2416e – חַיִּים (chajim)

liv


Typ:
Hebreiska: חַיִּים (chajim)
Uttal:
Talvärde: 628 (8 + 10 + 10 + 600)    ord med samma talvärde
Användning: 145 ggr i GT

Beskrivning

Ordet för liv är i plural.

Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (145 st)


1 Moseboken (20)

Herren Gud (Jahve Elohim) formade (designade, skulpterade – hebr. jatsar) människan (hebr. adam) av stoft (material) från jorden (hebr. adamah) och andades in livsande i hennes näsa [andligt liv], och människan blev en levande varelse (själ – hebr. nefesh). [Det hebreiska ordet för människa adam, är snarlikt ordet för jordens mylla adamah. Människans kropp formades från redan skapat material och får också del av Guds livsande. Det är människans andliga sida som är lik Gud, se 1 Mos 1:27. Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "levande varelse", beskriver helheten med betoning på det inre livet och människans själ. Samma hebreiska ord används även om djur, se 1 Mos 1:20, 21, 24, 30. Den hebreiska betydelsen av själ skiljer sig från den grekiska filosofiska tanken om en odödlig själ skild från kroppen, som beskrivs i Platon och Aristoteles antika skrifter.
    Ordet för liv är chajim. Det är plural men böjs som singular, precis som orden för vatten, himmel och ansikte. Detta är ett sätt i hebreiskan att visa att allt som finns i ordet inte kan rymmas i singular. Vattnet kan vara stilla eller storma, varje solnedgång är unik och ansiktet är inte statiskt med bara en form. På samma sätt är det med livet, det har olika skiften och skeende. Ordet består av bokstäverna Chet, Jod, Jod och Mem.]
Herren Gud (Jahve Elohim) lät alla slags träd, ljuvliga (tilltalande) att se på och goda (perfekt anpassade) som mat växa upp ur marken, också livets träd [Upp 2:7; 22:2, 14, 19] mitt i trädgården och kunskapens träd på gott (välsignelse, överflöd) och ont (misär, lidande).
Herren Gud (Jahve Elohim) sade till ormen: "Eftersom du har gjort detta är du fördömd (ständigt förbannad) mer än alla boskapsdjur, och alla [vilda] djur på fältet. På din buk ska du kräla (gå), och du ska äta stoft [det som finns på marken] så länge du lever.
Och till Adam sade han: "Därför att du lydde din hustrus ord och åt av trädet, som jag hade befallt dig inte äta av, därför är marken fördömd (förbannad) på grund av dig. I (fysisk och emotionell) möda ska du äta [av dess frukt] så länge du lever.
Herren Gud (Jahve Elohim) sade: "Människan har blivit som en av oss, så hon förstår (kan skilja mellan) gott och ont (välsignelse och förbannelse). Låt henne inte räcka ut sin hand och äta från livets träd och leva i evighet ..." [Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på Guds djupa känslomässiga engagemang. Vad skulle hända om människan nu fick leva i evighet i synd och sjukdom? Detta går inte att uttrycka i ord.]
När han drev ut människan, satte han keruberna [änglar] och det flammande svärdet [ett svärd som rörde sig från sida till sida] på den östra sidan om Edens trädgård för att vakta vägen till livets träd.
Jag ska låta floden översvämma jorden och förgöra alla levande varelser under himlarna. Allt på jorden ska dö,
Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen öppnades alla det stora djupets källor upp och himlens dammluckor öppnades.
De gick in i arken tillsammans med Noa, två och två av alla levande varelser.
Allt på landytan som hade livsande i sin näsa dog.
Sara blev 127 år gammal, detta var åren som Sarah levde. [Sarahs ålder skrivs med ordet år (hebr. shanah) mellan varje del av sifforna (100 år och 20 år och 7 år) som börjar med hundratal.]
Och detta är dagarna och åren i Abrahams liv som han levde, 175 år.
Detta är åren för Ismaels liv, 137 år. Han drog sitt sista andetag och dog och samlades till sitt folk. [1 Mos 25:8]
Och Rebecka sade till Isak: "Jag är livrädd på grund av Chets döttrar. Om Jakob tar en hustru av Chets döttrar, en som dessa av döttrarna från landet, vilken glädje har jag då av livet?"
Farao sade till Jakob: "Hur många är dagarna och åren av ditt liv?"
Jakob svarade farao: "Dagarna och åren av min vandring är 130 år. Få och onda har dagarna av mitt liv varit och jag har inte uppnått dagarna och åren av mina förfäders liv, de dagar som de vistades (på jorden)."
Jakob levde i Egyptens land 17 år. Jakobs dagar, åren av hans liv blev 147 år.

2 Moseboken (4)

Egyptierna förbittrade israeliternas liv genom att ge dem tungt arbete med lera och tegel och alla möjliga sorters arbete på fälten. De plågade sina israeliska slavar tills allt arbete var gjort.
Sönerna till Levi [Israels tredje son] hette i åldersordning:
    Gershon [hans söner listas i vers 17],
    Kehat [hans söner listas i vers 18] och
    Merari [hans söner listas i vers 19].
Levi blev 137 år gammal. [Jakob hade tolv söner, men eftersom den här släkttavlan handlar om Mose och Aron, så räcker det att ta med sönerna fram till Jakobs tredje son Levi.]
Sönerna till Kehat:
    Amram [hans söner listas i vers 20],
    Jishar [hans söner listas i vers 21],
    Hebron och
    Ussiel [hans söner listas i vers 22].
Kehat blev 133 år gammal.
Amram gifte sig med Jokebed, sin faster, och hon födde honom
    Aron och
    Mose.
Amram blev 137 år gammal.

3 Moseboken (1)

[Kvinna och hennes syster – inte giftemål]
Och du ska inte ta en kvinna och hennes syster som hustru,
    och skapa fiendskap (rivalitet) mellan dem,
    och blotta båda deras nakenhet medan din första fru lever (du ska inte ha sexuellt umgänge med två systrar).
[Jakobs giftermål med Lea och Rakel är ett exempel på vilka problem detta skapar, se 1 Mos 29:23–30.]

5 Moseboken (12)

Var noga med att skydda (vakta, bevara) dig själv och idogt bevara (vakta, skydda) din själ, så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och de inte lämnar ditt hjärta under alla dina livsdagar, gör dem väl kända (så att de blir intimt förtrogna med dem) för dina söner och dina söners söner (för alla kommande generationer).
så att ni vördar Herren er Gud (Jahve Elohim) och håller (vaktar, skyddar) alla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans budord (tydliga befallningar) som jag befallt er, ni och era söner och era söners söner alla dagar av ert liv, så att era dagar blir många.
Du ska inte äta något syrat (jäst) bröd med det, sju dagar ska du äta osyrat bröd med det, lidandets bröd, för med hast kom du ut från Egyptens land, för att du ska komma ihåg dagen då du kom ut från Egypten hela ditt liv.
Den ska [alltid, ständigt] vara med honom och han ska läsa i den varje dag hela sitt liv, så att han lär sig att frukta (vörda) Herren sin Gud (Jahve Elohim) för att kunna hålla (följa, lyda) alla de ord som finns i denna undervisning och hålla sig till förordningarna [hebr. chuqim – förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar] och göra (genomföra) dem.
Ditt liv kommer att hänga på en skör tråd för dig, och du ska frukta natt och dag och ska inte ha någon säkerhet för ditt liv.
Och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska omskära ditt hjärta, och din säds (dina barns) hjärta, till att älska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ, för att du ska leva. [Omskärelsen är ett fysiskt tecken på delaktigheten i det förbund som Gud har slutit med Abraham och hans ättlingar (1 Mos 17:9–14). När Mose nu talar om att folkets hjärtan ska omskäras, att hårdheten runt dem kommer att skäras bort, handlar det om att tankar, önskningar och avsikter kommer att föras in i förbundet – det vill säga att de vill vara trogna sin relation med Herren. (Samma tanke uttrycks i 5 Mos 10:16, där Mose bokstavligen säger åt folket att "omskära sina hjärtan", vilket betyder att de ska förbinda sig till förbundet med Herren, inte bara utåt utan även inåt.) Profeterna beskriver det nya förbundet i på samma sätt: "ett nytt hjärta och ny ande" (Hes 36:26–28).]
Se! I dag presenterar jag [två val]:
    livet och det goda (välsignelse, framgång),
    döden och undergång (misslyckande, det onda).
I dag kallar jag himlarna och jorden som vittnen att jag låtit er välja mellan liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj livet, så att du och dina efterkommande får leva! [Förbund mellan två människor bevittnades alltid av en tredje part. Om en person inte levde upp till förbundets krav kunde den andre personen tillkalla vittnena för att bekräfta vad som sagts. Mose kallar på himlar och jord att vara vittnen.]
Att välja livet är att:
    älska Herren, din Gud,
    höra hans röst (lyda honom),
    hålla sig till (klänga sig fast vid) honom.
Han är ert liv, och han ska låta er få bo länge i det land han lovat ge era förfäder Abraham, Isak och Jakob. [1 Mos 12:1–3; 15:17–20] [Att älska Gud och följa hans bud är det enda sättet för ett gott liv. Mose ton är varm men ändå tydlig, se även Paulus tal till församlingsledningen i Efesos, se Apg 20:26–27.]
För det är ingen fåfäng sak för er, eftersom det är ert liv, och genom dessa ord ska ni förlänga era dagar i landet som ni går över Jordan för att inta (besitta).

Josua (2)

Ingen (ingen man) ska kunna stoppa dig (stå dig emot) under alla dina livsdagar. Så som jag var med Mose, så ska jag också vara med dig [Josua]. Jag ska inte lämna dig (svika dig, låta dig sjunka) eller överge (lämna, släppa taget om) dig. [5 Mos 7:24; 31:6, 8; Heb 13:5]
På den dagen gjorde Herren (Jahve) Josua stor i hela Israels ögon och de vördade (fruktade) honom, på samma sätt som de vördat (fruktat) Mose, alla dagar i resten av hans liv.

Domarboken (1)

Och Simson sade: "Låt mig själv (min person – hebr. nefesh) dö med filistéerna." Och han sträckte sig i sin styrka (sin egen förmåga – hebr. koach) och huset [Dagons tempel] föll över furstarna och över hela folket som var där. Och de han dödade när han dog, var fler än de som han dödat medan han levde. [Det är tydligt att Gud svarar på Simsons bön, men även här använder Simson sin egen förmåga. Avslutningen blir också ett vemodigt konstaterande att denne man med en speciell kallelse slösade bort sitt liv och gjorde mer för israeliterna död än när han levde. Hans sista ord "Låt mig dö med filisteerna" blir ett tragiskt sista ord från den som var tänkt att vara en nasir, avskild för Guds tjänst. I nästa vers noteras hur israeliterna hämtar hans kropp och ger honom en värdig begravning.]

1 Samuelsboken (2)

Och hon gav ett löfte och sade: "O Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), om du verkligen vill se på din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma bort din tjänarinna, men vill ge din tjänarinna en son, då ska jag ge honom till Herren (Jahve) för hela hans liv, och ingen rakkniv ska komma på hans huvud." [Han ska bli en Guds nasir, se 4 Mos 6:1–21.]
Och Samuel dömde Israel alla dagar under sitt liv (så länge han levde).

2 Samuelsboken (4)

Saul och Jonatan,
    de älskade, och sköna i deras liv,
    också i deras död var de inte åtskilda,
de var snabbare än örnarna,
    de var starkare än lejonen.
Och Ittaj svarade kungen och sade: "Herren (Jahve) lever och min herre kungen lever, med säkerhet på den plats där min herre kungen är, om det är för död eller för liv, där ska din tjänare vara."
Och Avshalom hade under sin livstid rest upp en pelare åt sig som finns i Kungadalen, för han sade: "Jag har ingen son som bevarar mitt namn i hågkomst." Och han gav pelaren sitt eget namn och den kallas Avshaloms hand till denna dag.
Och Barzilaj sade till kungen: "Hur många är dagarna av åren i mitt liv, att jag skulle gå upp med kungen till Jerusalem?

1 Kungaboken (4)

[Här i vers 21 börjar kapitel 5 i den Hebreiska texten:] Och Salomo regerade över hela kungariket från floden till filistéernas land och till gränsen mot Egypten, de bar fram gåvor och tjänade Salomo alla hans livsdagar.
Men jag ska inte ta hela kungariket ur hans hand utan jag ska låta honom vara furste alla hans livs dagar, för min tjänare Davids skull som jag valde, eftersom han höll (vaktade, skyddade, bevarade) mina budord (tydliga befallningar) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat").
eftersom David gjorde det som var rätt i Herrens (Jahves) ögon och inte vände åt sidan från något som han hade befallt honom alla hans livs dagar, förutom incidenten med Orija, hettiten.
Och det var krig mellan Rechavam och Jerovam alla hans livs dagar.

2 Kungaboken (2)

Och han bytte ut hans fångdräkt och han åt bröd inför honom oavbrutet alla hans livs dagar (så länge han levde).
Och hans underhåll (apanage) var ett oavbrutet underhåll som gavs honom av kungen, varje dag en bestämd del (ranson), alla hans livs dagar (så länge han levde).

Job (6)

Varför ges till en ond ljus och liv till en bitter själ?
Kom ihåg (tänk på) att mitt liv är en vindfläkt,
    att mitt öga inte längre [aldrig igen] får se det goda.
Är jag ren (hebr. tam), jag vet att min själ inte är det,
    föraktar jag mitt liv.
Min själ har tröttnat (naqat, finns bara här) genom livet,
    jag lämnar över mina bekymmer jag talar i min själs bitterhet.
liv och nåd (omsorgsfull kärlek, chesed) har du gjort med mig
    och din räkenskap har din Ande hållit (vaktat, skyddat, bevarat).

Psaltaren (24)

Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig;
    låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig),
    och lägga min ära i stoftet [smutskasta mig, föra mig till graven med skam, se 1 Mos 3:19]. [En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se Dan 2:5. Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se 2 Kung 10:27; Esra 6:11.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Du visar mig (förklarar, tillkännager, kungör) livets stig (välkända, upptrampade gångväg)
    Stor (total, sprudlande) glädje finns i överflöd i din närvaro (inför ditt ansikte),
    ljuvlighet (fröjd, sötma, behag, härlighet) för evigt (ständigt, alltid) på din högra sida (i din högra hand). [liv och glädje, närvaro och ljuvlighet är i grundtexten i plural, vilket betonar Guds oräkneliga tillgångar och välsignelser. Det finns också en koppling i hur Gud ger uppenbarelse och hjälp att välja rätt väg när vi söker hans ansikte. Hans högra hand är full av ljuvliga, goda gåvor som han är redo att ge!]
Rädda mig från människor genom din hand (mäktiga kraft),
    från denna världens människor,
    vars arvedel (enda mål) är det här [temporära] livet,
    du fyller deras buk med dina skatter,
    de har många söner och lämnar sitt överflöd till sina barn. [Gud är källan till allt gott, se Jak 1:17. Han låter solen gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga, se Matt 5:45. Även om dessa aktivt ogudaktiga människor inte vet om det, kommer allt gott de fått från Gud. Utan Gud kretsar livet bara runt det som hör till det jordiska och deras högsta mål är att lämna ett arv till sina barn. Det är i sig inte fel, men det är inte det högsta syftet med livet.]
När han bad dig om [uppståndelse] liv,
    gav du honom ett långt liv (längd av dagar) för alltid och evigt.
Ja [ja, så är det verkligen], din godhet och nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed)
    ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv.
Jag vill återvända till (återupprättad vill jag bo i) Herrens (Jahves) hus (tempel, familj)
    alla mina dagar (ordagrant: "till dagars längd"). [Versen inleds på hebreiska med ach som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. David som genom hela sitt liv upplevt Herrens godhet och nåd, är förvissad om att Herren ska fortsätta att följa honom. Detta förstärks ytterligare genom att ordet som normalt används för att jaga, förfölja och rusa efter någon används. Det är inte hans fiender som har tagit upp jakten på honom (Ps 7:6; 31:16; 143:3), utan bara den gode herdens godhet och nåd som inte släpper honom ur sikte (Joh 10:11). Ordet för att återvända, shuv (som också används i vers 3 och översätts med vederkvicker), har en rik innebörd och talar här om någon som gång på gång kommer till templet för att tillbe i Herrens hus. Prepositionen bet gör att det ordagrant blir "och återvända i huset Herrens". Även om man inte rent fysiskt bodde i templet (som leviterna gjorde under tjänstgöringen), kan det ändå betyda att det var här man kände sig som hemma. En del lägger till en vokal och ser istället ordet jashav, något som översättarna av Septuaginta troligtvis gjort eftersom de skriver "att slå sig ner/bosätta sig". Betydelsen blir då densamma som i Ps 27:4, dvs. att ha sitt hjärtas hemvist och boning hos Herren i templet.]
Ta inte bort mig (ryck inte bort mitt liv) med syndare,
    ta inte bort mitt liv (min existens) med mördare (män av blod, plural, de som har spillt oskyldigt blod),
Av David. [På samma sätt som Psalm 25 och 26, inleds även denna psalm med bara Davids namn. Den grekiska översättningen Septuaginta tillägger här att David blev smord till kung innan han skrev denna psalm. Detta finns dock inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.]
-

Inledande förvissning

Herren (Jahve) är mitt ljus [Joh 1:4] och min frälsning (befrielse, räddning, trygghet)!
    Vem skulle jag frukta (vara rädd för)?
Herren (Jahve) är mitt livs värn (skydd, tillflykt, säkra fästning – den som försvarar mig)!
    Vem skulle jag förskräckas (fasa, skaka) inför? [Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua – det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på att vår frälsning finns hos Gud. Han är lik en säker fästning där jag snabbt kan söka skydd vid fara. I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: "ljus, frälsning och tillflykt". David beskriver dem som kommer emot honom i vers 2 med tre ord: "onda människor, motståndare och fiender".]
Ett [en sak] har jag begärt av Herren (Jahve),
    [bara] detta söker jag (längtar jag efter):
att få bo i Herrens (Jahves) hus
    i alla mina livsdagar,
skåda (se; intensivt betrakta) Herrens (Jahves) ljuvlighet (välbehag, nåd)
    och reflektera [urskiljande begrunda; betraktande söka svar] i hans tempel. [När David skrev denna psalm var templet ännu inte byggt. Det uppfördes senare under hans son Salomos första regeringstid, se 1 Kung 6:1, 37–38. David var dock den som fick föra arken till Jerusalem, se 1 Krön 16:1; 2 Sam 6. I tabernaklet, och även senare i templet, fanns arken med nådastolen där Guds närvaro och helighet vilade. Samtidigt är Bibeln tydlig med att Gud inte bor i mänskligt byggda hus, se 1 Kung 8:27. Davids längtan är få omgärdas och präglas av Guds närvaro och helighet, se vers 13 och Ps 28:2; 65:5; 84:5; 134:1. Ordet för ljuvlighet är hebr. noam som har en innebörd av nåd – där dess fullhet, välvillighet och välbehag betonas i kombination med favör. Det är här första gången det används, av totalt sju gånger i GT. I vers 4–6 används fyra synonymer: hus, tempel, hydda och boning.]
Ett ögonblick varar hans vrede,
    hela livet hans nåd (favör, glädje, behag, välvilja).
På kvällen gästar gråt,
    men på morgonen jubelsång.
[Gråten är som en tillfällig nattgäst som avreser redan tidigt nästa dag. Den kan förvandlas till glädje – hastigt, som över en natt. Lika säkert som det efter varje natt kommer en ny dag, lika mycket förtröstar psalmisten på att Gud kommer att gripa in.]
Mitt liv är på väg att sluta i sorg,
    mina år i suckan;
min styrka (kraft) är borta (jag faller ihop) på grund av min synd [skuld, straff; grekiska översättningen har "svaghet"],
    benen i min kropp blir allt svagare (ger vika).
Vem är den människa, som älskar livet,
    som önskar se många dagar och ha det gott? [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vem" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som vill leva ett liv till fullo? Föregående vers talade om att vörda Herren. Denna vers visar att sann gudsfruktan inte begränsar, istället är det vägen för verklig glädje.]
För hos dig är livets källa (livets ursprung, källflöde),
    i ditt ljus ser vi ljus.
Om dagen ska Herren (Jahve) befalla sin nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) [mot mig],
    om natten är hans sång hos mig
    – en bön till mitt livs Gud (den levande Elohim).
Även om han prisar sig själv under livet [Ps 10:3; Luk 12:19]
    – andra lovordar (tackar, berömmer, applåderar) dig när du lyckas väl –
För [att få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) är bättre än livet självt,
    mina läppar ska lovsjunga (prisa) dig.
Därför ska jag välsigna (prisa) dig med mitt liv (så länge jag lever),
    i ditt namn ska jag lyfta mina händer [i bön och vördnad för dig].
Hör, Gud (Elohim), min röst i min klagan (hör mitt lågmälda grubblande, mitt ibland bittra ordflöde),
    bevara mitt liv från fiendens terror (förskräckelse över fienden).
Han bevarar våra liv
    och tillåter inte vår fot att vackla.
För min själ (hela min varelse) är mättad med bekymmer,
    och mitt liv dras mot Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
som köper tillbaka (återlöser) [och på så vis räddar] ditt liv från graven (döden, dödsriket) [från ett liv i meningslöshet],
    som kröner (hedrar) dig [min själ] med nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (ömsint nåd),
Jag ska sjunga till Herren (Jahve) så länge jag lever,
    jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim) så länge jag andas.
Herren (Jahve) välsignar dig från Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och låter dig se Jerusalems goda
    i alla dina livsdagar.
Som daggen på Hermon [i norra Israel]
    – kommer ner över Sions berg [tempelberget i Jerusalem].
[I ett regnfattigt land så är daggen livsavgörande för växtligheten, skörden och livet, se Jes 26:19; Sak 8:12; Hos 14:6. Kungens välvilja är lika livgivande och svalkande som daggen på gräset, se Ords 19:12. I 1 Mos 27:28 formar olja och dagg ett par, där oljan är en bild på regn.] För därifrån befaller Herren (Jahve) sin välsignelse – evigt liv! [En intressant notering med regn (och dagg) är att den berör alla, rättfärdig och orättfärdig, se Matt 5:45. Att leva i förlåtelse och endräkt är en troendes aktiva beslut, se Matt 6:12, 14–15; Rom 12:18 som påverkar hela samhället. Denna psalm avslutas med ett svindlande löfte att som respons på sann enhet ska Herren befalla sin välsignelse – evigt liv.]
Jag ska prisa Herren (Jahve) hela mitt liv,
    jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim)
    om och om igen, så länge som mitt liv varar.

Ordspråksboken (33)

Ingen som går in till henne kommer tillbaka (hittar tillbaka),
    eller hittar livets stigar (välkända upptrampade gångvägar). [De hittar inte glädje och välsignelse.]
för hög ålder (dagars längd)
    
    och ett långt liv [många levnadsår]
    
    och frid (fred; fullständig harmoni)
    ger de (ska de tillägga/addera till) dig.
Hon är ett livets träd [ger livskraft och ett rikt liv] för dem som får tag i (greppar, tar ett stadigt tag om) henne,
    och lycklig (välsignad, glad, avundsvärd) är den som håller sig kvar hos henne.
De ska ge liv till din inre människa,
    och nåd (oförtjänt kärlek) [som ett dyrbart smycke] kring din hals.
Min son (vän, barn), lyssna och ta emot mina ord (löften, bud),
    så ska du få leva många år.
Ta ett stadigt tag om min förmaning (tillrättavisning, fostran, förädlingsprocess),
    släpp den inte, för den är ditt liv.
    [Vik inte undan för prövning utan låt den få göra sitt verk i dig.]
För de [Guds ord] är liv (levande, livgivande) för dem som hittar dem,
    helande (hälsa, livgivande) för hela kroppen.
Mer än allt [annat] ska du [som en skyddande väktare] troget vakta [bevara] ditt hjärta,
    för därifrån utgår liv [flödar livets källor; är upprinnelsen till liv]. [På samma sätt som hjärtat pumpar ut livgivande blod är en människas inre liv, tankar och moral avgörande för varje beslut och handlande, se Matt 12:35; 15:19; 2 Kor 13:5; Fil 4:6–7. Substantivet för "utflöden/utgångar" (hebr. totsaah) används här som ett verb (utgår). Även ordet för "liv" (hebr. chajim) står i plural, men böjs som singular. Det är ett sätt att visa livets många skiften och skeenden, se 1 Mos 2:7.]
Hon undviker att vandra på livets stig, hennes vägar (spår) är ostabila (föränderliga, flyktiga),
    och hon vet inte ens om det.
För budet (hebr mitzva) är en lykta [oljelampa], och undervisningen (Torah) ett ljus,
    och förmanande tillrättavisning (tuktan som leder till disciplin, ordning och lydnad) är vägen till livet.
    [Den judiska traditionen har identifierat 613 mitzvot (plural av mitzvah) i Torah – de fem Moseböckerna. Ordet Torah används också allmänt om undervisning och innefattar hela GT.]
För den som ständigt finner mig [visheten personifierad],
    hittar livet och får (producerar, drar till sig) Herrens (Jahves) favör (glädje, fröjd, gillande, acceptans).
För genom mig [visheten från Gud] förökas (multipliceras) dina dagar,
    och år läggs till ditt liv.
Den rättfärdiges mun (ord) är en källa till liv,
    men en syndares tal är en täckmantel för ondska (våld).
Den rättfärdiges inkomst leder till liv,
    men syndarens (den skyldiges, kriminelles) vinst leder bara till mer synd.
Den som tar emot tillrättavisning befinner sig på livets stig (välkänd, upptrampade gångväg),
    men den som nonchalerar tillrättavisning går vilse.
Sann rättfärdighet leder till liv,
    men den som ständigt strävar (söker) efter ondska jagar den till sin egen död (den leder till döden).
De rättfärdigas frukt (resultat, vinst) är som ett livets träd,
    och den som vinner hjärtan är vis.
    [Den grekiska översättningen Septuaginta har i stället för den synonyma parallellen "vinner hjärtan", ett motsatsförhållande: "men våld utsläcker liv".]
På rättfärdighetens stig (välkända, upptrampade gångväg) finns liv,
    och på den vägen finns ingen död utan evigt liv.
Hopp (förväntan) som drar ut på tiden gör hjärtat sjukt (sorgset, svagt),
    men en uppfylld önskan (längtan) är ett livets träd [återupplivar och ger styrka].
En vis människas undervisning (hebr. Torah) är en källa av liv
    som gör det möjligt att undvika dödens fällor.
Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahve) är en källa till liv,
    den gör att dödliga fällor kan undvikas.
Ett sunt (friskt) sinne (hjärta) ger liv och hälsa i kroppen,
    men avundsjuka (missunnsamhet, bitterhet) är som röta (förruttnelse) i benen.
Den tunga som talar helande (läkande, uppbyggande) ord är ett livets träd,
    men när den avsiktligt är falsk (förvanskande, förvriden) krossar den anden.
    [Hos både den som lyssnar och den som talar.]
Den förståndige vandrar uppåt [mot himmelen]livets stig (välkända, upptrampade gångväg),
    och på så vis undviker han Sheol (underjorden – de dödas plats) därnere.
Det öra som lyssnar på livgivande tillrättavisning
    kommer att bli kvar bland de visa.
I skenet av kungens närvaro finns liv,
    och hans favör (gillande) är som ett moln som ger sent regn (vårregn – hebr. malqosh).
    [Det sista regnet innan skörden som ger näring åt frukten, till skillnad från höstregnet (hebr. jore) som gör så att sådden gror.]
Sunt förnuft (kunskap, insikt, förståelse) är en livets källa för dem som äger det,
    men de oförnuftiga straffas av sin egen dårskap.
Tungan har makt över död och liv,
    de som älskar [att bruka] den får [också] äta dess frukt. [Vers 20 och 21 hör ihop. Frukt talar om konsekvenser, se Matt 7:17. Med tungan formar vi vårt tal och vår bekännelse,, se Ords 15:3–4; Matt 12:35; Rom 10:9; Jak 3:2–12.]
Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahve) leder till liv,
    den som gör det vilar mätt (tillfredsställd, har överflöd) och undgår ondska.
Den som strävar (följer, jagar) efter rättfärdighet och nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)
    finner liv, rättfärdighet och ära. [Matt 10:39]
    [Versens motsvarighet, men också dess motsats återfinns i Ords 11:27. Ära och liv återkommer i Ords 22:4.]
Till slut är ödmjukhet (saktmod, mildhet) [då den har fått blomma ut i sin fullhet]
    att frukta (respektera, vörda) Herren (Jahve)[det för också med sig]
    rikedom (ymnigt välstånd) och ära (härlighet) och [evigt] liv. [Ords 21:21] [Hebr. ekev som här översatts "till slut" betyder ordagrant häl och delar rot med namnet Jakob (hebr. Jakov). Det beskriver ofta något som "följer i fotspåren", men kan även översättas "eftersom" (1 Mos 22:18) eller "lön/resultat" (Ps 19:12). Att ödmjuka sig inför Gud både förutsätter och ger en sund gudsfruktan – ödmjukhet är att vörda Herren. Rikedom och ära står i singular. Hebr. kavod beskriver den tyngd av härlighet och ära som fanns i Guds närvaro i det allra heligaste i tabernaklet och templet. Det sista hebreiska ordet chajim, som betyder liv, står alltid i plural och beskriver livet i dess fullaste mått och innefattar därför även evigt liv, se 2 Mos 2:7.]
Och där [på det nyinköpta fältet] ska getterna mjölka tillräckligt med mat
    till dig, din familj och till underhåll för dina tjänarinnor.
Hon gör det som är gott för honom, inte det som är ont,
    i alla sina livsdagar. [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Verbet "Hon gör det som är gott" börjar med denna bokstav, och förstärker att hon är en positiv kraft som för med sig välgång och framgång, och inte smärta och förödelse.]

Predikaren (13)

Jag sökte i mitt hjärta hur jag skulle kunna skämma bort mitt kött (min kropp) med vin, och mitt hjärta ledsagade sig självt med vishet om hur man håller fast vid dårskap, till dess jag såg vad som är bäst för människosläktets söner, vad de ska göra under himlarna de få dagarna av sina liv. [Besvikelse: frågan om livets mening kan inte tryckas ner med alkohol och droger.]
Och jag hatade livet eftersom arbetet som görs under solen är smärtsamt för mig, för detta är fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
Jag vet att det inte finns något bättre för dem än att glädja sig och att vara tillfredsställda så länge som de lever.
[Slutsats – gläd dig över vad Gud har gett dig.]
Skåda det som jag har sett: Det är gott, ja det är välgörande för en man att äta och dricka och njuta av allt sitt arbete, när han strävar under solen alla hans livsdagar som Gud (Elohim) har gett honom, för detta är hans del.
För de är inte många, så låt honom komma ihåg sitt livs dagar, för Gud (Elohim) svarar honom med glädje i hjärtat.
För vem vet vad som är gott för människan i hennes liv, alla dagar av hennes fåfänga liv som hon tillbringar som en skugga? [1 Krön 29:15; Ps 144:4; Job 8:9; 14:12] Vem kan tala om för en människa vad som ska komma efter henne under solen?
Så jag anbefaller glädje, att en människa inte har något bättre under solen än att äta och dricka och vara glad, och att detta ska vara med honom i hans arbete alla de dagar i hans liv som Gud (Elohim) har gett honom under solen.
Detta är en ondska i allt som görs under solen, att det oförutsedda händer (drabbar) alla. Ja även människosönernas hjärtan är fulla av ondska, och galenskap (dårskap) är i deras hjärtan medan de lever och därefter går de till döden.
Njut av livet med hustrun som du älskar alla livets fåfänga dagar som han har gett dig under solen, alla dina fåfänga dagar, och (njut av livet) i ditt arbete som du arbetar med under solen. Det är din del i livet (din livslott).
Bröd är gjort för skratt (glädje)
    och vin gör livet glatt
    och pengar (silver) är svaret på allt.

Jesaja (4)

Då ska det ske att vem som än är kvar i Sion [tempelberget i Jerusalem] och vem som än är kvar i Jerusalem ska kallas helig, alla som är upptecknade bland de levande i Jerusalem.
Min boning är uppryckt
    och bortburen från mig som en herdes tält,
som en vävare har jag rullat ihop mitt liv.
    Han ska hugga av mig från trumman,
    från dag till natt ska du göra slut på mig.
Herre (Adonai) av dessa ting lever människan
    och där finns också livet för min ande,
därför upprättar du mig
    och gör mig levande (upprätta min hälsa och låt mig leva)!
Herren (Jahve) är redo att frälsa mig.
    Därför ska jag sjunga sånger till stränginstrument
alla dagar i mitt liv
    i Herrens (Jahves) hus.

Jeremia (4)

Döden ska väljas hellre än livet av alla som återstår, som är kvar av denna onda familj, som är kvar på alla de platser dit jag har drivit dem, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Och till detta folk ska du säga: Så säger Herren (Jahve): Se jag ska ställa framför er livets väg och dödens väg. [Se 5 Mos 30:15, 19]
Och han [Jehojachin] bytte ut hans fångdräkt och han åt bröd inför honom oavbrutet alla hans livs dagar (så länge han levde).
Och hans underhåll (hebr. apanage) var ett oavbrutet underhåll som gavs honom av kungen, varje dag en bestämd del (ranson), alla dagar till hans död, alla hans livs dagar (så länge han levde).

Klagovisorna (2)

I fängelsehålan har de gjort slut på mitt liv,
    med sina händer har de lagt (kastat) stenar på mig.
Herre (Adonai) du har försvarat mitt liv (min själ – hebr. nefesh),
    du har återlöst mitt liv.

Hesekiel (2)

För säljaren ska inte återvända till det som är sålt även om det fortfarande är levande, för synen berör (angår) hela dess skara som inte ska återvända, och ingen man ska återvända till sin synd levande, ingen ska vara stark (fast, säker, tapper).
Om han återlämnar det han tagit i pant.
    [Vid lån fick den skuldsatte lämna ifrån sig sin mantel, men den skulle lämnas tillbaka innan solen gick ner, se 2 Mos 22:26.]
Om han ger tillbaka det han stulit (plundrat).
Om han lever efter livets bud (vandrar med Gud) utan att göra det som orätt. Då ska han verkligen leva, och han ska inte dö.

Daniel (1)

Många som har somnat in i mullen [är döda och begravda] ska väckas upp [uppstå, få liv igen]: en del till evigt liv, andra till skam [plural] och evig fasa (avsky). [En dag kommer alla människor att uppstå och få möta Gud, se Job 19:26; Ps 17:15; Jes 26:19.]

Jona (3)

Jag gick ner [se Jona 1:3, 5] till bergens botten,
    jorden med hennes stängsel var omkring mig för alltid.
Likväl tog du mig upp ur djupet,
    Herre min Gud (Jahve Elohim).
Så ta i stället mitt liv, Herre, för jag vill hellre dö än leva." [Kanske var Jona rädd för att assyrierna skulle hota Israel igen som de gjort tidigare, se 2 Kung 18:19.]
När solen gått upp hade Gud (Elohim) förberett en glödhet östanvind. Solen stekte Jona på huvudet så han var nära att svimma. Då önskade han sig döden och sade: "Det är bättre för mig att dö än att leva." [I dessa verser nämns det lilla trädet, masken, solen och östanvinden. Gemensamt är att det var Gud som sänt dem, på samma sätt som han tidigare hade sänt stormen och fisken, se Jona 1:4; 2:1.]

Malaki (1)

Mitt förbund med honom var för livet och friden (fullheten på alla områden – hebr. shalom) och jag gav dem till honom som vördnad. Han vördade mig och han var betagen av vördnad för mitt namn.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.