagen.
Jag ska stå framför dig på klippan vid Horeb, och du ska slå på klippan, och då ska det komma vatten från den så att folket kan dricka." Mose gjorde så inför de äldste i Israel.
För på sex dagar formade Gud himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Det är därför Herren har välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag (avsatt den som en speciell dag). [Det judiska folket firar sabbat från fredag kväll då solen går ner fram till lördag kväll en timma efter solnedgången. Det är ett dygn då man avstår från arbete och istället umgås med familjen och går till synagogan. Inom judendomen finns idag 39 Melachot. Det är 39 aktiviteter som är förbjudna att göra på sabbaten. Bland dessa regler finns beskrivet att man t.ex. inte ska skriva, radera, bygga, släcka eller starta en eld, osv. Detta innebär att sabbatsljusen måste tändas innan sabbaten börjar på fredagskvällen. Detta ska göras 18 minuter innan solnedgången. Även att trycka på en elektrisk strömbrytare räknas som att göra upp en eld, eftersom brytaren alstrar en gnista. Ortodoxa judar låter därför spisen vara påslagen på 80 grader hela sabbaten, så man kan värma maten som är tillagad och förberedd innan. Av samma anledning är det förbjudet att köra bil, inte för att bilen rör sig, utan för att motorn alstrar gnistor. Hissar har "sabbats-läge" och stannar på varje plan, för att man inte ska behöva bryta mot sabbatsbudet och trycka på en knapp.
Dagens judiska rabbiner lär att icke-judar inte ska följa sabbaten på samma sätt som judarna gör. Ingenstans i Nya testamentet befalls de kristna att hålla sabbatsbudet på detta sätt. När dessa frågor diskuteras på apostlamötet i Jerusalem säger Jakob att "inte göra det svårt för hedningarna" och sabbaten finns inte med bland de fyra punkter som nämns i brevet till hedningarna, se . Budet är ett "tecken" mellan Gud och israeliterna, se . Jesus säger dock att människan inte är till för sabbaten, utan att sabbaten är till för människan, se . Vi behöver en dag av vila, en dag att söka Gud enskilt och fira gudstjänst tillsammans med familjen. Sabbaten instiftas redan i skapelsen på den sjunde dagen, se . Se även ; ; .]
På samma sätt ska du göra med din oxe och med ditt får. 7 dagar ska den gå med sin mor, på den åttonde dagen ska du ge den till mig.
men det sjunde året ska du låta marken vila och ligga i träda. Då kan de fattiga i ditt folk få sin föda från den och det som blir över kan de vilda djuren äta. På samma sätt ska du också göra med din vingård och dina olivträd.
I enlighet med allt som jag har visat dig, ritningen till tabernaklet
(hebr. ) och ritningarna till dess inredning
(möblemang), precis
så ska du tillverka det.
[Tabernaklets alla förebilder skulle inte kunna fungera som den undervisning det är, om några detaljer "hade slarvats bort". Dessutom visar denna vers att det är viktigt att vi inte blandar in våra egna idéer när vi utför Guds arbete på jorden.] Tabernaklets typologier
Tabernaklet i öknen har många typologier till vår relation med Gud, se . Psalm 100 beskriver hur vi går in i Herrens portar med tacksamhet, i hans gårdar med lov för att slutligen tillbe i det inre, se . Att gå in i tabernaklet är en beskrivning på hur vi måste agera när vi vill nalkas Gud som bor i tabernaklets innersta på nådastolen som täcker arken i det allra heligaste. Vi behöver passera offeraltaret och reningskaret med tacksamhet, se på menoran, skådebrödsbordet och rökelsealtaret med lovsång för att slutligen få komma nära arken och nådastolen med tillbedjan. Gud är noga med att allting måste göras exakt enligt instruktionerna. När man ser vad alla dessa mönsterbilder/typologier betyder genom hela Bibelns frälsningshistoria förstår man varför just denna instruktion är så viktig. Här finns många förebilder på vår väg till frälsningen: 1. Tabernakelområdet – Det första steget är att komma in på området, vi måste närma oss Gud och komma inom hörhåll för ordet och frälsningen.
2. Brännofferaltaret visar att det krävs försoning för våra synder och reningskaret visar behovet av att tvätta bort det gamla livet.
3. Därefter går vi in i det Heliga där skådebrödsbordet visar oss på vikten av att äta Guds ord varje dag så att vi blir bevarade i tron.
4. Menoran visar oss att Jesus är vår ljuskälla genom den helige Ande som hjälper oss.
5. Rökelsealtaret visar hur bönen är vårt personliga samtal med Gud. Detta rum utrustar oss för vår vandring med Gud här på jorden.
7. Arken och nådastolen – Slutligen kommer vi in i det allra Heligaste som är förebilden på himlen och det nya Jerusalem där Gud själv bor och vi ska få bo med honom i evighet. En annan generell typologi finns i parallellen mellan tabernaklet och pilgrimshögtiderna. Påsken undervisar oss om återlösning och rening som återfinns på tabernaklets gård. I altaret – återlöst genom blodet och reningskaret – renad från orenhet. Pingsten undervisar oss om vår försörjning som återfinns i det heliga i tabernaklet. Skådebrödsbordet – fysisk försörjning, menoran – den helige Ande, rökelse – tillträde till Gud genom bön. Lövhyddohögtiden undervisar oss om Guds härlighet och att finnas i hans närvaro. I tabernaklet är detta det allra heligaste med arken och nådastolen där Gud manifesterar sin härlighet.
Tre bägare gjorda som mandelblommor i en gren, en kula och en blomma, och tre bägare gjorda som mandelblommor i de andra grenarna, en kula och en blomma, och likadant i de sex grenarna som kommer ut från menoran. [Mandelblomma och vaksamhet har samma rot på hebreiska shin-kof-dalet. Detta anspelar Jeremia på i . För oss är bilden därför även att vi behöver ljuset för att kunna vara vaksamma, se .]
Du ska göra öglor av blått längs kanten på den våd som är ytterst i det första [hopfogade stycket] och på samma sätt ska du göra längs kanten på den våd som är ytterst i det andra [hopfogade stycket].
Det ska vara två tappar på varje planka så att de fogas samman med varandra, detta ska du göra på alla tabernaklets plankor.
De ska vara dubbla i botten och även dubbla upptill, till den första ringen. Så ska det vara med dem båda. De ska sättas i de båda hörnen.
De ska tillverka dem av plankor så de är ihåliga. Precis som jag har visat dig på berget (Sinai) så ska det tillverkas. [Här är Gud åter noggrann med att vi följer hans instruktioner exakt.]
På samma sätt på den norra sidan. Längden på förhängena ska vara 100 alnar [45 meter] och stolparna ska vara 20 stycken, och deras socklar 20 stycken av brons, och krokarna på stolparna och deras hyskor ska vara av silver.
Sedan kom alla israeliterna fram till honom, och han befallde dem allt som Herren hade sagt på Sinai berg.
Och han gjorde öglor av blått på kanten av den yttersta våden i det första [hopfogade stycket], på samma sätt gjorde han på den yttersta våden i det andra [hopfogade stycket].
Varje bräda hade två tappar sammanfogade med varandra. Dessa gjorde han till tabernaklets alla brädor.
så att de var dubbla undertill och på samma sätt skulle de vara hela vägen upp till dess topp, till den första ringen. Så gjorde han med dem båda i de två hörnen.
3 skålar gjorda som en mandelblomma på en gren, en knopp och en blomma, och 3 skålar gjorda som en mandelblomma på den andra grenen, en knopp och en blomma. Så var det på de 6 grenarna som gick ut från menoran.
Så avslutades allt arbete med mötestältets tabernakel och Israels söner gjorde allt i enlighet med det som Herren (Jahve) befallt Mose, så gjorde de.
I enlighet med allt det som Herren (Jahve) befallt Mose, så gjorde Israels söner hela arbetet.
Och Mose såg allt arbete, och se, de hade gjort det som Herren (Jahve) hade befallt, precis så hade de gjort det. Och Mose välsignade dem. [Herren var mycket noggrann med att allt skulle göras exakt efter ritningarna och mönstren som Mose hade fått när han var uppe på berget Sinai, se , m.fl.]
Och Mose gjorde i enlighet med allt som Herren (Jahve) befallt honom, så gjorde han.
3 Moseboken (12)
Och han ska göra med oxen som han gjorde med syndoffersoxen, så ska han göra med den och prästen ska bringa försoning för (täcka över – hebr. kapar) dem och de ska bli förlåtna.
Därför ska ni vistas vid ingången till mötestältet dag och natt sju dagar, och vakta (vaka över) det Herren (Jahve) förordnat, så att ni inte dör, för så har jag blivit befalld.
Och ni ska äta det på en helig plats eftersom det är din föreskrivna del och dina söners föreskrivna del av Herrens (Jahves) eldsoffer, för så har jag befallt.
Då ska prästen befalla att man tömmer huset innan prästen går in och ser (undersöker) fläckarna, så att allt som finns i huset inte blir orent, och därefter ska prästen gå in och se på (undersöka) huset.
På det sättet ska han rena det allra heligaste från Israels söners (folks) orenheter på grund av deras överträdelser i alla deras synder. På samma sätt ska han göra med församlingens mötestält [uppenbarelsetältet, tabernaklet, som innehåller det heliga och allra heligaste] som står mitt ibland dem och är omgivet av deras orenhet.
Den man som ledde ut syndabocken ska tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten och sedan komma in i lägret.
Den som bränner dem ska tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten och därefter ska han gå in i lägret.
Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er ska äta blod. Främlingen som bor ibland er ska inte heller äta blod.
Och om en man orsakar en skada mot sin granne – som han har gjort ska det göras mot honom.
Skada för skada, öga för öga, tand för tand, som han har orsakat en skada för någon, så ska det göras mot honom.
Och prästen ska värdera det om det är gott eller ont, och som han värderar det som är präst, så ska det vara.
Och när en man ska helga sitt hus till att vara heligt inför Herren (Jahve), då ska prästen värdera det om det är gott eller ont. Som prästen värderar det så ska det stå.
4 Moseboken (34)
Israels söner gjorde allt i enlighet med det som Herren (Jahve) befallt Mose, så gjorde de.
Sedan ska mötestältet (Tabernaklet) med Levi stam gå i mitten av lägret när de drar vidare [från en lägerplats till nästa]. Så ska de gå framåt, varje man på sin plats under sitt eget baner.
Så gjorde Israels söner enligt allt som Herren (Jahve) befallt Mose. De slog läger under sina baner och de drog vidare [från lägerplats till lägerplats, och följde sina bestämda platser i ledet], var och en med sina familjer och med sina fäders hus.
Och när Aron och hans söner är klara med att täcka över de heliga möblerna och alla de heliga redskapen, när lägret ska [är redo att] dra vidare, då ska Kehats söner komma och bära dem, men får inte vidröra de heliga föremålen, då dör de. Dessa föremål är den börda som Kehats söner har i mötestältet. [De ska bära allting med stänger eller med ok.]
Och Israels söner gjorde så och skickade dem utanför lägret. Som Herren (Jahve) hade sagt till Mose, så gjorde Israels söner.
Detta är undervisningen (instruktionen) om nasiren som avlägger en ed (ett löfte) och om hans offer till Herren (Jahve) för hans nasirskap, förutom det som han frivilligt vill ge i enlighet med det löfte som han avlägger. Detta måste han göra enligt undervisningen (instruktionen) om hans nasirskap."
Och Aron gjorde så. Han tände lamporna så att de gav sitt sken framför ljusstaken (Menoran) som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
Detta var arbetet med ljusstaken (Menoran), drivet arbete i guld, från dess bas och till dess blommor, var det drivet arbete enligt det mönster som Herren (Jahve) hade visat Mose, så gjorde han ljusstaken. []
Därefter ska leviterna gå in och göra tjänst i mötestältet, och du ska rena dem och offra dem som ett viftoffer,
Därför gjorde Mose och Aron och hela församlingen av Israels söner mot leviterna i enlighet med allt det som Herren (Jahve) befallt angående leviterna, så gjorde Israels söner med dem.
Därefter gick leviterna in och betjänade i mötestältet framför Aron och framför hans söner, som Herren (Jahve) befallt Mose angående leviterna, så gjorde de mot dem.
Och de firade påsk i den första månaden på den 14:e i månaden vid skymningen, i Sinai öken i enlighet med allt som Herren (Jahve) befallt Mose [], så gjorde Israels söner.
Och om en främling vistas bland er och vill fira Herrens (Jahves) påsk enligt förordningarna (ordagrant "saker inristat") för påsken och enligt dess påbud (bindande juridiska beslut) ska han göra det. Ni ska ha en (samma) förordning (ordagrant "saker inristat") både för främlingen och för den som är född i landet."
Så var det kontinuerligt (alltid, hela tiden) molnet täckte det (Tabernaklet) och det som såg ut som eld på natten.
Och närhelst molnet togs upp från [sin plats] över tältet, då vandrade Israels söner efter det, och på den plats där molnet stannade (ordagrant bosatte sig), där slog Israels söner läger.
Så är det inte med min tjänare Mose.
Han är betrodd i hela mitt hus.
Och där såg vi nefilimer, Anaks söner från Nefilim, och i våra egna ögon var vi som gräshoppor och så var vi i deras ögon." []
Säg till dem: "Jag lever", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "med säkerhet, som ni har talat (det ni har sagt) i mina öron, så ska jag göra mot er (agera i enlighet med era egna ord).
Men om en främling vistas hos dig – eller vemhelst som är [bor] bland er i kommande släkten (generationer) – och han vill offra ett eldsoffer, en söt arom till Herren (Jahve), som ni gör, så ska han göra [likadant, på samma sätt som ni].
Av er första deg ska ni ta undan en kaka som en gåva, som det ni tar undan från tröskplatsen, så ska ni avskilja en del.
Därför, du och hela ditt sällskap som är samlade mot Herren (Jahve), liksom Aron, vad är han eftersom ni knotar (klagar) mot honom?
Så gjorde Mose, som Herren (Jahve) befallt honom så gjorde han.
För Israels söners tionde som de lägger undan som en gåva till Herren (Jahve), har jag gett till leviterna som ett arv. Därför har jag sagt till dem: "Bland Israels söner ska ni inte ha något arv."
Så ska ni lägga undan en gåva åt Herren (Jahve) av allt ert tionde som ni tar emot från Israels söner, därav ska ni ge gåvan som är satt åt sidan till Herren (Jahve) åt prästen Aron.
Och Herren (Jahve) sade till Mose och till Aron: "Eftersom ni inte trodde mig och höll mig helig i Israels söners ögon, därför ska ni inte föra denna församling in i det land som jag har gett dem."
därför står det i Herrens (Jahves) stridsbok:
"Vahev i Sofa och dalarna (raviner, wadi),
Arnon
Därför säger de som talar i liknelser:
"Kom till Chesbon!
Låt Sichons stad bli byggd och grundlagd!
Säg därför: "Se, jag ger honom mitt fridsförbund (shalomförbund),
Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahve), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er.
Och Gads söner och Rubens söner svarade och sade: "Som Herren (Jahve) har sagt till sina tjänare så ska vi göra.
Som Herren (Jahve) befallde Mose så gjorde Tselofechads döttrar.
5 Moseboken (24)
Och jag befallde Josua vid den tiden och sade: "Dina ögon har sett allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gjort mot dessa två kungar, så ska Herren (Jahve) göra mot alla kungariken när du går över.
Se, jag har undervisat er förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren min Gud (Jahve Elohim) befallt mig, för att ni ska göra dem mitt i landet som ni går in i för att besitta.
Du ska komma ihåg att du var en slav i Egypten och att Herren din Gud (Jahve Elohim) förde dig ut därifrån med en mäktig hand och med en utsträckt arm, därför befaller Herren din Gud (Jahve Elohim) dig att hålla (vakta, skydda, bevara) sabbatsdagen.
de stora prövningarna som dina ögon såg och tecknen och undren och den mäktiga handen och den utsträckta armen varmed Herren din Gud (Jahve Elohim) förde dig ut. Så ska Herren din Gud (Jahve Elohim) göra mot alla de folk för vilka du fruktar (är rädd).
På samma sätt som länderna som Herren (Jahve) låter förgås framför dig, ska du förgås, eftersom du inte lyssnat till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst.
Eftersom Levi inte har någon del eller arv med sin bröder är Herren (Jahve) hans arv som (i enlighet med vad) Herren din Gud (Jahve Elohim) har talat till honom.
Så ska ni inte göra till Herren er Gud (Jahve Elohim). [Ni ska inte tillbe Herren på samma sätt och på samma platser där man offrat och tillbett avgudar.]
På samma sätt som gasellen och som hjorten äts ska du äta därav, de rena och de orena ska äta därav tillsammans
(på samma villkor).
När man äter kött hemma kan det vara vilket rent djur som helst utom det förstfödda i hjordar och flockar, eftersom det tillhör Herren. Detta får bara ätas i samband med att man offrar. Då tillhör det mesta prästen och det är bara shalomoffret som man får äta en del av själv.
vakta (skydda, bevara) då dig själv så att du inte blir snärjd (lurad) att följa dem efter att de har blivit förgjorda framför dig, och så att du inte frågar efter deras gudar och säger: "Hur brukade dessa folkslag tjäna sina gudar? Även jag vill göra likadant."
Du ska inte göra så mot Herren din Gud (Jahve Elohim), för varje styggelse för Herren (Jahve) som han hatar har de gjort för sina gudar, även deras söner och deras döttrar har de bränt i eld till sina gudar.
Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet [se Mark 14:7]. Därför befaller jag dig att villigt öppna handen för din broder som är fattig och lider nöd i ditt land.
Och du ska komma ihåg att du var en slav i Egyptens land och att Herren din Gud (Jahve Elohim) befriade dig, därför befaller jag dig dessa ting idag.
då ska du ta en syl och slå den genom hans örsnibb och in i dörren och han ska vara din tjänare för alltid. Och du ska göra likadant med din tjänarinna.
Dessa länder, som du ska besätta (inta), lyssnar till siare och till spåmän. Men Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har inte tillåtit dig att göra sådant.
Därför befaller jag dig och säger: "Du ska avskilja tre städer åt dig."
Så ska du göra mot alla städer som är långt bort från dig, som inte tillhör detta lands städer.
och hon ska ta av sig sin fångdräkt och ska stanna i ditt hus och sörja sin far och sin mor en hel månad (dagarna av ett helt månvarv). Sedan kan du gå in till henne och bli hennes make och hon ska bli din kvinna.
Så ska du göra med hans åsna, och så ska du göra med hans mantel, och så ska du göra med alla din broders förlorade tillhörigheter, som han har tappat bort och som du har återfunnit, ignorera det inte (du får inte gömma dig själv).
Mot ungmön ska du inte göra något, för det finns ingenting i ungmön som är värt döden. Utan som när en man reser sig mot sin granne och slår ihjäl honom, så är det också i detta fall,
Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån. Därför befaller jag dig att göra allt detta.
Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att göra allt detta. [; ; ]
Och det ska ske att som Herren (Jahve) fröjdade sig över dig för att göra dig gott och för att föröka dig, så ska Herren (Jahve) fröjda sig över dig för att du ska gå under och för att fördärva dig, och du ska ryckas bort (som ogräs) från landet som du går för att inta.
Josua (17)
Som vi lyssnade till Mose i allt så ska vi lyssna till dig, om bara (under förutsättning att) Herren vår Gud (Jahve Elohim) är med dig som han var med Mose.
Och hon sade: "I enlighet med era ord ska det bli." Och hon sände iväg dem och de lämnade, och hon band det röda repet i fönstret. [I användes hebreiska ordet chevel för rep. Här i och används ett annat ord för rep (hebr. tikvah) ordet betyder också hopp. Det finns likheter hur israeliterna strök lammets blod på dörrposterna i Egypten och hur Rahab (Rachav) firar ner ett rött rep av hopp från sitt fönster. Parallellen till Jesu död och uppståndelse finns också här. I firades spejarna ner i ett rep, ordet betyder också smärta och lidande. Tre dagar senare har samma rep blivit ett blodrött rep av hopp som räddar från undergång!]
Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där.
Och härföraren för Herrens (Jahves) härskara sade till Josua: "Ta av dig skorna från dina fötter, för platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så. [Detta möte motsvarar det möte med Gud som Mose hade vid den brinnande busken. Både Josua och Mose behövde dessa möten med Gud själv innan de gick in i sina uppdrag, se .]
Och de reste en hög med stenar över honom den dagen, och Herren (Jahve) vände bort sin brinnande vrede. Därför heter platsen Achors dal till denna dag. [Hebr. achor betyder hemsökelse, orsaka besvär och störning. Personnamnet Achan är ett besläktat ord som betyder: "den som ställer till besvär, orsakar trubbel eller är upphov till störningar". Platsen Achor är troligtvis bergsbyggden väster om Qumran vid nordvästra delen av Döda havet och blir så småningom nordöstra gränsen för Juda (). Dock finns det hopp, Achors dal nämns på nytt i och där det profeteras att dalen i framtiden ska bli en fruktsam dal när Israel blir upprättat. Se även profetian i med det levande vattnet från Jerusalem som en dag ska strömma ner mot Döda havet.]
Därefter läste han alla de ord från Mose undervisning (Torah), välsignelsen och förbannelsen [], enligt allt det som är skrivet i boken med undervisning (Torah).
Och så gjorde han mot dem och räddade dem ur Israels söners hand, så att de inte dödade dem.
[Detta är första gången Jerusalem nämns i Bibeln. Det hebreiska namnet är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska. I Uppenbarelseboken är det helt tydligt (, ), men även passager från profeterna () gör att den åsikten också finns i den rabbinska tolkningen. I antika egyptiska källor kallas staden "Ursalimmu" vilket betyder "fridens fundament/fredens grund".] Och det hände sig att när Adonitsedek [Namnet betyder "min herre är rättfärdighet"], Jerusalems kung, hörde hur Josua hade intagit Ai och fullständigt ödelagt staden, så som han hade gjort med Jeriko och dess kung, så hade han gjort med Ai och dess kung, och hur invånarna i Givon hade ingått (gjort) fred med Israel och var (vistades) ibland dem,
Och de gjorde så och förde fram dessa fem kungar till honom från grottan, Jerusalems kung, Hebrons kung, Jarmots kung, Lachishs kung, Eglons kung.
Därefter slog Josua dem och dödade dem och hängde dem i fem träd, och de hängde i träden till kvällen.
Och han tog det och dess kung och alla dess städer och de slog dem med svärdsegg, och förgjorde i grunden alla själar som var därinne, han lämnade ingen, som han hade gjort med Hebron så gjorde han med Devira och dess kung, liksom han hade gjort med Livna och dess kung.
Som Herren (Jahve) hade befallt sin tjänare Mose, så hade Mose befallt Josua och så gjorde Josua. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren (Jahve) hade befallt Mose. [Chatsor (även känd som Hasor eller Hazor) betyder slott/fästning på hebreiska. Den första initiala utgrävningen skedde 1926, följt av en större expedition på 50-talet och 90-talet. Stadens yta var på hela 80 hektar med en övre och lägre del av staden. Här bodde vid den här tiden 15 000 – 20 000 invånare, tio gånger fler än i Jerusalem. Vid utgrävningarna 1992 hittades en inskription "till kungen Javin" som dateras till 1500-1600 f.Kr. Tidigare har en annan äldre inskription från 1700 f.Kr. hittats där också namnet Javin används. Troligtvis var Javin en titel, på liknande sätt som farao, kungen av Egypten, se . I lagret från denna tid hittas aska och stenar som krackelerat av hetta, vilket bekräftar att staden har bränts ner. Den typen av förstörelse har inte setts i utgrävningar i omkringliggande städer.]
Som Herren (Jahve) befallt Mose, så gjorde Israels söner och de fördelade landet. [Leviterna får inget eget område, bara städer bland de andra stammarna. Leviter kunde dock äga egen mark för sin försörjning, se ; ; .]
Därför blev Hebron Kalebs, Jefunnes son kenisitens, arv till denna dag, eftersom han helhjärtat följde Herren Israels Gud (Jahve Elohim).
dessa städer, var och en med den öppna marken runtom, så ska det vara med alla städerna.
Och det ska ske att som allt gott har kommit över er som Herren er Gud (Jahve Elohim) har talat över er, så ska Herren (Jahve) föra alla onda ting över dig till dess han har förgjort er från detta goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er,
Domarboken (20)
Adoni-Bezek sade då: "70 kungar som samlar mat under mitt bord [tigger] har sina tummar och stortår avhuggna. Som jag har gjort så har Gud (Elohim) återgäldat mig." [Frasen "samlar mat under mitt bord" syftar på att de tiggde. Dessa 70 tillfångatagna kungar som blivit stympade kunde inte annat än tigga vid deras fångvaktares bord.
De hade förödmjukats och hölls vid liv av Adoni-Bezek bara för att visa på hans makt och ingjuta skräck.] De förde honom till Jerusalem och han dog där. [Det är inte helt klart vilka "de" är, men troligtvis att det är simonierna som ligger bakom denna hämnd och för Adoni-Bezek till jebuserna i Jerusalem, dock verkar inte Gud tillåta att han hålls i Jerusalem på samma sätt för att ingjuta skräck i omgivningen, se även , ; .]
[Detta stycke hör ihop med . Kommande generationer går djupare i syndens destruktiva nedåtgående spiral, se även .] Ändå lyssnade de inte på sina domare, utan gick istället iväg efter andra gudar och tillbad dem. De var snabba att vika av från den väg som deras fäder vandrat. De [deras fäder] lyssnade till Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvah), men de gjorde det inte.
Och Isaskars furstar var med Debora,
som Isaskar så var Barak,
in i dalen rusade han fram på sina fötter.
Bland Rubens skaror
var det stor beslutsamhet i hjärtat.
Så må alla dina fiender förgås Herre
(Jahve),
men de som älskar honom ska vara som solen när den går fram i sin makt.
Och landet hade ro i 40 år.
Och Guds (Elohims) ängel sade till honom: "Ta köttet och de osyrade brödkakorna och lägg dem på klippan och häll ut buljongen." Och han gjorde så. [Gideon har en grundmurad tro på Gud, vet att han finns osv. men här behöver han veta att det verkligen är Gud som talar och säger detta för Gideon personliga/nya.]
Och det blev så, för han steg upp tidigt på morgonen och kramade ur ulltussen och det rann ut dagg ur den, en hel skål full med vatten.
Och Gud (Elohim) gjorde så den natten, för det var torrt bara på ulltussen och det var dagg på marken.
Och han sade till dem: "Se på mig och gör som jag, och se, när jag kommer till utkanten av lägret ska det ske att som jag gör, så ska ni göra.
Och Gideon sade: "Därför när Herren (Jahve) har gett Zevach och Tsalmunna i min hand, då ska jag riva ert kött (era kroppar) med öknens törne och med tistlar (hebr. barkanim)."
Men ni har övergett mig och tjänat andra gudar. Därför ska jag inte vidare rädda er.
Och Gileads äldste sade till Jiftach: "Därför har vi kommit till dig nu för att du ska gå med oss och strida mot Ammons söner och du ska vara vårt huvud (vår ledare – hebr. rosh) över alla Gileads invånare." [Samma ord (hebr. rosh) används i . Det är en väsentlig skillnad på att vara qatsin och rosh. En ledare, qatsin, är en ledare/chef med begränsat ansvar och det kan även gälla en avgränsad tid. Till exempel en kapten i armén som har fått sitt uppdrag för en specifik del av hären och kanske bara för en specifik strid/uppgift. En ledare, rosh, är en ledare/chef av permanent sort som en stamhövding eller kung, som har det fulla ansvaret på alla områden för alla människor i hans grupp så länge han lever.]
Och Gileads äldste sade till Jiftach: "Herren (Jahve) är (ska vara) vittne mellan oss, om inte vi ska göra i enlighet med dina ord."
Och hans far gick ner till kvinnan [i Timnah] och där gjorde Simson en fest (hebr. mishte), eftersom de unga männen brukade göra det. [Bröllopsfesten brukade pågå i sju dagar, se . Det normala enligt judisk tradition är att den blivande brudgummen har med sig sina vänner, men nu kommer Simson själv. Ordet för fest kommer från verbet att dricka (hebr. shata). Ett av de mest vanliga fynden i filisteiska bosättningar är bägare med en sil, ofta kallad "ölbägare". Arkeologin bekräftar att alkoholen flödade under dessa tillställningar, se även ; . Genom att dricka vin bryter Simson ännu ett nasirlöfte, se .]
Och 3 000 män från Juda gick ner till klippans klyfta i Etam och sade till Simson: "Vet du inte att filistéerna råder över oss? Vad är det du har gjort mot oss?"
Han svarade dem: "Som de gjorde mot mig så har jag gjort mot dem."
Och Gud (Elohim) klöv fördjupningen som finns i Lechi och lät vatten komma ut därifrån och han drack och hans ande återvände och han blev upplivad. Därför kallade (gav) han [källan] namnet Ein-Haqore, som finns i Lechi till denna dag. [Källas namn kommer från hebreiska orden ein och qara och är ordagrant "Rop-källan". Här finns en parallell till .]
Och det skedde sedan att han blev förälskad i en kvinna vid floden Soreq [i närheten av Simsons hemtrakter där städerna Tsora, Eshtaol, Timnah och Ekron låg] och hennes namn var Delila. [I föregående vers var Simson i Chevron (Hebron). Kanske skulle Simson nu hålla sig i de judiska områdena och hitta en hustru där, redan i inledningen på denna vers anar läsaren oråd. Det går en tid, och Simson blir förälskad igen. Detta är den tredje kvinnan som Simson blir involverad med (som omnämns i Domarboken, se ; ). Bibeln är inte emot kärlek mellan en man och kvinna, problemet är var han är och söker efter kärleken. Soreq ligger i låglandet i filistéernas område. Hans första fru och den prostituerade kvinnan i Gasa har inte nämnts vid namn, nu blir läsaren upplyst att denna tredje kvinna heter Delila. Betydelsen av hennes namn bär också med sig en gåta. Ordets ursprung kan härledas från arabiska dalla som betyder att flirta. Men det finns även en koppling till det hebreiska ordet för natt som är lajla. Bokstaven Dalet i början av Delilas namn gör att betydelsen blir "av natten". Här finns även en anspelning på hur Simson (hebr. Shimshon), som betyder "som solen", nu går mot natten.]
Och de gick upp och slog läger i Qirjat-Jearim i Juda. Därför kallas den platsen Machane-Dan [Dans lägerplats] till denna dag. Se, efter Qirjat-Jearim.
Och Benjamin återvände vid den tiden och de gav dem kvinnorna som de hade sparat från Javesh-Gilead, men de räckte inte till dem (var för få).
Och Benjamins söner gjorde så och tog sig hustrur efter deras antal av dem som dansade som de tog med sig. Och de gick och återvände till sin arvedel och byggde städer och bodde i dem.
1 Samuelsboken (26)
Och han gjorde så år efter år [här står det år till skillnad från som har dagar] när hon gick upp till Herrens (Jahves) hus så retade hon henne, därför grät hon och kunde inte äta.
Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren Israels Gud (Jahve Elohim): Jag har verkligen sagt att ditt hus och dina fäders hus ska vandra inför mig för evigt (alltid), men nu förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve): Vare det fjärran ifrån mig, för dem som ärar mig ska jag ära och de som föraktar mig ska bli utan uppskattning.
Och därför har jag svurit (gett min ed) till Elis hus, att Elis hus synder inte ska bli försonade med offer, inte med något offer för evigt."
Därför trampar ingen som går in i Dagons hus, varken prästen eller någon annan, på tröskeln till denna dag.
Och när Ashdods män såg att det var så sade de: "Israels Guds (Elohims) ark ska inte vistas hos oss, för hans hand är tung över oss och över vår gud Dagon."
Och männen gjorde så och tog två kor som diade och band dem till vagnen och stängde in deras kalvar hemma.
I enlighet med allt som de har gjort sedan den dagen då jag förde dem upp, ut ur Egypten till denna dag har de förkastat mig och tjänat andra gudar, så gör de också mot dig.
Så snart ni kommer in i staden hittar ni honom rakt fram, innan han går upp på höjden för att äta, för folket vill inte äta förrän han kommer, eftersom han brukar välsigna offret och efteråt äter de som är bjudna. Gå därför upp nu för just nu kan ni finna honom."
Därefter ska du komma till Guds (Elohims) Giva ("Guds kulle" – hebr. Giva haElohim) där filistéernas här är [] och det ska ske när du har kommit dit till staden att du ska möta en grupp profeter som kommer ner från den höga platsen med en psaltare, en tamburin och en flöjt och en Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) framför sig, och de ska profetera.
Och en man på samma plats svarade och sade: "Och vem är deras far?" Därför blev det ett talesätt: "Är Saul också bland profeterna?"
Men Samuel sade:
"Som ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa,
så ska din mor bli barnlös bland kvinnor." Och Samuel högg Agag i bitar inför Herrens (Jahves) ansikte i Gilgal.
Och han tog även av sig sina [kungliga] kläder, och han profeterade även framför Samuel och han låg ner naken hela dagen och hela natten. Därför säger man: "Är även Saul bland profeterna?" [Tre gånger hade Guds Ande kommit över de utsända tjänarna. Men Saul förstod inte att Gud var med David, utan gick då själv till Rama för att personligen ta livet av David. Detta är tolvte försöket att döda David. Det är inte troligt att Saul klädde av sig naken, istället tog han av sig sina kungliga kläder, se . Gud ödmjukade Saul. Berättelsen visar att det går att ha andliga erfarenheter, men det krävs omvändelse och ett verkligt överlämnade för att förvandla sitt liv. Frasen "Är även Saul bland profeterna" återfinns även i .]
Och han sade: 'Låt mig gå, jag ber dig, för vår familj har ett offer i staden, och min bror anbefallde mig, och om jag har funnit nåd i dina ögon, låt mig gå, jag ber dig, och se mina bröder.' Därför har han inte kommit till kungens bord."
Och han sade till honom: "Frukta inte, för min far Sauls hand ska inte finna dig och du ska bli kung över Israel och jag ska vara nästa under dig. Och det vet även min far Saul."
Och Saul återvände från att jaga David och gick mot filistéerna. Därför kallade de platsen för Sela-Machelqot. [Sela betyder brant klippa och Machelqot betyder delad. Platsen ligger i Maons öken sydöst om Hebron.]
Men det hände därefter att Davids hjärta slog honom eftersom han hade skurit av Sauls vinge [hörnet eller tofsen på hans mantel].
Och David reste sig efter och gick ut ur grottan och ropade efter Saul och sade: "Min herre kungen" Och när Saul såg bakom sig böjde sig David med sitt ansikte mot marken och ödmjukade sig själv.
Låt inte min herre, jag ber dig, fästa någon vikt vid denne man, vid Naval, för han är som sitt namn, sådan är han. Naval är hans namn och han är rå, girig och buffelaktig, men jag din tjänarinna såg inte min herres unga män som du sände.
Och se, som ditt liv var stort i mina ögon idag, så låt mitt liv vara stort i Herrens (Jahves) ögon och låt honom befria mig från alla prövningar (bedrövelser, lidanden)."
Och Achish gav honom
Tsiklag den dagen. Därför tillhör
Tsiklag Juda kungar till denna dag.
David svarade Achish: "Därför ska du veta att din tjänare vill göra det."
Achish sade till David: "Därför ska jag låta dig vara min livvakt (ordagrant: väktaren över mitt huvud) för alltid."
Eftersom du inte lyssnade till Herrens (Jahves) röst och inte verkställde hans brinnande vrede över Amalek [], därför har Herren (Jahve) gjort detta mot dig idag.
Men David sade: "Ni ska inte göra så mina bröder med det som Herren (Jahve) har gett oss, som har bevarat oss och gett oss armén som kom emot oss i vår hand.
2 Samuelsboken (30)
Och det skedde efter detta att David frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska jag gå upp till någon av Juda städer?"
Herren (Jahve) svarade honom: "Gå upp."
Då frågade David: "Till vilken ska jag gå upp?"
Och han sade: "Till Hebron (Chevron)."
Må Gud (Elohim) göra så mot Avner och ännu mer, om, som Herren (Jahve) har gett sin ed till David, jag inte gör detta till honom,
Och efteråt, när David hörde det sade han: "Jag och mitt kungarike är utan skuld inför Herren (Jahve) för evigt för Avners blod, Ners son.
Och David sade den dagen: "Vemhelst som slår jevuséerna och tar sig upp i kanalen (tunneln) och tar bort de lama och de blinda som är Davids fiender (som Davids själ hatar)." Därför säger man: "Där är den blinde och den lame, han kan inte komma in i huset."
Och David kom till Baal-Peratsim och David slog dem där och han sade: "Herren (Jahve) har brutit mina fiender framför mig, som vattnet bryter igenom." Därför kallas den platsen Baal-Peratsim (Peratsim är plural av att bryta, rämna, slå en bräsch i.)
Och David gjorde som Herren (Jahve) hade befallt honom och han slog filistéerna från Geva till dess de kom till Gezer [halvvägs mellan Joppe och Jerusalem].
Natan berättade för David alla dessa ord från sin syn. [Allt Gud hade sagt.]
Därför [på grund av löftet om ett evigt hus] är du [har du alltid varit] stor Herre Gud (Adonaj Jahve) – för ingen är som du, och ingen [annan] Gud (Elohim) finns förutom (utöver; bortsett från) dig, efter allt vi har hört med våra [egna] öron.
För du Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim) har uppenbarat (avslöjat) för din tjänare och sagt:
'Jag ska bygga dig ett hus,' därför har din tjänare tagit till hjärtat att be denna bön till dig.
Och efter detta slog David filistéerna och underkuvade dem, och David tog (befriade) Meteg-Amma ur filistéernas hand.
Och Tsiva sade till kungen: "I enlighet med allt som min herre kungen har befallt sin tjänare, så ska din tjänare göra men Mefivoshet äter vid mitt bord som en av kungens söner."
Och det hände därefter att Ammons söners kung dog och Chanon hans son regerade i hans ställe. [Namnet Chanon betyder villkorslös nåd, vilket är ironiskt med tanke på hur han sedan behandlar Davids tjänare, se .]
Och han förde ut folket som var därinne och ställde dem
under sågar
och under harvar av järn
och under yxor av järn
och lät dem gå genom tegelugnen (hebr. ),
och så gjorde han mot alla Ammons söners städer. Och David och allt folket återvände till Jerusalem. [Uttrycket "ställde under" kan antingen syfta på att han satte dem i hårt arbete dvs. "underställde dem" (ordet används på det sättet i , ). Det kan också tolkas rent bokstavligt att han placerade dem under sågar och andra redskap för att tortera och döda, se . Ammoniterna var kända för sin grymhet, se ; . Ammoniternas avgud var Milkom (även kallad Molok), se , , . Ordvalet "passera" och tegel/tegelugn kan också vara en referens till de barnoffer i eld som dessa folk praktiserade, se ; ; ; . Nu fick de själva gå genom samma eld som de dödat sina barn i.]
Och det skedde därefter att Avshalom (Absalom), Davids son, hade en vacker syster vars namn var Tamar och Amnon, Davids son, älskade henne.
Och hon sade till honom: "Nej min bror, tvinga mig inte, för något sådant ska inte ske i Israel. Gör inte denna hänsynslösa handling.
Och hon hade en dräkt i många färger på sig, för med sådana kläder var kungens döttrar klädda när de var jungfrur. Och hans tjänare skickade ut henne och bommade igen dörren efter henne.
Och Jonadav sade till kungen: "Se kungens söner kommer som din tjänare sade, så är det."
Och hon sade: "Låt, jag ber dig, min herre kungens ord vara mig till tröst, för som en Herrens (Jahves) ängel så är min herre kungen i att urskilja det goda och det onda och Herren din Gud (Jahve Elohim) är med dig."
Och det skedde efter detta att Avshalom gjorde i ordning en vagn (hebr. merkavah) och hästar och 50 män till att springa [som livvakter/soldater] framför honom. [Avshalom förberedde en kunglig procession genom staden för sin kröning till kung. Profeten Samuel använder liknande ord och fraser om kungar, se . Avshalom bryter mot traditionen att låta Gud få välja israels kung, och sedan bekräfta detta val genom den profetiska tjänsten. Varken Saul eller David hade själva sökt tronen, se ; . Några år efter denna händelse detta kommer Avshaloms yngre bror Adonija också följa samma exempel, se ]
Och kungen sade: "Vad har jag att göra med dig Tserojas son? Låt honom förbanna, eftersom Herren (Jahve) har sagt till honom: Förbanna (vanära – hebr. klal) David. Vem ska då säga: Varför har du gjort så?"
Och för det andra, vem ska jag tjäna? Ska jag inte tjäna inför hans son? Som jag tjänade inför din far så ska jag vara inför ditt ansikte."
Och Achitofels råd som han gav i de dagarna, var som om en man frågade efter Guds (Elohims) ord. Sådana var alla Achitofels råd även till David, även till Avshalom.
Och Joav sade: "Jag kan inte stanna här med dig." Och han tog tre pilar i sin hand och kastade dem genom Avshaloms hjärta medan han fortfarande levde, hängande i terebinten.
Och hon talade och sade: "Talarna som talade från början (förr i tiden) sade: De som frågar ber om råd i Avel, så avgjorde man (en dispyt eller frågeställning).
Saken är inte sådan. Men en man från Efraims bergsbygd, Sheva, Bichris son, har lyft sin hand mot kungen, mot David. Ge oss honom och vi ska lämna staden."
Kvinnan sade till Joav: "Se, hans huvud ska kastas till er över muren."
Och de begravde Sauls ben och Jonatan, hans sons ben i Benjamins land i Tsela i hans far Kish grav. Och de gjorde allt som kungen befallde. Och därefter var Gud (Elohim) bönhörd för landet.
Och det skedde efter detta att det var strid med filistéerna i Gov. Vid den tiden slog Sibbechaj, kushatiten, Saf som var barn till en jätte.
Därför vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig inför folken, Herre (Jahve),
och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i .]
För är inte mitt hus grundat med Herren (Jahve)
som ett evigt förbund som han har med mig,
god ordning i allt och tryggt (omgärdat)
för hela min frälsning och alla mina önskningar,
ska han inte låta det växa?
Och Davids hjärta slog honom efter att han hade räknat folket. Och David sade till Herren (Jahve): "Jag har syndat stort i det jag har gjort, men nu Herre (Jahve) ta bort, jag ber dig, synden från din tjänare för jag har handlat mycket dåraktigt."
1 Kungaboken (24)
jag har verkligen (sannerligen) gett dig min ed i Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron i mitt ställe, jag ska verkställa (göra) detta redan idag."
Och Benaja, Jehojadas son, svarade kungen och sade: "Amen, så säger Herren (Jahve) Gud (Elohim) min konungs Herre (Adonaj).
Som Herren (Jahve) har varit med min herre kungen, så ska han vara med Salomo och göra hans tron större än min herre kung Davids tron."
Men visa nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot Barzilajs söner, gileaditen, och låt dem vara bland dem som äter vid ditt bord, för de kom nära mig när jag flydde från Avshalom din bror.
Och Shimi sade till kungen: "Ditt tal är gott, som min herre kungen har sagt, så ska din tjänare göra." Och Shimi bodde i Jerusalem många dagar.
Höjden på en kerub var 10 alnar [4,5 meter] och likadan var den andra keruben.
Och till öppningen till templet gjorde han dörrposter av olivträ i en fyrkantig ram,
Och han gjorde pelarna och det var två rader runt om på det ena nätet för att täcka kapitälen som var ovanpå granatäpplena och likadant gjorde han till det andra kapitälet.
då ska man svara: "Eftersom de övergav Herren (Jahve) deras Gud (Elohim) som förde deras fäder ut från Egyptens land, och tog tag i (med ett fast, säkert grepp) andra gudar och tjänade dem, därför har Herren (Jahve) låtit all denna ondska komma över dem."
Och av sandelträet gjorde kungen pelare till Herrens (Jahves) hus och till kungens hus, harpor och psaltare till sångarna. Sådant sandelträ har inte kommit och inte setts till denna dag.
Och tolv lejon stod där, ett på ena sidan och ett på andra sidan på de sex trappstegen. Det fanns ingenting liknande tillverkat i något annat kungarike.
Och en vagn kom upp och gick ut från Egypten för 600 shekel [priset av 6,6 kg] silver och en häst för 150 [shekel silver – motsvarar 1,7 kg]. Och lika till hettiternas kungar och för Arams kungar, de förde ut dem för ett fast pris.
Och så gjorde han till alla sina främmande fruar som offrade offer till sina gudar.
Och Jerovam påbjöd en fest i den åttonde månaden på den 15:e dagen i månaden som liknade festerna i Juda, och han gick upp till altaret. Detta gjorde han i
Betel och offrade till kalven som han hade gjort, och han placerade prästen i
Betel på den höga platsen som han hade gjort.
För så är det bestämt för mig genom Herrens (Jahves) ord som sade: "Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom."
Och Jerovams hustru gjorde så och steg upp och gick till Shilo och kom till Achijas hus.
Nu kunde inte Achija se, för hans ögon var svaga på grund av hans ålder.
Därför, se, jag ska föra ondska (hebr. raa) över Jerovams hus och ska hugga bort från Jerovam var och en som urinerar mot muren [nervärderande uttryck för en man; i uttrycket liknas han också vid en oren hund, se ] – [både] instängd (fängslad) och frisläppt – i Israel. Jag ska bränna Jerovams hus, som man bränner gödsel tills det är helt borta (fullbordat).
Och Arams kungs tjänare sade till honom: "Deras Gud är en bergsgud, därför var de starkare (fastare, säkrare, tapprare) än oss. Men låt oss strida mot dem på fältet då ska vi säkert vara starkare (fastare, säkrare, tapprare) än dem.
Och räkna åt dig en armé, som den du har förlorat, häst för häst och vagn för vagn, och vi ska strida mot dem på fältet och vi ska säkert vara starkare (fastare, säkrare, tapprare) än dem." Och han lyssnade till deras röst och gjorde så.
Och när din tjänare var upptagen med det ena och det andra var han försvunnen."
Och Israels kung sade till honom: "Så ska din dom bli, du har själv bestämt det."
Och Israels kung sade till Jehoshafat: "Det finns en man genom vilken vi kan fråga Herren (Jahve), men jag hatar honom för han profeterar inte gott om mig utan ont, Michajeho, Imlas son."
Och Jehoshafat sade: "Låt inte kungen säga så."
Och alla profeter profeterade och sade: "Gå upp till Ramot-Gilead och segra, för Herren (Jahve) ska ge det i kungens hand."
Och han sade: "Därför, lyssna du till Herrens (Jahves) ord. Jag såg Herren (Jahve) sitta på sin tron, och alla himlarnas härskaror stod hos honom på hans högra och på hans vänstra.
Och Herren (Jahve) sade till honom: Med vad? Och han sade: Jag ska gå fram och ska bli en lögnens ande i alla hans profeters mun.
Och han sade: Du ska locka honom och ska även lyckas, gå iväg och gör så.
2 Kungaboken (12)
Vet nu att så säger Herren (Jahve): Du ska inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö." Och Elia gick därifrån.
Och de sade till honom:"Det kom en man och mötte oss och sade till oss: Gå, återvänd till kungen som sände er och säg till honom: Så säger Herren (Jahve): Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
Och han sade till honom: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom du har sänt budbärare för att fråga Baal-Zevov, guden i Ekron, är det för att det inte finns någon Gud (Elohim) i Israel? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
Och han sade: "Du har bett om en svår sak, likväl, om du ser mig när jag tas ifrån dig, ska det ske med dig, men om inte, ska det inte ske."
Och det hände efter detta att Ben-Hadad, Arams kung, samlade hela sin armé och gick upp och belägrade Samarien.
Det hände honom också, för folket trampade ner honom i porten och han dog. [Hövitsmannen som tvivlade på Elishas ord i trampas ihjäl av den hungriga mobben som rusar ut genom porten när de hört att fienden är borta och det finns mat.]
Detta är Herrens (Jahves) ord som han talade till Jehu och sade: "Dina söner till fjärde generationen ska sitta på Israels tron." [] Och så blev det.
Och Orija, prästen byggde altaret efter allt det som kung Achaz hade sänt från Damaskus, så gjorde Orija, prästen, och tillverkade det innan kung Achaz kom från Damaskus.
Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom.
Därför säger Herren (Jahve) så angående Assyriens kung:
Han ska inte komma till denna stad,
inte skjuta någon pil där,
han ska inte komma framför den med någon sköld
och inte kasta en belägringsvall mot den.
därför säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Se, jag låter en sådan ondska komma över Jerusalem och Juda att vemhelst som hör om det, båda hans öron ska pirra.
Därför, se, jag ska samla dig till dina fäder och du ska samlas till din grav i frid (shalom) och dina ögon ska inte se all den ondska som jag låter komma över denna plats." Och de förde tillbaka ord till kungen.
1 Krönikeboken (10)
David bosatte sig sedan i borgen, och därför kallade man den Davids stad.
Hela församlingen svarade att man skulle göra så, för alla tyckte att förslaget var gott.
De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sade: "Gud bröt ner mina fiender genom min hand som en flodvåg." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim.
Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.
För du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du ska bygga honom ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig.
En tid härefter slog David filistéerna och kuvade dem, och han tog Gat med underlydande orter från filisteerna.
En tid därefter dog Nahash, ammoniternas kung, och hans son blev kung efter honom.
Folket därinne förde han ut och satte dem i arbete med sågar, järnhackor och yxor. Så gjorde David med ammoniternas alla städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem.
Därefter uppstod en strid med filistéerna vid Gezer. Hushatiten Sibbekaj slog ner Sippaj, en av rafaeernas ättlingar. På så sätt blev de kuvade.
Varje morgon skulle de tacka och lova Herren och likaså varje kväll.
2 Krönikeboken (20)
så ska du få vishet och förstånd. Jag ska också ge dig rikedom, skatter och ära som kungarna före dig inte har haft och ingen kung efter dig kommer att ha."
Varje vagn som de hämtade och förde in från Egypten kostade 600 siklar silver och varje häst 150. Likaså infördes genom deras försorg sådana till hetiternas alla kungar och till kungarna i Aram.
Då ska man svara: Därför att de övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har han låtit allt detta onda drabba dem."
Efter sin far Davids förordning fastställde han de avdelningar där prästerna skulle tjänstgöra. Han uppdrog också åt leviterna att sjunga lovsången och betjäna prästerna, varje dag de för den dagen bestämda göromålen. Han uppdrog också åt dörrvakterna efter deras avdelningar att hålla vakt vid de särskilda portarna, för så hade gudsmannen David befallt.
och tolv lejon stod där, ett på varje sida om de sex trappstegen. Något sådant hade aldrig tillverkats i något annat rike.
Vid den här tiden kom siaren Hanani till Asa, Juda kung, och sade till honom: "Du stödde dig på kungen i Aram och inte på Herren din Gud, och därför har den arameiske kungens här sluppit undan din hand.
Israels kung svarade Joshafat: "Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka." Joshafat sade: "Kungen ska inte säga så."
Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: "Dra upp mot Ramot i Gilead, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand."
Men Mika sade: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra.
Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du ska också lyckas. Gå ut och gör så!
Sedan kom moabiterna och ammoniterna och med dem andra ammoniter för att strida mot Joshafat.
Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen. Där välsignade de Herren, och därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.
Därefter ingick Juda kung Joshafat förbund med Israels kung Ahasja, trots att Ahasja levde ogudaktigt.
Efter en tid ville Joash reparera Herrens hus.
Han skrev också ett brev för att håna Herren, Israels Gud, och sade om honom: "Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand."
Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia, och efter detta växte Hiskias anseende hos alla hednafolk.
Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom [och visa konsekvenserna av högmod] och få veta allt som var i hans hjärta.
Han byggde en yttermur till Davids stad väster om Gihon i dalen, fram till ingången till Fiskporten och runt omkring Ofel och gjorde den mycket hög. Sedan tillsatte han befälhavare i alla befästa städer i Juda.
Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt folket efter deras familjer, för att de skulle offra dem åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose bok. På samma sätt gjorde de också med tjurarna.
Esra (5)
Därefter bar de fram det dagliga brännoffret, offret vid nymånad och offren för alla Herrens (Jahves) heliga sammankomster [alla Herrens högtider som beskrivs i ], liksom alla frivilliga offer som bars fram till Herren (Jahve).
Vid samma stund [en viktig och avgörande tid] kom Tattenaj [vars namn betyder "undervisning"], ståthållaren i landet på andra sidan floden [provinsen väster om Eufrat], och Setar-Bosenai [betyder "strålande stjärna"] och deras medbröder (kollegor) och sade till dem [judarna som byggde upp templet]: "Vem har gett er tillåtelse att bygga detta hus och slutföra denna mur?"
I Ekbatanas borg [en av de gamla huvudstäderna] i provinsen Medien [nuvarande nordvästra Iran] fann man en bokrulle där följande stod skrivet:
Då svarade hela församlingen och sade med hög (ljudlig) röst: "Det som du har sagt, det ska vi göra."
Och de fördrivnas söner gjorde så. Och Esra, prästen, tillsammans med utvalda ledare i varje släkt (ordagrant "fädernas huvuden till fädernas hus") och var och en av dem var avskilda med sina namn. De satte sig ner den första dagen i den tionde månaden (Tevet som infaller i december/januari) och granskade ärendet.
Nehemja (6)
Styresmännen visste inte var jag hade varit och vad jag hade gjort, för jag hade ännu inte underrättat judarna, varken präster, stormän, styresmän eller övriga som skulle arbeta [arbetarna som skulle bygga på muren].
Sedan svarade de: "Vi ska återlämna det till dem och ska inte begära något av dem, så ska vi göra, så som du har sagt."
Då kallade jag på prästerna och tog en ed av dem att de skulle göra i enlighet med detta löfte.
Men de tidigare ståthållarna som var före mig lade bördor på folket. De tog bröd (mat) och vin av dem motsvarande mer än 40 shekel av silver [0,4 kg]. Också deras tjänare uppträdde som herrar över folket. Men så gjorde inte jag eftersom jag fruktar (vördar) Gud (Elohim). []
där det stod skrivet:
"Det rapporteras bland länderna, och Geshem säger det, att du och judarna tänker göra uppror. Därför bygger du muren, och du ska bli deras kung, enligt dessa ord.
Av denna anledning var han inhyrd, att jag skulle bli skrämd att göra så [som de ville] och synda, och de skulle få en orsak att ge mig ett dåligt namn (rykte), för att misskreditera och håna mig.
Hela församlingen av dem som återvänt från fångenskapen gjorde lövhyddor och bodde i dem. Från Josuas, Nuns sons, dagar ända till den dagen hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen var mycket stor.
Ester (13)
I enlighet med lagen fanns det inga restriktioner för drickandet eftersom kungen hade instruerat överhovmästaren i sitt hushåll att servera var och en efter dennes egna önskemål.
Kungen rådgjorde med de visa män som utforskade tiderna, för det var kungens vana att rådfråga experter i sådant som gällde lag och rätt.
Låt sedan den unga kvinna som behagar kungen bli drottning i Vastis ställe." Detta råd gillades av kungen och han gjorde så.
Turen kom för varje jungfru att gå in till Ahasveros (Xerxes), efter att allting blivit gjort för henne i enlighet med lagen för kvinnorna, tolv månader varade deras dagar med smörjelse (skönhetsbehandlingar). Det var sex månader med myrraolja och sex månader med söta dofter och med andra krämer för kvinnorna.
Alla kungens tjänare, som fanns i kungens port, böjde sig och bugade djupt inför Haman, för det hade kungen befallt om honom. Men Mordochaj böjde sig inte, inte heller bugade han inför honom. [Det finns flera exempel där judar har böjt sig för att visa vördnad för andra människor, se ; ; ; ; ; . Anledningen att Mordochaj inte böjde sig måste därför haft en religiös förklaring. Perserna ansåg att kungen var gudomlig, och det är inte otroligt att Haman också ansåg sig vara gudomlig. Eftersom judarna följer buden att inte tillbe andra gudar, se böjde Mordochaj sig inte för Haman, se . Se även .]
"Gå och samla alla judar som finns i
Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och fasta
[och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska ock
så fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet,
så må det ske
så."
[Detta var förenat med fara för livet, se .]Då sade kungen till Haman: Skynda dig och ta en kunglig klädnad och en häst som du har sagt och gör detta för juden Mordochaj som sitter i kungens port. Låt inget av det du sagt bli ogjort.
Då talade kung Ahasveros (Xerxes) och sade till drottning Ester: "Vem är han och var är han som vågar tänka en sådan tanke i sitt hjärta?"
Kungen befallde att det skulle göras, och ett dekret utfärdades i Susa och de hängde Hamans tio söner.
Därför har judarna på landsbygden, de som bor i byar utan murar gjort den 14:e i månaden Adar [8:e mars] till en dag av fest och glädje, en bra dag då man sänder runt gåvor till varandra. [Ordagrant "sänder delar till varandra", dvs. man delar med sig av den mat man tillrett. I det moderna purimfirandet sänder man fortfarande gåvor och ofta är det något ätbart som godis och kakor, men även andra rätter är vanligt i en del judiska grupperingar.]
Därför kallas dessa dagar Purim (hebreiska Porim) efter namnet por. Därför, på grund av allt i dessa brev och på grund av det som de hade sett och det som hände med dem,
Job (22)
Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. [Fler bibliska personer har förbannat sin födelsedag, se .]
Se, detta utforskar vi, så är det,
vi lyssnar och de vet det med sig (är intimt förtrogna med det)."
För det är nu som havens sand [väger tungt i balansvågen, se ],
tung över mig, mina ord drunknar [det finns inga ord; ovanligt ord hebr. loa].
Så har jag blivit satt att ärva
månader av tomhet (falskhet, fåfänga – hebr. shav)
och nätter av slit (vedermöda)
har tilldelats mig. [Frasen "månader av tomhet" antyder längden på Jobs lidande. Troligtvis rörde det sig om mindre än ett år, annars skulle enheten år istället för månader används här.]
Som ett moln som löses upp och försvinner (går upp i rök),
så är det med den som farit ner till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
han kommer inte upp igen.
Så stigarna (upptrampade välkända vägar) glömmer alla Gud (El)
och ditt hopp [är att] en gudlös förgörs.
I sanning vet jag att det är så,
men hur kan en man (hebr. enosh) vara rättfärdig inför (med, i närvaro av – hebr. im) Gud (El)? []
Det hör ihop (ordagrant det är ett), därför säger jag:
Den rene (hebr. tam) och den onde gör han slut på (fördärvar han).
då ska jag tala och inte vara rädd för honom,
för sådan är jag inte med mig själv.
Du har stängt deras hjärtan från förstånd,
låt dem därför inte triumfera.
Mina stormiga tankar (orostankar – hebr. saif) för mig tillbaka (tvingar mig att bemöta detta),
jag är så upprörd (tankarna rör sig snabbt – hebr. chosh).
Inget är kvar för honom att äta (hans begär),
det är därför hans framgång inte består.
Därför omges du av fällor (snaror – faror),
och plötsligt fruktar du skräck,
Därför bävar jag för hans ansikte,
när jag tänker på det blir jag rädd för honom.
Då tog Eliho, Barachels son, boziten, till orda. Han sade: Jag är ung till åldern,
och ni är föråldrade (skröpliga – hebr. jashish).
[Här används ett ovanligare ord för gamal än i .]
Därför var jag rädd
och vågade inte lägga fram min mening för er.
Därför säger jag: Lyssna på mig!
Jag vill lägga fram min mening, också jag.
Därför hjärtats män, lyssna till mig:
Vare det långt från Gud (El) att han skulle göra det onda
och från den Allsmäktige (Shaddaj) att han skulle begå överträdelse.
Därför granskar han deras arbete
och han omstörtar dem på natten
så att de krossas.
Eftersom de vände bort från att följa honom
och inte tog notis om någon av hans vägar,
Därför fruktar [bräckliga] människor (hebr. enosh) honom.
Han ser inte alla de visa i hjärtat. [Sista raden kan tolkas på minst två sätt. Som en fråga, skulle Gud inte se och ta sig an den som är vis i hjärtat. Ett annat sätt är ett konstaterande att Gud inte ser på den som anser sig vis i sitt eget hjärta. Det är nästan ironiskt att de två sista hebreiska orden i Elihos 6 kapitel långa monolog () inte avslutas på ett entydigt sätt i hebreiskan. Bokens läsare börjar vid det här laget känna med Jobs frustration att inte få några klara svar. Men allt kommer förändras i nästa vers då Gud själv träder fram!]
Du frågade:
'Vem är det som skymmer (gömmer, döljer) mina planer (tankar, syften)
utan kunskap?' [] Men jag talade (rapporterade) om det jag inte förstod,
saker som var för underbara (svåra) för mig att greppa. []
Jag avskyr [det jag sagt, gjort, hur jag har reagerat mot dig Gud]!
Jag känner sorg (ångrar mig, omvänder mig) i stoft och aska.
[Ett yttre bevis på en inre omvändelse och förändring i hjärtat, se .]
Psaltaren (34)
Så är det inte med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) [som inte har en relation med Herren],
de är som agnar [det värdelösa skalet kring vetet] som förs bort med vinden [när säden tröskas].
[De flyktiga agnarna står i kontrast till det väl rotade trädet som bär frukt i rätt tid, se .]
Därför ska inte de gudlösa bestå (resa sig, kunna stå upprätta) vid domen,
inte syndarna [sitta] i de rättfärdigas församling. [Det finns flera paralleller mellan verserna 1-2 och 4-5. Här hittar vi två synonymer för ordet "stå" i hebreiskan. I används hebreiskans "amad" (stå upprätt). I används däremot "qum" som beskriver själva rörelsen att resa sig upp, stå upprätt och uppstå. Detta senare ord finner man även i om hur de döda en dag ska "uppstå" till evigt liv. På samma sätt som den rättfärdige beskrivs i vad han inte gör i , beskrivs nu i vad den ogudaktige inte gör. Den rättfärdige gick inte till de gudlösa för råd, stod inte på syndarens väg och satt inte bland hånfulla föraktare, se . Samma flöde i rörelse gå, stå och sitta återkommer nu i : De ogudaktiga följde de gudlösas råd och förs bort med vinden som agnar. De gudlösa som stod på syndarens väg består inte vid domen. De satt bland hånfulla föraktare och kommer inte sitta i de rättfärdigas församling.]
Därför gläder mitt hjärta sig och mitt inre (ordagrant "min ära", heder) jublar.
Ja, min kropp får (kan) vila i trygghet.
Därför vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig inför folken, Herre (Jahve),
och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i .]
Herren (Jahve) är både god (glad, hjälpsam, vill mänskligheten väl) och rättfärdig (dömer rättvist),
därför lär (visar, påpekar) han syndare hur man ska leva (visar han den rätta vägen). [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "god" med denna bokstav, och förstärker här att Gud är god.]
Som hjorten trängtar (flämtar; ropar ut sin längtan)
efter [forsande] vattenbäckar (strömmande vatten),
så trängtar (flämtar, ropar) allt jag är (hela mitt inre, min själ – hebr. ),
efter dig, o Gud (Elohim). [Det hebreiska ordet för att trängta (arag) är ovanligt och används endast tre gånger – två här i denna vers och en gång i . Det beskriver inte bara en tyst längtan utan också ett ljudligt rop. Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd (en wadi) som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen. Hjorten kommer fram till en sådan fåra, ser att den är tom och ger ifrån sig ett sorgset och ljudligt rop efter detta forsande och friska vatten. Det är denna desperata längtan efter Gud som den här psalmen sätter ord på, se även . Djuret i liknelsen är inte en kamel (som kan klara sig längre tider utan vatten) utan en hjort som behöver ha daglig tillgång till vattenkällor för att överleva.]
Gud (Elohim), jag är deprimerad (hela min varelse är bedrövad inom mig),
därför ber jag till dig (kommer jag ihåg dig)
från [övre] Jordans land och Hermons höjder [plural],
från det lilla (unga) berget (Misars berg). [Israels norra gräns var Hermons höjder. Misars berg är okänt. Hebreiska ordet misar betyder "mindre" och kan syfta på någon av de mindre topparna i Hermons bergsmassiv. Troligtvis nämns de som exempel på platser långt från Jerusalem och templet. Inom judendomen tolkas platserna som en del i berättelsen om uttåget ur Egypten mot löfteslandet. De korsade Jordan, och landet sträcker sig till Hermon i norr. Berget Misar tolkas som det "yngre", tidigare berget Sinai där Mose fick lagen och Gud förlät israeliternas avgudadyrkan av guldkalven.]
Du är den mest stiliga bland människor (Adams barn),
nåd (favör) flödar från dina läppar [],
därför har Gud (Elohim) välsignat dig för evigt.
Du älskar (tillägnar dig, verkar aktivt för) rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud (Elohim), har din Gud (Elohim) smort dig
med glädjens olja mer än dina jämlikar.
[Kungar smordes med olja när de kröntes, se ; . Denna vers citeras i och refererar tydligt till Jesus.]
Jag vill göra ditt namn ihågkommet i generation efter generation,
därför ska folken tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt och i oändlighet.
Därför ska vi inte frukta (vara rädda) även om jorden förändras (ger vika, skälver, skakar)
och bergen störtar ner i havens djup,
De såg, de häpnade,
de blev skräckslagna, de flydde.
[ och är riktade till Gud. Här i växlar psalmen på nytt till att tala om Gud. Denna vers är psalmens mittpunkt, vilket också förstärks av det avslutande Sela.] Det vi har hört, det fick vi se
i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) stad,
i vår Guds (Elohims) stad,
som Gud bevarar till evig tid. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även .]
Liksom ditt namn, Gud (Elohim),
når ditt lov till jordens ändar. [ formar en kiasm som ramas in av rättfärdighet/domar:]
Av rättfärdighet är din högra hand full.
Så ska jag prisa ditt namn för evigt,
dagligen ska jag fullgöra (infria) mina löften.
Ja, jag har sett dig i helgedomen,
och sett din makt och ära (härlighet).
Därför ska jag välsigna (prisa) dig med mitt liv (så länge jag lever),
i ditt namn ska jag lyfta mina händer [i bön och vördnad för dig].
Därför omsluter högfärd (arrogans, högmod, stolthet) dem som en halskedja,
våld omger dem (sveper in dem) som en klädnad [mantel].
Därför återvänder hans folk hit [till dessa ogudaktiga förtryckare]
och suger (tömmer) i sig vatten i mängd (i fulla drag).
[Kan också tolkas som att Guds folk gråter.]
När Herren (Jahve) hörde detta blev han vred
och en eld tändes mot Jakob
och även mot Israel upptändes vreden.
jaga dem med ditt oväder,
och skräm dem (få dem att frukta) med din storm.
Lär oss antalet av våra dagar
så att vi kan få visa hjärtan.
Människans dagar är som gräset [; ],
som en blomma på fältet blomstrar hon.
Från bäcken längs med vägen ska han dricka,
sedan lyfter han huvudet högt (återfår han styrka och kraft).
Av (genom) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ) får jag förståelse,
därför hatar jag varje falsk stig (välkänd, upptrampad gångväg).
Som slagg tar bort alla onda från jorden,
därför älskar jag dina vittnesbörd (hebr. ).
Därför älskar jag dina budord (hebr. mitzvot) över allt guld,
ja mer än finaste guld.
Därför högaktar (följer) jag alla dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ) i allting;
alla falska stigar (välkända upptrampade gångvägar) hatar (avskyr, föraktar) jag. [Sektionen avslutas med två verser som båda börjar med hebr. alken, översatt "därför". Två starka känslor kontrasteras: att älska Guds ord på alla livets områden – mer än guld – och hata medvetet falska tillvägagångsätt.]
[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Talvärdet är 80. Tecknet avbildar en mun. Detta är anledningen till ordvalet i där psalmisten beskriver hur han öppnar sin mun på vid gavel och flämtar efter Guds ord! Pe står ofta för munnens funktioner som tal, utandning och att äta. Orden som formas i munnen är också det sätt vi kommunicerar med andra människor, vilket i sin tur gör att bokstaven ofta beskriver relationer till andra människor. Ordningen i alfabetet, där Pe följer Ajin, antyder också en prioriteringsordning. Ögat, som handlar om att se och förstå, kommer före munnen, som står för verbal kommunikation. Är ordningen omvänd blir det "blind konsumtion" som intas eller tanklöst prat som kommer ut. Den som är vis observerar först innan han ger uttryck för sin åsikt. Ögat (Ajin) ger insikt. Munnen (Pe) ger insikten en röst. Även denna sektion har ett kiastiskt mönster som ramas in av psalmistens längtan att hålla Guds ord och sorgen över de som inte gör det.] Underbara (övernaturliga, fantastiska) är dina stadgar (hebr. edot),
därför håller jag dem (min själ vaktar dem).
Som tjänarens ögon ser mot sin herres hand,
som tjänarinnans ögon ser mot sin husmors hand,
på samma sätt ser våra ögon mot Herren (Jahve), vår Gud (Elohim),
ända tills han visar oss nåd (oförtjänt kärlek; favör).
Det är meningslöst för dig att stiga upp tidigt
stanna uppe sent [arbeta hårt hela dagen],
att du äter mödans bröd –
detta [välsignelser] ger han till dem han älskar (sina vänner) medan de sover.
Som pilar i en mäktig mans (krigsmans) hand
är barn som man får när man är ung.
Se, den man (stridsman) [en man i sin bästa ålder]
som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve) ska verkligen (sannerligen) bli (vara) välsignad.
Han har inte gjort så med något annat land (något hednafolk),
och hans domar har de inte haft kunskap om.
[När det gäller hans domar känner de personligen inte till dem.] Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´jah)!
Ordspråksboken (15)
Så går det (så är de välkända stigarna) för varje människa som är girig för orätt vinning,
livet kommer att tas ifrån honom.
Därför ska plötsligt olycka (katastrof) komma över honom,
plötsligt blir han krossad utan räddning.
Så är det med den som går in till (har sexuellt umgänge med) sin nästas hustru,
den som rör henne går inte ostraffad.
Därför gick jag ut för att möta dig,
jag sökte efter just dig och jag fann dig.
Som vinäger för tänderna och rök för ögonen,
så är en lat person för en arbetsgivare som har sänt ut honom.
För som han tänker i hjärtat, sådan är han.
Beräknande säger han till dig,
varsågod ta för dig,
men menar inte ett ord av vad han säger.
På samma sätt ska du veta att vishet är ljuvligt för din själ (ditt liv),
om du tar till dig den så finns en framtid för dig,
och det du hoppas på (längtar efter) är inte förgäves.
Säg inte: "Jag ska ge igen för vad han gjort mot mig,
jag ska ge honom vad han förtjänar."
Som snö på sommaren och regn under skörden,
lika opassande är ära (respekt, hög status) för en dåre.
Som sparven när den flyger förbi, som svalan flyger bort,
så är det med en grundlös (oförtjänt) förbannelse, den landar inte [på den som är oskyldig].
Som att binda fast en sten i en slunga [lika fel och oanvändbart],
är det att ge ära till en dåre.
så är en man som lurar sin granne
för att sedan säga: Det vara bara ett skämt.
Som en fågel som är på flykt från sitt näste [exponerad för fara och ett obevakat bo],
på samma sätt är det med en människa som irrar omkring borta från sitt hem.
På samma sätt som ansiktet speglas i vattnet,
så speglar hjärtat människan. [Hjärtat reflekterar hur man verkligen är. Versen kan appliceras på flera sätt. Ett ogudaktigt hjärta reflekterar det jordiska, medan ett rättfärdigt hjärta reflekterar det gudomliga. Vi kan också få självinsikt genom att studera våra val, attityder, vilja och längtan – allt detta är reflektioner av vad som finns i hjärtat.]
På samma sätt är det med äktenskapsbrytaren,
hon äter, torkar sig om munnen
och säger: "jag har inte gjort något fel."
Predikaren (6)
För det som drabbar människans söner, drabbar vilddjuren. En sak drabbar dem – som den ene dör så dör den andre, alla har en ande (alternativ översättning: de andas alla). I detta har människan ingen fördel framför vilddjuret, för allt är fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Hebreiskan har helt andra uttryckssätt än vårt språk. Men det som ligger i denna mening är att allt som andas har en ande och så länge som vi andas lever vi, när vi slutar andas dör vi. I detta avseende finns det ingen skillnad på människor och djur. Annars skiljer Bibeln noga på djur och människor, för det är enbart människan som är skapad till Guds avbild. I detta är människan unik och har inget samröre med djuren.]
Bli aldrig förhastad med din mun
och låt inte ditt hjärta ha bråttom med att yttra ett ord inför Gud (Elohim),
för Gud är i himlarna
och du är på jorden.
Låt därför dina ord vara få.
Detta är också något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska; en vidrig sjukdom): På samma sätt som han kom ska han lämna. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind?
För som sprakandet av törnen under en gryta,
så är dårens skratt. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
Och jag såg de onda begravas och de gick in i sin vila, men de som hade gjort rätt gick från den heliga platsen [templet] och var glömda i staden. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Det är inte rätt att de onda lyckas i sitt liv och prisas efter att de dött.]
Eftersom domen mot det onda inte verkställs med hast, är hjärtat hos människans söner överlåtet till att göra det onda,
Höga Visan (3)
bättre än doften av dina väldoftande salvor.
Ditt namn är som utgjuten olja,
därför är du älskad av de unga kvinnorna.
Som en lilja bland törnen,
så är min älskade bland döttrarna.
Som ett äppelträd bland skogens träd,
så är min älskade (raring) bland sönerna.
Jag älskar att sitta i dess skugga
och dess smak är söt i min mun.
Jesaja (74)
Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot),
den mäktige i Israel:
"Ve! Jag ska få lättnad från mina fiender
och ta hämnd för mig själv på mina motståndare.
Jag ska upprätta dina domare,
som det var från början,
dina rådgivare
som från begynnelsen.
Därefter ska du kallas (ges namnet) Rättfärdighetens stad,
den Trofasta staden.
Därför har mitt folk gått i fångenskap,
i brist på kunskap (intim förståelse),
och deras ärbara män svälter
och skarorna (de många) är drabbade av törst.
Därför har Sheol (underjorden – de dödas plats) spärrat upp sin hals (ökat sin aptit)
och öppnat sin mun på vid gavel,
och ner går deras stolthet och tumult och kalabalik (massor, skaror, rikedommar – hebr. hamona)
och han som triumferar ibland dem.
Därför, som eldens tunga slukar stubben (det torra gräset)
och som agnarna slukas i flammorna,
så ska deras rot bli rutten
och deras blomning ska flyga bort som damm (gå upp i rök),
eftersom de har förkastat Härskarornas Herres (Jahve Sebaots)
undervisning (Torah) och föraktat Israels Heliges ord.
Därför är Herrens (Jahves) vrede upptänd mot hans folk
och han har sträckt ut sin hand emot dem och har slagit dem.
Och bergen skakar
och deras kadaver är som avfall mitt på deras gator. För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
[Frasen återkommer senare, se , , ; .]
Därför ska Herren (Adonaj) själv ge er ett tecken: Se, jungfrun (den unga ogifta kvinnan) [som ännu inte varit med någon man] ska bli havande och föda en son, och [hon] ska ge honom namnet Immanuel (Gud med oss). []
därför (ska ni) se hur Herren (Adonaj) kommer över dem
med vatten – mäktigt och starkt – som från floden [Eufrat när svämmar över på våren],
nämligen Assyriens kung och all hans härlighet [],
och han ska översvämma alla kanaler
och gå över alla flodbankar. [Den assyriske kungens armé liknas vid vattenmassor. Genom hela Bibeln används hav och vatten som symboler på folk, människomassor, länder och språk, se ; .]
Därför har Herren (Adonaj) ingen glädje i deras unga män,
inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor,
för alla är ogudaktiga och gör det onda,
och varje mun talar hänsynslöst (lättsinnigt). [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
Men detta är inte vad han menar (har för avsikter),
inte heller tänker ("väver" – planerar) hans hjärta så,
hans mål (hans hjärta står efter) att fördärva
och hugga bort nationer, inte några få [utan många].
Skulle jag inte kunna göra
– som jag har gjort mot Samarien och hennes avgudar –
också mot Jerusalem och hennes avgudar?"
Därför ska Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot)
sända magerhet bland hans feta,
och under hans härlighet ska det tändas en låga
som en brinnande eld.
Därför säger Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot): "Mitt folk som bor i Sion [Jerusalem],
var inte rädd för Assyrien,
även om han slår dig med staven,
och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.
Därför ska alla händer bli kraftlösa
och varje mans hjärta ska smälta.
[Babylon intogs på natten under Belshassars fest, se .]
Därför ska jag låta himlarna darra
och jorden ska bli rubbad (skakad) från sin plats [jorden ska ändra position i rymden]
för raseriet från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
och på dagen för hans brinnande vrede (ordagrant: brinnande näsa).
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har svurit (avlagt en ed) och sagt:
"Sannerligen, som jag har tänkt ut, så ska det bli,
och så som jag har avsett så ska det stå.
Cheshbon [öster om Jordan, ; ; ]
och Elale [väster om Jordan, 3 km från Cheshbon, ; ; ] ropar ut,
deras röster hörs ända till Jahats [Levitisk stad öster om Jordan, se ; ; ].
Därför skriker Moavs stridsmän högt,
hans själ är matt (svag, förbleknar) i honom.
Därför ska överflödet [krigsbytet] de har fått och som de har samlat in,
över Pilträdsbäcken [kan syfta på Aravadalen, som går från Döda havet ned till Eilat] ska det bäras bort.
Därför ska Moab jämra sig för Moab,
alla ska jämra sig, för Kir-Chareshets [stad i södra Moab] russinkakor ska ni sörja,
hårt drabbade.
Därför ska jag gråta med dem
som gråter i Jazer över Shivmas vin.
Jag ska vattna dig med mina tårar Cheshbon och Elaleh,
för över din sommarfrukt och över din skörd har stridens larm fallit.
Därför jämrar sig mitt mitt inre (tarmarna, magen) som en Kinnor-harpa för Moab,
och mitt inre [hjärtats strängar vibrerar] för Kir-Charesh [Moavs antika huvudstad].
För du har glömt bort din frälsnings Gud (Elohim) och du har inte varit uppmärksam på dina starka fästens klippa, därför planterade du behagliga växter och satte främmande (exotiska) skott ibland dem.
på den tiden talade Herren (Jahve) genom Jesaja, Amots son, och sade: "Gå och ta av säcktyget från dina höfter och ta av skorna från dina fötter." Han gjorde så och vandrade runt naken och barfota.
så ska Assyriens kung leda iväg Egyptens fångar och de landsflyktiga från Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], unga och gamla, nakna och barfota och med oskylda rumpor, till en skam för Egypten.
Därför är mina länder fyllda med krampryckningar,
krystvärkar har tagit greppet om mig,
som krystvärkarna hos en kvinna i födslovånda.
Jag är böjd (ligger i fosterställning) så att jag inte kan höra,
jag är förskräckt så att jag inte kan se.
Därför säger jag: Titta (se) bort ifrån mig,
jag ska gråta bittert [],
gör inga ansträngningar att trösta mig,
på grund av fördärvet av dottern mitt folk."
Därför har en förbannelse slukat jorden,
och de som bor där har funnits skyldiga,
därför har jordens invånare tynat bort
och få män är lämnade kvar.
Ära därför Herren (Jahve) i ljusen (länderna i öster), på öarna i havet [i väster],
Herrens (Jahves) namn, Israels Gud (Elohim).
Därför ska ett starkt (våldsamt, grymt) [hedniskt] folk ära dig,
orten (samlingsplatsen) [kollektivt singular för omgivande städer] med grymma (skoningslösa) hedningar frukta dig.
De döda lever inte,
skuggorna reser sig inte,
till slutet har du tuktat och ödelagt dem
och låtit deras minne förblekna.
Som en gravid kvinna som närmar sig tiden för sin förlossning
är i smärta och ropar i sitt värkarbete,
så har vi varit framför ditt ansikte Herre (Jahve).
Därför ska Jakobs synd bli försonad genom detta,
och detta är all frukt av borttagandet av hans synd,
när han bryter ner alla altarets stenar,
som kalkstenar som bryts i bitar,
så att aseran [påle för avgudadyrkan] och solguden inte reser sig igen.
När dess grenar förtvinar ska de brytas av,
kvinnor ska komma och sätta eld på dem (använda dem till bränsle),
för det är ett folk utan förstånd,
därför ska han som skapade dem inte ha någon nåd (barmhärtighet, förbarmande – hebr. rachamim) med dem,
och han som formade dem ska inte ha någon nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) med dem.
Hör därför Herrens (Jahves) ord, ni bespottare
som sjunger folkets nidvisor som är i Jerusalem. [; , , ; ]
Därför säger Herren Herren (Adonaj Jahve) så: Se, jag lägger i Sion en sten [grundsten],
en beprövad hörnsten,
ett dyrbart (sällsynt) välgrundat grundfundament.
Den som tror (förtröstar) [litar på den] ska aldrig [behöva] fly (ska inte hasta iväg). [Här har den grekiska översättningen Septuaginta "borde aldrig behöva skämmas", med innebörden "behöver absolut inte komma på skam eller känna vanära", se ; ]
Och det ska bli som när en hungrig man drömmer,
och se han äter men han vaknar och hans själ är tom (inre är tomt),
eller som när en törstig man drömmer,
och se han dricker men han vaknar och se han är svag och hans själ är hungrig,
så ska skarorna från alla länder vara
som stred mot Sion.
Därför, se, jag ska åter göra det förunderliga bland detta folk,
förunderliga förunderligheter,
och göra de visas vishet om intet
och de klokas klokhet ska döljas.
Därför säger Herren (Jahve) som befriat (återlöst) Abraham, angående Jakobs hus, Jakob ska inte skämmas inte heller ska hans ansikte bli vaxblekt,
För Egyptens hjälp är fåfänglighet och tomhet,
därför kallar jag landet "Rahav, som ingenting gör". [hebr. rahav betyder "stolthet", se även ].
Därför säger Israels Helige, eftersom ni föraktar dessa ord
och litar på förtryck
och oärlighet och står på det,
därför ska denna orättfärdighet bli för er
som en rämna som sprider ut sig i en hög mur, redo för fall,
vars fall kommer plötsligt på ett ögonblick.
Och ni säger: "Nej, vi ska fly på hästar",
därför ska ni fly,
och "Vi ska rida på de snabba",
därför ska de som jagar er vara snabba.
Därför ska Herren (Jahve) dröja
så att han kan visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er,
och därför ska han bli upphöjd,
så att han kan ge gränslös nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) till er,
för en rättvis Gud (Elohim) är Herren (Jahve),
lyckliga (saliga) är alla de som väntar på honom.
För så säger Herren (Jahve) till mig: "Som lejonet
ja det unga lejonet morrar mot (lågmält begrundar – hebr. hagah, se ; ) sitt byte
även om många herdar
kallas samman mot det,
skräms det inte av deras rop
eller ryggar undan av deras larm (skrammel med vapen),
så ska Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) komma ner [som lejonet av Juda, se ]
och strida på berget Sion och på dess kullar.
Som fåglar svävar [ovanför sitt bo och bevakar det],
så beskyddar (bevakar)
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) [med alla sina himmelska härar] Jerusalem;
han beskyddar (bevakar)
och räddar, passerar över (hebr. pasa, se , , ) och befriar."
Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom.
Därför säger Herren (Jahve) angående Assyriens kung: Han ska inte komma till denna stad
och inte skjuta någon pil där,
inte heller ska han komma framför den med sköld,
inte kasta upp (bygga upp) en ramp mot den [och inta Jerusalem].
Ju mer jag gör mig själv lik ett lejon ända till morgonen,
desto mer bryts alla mina ben,
från dag till natt ska du göra slut på mig.
Som en tornseglare, en svala,
skriar (sluddrar) jag, jag muttrar (talar jag lågmält – hebr. hagah) som en duva,
kan inte se uppåt Herre (Adonaj),
jag är betryckt, var (bli) du min trygghet.
Så skall det gå dem som du arbetat med,
de som bedrivit handel med dig från din ungdom,
de ska vandra iväg var och en till sitt.
Ingen ska rädda dig.
Men Herren Gud (Adonaj Jahve) hjälper mig,
därför kände jag inte förödmjukelsen.
Därför har jag gjort mitt ansikte hårt (orörligt) som hårdaste sten,
jag vet att jag inte ska komma på skam.
Därför, lyssna nu till detta, du drabbade
och druckna, fast inte av vin,
Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de på den dagen veta att jag är den som säger: "Här är Jag!" [Den dagen betyder två saker. Dels dagen då Jesus blir korsfäst. Bara ett fåtal judar förstod då vad som hände. De första att inse och erkänna var några av de romerska soldaterna, se . Den dagen kan dessutom syfta på den dag som vi fortfarande väntar på då alla judar ska se vem de har stungit, se .]
Ja, många blev skräckslagna (bestörta) över att se honom.
[En del manuskript har "dig" istället för "honom", i så fall riktas orden direkt till tjänaren.]
Hans yttre (hans utseende) var så vanställt att han inte längre såg ut som en man,
hans gestalt var olik en människas (Adams barn).
Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos) många hednafolk;
kungar ska bli chockade (förstummade) över honom,
för de ska se något som aldrig berättats för dem,
och de ska förstå något de inte hört talas om.
[Jesu korsfästelse, död och uppståndelse väcker förundran, versen citeras i .] [Det hebreiska ordet yazzeh återfinns 24 gr i GT. Det används när översteprästen "stänker blod" i ett försoningsoffer eller Gud "stänker vatten" för att rena, se ; . Den grekiska översättningen Septuaginta använder "väcka förundran".]
Därför ska jag ge honom hans andel bland de mäktiga
(som en kung) [i Gudsriket],
och han ska få vara med och dela bytet med de mäktiga –
för han var beredd att dö,
och blev räknad som en syndare
(kriminell, brottsling),
när han bar
(lyfte upp) mångas synd
(skuld, straff),
och medlade för överträdarna
(bad för syndarna) [].
Jesaja 53 – det förbjudna kapitlet
Ibland kallas Jesaja 53 för "det förbjudna kapitlet" eftersom det inte finns med i planen för sabbatens textläsning. På gudstjänsten under lördagsförmiddagen i synagogan läser man ett stycke från Moseböckerna (Torah-läsning) följt av ett avsnitt från profeterna (den sk. Haftarahläsningen). Detta är en tradition som funnits sedan länge. Torah-läsningen började under Esras tid medan Haftarah-läsningen kom till under mackabeertiden när grekerna förbjöd Torah-läsningen under några år. När Jesus i läser ett stycke från profeterna, är det just denna tradition som refereras till. Någon gång efter Jesu död och uppståndelse beslutades att utesluta detta stycke ur läsningen eftersom det orsakade "argumentation och stor förvirring". Idag läser man (48:e veckan – Shoftim) och veckan efter är det (49:e veckan – Ki Tetze), dvs man hoppar helt enkelt över ! ⓘ Mer om läsplaner inom judisk tradition
För mig är detta som Noas vatten (flod) [ – denna tid kan liknas vid Noas dagar],
när jag lovade att Noas flod aldrig skulle komma över jorden igen [].
På samma sätt lovar jag nu att aldrig mer bli arg på dig
eller tillrättavisa dig (tydligt visa dig vad du gjort fel och gå till rätta med dig).
För [precis] som himlarna är (svävar) högre än jorden,
så är mina vägar högre än era vägar,
och mina tankar (planer, syften) högre än era tankar.
så ska det vara med mitt ord som går ut från min mun:
Det ska inte vända tillbaka till mig tomhänt (förgäves, fruktlöst, verkningslöst),
utan att ha utfört vad jag har önskat (haft välbehag i; fröjdats åt),
och framgångsrikt gjort (lyckats med) det jag sänt ut det för. [Guds ord syftar på alla Guds löften i Skrifterna. Här i kapitel 55 nämns flera löften både före och efter detta stycke, se och .]
Du blev uttröttad av din långa väg,
ändå sade du inte: "Det är hopplöst".
Du fann förnyad styrka,
därför blev du inte svag.
Därför är rätten fjärran från oss,
inte heller rättfärdigheten övermannar oss.
Vi letar efter ljus men mörker omger oss,
efter klarhet men vandrar i dunkel.
Istället för din skam – en dubbel del [av ära, arvslott, se ],
istället för vanära ska de sjunga av glädje. [Alternativ översättning: För din skam var dubbel och det gladde dem (motståndarna som sa): "Förvirring är deras del".] Därför ska de i sitt land besitta dubbelt,
evig glädje ska tillhöra dem.
För på samma sätt som plantor skjuter upp ur marken,
och trädgården ger sin skörd,
så ska Herren låta befrielse (rättfärdighet) växa upp,
och ge sitt folk en anledning att prisa honom inför alla folk.
Som boskapen som går ner till dalen,
får Herrens (Jahves) Ande dem att vila.
Så ledde du ditt folk,
för att göra ditt namn ärat.
Så säger Herren (Jahve): "Som när en frisk druva hittas i en klase
och någon säger 'förstör den inte
för det finns en välsignelse i den',
så ska jag göra för min tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem allihop.
Därför säger Herren Gud (Adonaj Jahve): "Se, min tjänare ska äta,
men ni ska vara hungriga.
Se, min tjänare ska dricka,
men ni ska vara törstiga.
Se, min tjänare ska fröjda sig,
men ni ska skämmas.
Som den [man – son som nu växt upp] som ska tröstas (lugnas, stillas) av sin mor,
så ska jag trösta er – ja, i Jerusalem ska ni bli tröstade." [I beskrivs hur ett folk och ett land föds. I dias barnet, som sedan växer och bärs på höften och gungas i knäet, se . Här i används hebreiskans ish som är ordet för en vuxen man. Inom judendomen räknas man som vuxen vid 13 år ålder. Jesaja hade mycket väl kunna använt andra ord för att beskriva ett barn, såsom i t.ex. , men Herren verkar just vilja betona att folket – som han förut sett som sina små diande barn – nu har växt upp och därför står framför honom som vuxna män. Se även .]
För som de nya himlarna och den nya jorden, som jag ska göra, ska bestå inför mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), så ska din säd och ditt namn bestå.
Jeremia (95)
Varför ska jag fortfarande försvara er
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
men era söners söner ska jag försvara.
Som tjuven skäms när han hittas (blir tagen på bar gärning)
så är Israels hus i skam,
de, deras kungar, deras furstar och
deras präster och deras profeter.
Hur skicklig är du att hitta vägen (hur väl ordnar du din väg) för att söka kärlek!
Därför, även den onda kvinnan har du lärt dina vägar.
Men som en bedräglig hustru lämnar sin man,
så har ni agerat bedrägligt mot mig ni Israels hus,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och om de säger: "Herren (Jahve) lever" svär de säkerligen falskt
Därför ska ett lejon från skogen slå dem, en varg från öknen ska förgöra dem, en leopard vakar över deras stad, alla som går ut därifrån slits i stycken, eftersom deras överträdelser är många, deras avfall har förökats.
Därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot): På grund av (eftersom ni beter er som strutsen) att ni talar dessa ord, se, jag ska göra orden i er mun till eld och detta folk till ved, och den (elden) ska sluka dem. [Ordet jaan som används här betyder både "på grund av", "eftersom" och "att beakta", men det delar också rot med ordet för struts och syftar därför även på strutsens beteende att sticka huvudet i sanden.]
Och det ska ske eftersom ni säger: Varför har Herren vår Gud (Jahve Elohim) gjort allt detta mot oss? Och du ska säga till dem: Så som ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i landet, så ska ni tjäna främlingar i ett land som inte är ert.
Som en bur är full av fåglar, så är deras hus fulla av bedrägeri, därför har de blivit stora och rika.
Profeterna profeterar i lögnens tjänst och prästerna styr efter deras hand (direktiv) och mitt folk älskar att ha det så. Vad ska de då göra efter detta?
Som en cistern svallar med sitt vatten, så svallar hon med ondska. Våld och fördärv hörs i henne. Framför mig är sjukdom och sår.
De ska skämmas eftersom de har gjort det avskyvärda, men de skäms inte, de vet inte hur man rodnar. Därför ska de falla bland dem som faller, på den tiden då jag straffar dem som ska snubbla säger Herren (Jahve).
Därför lyssna folkslag och vet församling vem som är emot dem.
Därför, så säger Herren (Jahve): Se, jag ska lägga snubbelstenar framför detta folk och fäderna och sönerna tillsammans ska snubbla på dem, grannen och hans vän, och de ska förgås.
Därför, så säger Herren (Jahve): Se, min vrede och mitt raseri ska hällas ut över denna plats, över människor och över djur och över fältets träd och över landets frukt, och den ska brinna och inte kunna släckas.
Därför, se dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då denna plats inte mer ska heta Tofet, Hinnoms söners dal, utan Slaktdalen. Och man ska begrava i Tofet i brist på plats. []
Därför ska jag ge deras hustrur till andra
och deras fält till dem som ska besätta dem,
från den minste till den störste,
alla är giriga efter vinning,
från profeten till prästen,
alla gör lögn (agerar lögnaktigt).
De ska komma på skam eftersom de har begått styggelser,
de skäms inte och de vet inte hur man rodnar.
Därför ska de falla bland dem som faller,
i sin besökelsetid ska de snubbla
säger Herren (Jahve).
Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) så: Se, jag ska smälta dem och pröva dem (som metall prövas),
hur ska jag annars göra med dottern mitt folk?
Därför säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) så: Se, jag ska mata dem, detta folk, med malört och ge dem galla att dricka.
Eftersom herdarna har blivit råa (brutala)
och inte frågar Herren (Jahve),
därför har de ingen framgång
och hela deras hjord är skingrad.
Därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska föra ondska över dem som de inte ska kunna undfly och även om de ropar till mig ska jag inte lyssna till dem.
Därför säger Herren (Jahve) så angående Anatots män som söker din själ (ditt liv) och säger: Du ska inte profetera i Herrens (Jahves) namn för att inte dö i vår hand.
Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) så: Se, jag ska straffa dem, deras unga män ska dö för svärd, deras söner och döttrar ska dö av hungersnöd.
Mitt arv har blivit för mig som ett lejon i skogen, hon har höjt sin röst mot mig, därför hatar jag henne.
För som gördeln omsluter en mans länder, så har jag låtit mig omslutas av hela Israels hus och hela Juda hus förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), för att de ska vara ett folk åt mig och till ett namn och till en ära och till en härlighet. Men de vill inte lyssna.
Så säger Herren (Jahve) till detta folk: Trots det har de älskat att gå hit och dit och inte avstått från sina steg, och Herren (Jahve) ska inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa). Nu ska han komma ihåg deras synder och straffa deras överträdelser.
Därför säger Herren (Jahve) så: Över profeterna som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, men de säger: Svärd och hungersnöd ska inte vara i detta land, men genom svärd och hungersnöd ska dessa profeter bli slukade.
Därför säger Herren (Jahve) så: Om du vänder om och jag för dig tillbaka, ska du stå inför mig och om du för fram det dyrbara från det värdelösa ska du bli som min mun. Låt dem återvända till dig, men du ska inte återvända till dem.
Därför se, dagar kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då det inte mer ska sägas: Herren (Jahve) lever, som förde upp Israels söner från Egyptens land,
Se, jag ska sända många fiskare, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och de ska fiska dem och efter ska jag sända många jägare och de ska jaga dem från varje berg och från varje kulle och ut ur klippans klyftor.
Därför, se jag ska få dem att veta (bli intimt förtrogna med), den här gången ska jag få dem att lära känna (bli intimt förtrogna med) min hand och min makt och de ska veta (bli intimt förtrogna med) att mitt namn är Herren (Jahve). [Ordet jada som används tre gånger i denna vers betyder både att veta, ha kunskap om och känna till. Men den viktigaste aspekten av ordet är att denna vetskap eller kunskap är av en mycket intim och förtrolig natur.]
Som krukmakaren gör, skulle inte jag kunna göra likadant (på samma sätt) med er, Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand Israels hus.
Därför säger Herren (Jahve) så: Fråga, jag ber, bland folken, vem har hört något sådant? Något mycket fruktansvärt har Israels jungfru gjort.
Därför, ge dina söner till hungersnöd och slunga dem till svärdets kraft och låt deras hustrur bli berövade sina barn och bli änkor och låt deras män bli slagna av död och deras unga män slagna av svärd i striden.
Därför, se dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då denna plats inte mer ska heta Tofet, och Hinnoms söners dal, utan Slaktdalen. [Jer. 7:32]
Så ska jag göra med denna plats förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och med dess invånare. Jag ska göra denna stad som (lik) Tofet,
Men Herren är med mig som en mäktig hjälte (fruktansvärd krigsman),
därför ska mina fiender misslyckas (komma på fall), de ska inte segra över mig.
De ska komma på skam, eftersom de var ovisa (de misslyckades med sina planer).
Deras skam ska aldrig glömmas.
Och därefter förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) ska jag ge Tsidqijaho, Juda kung, och hans tjänare och folket, de som är kvar i denna stad från pesten, från svärdet och från hungersnöden, i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i händerna på era fiender och i händerna på dem som söker era själar (liv), och han ska slå dem med svärdsegg, han ska inte skona dem, inte ha medlidande, inte ha förbarmande.
Därför säger Herren (Jahve) så angående Jehojaqim, Joshijahos son Juda kung: De ska inte sörja över honom: "Ve min bror!" Eller: "Ve min syster!" De ska inte sörja över honom: "Ve herre!" Eller: "Ve hans ära!"
Därför säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) så mot herdarna som matar (föder) mitt folk: Ni har förskingrat min flock och drivit bort dem och har inte tagit hand om dem. Se jag ska besöka er för era onda gärningar förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren, då man inte mer ska säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur [slaveriet i] Egyptens land",
Därför ska deras väg bli för dem som en hal plats i mörkret, de ska stöta sig och falla där, för jag ska föra ondska över dem i deras besökelseår förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) så angående profeterna: Se, jag ska mätta dem med malört
och låta dem dricka gallans vatten,
för från Jerusalems profeter
har ogudaktighet gått ut över hela landet.
Därför, se, jag är emot profeterna förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) som stjäl mina ord varje man från sin granne.
Och om han säger: Herrens (Jahves) börda, därför säger Herren (Jahve) så: Eftersom ni säger detta ord "Herrens (Jahves) börda" och jag har sänt till er och sagt: Ni ska inte säga "Herrens (Jahves) börda",
därför se, jag ska fullständigt bryta ner er och jag ska kasta ut er och staden, som jag gav till era fäder, bort från mitt ansikte,
"Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): "Som dessa goda fikon så ska jag betrakta Judas fångar som jag har sänt bort från denna plats till kaldéernas land för godo.
Och som de dåliga fikonen, som inte kan ätas för att de är så dåliga, sannerligen så säger Herren (Jahve): Så ska jag göra med Tsidqijaho, Juda kung och hans furstar och återstoden av Jerusalem som är kvar i detta land och de som vistas i Egypten.
Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord,
och profeten Jeremia sade: "Amen! Herre (Jahve) gör så! Må Herren (Jahve) resa upp dina ord som du har profeterat och föra tillbaka redskapen från Herrens (Jahves) hus och alla dem som burits bort i fångenskap, från Babel till denna plats!
Därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska sända bort dig från jordens ansikte. Detta år ska du dö eftersom orden som du har talat var en förvrängning mot Herren (Jahve).
därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska straffa Shemaja, nehelamiten och hans säd (efterkommande), han ska inte ha någon man som bor bland detta folk, han ska inte se det goda som jag ska göra mot mitt folk, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom han har talat förvrängt mot Herren (Jahve).
Därför ska alla som slukar dig bli slukade,
och alla dina motståndare – allesammans, ska gå i fångenskap.
Och de som ödelagt dig ska ödeläggas
och alla som har tagit dig som byte, ska jag ge som ett byte.
Från fjärran uppenbarade sig Herren (Jahve) för mig:
"Med evig kärlek har jag älskat dig,
därför har jag omgärdat (byggt ett staket runt) dig med min nåd (kärleksfulla omsorg).
Är Efraim en kär son för mig?
Är han ett barn som är gungat på knät?
För så ofta jag talar om honom,
kommer jag fortfarande ärligt ihåg honom,
därför längtar mitt inre [mitt hjärtas strängar vibrerar] efter honom,
jag ska sannerligen ha förbarmande över honom,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och det ska ske att som jag har vakat över dem [Israel och Juda, se ] för att rycka upp och bryta ner och omstörta och fördärva och hemsöka, så ska jag vaka över dem för att bygga upp och plantera [], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska ge denna stad i kaldéernas hand och i Nebukadnessar, Babels kungs hand och han ska ta den,
Och nu, därför säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) så, angående denna stad om vilken ni säger: Den är given i Babels kungs hand genom svärdet och hungersnöden och pesten:
Därför så säger Herren (Jahve): Som jag har fört all denna stora ondska över detta folk, så ska jag föra allt gott över dem som jag har lovat dem.
Som himmelens härskaror (stjärnorna) inte kan räknas och som havets sand inte kan mätas, så ska jag föröka min tjänare Davids säd och leviterna som gör tjänst åt mig.
I shalom (frid) ska du dö, och med dina fäders kremering, de tidigare kungarna som var före dig, så ska de göra en kremering för dig och de ska beklaga dig: "Ve herre!" för jag har talat mitt ord förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Men efteråt vände de och fick tjänarna och tjänarinnorna som de hade låtit gå fria att komma tillbaka och fick dem att underkasta sig som tjänare och tjänarinnor (på nytt).
Därför säger Herren (Jahve) så: Ni har inte lyssnat till mig, till att förkunna frihet varje man till sin bror och varje man till sin granne. Se, jag ropar ut för er frihet förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) till svärdet och till pesten och till hungersnöden och jag ska göra er till en skräck för alla jordens kungariken.
därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Sebaot Elohim), Israels Gud (Elohim): Se, jag ska föra över Juda och över alla invånare i Jerusalem all den ondska som jag har förkunnat mot er, men de har inte lyssnat. Och jag har kallat på dem men de har inte svarat.
därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Det ska inte huggas av från Jonadav, Rachavs son, en man som står inför mitt ansikte alla dagar (för alltid).
Därför säger Herren (Jahve) så om Jehojaqim, Juda kung: Han ska inte ha någon som sitter på Davids tron och hans döda kropp ska slängas ut till dagens hetta och till nattens frost.
Nubiern Eved-Melech ropade till Jeremia: "Lägg trasorna och kläderna i armhålorna [som vaddering och skydd] under repen!"
Jeremia gjorde som han blivit tillsagd,
"Ta honom och se efter honom väl och skada honom inte, utan gör mot honom som han säger till dig."
Och de sade till Jeremia: "Herren (Jahve) är ett sant och trofast vittne mot oss, om inte vi gör efter alla de ord som Herren din Gud (Jahve Elohim) sänder [genom] dig till oss.
Och nu, lyssna därför till Herrens (Jahves) ord ni Juda kvarleva. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Om ni verkligen sätter ert ansikte till att gå till Egypten och gå dit och vistas där,
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Som min vrede och mitt raseri har varit uthällt över Jerusalems invånare, så ska mitt raseri hällas ut över er när ni kommer in i Egypten, och ni ska bli till avsky och häpnad och en förbannelse och en förebråelse, och ni ska inte se denna plats igen.
För ni har agerat förrädiskt mot era egna själar, eftersom ni har sänt mig till Herren er Gud (Jahve Elohim) och sagt: Be för oss till Herren vår Gud (Jahve Elohim) och allt det som Herren vår Gud (Jahve Elohim) ska säga ska du förkunna för oss och vi ska göra det.
Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim) så: Jag har satt mitt ansikte mot er för ont, och till att hugga av hela Juda.
Eftersom ni har offrat och har syndat mot Herren (Jahve) och inte har lyssnat till Herrens (Jahves) röst, inte vandrat i hans undervisning, inte i hans förordningar (ordagrant "saker inristat"), inte i hans stadgar (vittnesbörd), därför har detta onda drabbat er som det är idag."
Därför hör Herrens (Jahves) ord, hela Juda som bor i Egyptens land: Se, jag har avlagt en ed vid mitt stora namn säger Herren (Jahve), för att mitt namn inte mer ska nämnas i munnen på någon man från Juda och säga: Herren Herren (Adonaj Jahve) lever, i hela Egypten.
Och jag ska ge dem i deras hand som söker deras själ (liv) i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i hans tjänares hand, och därefter ska det bli bebott som det var i forna dagar förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Moav har varit lätt från sin ungdom och han har satt sig på botten och inte blivit tömd från kärl till kärl. Han har inte gått i fångenskap, därför finns hans smak kvar hos honom och hans doft har inte förändrats.
Därför, se dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska sända till honom dem som plöjer (vänder upp) och de ska plöja honom och de ska tömma deras kärl och bryta deras krukor i bitar.
Därför ska jag jämra mig över Moav, ja jag ska ropa för hela Moav, för Qircheresh män ska mitt hjärta stöna.
Därför jämrar sig mitt hjärta för Moav som flöjter, och mitt hjärta jämrar sig som en flöjt för Qir-Cherets män, eftersom hans överflöd har gått till spillo.
Därför se, dagar kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då jag ska låta ett stridslarm höras mot Rabbat Ammons söner, och det ska komma och det ska bli en öde hög och hennes döttrar ska brännas i eld. Då ska Israel fördriva dem som har fördrivit honom säger Herren (Jahve).
Men därefter ska jag föra tillbaka Ammons fångna söner förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Därför lyssna på Herrens (Jahves) råd som han har gett till Edom och hans syften som han har utlovat till Temans invånare, säkerligen ska den minste i flocken dra iväg honom, säkerligen ska deras boning bli förskräckt över dem.
Därför ska hennes unga män falla på hennes torg (öppna platser) och alla stridsmän ska tystas på den dagen förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim) så: "Se, jag ska straffa Babels kung och hans land, som jag straffade Assyriens kung.
Därför ska hennes unga män falla på hennes öppna platser (torg). Alla hennes stridsmän ska bli tystade den dagen förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Därför ska vildkatterna bo där med schakalerna och strutsen ska bo där och det ska aldrig mer vara bebott för evigt, ingen ska bo där från generation till generation.
Därför lyssna du till Herrens (Jahves) råd, som han har fastställt mot Babel, och hans syften som han har fastslagit mot kaldéernas land. Med säkerhet ska den minsta i flocken dra iväg med dem, säkerligen ska deras boplatser bli en förskräckelse för dem.
Babel har varit en guldskål i Herrens (Jahves) hand som har berusat hela jorden, folkslagen har druckit av hennes vin, därför är alla folk dåraktiga (galna).
Därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska föra din talan och ta hämnd för din räkning, och jag ska torka upp hennes hav och göra hennes källa torr.
Därför, se, dagar kommer och jag ska döma över Babels skurna avgudar och hela hennes land ska skämmas, och alla hennes slagna ska falla i hennes mitt.
Därför, se, dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) när jag ska döma över hennes skurna avgudabilder, och genom hela hennes land ska de skadade stöna.
Klagovisorna (3)
Jerusalem har syndat svårt [ordagrant "synd syndar"; begått upprepade överträdelser, syndat mer och mer],
därför har hon blivit som en rituellt oren.
Alla som tidigare höll henne i ära,
föraktar henne nu när de ser hennes nakenhet.
Själv suckar hon (stönar av sorg och smärta)
och vänder sig bort. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. Denna vers inleds i hebreiskan av det hebreiska ordet chata som upprepas två gånger, först som substantiv och sedan som verb. Upprepningen är hebreiskans sätt att förstärka ett uttryck och översätts "har syndat svårt". Här görs det tydligt hur avgrundsdjupa dessa överträdelser och synder är. Det förstärker lidandet i sorgen. Att hon vänder sig bort blir som en markering av en gräns där murar och staket saknas.]
Detta påminner jag mitt hjärta om,
därför har jag hopp. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i orden "Kom ihåg", "i minnet" och "Detta" och förstärker vikten av att inte glömma hur det har varit. När sorgeprocessen så småningom har nått sitt slut ska det finnas minnen kvar, men då är de inte längre smärtsamma som nu.]
Herren (Jahve) är min del (portion), säger min själ (mitt inre – hebr. ),
därför vill jag troget vänta (ha en förväntan) på honom. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I dessa verser är det orden "nåd", "Nya" och "del" som börjar med den bokstaven. Tillsammans förstärker dessa ord tillförsikten om Guds kärlek till mänskligheten och att det i slutändan är Herrens nåd som tar mig vidare från sorgen.]
Hesekiel (86)
Detta sken runt honom såg ut som regnbågen i ett moln en regnig dag. Detta var hur Herrens härlighet (ära, makt) visade sig för mig. När jag såg detta, föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Eftersom ni har överträffat länderna runtomkring er genom att inte vandra efter mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och inte heller har gjort (följt) mina påbud (bindande juridiska beslut) och folkens påbud (bindande juridiska beslut) runtomkring har ni inte heller gjort.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Se, jag är emot er, även jag, och jag ska verkställa mina domar i din mitt, till folkens ögon (i folkens åsyn).
Därför ska fäderna äta sina söner i din mitt och sönerna ska äta sina fäder, och jag ska verkställa domen i din mitt, och hela din kvarleva ska jag sprida ut till alla vindar.
Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom du har orenat min helgedom med alla dina avskyvärda ting och med alla dina styggelser, ska jag även med säkerhet förminska dig och inte skona mitt öga och även jag ska inte ha något medlidande.
Och deras vackra utsmyckningar användes som stolthet gjord till deras styggelsers avgudar och deras osmakliga ting, därför har jag gjort det till orenhet för dem.
Profetera därför mot dem, profetera människobarn."
Och Herrens (Jahves) Ande föll över mig och han sade till mig: Tala: "Så säger Herren (Jahve): Ni Israels hus har sagt, för jag känner till det som kommer in i ert sinne.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Dina dödade som du har lagt mitt i den, är köttet och denna stad är grytan, men ni ska föras bort från dess mitt.
Säg därför: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Fast jag har flyttat dem långt bort bland folken och jag har förskingrat dem bland länderna, har jag ändå varit för dem som en liten helgedom i länderna dit de har kommit.'
Säg därför: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag ska samla er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och åt er ska jag ge Israels land.'
Och jag gjorde som jag blev befalld. Jag förde ut mitt bagage på dagen, som bagage för en exil och jag grävde mig genom muren med min hand och bar ut i mörkret och bar det på mina skuldror inför deras ögon.
Säg: 'Jag är ert tecken.' Som jag har gjort, så ska det göras mot dem, de ska gå i exil, i fångenskap.
Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag ska låta detta ordspråk försvinna och de ska inte längre använda det som ett ordspråk i Israel. Men säg till dem: Dagarna visar sig och orden i alla syner.
Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Inget av mina ord ska dröja längre, utan mina ord som jag ska tala ska verkställas förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom ni har talat fåfänga och sett lögn, se därför är jag emot er förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag ska låta en stormvind bryta fram i mitt raseri, och det ska bli en översvämning i min vrede och stora hagelstenar ska sluka den i raseri.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag är emot era täcken med vilka ni jagar själarna som fåglar och jag ska rycka dem från era armar, och jag ska låta själarna sprida sig (slå ut som en blomma, bli fria), själarna som ni jagat som fåglar.
därför ska ni inte längre se fåfänga, inte sia spådomar. Och jag ska rädda mitt folk ut ur er hand och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Tala därför till dem och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Varje man av Israels hus som sätter upp sina avgudar över sitt hjärta och lägger sina synders snubbelstenar framför sitt ansikte och kommer till profeten, jag Herren (Jahve) ska svara honom som kommer med en myckenhet av sina avgudar,
Tala därför till Israels hus, så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Kom tillbaka och omvänd er från era avgudar och vänd bort era ansikten från alla era styggelser.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Som vinrankan bland skogens träd som jag har gett till elden som bränsle, så ska jag ge Jerusalems invånare.
Därför du sköka, hör (lyssna till) Herrens (Jahves) ord!
därför, se jag ska samla alla dina älskare till vilka du har varit behaglig och alla dem som du har älskat och alla dem som du har hatat, jag ska samla dem mot dig från alla sidor och ska blotta din nakenhet för dem så att de ser hela din nakenhet.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Jag lever, mina eder som han har föraktat och mitt förbund som han har brutit, ska jag föra över hans eget huvud.
Därför ska jag döma er, ni Israels hus, var och en efter hans gärningar, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk). Vänd om (kom tillbaka)! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall.
Därför, tala till Israels hus människobarn och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): I detta har era fäder hädat mig när de har handlat förrädiskt med mig (Ordagrant när de har varit förrädiska förrädare mot mig).
Därför, tala till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): När ni förorenade er själva på era fäders sätt och gick efter styggelserna,
På samma sätt som jag dömde era fäder i Egyptens öken ska jag döma er förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Se då att jag ska hugga av från dig de rättfärdiga och de onda, därför ska mitt svärd gå fram ur sin skida mot allt kött från söder till norr,
Ropa och klaga människobarn,
för det är över mitt folk,
det är över Israels furstar,
de är nedstötta av svärdet
[tillsammans] med mitt folk,
slå dig därför på dina länder (höfter).
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Eftersom ni har gjort era synder till minnen i det att era överträdelser är uppenbara (inte är övertäckta), så att era synder visar sig i alla era gärningar, eftersom ni har kommit ihåg, ska ni bli tagna i handen.
Du har blivit skyldig i ditt blod som du har utgjutit och är befläckad (skändad) i dina avgudar som du har gjort, du har fått dina dagar att komma nära (bli få) och har kommit till dina år (fullbordat din tid), därför har jag gjort dig till en förebråelse för folken och till ett hån för alla länder.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Eftersom ni alla har blivit slagg, ska jag samla er till Jerusalems mitt.
Som man samlar silver och koppar och järn och bly och tenn till mitten av smältugnen för att blåsa eld över det till att smälta det, så ska jag samla er i min vrede och i mitt raseri och jag ska kasta in er och smälta er.
Som silver smälter mitt i smältugnen så ska ni smälta i dess mitt, och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag Herren (Jahve) har hällt ut mitt raseri över er."
Därför har jag gett henne i hennes älskares hand i Assyriens hand som hon var förtjust i.
Därför Oholiva, så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag ska resa upp dina älskare mot dig från dem som din själ fjärmat sig från och jag ska föra dem mot dig på alla sidor.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom du har glömt bort mig och kastat mig bakom din rygg, därför bär du även din oanständighet och ditt skökoväsende.
Och de gick in till henne som män går in till en sköka, så gick de in till Ohola och Oholiva de oanständiga kvinnorna.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så:
Ve den blodiga staden,
grytan vars ärg (orenhet; den blågröna missfärgningen av koppar – hebr. chela) är därinne
och vars ärg (orenhet) inte har gått ut därifrån.
För ut den bit för bit,
ingen del har fallit över den. [Hebr. chela används bara här och i och två ggr i . Betydelsen är inte helt klar, men från bör det handla om ärgen från bronskärlet. Ordet har sin rot i hebr. chala som har att göra med lidande, sjukdom och att avlida.]
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
Ve över den blodiga staden!
Även jag ska göra eldhögen stor,
se därför ska jag ge dig till österns söner som en egendom och de ska placera sina läger i dig och göra sina boningar i dig, de ska äta din frukt och de ska dricka din mjölk.
därför har jag sträckt ut min hand över dig och ska ge dig som ett byte till länderna, och jag ska hugga av dig från folken, och jag ska låta dig förgås ur länderna, jag ska fördärva dig och du ska veta att jag är Herren (Jahve).
därför ska jag öppna Moavs flank på sidan av städerna, på sidan av hans städer som är på hans gränser, det sköna landet, Beit-Jeshimot, Baal-Meon och Kirjatajim
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Jag ska sträcka ut min hand över Edom och jag ska hugga bort människa och djur från det, och jag ska göra det öde. Från Teman ända till Dedan ska de falla för svärdet.
därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så:
Se, jag ska sträcka ut min hand över Filisteen, och jag ska hugga bort kereteerna och fördärva kustlandets kvarleva.
Därför säger Herrarnas Herre
(Adonaj Jahve) så: Se jag är emot dig
Tyros och jag ska låta många länder komma upp mot dig som havet låter sina vågor komma upp.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom du har inrättat ditt hjärta
som en guds hjärta,
därför ska jag föra främlingar över dig,
folkslagens fruktade,
och de ska dra sina svärd mot din visdoms skönhet
och de ska skända din glans.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Se jag ska föra ett svärd över dig och ska hugga av dig från människa och djur.
Därför se, jag är emot dig och emot dina floder och jag ska göra Egyptens land helt förött och öde från Migdol till Sevene och ända till Etiopiens gräns.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Se jag ska ge Egyptens land till Nebukadnessar, Babels kung, och han ska bära bort hennes rikedom och ta hennes tillspillogivna och ta henne som byte. Det ska vara lönen till hans armé.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Se, jag är emot farao, kungen i Egypten och ska bryta hans armar, den starka och den som var bruten, och jag ska få svärdet att falla ur hans hand.
Därför är dess resning upphöjd
över alla fältets träd,
och dess (tjocka) grenar är förökade
och dess (inte lika kraftiga) grenar har blivit långa
på grund av den rika tillgången till vatten när det skjuter skott.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Eftersom du är upphöjd i din resning och har placerat hans topp bland de tjocka grenarna och hans hjärta är upphöjt (stolt, högmodigt) i hans höghet,
Du människobarn, säg till Israels hus:
Ni säger: 'Våra överträdelser och synder tynger oss (har kommit i fatt oss), och vi förgås (ruttnar, förfaller) genom dem. Hur ska vi kunna leva (få liv igen)?'
Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Ni äter blod [som är förbjudet att göra, se ] och lyfter upp era ögon till avgudarna och utgjuter blod. Ska ni besitta landet?
Därför ni herdar (hebr. roim) hör Herrens (Jahves) ord (hebr. et dabar – Ordet):
Därför ni herdar (hebr. ha roim – herdarna) hör Herrens (Jahves) ord (hebr. dabar):
Som när en herde letar efter sin hjord när han kommer till sina kringspridda får, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla platser dit de spritts på en molnig, mörk dag.
Det är därför som Herrarnas Herre säger till dem: Se, jag ska själv döma mellan de feta fåren [förtryckarna] och de magra fåren [de ödmjuka].
Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), jag ska förbereda blod och blod ska jaga dig lika säkert som du har hatat ditt eget blod. Därför ska blod jaga dig.
Därför, jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), jag ska handla med dig efter din vrede och efter din missunnsamhet som du har gett uttryck för i ditt hat mot dem. Och jag ska göra mig själv känd bland dem när jag dömer dem.
Som du gladdes över Israels hus arv, eftersom det var öde, så ska jag göra mot dig. Du ska bli ödelagd, Seirs berg och hela Edom och allt som finns i det. Och de ska veta (vara intimt förtrogna med ) att jag är Herren (Jahve).
därför ska du profetera och säga: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Därför, ja därför att de har gjort dig öde och slukat dig på alla sidor så att du kan bli en egendom för de övriga folkslagen, och komma över pratmakarens läppar som ont förtal (elakt skvaller) om folket.
Därför Israels berg, Hör Herrarnas Herres (Adonaj Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) till
bergen och till höjderna
till bäckarna och till dalarna
och till de ödelagda ruinerna
och till de övergivna städerna
som har blivit ett byte och åtlöje för länderna som är runtomkring.
[Sex olika ord används för att beskriva hela landet.]
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Säkerligen, i min brinnande nitälskan har jag talat mot folkens återstod och [speciellt] mot Edom – hela det, som han tog (utsåg) mitt land (hebr. erets) åt sig själva som en egendom med glädje i sina hjärtan, med djupt förakt (själens förakt), kastat ut det [mitt land Israel] som ett byte.
Profetera därför över Israels mark (land, jord – hebr. adama) och säg till bergen och till höjderna till bäckarna och till dalarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag har talat i min nitälskan och i mitt raseri eftersom ni har burit folkslagens skam.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Jag har lyft upp min hand, med säkerhet ska folkslagen runtomkring dig bära sin skam.
Därför ska ni nu inte längre sluka människor och inte längre vara folkslagens sorg förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Säg därför till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag gör inte detta för er skull Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanhelgat bland folkslagen dit ni kom.
Som flocken med offerdjur är Jerusalems skaror på hennes bestämda tid, så ska de ödelagda städerna bli fyllda men skaror av människor och de ska veta att jag är Herren (Jahve)."
Profetera därför och säg till dem: "Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Jag ska öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land.
Profetera därför, du människobarn, och säg till Gog: Så säger Herren Gud: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet, ska du veta det.
Därför säger Herren Gud: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn.
Det fanns gallerförsedda fönster till vaktkamrarna och till deras pelare invändigt i porten runt omkring och likaså i förhusen. Fönstren satt runt omkring invändigt, och pelarna var prydda med palmer.
På så sätt blev sidokamrarna bredare ju högre de låg kring byggnaden. För templets kringbyggnad sträckte sig med övervåning ovanpå övervåning runt omkring byggnaden. Därför växte bredden inåt, allteftersom våningen låg högre upp. Från den nedersta våningen steg man upp i den översta genom den mellersta.
En yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna mot den yttre förgården, framför tempelkamrarna, och den var fem10 alnar lång.
Som det var med dörrarna på tempelkamrarna mot söder, så fanns också här en dörr vid vilken en väg började, den väg som följde skiljemuren österut, när man gick in i tempelkamrarna.
Eftersom de betjänade dem inför deras avgudar och därmed var en orsak till synd för Israels folk, därför har jag svurit med upplyft hand, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud, att de ska få bära sin missgärning.
Så ska du göra också på sjunde dagen i månaden, för den som av misstag eller av okunnighet har syndat. På detta sätt ska ni bringa försoning för templet.
Daniel (6)
Då gick Daniel till Arjok, han som hade fått uppdraget av kungen [Nebukadnessar] att avrätta alla de visa i Babylon. Daniel sade till honom: "Döda inte de visa i Babylon! För mig till kungen så ska jag berätta vad drömmen betyder (ge uttydningen)."
Arjok tog på en gång med sig Daniel till kungen [Nebukadnessar] och sade: "Jag har funnit en man bland de judiska fångarna som kan tyda drömmen!" [Daniels osjälviskhet visar sig när hans första ord till Arjok är att inte förgöra "alla visa i Babylon". Detta står i kontrast till Arjok, som verkar vilja ta åt sig äran genom att säga att "han har hittat en man". Dock kan man ana hans entusiasm över att det oangenäma uppdraget att avrätta alla visa inte behöver utföras.]
Han sade med hög röst [med stor kraft]:
'Hugg ner trädet och skär av grenarna,
rensa bort lövverket och sprid ut (kasta bort) frukten.
Låt djuren [som haft skydd] under trädet fly bort, och fåglarna lämna grenarna,
Så ministrarna och satraperna kom som en grupp (otåligt, enade i en konspiration, stormade in) till kungen och sade:
"Kung Dareios, lev för evigt!
Sedan fick jag se ett annat vilddjur [som symboliserar en kung och ett rike, se ]. Det såg ut som en björn. Den reste sig på ena sidan (var högre på ena sidan) och hade tre revben i gapet mellan tänderna. Det fick uppmaningen: "Res dig, sluka mycket kött!" [Om det första riket är Babylon så följer sedan Medo-Persien, som är nästa stormakt i världshistorien. I kapitel 8 är det tydligt att det är Medien och Persien som avses, se . Att ena sidan är högre kan indikera att Persien var den dominerande i alliansen. De tre revbenen skulle kunna symbolisera de tre stora segrarna – Babylon 539 f.Kr., Lydia 546 f.Kr. och Egypten 525 f.Kr.]
[Ängeln förklarar nu för Daniel betydelsen av det fjärde odjuret, de tio hornen, det lilla hornet och det slutgiltiga Gudsriket.] Då svarade han:
"Det fjärde vilddjuret är ett fjärde rike som ska komma på jorden.
Det är annorlunda från alla de andra rikena.
Det ska sluka hela jorden, trampa och krossa den.
Hosea (10)
Se, därför ska jag inhägna dina vägar med törne
och jag ska göra en mur mot henne så att hon inte finner sin stig.
Därför ska jag ta tillbaka min säd i dess tid
och mitt vin på dess bestämda tid
och ska rycka undan min ull och mitt lin
som har överskylt hennes nakenhet.
Se, därför ska jag locka på henne
och föra henne ut i öknen och tala ömt till henne.
[Ett tidigare exempel var när Israel räddades från slaveriet i Egypten, se .]
Därför sörjer (torkar) landet
och alla som bor där försmäktar
med fältens djur och himlarnas fåglar,
ja till och med (även) havets fiskar tas bort (försvinner).
Ju mer de förökade sig
desto mer syndade de mot mig.
Jag ska vända deras ära
till skam.
De offrar på bergstoppar och offrar på kullarna, under ekar och popplar och terebinter
eftersom deras skugga är bra.
Kvinnor
Därför har dina döttrar blivit prostituerade
och dina sonhustrur begått äktenskapsbrott.
Därför har jag yxat till dem (format dem, varnat och väglett) genom profeterna.
Jag har slagit dem med min muns ord;
din dom går fram som ljuset.
[Profeterna och min muns ord är parallella uttryck.]
Men ju mer jag kallar på dem,
desto längre bort går de från mig.
De offrar till baalsgudarna
och tänder offereldar till avgudar.
[Baal var en kanaanitisk avgud, i de religiösa riterna ingick mänskooffer och sexuella riter.]
Därför ska de bli som morgonens moln [som försvinner snabbt]
och som daggen som dunstar bort (försvinner),
som agnarna som driver bort med vinden från tröskplatsen
och som röken som far ut genom skorstenen.
När de åt blev de mätta,
de var belåtna och deras hjärtan var upprymda,
därför har de glömt mig.
Joel (2)
De ger intrycket av att vara som hästar,
och de springer som ryttare. [Här ser profeten något som han inte kan förklara med ord från den då kända världen, därför beskriver han istället det han ser och liknar med dåtidens begrepp. Kanske ser han moderna stridsvagnar, men exakt vad det är han försöker beskriva vet vi inte. Att det stora och mäktiga folket är någon slags armé är dock helt klart.]
Efter detta [Guds välsignelse över landet Israel och befrielsen från det norra riket, se ] ska jag utgjuta min Ande över allt kött [över alla människor utan hänsyn till ålder, kön eller ställning]:
Era söner och döttrar ska profetera (tala inspirerat av Gud).
Era gamla män ska ha drömmar.
Era unga män ska se profetiska syner.
Amos (11)
"Bara dig har jag känt (varit intimt förtrogen med) bland jordens alla familjer,
därför ska jag hemsöka (för att göra räkenskap med) dig för alla dina överträdelser.
Därför säger Herren Gud (Adonaj Jahve):
"En motståndare har omringat landet,
och han ska slå ner din styrka från dig och dina palats (mäktiga byggnader) ska läggas i ruiner."
Så säger Herren (Jahve):
"Som en herde räddar två ben eller en bit av ett öra från lejonets gap,
så ska Israels söner som bor i Samarien fly
med hörnet av en bädd och damasken (en bit/hörn av benet) från en soffa (dagbädd)."
Offra ett tacksägelseoffer
av det som är jäst (med surdeg) []
och förkunna frivilliga offer
och gör dem kända, för det älskar ni att göra ni Israels söner,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Därför ska jag behandla dig på detta sätt [låta domen drabba dig], Israel
[eftersom alla försök att få dig att omvända dig har misslyckats, se ]
Eftersom jag ska göra detta med dig,
förbered dig på att möta din Gud, Israel."
Därför, eftersom ni trampar på den fattige
och tar ifrån honom vetet (med utpressning).
Ni har byggt hus av huggen sten
men ni ska inte bo i dem,
ni har planterat vackra vingårdar
men ni ska inte dricka dess vin.
Därför är den eftertänksamme tyst i en sådan tid,
för det är en ond tid.
Sök gott och inte ont
så att ni får leva,
och så att Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) ska vara med er,
som ni säger.
Därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot): "Klagosång ska vara på alla öppna platser (torg)
och man ska säga på alla gator: 'Ack (ve), ack (ve)'
och man ska kalla på husbonden för att sörja
tillsammans med dem som kan klagosångerna (sådana som är skickliga på att klaga, professionella gråterskor).
Därför ska de nu gå i fångenskap som huvudet för de fångna (de första som går i fångenskap),
och festandet hos dem som sträckte ut sig ska försvinna (upphöra).
därför säger Herren (Jahve):
"Din hustru ska bli en sköka i staden
och dina söner och dina döttrar ska falla för svärd
och ditt land ska bli uppdelat med en mätstock,
och du själv ska dö i ett (rituellt) orent land
och Israel ska med säkerhet ledas bort i fångenskap,
ut ur detta land."
Jona (1)
Han bad till Herren och sade: "O Herre, var det inte det här jag trodde skulle hända när jag var i mitt land. Det var därför jag försökte fly till
Tarshish! Jag visste att du är kärleksfull och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd
(kärleksfull omsorg), beredd att ångra det onda du hotat med.
Mika (6)
Därför ska du ge en avskedsgåva
till Moreshet Gat. [Moreshet Gat var troligtvis Mikas hemstad, se ; namnet betyder "i Gats ägo", en del tolkar det inte som en stad utan istället Davids familj, de som kom att ärva Gat]. Achzivs hus ["Svekets hus"]
ska vara ett bedrägligt ting (hebr. achsav) för Israels kungar.
Därför säger Herren (Jahve): Se, mot denna familj tänker jag ut en ondska
från vilken ni inte ska dra undan [tvingande som ett ok över] era nackar,
inte heller ska ni gå upprätt,
för det ska vara en ond tid.
Därför ska du inte ha någon i Herrens (Jahves) församling
som kastar lott om gränsen (lottar hur mätsnöret ska dras).
Därför ska det bli natt,
och ni ska inte längre se några syner.
Det ska bli mörker
och ni ska inte längre kunna spå.
[Dessa falska profeter sysslade med förbjuden ockult verksamhet, se .]
Solen ska gå ner över dessa profeter
och dagsljuset ska vändas till mörker omkring dem.
Därför ska för din skull
Sion bli plöjt som ett fält,
och Jerusalem ska bli till ruinhögar
och tempelberget ska bli som en hög plats i en skog.
Sedan ska Herren överge dem [överlämna Israels folk åt deras fiender]
tills det är dags för kvinnan att föda,
då ska resten av hans landsmän återvända
och bli förenade med Israels folk.
Nahum (2)
Så säger Herren (Jahve): "Fastän de är vid full styrka, ja de är många,
så ska de bli nedslagna och försvinna bort,
och även om jag har plågat dig
ska jag inte plåga dig mer.
Habackuk (5)
Därför [som en konsekvens] är undervisningen (hebr. Torah) förlamad
[kraftlös och utan verkan – som en avdomnad hand, se ]
och rätten kommer inte fram,
eftersom de onda besegrar de rättfärdiga,
därför är rätten korrumperad (perverterad, krokig). [Samma ord "förlamad" används om reaktionen från Jakob när han får höra att Josef fortfarande är vid liv, se . Resultatet av att överge Guds ordningar blir ett samhälle i kaos.]
De tar upp dem med sina fiskespön,
fångar dem i sina nät
och samlar dem i sina fisketrålar
och därför fröjdas de och jublar.
Därför offrar de till sina nät och offrar till sina fisketrålar,
eftersom deras mat är fet genom dessa redskap och deras mat riklig.
Ska de få tömma sina nät
och inte upphöra att kontinuerligt dräpa nationerna?
Sefanja (2)
Därför, så sant jag lever,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaots), Israels Gud (Elohim).
Moab ska bli som Sodom
och Ammon som Gomorra
de ska bli en besittning för ogräs och en salthåla,
ett evigt ödeland.
Kvarlevan av mitt folk ska plundra dem;
kvarlevan av mitt folk ska avfolka dem.
"Därför måste du tålmodigt vänta på mig," förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
"Vänta på den dag när jag reser mig upp till anfall för att plundra [och ta tillbaka det som tillhör mig].
Jag har beslutat mig för att samla hednafolk
och riken [för att attackera Jerusalem, se ],
så att jag kan tömma min vrede över dem,
all min kokande ilska,
för den dagen ska hela jorden förtäras
av min svartsjuka eld.
Haggai (4)
"Därför har himlen hållit tillbaka sin dagg och jorden sin gröda.
Sedan frågade Haggai: "Om någon som är [ceremoniellt] oren genom en död kropp, rör något av detta ska det då anses som orent?"
Prästerna svarade och sade: "Det ska vara orent."
Sakarja (9)
Men mitt ord och mina påbud, som jag har befallt mina tjänare profeterna,
har de inte hunnit ikapp era fäder?
Då ångrade de sig och sade:
Så som han beslutat har Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) också handlat med oss
i enlighet med våra vägar (som vikit av från Herren) och våra gärningar (som inte varit goda).
Därför säger Herren (Jahve): Jag ska återvända till Jerusalem med nåd och barmhärtighet (hebr. rachamim). Mitt hus ska byggas upp i henne (i Jerusalem), förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) och en linje (en mätlinje som en lantmätare drar upp) ska sträckas ut över Jerusalem.
Och det hände att när han (Gud) kallade och de inte ville lyssna, så ska de kalla och jag ska inte höra (på dem) säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Det skall ske att på samma sätt som ni var en förbannelse (något man tog lätt på, gjorde spe av, föraktade) bland nationerna ni Juda hus och Israels hus, så ska ni bli en välsignelse (något man beundrar, ser upp till). Frukta inte, låt era händer bli starka.
så ska jag åter planera, men i dessa dagar att göra gott mot Jerusalem och mot Juda hus. Frukta inte.
Avgudarna har talat fåfängt
och siarna har sett en lögn
och drömmarna talar falskt,
de tröstar fåfängligt.
Därför går de sin väg som får,
de är plågade eftersom där inte finns någon herde.
Så matade jag [Sakarja] hjorden med slakten [dömda till slakt], de fattigaste i hjorden [som namnet antyder]. Jag tog mig två stavar. En kallade jag Nåd (Skönhet – Godhet) och den andra kallade jag Enighet (Harmoni), och jag matade hjorden.
Det bröts den dagen, så att de olyckliga fåren som såg (skyddade) mig förstod att det, alef-tav (den första och den sista, alfa och omega) var Herrens (Jahves) ord.
Så ska plågan bli för hästarna, för mulorna, för kamelerna och för åsnorna och alla djur som finns i lägret vid denna plåga. [Syftar tillbaka på att djuren ska drabbas på samma sätt som människorna i ]
så
