3444 – יְשׁוּעָה (jeshoa)


Typ:
Hebreiska: יְשׁוּעָה (jeshoa)
Ursprung: feminine passive participle of H3467 (יָשַׁע)
Användning: 78 ggr i GT

Engelsk översättning

salvation
deliverance, health, help(-ing), salvation, save, saving (health), welfare

Engelsk beskrivning

1) salvation, deliverance
1a) welfare, prosperity
1b) deliverance
1c) salvation (by God)
1d) victory


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (78 st)


På din frälsning (räddning) väntar jag Herre (Jahve). [Mitt i välsignelsen av sina söner vänder sig Jakob direkt till Herren. Denna vers är första gången ordet "frälsning", hebr. yesua används i Bibeln.]
Mose sade till folket: "Sluta att känna fruktan! Stå fasta (fly inte) och ni ska få se hur Herren befriar (frälser) er i dag. De egyptier ni ser i dag, ska ni aldrig mer se igen. [Går också att översätta: "Så som ni ser egyptierna idag, ska ni aldrig mer se dem igen."]
Herren (Jah, kortformen av Jahve, betecknar att han alltid har existerat) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
    han blev min frälsning (räddning).
Han är min Gud (El) och jag vill prisa honom,
    min faders Gud och jag vill upphöja honom.
Men Jesjurun [poetiskt namn för Israel, betyder "den rättfärdige"] blev fet och sparkade [upproriskt vilt omkring sig],
    du växte dig fet och du blev tjock, du blev en frossare.
Han glömde (övergav) Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] som skapat honom
    och hånade sin frälsnings klippa.
Så bad Hanna [och prisar Gud i följande bön och lovsång]:
"Mitt hjärta fröjdar sig (triumferar segrande med jubel) i Herren,
    mitt horn är upphöjd (jag har min styrka) i Herren.
Jag kan öppna min mun (vågar tala frimodigt) mot mina fiender,
    eftersom jag gläder mig i din frälsning.
Ett frälsningens torn är han åt sin konung,
    han visar nåd (omsorgsfull kärlek) mot sin smorde (utvalde, kung) [Messias],
    mot David och hans säd [ätt, singular, se 1 Mos 3:15; Upp 19:11‑16] för evigt.
[Temat i Davids tacksägelse, för att arken har förts in i tabernaklet i Jerusalem, ändrar tema från att ha handlat om Israel till hur Gud regerar över hela världen. Följande stycke, vers 23‑29, hämtar mycket stoff från Ps 96:1‑13.] Sjung till Herrens (Jahves) ära,
    hela jorden.
Proklamera (kungör det glada segerbudskapet om) hur han räddar oss (hans frälsning)
    varje dag (från dag till dag)!
Många säger om mig (mitt liv, min själ):
    "Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse – hebr. yeshua) för honom hos Gud (Elohim)." Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [Tre gånger används ordet "många" i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "mig", beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se 1 Mos 2:7. Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.]
Hos Herren (Jahve) finns (är) frälsningen (ordagrant: "till Herren frälsningen") [räddningen tillhör honom, bara hos Herren finns hjälp och befrielse]!
    Över ditt folk är (finns, kommer) din välsignelse. [Det inledande ropet i vers 8 "Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud!" får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning (som används sextio gånger i Psaltaren) är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
så att jag kan berätta (räkna upp) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort]
    i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] och glädja mig i din frälsning. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ropet efter barmhärtighet, "Visa mig nåd", i vers 14 som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten. Ordet för "se" i vers 14 har en djupare innebörd än att bara se, det handlar om ett engagemang som kommer att resultera i ett handlande.]
Men jag förtröstar på (litar på) din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
    mitt hjärta gläder sig i din frälsning (befrielse, framgång, seger).
Jag vill sjunga till Herren,
    för han har behandlat mig väl (är så god mot mig; kommer att kompensera mig).
O, att Israels frälsning
    skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
När Herren (Jahve) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap),
    då ska Jakob jubla och Israel glädjas!
Stora segrar ger Herren (Jahve) åt sin konung,
    han handlar trofast (nådefullt, med omsorgsfull kärlek) mot sin smorde (utvalde, kung) [syftar också på Messias],
    mot David och hans ätt [säd, singular, se 1 Mos 3:15; Upp 19:11‑16] för evigt.
Må vi jubla (ropa i triumferande glädje) över din seger,
    och höja segerbanér (triumfera, marschera i segertåg) i vår Guds namn.
Må Herren ge dig allt du ber om.
Herre (Jahve),
    i din styrka (makt) gläder sig konungen;
    och i din frälsning (räddning), hur högt jublar (dansar) han inte, jo mycket!
    [Det hebreiska ordet för att fröjdas innebär att "cirkla runt", dvs. att dansa i glädje och fröjd.]
Stor är hans ära på grund av din frälsning,
    majestät och härlighet har du gett (tilldelat, lagt på) honom.
[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden "Min Gud, min Gud" och "övergivit" kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4‑6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för "jämrande" beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se Jes 5:29; Sak 11:3; Job 3:24; Ps 32:3. I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat", se Upp 5:5.] Min Gud (Eli), min Gud (Eli),
    varför har du övergivit (lämnat) mig? Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta,
    avlägsen från mina jämrande (rytande) ord.
    [I Heb 5:7 beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
Herren är deras [sitt folks] styrka,
    och ett frälsningens (räddningens) värn (en säker tillflykt, ett skydd, försvar, en säker fästning)
    för sin smorde (utvalde, kung).
dra svärd och spjut,
    för att möta (spärra vägen) dem som förföljer (jagar) mig.
Låt mig få höra dig säga (säg till min själ):
    "Jag är din frälsning (räddning)." [Gud liknas vid en stridsman. Vers 1‑3 består av fyra rader som blir kortare och kortare, ett sätt att visa på hur brådskande situationen är. I nästa fyra rader, vers 4‑6, ökar längden och fokus skiftar från behovet av hjälp till motståndarnas öde.]
Men jag (hela min inre varelse) ska jubla (dansa, fröjda sig) i Herren (Jahve),
    glädja mig i hans frälsning (räddning).
    [Det hebreiska ordet för jubla innebär att "cirkla runt", dvs. att dansa i glädje och fröjd.]
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebr. nefesh),
    varför så orolig (som ett upprört hav)?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt, lita) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) honom,
    för frälsning (räddning) som kommer genom hans närvaro (ansikte).
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (mitt inre – hebr. nefesh),
    och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt, lita) på Gud (Elohim), för jag ska åter få tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) honom,
    min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud [han har gjort så att jag kan le igen]. [Som ofta i repetitioner i hebreisk poesi är de inte helt ordagranna. Jämfört med vers 6, där det är Guds ansikte, är det här psalmistens ansikte som refereras till. Ansiktsuttrycket speglar känslor, så här uttrycks hur psalmistens sorg och mörker, se vers 10, har vänts till ljus och glädje.]
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebr. nefesh),
    och varför är du så orolig (som ett upprört hav)?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt, lita) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) honom,
    för frälsning (räddning) av mitt ansikte [har gjort så jag kan le igen], min Gud. [Den tredje refrängen är ordagrann upprepning av den andra refrängen, se Ps 42:11. Tre gånger behöver psalmisten påminna sig själv om varför han är bedrövad och orolig. Till skillnad från t.ex. Psalm 22 har inte Psalm 42-43 någon vändpunkt. Trots det är Gud väldigt närvarande. Gud, hebreiska Elohim, nämns 22 gånger i dessa två psalmer. Titlarna visar på en personlig Gud som är närvarande. Några av namnen är: Den levande Guden, Guds ansikte, min Gud, min levande Gud, min klippa, min tillflykt, Gud min jublande glädje, osv. I en psalm som klagar på Guds frånvaro är han ironiskt nog väldigt närvarande! Teologen Konrad Schaefer skriver att Guds frånvaro är smärtsam, men ironiskt nog är smärtan att vara separerad från honom ett sätt att känna hans närvaro!]
[Solist:] Du är min kung, o Gud (Elohim),
    ge befallning för Jakobs [Israels folks] seger!
O, att Israels frälsning
    skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
När Gud (Elohim) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap),
    då ska Jakob jubla och Israel glädjas!
Bara hos Gud (Elohim) får min själ ro (jag blir lugn och stilla inför Gud),
    från honom kommer min räddning (frälsning).
Bara han är min klippa och min räddning,
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    jag ska inte vackla mycket (svikta så stort, vara så osäker).
    [Jag kan stå trygg, vara säker och inte falla.]
Bara han är min klippa och min räddning (frälsning),
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    jag ska inte vackla [jag står verkligen trygg, faller inte]. [Här utelämnar David adjektivet "mycket" i en annars identiskt upprepning av den tidigare frasen, se vers 3. Istället skriver han: "jag ska inte vackla". Denna nyansskillnad visar att David nu har en total tillit till Guds beskydd. Han står helt fast och ger inte vika en tum.]
För att tillkännage (uppenbara) dina vägar på jorden
    din frälsning (räddning, hjälp) bland alla hednafolk. [Ofta används ordet Sela som ett avbrott mellan två stycken. Här fungerar det istället som en mittpunkt för att binda ihop vers 2 och 3. Anledningen till bönen om Guds välsignelse förklaras i vers 3. Här finns bara ett verb som betyder att tillkännage och göra något begripligt och uppenbarat. De två saker som Gud vill uppenbara här på jorden hos alla folk är sina vägar och sin frälsning. Vägar har att göra med Guds förordningar och hur vi ska leva våra liv. Det hebreiska ordet för frälsning här är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus, vilket pekar på var vår frälsning finns.]
Välsignad vare Herren (Adonai) [han är värdig vårt lov]!
    Dag efter dag bär han oss (våra bördor),
    Gud (El – den Mäktige) är vår frälsning (räddning). Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Jag är plågad och i smärta,
    låt din frälsning (räddning) o Gud (Elohim) beskydda mig (sätta mig på en hög plats).
Låt alla dem som söker dig fröjdas och vara glada i dig.
Låt dem som älskar din frälsning oavbrutet säga: "Låt Gud (Elohim) bli stor."
Men Gud min kung sedan urminnes tid,
    som arbetar (kontinuerligt) med frälsning på jorden (i hela världen).
För de trodde inte på Gud (Elohim)
    och förtröstade (litade) inte på hans frälsning. [4 Mos 11:1‑3]
Innan Efraim och Benjamin och Manasse [tre av de norra stammarna] väckte upp din makt
    och kom för att frälsa (rädda) oss.
Herre (Jahve), min frälsnings Gud (Elohim),
    dag och natt ropar jag inför dig.
Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig:
    "Du min Fader, min Gud (Elohim), min frälsnings klippa!"
Jag ska mätta honom med långt liv (längd av dagar)
    och låta honom få se (visa honom) min frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshuah). [I vers 14‑16 är huvudpoängen och det centrala att Gud själv är med. Sex stycken verb (tre på vardera sida) visar på Herrens agerande och omger de hebreiska orden för "jag med honom i nöden". Verben är: befria, beskydda, svara, rädda, mätta och visa.]
Sjung till Herren (Jahve), välsigna hans namn.
    Ropa ut hans frälsning (räddning – hebr. yesha), dag efter dag.
Herren visar sin kraft att frälsa (befria).
    Han uppenbarar sin rättfärdighet inför hednafolkens åsyn.
Han kommer ihåg sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och trofasthet mot Israels folk,
    [folk från] alla jordens hörn ser hur vår Gud (Elohim) frälser (räddar).
Kom ihåg mig Herre (Jahve) när du belönar ditt folk,
    tänk på mig när du ger frälsning,
Jag ska lyfta upp frälsningens bägare,
    och åkalla (höja min röst och be i) Herrens (Jahves) namn.
Herren (Jah) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
    och han blev mig till frälsning (räddning, befrielse – hebr. yeshuah). [2 Mos 15:2; Jes 12:2]
Segerjubel (glädjerop) och frälsningsglädje hörs i de rättfärdigas tält (deras boningar).
    Herrens (Jahves) högra hand visar sin kraft (militära styrka).
Jag tackar (prisar med öppna händer, hyllar och erkänner) dig
    för du hörde min bön och blev mig till frälsning (befrielse).
Mina ögon trånar efter din frälsning (räddning)
    och efter ditt rättfärdiga löftesord (hebr. imrah).
Långt borta är frälsningen från de ogudaktiga,
    eftersom de inte frågar efter (söker, tar sin tillflykt till) dina förordningar (hebr. chuqim)
Jag har hoppats på din frälsning (räddning) Herre (Jahve)
    och har gjort (efterlevt) dina budord (hebr. mitzvot).
Jag har längtat efter din frälsning (räddning, befrielse), o Herre (Jahve),
    det är en sådan underbar glädje (tillfredsställelse) i din undervisning (Torah).
O, Herre, Herre (Jahve Adonai) min frälsnings styrka,
    som har hållit en skärm över mitt huvud (skyddat mitt huvud som med en hjälm) under stridens dagar,
För Herren (Jahve) har sin glädje i sitt folk.
    Han kröner de ödmjuka med frälsning.
Se, Gud (El) är min frälsning (räddning, befrielse – hebr. yeshuah),
    jag förtröstar [på honom] (är trygg; frimodig) och fruktar inte,
för Herren Herren (Jah Jahve) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
    han har blivit min frälsning (yeshuah). [Mose lovar Herren med samma ord i 2 Mos 15:2 och frasen används även i Ps 118:4. I hebreiskan upprepas ordet för Herren: kortformen Jah, följt av gudsnamnet Jahve (JHVH) – detta betonar Guds oföränderlighet.]
Jublande (med fröjd) ska ni ösa vatten,
    ur frälsningens källor." [Det finns olika ord för källa på hebreiska. Här beskriver mayan ett friskt källflöde av vatten från en klippa som har en tillförlitlig tillförsel av vatten oavsett årstid. Jesus citerar denna vers när han talar om den helige Ande under lövhyddohögtidens sista dag – dagen då man hämtade vatten från Siloamdammen i Jerusalem, se Joh 7:2, 37‑39. Ordet för jublande återfinns även i Jer 33:11, följt av rop för brudgum och rop för brud, och handlar alltså även om bröllopsglädje!]
Och på den dagen ska man säga:
"Se, här (detta) är vår Gud (Elohim)!
    Vi har väntat på (hoppats; längtat efter) honom och han kommer att frälsa (rädda, befria) oss.
Här är Herren (Jahve) - vi har väntat på honom.
    Låt oss jubla och vara glada över (i) hans frälsning!"
[Hela detta kapitel är en sång, skriven för de återlösta när Messias börjar regera i Tusenårsriket. Jesaja beskriver det som om han befinner sig där och både ser och hör hur folket uttrycker sin tacksamhet och lovsång till Gud.] På den dagen ska denna sång sjungas i Juda land:
-
Vi har en stark stad,
    murar och befästningar har han utvalt för frälsning.
Vi har varit gravida, vi har varit i smärta,
    vi har fött fram vind,
vi har inte åstadkommit någon befrielse i landet,
    inte heller har jordens invånare kommit till liv. [Det hebreiska ordet för "vara gravid" här är i formen herajon och skrivs med fem bokstäver: He, Resh, Jod, Vav och Nun. Talvärdet för detta ord är 271 (5+200+10+6+50). En graviditet varar mellan 266-280 dagar, där just talet 271 är medianen!]
Herre var nådig (visa oförtjänt kärlek) mot oss,
    vi har väntat på dig.
Var vår arm (styrka) [som lyfter oss] varje morgon,
    vår frälsning i tider av motgångar (bekymmer, orostider).
Stabiliteten (sanningen) för dina tider (avgörande tillfällen som helt förändrar situationen) ska vara
    ett förråd av frälsning, vishet och kunskap (intim förtrogenhet)
och vördnad (gudsfruktan) för Herren (Jahve) [Ords 1:7]
    som är hans skatt. [Versens inledning är ordagrant: "ska komma/ha trofasthet/stabilitet/sanning dina tider". Även om den exakta betydelsen inte är känd så är budskapet tydligt att Gud är den som ger stabilitet och har tider och stunder i sin hand. Utifrån Jes 32:16‑17 så är kärnan att tider och perioder av trygghet och stabilitet kommer när folket fruktar Herren och söker hans vishet och kunskap.]
Han [Herren talar nu profetiskt om sin tjänare Messias och] säger:
"Det är inte tillräckligt för dig, då du är min tjänare,
    att bara upprätta Jakobs stammar
    och föra tillbaka Israels överlevande.
Jag ska göra dig till ett ljus för hednafolken,
    så att du kan föra min frälsning (befrielse) till jordens yttersta gräns."
[Paulus och Barnabas citerar denna vers i Apg 13:47.]
Detta är vad Herren säger [Gud Faderns ord till sonen Messias]: "I en tid av favör svarar jag dig,
    på frälsningens dag hjälper jag dig.
Jag skyddar dig och ska göra dig
     till ett förbund för folket [folket i singular syftar alltid på Israel, se Jes 42:6].
Landet ska bli upprättat (återuppbyggt),
    och de övergivna jordlotterna ska fördelas.
Lyft upp era ögon till himlarna!
    Se på jorden därunder!
    [Både universum och jorden som verkar så stabil ska en dag förgås.]
För himlarna ska skingras som rök (upplösas, tunnas ut och försvinna),
    och jorden nötas ut (trasas sönder) som en klädnad,
    och dess invånare ska dö som myggor.
Men min frälsning ska förbli för evigt,
    min rättfärdighet ska inte brytas ner (upphävas).
För mal ska äta dem som en klädnad
    och en larv ska äta dem som ylle,
men min rättfärdighet ska vara för evigt
    och min frälsning för alla generationer.
    [Ordagrant: till generationernas generation; dvs. till den sista av alla generationer.]
Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
    när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid),
han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse),
    och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: "Din Gud regerar (är konung)!" [Citeras i Rom 10:15.]
Herren (Jahve) uppenbarar sin heliga arm (sin styrka och kraft) inför alla hednafolkens ögon,
    alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning.
    [Profetia om att hela världen ska få höra evangelium om Jesus.]
Så säger Herren (Jahve). "Bevara (håll, vakta, skydda) rätten
    och utöva rättfärdighet,
för min frälsning är nära att bryta fram
    och min rättfärdighet ska bli uppenbarad (synlig).
Vi brölar alla som björnar
    och jämrar oss som duvor.
Vi söker efter rätt, men det finns ingen,
    efter frälsning men den är långt borta från oss.
Han bar [längtan efter] rättfärdighet som ett bröstpansar,
    och frälsningen (befrielsen) som en hjälm på sitt huvud.
Han tog på sig hämndens dräkt
    och bar svartsjuk kärlek som en mantel.
Man ska inte längre höra [ljudet av, höra talas om] våld (terror) i ditt land,
    inte heller [ska man höra ljudet av, höra talas om] förtryck (krig) och förödelse inom dina gränser.
Du ska kalla dina murar frälsning (räddning),
    dina portar lovsång. [Herrar i vers 17 är hebr. nagas, det översätts slavdrivare i 2 Mos 3:7. Här är det i plural och används ironiskt för att förstärka det skifte som ska ske. Jerusalem har tidigare härskats av tyranner, men nu är det personifierad framgång och upprättelse som ska "dominera" och styra staden.]
[Herrens tjänare (som Herrens ande är över) – Messias – fortsätter att vara den som talar, se Jes 61:1; Luk 4:18‑21.] För Sions [tempelberget i Jerusalem] skull ska jag inte tiga
    och för Jerusalems skull ska jag inte ge mig ro,
förrän hennes rättfärdighet lyser i klarhet
    och hennes frälsning som en brinnande fackla.
Men jag ska offra till dig
    med en tacksam röst.
Det jag har lovat (gett min ed på) ska jag betala.
    Frälsningen tillhör Herren (Jahve)."
Herre (Jahve) är din vrede (vänd) mot floder?
    Är din ilska upptänd mot floderna
eller din vrede mot havet?
    Eftersom du rider på dina hästar,
    dina vagnar med frälsning (räddning)?



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.