Referenser (186 st)
1 Moseboken (2)
Han drack av vinet och blev drucken, och han var naken (utan täcke) inne i sitt tält.
Och han byggde där ett altare och kallade platsen El-
Betel [Guds "Guds hus"], för där hade Gud uppenbarat sig för honom när han flydde från sin brors
[Esaus] ansikte.
[Tillägget här av El (som betyder Gud) till platsen Betel betonar Guds närvaro på den platsen, se även .]2 Moseboken (1)
Inte heller ska du gå upp på trappsteg till mitt altare, för att din nakenhet inte ska bli avslöjad därpå.
3 Moseboken (24)
[Incest och sexuella relationer mellan nära släktingar är förbjudna. Ordet "närma sig" används i , och och ramar in stycket. Ett centralt ord som används 24 gånger i är nakenhet (hebr. ervah) som även kan översättas genitalierna och används också för sexuella relationer. Totalt 11 verser () börjar alla med det ordet. Det finns en tydlig struktur med flera kiasmer: Släkting – inte närma dig,
Din mor,
Din fars hustru,
Din syster,
Ditt barns dotter,
Din halvsyster,
Din fars syster,
Din mors syster,
Din fars brors hustru – inte närma dig,
Din sons hustru,
Din brors hustru,
En kvinna och hennes dotter,
En kvinna och hennes syster,
Kvinna under menstruation – inte närma dig, Incest tas upp även i följande passager: ; ; ; ; . Dessa bibliska regler ligger som grund för många länders lagar. I Israel straffas den som har sexuella relationer med sina egna barn med fem års fängelse. I svensk lagstiftning regleras incest i 6 kap. 7 § brottsbalken där straffet är högst två år. Mellan helsyskon är straffet fängelse i högst ett år.] [Släkting]
Ingen man (hebr. ish ish – upprepningen av "man" betonar att det är ett generellt förbud) ska närma sig en nära släkting (kött av eget kött) för att blotta hennes nakenhet (ha en sexuell relation med henne).
Jag är Herren (Jahve).
[ formar en kiasm med 7 förbjudna nära relationer. I en kiasm hör ämnen ofta parvis ihop. Första och sista, andra och näst sista, osv. Här rör sig kiasmen utåt i släktskap, från mor, far, barn och sist barnbarn. Moderns sida (, ), faderns sida (se , ), följt av syskon (, ) och sist barnbarn ().] [Din mor]
Din fars nakenhet och din mors nakenhet ska du inte blotta,
hon är din mor;
du ska inte blotta hennes nakenhet (ha en sexuell relation med henne).
[Hör tematiskt ihop med – incest på din mors sida av släkten är förbjudet. Se även ; .]
[Din fars hustru]
Din fars frus nakenhet ska du inte blotta (ha inte en sexuell relation med henne),
hon är fars nakenhet [eftersom man och hustru är "ett kött", se ; ].
[Hör tematiskt ihop med – incest på din fars sida av släkten är förbjudet. Detta var känt som en otillåten relation långt innan lagen, som t.ex. med Ruben, se . Även bland hedningar var detta inte accepterat, se . Trots detta var det en medveten synd av Davids son Avshalom, se .]
[Din syster]
Din systers nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med din syster)
– oavsett om det är din fars dotter eller din mors dotter, född hemma eller borta.
[Hör tematiskt ihop med – incest mellan syskon är förbjudet. Förbudet gäller en syster på alla tänkbara sätt, tidigare äktenskap, utanför äktenskapet, osv.]
[Ditt barns dotter]
Din sondotters
eller dotterdotters nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med dina barnbarn),
för de är din egen nakenhet.
[Centralt i kiasmen (som rört sig tematiskt utåt i släktledet) förbjuds också incest med barnbarn.]
[Din halvsyster]
Din faders hustrus dotters nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med en halvsyster),
för hon är av din fars släkt och hon är din syster;
du ska inte blotta hennes nakenhet (ha en sexuell relation med henne).
[Din fars syster]
Din faders systers nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med din faster),
för hon är av din fars släkt.
[Din mors syster]
Din mors systers nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med din moster),
för hon är av din mors släkt.
[Din fars brors hustru]
Din fars brors nakenhet ska du inte blotta,
du ska inte närma dig hans hustru (du ska inte ha sexuellt umgänge med din farbrors hustru),
för hans hustru är din [ingifta] faster. [Ordet "närma" ramar in den första kiasmen som började i , samtidigt inleds nästa stycke här som avslutas med "närma dig" i .]
[Din sons hustru]
Din sonhustrus nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med din svärdotter),
hon är din sons hustru,
hennes nakenhet ska du inte blotta.
[Din brors hustru]
Din brors hustrus nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med din svägerska),
för det är din brors nakenhet.
[Här finns ett undantag när en broder dör och han och hans fru inte har några barn. Leviratäktenskapet beskrivs i och är frivilligt för båda parter, dock krävs en chalitzah-ceremoni för att lösa änkan att bli fri att gifta om sig.]
[Kvinna och hennes dotter,]
En kvinnas nakenhet
och hennes dotters nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med en mor och hennes dotter);
hennes sondotter eller hennes dotterdotters nakenhet ska du inte blotta,
för de är ju nära släktingar
– det är depraverat (oanständigt, en skändlighet) [; ].
[Hebr. zimmah kommer från zamam som betyder tänka och fantisera, se även och .]
[Kvinna och hennes syster – inte giftemål]
Och du ska inte ta en kvinna och hennes syster som hustru,
och skapa fiendskap (rivalitet) mellan dem,
och blotta båda deras nakenhet medan din första fru lever (du ska inte ha sexuellt umgänge med två systrar).
[Jakobs giftermål med Lea och Rakel är ett exempel på vilka problem detta skapar, se .]
[Kvinna under menstruation och efter födsel]
Du ska inte närma dig [jmf , ] en kvinna och blotta hennes nakenhet (ha sexuellt umgänge med henne) när hon har menstruation och är ceremoniellt oren. [Den ceremoniella reningen inkluderar både månadsreningen () och perioden på 40 respektive 80 dagar efter barnafödande (), se även ; .]
[Son + faders hustru – incest, se ]
Om en man ligger med en kvinna
som är hans fars hustru så blottar han sin fars nakenhet.
De ska båda straffas med döden.
De bär på blodskuld.
[I följande sektion är det Gud som straffar:] Om en man tar sin syster till hustru,
sin fars dotter
eller sin mors dotter
och ser hennes nakenhet, och hon ser hans nakenhet, är det en skamlig gärning. []
De kommer att försvinna (skäras bort) inför sitt folks ögon. [Passivformen indikerar att Gud straffar honom.]
Han bär på missgärning, eftersom han har blottat sin systers nakenhet.
Om en man ligger med en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes nakenhet,
blottar han hennes blodflöde.
De kommer att försvinna (skäras bort) ur sitt folk. [Passivformen indikerar att det är Gud som straffar dem.]
Du ska inte blotta nakenheten hos din mors syster (moster) []
eller din fars syster (faster) [],
för den som gör det blottar en nära släktings nakenhet.
De kommer att bära på missgärning.
Om en man ligger med sin farbrors hustru
blottar han sin farbrors nakenhet.
De kommer att bära på missgärning,
och de kommer att dö barnlösa.
Om en man tar sin brors hustru är det en oren gärning. []
Han blottar då sin brors nakenhet,
och de ska bli barnlösa. [Detta gäller om brodern lever, om brodern dog barnlös skulle en bror gifta sig (leviratäktenskap) och försäkra sig att brodern fick en ättling, se ; .]
4 Moseboken (3)
Då öppnade Herren (Jahve) Bileams ögon och han såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och han böjde sitt huvud och föll ner på sitt ansikte.
så förkunnar (säger, proklamerar) han som hör Guds (Els) ord,
som ser den Allsmäktiges syner
fallande (komma ner) [böjer sig mot marken], med öppna ögon [för att se syner].
så förkunnar (säger, proklamerar) han som hör Guds (Els) ord
och känner till (är intimt förtrogen med) kunskapen om den Högste (Elion),
som ser den Allsmäktiges syner
fallande (komma ner) [böjer sig mot marken], med öppna ögon [för att se syner].
5 Moseboken (3)
En man ska inte ta sin fars [tidigare] hustru och ska inte avtäcka sin fars nakenhet. [; ]
"Förbannad är den man som ligger med sin fars hustru [styvmor],
för det är att blotta hans fars vinge [hörntofs – auktoritet, se ]." [; ]
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
Hemligheterna [det som inte är nedskrivet] tillhör (ägs av) Herren (Jahve) vår Gud (Elohim), men de ting som är uppenbara [det som är skrivet i Torah], tillhör (ägs av) oss och våra söner till evig tid, för att vi ska göra (agera, handla efter) denna undervisnings ord.[Här finns en intressant aspekt av ägandet! Det står ingenstans i Bibeln att vi kan äga något materiellt. Hebreiskans uttryck är istället "det fanns till Abraham", "det fanns till David" osv. Det hebreiska uttrycket betyder inte ett formellt och absolut ägande, även om det oftast översätts på det sättet. I stället betyder det att någon förvaltar eller lånar något. Här finns dock ett undantag – Guds Ord har Herren gett oss som en äkta ägodel! Det ingår i blodsförbundet som vi har med Gud.]
Domarboken (1)
Och Dans söner reste upp åt sig själva en bildstod, och Jonatan, Gershons son, Manashes son, han och hans bröder var präster åt daniternas stam till den dag då de gick i fångenskap från landet.
Rut (3)
Se var han går och lägger sig för att sova. När han ligger ner, gå och lyft manteln av hans fötter och lägg dig där. Han kommer sedan att säga vad du ska göra."
När Boas hade ätit och var mätt och belåten lade han sig för att sova längst bort vid sädeshögen [på andra sidan från Ruts perspektiv]. [Även hans arbetare sov där vid tröskplatsen.] Då smög hon fram och avtäckte hans fötter och lade sig där.
Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig." [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se , . Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se . Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se , eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet mashar i översätts ibland "sälja", men har också betydelsen att "överlämna". I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se . Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart 50:e år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se .] Han svarade: "Jag vill återlösa det."
1 Samuelsboken (15)
Och det kom en gudsman [inte namngiven; uttrycket "gudsman" är vanligt, se ; ] till Eli och sade till honom: "Så säger Herren (Jahve): Uppenbarade jag mig för dina fäders hus när de var i Egypten, slavar i faraos hus?
Samuel hade ännu inte lärt sig känna igen Herren, och fått ta emot uppenbarelse (profetiska ord) från Herren.
Och Herren (Jahve) visade sig igen i Shilo, för Herren (Jahve) uppenbarade sig själv för Samuel i Shilo genom Herrens (Jahves) ord.
Och hon kallade barnet Ichavod [betyder: "ingen ära", "var är ära" eller "Ve – äran"] och sade: "Härligheten [Guds närvaro] har lämnat Israel", eftersom Guds (Elohims) ark blivit tagen [bortförd] och på grund av hennes svärfar och hennes make. []
Och hon sade: "Härligheten har lämnat Israel, för Guds (Elohims) ark är tagen."
Och Herren (Jahve) hade visat för Samuel en dag innan han kom och sagt:
Och Jonatan sade: "Se, vi ska gå över till männen och vi ska visa oss för dem.
Och båda två visade sig själva för filistéernas förläggning och filistéerna sade: "Se, hebréerna kommer ut ur hålorna där de har gömt sig själva."
Och han sade till honom. "Långt därifrån (vare det fjärran), du ska inte dö. Se, min far gör ingenting, stort eller litet, utan att han avslöjar det för mig, och varför skulle min far gömma dessa ting från mig? Det är inte så."
Och Jonatan sade till David: "Herren (Jahve) är Israels Gud (Elohim) – när jag hör min far vid denna tid i morgon eller tredje dagen, se, om det är gott gentemot David, ska jag då inte sända till dig och avslöja det för dig?
Herren (Jahve) gör så mot Jonatan och mer därtill, skulle det behaga min far att göra dig ont, om jag inte avslöjar det för dig och sänder iväg dig så att du kan gå i frid (shalom) och Herren (Jahve) är med dig som han varit med min far.
så att ni alla konspirerar mot mig, och det var ingen som avslöjade för mig när min son skar ett förbund med Jishajs son, och det är ingen av er som tycker synd om mig eller avslöjar för mig att min son har eggat upp mina tjänare mot mig för att ligga i bakhåll som han gör denna dag?"
Och kungen [Saul] sade till löpande vakterna [livvakterna som sprang framför vagnen, se ] som stod bredvid honom: "Vändom och döda Herrens (Jahves) präster, för deras hand är också med David [de har valt hans parti]. De visste att han flydde men avslöjade inte det för mig."
Men kungens tjänare ville inte sträcka fram sina händer för att döda Herrens (Jahves) präster. [Detta är andra gången som det nämns att de som stod under Sauls ledarskap vägrade lyda hans order, se . Detta styrker hur israeliterna ansåg att en jordisk kung hade begränsad makt och det var viktigt att lyda Gud mer än människor, se .]
2 Samuelsboken (6)
Sedan återvände David för att välsigna sitt eget hushåll. Och Michal, Sauls dotter, kom ut och mötte David och sade: "Hur har Israels kung gett sig ära idag, som har klätt av sig själv idag inför ögonen på hans tjänares tjänstekvinnor, som en av de fåfänga männen som skamlöst klär av sig!" [David var inte naken, han hade tagit av sig sin kungliga mantel, i ödmjukhet inför Gud, se , och var som en bland folket, detta retade Michal för hon gillade statusen att vara kungens fru.]
För du Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim) har uppenbarat (avslöjat) för din tjänare och sagt:
'Jag ska bygga dig ett hus,' därför har din tjänare tagit till hjärtat att be denna bön till dig.
Och kungen sade till Ittaj, gititen: "Varför går du också med oss? Återvänd och vistas hos kungen, för du är en främling och är i exil från din egen plats.
Havsdjupen exponerades (havets strömmar),
jordens inre delar blottades vid ditt härskri (tillrättavisning, när du dånat med hög röst), Herre (Jahve),
genom din kraftiga utblåsning från din näsa.
[Effekterna av en stor jordbävning med sprickor, slukhål och avgrundsdjup målas upp.]
2 Kungaboken (14)
I Peqachs, Israels kungs, dagar kom Tiglat-Peleser, Assyriens kung och tog Ijon och Avel-Beit-Maacha och Janoach och Qedesh och Chatsor och Gilead och Galiléen, hela Naftali land, och han bar dem i fångenskap till Assyrien.
Och Assyriens kung lyssnade på honom och Assyriens kung gick upp mot Damaskus och tog det och bar bort folket i fångenskap till Qir och dödade Retsin.
I Hoseas 9:e år tog Assyriens kung Samarien och förde bort Israel till Assyrien och satte dem i Chalach och i Chavor, vid floden Gozan och i Mediens städer.
och där offrade de på alla höga platser, på samma sätt som folken som Herren (Jahve) fördrev för dem, och gjorde onda ting [plural] till att provocera Herren (Jahve).
förrän Herren (Jahve) flyttade bort Israel från sitt ansikte, som han hade talat genom handen på alla sina tjänare profeterna. Och Israel bars bort från sitt land till Assyrien till denna dag.
Därför samtalade de med Assyriens kung och sade: "Folken som du har burit bort och placerat i Samariens städer känner inte till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim). Därför har han sänt lejon ibland dem och se, de slaktar dem, eftersom de inte känner till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
Och Assyriens kung befallde och sade: "För dit en av prästerna som togs därifrån och låt honom gå och bo där, och låt honom undervisa folket om sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
Och en av prästerna som de hade burit bort från Samarien kom och bodde i
Betel och undervisade dem om hur de skulle vörda Herren
(Jahve).
De fruktade Herren (Jahve) och tjänade sina egna gudar efter sättet hos folkslagen från vilka de hade förts bort.
Och Assyriens kung förde bort Israel till Assyrien och placerade dem i Chalach och i Chavor vid floden Gozan och i Mediens städer,
Och han bar bort hela Jerusalem och alla furstar och alla mäktiga stridsmän, 10 000 fångar, och alla hantverkare och smeder, ingen blev kvar förutom landets klenaste folk.
Och han bar bort Jehojachin till Babel och kungens mor och kungens fruar och hans hövitsmän och huvudmännen i landet bar han till fångenskap från Jerusalem till Babel.
Och återstoden av folket som var kvar i staden, dessa som föll bort, tillföll Babels kung, och återstoden av skarorna bar Nevozaradan, ledaren för vakten, bort i fångenskap.
Och Babels kung slog dem och dödade dem i Rivla i Chamats land. Och Juda bars bort i fångenskap ut från sitt land.
1 Krönikeboken (7)
likaså dennes son Beera som Assyriens kung Tiglat-Pileser förde bort i fångenskap. Han var furste för rubeniterna.
Då uppväckte Israels Gud den assyriske kungen Puls [Tiglat-Pileser III] ande, det vill säga den assyriske kungen Tiglat-Pilesers ande. Han förde folket bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena hälften av Manasse stam. Han förde dem till Hala, [floden] Habor, Hara och Gozans ström [i nuvarande norra Irak], där de är än i dag.
som var bland de deporterade när Herren lät Nebukadnessar föra bort befolkningen i Juda och Jerusalem.
Dessa var Ehuds söner, och de var familjehuvudmän för dem som bodde i Geba och som blev bortförda till Manahat,
dit Gera tillsammans med Naaman och Ahia förde dem. Han blev far till Ussa och Ahihud.
Hela Israel blev upptecknat i släktregister, och de finns uppskrivna i boken om Israels kungar. [Syftar på officiella listor på namn och familjer som förvarades i arkiv. Användes för beskattning och militärtjänst.] Juda fördes bort för sin otrohets skull i fångenskap till Babel.
För du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du ska bygga honom ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig.
2 Krönikeboken (1)
Dem som hade undkommit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev slavar åt honom och hans söner tills perserna kom till makten.
Esra (1)
[Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem. Det finns också ett särskilt ord för detta i hebreiskan alija, vilket används här.] Dessa är provinsens söner som gick upp [till Jerusalem] från fångenskapen, av dem som förts bort, som Nebukadnessar, Babylons kung, hade fört till Babylon, och som återvände till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad;
och alla andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bo i Samariens städer och i övriga delar av provinsen Väster om Eufrat. [Asenappar är ett annat namn för Ashurbanipal. Han efterträdde sin far Esarhaddon som kung i Assyrien 669 f.Kr. Omkring 645 f.Kr. plundrar de Elams huvudstad Susa, och en del av dessa fördes bort till Samarien och andra platser.]
Men eftersom våra fäder gjorde himlarnas Gud vred, gav han dem i kaldén Nebukadnessars hand, den babyloniske kungen. Han förstörde detta hus och förde bort folket till Babel.
Nehemja (1)
Detta är folket i provinsen som återvände från fångenskapen i exil, som Nebukadnessar, kungen i Babylon hade fört bort och som återvände till Jerusalem och Juda, var och en till sin egen hemstad.
Ester (5)
som hade förts bort från Jerusalem med de fångar som fördes bort med Jechonja, Juda kung, när han förts bort av Nebukadnessar, Babels kung [år 597 f.Kr., se ].
Kopior av brevet gavs ut som ett dekret i alla provinser och publicerades för alla människor så att de skulle vara redo denna dag. [Många av dessa kopior skrevs troligtvis med kilskrift på lerplattor som distribuerades via ett nätverk av hästkurirer.]
Kopior av brevet som gavs som ett dekret i varje provins, skulle publiceras för alla människor, att judarna skulle vara redo till den dagen till att hämnas på sina fiender.
Job (8)
Han blottar djupa ting från mörkret och vandrar till ljuset, dödens skugga.
Himlarna uppenbarar (blottar; sända i exil – hebr. galah) hans missgärning (synd – hebr. avon)
och jorden reser sig mot honom.
[Himlar och jord är en merism som förstärker att de skyldigas skuld kommer bli synlig för alla – Gud i himlen och alla på jorden.]
Skörden [förråd av grödor] i hans hus spolas bort,
som forsande vatten på vredens dag.
då aväcker han människornas öron
och bekräftar deras förmaningar (hebr. mosar),
Och han klär av (öppnar) deras öra till förmaning
och säger att de ska återvända från synden.
Han räddar (drar ut) de bedrövade ur deras bedrövelse
och klär av (öppnar) deras öron i förtryck.
Har dödens (dödsrikets) portar öppnats (avslöjats) för dig,
har du sett portarna till det djupaste mörkret (dödsskuggans portar)? [; ]
Vem kan klä av honom hans yttermantel (yttre eller främre pansar)?
Vem vågar sig nära hans dubbla betsel [rader med tänder, käkar, bröstpansar]?
Psaltaren (3)
Havsdjupen exponerades (havets strömmar),
jordens inre delar blottades vid ditt härskri (tillrättavisning, när du dånat med hög röst), Herre (Jahve),
genom din kraftiga utblåsning från din näsa.
[Effekterna av en stor jordbävning med sprickor, slukhål och avgrundsdjup målas upp.]
Herren visar sin kraft att frälsa (befria).
Han uppenbarar sin rättfärdighet inför hednafolkens åsyn.
Avtäck (öppna) mina ögon,
så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). []
Ordspråksboken (7)
Den som pratar bredvid munnen berättar hemligheter (vad som sagts i förtroende),
men den som är pålitlig (trogen i sitt hjärta) bevarar ett förtroende (en hemlighet).
En [oresonlig] dåre har ingen längtan efter förstånd (finner ingen glädje att söka insikt och vishet),
han vill bara uttrycka sina egna åsikter.
Den som skvallrar för vidare (avslöjar) vad som sagts i förtroende,
anförtro dig därför inte åt människor som pratar bredvid munnen.
Diskutera i stället [uppmanade] och lägg fram din åsikt (problem, oenighet),
men berätta inte vad en annan person har sagt i förtroende till dig
[använd inte sådan personlig information för att stödja din sak].
Hans hat kanske kan döljas genom list,
men hans ondska (galenskap, bedrövliga tillstånd) blir till sist uppenbar för alla (helt synlig i församlingen).
Bättre med öppen tillrättavisning,
än dold kärlek.
[Välmenad konstruktiv kritik tillhör äkta kärlek, men när någon är för försiktig, eller för rädd för att säga ifrån,
visar sig aldrig kärleken och den förblir dold.]
Efter att skörden har bärgats kommer nytt gräs upp
och när fodret samlas in från bergen,
Jesaja (17)
Därför har mitt folk gått i fångenskap,
i brist på kunskap (intim förståelse),
och deras ärbara män svälter
och skarorna (de många) är drabbade av törst.
Ge råd,
verkställ dom,
gör din skugga som natten [som ett skydd] –
mitt på ljusa dagen [som skydd mot den gassande solen],
göm undan de utstötta,
förråd inte flyktingen.
och Judas skydd lades i öppen dager (det som täckte Juda togs bort),
att den dagen såg du till rustningen i skogshuset.
[Kan syfta på det förråd som Salomo byggt, se ]
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) uppenbarar sig själv i mina öron: "Sannerligen ska denna synd inte bli sonad av dig till dess du dör", säger Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot).
Budskap om
(profetord, börda över) Tyros. Ve, ni Tarshish skepp, för det är ödelagt så att där inte finns några hus, ingen ingång
(hamn), från landet Kittim är det uppenbart för dem.
Det är ett rop på gatorna mitt i vinet,
all glädje är förmörkad,
landets fröjd är borta.
För se, Herren
(Jahve) kommer fram från sin plats
(boning) för att besöka jordens inbyggare för deras synd,
jorden ska
blotta hennes blod
och ska inte heller dölja sina slagna
(slaktade).
Min boning är uppryckt
och bortburen från mig som en herdes tält,
som en vävare har jag rullat ihop mitt liv.
Han ska hugga av mig från trumman,
från dag till natt ska du göra slut på mig.
Ja, Herrens (Jahves) härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt) [fullständigt mättade närvaro] ska uppenbaras,
och alla människor (allt kött) tillsammans se den [på samma gång]
– för Herrens (Jahves) mun har talat." [Innan en kung anlände till ett land skickades en budbärare som förberedde ankomsten. Han uppmanade folket att laga gamla vägar och bygga nya för att underlätta för kungens ankomst. Att dalar ska höjas och berg sänkas talar också bildligt om konsekvenserna av Johannes Döparen och Jesu tjänst – de låga och ödmjuka ska lyftas upp, medan de höga och självrättfärdiga ska ödmjukas, se ; .]
Ta kvarnstenarna och mal mjöl,
ta av din slöja [kan syfta på status som gift, se eller symbol på rikedom, se ],
riva av (lyft upp) kjolen, blotta benet,
vada genom floderna [de med välstånd hade bärare som bar dem över vadställena].
Din nakenhet ska blottas,
din skam ska bli synlig.
Jag ska ta hämnd
och inte låta någon människa lägga sig i.
Ni ska säga till de fångna: 'Kom ut,'
till dem som sitter i mörkret: 'Kom fram.' De ska finna bete längs vägarna,
kala höjder [berg med liten eller ingen vegitation – hebr. ] ska bli deras betesmarker.
Då ska du säga (tänka) i ditt hjärta:
"Vem har fött dessa åt mig?
Var jag inte bestulen på mina barn,
barnlös och en flykting
och en som vandrade hit och dit (utan någonstans att ta vägen)?
Och vem har uppfostrat dessa?
Se, jag var lämnad ensam,
dessa, var fanns de?"
[Nu följer den andra nivån i kiasmen som började redan i föregående kapitel. Gåtan som presenterades i börjar nu få sin förklaring. hör tematiskt ihop med . Här används en liknelse om en planta som skjuter skott.] Vem trodde på vad vi just har hört [att tjänaren skulle bli upphöjd, se ]?
För vem var Herrens arm (kraft) uppenbarad (avklädd naken – hebr. galah)? [I denna vers ställs två frågor. Den första utmanar läsaren att försöka förstå gåtan om hur den lidande tjänaren skulle bli upphöjd som just beskrivits. Här är läsaren subjekt. I den andra frågan är det läsaren som är objektet. Första frågans verb "trodde på" är parallellt med andra frågans "uppenbarad". Det första verbet är aktivt och kräver en respons från den som lyssnar att tro på budskapet. Det andra är passivt, vilket visar att någon annan måste stå för uppenbarelsen. Vårt ansvar är att tro, men å andra sidan, hur kan vi tro om det inte blir uppenbarat. Just denna problematik sätter den Etiopiske hovmannen ord på i konversationen med Filippos från just i detta kapitel, se .
Även i ordvalet för hur Herrens arm (hans styrka) ska bli "uppenbarad" finns en profetisk föraning om Messias lidande. Ordet uppenbarad (hebr. galah) betyder även att kläs av naken och bli behandlad som en fånge (). Något som uppfylls när Jesus blir avklädd naken, vanhedrad och tillfångatagen (; ). Herrens arm är också ett uttryck för Guds omnipotens (att han gör vad han vill), men i det ligger också att hans rättfärdighet kräver dom över synden.
Genom "Herrens arm" visar tjänaren sin makt när han dömer synden men samtidigt är beredd att återlösa, rädda och frälsa varje människa från synden. Israel hade inte sett Guds militära kraft användas av tjänaren, Jesus.]
Så säger Herren (Jahve). "Bevara (håll, vakta, skydda) rätten
och utöva rättfärdighet,
för min frälsning är nära att bryta fram
och min rättfärdighet ska bli uppenbarad (synlig).
Och bakom dörren och dörrposten
har du satt upp dina minnesmärken.
För du har gått upp från (lämnat) mig,
du har utvidgat din bädd
och valt dem vars bädd du älskar,
vars hand du fått syn på.
Jeremia (26)
och vidare
[även] i den tid då Jehojaqim, Joshijahos son, var kung i Juda
[609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året
[586 f.Kr.] då Tsidqijaho
(Sidkia), son till Joshijaho, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört
[exilen till Babylon] i den 5:e månaden
[månaden Av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se ; ].
De sista fem kungarna och deras regeringstid i Juda (det södra riket) var: Joshijaho (640-609 f.Kr.) – den sista goda kungen, se ;
Jehoahas (3 månader 609 f.Kr.)
Jehojaqim (609-598 f.Kr.) ;
Jehoiachin (3 månader 598-597 f.Kr.) ;
Tsidqijaho (597-586 f.Kr.) – ; Hela perioden för Jeremias tjänst är 40 år och 6 månader – 18 år under Joshihaho och två perioder på 11 år vardera för Jehojakim och Tsidqijaho. I denna sammanfattning nämns inte de två korta perioderna på tre månader då Jehoahas och Jehoiachin regerar.
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som dömer rättvist, ser njurar och hjärta, låt mig se din hämnd på dem, för till dig har jag uppenbarat min sak. [Jer 20:12]
Städerna i söder är stängda och där är ingen som öppnar dem, hela Juda har burits bort i fångenskap, det är fullständigt bortburet i fångenskap.
Och om du säger i ditt hjärta: "Varför har dessa ting drabbat mig?" För myckenheten i dina synder är dina sidor avtäckta och dina hälar lider av våld.
För så säger Herren (Jahve): "Se, jag ska göra (lämna över) dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner [som du håller kära och som älskar dig] och de ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Och hela Juda ska jag ge i kungen av Babels (i den babyloniske kungens) hand och han ska föra bort dem till fångenskap i Babel och slå dem med svärd (svärdet).
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
som prövar en rättfärdig ser njurar och hjärta,
låt mig se din hämnd på dem,
för till dig har jag uppenbarat min sak. []
utan på den plats dit han blir ledd i fångenskap, där ska han dö och han ska inte mer se detta land.
Herren (Jahve) visade mig och se, två korgar med fikon stod framför Herrens (Jahves) tempel efter att Nebukadnessar, Babels kung, hade burit i fångenskap Jechonjaho, Jehojaqims son, Juda kung och Judas furstar med hantverkarna och smederna från Jerusalem, och hade fört dem till Babel.
som Nebukadnessar, Babels kung inte tog när han bar bort i fångenskap Jechonjaho, Jehojaqims son, Juda kung från Jerusalem till Babel och alla Juda och Jerusalems förnäma män.
Och detta är brevets ord som profeten Jeremia sände från Jerusalem till återstoden av fångarnas äldste och till prästerna och till profeterna och till hela folket som Nebukadnessar hade fört bort i fångenskap från Jerusalem till Babel,
Brevet till Babylon
Så säger Härskarornas Herre
(Jahve Sebaot), Israels Gud
(Elohim), till alla de deporterade fångar som jag har fört bort från Jerusalem till Babylon:
Sök (arbeta aktivt för, träd fram inför Herren och fråga efter) det bästa (frid, fred, välgång – hebr. shalom)
för staden dit jag fört er i fångenskap, och be till [verka i förbön med] Herren (Jahve) för den.
Går det väl för den,
går det väl för er (ordagrant: i dess shalom har ni shalom)." [Har staden som svar på böner välsignats med shalom – hebr. för frid, fred och välgång, får dess bedjande företrädare och talespersoner också ta del av den välsignelsen.]
Och jag ska låta er finna (när jag låter er komma fram till) mig [då blir jag tillgänglig för er],
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
och jag ska föra er tillbaka från er fångenskap och samla er (jag återvänder till er fångenskap och samlar er)
från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort (fördrivit, förvisat) er,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska låta er återvända (jag för er tillbaka)
till den plats som jag förde er bort från [berövade och avklädda lät er bortföras ifrån].
Och jag tog köpekontraktet för köpet, både det som var förseglat med villkoren och det som var öppet.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: Ta dessa överenskommelser, detta köpekontrakt, både det som är förseglat och detta som är öppet, och lägg dem i ett lerkärl så att de bevaras många dagar.
Se, över den hälsa (helhet – hebr. arocha) och läkedom (hebr. marfe) och bot (att laga, göra hel – hebr. rafa) och jag ska uppenbara (avslöja) till dem en myckenhet av frid (shalom) och sanning.
Och Nevozaradan, ledaren för vakten bar bort de fångna till Babel, kvarlevan av folket som var kvar i staden, även desertörerna som hade gått över till honom, med resten av folket som var kvar.
Ordet som kom till Jeremia efter att Nevozaradan, ledaren för vakten hade låtit honom gå från Rama, när han hade tagit honom bunden i kedjor bland alla Jerusalems och Juda fångar som bars bort i fångenskap till Babel.
Och när alla kaptener över trupperna som var på fälten, de och deras män, hörde att kungen i Babel hade gjort Gedaljaho, Achiqams son till guvernör i landet, och hade anförtrott honom män och kvinnor och barn och de klenaste i landet av dem som inte förts bort i fångenskap till Babel,
utan Baroch, Nerijas son, har vänt dig emot oss för att ge oss i kaldéernas hand så att de kan döda oss och bära bort oss som fångar till Babel."
Men jag har gjort Esau naken, jag har avtäckt hans hemliga platser och han ska inte kunna gömma sig själv. Hans säd är tillspillogiven och hans bröder och hans grannar och han finns inte.
Och från de klenaste av folket och återstoden av folket som var kvar i staden, dessa som föll bort, tillföll Babels kung, och återstoden av skarorna bar Nevozaradan, ledaren för vakten, bort i fångenskap.
Och Babels kung slog dem och dödade dem i Rivla i Chamats land. Och Juda bars bort i fångenskap ut från sitt land.
Detta är folket som Nebukadnessar förde bort i fångenskap:
I det 7:e året [597 f.Kr.]
3 023 judar.
I Nebukadnessars 23:e år [581 f.Kr.] förde Nevozaradan, ledaren för vakten, bort
745 judiska personer (själar). Totalt var det 4 600 personer (själar) [totala antalet av dessa tre grupper].
Klagovisorna (4)
Juda [folket i Judéen] har förts bort i exil [till Babylon]
under stort lidande och träldom.
[; ; ; ]
Hon vistas i andra länder,
hon finner ingen viloplats.
Alla hennes förföljare har hunnit upp henne
mitt i hennes ångest (trångmål). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är "exil" som på ett sätt kan symboliseras av kamelen eftersom den vandrar långa sträckor till avlägsna länder med köpmännens karavaner. För att överleva sorgen och ta sig igenom behöver man dessutom den uthållighet som kamelen också symboliserar eftersom det alltid tar tid, ofta minst ett år, att ta sig igenom denna process.]
Dina profeter har sett
falska och värdelösa (absurda) syner. [, ]
De har inte avslöjat dina synder [och varnat, se ],
så att du kan upprättas (föras tillbaka) från fångenskapen.
Istället har de profeterat
falska och förföriska budskap. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Orden "Dina profeter" börjar på den bokstaven. Det förstärker profetens ansvar för att frambära det Gud vill och inte agera falskt. Det profeterna förmedlar kommer att få konsekvenser för efterkommande generationer.]
Straffet för dina synder är fullbordat (har nått sitt slut) dotter Sion [tempelberget i Jerusalem],
han ska inte längre fördriva dig (i exil).
Men han ska straffa dina överträdelser dotter Edom,
dina synder ska han blottlägga. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "fullbordat" börjar med denna bokstav, och då detta är sista versen i kapitlet och även den sista versen som är alfabetisk i Klagovisorna, så ger det också extra tyngd åt att sorgeprocessen har nått sitt slut. När det gäller Jerusalem är nu straffet fullbordat. Folket har rannsakat sig och istället för att sörja börjar de se framåt. Här lämnas bearbetningsfasen och det börjar bli dags att gå in i nyorienteringsfasen.]
Hesekiel (14)
Och du människobarn gör i ordning åt dig det du behöver för exil och flytta som för en exil på dagen inför deras ögon, och du ska flytta från din plats till en annan plats inför deras ögon, kanske ska de se (lägga märke till det) för de är ett upproriskt hus.
Så ska jag bryta ner muren som ni har kletat ner med kalk och slå ner den till marken så att dess grund blir blottlagd, och den ska falla och ni ska förtäras i dess mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom din smuts (orenhet) var uthälld och din nakenhet blottad genom din prostitution med dina älskare, och eftersom alla dina avgudars styggelser och för dina barns blod som du gav till dem,
därför, se jag ska samla alla dina älskare till vilka du har varit behaglig och alla dem som du har älskat och alla dem som du har hatat, jag ska samla dem mot dig från alla sidor och ska blotta din nakenhet för dem så att de ser hela din nakenhet.
Innan din ondska blev avtäckt vid tiden för Arams döttrars hån och alla runtom henne, filistéernas döttrar som föraktar dig runtom,
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Eftersom ni har gjort era synder till minnen i det att era överträdelser är uppenbara (inte är övertäckta), så att era synder visar sig i alla era gärningar, eftersom ni har kommit ihåg, ska ni bli tagna i handen.
I dig har de blottat sina fäders nakenhet. I dig har de förödmjukat henne som var oren i sin orenhet (under sin menstruation).
Dessa blottade hennes nakenhet [], de tog hennes söner och döttrar och henne slog de med svärd, och hon blev ett talesätt bland kvinnorna, för domen verkställdes över henne. [Samarien, som representerar Nordriket Israel, fördes i fångenskap år 722 f.Kr. Detta skedde ca 150 år före Sydriket med Juda och Jerusalem intogs av Babylon 605 f.Kr. och folket fördes bort i exel 586 f.Kr.]
Hon var avklädd i sin prostitution och blottade sin nakenhet, och min själ avskärmades från henne på samma sätt som min själ avskärmat sig från hennes syster.
Och de ska agera med dig i hat och ska ta bort allt ditt arbete och ska lämna dig naken och bar, och din prostitutions nakenhet ska vara avtäckt, både din oanständighet och din prostitution.
Hednafolken ska förstå att Israels folk fördes bort i fångenskap för sin missgärning, eftersom de var trolösa mot mig, så att jag måste dölja mitt ansikte för dem. Jag lämnade dem då i deras fienders hand så att de alla föll för svärd.
Då ska de inse att jag är Herren deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och inte lät någon enda bli kvar där.
Daniel (1)
Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himlarnas Gud.
Han avslöjar det som är djupt och fördolt.
Han vet vad som finns i mörkret,
och hos honom bor ljuset.
Däremot finns det en Gud i himlen som uppenbarar (förklarar) det som är dolt. Han har låtit kung Nebukadnessar få veta vad som ska hända i framtiden (de sista dagarna, ordagrant "slutet av dagarna"). Detta är din dröm, de syner du såg i ditt huvud när du låg på din bädd:
När du, o konung, låg på din bädd kom tankar om vad som ska ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske.
Detta mysterium har nu blivit uppenbarat för mig, inte för att jag har större vishet än någon annan levande varelse, utan för att du ska få veta uttydningen och förstå dina innersta tankar.
Kungen sade till Daniel: "Er Gud är verkligen en Gud över andra gudar, en Herre över kungar och en som uppenbarar hemligheter, eftersom du har kunnat avslöja denna hemlighet."
[Daniel är nu i 85-årsåldern. Två år tidigare hade den nya persiske kungen Kyros gett judarna tillåtelse att återvända till Jerusalem, se . Det är dock få judar som brutit upp, och för de som gjort det var omständigheterna svåra.
Själva synen sker ett specifikt datum, den 24:e i vårmånaden Nisan, se . Den judiska påsken firas 14:e Nisan, så under de tre veckor som beskrivs här, har påsken kommit och gått. Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Kanske hade Daniel haft svårt att glädja sig denna högtid eftersom så få tagit möjligheten att göra ett nytt "exodus" från Babylon. I stället hade han känt sorg, se .
Synen inträffar när Daniel är borta från staden Babylon och befinner sig vid floden Tigris. Texten säger inte varför, kanske var han där på administrativt uppdrag eller för att uppmana judar att återvända? Strukturen i den sista delen av Daniels bok är:
1. Prolog –
2. Uppenbarelsen –
3. Epilog – .]
Prolog
I den persiske kungen Kyros (Koresh) tredje regeringsår [536 f.Kr.] fick Daniel, som också kallades Belteshassar [namnet han fått när han togs tillfånga ], ett budskap (ord) uppenbarat. [Han får se ännu en vision.] Budskapet är sant, och handlar om ett stort krig (en svår tid, en stor vedermöda). Han förstod budskapet och i synen kom insikt i vad den handlade om.Hosea (3)
Och nu ska jag blotta hennes skam inför ögonen på hennes älskare
och ingen ska befria henne från min hand.
När jag helar Israel
då är Efraims synd blottlagd och Samariens ondska,
för de har handlat bedrägligt
och tjuvarna går in
och rövargängen gör en räd utan förvarning.
Samariens invånare
ska vara rädda för Beit-Avens [ondskans hus] kalvar,
för dess folk ska sörja över det,
och deras präster ska darra för dess härlighet,
eftersom den har lämnat den [förts bort i exil].
Amos (12)
Jag ska bryta Damaskus bom
[bryta ner porten in till staden] och hugga bort invånarna från Bakat-Aven
["den ondskefulla dalen", se ] och den som håller spiran från Bet-Eden
[stad/regionen vid Eufrat eller ordagrant sarkastiskt: "den lustfyllda staden"] och folket i
Aram [Syrien] ska gå i fångenskap under
Kir [betyder mur, troligtvis området Transkaukasus, nuvarande Armenien, Azerbajdzjan och Georgien]," säger Herren
(Jahve).
Så säger Herren
(Jahve):
"För tre av
[den filisteiska staden] Gazas överträdelser,
ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de förde bort fångar, en hel befolkning fördrev de i exil
och överlämnade dem till Edom.
För Herren Herren (Adonaj Jahve) gör ingenting
utan att han uppenbarar sitt rådslut för sina tjänare profeterna.
Men sök inte Betel,
gå inte in i Gilgal
och gå inte igenom
Beer-Sheva,
för Gilgal ska verkligen gå i fångenskap
och
Betel ska bli till intet."
Därför ska jag låta dig gå i fångenskap bortom Damaskus",
säger han vars namn är Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot).
Därför ska de nu gå i fångenskap som huvudet för de fångna (de första som går i fångenskap),
och festandet hos dem som sträckte ut sig ska försvinna (upphöra).
För så här har Amos sagt: 'Jerovam ska dö för svärd och Israel ska föras bort i fångenskap från sitt land.' " [Amos profeterade detta i .]
därför säger Herren (Jahve):
"Din hustru ska bli en sköka i staden
och dina söner och dina döttrar ska falla för svärd
och ditt land ska bli uppdelat med en mätstock,
och du själv ska dö i ett (rituellt) orent land
och Israel ska med säkerhet ledas bort i fångenskap,
ut ur detta land."
Mika (2)
[Samarien:]
Därför ska jag göra Samarien till en stack på fältet
där man planterar vingårdar,
och jag ska rulla ner dess stenar till dalen
och jag ska avtäcka dess grundvalar.
Gör [raka] dig skallig [för att visa sorg]
och rannsaka dig för de söner som du omhuldar,
utvidga din skallighet som gamens,
för de går i fångenskap från dig.
Nahum (2)
Drottningen [Nineves drottning] är blottad – hon förs bort [i exil]
och hennes tjänarinnor jämrar sig med en röst som duvor som slår sig för bröstet.
Se, därför är jag emot dig förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
och jag ska ta av dig skjortan över ditt ansikte
och jag ska visa nationerna din nakenhet
och kungarikena din skam.
uppenbarar, blotta, avtäcka, föra bort, föra bort i fångenskap
