1945 – הוֹי (håj)

ve!


Typ:
Hebreiska: הוֹי (håj)
Ursprung: a prolonged form of H1930 (הוֹ) (akin to H188 (אוֹי))
Användning: 51 ggr i GT

Engelsk översättning

woe!
ah, alas, ho, O, woe

Engelsk beskrivning

1) ah!, alas!, ha!, ho!, O!, woe!


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Användning i GT


1
21
11
3
2
1
1
5
2
4
Totalt    51

Passager (51 st)


Ve, ett syndfullt land,
    ett folk nedtyngt med överträdelser,
avkomma (barn) från dem som gör det onda,
    söner som handlar korrumperat.
De har övergett Herren (Jahve),
    de har föraktat Israels Helige.
    De har vänt sig bakåt (gått bort från Gud).
Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot),
    den mäktige i Israel:
"Ve! Jag ska få lättnad från mina fiender
    och ta hämnd för mig själv på mina motståndare.
[Det första av sex verop:]
Ve över dem som sätter (placerar, bygger) hus vid hus,
    som lägger fält till fält,
till dess det inte finns mer utrymme,
    och man blir tvungen att bo ensam mitt i landet. [Detta refererar till rika som systematiskt tar över marken, vilket går emot reglerna för ägandeskap, se 3 Mos 25; 4 Mos 26:55. Se även 1 Kung 21:1‑3; Mika 2:2. Det första veropet riktar sig nu mot denna elit i Juda som ignorerade rättvisan för egen vinnings skull.]
[Det andra veropet:]
Ve över dem som stiger upp tidigt på morgonen,
    för att de ska kunna få en stark dryck,
som stannar uppe sent
    till dess vinet gör dem upphetsade (berusade). [Ords 23:30]
[Det tredje veropet:]
Ve över dem som drar överträdelser med linor av fåfänga (svek)
    och synd som om det var ett vagnsrep.
[Det fjärde veropet:]
Ve över dem som kallar ont gott,
    och gott ont.
Som byter ut (förvränger, kastar om betydelsen av) mörker till ljus,
    och ljus till mörker,
som byter ut (förvränger, kastar om betydelsen av) bittert till sött
    och sött till bittert.
[Det femte veropet:]
Ve över dem som är visa i sina egna ögon,
    och kloka i sin egen uppsyn.
[Det sjätte och sista veropet:]
Ve över dem som är stora vindrickare,
    och stridsmän som blandar till starka drycker,
Ve den som ristar in (hebr. chaqaq) orätt (ondska – det som skadar och bryter ner: tomhet – avgudadyrkan)
    som förordningar ("inristade bud" – hebr. chuqim),
och över skrivarna
    som sätter synden på pränt,
Ve Assyrien [Ashur – Syrien personifierad], min vredes stav,
    i vars hand min skummande vrede är som en stav.
Ve! Många folks uppror som ryter som det rytande havet, och rusningen av länder som rusar som de mäktiga vattnen rusar.
Du land med surrande vingar,
    som ligger bortom (på andra sidan) Kushs floder [söder om nuvarande Etiopien och Sudan],

Nu följer en sektion med sex ve-rop, se Jes 28:1; 29:1, 15; 30:1; 31:1; 33:1. De två sista kapitlen (34-35) hör tematiskt ihop med budskapet som startade i kap 28. På samma sätt som bokens två första sektioner (1-12 och 13-27) slutar med seger och glädje, avslutas detta stycke på samma sätt.

Herren dömer Samarien – fienden i norr

Första veropet

Ve över den stolta kronan på Efraims druckna,
    hans ärbara skönhet är en vissnande blomma
på huvudet i den fruktsamma dalen [staden Samarien i det norra riket]
    med dem som är slagna av vin.
Ve, Ariel, Ariel ["Guds lejon" – poetiskt för Jerusalem],
    staden där David slog läger.
Lägg år till år,
    låt högtiderna komma runt. [Här i vers 1, 2 och 7 är enda gången namnet Ariel används. Det består av ordet för lejon (hebr. ariel) och det generella ordet för Gud (hebr. el). Det syftar poetiskt på staden Jerusalem.]
Ve över dem som försöker dölja sina råd från Herren (Jahve), deras arbete görs i mörkret och de säger: "Vem ser oss?" och "Vem känner (har kunskap om) oss?"
Ve över de upproriska sönerna,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
som tar råd, men inte från mig,
    och som smider planer, men inte från min Ande,
    så att de lägger synd på synd (överträdelse på överträdelse).
Ve över dem som går ner till Egypten för [att hämta] hjälp
    och litar på sina hästar
och förtröstar på vagnar, för att de är många [Ps 20:8],
    och på ryttare för att de är mycket mäktiga,
men de ser inte till Israels helige [för befrielse],
    inte heller söker de Herren (Jahve).
[Det sjätte och sista veropet i kap 28-35.] Ve dig, som tillspilloger [de fientliga nationerna, se vers 3‑4]
    och inte blir tillspillogiven,
och som agerar förrädiskt
    utan att de agerar förrädiskt mot dig.
När du har slutat med att tillspilloge,
    ska du bli tillspillogiven,
och när du har tröttnat på att agera förrädiskt
    ska de agera förrädiskt mot dig.
Ve över honom som går till rätta (befinner sig på en trång plats) med sin skapare,
    som en krukskärva bland jordens krukor.
Ska leran säga till krukmakaren: "Vad gör du?"
    eller "Ditt arbete, det har inga händer"?
Ve, över honom som säger till sin far: "Varför avlade du"?
    Eller till en kvinna: "Varför födde du"? [Här anklagas kvinnan för att hon inte har gjort abort.]

Nu kommer bokens sjunde och sista del. Dessa budskap (på samma sätt som de första i kap 1-12) är en kombination av profetiska ord som både rörde vid Jesajas samtid, men också en framtida upprättelse. De 11 sista kapitlen avslutar Jesaja bok. Även denna sektion är uppbyggd som en kiasm och sammanfattar många teman från hela boken. Centralt finns tre poem i kapitel 60-62 där Herrens smorde tjänare proklamerar nyheten om Guds rike. A Alla nationer är inbjudna, Jes 56:1‑8
  B Kontrast mellan onda och goda tjänare, Jes 56:9‑58:14
   C Bön om omvändelse, Jes 59
      D Den smorde tjänaren kungör riket, Jes 60‑62
    C´ Bön om omvändelse, Jes 63‑64
  B´ Kontrast mellan onda och goda tjänare, Jes 65:1‑66:4
A´ Alla nationer är inbjudna, Jes 66:5‑24

Inbjudan

Hör upp (hallå, ve)! [Hebreiska hoj används under begravningar som ve-rop. Här verkar Jesaja använda det för att kalla på uppmärksamhet, men samtidigt anar vi en ton av vemod i uttrycket. I vers 2‑3 används det vanligaste hebreiska ordet för att lyssna – shama, se även 5 Mos 6:4.] Någon som är törstig? [En individuell personlig fråga.]
    Kom [plural – alla är välkomna] till vattnen!
Även den som inte har några pengar (något silver)
    – kom, köp säd och ät!
Ja, kom och köp säd utan pengar
    och utan (till ingen) kostnad vin och mjölk.
    [Kom och få gratis det som annars brukar kosta.]
Ve! Herrens (Jahves) svärd [en symbol på Herrens dom],
    hur länge ska det hålla på innan det blir tyst?
Stick ner dig själv i din skida,
    vila och var stilla.
"Människobarn profetera mot Israels herdar och säg till dem, till herdarna: "Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Ve er Israels herdar som föder er själva! Ska inte en herde föda fåren?
Ve dem som önskar
    Herrens (Jahves) dag!
Varför vill du ha Herrens (Jahves) dag?
    Den är mörker, inte ljus.
Ve, över dem som är lugna (inte oroar sig, tar det med lättja) i Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och dem som känner sig säkra på Samariens berg,
de celebra männen [de som anser sig vara eliten] i den första av nationerna,
    till vilka Israels hus hör (ordagrant: kommer).
Ve (hebr. hoj) över dem som förordar orättfärdighet
    och gör det onda på sina bäddar!
När morgonen har ljusnat verkställer de det,
    eftersom det står i deras makt (ordagrant den makten, kraften, finns i deras händer).
Ve över den blodiga staden [Nineve]!
Hon är helt fylld av lögn
    och plundring (våld),
    släpper aldrig bytet (slutar aldrig föra in rov).[Assyrierna var kända för att luras vid uppgörelser. Deras grymhet bekräftas också av monument med inskriptioner som beskriver hur fångar spetsades levande på pålar, flåddes, halshöggs, släpades efter hästar och hängdes upp. De kungliga krönikorna beskriver också hur assyrierna var ute på krigståg. Man dödade eller förde bort folk i exil, jämnade städer med marken, plundrade, brände träd och förstörde jordbruksmark.]
[Genom alla tider har människor undrat över ondskan i världen. Habackuk har ställt frågor till Gud. Först handlade det om ondskan i Juda, se Hab 1:2‑4. Senare undrar han hur Gud kan tillåta Babylon att invadera en nation som i jämförelse i alla fall är mer rättfärdig, se Hab 1:12‑17. Habackuk inser att Gud är allsmäktig och håller sin hand över det som sker, se Jer 1:11‑12.
    Följande stycke är som en sång som de nationer som drabbats av Babylons våld sjunger ut. De sex ve-ropen börjar alla med ett smädande (vers 6, 9, 12, 15, 19a), fortsätter med ett hot (vers 7, 11, 13, 16, 20) följt av kritik (vers 8, 10, 14, 17‑19b).]
Ska inte alla dessa göra ett ordspråk mot honom
    och hånfullt begabba honom och säga:

Ve till den som utpressar

Ve över honom som förökar det som inte är hans! Hur länge?
    Och som fyller sig själv med tunga skulder [alternativ översättning: många löften]!
Ve över honom som får ondskans vinster för sitt hus,
    så att han kan placera sitt bo högt
    i förhoppning om att bli befriad från ondskans makt.
Ve över honom som bygger en stad med blod
    och etablerar en stadsdel med missgärningar!
Ve över honom som ger sin granne att dricka
    och lägger dit gift och gör honom drucken
    så att han ska kunna se hans nakenhet.
Ve över honom som säger till träet: "Vakna",
    till den stumma stenen: "Stå upp!"
Kan detta undervisa?
    Se, det är överdraget med guld och silver
    och det finns ingen ande (andedräkt, liv) i dess mitt.
Ve över invånarna längs havet,
    Keretims land [kretensare – folkslag ursprungligen från ön Kreta].
Herrens (Jahves) ord är emot er.
    Kanaan, Filistéernas land:
"Jag ska fördärva dig
    tills det inte längre finns några invånare hos dig."
Ve över den förtryckta staden [Jerusalem],
    befläckad (oren, snuskig) och besudlad.
Ve! Ve! Fly från landet i norr, säger Herren (Jahve), för jag har strött ut dig över gränserna som himlens fyra vindar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Ve! Fly Sion, du som bor med Babels döttrar.
Ve de värdelösa herdarna
    som överger hjorden!
Svärdet ska vara på hans arm
    och över hans högra öga.
Hans arm ska bli uttorkad (förlamad)
    och hans högra öga ska bli fullständigt förmörkat (mörkt mörkt – förblindat).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.