0859a – אַתָּ֫ה (atta)

du


Typ: H:PerP-MS
Hebreiska: אַתָּ֫ה (atta)
Ursprung: or (shortened) אַתָּ or אַת feminine (irregular) sometimes אַתִּי plural masculine אַתֶּם feminine אַתֶּן or אַתֵּנָהlemma אתֵּנָה missing vowel, corrected to אַתֵּנָה or אַתֵּנָּה a primitive pronoun of the second person
Användning: 819 ggr i GT

Beskrivning

Du maskulin singular.

Engelsk översättning

you(m.s.)
thee, thou, ye, you

Engelsk beskrivning

1) you (second pers. sing. masc.)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (819 st)


Då sade han: "Vem har sagt att ni är nakna? [Ordet naken har samma hebreiska rot som ordet för listig, se 1 Mos 3:1.] Åt ni från trädet som jag förbjöd er att äta från?" [1 Mos 2:16‑17]
Herren Gud (Jahve Elohim) sade till ormen: "Eftersom du har gjort detta är du fördömd (ständigt förbannad) mer än alla boskapsdjur, och alla [vilda] djur på fältet. På din buk ska du kräla (gå), och du ska äta jord (stoft) [och vad det innehåller] så länge du lever.
Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma (säd, barn, släkte) och hennes avkomma (säd, barn, släkte), han [Jesus] ska attackera (trampa, krossa) ditt huvud och du ska [ligga på lur och] attackera hans häl. [orsaka Jesu lidande]" [Innan Gud fortsätter med domen till Adam och Eva ger Gud hopp om att ondskan ska krossas. Att det står kvinnans säd, och inte mannens säd, antyder också Jesu jungfrufödsel.]
Med svettig panna (efter hårt arbete) ska du äta ditt bröd tills du återvänder till jorden, för från den var du tagen. Du är jord, och till jord ska du åter gå."
Är det inte så att om du gör det som är gott (behagar Gud), då kan du lyfta din blick? Men om du inte gör det som är rätt, då lurar (väntar, ligger) synden vid dörren [som ett vilddjur]. Den vill (längtar efter att) dominera dig, men du måste råda (regera) över den."
Du är nu fördömd (förbannad) från marken, som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod från din hand.
men jag ska bekräfta mitt förbund med dig. Du ska gå in i arken tillsammans med dina söner, din hustru och dina sonhustrur.
Du måste också lägga upp ett förråd av all slags mat som man äter. Det ska bli mat för dig och för dem."
[De 120 åren av nåd och den tid det tagit att bygga arken var över, det är nu dags att gå in i arken då floden kommer om en vecka.] Herren sade till Noa: "[Det är dags!] Gå in i arken, du och hela din familj. Jag har sett att du är rättfärdig inför mig i detta släkte (denna generation).
"[Det är dags!] Gå ut ur arken tillsammans med din hustru, dina söner och sonhustrur.
Det hände när han gick in i Egypten att han sade till sin hustru Sarai: "Se, jag vet att du är en mycket vacker kvinna att se på.
Snälla, jag ber dig, säg att du är min syster, så att det går väl med mig för din skull, så att min själ får leva på grund av dig." [1 Mos 20:1‑18; 26; Abram litar inte på att Gud ska beskydda honom.]
Efter att Lot hade skilt sig från honom, sade Herren till Abram: "Lyft upp dina ögon och blicka ut från platsen där du är, mot norr och mot söder, mot öster och mot väster,
för hela detta land som du ser det ska jag ge till dig och till din säd (alla dina efterkommande) efter dig.
Men du ska gå till dina fäder i frid. Du ska bli begraven vid en god (hög) ålder.
Hagar gav Herren, som hade talat med henne, ett namn: "Du är en Gud som ser." [På hebreiska är det "El-Roi".] Hon sade: "Har jag verkligen fått se en skymt (ryggen) av honom som ser mig? [Hagar var uppväxt i Egypten och van med gudar gjorda av trä och sten som varken talade eller såg. Nu hade hon med egna ögon fått se den levande Guden.]
Gud sade till Abraham: "Vad gäller dig, ska du hålla mitt förbund, du och din säd (dina efterkommande, ättlingar) efter dig, genom deras generationer.
Återbörda nu mannens hustru för han är en profet och han ska be för dig så att du ska leva, och om du inte återbördar henne ska du veta att du med säkerhet ska dö, du och allt som hör till dig.
Och det hände vid den tiden att Avimelech och Pichol, ledaren för hans här, talade med Abraham och sade: "Gud (Elohim) är med dig i allt som du gör.
Och Avimelech sade: "Jag vet inte vem som har gjort detta, inte heller har du berättat för mig, jag har inte hört något om detta förrän idag."
Han (Herrens ängel) svarade: "Lägg inte din hand på gossen, gör ingenting mot honom, för nu vet jag att du är en gudfruktig man, jag ser att du inte har undanhållit din son, din ende son, från mig." [Heb 11:17‑19; Jak 2:21‑23]
"Lyssna min herre, du är en mäktig furste ibland oss, välj bland våra gravar och begrav din döda, ingen av oss ska undanhålla dig sin grav, utan du ska kunna begrava din döda."
Han talade till Efron så att folket i landet hörde det och sade: "Om du önskar, ber jag dig (vädjar) lyssna på mig, jag ska ge dig full betalning för fältet, ta emot det av mig och jag ska sedan begrava min döda där."
Han sade: "Vems dotter är du? Berätta, jag ber dig. Finns det plats i din fars hus för oss att övernatta?"
hon ska då svara: "Drick och jag ska även ge dina kameler att dricka", låt det vara den kvinna som Herren (Jahve) har utvalt till min herres son.
Jag frågade henne och sade. "Vems dotter är du?" och hon svarade: "Jag är dotter till Betoel, Nachors son, som Milka födde till honom." Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes handleder.
De välsignade Rebecka och sade till henne:
"Vår syster, må du bli mor
    till tusen och tiotusen
och låt din säd (dina barn) inta
    portarna hos dessa som hatar dem."
så att du inte skadar oss, såsom vi inte har rört dig. Så som vi inte har gjort annat än gott mot dig och har sänt iväg dig i frid, så är du nu Herrens (Jahves) välsignade.
Plötsligt såg han Herren själv stå högst upp och säga: "Jag är Herren, din fader [förfader] Abrahams Gud och [din far] Isaks Gud. [Notera att ännu har Gud inte blivit Jakobs Gud, det är först efter brottningskampen i 1 Mos 32.] Marken som du nu ligger på ska jag ge åt dig och din säd.
Och du sade: 'Jag ska verkligen göra dig gott och göra din säd som havets sand [1 Mos 22:17], vars antal inte kan räknas.' " [I vers 10 används orden nåd och sanning. De hör oskiljaktigt ihop och presenteras alltid i samma inbördes ordning (1 Mos 24:27; Ps 40:12; Ords 3:3; Ords 16:6; Jes 16:5). Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Och han befallde de första (de som gick längst fram) och sade: "När Esau min bror möter er och frågar er och säger. 'Vilka är ni och vart går ni och vems är dessa framför er?'
Juda svarade: "Låt henne behålla det, annars blir vi utskämda, se, jag skickade denna killing och du har inte hittat henne."
Han är inte större i detta hus än vad jag är, inte heller har han undanhållit mig något förutom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna gör denna stora ondska och synda mot Gud (Elohim)?" [Josef argumenterar i flera punkter: Det skulle vara ett missbruk av förtroende, ett svek mot Potifar, något ondskefullt och även en synd mot Gud. Se även 2 Mos 20:14; Ords 5‑7.]
Du ska råda över mitt hus och i enlighet med dina ord ska allt mitt folk regeras, bara tronen ska vara större än du." [Josef blir befordrad till den högste ämbetsmannen i Egypten, bara farao själv är högre i rang. Ordagrant: "din mun ska allt mitt folk kyssa", jmf. Ps 2:11‑12.]
Juda sade till sin far Israel: "Sänd gossen [Benjamin] med mig så ska vi stå upp och gå, så att vi får leva och inte dö, både vi och du och även våra små.
Du ska bo i landet Goshen och du ska vara nära mig, du och dina söner och dina sonsöner och dina hjordar och dina herdar och allt det du äger.
Jag ska försörja dig där, för det är fortfarande fem år kvar av hungersnöden. Annars blir du fattig, du, ditt hushåll och allt som du har.
Du är också befalld (får uppdraget), gör detta. Ta er vagnar från Egyptens land för era små och för era fruar och för hit er far och kom.
Ruben [betyder "se en son"] du är min förstfödde,
    min makt och förstlingsfrukten av min styrka,
    överlägsen i värdighet och överlägsen i styrka.
Juda [betyder "lovprisning"], dig ska dina bröder prisa,
    din hand ska vara på dina fienders nacke,
    dina fäders söner ska böja sig ner inför dig.
Han svarade: "Vem har satt dig till herre och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern [igår]?"
    Då greps Mose av panik och tänkte: "Det jag har gjort måste ha blivit känt."
Gud sade: "Kom inte närmare! Ta av dig dina sandaler, för den plats du står på är helig mark." [Det är på grund av Guds närvaro som det blir en helig, en från världen avskild, plats.]
De [Israels äldste] kommer att lyssna på dig. Sedan ska du och Israels äldste gå till den egyptiska kungen och säga: Herren (Jahve), hebréernas Gud, har visat sig för oss. Vi ber dig om tillåtelse att gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud.
Han ska vara din talesman inför folket, och du ska vara som en gud (elohim) för honom och ge honom budskap från mig.
Då tog Sippora en vass flintbit och skar bort förhuden på sin son och strök (vidrörde) honom [Gershom eller Mose] ned till foten med den och sade: "Du är min blodsbrudgum." [Hebreiska ordet för "strök" är samma ord som används i 2 Mos 12:22 där israeliterna "stryker" lammets blod på dörrposterna för att den förstfödde inte ska dö.]
Du ska tala allt vad jag befaller dig, och din bror Aron ska säga det till farao så att han måste låta israeliterna lämna hans land.
Men om du vägrar låta dem gå, då ska jag slå (drabba) hela ditt land med grodor." [Gudinnan Heket associerades med grodorna. Hon ansvarade för barnafödande, skapelse och att spannmålen växte. Som en vattengudinna var fertilitet och särskilt den senare delen av graviditeten och födandet viktiga delar av hennes ansvar. Hon ansågs vara Khnums hustru. Khnum gjorde människan av lera på sin drejskiva och sedan inblåste Heket livsanden i leran innan hon placerade den i kvinnans livmoder. Khnum och Hapi var källan till liv medan Heket var garanten för kommande generationer så att livet inte tar slut.]
Om du vägrar att låta dem gå och fortsätter att hålla dem kvar,
Men angående dig och dina tjänare vet jag att ni fortfarande inte fruktar (vördar) Herren Gud (Jahve Elohim)."
Annars, om du vägrar att låta mitt folk gå, se, i morgon ska jag föra in gräshoppor över dina gränser.
Men Mose sade: Du måste också ge oss offer och brännoffer i våra händer, så att vi kan offra till Herren vår Gud (Jahve Elohim).
Och alla dessa dina tjänare ska komma ner till mig och falla ner inför mig och säga: Dra ut, du och allt ditt folk som följer dig. Därefter ska jag gå. Sedan gick han ut från farao i brinnande vrede.
Lyft upp din stav och sträck ut din hand över havet och dela det, och israeliterna ska gå på torr mark rakt igenom havet.
När Mose svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: "Vad är det du gör för folket? Varför sitter du själv, ensam, med allt folket stående omkring dig från morgon till kväll?"
Men Mose svärfar sade till honom: "Det du gör är inte bra.
Du kommer att trötta ut dig själv, liksom folket som är med dig, för uppgiften är för stor för dig. Du kan inte göra allt själv, ensam.
Lyssna till min röst (på det som jag säger), jag ska ge dig råd och Gud (Elohim) ska vara med dig. Du representerar folket inför Gud och tar deras angelägenheter till Gud (Elohim).
Men du ska leta upp kapabla män bland allt folket, män som fruktar (vördar, respektera) Gud (Elohim), sanningsenliga män (män som håller sig till sanningen), som hatar mutor. Utse dem till att råda över tusen, hundra, femtio och tio.
Mose sade till Herren (Jahve): "Folket kan inte komma upp på berget Sinai för du är den (den ende), [syftar på att Herren är en som det står i 5 Mos 6:4] som har varnat oss och sagt: Sätt gränser runt berget och håll det heligt."
Sedan sade Herren (Jahve) till honom: "Gå ner. Du ska komma tillbaka upp, du och Aron med dig. Men låt inte prästerna och folket bryta igenom för att komma upp till Herren (Jahve), annars ska Han fara ut mot dem."
men den sjunde är Herren, din Guds, sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren inom dina portar (i dina städer).
De sade till Mose: "Tala du till oss så ska vi lyssna, men låt inte Gud (Elohim) tala till oss för då ska vi dö.
Sedan sade han till Mose: "Kom upp till Herren (Jahve), du och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste och tillbe på avstånd,
Se till att du gör den exakt efter ritningen som jag visade dig på berget. [Sinai berg, där Moses vistades 40 dygn då han fick stentavlorna med budorden och alla andra instruktioner från Gud.Här liksom i vers 9 är det viktigt att inte göra något på sitt eget sätt utan precis som Gud vill ha det gjort.]
Du ska befalla Israels söner (barn) att de bär fram till dig ren olivolja, pressad för ljuset, så att den (Menoran) kan brinna oavbrutet.
Tala till Israels söner och säg: "Var noga med att hålla (vakta, skydda , bevara) mina sabbater, för de är ett tecken mellan mig och era söners söner till generationerna, för att ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) som gör er heliga (avskilda).
Och Aron svarade: "Låt inte min herres vrede bli brinnande het, du känner folket (är intimt förtrogen med dem) att de är inställda på (vända till) ondska.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Gå upp, du och folket som du har fört upp ut ur Egyptens land, till landet som jag lovade (svor, gav min ed) till Abraham, till Isak och till Jakob och sade: 'till din säd ska jag ge det',
till ett land som flyter av mjölk och honung, för jag ska inte gå upp mitt ibland er för ni är ett styvnackat folk, så att jag inte förtär under vägen."
Och Mose sade till Herren (Jahve): "Se, du har sagt till mig: 'För upp detta folk', och du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig. Och du har sagt: 'Jag känner dig vid namn och även att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon.'
Och han sade: "Se, jag skär ett förbund, inför hela ditt folk ska jag göra under, sådana som inte har blivit gjorda i hela världen, inte i något land. Och alla de folk bland vilka du vistas, ska se Herrens (Jahves) gärningar som jag ska göra med dig, att de är förunderliga (fantastiska, enorma).
Vakta (skydda, bevara) dig själv, så att du inte skär förbund med invånarna i landet dit du går, så att de inte blir till en snara i din mitt.
"Drick inte vin eller starka drycker, inte du eller dina söner med dig när ni går in i mötestältet för att inte dö. Det ska vara en förordning (ordagrant 'saker inristat') för evigt genom dina generationer,
    
Och bröstet som viftats och skuldran som viftats ska ni äta på en ren plats, du och dina söner och dina döttrar med dig, för det är din föreskrivna del och dina söners föreskrivna del som är givet av offret från Israels söners shalomoffer.
från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig i Israel. Ni ska räkna dem efter deras härordning (deras plats i armén), du och Aron.
men förordna leviterna över vittnesbördets tabernakel, över alla dess möbler och över allt som tillhör det. De ska bära tabernaklet och alla dess möbler och de ska göra tjänst för det och ska tälta runt om tabernaklet.
men om du har gått åt sidan, medan du varit under din man, och om du blivit orenad, och om någon legat med dig förutom din man,
Ta hela bytet som togs, både män och boskap, du och prästen Elazar och huvudena för fädernas hus i församlingen,
Även mot mig var Herrens (Jahves) vrede för er skull när han sade: 'Även du ska inte komma till platsen.'
"Idag är den dag då ni ska gå över Moavs gräns och Ar,
Och jag befallde Josua vid den tiden och sade: "Dina ögon har sett allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gjort mot dessa två kungar, så ska Herren (Jahve) göra mot alla kungariken när du går över.
"Herre Herre (Adonai Jahve) du har börjat att visa din tjänare din storhet och din starka (mäktiga) hand, för vilken gud finns i himlarna eller på jorden som kan göra det du gör och dina mäktiga gärningar?
Har någonsin ett folk hört rösten av Gud (Elohim) som talar ut ur mitten av elden, som du har hört och förblivit levande?
För dig blev det synligt (uppenbart) för att du ska veta (vara intimt förtrogen med) att Herren (Jahve) han är Gud (Elohim). Ingen mer finns vid hans sida.
men den sjunde dagen är en sabbat för Herren din Gud (Jahve Elohim), på den ska du inte göra något slags arbete, varken du själv, din son eller din dotter eller din tjänare eller din tjänarinna, inte din oxe, inte din åsna eller någon av din boskap, inte främlingen inom dina portar, så att din tjänare och din tjänarinna får vila precis som du.
Du [Mose], får gå nära och höra allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har sagt dig så ska vi lyssna och lyda."
Men du, stanna här hos mig och jag ska tala till dig alla de budord (tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lära dem så att de ska göra dem i landet som jag ger dem att besätta.
så att ni vördar Herren er Gud (Jahve Elohim) och håller (vaktar, skyddar) alla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans budord (tydliga befallningar) som jag befallt er, ni och era söner och era söners söner alla dagar av ert liv, så att era dagar blir många.
När Herren din Gud (Jahve Elohim) ska föra dig in i landet dit du går för att ta det i besittning, och ska kasta ut många folkslag framför dig, hetiterna och girgasiterna och amoreerna och kananiterna och periseerna och hivéerna och jebusiterna, sju folkslag större och mäktigare än er,
För du är ett heligt folk inför Herren, din Gud (ett annorlunda folk som ska vara helgat, skilt från synd och avgudar). Han har utvalt dig att bli hans dyrbara egendomsfolk framför alla andra folk på jorden.
de stora prövningarna som dina ögon såg och tecknen och undren och den mäktiga handen och den utsträckta armen varmed Herren din Gud (Jahve Elohim) förde dig ut. Så ska Herren din Gud (Jahve Elohim) göra mot alla de folk för vilka du fruktar (är rädd).
Hör Israel! Du ska idag gå över Jordan för att gå in och fördriva länder större och mäktigare än du själv, städer stora och befästa upp till himlarna,
ett stort och högrest folk, Anakims söner som du känner och du har hört (sägas): "Vem kan stå inför Anaks söner?"
Inte för din rättfärdighet och ditt hjärtas rakhet går du in för att besätta deras land, utan för dessa länders ondska driver Herren din Gud (Jahve Elohim) ut dem framför dig och för att stadfästa ordet som Herren (Jahve) gav med ed (svor, lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob.
Vet därför (ha intim kunskap om) att det inte är för din rättfärdighet som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig detta goda land för att besätta det, för du är ett styvnackat folk.
Landet som du går för att besätta är inte Egyptens land, från vilket du kom, där du sådde din säd och vattnade den med dina fötter som en örtträdgård,
Och det ska bli när Herren din Gud (Jahve Elohim) för dig in i landet som du går för att besätta, att du ska placera välsignelsen på berget Gerizim och förbannelsen på berget Ejval [5 Mos 27‑28; Jos 8:30‑35].
utan du ska äta detta inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte på platsen som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja, du och din son och din dotter och din tjänare och din tjänarinna och leviten som finns inom dina portar, och du ska fröjda dig inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte i allt som du har lagt din hand på.
När Herren din Gud (Jahve Elohim) hugger av nationerna framför dig dit du går för att fördriva dem och bo i deras land,
Om din bror, din mors son eller din son eller din dotter eller hustrun i din famn eller din vän som är som din egen själ (en själsfrände) förleder dig i hemlighet och säger: "Låt oss gå och tjäna andra gudar" som du inte känner, varken du eller dina fäder,
för du är ett heligt folk för Herren din Gud (Jahve Elohim) som har valt dig att vara hans egen skatt bland alla andra folk som finns på jordens ansikte (yta).
Ni ska inte äta av något som är självdött, det kan du ge till främlingen som är inom dina portar så att han kan äta det eller du kan sälja det till en främling, för du är ett heligt folk för Herren din Gud (Jahve Elohim). Du ska inte koka kalven i dess moders mjölk.
Och du ska ge silvret till allt som din själ önskar, för en oxe, eller för ett får eller för vin eller för en stark dryck, eller för vad som helst som din själ begär av dig, och du ska äta där inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte och du ska fröjda dig, du och ditt hushåll.
För Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig som han har lovat dig och du ska ge lån till många länder, men du ska inte låna (av någon), och du ska råda över många länder, men de ska inte råda över dig.
Du ska äta det inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte år efter år på den plats som Herren (Jahve) ska utvälja, du och ditt hushåll. [Det förstfödda ska alltid offras till Herren.]
Och du ska glädja dig inför Herren din Gud (Jahve Elohim), du och din son och din dotter och din tjänare och din tjänarinna och leviten som finns inom dina murar och främlingen och den faderlöse och änkan som finns i din mitt, på den plats som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att hans namn ska bo där.
Och du ska fröjda (glädja) dig vid dina högtider, du och din son och din dotter och din tjänare och din tjänarinna och leviten och främlingen och den faderlöse och änkan som finns inom dina murar.
När du kommer in i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig, ska du inte lära dig att göra efter dessa länders styggelser.
Dessa länder, som du ska besätta (inta), lyssnar till siare och till spåmän. Men Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har inte tillåtit dig att göra sådant.
Så ska du ta bort [skulden för] oskyldigt blod från din mitt, när du gör det som är rätt i Herrens (Jahves) ögon.
Från en främling kan du ta ränta, men av din broder ska du inte ta någon ränta, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska kunna välsigna dig i allt du använder dina händer till i landet som du går för att inta.
Du ska stanna utanför och mannen som du lånar till ska komma ut med panten till dig.
hur han mötte dig på vägen och slog dig bakifrån, hur han gjorde alla svaga och kraftlösa i slutet på ditt tåg när ni var utmattade, och han fruktade (vördade) inte Gud (Elohim).
Och du ska fröjda dig i allt det goda som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett till dig och till ditt hus (ditt hushåll, din familj), du och leviten och främlingen som är i din mitt.

Välsignad ska du vara i staden
    och välsignad ska du vara på fältet.
    [Dessa två platser beskriver ekonomi – handel och agrikultur; välsignelsen gäller oavsett yrke.]
Välsignad ska du vara när du kommer in (din ingång)
    och välsignad ska du vara när du går ut (din utgång). [Denna sexfaldiga välsignelse har sin motsats i vers 16‑19.]
Herren (Jahve) ska öppna för dig hans goda skattkammare – himlarna, till att ge dig landets regn i sin tid (rätt årstid) och till att välsigna alla dina händers verk (arbete), och du ska låna ut till många länder, men du (själv) ska inte låna av någon.

Förbannad ska du vara i staden
    och förbannad ska du vara på fältet.
Förbannad ska du vara när du kommer in (din ingång)
    och förbannad ska du vara när du går ut (din utgång).
[Dessa sex förbannelser är motsatsen till välsignelserna i vers 3‑6. Ordningen med markens frukt och livmoderns frukt är omvänd, jmf vers 4‑5 och 17‑18.]
Herren (Jahve) ska låta pesten klänga sig fast vid dig, till dess den har förtärt dig från landet, som du går för att inta.
Herren (Jahve) ska föra bort dig och den kung som du kommer sätta över dig [Saul blev den första kungen, se 1 Sam 10:20‑24] till ett folk som du inte känner, varken du eller dina fäder, och där ska du tjäna andra gudar av trä och sten.
Främlingen som är i din mitt ska sätta sig upp över dig, högre och högre, och du ska komma ner och bli lägre och lägre.
Han ska låna ut till dig, men du ska inte låna ut till honom, han ska bli huvudet och du ska bli svansen.
Och han ska belägra dig i alla dina portar till dess dina höga och befästa murar, som du litar på, kommer ner i hela ditt land, och han ska belägra dig i alla dina portar i hela landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig.
Och det ska ske att som Herren (Jahve) fröjdade sig över dig för att göra dig gott och för att föröka dig, så ska Herren (Jahve) fröjda sig över dig för att du ska gå under och för att fördärva dig, och du ska ryckas bort (som ogräs) från landet som du går för att inta.
Och Herren (Jahve) ska förskingra dig bland folken från den ena änden av världen till den andra änden av världen [Jer 9:16; 18:17; Hes 12:15], och där ska du tjäna andra gudar, som du inte känner, inte heller dina fäder, även trä och sten.
och du ska återvända till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och lyssna till hans röst, enligt allt som jag har befallt dig idag, du och dina söner, med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Och du ska återvända och lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och göra (agera, handla efter) alla hans budord (klara tydliga befallningar) som jag befaller dig idag.
Vad jag befaller dig i dag är att älska Herren din Gud,
    vandra på hans vägar
    och hålla budord (klara tydliga befallningar)
    och förordningar (ordagrant "saker inristat")
    och påbud (bindande juridiska beslut).
Då ska du leva och föröka dig och Herren din Gud ska välsigna dig i det land som du snart ska ta i besittning.
då förklarar jag för er i dag att ni kommer att utplånas. Ni kommer inte leva länge i landet på andra sidan Jordan som ni ska ta i besittning.
I dag kallar jag himlarna och jorden som vittnen att jag låtit er välja mellan liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj livet, så att du och dina efterkommande får leva!
Sedan kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför (framför ögonen på, inom synhåll för) hela Israel:
"Var stark (fast, säker, tapper)
    och frimodig (ståndaktig, alert, modig),
för du ska gå med (föra) detta folk in i det land som Herren (Jahve) med ed har lovat (svurit) deras fäder att ge dem [med ed har svurit: "sjuat sig själv", dvs. använt fullkomlighetens tal för att intyga sitt löfte till deras fäder], och du ska göra det till deras egendom (låta dem ärva det, låta dem ta över det).
Han gav Josua, Nons son ett uppdrag och sade: "Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig) [Jos 1:6‑9], för du ska föra Israels söner in i det land som jag med ed har lovat dem och jag ska vara med dig." [Se vers 7].
och dö på berget som du går upp på och bli samlad till ditt folk, som Aron, din bror dog på berget Hor, och samlades till sitt folk. [4 Mos 20:22‑29].
Lycklig är du Israel, vem är dig lik? Du är ett folk som har sin räddning i Herren (Jahve). Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender ska krypa för dig, och du ska gå fram över deras höjder.
Mose, min tjänare är död. Stå nu upp och gå över denna Jordan [Jordanfloden i närheten av Jeriko strax norr om Döda havet], du och allt detta folk, till det land som jag ger åt dem, Israels barn (söner).
[Josua står inför en enorm utmaning att leda folket och inta landet. Fyrtio år tidigare hade israeliterna vacklat i tron vid spejarnas rapport, se 4 Mos 13:1‑33. Samma sju folkslag finns kvar nu också, men det gör även Guds löften. Uppmaningen "var stark och frimodig" upprepas tre gånger, se vers 6, 7 och 9. Den har uttalats tidigare också, se 5 Mos 31:6, 7, 23 och kommer även senare, se Jos 1:18; 10:25. Detta med mod går som en röd tråd ända från Kalebs lugna och trosfriska uppmaning, se 4 Mos 13:31 genom hela 5 Moseboken till Josuas slutliga uppmaningar, se Jos 10:25; 23:6. Här kan man skönja en parallell till Jesu missionsbefallning i Matt 28:18‑20. När Jesus lämnar lärjungarna ger han uppdraget att expandera Guds rike i hela världen (inta landet) med löftet om att Gud är med varje dag (jag ska inte lämna eller överge dig)!] [Första uppmaningen:]
Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)!
För du ska som arv åt detta folk fördela det land
    som jag med ed lovade deras fäder att ge dem.
och du ska befalla prästerna att bära förbundsarken och säga: "När ni kommer till vattenbrynet på Jordan ska jag låta Jordan stå still (ska jag hindra vattnet från att flöda)".
Och det hände när Josua var vid Jeriko att han lyfte upp sina ögon och såg, och se, där stod en man mittemot honom med sitt svärd draget i handen. [2 Mos 3:2‑4:17; Dom 6:11‑23] Och Josua gick till honom och sade till honom: "Är du för oss eller för våra motståndare?"
Och härföraren för Herrens (Jahves) härskara sade till Josua: "Ta av dig skorna från dina fötter, för platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så. [Detta möte motsvarar det möte med Gud som Mose hade vid den brinnande busken. Både Josua och Mose behövde dessa möten med Gud själv innan de gick in i sina uppdrag, se 2 Mos 3:5.]
Herren sade till Josua. "Res på dig! Varför har du fallit ner på ditt ansikte?
Och Israels män sade till hivéerna: "Tänk om ni bor ibland oss, hur ska vi då ingå (skära) ett förbund med er?"
Och Josua var gammal och kommen till hög ålder (många år) och Herren (Jahve) sade till honom: "Du är gammal och kommen till hög ålder (många år) och det återstår fortfarande mycket land att besätta.
[I det kiastiska mönstret hör detta stycke hör ihop med Jos 19:49‑50 där Josha, på samma sätt som Kaleb här, får sin belöning för händelserna vid Kadesh-Barnea.] Då kom Juda söner nära Josua i Gilgal och Kaleb, Jefunnes son kenisiten sade till honom: "Du känner till (är intimt förtrogen med) de ting som Herren (Jahve) talade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kadesh–Barnea.
Ge mig nu därför dessa berg som Herren (Jahve) talade om den dagen, för du hörde den dagen hur anakiterna var där och städerna var stora och befästa. Det kommer att vara så att Herren (Jahve) är med mig och ska driva ut dem som Herren (Jahve) talade."
Och Josua sade till dem: "Om du är ett stort folk gå då upp till skogen och hugg ner för dig själv där i perisséernas land och Refaim, eftersom Efraims bergsland är för trångt för dig."
Och Josua talade till Josefs hus till Efraim och till Manasse och sade. "Du är ett stort folk och har stor kraft (styrka), du ska inte ha bara en lott,
Han frågade: "Vem är du?"
    Hon svarade: "Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantelflik (vinge - hebr. kanap) över din tjänarinna [gift dig med mig, se Hes 16:8], för du är min återlösare." [Här använder Rut termen amah för tjänarinna, ordet har en högre rang än shifkhah, det ord som Rut använder om sig själv i Rut 2:13. När Noomi nu skickar henne till Boas för att fråga om giftermål är hon medveten om Boas ansvar som en nära släkting till hennes avlidna man. Hon utmanar honom att fullfölja hans skyldighet. Som alla judar bar Boas tofsar i de fyra hörnen på sin yttermantel. Tofsarna, hebr. tsitsit, var alltid synliga för att påminna om de 613 buden i Torah, se 4 Mos 15:38‑39. Hörntofsen är också en symbol på makt och auktoritet, se 1 Sam 24:1‑7; Matt 9:20‑21. Samma ord för mantelflik (hebr. kanap) används i Mal 4:2 där det står att "rättfärdighetens sol", som syftar på den kommande Messias, "ska gå upp med läkedom under sina vingar".
    Denna vers är en av bokens dramatiska höjdpunkter. Kommer Boas att bejaka eller avfärda henne? Nästa vers är lugnande, välsignelsen som han ber liknar den Noomi bad över honom tidigare, se Rut 2:20.]
Då sade Boas: "Välsignad är du av Herren (Jahve), min dotter! Nu har du visat ännu större nåd (trohet) än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika. [För tredje gången förekommer det hebreiska nyckelordet chesed, se Rut 1:8; 2:20. Här framkommer ännu en nyans där nåden är frimodig och vågar ta initiativ till en fördjupad kärlek.]
Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra för dig. [Nu är rollerna omvända, Boas blir Ruts tjänare! Här finns också en bild på hur Jesus blir vår tjänare, se Mark 10:45; Joh 13:4‑5; Fil 2:5‑8.] Alla i stadsporten [där de äldste möttes, och beslut togs] vet att du är en ärbar (värdig, stark, modig, inflytelserik) kvinna. [Samma ord för någon som ärbar och stark tillskrivs både Boas, Rut och deras framtida släkt, se Rut 2:1; 4:11.]
När Rut kom tillbaka till sin svärmor frågade Noomi: "Vem är du, min dotter?" [Frågan bottnar i Ruts identitet, samma fras "vem är du" finns i vers 6 där Rut kallar sig Boas tjänarinna. Noomi undrar om planen fungerat, är hon fortfarande moabitiskan Rut eller Boas framtida fru?] Då berättade hon allt vad mannen hade gjort mot henne.
Återlösaren svarade: "Då kan jag inte återlösa, jag vill inte sätta mitt eget arv på spel. Ta du min rätt att återlösa, för jag kan inte göra det." [Anledningen till att återlösaren tackar nej kan vara att han redan är gift, eller är änkeman. Fler barn skulle minska arvet till hans barn och hans släkt. En annan anledning kan vara Ruts nationalitet. Det kan vara ordet i 5 Mos 23:3‑6 som vägde tyngre än omtanken om Noomi och Rut.]
Filistén sade till David: "Tror du att jag är en hund eftersom du kommer emot mig med trästavar?" Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David.
David svarade filistén: "Du kommer emot mig med svärd, spjut och sabel (lans, kortare böjt svärd – hebr. kidon), men jag kommer emot dig i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn, han som är Israels härars Gud och som du har hånat (hädat, förlöjligat, talat illa om).
"Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i?
Vad mer kan David säga till dig? [Detta är den tredje retoriska frågan. David refererar nu sig själv i tredje person, det är ett sätt att förstärka att han underordnar sig Gud, och perspektivet skiftar nu till att också vara Guds perspektiv. Ordet "känner" kan också översättas "du har behandlat mig på ett speciellt sätt".] Du känner din tjänare, Herre Gud (Adonai Jahve). [Ps 94:11; 139:1]
Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre (Jahve), har blivit deras Gud (Elohim).
Natan sade till David: "Du är den mannen. Detta är vad Herren, Israels Gud säger: 'Jag har valt (smort) dig till kung över Israel, och jag har räddat dig ur Sauls hand.
Vi är de mest fridsamma och trogna i Israel, och du försöker förgöra en moderstad (viktig central stad) i Israel. Varför vill du förstöra Herrens arv.
För du är min lampa [som håller mig vid liv, fysiskt och andligt], Herre (Jahve).
    Min Gud (Jahve) lyser upp mitt mörker.
Salomo svarade: "Du har redan visat stor nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet) mot din tjänare, min far David, därför att han vandrade inför dig i sanning, i rättfärdighet och med ett ärligt hjärta [under alla sina levnadsdagar]. Du har fortsatt att visa honom denna stora nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet) genom att ge honom en son som nu regerar på hans tron.
Herre, min Gud, du har nu gjort din tjänare till kung efter min far David. Jag är bara ett barn [Salomo är omkring tjugo år, men uttrycket syftar på att vara oerfaren och under upplärning], jag vet inte hur jag ska gå ut (börja) eller komma in (avsluta) [leda som kung].
Svara på din tjänares och ditt folk Israels bön, när de vänder sig i bön mot denna plats. Hör dem från himlen, där du bor. Hör dem och förlåt dem [deras synd]."
[Herre] Lyssna då från din himmelska boning och svara på alla böner från främlingarna. Då ska alla folk på jorden erkänna ditt namn och i vördnadsfull tillbedjan frukta dig som ditt folk Israel gör, och förstå att detta tempel jag byggt är helgat åt ditt namn (tillhör dig).
Då sade kvinnan till Elia: "Nu vet jag att du är en profet och Herrens ord i din mun är sanning."
_ Jesaja, Amots son, kom till honom och sade
[Man har gjort en insamling till bygget av templet, och folket har först och främst gett sig själva och sina hjärtan till Herren, se vers 5. Man har sedan frikostigt gett av sina medel till bygget. Utöver den stora gåva David redan har gett tillkommer nu 168 ton guld, 337 ton silver, 606 ton brons och 3 365 ton järn, se 1 Krön 28:7.] Därför [överväldigad av folkets hängivenhet till Herren och deras generösa gåvor] prisade David Herren inför hela församlingen:
"Prisad vare du, Herre (Jahve), vår fader Israels Gud (Elohim),
    från evighet till evighet.
Både rikedom och ära kommer från dig,
    och du råder över allt.
I din hand är kraft och styrka,
    det står i din hand att göra vad som helst,
    stort och starkt.
Och du Esra, ska efter den vishet du fått av Gud utse domare och lagkloka som ska skipa rätt bland allt folket i landet på andra sidan floden, alla dem som känner din Guds påbud. Om någon inte känner dem ska ni lära honom dem.
Efter att allt detta drabbat oss, på grund av våra onda gärningar och vår stora skuld, för Du, vår Gud (Elohim) har straffat oss mindre än vad våra överträdelser förtjänar, och gett oss en kvarleva som denna,
Herre (Jahve), Israels Gud (Elohim), Du är rättfärdig, för vi är kvar, en kvarleva som har undkommit, som det är denna dag. Se, vi är framför ditt ansikte i vår skuld, på grund av den kan ingen stå framför ditt ansikte."
Kungen frågade mig: "Varför är ditt ansikte så bedrövat när du inte är sjuk? Detta måste bero på en hjärtesorg." Då blev jag mycket förskrämd
Kungen frågade mig: "Vilken är din begäran?"
    Då bad jag till himmelens Gud (Elohim),
Sedan svarade de: "Vi ska återlämna det till dem och ska inte begära något av dem, så ska vi göra, så som du har sagt."
    Då kallade jag på prästerna och tog en ed av dem att de skulle göra i enlighet med detta löfte.
där det stod skrivet:
"Det rapporteras bland länderna, och Geshem säger det, att du och judarna tänker göra uppror. Därför bygger du muren, och du ska bli deras kung, enligt dessa ord.
Då skickade jag till honom och svarade: "Ingenting av det du påstår existerar, utan du hittar på detta i ditt eget hjärta."
Du är Herren (Jahve), bara du! Du har gjort himlarna,
    himlarnas himlar tillsammans med hela dess härskara [alla stjärnor eller änglar],
jorden,
    och allt som finns på den,
haven,
    och allt som är i dem.
Det är du som upprätthåller allt liv,
    och den himmelska härskaran böjer sig [i tillbedjan] inför dig.
Du är Herren Gud som utvalde Abram (Avram)
    och förde honom ut från det kaldeiska Ur
    och gav honom namnet Abraham (Avraham).
Du fann hans hjärta trofast inför dig,
    och du slöt förbund med honom:
att ge åt hans efterkommande kananeernas, hetiternas,
    amoreernas, perisseernas, jebusiternas och girgasheernas land. [Hiviteerna nämns inte i denna uppräkning som brukar ha sju folkgrupper, kanske för att deras ättlingar netinimerna tjänade i tempet, se Jos 9:7; Esra 2:58; Neh 7:62] Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
    för du är rättfärdig.
De vägrade lyssna
    och tänkte inte på undren du gjort bland dem.
De var hårdnackade och i sin upproriskhet
    valde de en ledare för att vända tillbaka till sitt slaveri.
Men du är en Gud som förlåter,
    nådig (full av kärleksfull omsorg) och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd (omsorgsfull kärlek).
    Du övergav dem inte.
På grund av din oändliga nåd (barmhärtighet, ömsinta kärlek) övergav du inte dem i öknen. Molnstoden försvann inte på dagen, utan ledde dem på deras väg. Eldstoden slutade inte att lysa upp den väg de skulle gå på natten. [Molnet och elden är en bild av den helige Ande och hans ledning.]
Då gav du dem i deras fienders hand
    som förtryckte dem.
Men i sin nöd ropade de till dig,
    och du hörde dem från himlarna.
I din stora barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural]
    gav du dem befriare
som frälste dem
    ur deras fienders hand.
Men när de kom till ro,
    gjorde de på nytt det som var ont inför dig.
Då lämnade du dem
    i deras fienders hand som fick råda över dem.
Men de ropade på nytt till dig,
    och du hörde det från himlarna,
du räddade dem många gånger
    i din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural].
Men du som är rik på barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural]
    gjorde inte slut på dem
och övergav dem inte,
    för du är en nådig
och nåd Gud.
Du är rättfärdig
    i allt det som har drabbat oss,
för du har visat dig trofast
    medan vi har varit ogudaktiga.
Då frågade kungens tjänare som var i kungens port Mordochaj: "Varför överträder du kungens befallning?"
Om du är tyst nu, så kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars hus ska gå under. Det kan mycket väl vara så att du fått kungligt inflytande (blivit drottning) för en tid som denna."
Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt han äger? Du har välsignat hans händers verk. Hans boskapshjordar breder ut sig över hela landet.
Ja, du gör gudsfruktan om intet och hindrar begrundan (reflektion) inför Gud.
[Kungen säger:]
Jag vill förkunna [återberätta] vad Herren (Jahve) har sagt till mig: "Du är min son,
    i dag har jag fött dig.
Men du, Herre (Jahve), är en sköld (ett skydd) runt omkring mig;
    du är min ära, du lyfter mitt huvud.
I frid (hebr. shalom) vill jag lägga mig ner
    och [i frid vill jag] sova [Ps 3:6],
    för du, Herre (Jahve) – bara du (du ensam), låter mig bo i trygghet [du är min säkra tillflykt]. [Ordagrant: "I frid både/samtidigt jag lägger mig ner och jag sover". Formuleringen kan också tolkas som att när David lägger sig så somnar han på en gång, utan oroliga tankar. Den sista frasen är ordagrant: "för du Jahve till/i avskildhet till/i säkerhet låter mig bo". Avskildhet/isolering" (hebr. badad) används ofta även som ett adjektiv eller adverb (ensam, själv, separat, bara) och kan här antingen syfta på att det bara är Herren som kan göra detta, eller att David kommer få vara i trygghet och avskildhet. Sett ur ett bredare perspektiv, så är det något gott att även folket får vara avskilda i trygghet och vistas under Guds välsignelse. David avslutar som han börjar med att rikta sig direkt till Herren, se vers 2. Gud har svarat på hans bön.]
För du är inte en Gud som finner behag (har glädje) i ondska (ogudaktighet),
    ondska kan inte bo hos dig [stå under ditt beskydd].
För du
välsignar
den rättfärdige,
Herre (Jahve), som med en stor [rektangulär] stridssköld med nåd (favör, välbehag, ömhet) omger (skyddar, omsluter) du honom [på alla sidor]. [Den sista versen består av sju hebreiska ord. På samma sätt som psalmen inleddes med två kiasmer, avslutas den med en kiasm där Herrens personliga namn står centralt.]
Min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh) är djupt oroad,
    men du Herre (Jahve) ... hur länge ... [Versen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på psalmistens djupa känslomässiga engagemang. David är så rörd att det blir ett avbrott.]
Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i vers 11],
    ja, du lägger märke till illdåd (elakhet, smärta, det som tynger) och provokation (ilska, plåga, sorg),
    för att ge (lägga) det i din hand.
[Uttrycket "ge i din hand" måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i sin hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha "sett" med ögonen är det nu dags att agera med "handen" och göra något åt situationen, vedergälla och döma genom sin hand.] Den hjälplöse (svage, det olyckliga offret, se vers 8 och 10) överlämnar sin sak åt dig;
    du är den faderlöses hjälpare. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Du ser" börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se vers 13. Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även Ps 9:6‑7, 18.]
Du, Herre (Jahve), ska bevara dem [de svaga och hjälplösa i vers 5],
    du ska alltid beskydda var och en av dem från detta [onda] släkte.
Jag säger till Herren (Jahve): "Du är min Herre (Adonai),
    jag har inget gott (ingen lycka, glädje, rikedom) utanför dig." [Psalmisten uttrycker sitt fulla beroende av Gud. Här finns inte plats för kompromiss och religionsblandning. Ordet gott innefattar allt från moralisk godhet till materiellt välstånd. Hos Gud finns godhet, glädje, lycka, välbehag och allt skönt och vackert.]
Herren är min arvedel, min bägare [min lott, jag vill bli fylld av dig Herre, se Ps 23:5].
    Du är den som kontinuerligt uppehåller (bevarar, stöder, försäkrar) min framtid (lott, mitt arv).
För du befriar ett ödmjukt (förtryckt) folk,
    men stolta ögon (högmodiga blickar) tar du ner (förödmjukar du).
För du tänder min lampa [ger mig liv], Herre (Jahve)
    – min Gud (Elohim) lyser upp mitt mörker. [Lampa betecknar ofta fysiskt och andligt liv, se Job 18:5‑6; 21:17; Ords 13:9; 20:20; 24:20. David kallas också "Israels ljus", se 2 Sam 21:17. I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se 2 Mos 25:37. Sann ödmjukhet handlar om att villigt böja sig inför Gud, se Ps 37:11. Här i vers 28 används hebreiska ordet sapal som har betydelsen att tvingas ner lågt.]
Ändå är du helig (fullkomlig, helt avskild från allt orent, motsatsen till all synd),
    [och den som] tronar på Israels lovsånger (lovprisningar med tacksamhet och glädje).
    [Gud vill ta sin boning och regera hos dem som upphöjer honom.]
Ja, det var du som drog mig ut ur min mors liv,
    du lät mig vara trygg vid min moders bröst.
Från det att jag föddes har jag alltid varit beroende av dig (ordagrant "blivit kastad på dig"),
    alltsedan [tiden i] min mors livmoder har du varit min Gud (Eli).
Men du Herre (Jahve),
    var inte långt borta ifrån mig!
    Du min starkhet, skynda till min hjälp!
Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra)
    genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin),
så fruktar jag inget (kommer jag inte vara rädd för något) ont.
För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren]
    och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll]
de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod]. [Det hebreiska ordet för att trösta nacham härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, från att bli tröstad till att trösta och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod.
    I denna psalm förstärks det kiastiska (kiasm av gr. chiasmus) mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I vers 5 släcker han, med en bägare fylld till brädden, sin törst vid ett dukat bord. Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i vers 3‑4, men övergår i vers 4c återigen till att ha ett fårs perspektiv.]
Led mig i din sanning (trofasthet),
    och lär mig (träna mig), för du är min Gud som frälser (befriar, ger seger);
    jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar) hela dagen. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är se, titta, andas och har att göra med uppenbarelse och förståelse sedan något stort och viktigt pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "Led mig" som börjar med denna bokstav, detta belyser att det bara är hos Gud som vi får rätt perspektiv i vårt liv. Versen är kortare än tidigare verser och hör ihop med nästkommande.
    Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet "och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det är i Guds sanning, som föregående rad talar om, som vi ska söka.]
Min ungdoms synder (mina omogna felsteg) och mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter)
    – kom inte ihåg (tänk inte på, räkna inte upp) dem;
    kom [istället] ihåg (tänk på) mig med din nåd (omsorgsfulla kärlek), för din godhets skull, Herre (Jahve). [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "synder" som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för tidigare överträdelser.]
Du är min klippa [en hög och ointaglig bergskam] och min borg (fästning).
    För ditt namns skull ska du föra mig framåt (skapa möjligheter)
    och leda (ha omsorg som en herde, leda mig i handen, bära) mig.
    [Herren liknas vid en fast klippa och en fåraherde som har omsorg om sina får som bär de små lammen i sin famn, se Ps 23:2‑3; Jes 40:11.]
Du ska dra mig ur det nät de i hemlighet har lagt ut för mig,
    för du är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning).
[Vers 15‑19 bildar en enhet och följer ett mönster med små avsnitt som alla har tre rader.] Men jag förtröstar på (litar på) dig, Herre (Jahve),
    jag säger: "Du är min Gud (Elohim)!"
Då bekände jag (lät jag dig veta – bli intimt förtrogen med) min synd
    jag dolde inte [längre] min missgärning (skuld).
Jag sade: "Jag vill erkänna (med öppna händer tacksamt lyfta upp)
    mina överträdelser (mina rebelliska handlingar) inför Herren,"
    och då (på en gång) förlät du mig min syndaskuld. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Du är mitt skydd (gömställe),
    du bevarar mig från nöd,
    med glädjejubel över befrielsen omger du mig! Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
För jag sätter mitt hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar min blick mot) Herren (Jahve),
    du ska svara mig Herre (Adonai), min Gud (Elohim).
[Nu återgår temat till orsaken till tystnaden i vers 2‑3, ordet "stum" från vers 3 upprepas.]
Jag är stum (bunden), öppnar inte min mun,
    för det är du som har gjort det.
Herre min Gud (Jahve Elohim),
    du har gjort så många fantastiska under
    och har så många planer för oss.
Ingen kan mätas med dig.
    Om jag skulle försöka tala och berätta om dem alla,
    så går det inte, de är fler än man kan räkna. [I denna vers skiftar psalmen första gången från "min" till "oss". Psalmisten är del av "den stora församlingen", ett uttryck som ramar in vers 10‑11.]
Jag har predikat de glada nyheterna om din rättfärdighet,
    i den stora församlingen (alla de som tillber i templet).
Jag håller inte tillbaka några ord,
    du Herre (Jahve) vet att det är sant.
Du, Herre (Jahve) kommer inte att hålla tillbaka
    din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) mot mig.
Låt din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och din sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet)
    alltid (fortsättningsvis – både dagligen och evigt) bevara mig. [Nåd och sanning i vers 11‑12, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Ordet för barmhärtighet är hebr. rachamim. Det förekommer bara i plural och visar på Guds oändliga nåd, se Ps 25:6.]
Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av Gud, se Matt 5:3],
    men Herren [Jahve] tänker på mig ("väver" – planerar, tänker och räknar ut för mig).
Min hjälp och min befriare är du,
    min Gud (Elohim) – dröj inte!
Men du, Herre (Jahve), visa nåd (ge mig favör; var välvillig),
    upprätta mig så jag kan återgälda (återförenas med) dem. [Hebreiska sillem har samma rot som ordet shalom. Ordet har att göra med upprättelse och att en relation blir hel. Det ligger helt i linje med Bibelns undervisning att söka frid och återupprätta relationer, se Ords 20:22; Rom 10:17‑19. David sörjde djupt sin son Absaloms död, 2 Sam 18:33.]
För du är den Gud (Elohim) som är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar)!
    Varför har du förkastat mig?
    Varför måste jag gå runt i sorg,
    
    förtryckt av fienden?
du grep in med din hand (makt).
Du fördrev hednafolken och planterade [våra förfäder],
    du krossade folken som levde där, och lät dem [våra förfäder] breda ut sig [som vinrankor, se Ps 80:12].
[Solist:] Du är min kung, o Gud (Elohim),
    ge befallning för Jakobs [Israels folks] seger!
Du hatar tillrättavisning
    och kastar mitt ord bakom dig (vänder ryggen till det).
Men det är du, en man lik mig själv,
    min kompanjon och min nära vän!
Men, du Gud (Elohim), ska störta (kommer att dra) ner dem
    i fördärvets grop –
blodtörstiga och bedrägliga människor –
    de ska inte leva [de når inte ens] hälften av sina dagar.
Men jag, jag förtröstar [kommer alltid att lita] på dig. [Substantivet jehav används bara i vers 23 och kommer från det hebreiska verbet för "att ge". Här beskriver det något som har blivit tilldelat – en given lott i livet - mitt i den situation och tid man befinner sig i. Det kan innefatta både det som är tungt och svårt, men också det som är lätt och glädjefyllt. Eftersom Gud hela tiden är med och hjälper och stöttar, så betonas här möjligheten till befrielse från det som upplevs som en börda. Det är troligen därför den grekiska översättningen Septuaginta använder ordet merimna, som just betyder oro och bekymmer. Det är den översättningen Petrus refererar till i sitt brev där han också vidgar betydelsen till att kasta all oro och varje bekymmer på Herren, se 1 Pet 5:7.]
Du har tecknat upp (skrivit ned) min vandring.
    Samla du mina tårar i din flaska (ditt kärl),
    finns de inte i din bok?
Därför Gud, härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), Israels Gud (Elohim),
res dig upp och straffa alla länder.
    Visa dem ingen nåd (oförtjänt kärlek) för några (inte för en enda) förrädiska överträdelser.
    [Här används ett uttryck som även kan betyda "quisling".] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Men du Gud (Jahve) ska skratta åt dem.
    Du ska göra alla länder till åtlöje.
Har inte du Gud (Elohim) kastat ut oss?
    Drar du inte längre ut med vår armé?
För du Gud (Elohim) har hört mina löften.
    Du har garanterat ett arv för dem som fruktar (vördar, respekterar) ditt namn.
och du Herre (Adonai) visar nåd (omsorgsfull kärlek),
    men kommer också att löna var och en efter vad han gjort.
    [Guds styrka innehåller både nåd och dom.]
Gud (Elohim), du är min Gud (El, den mäktige, starke), jag söker (längtar) ivrigt efter dig.
    [Det första jag gör, min högsta önskan och prioritet är att ha en relation med dig, se också Ps 42:2‑3.]
Hela min varelse (min själ, jag) törstar efter dig, min kropp längtar efter dig,
    i ett kargt och uttorkat land där det inte finns något vatten.
våra synder överväldigar mig (är för tunga att bära),
    men du förlåter våra upproriska handlingar (överträdelser).
Gud (Elohim), du lät ett ymnigt regn falla över ditt utvalda folk (ditt arv),
    när de var trötta så gav du dem styrka (du helade dem).
Gud (Elohim) du känner till, vet allt, om min dårskap.
    Mina överträdelser är inte dolda för dig.
Du känner till (vet allt om) mina förebråelser,
    min skam och min förvirring.
Dina motståndare finns alla inför dig;
[Nu ges orsaken till varför psalmisten ber som han ber. Här finns likheter med Job och den lidande tjänaren i Jes 53:3‑5.] För de förföljer honom som du har slagit
    och de talar illa om (mild förbannelse) den som du har sårat.
Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud]. Gud (Elohim) skynda dig till mig,
    du är min hjälp och min befriare,
Herre (Jahve), dröj inte! [Psalmen börjar och slutar på samma sätt och använder samma hebreiska vokabulär i vers 1 (ezrah choch – till min hjälp skynda) och här i vers 6 omvända ordföljden (choch ezri – skynda till mig hjälp). Psalmens sista ord är "dröj" (hebr. achar) som beskriver någon som går i tjära och därför blir fördröjd.]
Var min beskyddare och tillflykt,
    en stark befäst borg där jag kan bo (komma gång på gång och vara trygg).
Du har befallt (har bestämt dig för) att rädda mig,
    för du är min klippa [höga och ointagliga bergskam] och min borg (fästning). [Ps 31:4]
För du är mitt hopp (den som gett och ger mig framtidstro)
    Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) Herre (Jahve, Guds namn),
min förtröstan (trygghet) ända från min ungdom. [Vers 5 är fint strukturerad. Den ramas in av två substantiv som är synonymer och centralt finns Herren Gud – Adonai JHVH. Hopp (hebr. tikvah) handlar om det som vi ser fram emot. Förtröstan (hebr. mibtach) om personen vi ser till för vårt hopp.]
Du har varit mitt stöd (du har upprätthållit mig) från moderlivet [redan innan jag föddes ända fram tills nu],
    ja du förlöste mig från moderlivet.
Min lovsång (tillbedjan, tacksägelse, glädje) är ständigt i dig.
Jag är som ett tecken för många [något människor förundras över, en varning, något olycksbådande],
    men du är mitt starka beskydd.
Du delade havet [Röda havet] med din styrka.
    Du krossade sjömonstrens huvuden på (mot, i) vattnet.
    [Sjömonster är hebr. tannin och beskriver stora havsdjur, se 1 Mos 1:21.]
Du krossade Leviatans [sjöodjurets, se Job 41:1] huvuden
    och gav honom till mat åt öknens inbyggare.
Du öppnade källor och bäckar.
    Du torkade ut ständigt rinnande floder.
Dagen är din, natten är också din.
    Du har skapat ljuset och solen.
Du har utstakat alla jordens gränser.
    Du har skapat sommar och vinter.
Du är strålande,
    mer än majestätisk berg full av byte (föda).
    [Hebreiska taref kan betyda både mat och byte. Kanske är bilden bergen kring Jerusalem där fiendehärar är slagna.]
Du är obeskrivligt underbar, ja, det är du verkligen!
    Vem kan stå inför ditt ansikte i din närvaro, när du vredgas?
Du är den Gud (El) som gör under (mirakler),
    du har gjort din styrka känd bland människor.
Res dig Gud (Elohim)! Döm jorden!
    För du ska besitta alla länder.
för att de ska veta att du ensam är den vars namn är Herren (Jahve),
    den allra Högste (Elion) över hela jorden.
Är det inte du som väcker oss (för oss tillbaka) till liv igen,
    så att ditt folk kan glädja sig i dig?
Bevara min själ (mitt liv, hela min person),
    för jag är gudfruktig.
Du min Gud (Elohim),
    fräls (rädda) din tjänare som litar på dig.
För du Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) är verkligen god och förlåtande,
    du visar stor nåd (kärleksfull omsorg, trofasthet) till alla som ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till dig.
För du är stor och gör stora under;
    bara du är Gud (Elohim).
Men du Herre (Adonai) är en Gud (El) som är
    barmhärtig (är nådig och har ett starkt känslomässigt band med oss) och ger favör (generös i nåd),
        sen till vrede
    och överflödar i (är rik på) nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning. [I denna vers finns 3 olika ord för nåd för att beskriva den så mångsidigt som möjligt. Herren både är nåd och ger nåd på alla upptänkliga sätt. Nåd och sanning, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Visa mig ett tecken [Dom 6:17] på din godhet,
    när mina fiender ser, ska de komma på skam,
för du, Herre (Jahve),
    hjälper och tröstar mig (vänder min sorg till hopp inom mig).
Du regerar över havets stolta svall.
    När dess vågor reser sig, stillar du dem.
Du krossade Rahav som någon som är slaktad,
    du skingrade dina fiender med din arms styrka.
Dina är himlarna,
    din är också jorden.
Du har skapat (grundlagt) världen
    och allt som finns i den.
Du har skapat norr och söder,
    Tabor och Hermon jublar i (ropar högt i glädje över) ditt namn. [Alla väderstreck är representerade. Norr och söder, berget Tabor i väst och berget Hermon i öst prisar Guds storhet bara genom sin existens.]
För du ger dem ära och styrka,
    på grund av din favör har vi seger.
    [Ordagrant "Du upphöjer vårt horn". Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig:
    "Du min Fader, min Gud (Elohim), min frälsnings klippa!"
Men du har kastat bort och förskjutit,
    du har blivit vred på dina smorda.

Frågan "Hur länge?" binder ihop bok tre och fyra, se Ps 89:47 och Ps 90:14. Psalm 90 är den enda psalmen som anger Mose som författare. Moses sång finns nämnd i 5 Mos 31:30‑32:43. Titeln gudsman används om Elia, Elisa och Mose. Sången ramas in av Herren (Jahve) och Gud (Elohim), se vers 2 och 17. Författare: Mose Citeras: Vers 5 citeras i 2 Pet 3:8 Struktur:
1. Lovprisning till den evige Guden, vers 1‑2
2. Kom ihåg hur kort livet är, vers 3‑6
3. Guds vrede, vers 7‑12
4. En upprättad relation, vers 13‑17

En bön av gudsmannen Mose (Moshe).
-
[Vers 1b‑2 formar en kiasm som ramas in av "du", följt av generation/evighet och centralt jorden.] Du Herre (Adonai) har varit vår tillflyktsplats
från generation till generation.
Innan bergen föddes,
    eller du ens hade format jorden
och världen (marken, den bebodda delen), från evighet till evighet är du (har alltid varit, och kommer alltid att vara) Gud (El).
För du har sagt: "Herren (Jahve) är min tillflykt (mitt skydd)",
    du har gjort den allra Högste (Elion) till din boning.
Men du Herre (Jahve) är hög för evigt.
Din tron [rike] är skapad och står fast från urminnes tider,
    du är evig. [Ordet "evig" är hebr. olam, troligtvis från alam som betyder "att dölja", dvs. vad som är dolt i avlägsen framtid eller historia. En tidpunkt som inte går att se. Ordet har ofta betydelsen evig.]
För du Herre (Jahve) är den Högste (Elion) över hela jorden,
    du är upphöjd högt över alla gudar (avgudar).
Kungens makt (styrka) älskar rätten.
    Du har etablerat likvärdighet,
du har verkställt rätt och rättfärdighet i Jakob.
    [Denna vers har likheter med talesättet att "om man är stark, måste man vara snäll"]
O, Herre vår Gud (Jahve Elohim), du svarade dem
    och du var en förlåtande Gud mot dem,
    trots att du hämnades deras felsteg (misstag).
Men du Herre (Jahve) sitter på tronen för evigt,
    och ditt namn är för alla släktled (generationer, det upphör aldrig).
Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion [tempelberget i Jerusalem],
    för det är tid att visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot henne,
    för hennes bestämda tid har kommit.
De ska förgås,
    men du står kvar.
De slits ut som ett plagg,
    som kläder ska du ta av dem och byta ut (förändra) dem.
Du är densamme (du förändras inte),
    dina år har inget slut.
Men du Herre Herre (Jahve Adonai), handla med mig för ditt namns skull,
    eftersom din nåd (omsorgsfulla kärlek) är god, rädda (lyft upp) mig du,
för att de ska veta att detta är din hand,
    att Du Herre (Jahve) har gjort det.
Låt dem förbanna (ta lätt på, lättviktigt, en mild förbannelse) men välsigna Du,
    när de reser sig ska de bli satta i skam, men Din tjänare ska glädja sig.
Herren [Jahve – Gud Fadern] har gett ett löfte (svurit en ed)
    som han inte ska ta tillbaka:
    
    "Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek."
    [Hebreiska namnet Malkizedek betyder: "Min kung är rättfärdig".]
Du är min Gud (Elohim),
    jag vill tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig!
Min Gud,
    jag vill upphöja dig.
Du har befallt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    för att vi ska följa dem noggrant (med all kraft; ordagrant "mycket").
Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahve),
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
God är du – och du gör gott,
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
[Hebr. tov används två gånger i denna vers. Bakom Herrens goda egenskaper och all godhet han ger finns faktumet att Gud är god. Guds godhet är inte bara ett attribut – det är hans essens! Vers 69b är styckets kärna – ett villigt hjärta! Vers 69‑70 ramar in ordet "hjärta" och kontrasten mellan ett ödmjukt hjärta och ett hårt, lögnaktigt hjärta.]
Jag har inte vikit av från dina påbud (hebr. mishpatim),
    som du har instruerat mig.
Mitt gömställe (hemliga skydd, tillflyktsort) och min sköld är du;
    jag hoppas (väntar tålmodigt, förtröstar) på ditt ord (hebr. davar). [Ps 27:5]
[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Talvärdet är 90. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Första och sista versen ramar in stycket med nyckelordet tsadik – rättfärdig. Ordet förekommer fyra gånger, se vers 137, 138, 142 och 144. Ordföljden i vers 138 beskriver bokstavligen också fastheten i Guds vittnesbörd (hebr. edot – grundläggande regler) genom att det ordet står central och ramas in av orden rättfärdighet och trofasthet. Rättfärdighet är inte bara ett abstrakt begrepp, rättfärdigheten har sitt praktiskt uttryck i att också göra det som är rätt, se vers 121.] Rättfärdig är du Herre (Jahve)
    och rätta (raka) är dina domar (hebr. mishpatim).
Nära är du Herre (Jahve)
    och alla dina budord (hebr. mitzvot) är sanna.
Stå upp (res på dig) Herre (Jahve) till din viloplats,
    du och förbundsarken med din styrka.
Du vet (känner exakt till) när jag sitter och när jag står [känner varje handling];
    du urskiljer (förstår) mina motiv på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem).
Om jag steg upp i himlen,
    skulle du vara där.
Om jag lägger mig (bäddar åt mig) i dödsriket (Sheol),
    så är du där.
För du har skapat mina njurar (mitt inre),
    du sammanvävde mig i moderlivet.
    [Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.]
Jag har sagt till Herren (Jahve): "Du är min Gud (El)."
    Lyssna (vänd ditt öra) Herre (Jahve) till mina böners ljud (enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp).
När min ande försvagas i mig,
    känner du mina steg (min väg). På stigen (min välkända upptrampade gångväg) där jag går
    har de gömt en snara (fälla) för mig.
Jag har ropat till dig O, Herre (Jahve), jag har sagt:
    "Du är min tillflykt,
    min del i de levandes land."
Lär (undervisa) mig att göra din vilja,
    för du är min Gud.
Må din goda Ande (din välsignade närvaro)
    leda mig in på jämn mark.
Allas ögon väntar (söker, ser förväntansfullt) efter dig
    och du ger dem deras mat i rätt tid. [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav.]
Säg till visheten "Du är min syster,"
    och kalla förståndet (insikten, urskillningsförmågan) din förtrogna vän.
För att din förtröstan (tro, hopp, tillförsikt, förtroende) ska vara hos Herren (Jahve),
    därför undervisar jag dig just i dag.
Sätt en kniv på din strupe
    om du har stor aptit [behärska dig].
Det är du som ska använda riset [låta olydnad få konsekvenser]
    och rädda honom från dödsriket (Sheol, de dödas plats).
Lyssna på mig kära barn, bli vis
    och låt ditt hjärta ledas på Guds vägar.
Den som säger till den skyldige: "Du är oskyldig,"
    blir förbannad av folket, och avskydd av nationerna.
Genom att göra det samlar du glödande kol [av skam] på hans huvud,
    och Herren (Jahve) ska belöna (upprätta) dig. [Rom 12:20]
[Hur ska dåren bemötas? Varje situation är unik och det krävs vishet för att veta om man antingen ska ignorera eller bemöta dårskap:] Svara inte en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt,
    då befinner du dig själv på hans [låga] nivå.
    [Ibland är det inte värt att ge sig in i en diskussion med en dåre.]
"Många kvinnor är ärbara (nobla, duktiga),
    men du överträffar varenda en av dem." [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Många" börjar med denna bokstav och förstärker att många kommer att se hur ärbar hon är. Versen indikerar också att uppskattning och lovprisning kommer direkt till henne från hennes make. Detta till skillnad från barnen, se föregående vers, som först när de växt upp visar sin uppskattning.]

Bli aldrig förhastad med din mun
    och låt inte ditt hjärta ha bråttom med att yttra ett ord inför Gud (Elohim),
för Gud är i himlarna
    och du är på jorden.
Låt därför dina ord vara få.
för många gånger vet också ditt eget hjärta
    att du själv på samma sätt har förbannat andra.
Njut av livet med hustrun som du älskar alla livets fåfänga dagar som han har gett dig under solen, alla dina fåfänga dagar, och (njut av livet) i ditt arbete som du arbetar med under solen. Det är din del i livet (din livslott).
Vadhelst din hand tar tag i för att göra med din styrka, gör det, för det finns inget arbete, inget råd, ingen kunskap, ingen visdom i graven (ordagrant platsen) dit du går.
[Vers 4‑9 är den centrala versen i det femte stycket i Höga Visan. Brudgummen prisar brudens unika skönhet.] Du är skön min älskade, som Tirsa,
    älskvärd som Jerusalem,
    storslagen och skräckinjagande som en armé med många baner. [Tirsa är namnet på en kanaaneisk stad som senare blev huvudstad i Nordriket. Det är även namnet på en av Selofads döttrar. Ordet betyder ungefär gynnsam och fördelaktig. Baner står i plural, vilket visas i översättningen genom att skriva "många baner", se även Höga V 2:4. Mannen upprepar och bekräftar nu sin kärlek till kvinnan. En liknande uppräkning sker i Höga V 4:1‑5, där beskrivs ögonen som duvor. Här är hans så överväldigad att han ber henne vända bort ögonen!]
Sedan sade Herren (Jahve) till Jesaja: "Gå ut nu och möt Achas, du och Shear Jashov [som betyder: 'en kvarleva ska återvända'], din son. Vid slutet på akvedukten [2 Kings 18:17] vid den övre dammen, på huvudvägen vid valkarnas fält [där man tvättade och torkade kläder],
Innan pojken förstår att vägra det onda och välja det goda, ska landet med två kungar, som du fruktar (är rädd för), bli övergivet.
Alla svarar
    och säger till dig:
'Har du också blivit svag som vi?
    Har du blivit lik oss?'
Och du säger i ditt hjärta: 'Jag ska stiga upp
    till himlarna, över (ovanför) Guds stjärnor
ska jag upphöja min tron,
och jag ska sitta på mötesberget (berget Sion, tempelberget i Jerusalem)
    längst upp i norr.
Men du är kastad bort från din grav,
    som ett avskytt sidoskott i de dödas kläder,
som är genomborrad med svärd,
    som går ner till avgrundens sten,
    som ett kadaver trampat under foten.
[Kapitel 13-24 beskriver Guds domar över nationer och städer. Hela kapitel 25 är en lovsång till Härskarornas Herre som kuvar sina fiender och uppenbarar sig som kung på Sions berg (Jes 24:23) inför hela jorden, till stor glädje och tröst för alla som väntar på honom.] Herre (Jahve), du är min Gud (Elohim)!
    Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn!
För du har gjort något underbart (ett förunderligt mirakel) [Jes 9:6],
    [dina] beslut (visa rådslut, planer) sedan urminnes tid är [uppfylls/står fast i] trofast sanning. [På hebreiska avslutas meningen: emunah omen. Bägge orden (trofasthet och sanning/trovärdighet) springer ur verbet aman – att tro, förtrösta, bekräfta, stödja, bygga upp, vårda, fostra och stå fast. När hebreiskan upprepar ord är det för att betona och understryka. Ordet för beslut (hebr. etsah) står i plural (hebr. esot) och kan syfta på "alla Guds rådslut", men pluralformen kan även betona att något är helt oundvikligt, som t.ex. i Jes 53:9, där ordet för död är i plural. Pluralformen esot och det dubbelbetonade emunah omen, understryker och förstärker hur absolut kompromisslöst sanna och trofasta Guds visa rådslut är. Se även Jes 37:26; 42:9; 46:10.]
[Det sjätte och sista veropet i kap 28-35.] Ve dig, som tillspilloger [de fientliga nationerna, se vers 3‑4]
    och inte blir tillspillogiven,
och som agerar förrädiskt
    utan att de agerar förrädiskt mot dig.
När du har slutat med att tillspilloge,
    ska du bli tillspillogiven,
och när du har tröttnat på att agera förrädiskt
    ska de agera förrädiskt mot dig.
"Detta ska ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga: "Låt inte din Gud som du litar på lura dig och säga: 'Jerusalem ska inte ges i den Assyriske kungens hand.'
Se, du har hört vad Assyriens kung har gjort mot alla länder, genom att helt förstöra dem, skulle du verkligen undkomma?

"Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim) som sitter ovanpå keruberna. Du är Gud (Elohim), du ensam bland alla kungariken på jorden. Du har gjort himlarna och jorden.
Nu Herre vår Gud (Jahve Elohim), fräls oss från hans hand så att alla kungariken på jorden ska veta (ha intim kunskap om) att du är Herre (Jahve), du ensam."
Vid denna tid [omkring 700 f.Kr.] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amots son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du ska snart dö och kommer inte att tillfriskna." [Hiskia hade ingen son som kunde ärva tronen, han behövde se om sitt hus och utse en efterträdare. Den politiska situationen var också mycket instabil eftersom den assyriska armén hotade att inta landet.]
Se, till min frid (shalom)
    min bittra bitterhet,
men du har i kärlek till min själ
    befriat den från korruptionens bråddjup,
för du har kastat alla mina synder
    bakom din rygg.
Israel, du min tjänare,
    Jakob, som jag har utvalt [Jes 44:1],
    ättling till Abraham, min vän [1 Mos 12:1‑3; 18; 2 Krön 20:7; Jak 2:23]
dig som jag hämtade [tog tag i min hand för att leda tillbaka] från jordens ände,
    kallade från dess bortersta hörn
och till vilken jag har sagt: Du är min tjänare,
    jag har utvalt dig,
    jag förskjuter dig inte.
Du ska blåsa på dem och vinden ska bära bort dem
    och virvelvinden ska sprida ut (förskingra) dem,
och du ska glädja dig i Herren (Jahve).
    I Israels Helige ska du ha din ära.
Nu säger Herren (Jahve),
    han som har skapat dig, Jakob,
    han som har format dig, Israel: "Frukta inte, för jag har återköpt dig [från fångenskapen].
    Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.
Lägg mig på minnet (påminn mig), låt oss resonera (diskutera) tillsammans,
    ta upp din sak,
    så att du kan bli rättfärdig.
Av det som blir över gör han en gud, ja en utskuren avgud.
    Han faller ner inför den och lovsjunger
och ber till den och säger:
    "Befria mig, för du är min gud."
Kom ihåg dessa ting du Jakob
    och Israel, för du är min tjänare.
Jag har format (danat) dig,
    du är min egen tjänare Israel,
    du ska inte glömma bort mig.
I sanning är du en Gud (El) som gömmer dig själv,
    Israels Gud (Elohim), Frälsaren.
Eftersom jag vet (är intimt förtrogen med) att du är upprorisk
    och ditt nackben är av järn,
    och din panna av brons,
Och han sade till mig: "Du är min tjänare, Israel [idealbilden av Israel; hebr. jisrael – Gud triumferar],
    i vilken jag ska bli ärad (förhärligad)."
[Frasen "Vakna upp" här i vers 9 återkommer i vers 17 och i Jes 52:1. Det betonar och ramar in.]
Vakna upp! Vakna upp!
    Ikläd dig din styrka Herrens (Jahves) arm!
Vakna upp som i gamla dagar
    [hebr. kedem; öster – väderstrecket där Gud möter människan och vi ser både bakåt och framåt],
    forna tiders generationer.
Är du inte den som högg Rahav [poetiskt namn för Egypten] i bitar,
    som genomborrade draken (sjömonstret – hebr. tanin)?
    [Hebr. rahav betyder "stolthet", se Jes 30:7.]
Är du inte den som torkade upp havet,
    de stora djupens vatten,
som gjorde en väg i havets djup
    för de återlösta att passera över? [2 Mos 14:21‑22]
Jag, ja jag är han som tröstar er.
    Vem är du, som är rädd för människor som ska dö,
    och för människobarn som ska bli som gräs?
Jag har lagt mitt ord i din mun
    och har övertäckt dig med skuggan av min hand,
för att jag ska grunda himlarna
    och lägga jordens grundvalar
    och säga till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Du är mitt folk"!
För du är vår far,
    Abraham kände oss inte
    och Israel hyllade oss inte.
Du Herre (Jahve) är vår far,
    vår Återlösare från evighet, är ditt namn.
Du mötte honom som gladdes i att utöva rättfärdighet på sina vägar,
    som ständigt kom ihåg dig.
Se, du blev vred,
    och (eftersom) vi syndade oavbrutet på dem (våra vägar),
    är det möjligt att vi blir frälsta?
Och ändå, Herre (Jahve), [trots vår synd, se vers 6‑7] är du [ju] vår Fader.
    Vi är leran och du är vår krukmakare,
    vi är alla ett verk [ett format resultat] av din hand.
    [Jes 29:16; 45:9; Jer 18:2‑6]
Jeremia, gör dig nu redo att agera (fäst upp kläderna)! Gå till dem [dina landsmän i Juda] och tala allt jag befaller dig att säga. Var inte rädd för deras uppsyn (hur deras ansiktsuttryck ser ut, när du talar Guds ord), då kommer jag att ge dig goda skäl att bli rädd för dem (då kommer de att håna och bryta ner dig).
Det finns ingen, nej ingen enda som (bortanför allt annat är) du Herre (Jahve),
    du är stor, stort och mäktigt är ditt namn.
Säg: 'Lyssna, du Juda konung [Jojakim], som sitter på Davids tron. Du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar måste lyssna till vad Herrens ord säger.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud:
Jag har verkligen hört Efraim begråta sig själv:
"Du har tuktat mig och jag är tuktad,
    som en otämjd kalv [Hos 10:11],
vänd på mig så jag blir omvänd,
    för du är Herren min Gud (Jahve Elohim).
… Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot)
De [mina fiender] har hört min jämmer och suckan,
    det finns ingen som tröstar mig.
Alla mina fiender har hört om min plåga
    och gläder sig, för du har gjort det.
du låta den dagen komma som du har förkunnat,
    då de [mina fiender] ska bli som jag [drabbas av motsvarande vredesdom]. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "De har hört" som börjar med denna bokstav. Det förstärker både den egna plågan och önskan om att samma straff ska drabba fienden.]
Vi har syndat och varit upproriska;
    du har inte förlåtit. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Orden "Låt oss granska", "Låt oss lyfta upp" och "Vi" börjar på den bokstaven.]
Du Herre (Jahve) tronar för evigt,
    din tron består från generation till generation.
Men du, människorbarn, hör nu på vad jag säger till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig." [Lyssna nu och ta emot mitt budskap, och utför sedan det.]
[Herren talar till Hesekiel under exilen i Babylon och ger uppmuntrande ord om att han vill återupprätta Israel.] Du människobarn, säg till Israels hus:
"Ni säger: 'Våra överträdelser och synder tynger oss (har kommit i fatt oss), och vi förgås (ruttnar, förfaller) genom dem. Hur ska vi kunna leva (få liv igen)?' "
Du människobarn, säg till dina landsmän:
"Den rättfärdiges rättfärdighet räddar inte honom den dagen då han bryter min lag [gör uppror och lämnar tron], och den ogudaktiges ogudaktighet leder inte till hans fall om han omvänder sig från sin ogudaktighet. Den rättfärdige kan inte leva på sin rättfärdighet om han syndar (och missar målet).
Han sade till mig: "Människa, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk), du vet."
"Du människa, tag en trästav och skriv på den:
'För Juda och alla israeliter associerade med honom.' Ta sedan en annan trästav och skriv på den:
'För Josef, Efraim och alla israeliter associerade med honom.'
Rusta dig och gör dig redo med alla de skaror som har samlats hos dig och ta befäl över dem.
Dit ska du dra upp. Du ska komma som ett oväder och vara som ett moln som täcker landet, du med alla dina härar och med de många folk som följer dig.
Då ska Saba och Dedan och Tarshishs köpmän och alla furstarna fråga dig: 'Har du kommit för att röva? Har du samlat dina skaror för att plundra, för att hämta silver och guld, för att ta boskap och gods, för att ta stort byte?'
Du ska komma från ditt land längst upp i norr, du själv och många folk med dig, alla ridande på hästar – en stor skara, en talrik här.
Så säger Herren Gud: Är du inte den som jag talade om i forna tider genom mina tjänare, Israels profeter? År efter år profeterade de att jag skulle låta dig komma över dem.
Och du människoson [Hes 2:1], profetera mot Gog och säg: "Så säger Herren Gud (Adonai Jahve), här är jag mot dig Gog, du ledare över Rosh, Meshech och Tuval [Hes 38:2],
Du ska falla på Israels berg, alla dina arméer och folket som är med dig. Jag ska ge dig till alla slags rovgiriga fåglar och fältets djur ska sluka dig.
Människobarn, så säger Herren Gud: Säg till alla slags fåglar och till markens alla djur: Samla er, kom hit och samlas från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag ordnar åt er på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod.
När du, o konung, låg på din bädd kom tankar om vad som ska ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske.
O konung, du såg i din syn (dröm) en stor staty framför dig. Den var mäktig (enorm), starkt glänsande – fruktansvärd (skräckinjagande) att se på. [Denna mäktiga koloss som till största delen bestod av metall reflekterade ljuset vilket gjorde att den strålade.]
Du, o konung, är den största kungen (kungars kung, se Hes 26:7) [här på jorden]. Himlens Gud har gett dig rike, styrka, makt och ära.
Gud har gett dig alla människor (människors barn), markens vilda djur och himlens fåglar. Du råder över dem varhelst de bor. Du är huvudet av guld. [Den översta och första delen av statyn identifieras med kung Nebukadnessar själv och hans rike. Det nybabyloniska riket bestod knappt 100 år, fram till 539 f.Kr. I uttydningen används termen kung och kungarike synonymt. Det går inte att ha ett kungarike utan en kung och inte heller en kung utan ett rike.]
O konung, du har gett befallningen att alla här ska falla ner och tillbe den gyllne statyn när de hör ljudet av horn, flöjt, cittra, lyra, harpa, trummor och alla de andra instrumenten.
Detta var drömmen som jag, kung Nebukadnessar, hade. Tala nu om för mig, Belteshassar [Daniels babyloniska namn, se Dan 1:7], vad drömmen betyder (ge uttydningen). Ingen av de vise männen i mitt rike kan tyda den, men du kan, för heliga gudars ande är i dig."
det är du, o konung! Du har blivit stor och mäktig, din makt når ända upp till himlen och ditt välde (makt, inflytande) sträcker sig till världens ände.
Så blev Daniel [som nu är i 80-årsåldern] förd till kungen, och kungen sade till honom: "Du är ju Daniel, en av de judiska fångar som min företrädare (far), kungen, förde hit från Juda!
O kung, den högsta Guden gav din företrädare (far, förfader, kanske farfar) Nebukadnessar ett rike, storhet, ära och majestät.
Men du Belshassar, hans efterträdare (son, ättling, kanske barnbarn), har ändå inte ödmjukat ditt hjärta trots att du visste allt detta. [Enligt babyloniska historiska texter var Belshassar en officier i armén under Neriglissars styre redan 560 f.Kr. Det betyder att Belshassar var gammal nog att ha en viktig roll i armén bara två år efter Nebukadnessars död. Belshassar växte upp i Babylon där hans far Nabonidus var en av ledarna. Belshassar kan mycket väl personligen ha mött Nebukadnessar. Trots att han med egna ögon hade sett hur Gud upprättade Nebukadnessar efter sju års mental ohälsa, läst brevet med det vittnesbörd som Nebukadnessar hade sänt till alla i riket, valde han en annan väg.]
I stället har du satt dig upp mot himmelens Herre. Du tog fram kärlen från hans hus [templet i Jerusalem]. Sedan drack du, dina stormän, dina fruar och konkubiner (älskarinnor) vin ur dem. Du prisade gudar av silver och guld, koppar, järn, trä och sten – gudar som varken kan se eller höra eller förstå! Men du har inte ärat den Gud som har ditt nästa andetag och hela din existens (alla dina vägar) i sin hand! [I stället har du vanärat och hädat honom – detta är allvarligt.]
Då gav kungen [Dareios] order om att hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: "Din Gud som du troget (ständigt, oavsett omständigheter) tjänar, han ska rädda dig!"
Då han närmade sig gropen, ropade han på Daniel med ängslan i rösten: "Daniel, den levande Gudens tjänare! Har den Gud som du troget (ständigt, oavsett omständigheter) dyrkar kunnat rädda dig från lejonen?"
Synen du sett om [de 2 300] kvällarna och morgnarna stämmer. [Denna detalj verkar särskiljas.] Men försegla den [så den blir bevarad] för den syftar på en avlägsen framtid."
Redan när du började vädja (i bön om nåd) [idag], gick ett ord [bönesvar] ut, och jag har kommit för att förmedla det, för du är högt älskad (dyrbar). Ge akt på ordet (lyssna noga) så att du kan förstå uppenbarelsen.

Men du Daniel, bevara dessa ord (skriv inte mer nu, ordagrant "avsluta orden") och försegla denna skrift till ändens tid. Många ska röra sig fram och tillbaka [kan syfta på ökat resande, eller att många ska söka i boken], och kunskapen ska bli stor. [Amos 8:12]
Men gå nu vidare till slutet. [Var trogen resten av ditt liv.] Sedan du har vilat ska du stå upp och få din lott vid dagarnas [den här tidsålderns] slut." [Det sista ordet är ordagrant "yamin" med "n" på slutet. Det tolkas oftast som "yamim" för dagar, men kan också betyda "högra hand". Uttrycket som helhet blir då "i slutet av/änden på den högra handen". Guds högra hand står för Guds kraft och makt. Den högra sidan är den mest ärofyllda platsen och refererar också till Messias, se Matt 22:44; Ps 18:8; Mark 16:19; Ps 110:1; Ef 1:20‑21. Daniel var nu närmare 90 år gammal, detta är troligtvis den sista synen innan han fick lämna jordelivet. Löftet om uppståndelsen i vers 2 appliceras nu på Daniel.]
Vänd dig därför till din Gud (Elohim),
    håll (vakta, skydda, bevara) nåd (omsorgsfull kärlek) och påbud (bindande juridiska beslut)
    och vänta på din Gud (Elohim) oavbrutet.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Amos, vad ser du?" Och jag svarade: "Ett lodsnöre".
    Då sade Herren (Adonai): "Se, jag ska sätta ett lodsnöre mitt ibland mitt folk Israel, Jag ska inte förlåta dem längre,
Hör därför nu Herrens (Jahves) ord, du säger: "Profetera inte mot Israel och predika inte mot Isaks hus,"
därför säger Herren (Jahve):
"Din hustru ska bli en sköka i staden
    och dina söner och dina döttrar ska falla för svärd
och ditt land ska bli uppdelat med en mätstock,
    och du själv ska dö i ett (rituellt) orent land
och Israel ska med säkerhet ledas bort i fångenskap,
    ut ur detta land."
Och Han sade till mig: "Amos, vad ser du?"
    Och jag svarade: "En korg med sommarens frukt." Då sade Herren (Jahve) till mig: "Slutet har kommit för mitt folk Israel, jag ska inte förlåta dem en gång till.
Se, jag gör dig liten bland länderna,
    du är mycket föraktad.
På den dag då du stod vid sidan om (avskilt),
    dagen då främlingar bar iväg det värdefulla
och utlänningar gick in i hans portar och kastade lott om Jerusalem,
    då var också du en av dem.[Vers 11‑14 verkar beskriva babyloniernas anfall mot Jerusalem 605–586 f.Kr.]
Du skulle inte ha gått in i mitt folks portar
    på deras olyckas dag!
Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på deras lidande
    på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha lagt dina händer på deras ägodelar
    på deras olyckas dag!
Sedan sade de till honom: "Tala om för oss varför denna ondska har drabbat oss. Vad har du för yrke? Varifrån kommer du? I vilket land är du bosatt? Vilket folk tillhör du?"
Så de ropade till Herren (Jahve) och sade: "Vi bönfaller dig Herre (Jahve), vi bönfaller dig, låt oss inte gå under på grund av berättelsen om denne mans själ (det vi har hört om denne mans liv) och placera (lägg) inte på oss oskyldigt blod (håll oss fria från ansvar). För du Herre (Jahve) har gjort det som behagar dig." [I vers 5 ropade var och en till sin gud men här ber alla istället till Jonas Gud.]
Han bad till Herren och sade: "O Herre, var det inte det här jag trodde skulle hända när jag var i mitt land. Det var därför jag försökte fly till Tarshish! Jag visste att du är kärleksfull och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd (kärleksfull omsorg), beredd att ångra det onda du hotat med.
Herren sade: "Du är upprörd över ett litet träd som du inte lagt ner något arbete på och som du själv inte fått att växa, som växte upp över en natt och försvann (vissnade) nästa dag.
Och du herdetorn (hebr. Migdal eder; ett torn som herdarna använde när de vakade över hjorden i fållan),
    dottern Sions kulle,
till dig ska det komma,
    ja det tidigare herradömet ska komma, Jerusalems döttrars kungarike.
Men du Betlehem, Efrata,
    du är så liten (oansenlig) bland Juda släkter (tusenden)
    [grupper på tusen personer som Israel var indelat i].
från dig ska det [trots det] komma
    en som ska härska i Israel.
Hans ursprung är före tiden,
    från evighetens dagar. [Det finns två Betlehem i Israel, ett i Sebulons land i norr, och ett i söder strax utanför Jerusalem i regionen Efrata. Det profetiska ordet är så fullkomligt att det 700 år innan det inträffar förutsäger att Jesus ska födas i den södra byn Betlehem som var så obetydlig att den inte fanns med i Josuas uppräkning av städer, se Jos 15:33‑60.]
Du ska äta men inte bli mätt,
    och din sjukdom ska vara i dina inälvor [alternativ översättning: "din mage ska vara tom"],
och du ska bli gravid men inte föda fram (det blir missfall),
    och vemhelst som du skickar fram ska jag överlämna till svärdet.
Du ska så men du ska inte skörda,
    du ska trampa oliverna men inte smörja dig med olja,
    och vindruvorna men du ska inte dricka vin.
Du [Nineve] ska bli drucken, du ska svimma [bild för nederlag i strid, se Jes 49:26; Jer 25:27; 51:21],
    även du ska söka ett värn (starkt skydd, en tillflykt) från dina fiender.
Är inte du från urminnes tid (från öster) Herre min Gud (Jahve Elohim) min Helige?
    Vi ska inte dö.
Herre (Jahve) du har förordnat dem för dom
    och du Klippa (ett omskrivet tilltal till Gud) har gjort dem till tuktan.
Eftersom du har fördärvat många länder,
    ska kvarlevan av folket fördärva dig,
på grund av blodspillan
    och för det våld som du har fört mot landet
    och mot staden och mot alla som bor därinne.
Du är full av skam istället för ära.
    Drick du också och bli avklädd.
Bägaren i Herrens (Jahves) högra hand ska vändas till dig
    och smuts ska täcka din ära.
Sedan svarade Herrens (Jahves) ängel (budbärare) och sade: "Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), hur länge ska du undanhålla din barmhärtighet (ömsinta nåd) från Jerusalem och Juda städer, mot vilka du har varit vred i 70 år?"
Då sade jag: "Vart går du?" Och han sade till mig: "Till att mäta Jerusalem för att se dess bredd och vad dess längd är."
"Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): 'Om du vandrar på mina vägar [är helt överlåten till mig] och håller mina bud [troget utför de prästerliga uppgifterna], då ska du få leda mitt hus och vakta mina tempelgårdar. Jag ska tillåta dig att komma och gå fritt bland de [änglar] som tjänar mig här. [Detta löfte ger prästen nu tillträde till Guds tronrum. I det gamla förbundet fick översteprästen bara komma in i det allra heligaste en gång per år, löftet nu är fritt inträde och direkt kommunikation med Gud på samma sätt som änglarna! Detta är en profetia om det som gäller när Jesus har uppstått från döden och därmed gjort det möjligt för dem som tar emot honom att få tillträde direkt till Gud. Förlåten brast i templet när Jesus gav upp andan och enligt 2 Pet 2:5 är vi ett heligt prästerskap när vi blir frälsta.]
Hör nu Josua, översteprästen och dina följeslagare som sitter inför dig, för de är män som är ett tecken, för se, jag ska föra fram min tjänare, Rotskottet (en bild på Messias som ska komma).
Han frågade mig: "Vad ser du?"
    Jag svarade: "Jag har sett, och se, en Menora (sjuarmad kandelaber, ljusstake) helt i guld med en skål på dess topp och dess sju lampor därpå, där är sju rör, sju till lamporna som är överst,
Vem är du stora (mäktiga) berg framför Serubbabel (Zerubbavel)? Du ska bli plan mark. Och han ska föra fram huvudstenen (den översta stenen, slutstenen, den sista stenen som fullbordar bygget) med rop av nåd, nåd till den." [Här står ordet chen två gånger som betyder nåd, oförtjänt kärlek, att ordet upprepas är en förstärkning av typen verklig nåd.]
Han [ängeln] frågade mig: "Vad ser du?"
    Jag svarade: "Jag ser en flygande bokrulle. Den är 20 alnar (9 meter) lång och 10 alnar (4,5 meter) bred." [Längdmåttet en aln motsvarade ungefär 45 cm. Måttet härstammar från längden på en mans underarm (avståndet mellan armbågen och långfingret). Längden på en bokrulle var normalt 6-10 meter och bestod av djurhudar som sammanfogats. Bredden varierar mellan 23 till 28 cm. Den stora Jesajarullen (som hittades i Qumran vid Döda havet 1947) är 7,3 meter lång och 27 cm bred med 54 kolumner. Bredden på rullen i denna syn är ovanlig! Just måttet 20 x 10 alnar återfinns i beskrivningen av portalen på framsidan på Salomos tempel, se 1 Kung 6:3. Kanske täckte skriftrullen hela ingången? Det var ovanligt att rulla ut hela texten, när man läste rullade man samtidigt på båda sidor och hade bara två kolumner synliga i taget. Beroende på om rullen i synen ses vertikalt eller horisontell, kan det vara en öppen rulle för läsning, eller helt utrullad rulle som är väldigt bred.]
Ta från de landsflyktiga, från Cheldaj (Heldai), från Tovija (Tobia) och från Jedaja som har kommit från Babylon, och gå samma dag [det var brådskande], gå till Josias (Jåshijas) hus, son till Sefanja. [Cheldajs prästsläkt tjänade i templet under den tolfte månaden, se 1 Krön 27:15, hans namn betyder "robust". I Vers 14 finns det snarlika namnet chelem vilket betyder "dröm". Tobia (uttalas Tovija på hebreiska) betyder "Guds godhet", se Esra 2:60; Neh 7:62. Jedadjas släkt tjänade i templet under den andra månaden, se 1 Krön 9:10; 24:7. Hans namn betyder "Gud vet". Den grekiska översättningen Septuaginta förklarar namnens betydelse och lägger betoning på den symboliska innebörden i deras namn: stabilitet, Guds godhet och att Gud vet.]
För dig ska jag, genom förbundsblodet,
    befria dina fångar från brunnen utan vatten.
Men ni säger (ändå frågar ni): "Varför?"
    Eftersom Herren (Jahve) vittnar mellan dig och din ungdoms hustru, som du har behandlat bedrägligt. Ändå har hon blivit din kompanjon och hustru genom förbund.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.