0595 – אָֽנֹכִ֫י (anåchi)

jag


Typ: H:PerP-CS
Hebreiska: אָֽנֹכִ֫י (anåchi)
Ursprung: sometimes, ett primitivt pronomen
Användning: 359 ggr i GT

Engelsk översättning

I
I, me, [idiom] which

Engelsk beskrivning

1) I (first pers. sing.)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (359 st)


Han svarade: "Jag hörde din röst (vinden; hörde ljudet när du rörde dig) i lustgården, men jag blev rädd eftersom jag var naken, så jag gömde mig."
Då sade Herren till Kain: "Var är din bror Abel?"
    Han svarade: "Jag vet inte! Är jag min brors beskyddare (ska jag ta hand om honom)?"
Om sju dagar ska jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag ska utplåna allt som finns till från jordens yta, allt som jag har gjort."[Gud ger senare sitt folk instruktioner om vilka djur som är rena och orena, se 3 Mos 11; 5 Mos 14. Vissa djur är rituellt rena till offer och också lämpliga till mat, dessa tar Noa med sig sju par av för att klara sig det dryga år som de befinner sig i arken, jmf 1 Mos 7:11; 8:14.]
En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn:
"Var inte rädd, Abram (Avram)!
Jag är din sköld,
    din belöning,
mycket stor." [Den sista delen kan tolkas som att Abrams belöning ska bli stor eller att Herren är hans stora belöning. Utifrån sammanhanget verkar det till en början syfta på en materiell belöning, men det kan vara en medveten dubbeltydighet i den hebreiska texten. Abram hade nyligen avböjt erbjudandet från Sodoms kung att behålla ett krigsbyte. Utifrån svaret i nästa vers, verkar det som Abram tolkar det som en materiell belöning, men undrar vad detta spelar för roll när han inte har någon arvinge. Gud har däremot något mycket större än bara rikedom för Abram – han ska bli Abraham och kallas "trons far" och få Herren som sin belöning.]
Abram sade: "Herre, Herre (Adonai Jahve) vad ska du ge mig? Du ser att jag går bort barnlös och han som ska ta över ägodelarna i mitt hus är Eliezer från Damaskus."
och även det landet, som de ska betjäna, ska jag döma. Efteråt ska de komma ut med stora rikedomar.
Då sade Sarai till Abram: "Det är ditt fel att all denna laglöshet (terror, destruktiva kraft, plundring – hebr. chamas) har drabbat mig. Jag tillät min tjänare att ligga med dig, men när hon såg att hon var gravid började hon förakta mig. Låt Herren döma mellan mig och dig." [Sista delen kan också översättas: "Låt Gud straffa dig för det här."]
Ängeln frågade: "Hagar, Sarais tjänarinna, varifrån kommer du och vart är du på väg?" Hon svarade: "Jag flyr från min föreståndarinna, Sarai." [Vattenkällan ligger på väg till Egypten, Hagar försökte kanske ta sig hem till sitt land, en sträcka på ca 25 mil. Att ensam och dessutom gravid försöka göra denna resa i oländig öken är dömt att misslyckas, vilket hon förstått eftersom hon inte svarar på frågan vart hon är på väg. Hon flyr mållöst från sina problem. Frågan "varifrån kommer du?" betyder på hebreiska inte så mycket från vilken plats, utan snarare från vilka omständigheter kommer du, vilken situation lämnar du?]
Sedan frågade Abraham: "Eftersom jag har beslutat mig för att börja tala med Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) så fortsätter jag, trots att jag bara är stoft och aska.
se till att din tjänare har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och du har visat stor nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot mig genom att du har räddat mitt liv. Jag kan inte [hinner inte] fly till bergen för att inte ondskan ska komma ikapp mig och jag dör. [Lot förhandlar med huvudängeln på liknande sätt som Abraham med sina gäster, se 1 Mos 18:22–33. Han önskar fly till den lilla staden Tsoar. Här finns det hebreiska ordet chesed för första gången i GT. Det betyder nåd, omsorgsfull kärlek och trofasthet. Även ordet chen för nåd används här men det beskrivs ingående i 1 Mos 6:8. Chesed är det vanligaste ordet för nåd i GT. Det förekommer 241 gånger. Totalt finns det fem olika rötter som betyder nåd fast på lite olika sätt i hebreiskan. Chesed är den typen av nåd som beskriver en omsorgsfull kärlek och även trofasthet. Det är nåden som bryr sig om på ett praktiskt sätt, driven av äkta kärlek som håller över tid. Chesed är en nåd som aldrig sviker.]
Och Gud (Elohim) sade till honom i drömmen: "Ja, jag vet att det är i ditt hjärtas enfald (okunnighet) som du har gjort detta och det är också därför som jag hindrar dig från att synda mot mig. Därför tillät jag inte att du rörde henne.
Och Abraham sade: "Jag lovar (svär, avlägger en ed)"
Och Avimelech sade: "Jag vet inte vem som har gjort detta, inte heller har du berättat för mig, jag har inte hört något om detta förrän idag."
"Jag är en främling och en besökare bland er, ge mig en bit mark som begravningsplats hos er, så att jag kan begrava min döda i min närhet."
Jag vill att du ska avlägga en ed inför Herren (Jahve), himmelens Gud (Elohim) och jordens Gud (Elohim), att du inte ska ta en hustru åt min son från Kananéernas döttrar, bland dem som bor här.
Se, jag står vid vattenkällan och stadens döttrar ska komma ut och dra upp vatten.
Hon svarade honom: "Jag är dotter till Betoel, son till Milka som hon födde till Nachor."
Han sade: "Välsignad är Herren (Jahve), min herre Abrahams Gud (Elohim), som inte har försummat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och sin sanning mot min herre. Herren (Jahve) har lett mig på vägen (har varit min vägvisare så att jag kom rätt) till min herres brors hus." [Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Han sade: "Kom in, du välsignade av Herren (Jahve), varför står du här ute? Jag har gjort i ordning huset och gjort plats för dina kameler."
Då sade han: "Jag är Abrahams tjänare.
Min herre har tagit en ed av mig och sagt: "Du ska inte ta en hustru till min son från kananiternas döttrar i vars land jag bor.
Idag kom jag till källan och sade: "Herre (Jahve), min herre Abrahams Gud (Elohim), låt nu den väg jag har gått vara lyckosam,
se, jag står vid vattenkällan, låt det ske att den unga kvinna till vilken jag ska säga: "Jag ber dig, ge mig lite vatten att dricka ur din kruka",
Barnen var oroliga i hennes livmoder (ordagrant sönerna slogs med varandra) och hon sade: "Om det ska vara så här, varför ska jag leva?" Och hon gick till Herren (Jahve) för att fråga.
Esau sade till Jakob: "Låt mig äta, jag ber dig, lite av det röda, den röda soppan, för jag är utsvulten." Därför kallades han Edom. [Hebreiska Edom har samma rot som "adom" som betyder röd.]
Esau sade: "Se jag är vid dödens rand, vad har jag för vinning av dagen för mitt förbund (min förstfödslorätt)?"
Herren (Jahve) visade sig för honom samma natt och sade: "Jag är din fader Abrahams Gud. Frukta inte, för jag är med dig och ska välsigna dig och föröka din säd (dina ättlingar) för min tjänare Abrahams skull."
Jakob sade till Rebecka: "Se, Esau min bror är en hårig man och jag är en slät man.
Och Jakob sade till sin far: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du bad mig. Stå upp, jag ber dig, sitt och ät av min anrättning, så att din själ kan välsigna mig."
Se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig." [Jakob hade ännu inte någon fru, men skulle bli far till tolv söner, nationen Israel, och finns med i släktledet för den utlovade Messias – Jesus.]
[Drömmen tog slut och] Jakob vaknade upp ur sömnen och sade: "Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte."
Och Jakob avlade ett löfte och sade: "Om Gud (Elohim) är med mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mig på den väg jag går och ger mig bröd att äta och kläder att klä mig med,
Och hon [Lea] blev gravid igen och födde en son och sade: "Eftersom Herren (Jahve) har hört (hebr. shama) att jag är hatad (oälskad, motbjudande, avvisad), har han gett mig även denna son." Och hon gav honom namnet Simon (hebr. Shimon – betyder: "höra").
Och när Rakel såg att hon inte födde några barn till Jakob avundades hon sin syster och hon sade till Jakob: "Ge mig barn, annars dör jag."
Och Jakobs vrede upptändes mot Rakel och han svarade henne: "Är jag i Guds (Elohims) ställe, som inte har låtit dig få frukt i din livmoder?"
Då sade hon: "Se min tjänstekvinna Bilha, gå in till henne och hon kan få barn över min välsignelse, så att även jag blir uppbyggd genom henne."
Innan jag kom hade du lite och den har förökat sig och blivit talrik, och Herren (Jahve) har välsignat dig oavsett vart du har vänt dig. Och nu ska jag förse även mitt eget hus (hushåll)."
och han sade till dem: "Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig.
Jag är den Gud (El) som såg dig i Betel [för 15 år sedan], där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.' "
I tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och jag har inte ätit av baggarna i din hjord.
Jag kom aldrig med något ihjälrivet djur till dig, jag var tvungen att ersätta det själv. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten.
Befria mig, jag ber dig, från min brors hand, från Esaus hand, för jag är rädd för honom, annars kommer han att slå mig, mor med söner.
"Mina bröder, letar jag efter", svarade han, "Tala om för mig var de vallar sin hjord." [Den hebreiska ordföljden är "mina bröder jag söker". Att "mina bröder" kommer först förstärker Josefs tillit och hur han ser dem som sin familj, något som gör brödernas svek ännu större.]
Han sade: "Jag ska skicka en killing från flocken". Hon svarade: "Vill du ge mig en pant till dess du sänder den?"
När hon fördes fram lät hon säga till sin svärfar: "Genom den man som dessa ting tillhör är jag gravid." Hon sade vidare: "Avgör vem som är ägare till signetringen, tränset och staven."
Jag ska vara garanten för honom. Från min hand ska du utkräva honom om jag inte för honom tillbaka till dig och ställer honom framför dig. Då ska jag bära skulden för det för evigt.
Han sade: "Jag är Gud (El) dina fäders Gud (Elohim). Frukta inte att gå ner till Egypten, för där ska jag göra dig till ett stort folkslag.
Jag ska gå med dig ner till Egypten och jag ska också garanterat föra dig upp igen och Josef ska lägga sin hand på dina ögon." (Josef ska tillsluta dina ögon när du dör).
Men när jag sover med mina fäder, ska du föra ut mig ur Egypten och begrava mig på deras begravningsplats. Han [Josef] svarade [sin far]: "Jag ska göra som du har sagt."
Israel sade till Josef: "Se, jag dör men Gud (Elohim) ska vara med dig och föra dig tillbaka till dina fäders land.
Min far tog en ed av mig och sade: "Se, jag ska snart dö. Du måste begrava mig i min grav som jag har grävt ut för mig själv i Kanaans land" Så, vänligen, låt mig nu gå upp och begrava min far och sedan återvända."
Var inte rädda, jag ska försörja er och era barn." Sedan tröstade Josef dem och talade till deras hjärta (uppmuntrade dem). [Samma tanke utvecklas av Paulus i Rom 8:28. Gud vänder det som var tänkt att skada till att verka för hans syften.]
Josef sade till sina bröder: "Jag dör men Gud (Elohim) ska verkligen besöka er (hebr. paqad paqad) och föra er upp, ut ur detta land, exakt som han gav sin ed (lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob.
Han fortsatte: "Jag är din fars Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud."
    Då dolde Mose sitt ansikte, för han var rädd för att se på Gud.
Men Mose sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra israeliterna ut ur Egypten?"
Gud svarade: "Jag ska verkligen vara med dig (jag är med nu och kommer alltid att vara med dig). Detta ska vara tecknet för dig att jag har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni tjäna Gud på detta berg." [Detta är inledningen till Guds förklaring av sitt namn. Det viktiga är inte tjänarens kvalifikationer, utan vem Gud är och att han är med sin tjänare, då är inget omöjligt.]
Men Mose sade till Gud: "Anta att jag skulle gå till israeliterna och säga: 'Era fäders Gud har sänt mig till er', och de frågar mig: 'Vad är hans namn?' Vad skulle jag svara dem?"
Då sade Mose [och kom med ännu en ursäkt] till Herren (Jahve): "Min Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt), jag har så svårt att uttrycka mig. Jag har aldrig varit bra med ord, varken förut eller efter att du har talat till din tjänare. Jag stakar mig och stammar (är långsam att tala och har en trög tunga)."
Herren (Jahve) sade till honom: "Vem har skapat människans mun? Vem skapar de stumma, de döva, de som kan se eller de som är blinda? Är det inte jag, Herren?
Så gå nu, jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska säga."
Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun, och jag ska vara med din mun och med hans mun, och jag ska lära er båda två vad ni ska göra.
Jag har sagt till dig att släppa min son, så att han kan frambära offer åt mig. Men du har vägrat, och därför ska jag döda din förstfödde son.' " [Texten i vers 22–33 är riktad till farao. Den andra delen kan dock vara riktad både till farao och Mose. Farao släppte folket motvilligt först efter 10 plågor, men det är motvilligt Mose ger sig av tillbaka till Egypten. Det går att hitta 10 punkter där Mose förhalar och motsätter sig uppdraget. Den tionde är i nästa vers när de stannar.]
Detta är vad Herren säger: 'Genom detta ska du veta att Jag är Herren. Se jag ska slå vattnet som är i floden med staven i min hand och det ska förvandlas till blod.
Men om du vägrar låta dem gå, då ska jag slå (drabba) hela ditt land med grodor." [Gudinnan Heket associerades med grodorna. Hon ansvarade för barnafödande, skapelse och att spannmålen växte. Som en vattengudinna var fertilitet och särskilt den senare delen av graviditeten och födandet viktiga delar av hennes ansvar. Hon ansågs vara Khnums hustru. Khnum gjorde människan av lera på sin drejskiva och sedan inblåste Heket livsanden i leran innan hon placerade den i kvinnans livmoder. Khnum och Hapi var källan till liv medan Heket var garanten för kommande generationer så att livet inte tar slut.]
Farao sade: "Jag ska låta er gå så att ni kan offra till Herren er Gud (Jahve Elohim) i öknen. Gå bara inte så långt bort. Be för mig."
Mose svarade: "Se, jag går ut från dig, och jag ska be till Herren (Jahve) att flugsvärmarna lämnar farao, hans tjänare och folket imorgon. Bara farao upphör med att vara bedräglig (luras, hånar) och inte låta folket gå för att offra till Herren (Jahve)."
Mose sade till Josua: "Välj ut åt oss män, gå ut och strid med amalekiterna. I morgon ska jag stå på toppen av kullen med Guds (Elohims) stav i min hand.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Jag är på väg att komma till dig i ett tjockt moln så att folket ska höra när jag talar med dig och tro på dig för alltid." Sedan talade Mose folkets ord till Herren (Jahve).
Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim), som förde dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset (slaveriet). [Det hebreiska namnet för Egypten är mitsrajim. Det ordet användes inte av Egyptierna själva, de hade namnet Tavi som betyder "två länder" och syftar troligtvis på det övre och nedre Egypten. Det hebreiska ordet mitsrajim härstammar från Chams (Hams) andra son Misrajim (1 Mos 10:6). Ordet står i formen dual, vilket kan ha att göra med kopplingen till det övre och nedre Egypten. Betydelsen är inte helt känd, men liknar ord som belägring, inträngd osv. Genom att använda detta ord, följt av "ur slaveriet", blir Guds befrielseverk bredar och handlar inte bara om israeliternas fångenskap i Egypten, utan kan appliceras på alla möjliga situationer och områden som kan förslava och tränga in från den plan Gud har för en människa.]
Du ska inte tillbe (böja dig inför) dem, och inte heller tjäna dem. [Ordet tjäna är felstavat i den hebreiska texten, en förklaring kan vara att förstärka det bisarra i att försöka tjäna avgudar, det är så fel så att inte ens ordet "tjäna" är värd en korrekt stavning. Ordet för att tjäna (hebr. avad) betyder både att tjäna något gudomligt och att arbeta. Samma ord används i vers 9 om att "arbeta" sex dagar, se även 1 Mos 2:5; 15. För Gud hör tillbedjan och arbete ihop och är inte åtskilda som grekiska tänkande där det heliga och profana skils åt.] Jag, Herren din Gud, är en svartsjuk Gud [i fråga om avgudadyrkan och falsk tillbedjan]. Jag låter fädernas synd drabba (besöker, konsekvenserna av denna synd drabbar) barnen fram till tredje och fjärde släktled när man hatar mig,
Se, jag sänder en ängel, en budbärare, framför dig, för att vaka över dig på dina vägar och föra dig till den plats som jag har gjort i ordning (åt er).
Och han sade.
"Det är inte röster av dem som ropar om herravälde (seger),
    och inte heller röster från dem som ropar för att bli övervunna,
    utan ljudet av dem som sjunger är vad jag hör."
Och han sade: "Se, jag skär ett förbund, inför hela ditt folk ska jag göra under, sådana som inte har blivit gjorda i hela världen, inte i något land. Och alla de folk bland vilka du vistas, ska se Herrens (Jahves) gärningar som jag ska göra med dig, att de är förunderliga (fantastiska, enorma).
Håll (vakta, skydda, bevara) det som jag befaller dig idag. Se, jag fördriver framför dig amoréerna och kananéerna och hettiterna och periseerna och hivéerna och jevuséerna.
Har jag fött hela detta folk? Har jag burit fram dem så att du skulle kunna säga till mig: Bär dem i skötet som en omsorgsfull far bär ett ammande barn, till landet som du med ed lovat våra fäder?
Jag klarar inte av att bära hela detta folk själv, ensam, eftersom det är för tungt för mig.
Mose sade: "Folket som jag är ibland är 600 000 män på sina fötter, och ändå har du sagt: Jag ska ge dem kött, så att de kan äta en hel månad!
Och åsnan sade till Bileam: "Är inte jag din åsna, som du har ridit på i hela ditt långa liv, till denna dag? Har jag någonsin gjort så här mot dig (förut)?" Och han sade: "Nej."
Och Herrens (Jahves) ängel sade till honom: "Varför har du slagit din åsna dessa tre gånger? Se, jag har kommit som en åklagare för din väg är emot mig,
Och han sade till Balak: "Positionera dig (stå, stanna) här vid brännoffret medan jag går mot ett möte där borta."
Och nu Israel, lyssna till förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har undervisat er, för att ni ska leva och gå in och ta landet i besittning som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er.
Ni ska inte lägga något till orden som jag befallt er, inte heller ska ni dra bort något från dem, utan ni ska hålla Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) som jag befallt er. [Upp. 22:18-19]
Och vilket stort land finns som har förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) lika rättfärdiga som all vår undervisning, som jag ger inför er idag?
utan jag måste dö i detta land, jag får inte gå över Jordan, men ni får gå över och besätta det goda landet.
Och du ska hålla (vakta, skydda) hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans budord (tydliga befallningar) som jag befaller er idag, för att det ska gå väl för er och för era söner efter er och så att era dagar ska bli långa på marken som Herren er Gud (Jahve Elohim) ger er för alla dagar (för alltid, evigt).
Och Mose kallade på hela Israel och sade till dem: Hör Israel förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag talar i era öron idag, så att ni lär er dem och gör dem.
Jag stod mellan Herren (Jahve) och er den gången för att förkunna för er Herrens (Jahves) ord, för ni var rädda på grund av elden och gick inte upp på berget. Han sade:

"Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim) som förde dig ut ur Egyptens land ut ur slavhuset.
Du ska inte böja dig för dem eller tjäna dem, för jag Herren din Gud (Jahve Elohim) är en svartsjuk Gud (El), som hemsöker fädernas synder över sönerna och över tredje och fjärde generationen hos dem som hatar mig,
Men du, stanna här hos mig och jag ska tala till dig alla de budord (tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lära dem så att de ska göra dem i landet som jag ger dem att besätta.
så att ni vördar Herren er Gud (Jahve Elohim) och håller (vaktar, skyddar) alla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans budord (tydliga befallningar) som jag befallt er, ni och era söner och era söners söner alla dagar av ert liv, så att era dagar blir många.
Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta.
Du ska därför hålla (vakta, skydda, bevara) budorden (de tydliga befallningarna) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har befallt er denna dag för att göra dem.
Alla budord (tydliga befallningar) som jag befallt er idag ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (leva efter) så att ni får leva och föröka er och gå in i och besätta landet som Herren (Jahve) med ed lovat era fäder [1 Mos 12:1–3; 15:17–20].
Akta dig så att du inte glömmer Herren din Gud (Jahve Elohim), genom att inte hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig idag.
Nu står jag på berget som den första gången, 40 dagar och 40 nätter, och Herren (Jahve) lyssnade till mig även den gången så att Herren (Jahve) inte utrotar er.
att du håller (vaktar, skyddar, bevarar) Herrens budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot)
    och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt er idag.
Därför ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag har befallt er idag, för att ni ska vara starka och gå in och inta landet som ni går över för att besätta,
Det ska ske om ni lyssnar noga på mina budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befaller er idag, att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) och tjäna honom med hela ditt hjärta och med hela din själ,
Om ni noggrant håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla dessa budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befaller er, för att göra dem, för att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) för att vandra på alla hans vägar och hålla fast (klänga sig fast, vara fastklistrad) vid honom.
Se [singular], jag ställer idag
    en välsignelse och en förbannelse framför er [uppmaningen riktar sig både individuellt och kollektivt till folket],
välsignelsen om ni lyssnar
    till Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural)
    som jag befaller er idag,
och förbannelsen om ni inte lyssnar
    till Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural)
    utan vänder av från vägen som jag har befallt er idag och går efter andra gudar som ni inte känner.
Och ni ska hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (följa, leva efter) alla förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim, plural) och påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim, plural) som jag ger framför er idag.
då ska det ske att platsen som Herren er Gud (Jahve Elohim) ska välja för att låta sitt namn bo där, dit ska ni föra allt som jag har befallt er, era brännoffer och era offer och ert tionde och era händers offer och era löften som ni har lovat Herren (Jahve).
utan på den plats som Herren (Jahve) ska välja i en av din stammar, där ska du offra ditt brännoffer och där ska du göra allt som jag har befallt dig.
Håll (vakta, skydda, bevara) och lyssna till alla dessa ord som jag befaller dig, för att det ska gå väl för dig och för dina söner efter dig för evigt när du gör det som är gott och rätt i Herren din Guds (Jahve Elohims) ögon.
Alla dessa ord som jag befaller er ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) för att göra (leva och agera efter) dem. Ni ska inte lägga något till dem och inte ta bort något från dem. [5 Mos 4:2; Upp 22:19]
när du lyssnar till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst för att hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befallt dig idag för att göra det som är rätt i Herren din Guds (Jahve Elohims) ögon.
om du bara lyssnar noggrant (ordagrant lyssnar, lyssnar) till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör alla dessa budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) som jag befaller er idag.
Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet [se Mark 14:7]. Därför befaller jag dig att villigt öppna handen för din broder som är fattig och lider nöd i ditt land.
Och du ska komma ihåg att du var en slav i Egyptens land och att Herren din Gud (Jahve Elohim) befriade dig, därför befaller jag dig dessa ting idag.
Och det skall ske att vemhelst som inte lyssnar till mina ord som han ska tala i mitt namn, av honom ska jag utkräva det.
Därför befaller jag dig och säger: "Du ska avskilja tre städer åt dig."
om du håller alla hans budord så att du gör dem, som jag har befallt denna dag, att älska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och alltid vandra på hans stigar, då ska du lägga till (addera) ytterligare tre städer vid sidan om (utöver) dessa tre städer,
Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån. Därför befaller jag dig att göra allt detta.
Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att göra allt detta. [2 Mos 23:11; 3 Mos 19:9–10; 23:22]

Kapitel 27-34 är det femte och det sista stora avsnittet i Femte Moseboken. Här finns de avslutande orden och uppmaningarna från Mose till folket och den avslutas med hans död. Den består av sju sektioner där den centrala är vädjan att lyda Gud, se 5 Mos 30:11–12.

Mose och Israels äldste befallde folket och sade: "Håll (vakta, skydda) alla budord (klara tydliga befallningar), som jag har befallt er idag.
Och det ska ske när du har gått över Jordan att du ska sätta upp dessa stenar, som jag har befallt dig om idag, på berget Ejval (Ebal) och du ska vitkalka dem med kalk.
Ni ska därför lyssna till Herren (Jahve) er Guds (Elohims) röst och göra hans budord (klara tydliga befallningar) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befaller er denna dag.
Och det ska ske, om du lyssnar uppmärksamt på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans budord (klara tydliga befallningar – hebr. mitzvot) som jag befaller dig denna dag, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sätta dig högt över jordens alla länder.
Och Herren (Jahve) ska göra dig till huvud och inte till svans, och du ska vara över och inte under, om du lyssnar till Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) budord (klara tydliga befallningar), som jag befaller dig idag så att du håller (vaktar, skyddar) och gör (handlar, agerar) efter dem.
Och du ska inte vika av från något (bokstavligt från alla) av de ord som jag befaller dig denna dag, varken till höger eller till vänster, och gå efter andra gudar och följa dem.
Det kommer att ske om du inte vill lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig denna dag, då ska dessa förbannelser drabba (ta över) dig:
Inte bara (enbart) med dig skär jag detta förbund och denna ed,
och du ska återvända till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och lyssna till hans röst, enligt allt som jag har befallt dig idag, du och dina söner, med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Och du ska återvända och lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och göra (agera, handla efter) alla hans budord (klara tydliga befallningar) som jag befaller dig idag.
[Detta stycket, vers 11–20, är det centrala stycket i Mose sista ord (kap 27-34).] För dessa budord (klara tydliga befallningar) som jag befaller dig idag, är inte för svåra för dig och inte för långt bort.
Vad jag befaller dig i dag är att älska Herren din Gud,
    vandra på hans vägar
    och hålla budord (klara tydliga befallningar)
    och förordningar (ordagrant "saker inristat")
    och påbud (bindande juridiska beslut).
Då ska du leva och föröka dig och Herren din Gud ska välsigna dig i det land som du snart ska ta i besittning.
Han sade till dem:
"Jag är nu 120 år gammal, jag kan inte leda er längre. Herren har sagt till mig: 'Du ska inte korsa denna Jordan.' [4 Mos 20:12]
Jag ska verkligen (fullständigt) gömma mitt ansikte den dagen, på grund av all den ondska som de har gjort, i det att de har vänt sig till andra gudar.
Han gav Josua, Nons son ett uppdrag och sade: "Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig) [Jos 1:6–9], för du ska föra Israels söner in i det land som jag med ed har lovat dem och jag ska vara med dig." [Se vers 7].
För jag vet att de är upproriska (rebelliska) och har styva nackar. Se, medan jag ännu lever bland er dessa dagar har ni ändå (redan) varit upproriska mot Herren (Jahve). Hur mycket mer ska ni då inte vara det efter min död?
För jag lyfter upp min hand till himlarna och säger:
    "Jag lever för evigt.
sade han till dem: "Sätt ert hjärta till alla de ord som jag har vittnat mot er idag, så att ni må befalla era barn med dem, till att hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (agera, handla efter, leva efter) alla ord i denna undervisning (hebr. Torah).
Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över denna Jordan [Jordanfloden i närheten av Jeriko strax norr om Döda havet], du och allt detta folk, till det land som jag ger åt dem, Israels barn (söner).
Och Achan svarade Josua och sade [bekände på en gång]: "I sanning (ja, det är sant), jag har jag syndat mot Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och detta är exakt vad jag gjort (ordagrant: "detta och detta", vilket beskriver det detaljerade händelseförloppet).
Och Herren (Jahve) sade till Josua: "Var inte rädd för dem, för i morgon vid denna tid ska jag ge dem alla till slakt inför Israel, du ska skära av hälsenorna på deras hästar och bränna upp deras vagnar i eld." [En skadad häst kunde inte längre bli använd i kavalleriet, se även Ps 20:8; 147:10.]
alla invånare i bergsbygden från Libanon till Misrefot-Maim, hela Tsidonien, dem ska jag driva ut från framför Israels söner, du ska bara fördela det som ett arv åt Israel som jag har befallt dig.
40 år gammal var jag när Mose Herrens (Jahves) tjänare sände mig från Kadesh–Barnea för att bespeja landet och jag kom tillbaka till honom med ord som de var i mitt hjärta.
Likväl, mina bröder som gick upp med mig fick folkets hjärta att smälta (bli oroligt, fyllt av fruktan), men jag följde helhjärtat min Gud (Elohim).
Och nu, se Herren (Jahve) har bevarat mig vid liv, som han talade, dessa 45 år från den tiden då Herren (Jahve) talade dessa ord till Mose medan Israel vandrade i öknen. Och nu, jag är idag 85 år.
Och se, idag går jag all världens väg, betänk därför i hela ert hjärta och med hela er själ att inte en enda sak av allt det goda som Herren er Gud (Jahve Elohim) talade över er har uteblivit, allt har kommit till er, inget av det saknas.
Och om det verkar ont för er att tjäna Herren (Jahve), välj idag vem ni vill tjäna, om det är gudarna som era fäder tjänade som var på andra sidan floden (Eufrat) eller amoréernas gudar, i vars land ni bor. Och vi, jag och mitt hus ska tjäna Herren (Jahve)."
Lyssna ni kungar [israel hade ingen kung ännu, så detta riktar sig till hedniska nationer, se Ps 2:2],
    ge ert öra ni furstar, jag – till Herren (Jahve);
    jag ska sjunga (hebr. shir),
    jag ska spela (slå an strängar – hebr. zamar)
till Herren Israels Gud (Jahve Elohim). [Sista delen av versen formar en kiasm som ramas in av Herren och centralt centralt sjunga och spela. Hebr. zamar används ofta i anknytning med stränginstrument, se Ps 33:2; 147:7. Miriam använde tamburin, se 2 Mos 15:20.]
att Herren (Jahve) sände en man, en profet, till dem. [Han nämns inte vid namn, men är den första profeten efter Mose, efter honom kommer Samuel.]
    Han sade: "Så säger Herren, Israels Gud [och påminner dem om vem Gud är, hur de lämnat honom och börjat tillbe avgudar i stället]:
Det var jag som förde er ut ur Egypten,
    förde er ut ur slavhuset (slaveriet).
Gideon svarade: "Men, Herre (Adonai), hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj."
Lämna inte härifrån, jag ber dig, förrän jag kommer till dig och för fram min gåva och lägger den framför dig."
    Och han sade: "Jag stannar här tills du kommer tillbaka."
se, jag ska lägga en ulltuss på tröskplatsen, om det är dagg bara på ullen och det är torrt på hela marken, då ska jag veta att du vill rädda Israel med min hand som du har talat."
Och han sade till dem: "Se på mig och gör som jag, och se, när jag kommer till utkanten av lägret ska det ske att som jag gör, så ska ni göra.
När jag blåser i shofaren, jag och alla som är med mig, då ska ni också blåsa i shofarerna på varje sida av hela lägret och säga: "För Herren (Jahve) och för Gideon!"
Och han sade till Sukkots män: "Ge, jag ber er, brödkakor till folket som följer mig, för de är svaga och jag jagar efter Zevach och Tsalmunna, Midjans kungar."
Och Jiftach sade till Gileads äldste: "Om ni för mig tillbaka hem för att strida med Ammons söner och Herren (Jahve) ger mig dem inför mitt ansikte ska jag bli ert huvud (ledare)."
Därför har jag inte syndat mot dig, utan du har gjort fel mot mig som strider mot mig. Herren (Jahve), Domaren ska döma idag mellan Israels söner och Ammons söner."
Och det skedde när han såg henne att han rev sönder sina kläder och sade: "Ack, min dotter! Du har böjt mina knän mycket djupt (ödmjukat mig) och har gjort mig drabbad (har blivit mitt bekymmer). Jag öppnade min mun till Herren (Jahve) och kan inte backa (ta tillbaka det jag sagt)." [Se 4 Mos 30:3]
Och hon sade till sin far: "Låt detta bli gjort med mig. Lämna mig ensam två månader så att jag kan lämna och gå ner på bergen och begråta min oskuld, jag och mina vänner."
Rut föll ned med ansiktet mot marken och sade till honom: "Varför är du så god och vänlig (nåderik) mot mig, jag är ju bara en främling?"
Då sade Rut: "Herre (adoni), du har varit god mot mig (jag har funnit nåd hos dig, jag vill fortsätta att behaga dig). Du har tröstat mig (jag kan andas ut, du har lättat min börda, vänt min sorg till hopp) och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänarinnor (kvinnliga arbetare)."
Han frågade: "Vem är du?"
    Hon svarade: "Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantelflik (vinge – hebr. kanap) över din tjänarinna [gift dig med mig, se Hes 16:8], för du är min återlösare." [Här använder Rut termen amah för tjänarinna, ordet har en högre rang än shifkhah, det ord som Rut använder om sig själv i Rut 2:13. När Noomi nu skickar henne till Boas för att fråga om giftermål är hon medveten om Boas ansvar som en nära släkting till hennes avlidna man. Hon utmanar honom att fullfölja hans skyldighet. Som alla judar bar Boas tofsar i de fyra hörnen på sin yttermantel. Tofsarna (hebr. tsitsit) var alltid synliga för att påminna om de 613 buden i Torah, se 4 Mos 15:38–39. Hörntofsen är också en symbol på makt och auktoritet, se 1 Sam 24:1–7; Matt 9:20–21. Samma ord för mantelflik (hebr. kanap) används i Mal 4:2 där det står att "rättfärdighetens sol", som syftar på den kommande Messias, "ska gå upp med läkedom under sina vingar".
    Denna vers är en av bokens dramatiska höjdpunkter. Kommer Boas att bejaka eller avfärda henne? Nästa vers är lugnande, välsignelsen som han ber liknar den Noomi bad över honom tidigare, se Rut 2:20.]
Det är sant att jag är din återlösare. Men det finns en annan återlösare som är närmare [släkt med din avlidne man och svärfar Elimelek] än jag.
Var kvar här i natt. [På nytt är författaren noga med ord så att det inte kan missuppfattas. Istället för "ligg här" väljs ordet "var här", samma ord som används när Rut säger att hon vill vara varhelst Noomi är, jämför Rut 1:16; 4:13.] Imorgon på morgonen [på en gång] ska jag ge honom möjlighet att få agera som en återlösare [och gifta sig med dig]. Om han vill det så får han göra det, men om han inte vill så lovar jag så sant Herren (Jahve) lever att göra det. Var kvar här tills det blir morgon. [Det är inte tryggt för dig att bege dig iväg nu mitt i natten.]"
Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig." [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se Rut 1:1, 4. Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se 3 Mos 25:30. Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se 3 Mos 25:47–55, eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet mashar i vers 3 översätts ibland "sälja", men har också betydelsen att "överlämna". I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se 3 Mos 25:23. Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart femtionde år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se 3 Mos 25:28.] Han svarade: "Jag vill återlösa det."
Och Elkana sade till henne: "Channa, varför gråter du? Och varför äter du inte? Och varför sörjer ditt hjärta? Är inte jag bättre för dig än tio söner?"
Och Channa svarade och sade: "Nej, min herre, jag är en kvinna med en djupt bedrövad ande, jag har inte druckit vin och inga starka drycker, men utgjutit min själ inför Herren (Jahve).
Därför vill jag nu ge honom tillbaka till Herren (Jahve). Så länge han lever ska han tillhöra honom."
    Sedan tillbad de Herren där.
Och han sade till dem: "Varför gör ni dessa ting? Jag hör onda rapporter om er från hela detta folk.
Nej, mina söner, det är inte goda rapporter som jag hör att Herrens (Jahves) folk sprider ut.
Och Herren sade till Samuel: "Se, Jag ska göra en sak (hebr. davar) i Israel, så att alla som hör det ska tappa båda öronen. [Bokstavligt står det att Gud ska uttala ett ord så att det materialiseras på samma sätt som när Gud talade och det blev i skapelsen.]
Och mannen sade till Eli: "Jag är han som har kommit från armén, och jag flydde idag från armén." Och han sade: "Hur har det gått min son?"
Och Samuel svarade Saul och sade: "Jag är siaren, gå upp före mig till den höga platsen, för du ska äta med mig idag och i morgon ska jag låta dig gå och ska tala om för dig allt du har på ditt hjärta.
Och Saul svarade och sade: "Är jag inte en benjaminit, från den minsta av Israels stammar? Och min familj den minsta av familjerna i Benjamins stam? Varför talar du då till mig på detta sätt?"
Och du ska gå ner före mig till Gilgal, och se, jag ska komma ner till dig för att offra brännoffer och offra offer och shalomoffer, 7 dagar ska du vänta tills jag kommer till dig och talar om för dig vad du ska göra."
Och han sade till Israels söner: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Jag förde upp Israel ur Egypten och jag befriade er ut ur egyptiernas hand och ut ur handen på alla kungariken som förtryckte er.
Även för mig, vare det fjärran från mig att jag skulle synda mot Herren (Jahve) genom att sluta be för er, men jag ska undervisa i er den goda och den rätta vägen.
Och Samuel sade: "Vad betyder då bräkandet av får i mina öron och bölandet av oxar som jag hör?"
Och bjud in Jishaj till offret och jag ska tala om för dig vad du ska göra, och du ska smörja åt mig den som jag säger till dig."
Och han [Goliat] stod och ropade till Israels armé och sade till dem. "Varför kommer ni ut och gör er redo för strid (ställer er i krigsordning)? Är inte jag en filisté och ni tjänare till Saul? Utse en man bland er och låt honom komma ner till mig.
Filistén sade till David: "Tror du att jag är en hund eftersom du kommer emot mig med trästavar?" Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David.
David svarade filistén: "Du kommer emot mig med svärd, spjut och sabel (lans, kortare böjt svärd – hebr. kidon), men jag kommer emot dig i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn, han som är Israels härars Gud och som du har hånat (hädat, förlöjligat, talat illa om).
Men David sade till Saul: "Vem är jag och vad är mitt liv, eller min fars familj i Israel [vi är ingen känd släkt], att jag ska bli kungens svärson?"
Och Sauls tjänare talade dessa ord i Davids öron. Och David sade: "Är det en lätt sak för er att bli kungens svärson? Betänk att jag är en fattig man och ringa aktad?"
Och David sade till Jonatan: "Se, i morgon är det nymånad, när jag ska sitta hos kungen och äta, låt mig gå så att jag kan gömma mig själv på fältet till den tredje dagen på kvällen.
Och han sade till sin pojke: "Spring och leta efter pilarna som jag skjuter." Och när pojken sprang sköt han en pil bakom honom.
David svarade prästen Achimelech: "Kungen har befallt mig ett ärende och har sagt till mig: Låt ingen man veta något om ärendet som jag sänder dig med, och vad jag har befallt dig, och de unga männen har jag bestämt den och den platsen.
Och David sade till Evjatar: "Jag visste den dagen när edomiten Doeg var där att han säkert skulle berätta för Saul. Jag har dragit död över alla själar i din fars hus.
Och han sade till honom: "Frukta inte, för min far Sauls hand ska inte finna dig och du ska bli kung över Israel och jag ska vara nästa under dig. Och det vet även min far Saul."
Och Davids män sade [viskade] till honom: "Se dagen då Herren (Jahve) har sagt till dig: Se, jag ska ge dig dina fiender i dina händer, och du ska göra mot honom det som är gott i dina ögon." Och David reste sig och skar av vingen (hörnet) på Sauls mantel i smyg (utan att han märkte det).
Och David sade till honom: "Vem tillhör du? Varifrån kommer du?" Och han sade: "Jag är en ung egyptier, tjänare till en amalekit, och min herre lämnade mig eftersom jag blev sjuk för tre dagar sedan.
Och han sade till mig: 'Vem är du?'
    Och jag svarade honom: 'Jag är en amalekit.'
Och David sade till den unga mannen som berättat för honom: "Vem är du?" Och han svarade: "Jag är son till en främmande amalekit."
Och David sade till honom: "Ditt blod kommer över ditt huvud, för din mun har vittnat emot dig och sagt: Jag har dödat Herrens (Jahves) smorde."
Och nu visar Herren (Jahve) nåd och sanning mot er och även jag ska också löna er med denna godhet eftersom ni har gjort denna sak.
Och Avner tittade bakom sig och sade: "Är det du Asahel?" Och han svarade: "Det är jag."
Och Avner blev mycket arg över Ishboshets ord och sade: "Är jag ett hundhuvud som tillhör Juda? Idag har jag gjort nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot din far Sauls hus, till dina bröder och till hans vänner och har inte gett dig i Davids hand, och du anklagar mig idag för en synd med denna kvinna!
Och han sade: "Gott, jag ska skära ett förbund med dig, men jag begär en sak av dig som är att du inte ska se mitt ansikte om du inte först för hit Michal, Sauls dotter, sedan kan du komma och se mitt ansikte." [Michal blev först Davids hustru som belöning för att han slog Goliat, men sedan måste han vinna henne med 200 förhudar. Därefter ångrar sig Saul och ger henne till en annan man. Nu vill David ha sin hustru.]
Och efteråt, när David hörde det sade han: "Jag och mitt kungarike är utan skuld inför Herren (Jahve) för evigt för Avners blod, Ners son.
Och jag är svag idag och har precis blivit smord till kung. Och dessa män, Tserojas söner, är för tunga för mig. Må Herren (Jahve) belöna dem som gör ont efter deras ondska."
sade han till profeten Natan: "Se, här bor jag i ett hus av [vackert importerat] cederträ [från Tyros, se 2 Sam 5:11], medan Guds ark bor i ett tält."
[David blir djupt rörd när han hör Natan berätta visionen från Herren om att en ättling till honom ska bygga Herrens tempel. Han går till uppenbarelsetältet där arken finns och sätter sig ned i Guds närvaro.] Då gick kung David in och satte sig ner inför Herren. [Troligtvis i tabernaklet.] Han sade [frågade bedjande till Gud]: "Vem är jag, Herre Gud (Adonai Jahve),
    och vad är mitt hus (min familj, släkt),
    att du har fört mig ända hit [till att bli kung över Israel]?
Och kvinnan blev havande och hon skickade och talade om för David och sade: "Jag är gravid." [Med tanke på tidpunkten, kvällen, och det som står att hon renat sig efter sin menstruation, är det högst sannolikt att hon besökte en mikva för ett rituellt bad när David såg henne från hustaket. Veckan efter reningsbadet är den tidpunkt i en kvinnas menstruationscykel då sannolikheten är som störst att bli gravid.]
Natan sade till David: "Du är den mannen. Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Jag har smort dig till kung över Israel, och jag har räddat dig ur Sauls hand,
Och Avshalom befallde sina tjänare och sade: "Lägg märke till när Amnons hjärta är glatt av vin, och när jag säger till er: Slå Amnon, då ska ni döda honom. Frukta inte för jag har befallt er, var starka (fasta, säkra, tappra) och var riktiga krigare (ordagrant var krigets söner)."
Och kungen svarade och sade till kvinnan: "Göm ingenting från mig, jag ber dig, vad jag än ska fråga dig om."
    Och kvinnan sade: "Tala, jag ber dig, min herre kungen."
Se jag dröjer kvar på slätten i öknen till dess det kommer ett ord från dig att förkunna för mig."
Och mannen sade till Joav: "Även om jag skulle få 1 000 stycken silver i min hand skulle jag inte sträcka ut min hand mot kungens son, för vi hörde kungen befalla dig och Avishaj och Itaj och säga: ’Var noga med att inte röra ynglingen Avshalom.’
Jag är idag 80 år, kan jag skilja mellan gott och ont? Kan din tjänare känna smaken av vad jag äter eller av vad jag dricker? Kan jag fortfarande höra rösten av en man som sjunger eller en kvinna som sjunger? Varför ska då din tjänare bli en börda för min herre kungen?
Och han kom nära henne och kvinnan sade: "Är du Joav?" Och han svarade: "Det är jag." Och hon sade till honom: "Hör din tjänarinnas ord." Och han sade: "Jag lyssnar."
Vi är de mest fridsamma och trogna i Israel, och du försöker förgöra en moderstad (viktig central stad) i Israel. Varför vill du förstöra Herrens arv?
"Gå och tala till David: Så säger Herren (Jahve): Jag lägger på dig tre ting, välj en av dem som jag ska göra mot dig."
Och David sade till Herren (Jahve) när han såg ängeln som slog folket och sade: "Se jag har syndat och jag har handlat orättfärdigt, men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand, jag ber dig, vara mot mig och mot min fars hus."
"Jag går all världens väg. Var därför stark (fast, säker, tapper) och visa dig själv som en man,
Och nu har jag en förfrågan till dig – vänd inte bort mitt ansikte."
    Hon svarade honom: "Tala."
Och Batsheva sade: "Gott, jag ska tala för din räkning med kungen."
Sedan sade hon: "Jag vill be dig om en liten sak, vänd inte bort ditt ansikte (neka mig inte)." Kungen svarade henne: "Be mig, jag ska inte vända bort mitt ansikte."
Herre, min Gud, du har nu gjort din tjänare till kung efter min far David. Jag är bara ett barn [Salomo är omkring tjugo år, men uttrycket syftar på att vara oerfaren och under upplärning], jag vet inte hur jag ska gå ut (börja) eller komma in (avsluta) [leda som kung].
Och det blev så när Achija hörde ljudet av hennes fötter när hon kom in genom dörren att han sade: "Kom in Jerovams hustru, varför utger du dig för att vara någon annan? Jag är sänd till dig för att ge dig tunga besked.
medan han gick en dagsresa [2-4 mil] ut i öknen. Efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden: "Nu räcker det. Herre, ta mitt liv på en gång. Jag är inte bättre än mina fäder."
Och han sade till honom: "Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?"
    Och hon svarade: "Jag bor bland mitt eget folk."
eftersom de gjorde ditt hjärta mjukt och du ödmjukade dig inför Herrens (Jahves) ansikte när du hörde det som jag talade mot denna plats och mot dess invånare, att de ska bli ödelagda och förbannade (vanärade hebr. qlala) och du har rivit isär dina kläder och gråtit inför mitt ansikte, därför har jag även hört dig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Låt dina öron vara uppmärksamma och dina ögon öppna, så att du kan lyssna till bönen från din tjänare, som jag ber inför dig denna dag, både dag och natt på uppdrag av dina tjänare, Israels barn. Jag bekänner Israels barns synder, som vi har begått (syndat) mot dig. Jag och min faders hus har syndat.
Hur mycket mindre ska jag svara honom
    och välja mina ord med honom?
Jag kommer att dömas,
    varför arbetar jag då fåfängt?
då ska jag tala och inte vara rädd för honom,
    för sådan är jag inte med mig själv.
Även till mitt hjärta enligt er, faller inte jag från er, och vem [om] inte dessa enligt er? Flera översättningar plockar in ord om kunskap och vetande i denna mening men jag ser det inte i hebreiskan.
Då skulle du ropa på mig [vid uppståndelsen från de döda, Joh 5:28] – och jag skulle svara dig. Du har en stark längtan (passion) att få se dina händers verk (din skapelse, människan) igen."
Acceptera att jag talar och efter att jag talat, fortsätt håna.
För min del, är min klagan till en människa? Och om så, varför skulle jag inte vara otålig?
[Du sade:]
'Lyssna nu,
    och jag ska tala.
Jag ska ställa frågor,
    och du ska svara mig.' [Job 38:3; 40:7]
Men jag är en mask [som dör, färgas scharlakansröd], inte en människa,
    hånad (förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket.[Det finns olika ord för mask. Här används inte hebr. rimmah utan ordet tolah som både kan översättas med mask och en speciell blodröd färg. Första gången ordet används är i 2 Mos 16:20 när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se Job 25:5–6. Hälften av de 68 gånger ordet används i GT översätts det dock till scharlakansröd, purpurröd eller karmosinröd. Ett exempel är prästens klädnad som ska vara gjord av garn färgat i denna röda kulör, se 2 Mos 28:5. Färgämnet framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis. På svenska kermeslus. Från det ordet kommer namnet karmosinröd. Av alla insektsbaserade färgämnen i antiken var denna den mest kostsamma och arbetskrävande att framställa. Under en kort tid på våren, i Mellanöstern, plockades eksköldslusen från ekträd som är dess värd. Efter att ha torkats och sedan krossats framställdes det röda pulvret.
    Kermeslusen har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar lusen frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen under sin kropp. När äggen kläcks fungerar honans skal som ett skydd men också som näring. Hennes avkomma äter av hennes levande kropp, se Joh 6:55–58. När modern långsamt dör blir hennes kropp som en geléaktig vätska. Den färgar trädstammen blodröd, men även hennes ungar. De blir märkta av henne för resten av sina liv. Efter tre dagar förlorar den döda lusen sin röda färg och förvandlas till ett vitt vax som faller till marken som en snöflinga. Samma ord tolah används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda (hebr. tolah) kan bli vita som snö, se Jes 1:18.]
Hör min bön, o Herre (Jahve),
    lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda),
    var inte tyst vid mina tårar;
för jag är en främling hos dig,
    en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna (den judiska tolkningarna av Torah) se Berachot 32b. Uttrycket "främlingar och gäster" har sitt ursprung från 1 Mos 23:4, där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se 1 Krön 29:15; Heb 11:13; 1 Pet 2:11. I 3 Mos 25:23 äger Gud landet och israeliterna är "främlingar och gäster hos Gud". Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.]
[Nu hörs Guds röst som talar:]
"Var stilla (låt det vara; släpp taget; kapitulera) [lägg ner era vapen] och vet (besinna) att jag är Gud (Elohim)!
    Jag är [har varit och ska alltid vara] upphöjd bland nationerna (hednafolken),
    jag är [har varit och ska alltid vara] upphöjd på jorden."
[Vers 7–15 riktar sig till folket i stort:]
Hör mitt folk och jag ska tala,
    Israel och jag ska vittna mot dig.
    Gud, din Gud (Elohim Elohim) det är jag.
Då ska jorden och alla invånare som finns på den upplösas (smälta).
    Jag själv håller fast dess pelare [upprätthåller jorden]. [Bara Fadern vet tidpunkt för domen, se Matt 24:36. Så länge Gud håller fast jorden består den, när han släpper taget upplöses den.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som förde dig ut ur Egyptens land. [2 Mos 20:2]
[D]
Öppna din mun på vid gavel [för att ta emot Guds ord, se Ps 119:131; Jer 15:16; Hes 2:8]
    och jag [inte någon annan avgud] ska fylla den.
    [4 Mos 29:6]
Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig och jag ska svara honom.
    Jag ska vara med honom i nöden [svårigheterna]. [Den centrala versen.]
Jag ska rädda (rycka/slita/dra bort; befria) honom och föra honom till ära [hedra honom].
Mitt tal (begrundan, fundering, mitt lågmälda grubblande) behagade honom,
    jag ska glädja mig i Herren (Jahve).
för jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud]
    och mitt hjärta är sårat i mig.
En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag
    göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig.
Jag är liten (den yngsta, minsta, se 1 Sam 9:21) och föraktad,
    likväl har jag inte glömt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
Jag fröjdar mig i ditt löftesord (hebr. imrah)
    som en som har funnit en stor skatt som varit borttappad.
Låt de onda falla i sina egna nät,
    medan jag kan gå förbi oskadd.
Jag betraktade och tänkte noga på vad jag såg,
    jag drog följande lärdom från vad jag sett:
Jag [Agur] är för oförnuftig för att kallas människa (jag är urskillningslös som ett vilt djur)
    och har inte insikt och förståelse [för all min världsliga kunskap är ingenting värd i förhållande till Guds vishet].
Då sade jag:
"Ve mig [uttryck för intensiv förtvivlan],
    detta är slutet för mig (jag är redan död),
jag har orena läppar
    och jag bor mitt bland ett folk som har orena läppar.
Mina ögon har sett Konungen,
    Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)."
Se, jag och barnen som Herren (Jahve) har gett mig, ska vara som ett tecken och väcka förundran i Israel, från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som bor på berget Sion [tempelberget i Jerusalem].
Och han ska ropa (ryta) som ett lejon: "Över (högst upp i) vakttornet,
    Herre (Adonai)
står jag oavbrutet hela dagen,
    och jag sitter på min vaktpost hela natten.
Jag, jag är Herren (Jahve),
    och förutom mig finns det ingen Frälsare (någon som kan rädda).
Jag har förutsagt [framtiden], räddat (befriat) er, och visat mig för er [att jag var er Gud, ni har hört och sett mig].
    Då fanns det inte några främmande gudar hos er.
Ni är mina vittnen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Jag är Gud (El, den mäktige, starke).
Jag, ja jag, är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull,
    och dina synder kommer jag inte mer ihåg.
Så säger Herren (Jahve)
    din återlösare och han som formade dig redan i moderlivet: Jag är Herren (Jahve)
    som har skapat allting,
    som har expanderat (spänt ut) himlarna (universum) helt själv,
    som har hamrat (spänt) ut jorden alldeles själv. [Här används det hebreiska ordet nata expandera, spänna ut, om himlarna, universum och ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt om jorden. Här anas ett expanderade universum och fler dimensioner än rum och tid, se även 2 Sam 22:10.]
Jag har gjort jorden
    och skapat människan på den.
Jag, min egen hand, har expanderat (spänt ut) himlarna (universum)
    och alla dess härskaror har jag utsett (utvalt, bestämt att vara där).
Jag har rest upp honom i rättfärdighet
    och jag gör hans vägar höga,
han ska bygga min stad
    och han ska frige mina fördrivna,
inte mot betalning
    eller belöning,"
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Detta skedde ungefär 200 år senare när judarna fick återvända från fångenskapen i Babylon och bygga upp Jerusalem och dess tempel under Esra och Nehemja.]
Kom ihåg (tänk på) det som [jag gjort] tidigare, i det förgångna,
    för jag är Gud (El, mäktig, gudomlig), och det finns ingen annan
    jag är Gud (Elohim), och det finns ingen som jag.
[Herren svarade:]
Kan en kvinna glömma bort sitt barn som hon ammar?
    Skulle hon undanhålla sin kärlek från det barn hon själv fött (skulle hon inte ha förbarmande över sin livsfrukt)?
Även om en mor skulle glömma sina barn,
    så skulle jag aldrig glömma dig.
Men så säger Herren (Jahve): Också de mäktigas (starkas) fångar ska tas bort
    och bytet från den fruktansvärda ska befrias,
och jag ska strida med den som stred mot dig,
    och jag ska frälsa (rädda) mina söner.
Herren Gud (Adonai Jahve) har öppnat mitt öra [och jag gör det han säger],
    jag har inte varit upprorisk (rebellisk)
    eller vänt tillbaka [flytt från Guds vilja].
Jag, ja jag är han som tröstar er.
    Vem är du, som är rädd för människor som ska dö,
    och för människobarn som ska bli som gräs?
För jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som rör upp havet så att dess vågor ryter,
    Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
Du drabbade [stad Jerusalem], kringkastad av stormar utan tröst.
    Se, jag ska sätta dina stenar i vackra färger och lägga dina grundvalar med safirer.
Se, jag har skapat smeden som blåser på kolelden
    och gör (formar, tillverkar) ett vapen för dess syfte,
och jag har skapat fördärvaren som ödelägger.
Som den [man – son som nu växt upp] som ska tröstas (lugnas, stillas) av sin mor,
    så ska jag trösta er – ja, i Jerusalem ska ni bli tröstade." [I vers 7–9 beskrivs hur ett folk och ett land föds. I vers 11 dias barnet, som sedan växer och bärs på höften och gungas i knäet, se vers 12. Här i vers 13 används hebreiskans ish som är ordet för en vuxen man. Inom judendomen räknas man som vuxen vid 13 år ålder. Jesaja hade mycket väl kunna använt andra ord för att beskriva ett barn, såsom i t.ex. Jes 49:15, men Herren verkar just vilja betona att folket – som han förut sett som sina små diande barn – nu har växt upp och därför står framför honom som vuxna män. Se även 1 Kor 3:1–2.]
För jag känner väl till era gärningar och era tankar. Tiden har kommit då jag ska samla alla länder och tungomål och de ska komma och se min härlighet.
Men jag svarade: "O, Herre Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung." [Det hebreiska ordet för ung (hebr. naar) används både för spädbarn (1 Sam 4:21) och för unga män (1 Mos 14:24). Med tanke på Jeremias långa tjänst är det troligt att han inte är mer än omkring 20 år när han får kallelsen, och mänskligt sett är han ung och oerfaren.]
Då sade Herren till mig:
"Säg inte att
    du [bara] är en ungdom (hebr. naar), för överallt dit jag sänder dig
    – ska du gå
och allt jag befaller dig säga
    – det ska du tala.
Så gör dig nu redo [Jeremia] att agera (fäst upp kläderna)! Gå till dem [dina landsmän i Juda] och tala allt jag befaller dig att säga. Var inte rädd för deras uppsyn (hur deras ansiktsuttryck ser ut, när du talar Guds ord), då kommer jag att ge dig goda skäl att bli rädd för dem (då kommer de att håna och bryta ner dig).
Jag har planterat dig som ett ädelt vin,
    alltigenom en äkta art (sann säd).
Hur har du blivit för mig
    ett främmande vildvin (en urartad planta)?
Återvänd avfälliga söner, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom jag är er Herre (Adonai) och jag ska ta dig, en från varje stad och två från varje familj och ska föra er till Sion.
Och jag, jag säger: Hur ska jag placera dig bland sönerna
    och ge dig ett underbart land,
    det bästa arvet bland folkslagen!
Och jag sade: Du ska kalla mig min Fader
    och ska inte vända om från att följa mig.
Res upp ett baner Sion, bli stark (ta skydd, rädda dig), res dig inte, eftersom jag ska låta ondska komma från norr, en stor förödelse.
Hör jord! Se, jag ska föra ondska över detta folk, frukten av deras tankar eftersom de inte har varit uppmärksamma på mina ord och på min undervisning. De har förkastat den.
Har detta hus, där mitt namn åkallas blivit en rövarkula i era ögon? Se, även jag, jag har sett det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
som jag befallde era fäder i de dagar då jag förde dem ut från Egyptens land, ut från järnugnen och sade: Lyssna till min röst [mina ord] och gör dem i enlighet med allt som jag befallt dig, så ska ni vara mitt folk och jag ska vara er Gud (Elohim),
När de fastar ska jag inte höra deras rop och när de offrar brännoffer och matoffer ska jag inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) utan jag ska sluka dem genom svärdet och genom hungersnöd och genom pest."
Och nu, berätta, jag ber dig till Juda män och till alla Jerusalems invånare och säg: Så säger Herren (Jahve): Se, jag ställer ondska mot er och tillräknar över er påfund, kom tillbaka, jag ber, varje man från sin onda väg och ändra era vägar och era förehavanden.
Se, jag är emot dem som profeterar lögnaktiga drömmar förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och förkunnar för dem och får mitt folk att vackla (gå fel, irra bort sig, hamna i en återvändsgränd) genom deras lögner och lättsinne. Jag har inte befallt dem. De är till ingen nytta för detta folk förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och jag ska ge dem ett hjärta till att känna (vara intimt förtrogna med) mig, att jag är Herren (Jahve) och de ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud (Elohim), för de ska återvända till mig med hela deras hjärta.
Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) till mig: "Ta denna bägare med vredens vin från min hand och låt alla folkslag, till vilka jag har sänt dig, dricka den. [Jes 51:17–22; Upp 16:19; 18:6]
Och de ska bli berusade och ragla hit och dit och bli som dårar på grund av svärdet som jag ska sända bland dem."
Och du ska säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Drick och bli berusade och spy (kräks) och ramla och stå inte upp igen på grund av svärdet som jag ska sända bland er.
Eftersom se, i staden där man åkallar mitt namn ska jag påbörja ödeläggelse och skulle ni vara helt rena (utan skuld, skuldfria, bli utan bestraffning)? Ni är inte rena (skuldfria) för jag ska kalla på svärdet över alla jordens invånare förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Kanhända ska de lyssna och och omvända sig varje man från hans onda väg, så att jag kan ändra mig om det onda som jag har för avsikt att göra mot dem på grund av deras onda gärningar.
till att lyssna till mina tjänare profeternas ord som jag har sänt till er, sänt dem i tid och ofta, men ni har inte lyssnat.
Jag har gjort jorden, människan och djuren som vistas på jordens ansikte (yta), med stor kraft och med min utsträckta arm, och jag ger den till den som syns rätt i mina ögon.
Och nu har jag gett alla dessa länder i Nebukadnessar, Babels kungs hand, min tjänare, och fältens djur har jag också gett honom för att tjäna honom.
Men lyssna nu, jag ber dig, till dessa ord som jag talar i dina öron och i öronen på hela folket:
För jagjag vet (känner till; är intimt förtrogen med) de tankar (nyskapande idéer; planer) jag tänker (tänker ut, planerar, beräknar, utarbetar – "väver samman") för er, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
[nämligen] tankar av frid (fridens tankar; planer för välgång)
– inte [tankar och planer] av ondska (olycka, ofärd; av ondo)
för att ge er en framtid och ett hopp! [Endast Herren känner de syften han har – det gör inte de falska profeterna, se vers 8–9. Herren försäkrar att trots att de 70 åren av exil i Babylon måste fullbordas, se vers 10, så har han inte övergett sitt folk.]
Eftersom de har gjort dårskap i Israel och begått äktenskapsbrott med sina grannars hustrur och har talat lögnens ord i mitt namn, som jag befallt dem att låta bli. Och jag är han som vet (har intim kunskap om) och är ett vittne förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
-
Och ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud (Elohim).
inte ett sådant förbund som jag skar
    med deras fäder
den dagen då jag tog dem vid handen
    för att föra dem ut ur Egypten.
För så mycket som de bröt mitt förbund,
    var jag likväl deras man (make),
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Därför så säger Herren (Jahve): Som jag har fört all denna stora ondska över detta folk, så ska jag föra allt gott över dem som jag har lovat dem.
Och denna stad ska för mig bli ett glädjens namn, till lovsång och till härlighet inför alla jordens folkslag, som ska höra allt det goda som jag gör för dem, och ska frukta och darra över allt det goda och över all frid (shalom) som jag gör mot dem.
Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Jag skar ett förbund med era fäder den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset (slaveriet), och sade:
Jonadav, Rechavs sons ord som han befallt sina söner att inte dricka vin har efterlevts och till denna dag dricker de inte, för de lyssnade till sin fars befallning. Men jag har talat till er, många gånger och ofta, men ni har inte lyssnat till mig.
Kanhända ska Juda hus höra all den ondska som jag har för avsikt att göra mot dem, så att de vänder om, varje man från sin onda väg och jag kan förlåta deras överträdelser och deras synder."
För se, jag ska uppvigla och få en samling av stora länder från norr att komma upp mot Babel, och de ska göra sig själva redo mot henne, därifrån ska hon bli tagen, deras bågar ska vara som en mäktig man som gjorts barnlös, ingen ska återvända fåfängt.
och du ska säga: 'Så ska Babel sjunka och ska inte resa sig igen för all den ondska som jag ska föra fram över henne, och de ska bli utmattade.' " Så långt är orden av Jeremia (här slutar Jeremias ord). [Denna fras formar en inramning med inledningen, se Jer 1:1.]
Då ska ni få bo i det land jag gav till era fäder,
    och ni ska bli mitt folk
    och jag ska vara er Gud.
Han [mannen i synen] sade till mig:
"Daniel, du är högt älskad (dyrbar). Ge akt på (förstå) de ord som jag ska tala till dig. Res dig upp, för nu har jag blivit sänd till dig."
    När han sade dessa ord till mig, reste jag mig upp men skakade fortfarande.
Och han [Herren] sade: "Ge honom namnet Lo-Ammi [som betyder 'inte mitt folk'] för ni är inte mitt folk och jag ska inte vara er."
Förebrå er mor [Gomer – syftar på nationen Israel],
    förebrå, för hon är inte min hustru,
    och jag är inte hennes man,
och låt henne lägga bort sin prostitution från hennes ansikte
    och hennes äktenskapsbrott mellan hennes bröst.
För hon vet inte att det var jag
    som gav henne säd och vin och olja
och förökade hennes silver och guld
    som de [det israeliska folket] använde för Baal.
Se, därför ska jag locka på henne
    och föra henne ut i öknen och tala ömt till henne.
    [Ett tidigare exempel var när Israel räddades från slaveriet i Egypten, se 2 Mos 12–17.]
Jag ska vara som ett lejon för Efraim,
    som ett ungt lejon för Juda hus,
jag ska bryta ner och gå iväg,
    jag ska ta bort och ingen ska befria.
Ve över dem,
    för de har avvikit från mig!
Fördärv över dem,
    för de har syndat mot mig!
Ska jag då rädda dem
    när jag ser att de talar lögn mot mig?
Ändå var det jag som vägledde Efraim [det norra riket – som en far lär sin son att börja gå],
    och jag som tog dem i mina armar,
men de ville inte erkänna
    att jag hade helat dem.
Jag ska inte verkställa min häftiga vrede,
    jag ska inte återvända för att ödelägga Efraim,
för jag är Gud (El) och inte en man,
    den Helige i din mitt,
    och jag ska inte komma i raseri.
Men jag är Herren din Gud (Jahve Elohim)
    [ända] från Egyptens land [eller "som tog dig ut från Egypten"],
jag ska åter låta dig bo i tält
    som de bestämda dagarna.
Jag har talat till profeterna
    och jag har förökat synerna
    och genom profeternas hand har jag använt liknelser.
Likväl är jag Herren din Gud (Jahve Elohim)
    [ända] från Egyptens land [eller "som tog dig ut från Egypten"] och du känner (är intimt förtrogen med) ingen gud förutom mig, och det finns ingen frälsare (räddare) vid sidan av (förutom) mig.
Likväl fördärvade jag amoréerna framför dem,
    som var högresta som de höga cedrarna och han var stark som ekarna.
Likväl fördärvade jag hans frukt ovanifrån och hans rötter underifrån.
Jag förde också upp dig ut ur Egyptens land
    och ledde dig fyrtio år i vildmarken för att inta amoréernas land.
Se, Jag ska låta det knaka under er,
    som en vagn knakar när den är full av kärvar (överlastad).
"Jag har också hållit tillbaka regnet för er
    när det var tre månader kvar till skörd,
och jag lät det regna över en stad
    men lät det inte regna över en annan stad,
på en plats regnade det
    och på en annan plats hölls regnet tillbaka.
[Vers 1–17 är den centrala delen i hela Amos bok.] Hör (hörsamma, lyd) detta ord som jag lyfter upp som en klagosång över dig, Israels hus:
Herren Herren (Adonai Jahve) har svurit vid sig själv, Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) förkunnar (säger, proklamerar):
"Jag avskyr Jakobs stolthet
    och hatar hans palats
och jag ska bomma igen (stänga ner) staden
    och allt som finns där."
Då sade Amos till Amasja: "Jag var inte en profet [det har inte alltid varit mitt yrke]! Inte heller är jag son till en profet [jag var inte född in i det]! Jag var en boskapsherde och en som plockade mullbärsfikon,
För se, jag ska befalla
    och jag ska sålla Israels hus bland nationerna,
som säd sållas i en sikt,
    likväl ska inte ett enda korn falla på marken.
Han [Jona] sade till dem: "Jag är en hebré och jag fruktar (vördar) Herren, himmelens Gud (Jahve Elohim) som har skapat havet och det torra (marken)." [Mitt i stormen bekänner Jona att Gud har makt över havet och den torra marken!]
"Res dig upp och gå till Nineve [Mosul i dagens Irak], den stora staden, och profetera mot den det som jag bad dig." [Vers 1a–3 är snarlik Jona 1:1–3, med en stor skillnad – Jonas respons. I den första kallelsen flydde han till Tarshish, i den andra går han till Nineve. Den nästan ordagranna upprepningen visar också Herrens vilja att nå Nineve med den profetiska varningen. Gud gör det yttersta för att ge alla människor möjlighet till omvändelse, trots hans egen profets olydnad. Det finns flera paralleller i dessa två episoder. I båda fallen är Jona bland hedningar (sjömännen på båten och invånarna i Nineve). I båda berättelserna återges dialoger och många detaljer, hedningarna gensvarar på profetens ord, deras ledare (kaptenen och kungen) deltar aktivt i omvändelsen och Gud räddar dem. Sorgligt nog verkar Jona vid båda tillfällena oengagerad, frånvarande och motvilligt vilja lyda Gud.]
Men jag [Mika] är uppfylld
    av den kraft som Herrens Ande ger,
    och helt överlåten till rättvisan.
Det gör att jag har mod att konfrontera Jakob hans överträdelse,
    och Israel hans synd.
Jag ska inte längre ha medlidande med landets invånare", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "utan jag ska ge männen, var och en, i deras grannes hand och i hans kungs hand, och de ska slå landet och ur deras hand ska jag inte befria dem."
för jag ska resa upp en herde i landet som inte ska tänka på dessa som är avhuggna, och inte heller ska söka upp de unga och inte hela det som är brutet. Inte heller ska han mata det som fortfarande finns kvar, utan han ska äta köttet och det feta och bryta sönder deras klövar i bitar."
Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare [Ordet "berusningens bägare" finns bara här i hela GT och därför är dess betydelse inte helt klar men roten skvallrar om att det har med fruktansvärda skakningar att göra.] för alla folk runtomkring, och över Juda ska det också falla och bli en belägring mot Jerusalem.
men han ska säga: "Jag är ingen profet, jag är en odlare av marken, för jag har blivit gjord till en bonde från min ungdom".
Se, jag ska sända er profeten Elia innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer [Joel 2:31; Apg 2:17–21; 1 Thess 5:2]. [Eftersom Elia togs upp till himlen utan att dö (2 Kung 2:11) har hans återkomst alltid förknippats med den messianska tidsålderns intåg inom den judiska tron, se Joh 1:19–28. Johannes Döparen hade Elias ande (Matt 11:14; 17:1–13; Mark 9:2–13; Luk 9:28–36) och uppfyllde profetian i Mal 3:1, men han var inte Elia (Joh 1:21). Se även Upp 11:1–13.]



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.