Referenser (85 st)
2 Kungaboken (2)
Vid den tiden återerövrade Retsin, Arams kung, Eilat till Aram och drev ut judarna från Eilat och edomiterna kom till Eilat och bodde där till denna dag.
Men det hände i den sjunde månaden [Tishri] att Jishmael, Netanjas son, Elishamas son av kunglig börd, kom och tio män med honom och slog Gedaljaho så att han dog och judarna och kaldéerna som var med honom i Mitspa.
Esra (8)
Kungen bör veta att de judar som gav sig i väg från dig har kommit hit till oss i Jerusalem. De bygger nu upp den upproriska och onda staden, de reparerar murarna och förbättrar fundamenten.
När det som stod i kung Artaxerxes skrivelse hade blivit uppläst för Rechum och skrivaren Shimshaj och deras medbröder, gick de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.
Profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn som var över dem.
Guds öga vakade över judarnas äldste, så att ingen hindrade dem innan saken hade kommit inför Darejavesh [som regerade 522-486 f.Kr.] och de hade fått brev tillbaka från honom om detta.
Lämna arbetet på detta Guds hus i fred. Judarnas ståthållare och äldste ska bygga detta Guds hus på dess plats.
Härmed ger jag befallning om vad ni ska göra för judarnas äldste när de bygger på detta Guds hus. Av de pengar som kungen får i skatt från landet på andra sidan floden ska det som behövs för omkostnaderna fullt ut betalas till dessa män så att arbetet inte avbryts.
Judarnas äldste byggde vidare och gjorde framsteg i arbetet genom profeterna Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska ord. Man byggde och slutförde det så som Israels Gud hade befallt och som Kyros och Darejavesh och Artaxerxes (Artachast) [som regerade 465-424 f.Kr., se , ], kung av Persien, hade befallt.
Nehemja (10)
att Chanani, en av mina bröder [landsman eller en biologisk bror; båda tolkningarna är möjliga, men utifrån omnämnandet i är det mer troligt att det är Nehemjas biologiska bror], kom från Juda, han och några män. Och jag frågade dem angående judarna som blivit kvar (kvarlevan) som överlevt fångenskapen och om Jerusalem.
Styresmännen visste inte var jag hade varit och vad jag hade gjort, för jag hade ännu inte underrättat judarna, varken präster, stormän, styresmän eller övriga som skulle arbeta [arbetarna som skulle bygga på muren].
Men det hände när Sanvallat hörde att vi byggde muren att han blev arg och tog mycket illa vid sig och han hånade judarna.
Han talade inför sina bröder och Samariens armé och sade: "Vad gör dessa klena judar? Ska de restaurera efter behag? Ska de offra? Ska de avsluta allt på en dag? Kan de återuppväcka stenarna från spillrorna som är brända?"
Men det skedde att judarna som bodde nära dem kom och berättade för oss tio gånger (vid tio tillfällen): "Från alla platser där ni bor måste ni stå upp."
[Kapitel 5 är det centrala kapitlet i ] Sedan uppstod ett stort rop (en klagan, upprörd protest, "ett muller") bland folket och deras hustrur mot deras bröder judarna. [Ordet för rop är samma som används om israeliternas klagan under egyptiernas slavok, se .]
Jag sade till dem: "Vi har efter vår förmåga befriat våra bröder, judarna, som har sålt sig till hedningarna, ska ni då ändå sälja era bröder? Och ska de sälja sig till oss?" Då teg de och fann inte ord (att säga).
Därtill var det 150 av judarna och ledarna förutom de som kom till oss från andra länder som satt vid mitt bord (åt, fick sin mat på min bekostnad).
där det stod skrivet:
"Det rapporteras bland länderna, och Geshem säger det, att du och judarna tänker göra uppror. Därför bygger du muren, och du ska bli deras kung, enligt dessa ord.
På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.
Ester (52)
[Innan Ester kan introduceras presenteras Mordochaj. Detta är hans babyloniska namn och det har troligtvis sitt ursprung i den babyloniska skaparguden Marduk, men det namnet kan också ha persiskt ursprung med betydelsen "liten pojke"; på hebreiska uttalas namnet "Mårdåchaj". Troligtvis hade han även ett hebreiskt namn, ; .] Det fanns en viss jude i Susas slott som hette Mordochaj. Han var son till Jair, son till Shimei, son till Kish [vilket visar att han var från Sauls släkt, se ; ]. Han var en benjaminit
Nu hände det sig att medan de talade med honom varje dag, lyssnade han ändå inte till dem och de talade om detta för Haman, för att se om Mordochajs ord (förklaring) skulle gälla, för han hade sagt att han var en jude [och tillber inte avgudar, se ].
Men det tycktes honom i hans ögon vara alltför simpelt att bara lägga hand på Mordochaj, för de hade talat om för honom vilket folk Mordochaj tillhörde, därför sökte Haman efter att förgöra alla judar som fanns utöver hela Ahasveros (Xerxes) kungarike, hela Mordochajs folk.
Kungen tog sin ring från sin hand och gav den till Haman, son till Hammedata, agagiten, judarnas fiende,
Brev skickades med kurirer till alla kungens provinser, att fördärva, slakta och förgöra alla judar, både unga och gamla, små barn och kvinnor, på en dag på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är månaden Adar, och ta deras ägodelar som byte.
I varje provins, varthelst kungens påbud och hans dekret kom blev det stor sorg bland judarna, fasta, gråt och klagan och många låg i säcktyg och aska.
Mordochaj talade om för honom vad som hade hänt honom och den exakta summan pengar som Haman hade lovat att betala ut ur kungens skattkammare för att förgöra judarna.
sade Mordochaj att de skulle ge detta svar till Ester: "Tro inte att du skulle vara den ende av alla judar som slipper undan, bara för att du bor i kungens hus.
Om du är [förblir helt] tyst nu (uppvisar total tystnad denna gång) kommer befrielse (andrum, lättnad) och räddning (snabb undsättning) för judarna [dyka upp] från annat håll, men du och din fars hus kommer att gå under. Och vem vet om du [inte] har fått (kommit att nå) kungligt inflytande [blivit drottning just] för en tid som denna?"
"Gå och samla alla judar som finns i
Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och fasta
[och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska också fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet, så må det ske så."
[Detta var förenat med fara för livet, se .]Likväl blir jag inte tillfredsställd av allt detta (allt som han skrutit om) så länge jag ser juden Mordochaj sitta i kungens port." [Här finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "blir jag inte tillfredsställd av allt detta." De sista bokstäverna i dessa ord formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även ; ; .]
Då sade kungen till Haman: Skynda dig och ta en kunglig klädnad och en häst som du har sagt och gör detta för juden Mordochaj som sitter i kungens port. Låt inget av det du sagt bli ogjort.
Haman redogjorde för sin hustru Zeresh och alla sina vänner om allt som hade drabbat honom.
Då sade hans visa män och hans hustru Zeresh till honom: "Om Mordochaj, inför vilken du har börjat falla, verkligen är en jude kommer du inte att kunna stå honom emot. Faktum är att du verkligen kommer att falla inför honom." [Detta är ett råd som stämmer överens med Guds löfte till Abraham, se .]
På den dagen gav kung Ahasveros (Xerxes) Hamans hus till drottning Ester. Mordochaj kom inför kungen, för Ester hade berättat vem han [Mordochaj] var för henne.
Ester talade igen inför kungen och föll ned vid hans fötter och bad honom med tårar att ta bort agagiten Hamans missgärning, och hans beslut som han hade bestämt mot judarna.
Hon sade: "Om det behagar kungen och jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i hans ögon, och om denna sak verkar riktig för kungen och om jag behagar hans ögon, låt det bli skrivet ett brev som återkallar beslutet av Haman, son till Hammedata, agagiten, som han skrev för att förgöra judarna som finns i alla kungens provinser,
Då sade kung Ahasveros (Xerxes) till drottning Ester och juden Mordochaj: "Se, jag har gett Ester Hamans hus och honom har de hängt upp på träpålen (galgen) eftersom han lade sin hand på judarna.
Skriv ni också angående judarna, så som ni finner för gott, i kungens namn och försegla det med kungens ring. För den skrift som är skriven i kungens namn och förseglad med kungens ring kan ingen människa ändra (ta tillbaka)".
Sedan kallades kungens skrivare på den tiden, den tredje månaden som är månaden Sivan på den 23:e dagen i denna månad [25 juni]. Det skrevs i enlighet med allt som Mordochaj befallde angående judarna till satraperna, guvernörerna och furstarna i samtliga provinser som sträckte sig från Indien till Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], 127 provinser, till varje provins på deras eget skriftspråk, och till varje folkslag på deras eget språk och till judarna på deras skrift och deras språk. []
I breven garanterade kungen judarna att i varje stad där de bor får de samla sig och försvara sina liv, de får fördärva, slakta och förgöra alla de människor som överfaller dem i provinserna, deras små och kvinnor och de får ta byte från dem.
Kopior av brevet som gavs som ett dekret i varje provins, skulle publiceras för alla människor, att judarna skulle vara redo till den dagen till att hämnas på sina fiender.
Judarna hade ljus och glädje, fröjd och ära.
I varje provins och i varje stad, överallt dit kungens befallning och dekret kom, blev det fröjd och glädje för judarna, fest (bankett, firande, fest) och en bra dag. Och många från folken i landet blev judar [; ], eftersom fruktan för judarna hade kommit över dem.
[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i och . Någon gång däremellan inträffar . Här i kapitel 9 har Mordochajs påbud nu nått alla judar i hela det Persiska riket, och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse orsakat, se , ; .] Nu i den tolfte månaden, det är månaden Adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender].
Judarna samlade sig i sina städer i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, för att lägga sin hand på alla som sökte att skada dem. Det var ingen som kunde stå dem [judarna] emot eftersom fruktan för dem hade kommit över alla människor.
Alla furstar i provinserna, satraperna och guvernörerna och alla som höll på med kungens affärer, hjälpte judarna eftersom fruktan för Mordochaj hade drabbat dem.
Judarna slog alla sina fiender med ett slag av svärdet och slaktade och förgjorde och gjorde vad de önskade med dem (fienderna) som hatade dem (judarna).
I Susas slott slog och förgjorde judarna 500 män.
de tio sönerna till Haman, son till Hammedata, judarnas fiende, slog de. Men de lade inte sin hand på
(rörde inget av) det tillspillogivna
(deras ägodelar).
[Detta visar att de agerade i självförsvar, inte för materiell vinst, se ; .] Hamans tio söner och namnens betydelse: Parshaneddata – självupptagen
Dalfon – tycka synd om sig själv
Aseppata – självtillräcklig
Porata – njutningslysten
Adalja – mindervärdig
Aridata – självsäker
Parmashetta – överlägsen
Arisaj – frimodigt oförstånd, dårskap
Aridaj – stolt och högfärdig
Vajezata – självrättfärdig Det intressanta med Hamans söner är att deras namn betyder de saker som står i vägen för en relation med Gud. Bildligt talat behöver vi alla hänga Hamans söner i våra liv på träpålen, korsfästa dem med Jesus. Precis som judarna inte lade sin hand på det tillspillogivna, ska vi inte heller vidröra det eller något som har med detta att göra när vi har låtit det lämna våra liv.
Då sade kungen till drottning Ester: "Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och tio av Hamans söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort."
Då sade Ester: "Om det behagar kungen, låt judarna i Susa garanteras att få göra även i morgon vad de har gjort enligt dagens dekret, och låt Hamans tio söner bli upphängda på pålar."
Och judarna som var i Susa samlades även på den 14:e i månaden Adar [8:e mars 473 f.Kr.] och slog 300 män i Susa, men de lade inte sin hand på bytet.
De andra judarna som var i kungens provinser samlade sig också och försvarade sina liv, och fick ro för sina fiender, av dem som hatade dem (judarna) slog de 75 000, men de lade inte sin hand på bytet,
Men judarna som var i Susa samlades på den 13:e dagen och på den 14:e dagen. På den 15:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje.
Därför har judarna på landsbygden, de som bor i byar utan murar gjort den 14:e i månaden Adar [8:e mars] till en dag av fest och glädje, en bra dag då man sänder runt gåvor till varandra. [Ordagrant "sänder delar till varandra", dvs. man delar med sig av den mat man tillrett. I det moderna purimfirandet sänder man fortfarande gåvor och ofta är det något ätbart som godis och kakor, men även andra rätter är vanligt i en del judiska grupperingar.]
Mordochaj skrev ner dessa ting och skickade brev till judarna som befann sig i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, både nära och fjärran,
dagarna när judarna hade fått ro från sina fiender och månaden som vände deras klagan till glädje och deras sorg till goda dagar. De skulle göra dessa dagar till dagar av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje) och dagar då man sänder delar [se ] till varandra och gåvor till de fattiga.
Judarna tog på sig att göra som de hade börjat och som Mordochaj hade skrivit till dem,
eftersom Haman, son till Hammedata, agagiten, judarnas fiende hade gett råd mot judarna för att förgöra dem och kastat "por", det är lott, för att göra dem modfällda och förgöra dem,
men när hon (Ester) kom inför kungen, befallde han (kungen) genom brev att hans (Hamans) onda råd som han hade föreslagit mot judarna skulle återvända över hans eget huvud, och att han och hans söner skulle hängas på träpålar (galgar).
fastställde judarna för sig själva och sin säd (sina efterkommande) och för alla dem som slöt sig till dem, att de ska minnas dessa två dagar på det sätt som beskrivits och på den bestämda tiden varje år.
Dessa dagar ska bli ihågkomna och firade i varje generation och av varje familj och i alla provinser och i alla städer. Dessa dagar med Purim ska inte fattas bland judarna, deras minne ska inte gå förlorat från deras säd (efterkommande).
Sedan skrev drottning Ester, dotter till Avichajil, och juden Mordochaj ner alla kraftgärningar, för att bekräfta detta andra brev om Purim.
Och han skickade runt brevet till alla judar, till de 127 provinserna i kung Ahasveros (Xerxes) kungarike, med ord om frid (shalom, all slags välgång) och sanning,
för att fastställa dessa purimdagar och deras bestämda tid, i enlighet med juden Mordochajs och drottning Esters beslut för dem själva och deras säd (efterkommande), angående tiden för fasta och klagan.
Juden Mordochaj var kung Ahasveros
(Xerxes) närmaste man och stor bland judarna och accepterad av skarorna bland sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och talade fridsamt
(talade shalom, all slags välsignelse) till all hans säd
(alla hans efterkommande).
[Syftar förmodligen inte bara på Mordochajs egna barn och barnbarn utan på alla judar i generationer efter honom.] Guds namn gömt i Ester
Inget av Guds namn (Jahve, Adonaj, Elohim, osv) förekommer i Esters bok och inga andra attribut på Gud heller. Däremot finns Jahve inkodat i texten fyra gånger som akrostikon, se ; ; ; . Det finns en väldigt fin struktur här. Namnet JHVH består av fyra bokstäver och det finns fyra unika förekomster av detta namn. Alla är olika och formas av en kombination av första eller sista bokstaven och om texten läses framlänges eller baklänges. 1. JHVH formas av första bokstaven i varje ord baklänges – Gud ändrar människans tanke, se .
2. JHVH formas av första bokstaven i varje ord framlänges – Gud styr Esters handlande, se .
3. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord baklänges – Gud vänder på Hamans plan (Hamans slut närmar sig), se .
4. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord framlänges – Gud styr och Haman straffas (detta är slutet för Haman), se . Dessa fyra ställen involverar olika talare:
1. Memochan – orden handlar om en drottning, se .
2. Ester – orden talas av en drottning, se .
3. Haman – orden talas av Haman, se .
4. Författaren – orden handlar om Haman, se . Fyra olika par kan bildas:
1. Första bokstaven | baklänges
2. Första bokstaven | framlänges
3. Sista bokstaven | baklänges
4. Sista bokstaven | framlänges De fyra paren är: Första bokstaven (1 & 2), sista bokstaven (3 & 4), baklänges (1 & 3) och framlänges (2 & 4). Paren med baklänges handlar om hedningar och framlänges om israeliterna. I de två fallen där Guds namn formas baklänges (1 & 3) är det Gud som avslår hedningarnas planer för att låta sin vilja ske, se ; . Där namnet stavas framlänges (2 & 4) är det Gud som agerar direkt för sitt folk, se ; . Första och sista bokstaven beskriver starten och slutet på ett skeende. I de två fallen där namnet formas av första bokstaven (1 & 2) är det Gud som introducerar fakta. I de två sista fallen där namnet är format av de sista bokstäverna (3 & 4) fullbordas händelserna och leder till slutet. Ytterligare fyra gånger finns fyra av Guds namn inkodat: 1. "Messias" inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se .
2. "El Shaddaj" (Gud Allsmäktig) inkodat på ett avstånd av var 7:e bokstav, se
3. "Jag Är" är inkodat på ett avstånd av var 3:e bokstav, se .
4. "Jeshua" inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se . Det finns även ett annat märkligt nästan ironiskt budskap inkodat i där det beskrivs hur Haman får förfogande över silvret och folket. Med ett intervall på 6 bokstäver står det "haman v´satan raj´jach" som betyder "Haman och satan stinker." Nummer sex är människans tal. Vi kan se att även om Satan verkar i Hamans liv finns ändå Messias där i bakgrunden och vakar över sitt folk, även idag. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men de är ändå märkliga sammanträffanden som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.
Jeremia (10)
och jag gav köpekontraktet för köpet till Baroch [Jeremias skrivare, se ], Nerijas son från Machseja, i närvaro av Chanamel, min farbrors son, och i närvaro av vittnena som undertecknat köpeavtalet inför alla judar som satt på vaktgården.
för att låta varje man sin tjänare och varje man sin tjänarinna, som var en hebreisk man eller en hebreisk kvinna, gå fri så att ingen skulle göra slavar av dem, en jude sin bror.
Och Tsidqijaho, kungen sade till Jeremia: "Jag är rädd för judarna som har avfallit till kaldéerna, ifall de ger mig i deras hand och de hånar mig."
Och även alla judar som var i Moav och bland Ammons söner och i Edom och som var i alla länder, hörde att Babels kung hade lämnat en kvarleva i Juda och satt Gedaljaho, Achiqams son Shafans son, över dem.
Då återvände alla judar från de platser dit de blivit bortdrivna och kom till Juda land och till Gedaljaho, till Mitspa och samlade druvor och sommarskörd i stor myckenhet.
Jishmael dödade alla judar som var med honom, med Gedaljaho i Mitspa, och kaldéerna som blev funna där, stridsmännen.
"Ta stora stenar i din hand och göm dem i murbruket i stommen som är vid ingången till faraos hus i Tachpanches inför Juda mäns ögon
Ordet som kom till Jeremia om alla judar som bor i Egyptens land, som bor i Migdol och i Tachpanches och i Nof och i Patros land och han sade:
Detta är folket som Nebukadnessar förde bort i fångenskap:
I det 7:e året [597 f.Kr.]
3 023 judar.
I Nebukadnessars 23:e år [581 f.Kr.] förde Nevozaradan, ledaren för vakten, bort
745 judiska personer (själar). Totalt var det 4 600 personer (själar) [totala antalet av dessa tre grupper].
Daniel (2)
Då kom några drömtydare (kaldéer, ett folkslag men också benämningen på den välutbildade eliten och prästerskapet i Babylon) och anklagade judarna (ordagrant "åt upp dem levande"). [Orsaken kan vara avundsjuka, se ; .]
Det finns några judiska män som du har gett uppdraget att förvalta provinsen Babylon som inte har lytt din order. [Det verkar finnas ett antisemitiskt hat mot det judiska folket, det finns egentligen ingen orsak att behöva nämna deras nationalitet.] Deras namn är Shadrak, Meshak och Aved-Nego. De dyrkar inte dina gudar och tillber inte (böjer sig inte inför) den staty du ställt upp." [Anklagarna anspelar på Nebukadnessars ego och betonar hur de tre judiska männen inte lytt "dina" order, inte dyrkat "dina" gudar och böjt sig för "din" staty. Anledningen till att de inte böjer sig beror på förbudet mot bildstoder och avgudar, se . Daniels frånvaro förklaras inte. Han kan ha varit på resa i andra uppdrag, eller kvar i Babylon för att ta hand om styret. Daniel blev ju satt till en hög position, se , och kanske hans position inte inkluderades i de grupper som räknas upp i . Rent litterärt finns det en fin struktur som förstärks av att inte Daniel nämns här. Hela boken, och särskilt kapitel 2-7 formar en kiasm. Kapitel 3, där Hananja, Mishael och Asarja kastats i ugnen, hör tematiskt ihop med hur Daniel kastas i lejongropen i kapitel 6.]
Sakarja (1)
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
I dessa dagar ska det ske att tio män från alla språk och länder ska gripa efter mantelfliken på en jude och säga: Vi vill gå (tillsammans) med dig för vi har hört att Gud (Elohim) är med dig.
judisk
