Referenser (161 st)
1 Moseboken (14)
Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken.
Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig ska ni inte äta.
Och för ert eget blod [mänskligt liv], ska jag utkräva (begära – hebr. darash) [vedergällning],
av varje djur ska jag utkräva (begära) [vedergällning]
och från människans (hebr. adam) hand,
från varje broder, ska jag utkräva (begära) [vedergällning] för mänskligt liv.
Till sist sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag frågar en gång till! Vad händer om det bara är 10 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 10." [Abraham ber inte bara för de rättfärdiga i staden utan för alla där. Gud vill rädda hela platsen om det finns 10 rättfärdiga där.]
Dessutom är hon verkligen min syster, dotter till min far men inte dotter till min mor, och så blev hon min hustru.
Han talade till Efron så att folket i landet hörde det och sade: "Om du önskar, ber jag dig (vädjar) lyssna på mig, jag ska ge dig full betalning för fältet, ta emot det av mig och jag ska sedan begrava min döda där."
Avimelech kallade på Isak och sade: "Se, hon är verkligen din hustru, hur kunde du säga att hon är min syster?"
Isak svarade honom: "Eftersom jag sade för mig själv, annars dör jag för hennes skull."
Hans mor [Rebecka] svarade honom: "Över mig ska den förbannelsen komma min son, lyssna bara på min röst och gå och hämta dem åt mig."
Och det skedde att så snart Isak hade avslutat välsignelsen av Jakob, lämnade Jakob sin fars närhet och Esau, hans bror kom in från sin jakt.
Och Laban sade till honom: "Med säkerhet är du mina ben och mitt kött." Och han vistades hos honom i en månads tid.
Endast på det villkoret kan vi samtycka med er, om ni blir som vi är, att alla era män blir omskurna,
Bara på det villkoret ska männen samtycka med oss (bo med oss), att vi blir ett folk, om varje man bland oss blir omskuren som de är omskurna.
Ska inte deras boskap och deras ägodelar bli våra? Låt oss bara samtycka med dem så att de vill leva med oss."
och den ene har gått ifrån mig' och han sade: 'Han har säkert slitits i stycken och jag har inte sett honom sedan dess,
2 Moseboken (5)
Förlåt nu min synd bara denna gång, be till Herren er Gud (Jahve Elohim) så att han tar bort denna död ifrån mig."
Under sju dagar ska ni äta osyrat bröd (bröd bakat utan jäst – hebr. ). [Osyrat bröd är en bild på syndfrihet.] På den första dagen måste ni ta bort all jäst (surdeg – hebr. ) från era hus. Den som äter bröd bakat med jäst mellan den första och sjunde dagen [under högtiden] ska bli utestängd (avskuren) från Israel.
På den första dagen av högtiden och även på den sjunde, samla alla till en helig sammankomst. Inget arbete ska göras på dessa två dagar, förutom att förbereda det som var och en behöver för att äta.
Om han fortsätter en dag eller två ska han inte bli straffad, för han är hans silver (han är köpt och tillhör honom).
Tala till Israels söner och säg: "Var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) mina sabbater, för de är ett tecken mellan mig och era söners söner till generationerna, för att ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) som gör er heliga (avskilda).
3 Moseboken (8)
Men dessa ska ni inte äta av dem som idisslar eller av dem som har delade klövar:
kamelen för den idisslar men har inte delade klövar,
den är oren för er,
Men dessa bevingade (flygande) småkryp som går med fyra framfötter, som har två ben intill sina [fyra] fötter, som hoppar över jorden.
Men en källa eller brunn med mycket vatten ska vara ren, bara det som kommer i beröring med kadavret ska vara orent.
Men han ska inte komma nära altaret eftersom han har en defekt, för att han inte ska vanhelga min helgedom, för jag Herren (Jahve) helgar dem. []
Exakt på (hebr. ach, betonar något viktigt) den 10:e dagen i denna sjunde månad [Tishri] är Försoningsdagen (Jom Kippur; det bibliska namnet är Jom Hakippurim – ordagrant "Försoningarnas dag"), en helig sammankomst för er för att ni ska rannsaka er (era själar, hela er varelse – hebr. nefesh). Du ska bära fram ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Exakt på (hebr. ach, betonar också något viktigt) den 15:e dagen i den sjunde månaden, när du har samlat in landets frukt ska du hålla Herrens (Jahves) högtid i sju dagar. Den första dagen ska vara en sabbatsvila och den åttonde dagen ska också vara en sabbatsvila.
Bara förstlingen av djuren, som är Herrens (Jahves) förstling, ska ingen man helga, oavsett om det är en oxe eller ett får. Det är Herrens (Jahves).
Se till att inget helgat föremål som en man har helgat till Herren (Jahve) av allt som han har, både människor och djur och fältens gröda, blir sålt eller återlöst. Varje helgat föremål är högheligt för Herren (Jahve).
4 Moseboken (11)
"Du ska inte räkna Levi stam, inte heller ska du summera dem bland Israels söner,
De [både Mirjam och Aron] sade: "Är Mose den ende som Herren talar till? Han talar väl till oss också." Herren hörde det [och kommer snart att svara dem].
Gör inte uppror mot Herren (Jahve), frukta inte heller för folket i landet, för de är bröd (som brödsmulor) för oss, deras försvar är avlägsnat från dem och Herren (Jahve) är med oss. Frukta inte för dem."
Och de ska hålla (vakta, skydda, bevara) det som du håller (vaktar, skyddar, bevarar) och allt som ska hållas (vaktas, skyddas, bevaras) i tältet. De ska bara inte komma nära de heliga möblerna och till altaret för att de inte ska dö, varken de eller du.
Allting som öppnar livmodern, av allt kött som de offrar till Herren (Jahve), både människor och djur ska vara ditt, likväl ska en förstfödd man alltid lösas ut och det förstfödda av orena djur ska du lösa ut. [Pojkar ska alltid lösas ut, men inte de rena djuren. De orena djuren är exempelvis åsnor och kameler som är tamdjur som kan vara i någons ägo. Då dessa djur klassas som orena och inte får ätas så får de inte heller offras. Därför ska man antingen lösa ut det förstfödda eller bryta nacken av det om man inte anser sig kunna lösa ut det.]
Men det förstfödda av en oxe eller det förstfödda av ett får, eller det förstfödda av en get ska du inte lösa ut. De är heliga. Du ska stänka deras blod mot altaret, och ska göra en rök av deras fett som ett eldsoffer som en söt arom till Herren (Jahve).
Och Gud (Elohim) kom till Bileam på natten och sade till honom: "Om männen har kommit för att kalla på dig, stå upp och gå med dem, men bara de ord jag talar till dig ska du göra."
Dock ska landet delas med lottning, efter namnen på deras fäders stammar ska de ärva.
Vad gäller guldet och silvret, bronset, järnet, tennet och blyet,
alla ting som kan vara i eld, ska ni luttra i eld och det ska bli rent, men det ska även renas genom att bestänkas med vatten. Och allt som inte tål eld ska ni doppa i vatten.
Detta är vad Herren (Jahve) har befallt angående Tselofechads döttrar och sagt: Låt dem gifta sig med den de finner bäst, men bara inom familjerna i deras fars stam ska de gifta sig.
5 Moseboken (5)
På samma sätt som gasellen och som hjorten äts ska du äta därav, de rena och de orena ska äta därav tillsammans
(på samma villkor).
När man äter kött hemma kan det vara vilket rent djur som helst utom det förstfödda i hjordar och flockar, eftersom det tillhör Herren. Detta får bara ätas i samband med att man offrar. Då tillhör det mesta prästen och det är bara shalomoffret som man får äta en del av själv.
Men dessa får ni inte äta av dem som idisslar och av dem som har kluvna klövar:
kamelen,
haren (hebr. ) och
klippdassaren [klipphyraxen – typ av grävling],
för även om de idisslar har de inte klövar. De är orena för er.
Sju dagar ska du fira en fest till Herren din Gud (Jahve Elohim) på den plats som Herren (Jahve) ska välja, eftersom Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig i allt ditt som växer och i allt dina händer arbetar med, och du ska fröjda dig (vara glad).
Men den profet som talar ett förmätet ord i mitt namn, som jag inte har befallt honom att tala eller som talar i namnet av andra gudar, den profeten ska dö."
Och du ska famla mitt på dagen som en blind famlar i mörkret, och du ska inte kunna göra dina vägar framgångsrika. Du ska enbart vara förtryckt och rånad alla dagar, och ingen ska finnas som räddar dig.
Josua (2)
men var noga med att låta det vara ett avstånd på omkring 2 000 alnar [900 meter; ] mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni ska veta vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut." [Arken symboliserar Guds närvaro, person och hans löften. I den guldbelagda trälådan 1,2 m lång och 0,6 m bred och hög låg stentavlorna med budorden, se . Arken var alltid i mitten av lägret både när man stod still och när man vandrade. De leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, skötte i normala fall sysslorna vid arken och bar den, men nu skulle i stället prästerna, dvs. ättlingarna till Aron, bära arken före folket. Dessa instruktioner är specifika för just detta tillfälle då man ska passera Jordanfloden, en anledning kan vara att arken skulle vara synlig för alla och lätt att följa då man korsar över floden. Texten säger inte om arken fortfarande är täckt av förhänget som under transporten tidigare i öknen, se . Avståndet 2 000 alnar är den sträcka man fick gå på en sabbat, se .]
Och om landet som ni besitter blir orent, kom då över till landet med Herrens (Jahves) besittning, där Herrens (Jahves) Tabernakel finns och ta er besittning bland oss, men gör inte uppror mot Herren (Jahve) och gör inte uppror mot oss genom att bygga ett altare vid sidan av Herren vår Guds (Jahve Elohims) altare.
Domarboken (6)
När han hade gått kom hans tjänare och de såg och se, dörrarna till det övre rummet var låsta och de sade: "Han är säkert på toaletten (ordagrant: "täcker sina fötter", dvs med sin mantel) i det inre (privata) svala övre rummet". [Tjänarna kände också säkert lukten, och ville inte störa. Se även där samma uttryck används av Saul.]
Och Gideon sade till Gud (Elohim): "Låt inte din vrede upptändas mot mig, och jag ska tala bara en gång till, låt mig pröva, jag ber dig, men denna gång med ulltussen, låt det vara torrt på ulltussen och fullt med dagg på marken."
Och Gideon och de 100 män som var med honom kom till den yttersta delen av lägret i början av den mellersta nattväkten [den andra nattväkten – från klockan tio på kvällen till två på natten] när de nyligen hade ställt ut vakten (haft vaktombyte), och de blåste i shofarerna och krossade krukorna som de hade i sina händer i bitar.
Och Israels söner sade till Herren (Jahve): "Vi har syndat, gör mot oss allt som är gott i dina ögon, men rädda oss, vi ber dig, denna dag."
Och Simson ropade till Herren (Jahve) och sade: "Herre, Herre (Adonaj, Jahve) kom ihåg mig, jag ber dig, och gör mig stark (fast, säker, tapper – hebr. chazaq), jag ber dig. Bara denna gång Gud (Elohim), så att jag får hämnas filistéerna för mina båda ögon." [I berättelsen om Simson används det hebreiska ordet koach om hans egen styrka och förmåga sju gånger (se , , , , , och ). Här är enda gången han använder tilltalet Adonaj Jahve (Jmf ). Det går att se ett visst ödmjukande i Simsons bön, men samtidigt visar flera detaljer på motsatsen. Bönen centrerar kring honom själv, av bönens 18 ord är 5 personliga pronomen (jag, min, mina), inget nämns om hans uppdrag för att rädda det israelitiska folket. Uttrycket "bara denna gång" visar på samma impulsiva kortsynthet som har karaktäriserat hela hans liv. Han har varit driven av sin syn, och även om han inte har ögonen kvar, blir de ändå själva motivet till varför Gud ska hämnas för hans två ögon.]
Och Israels män vände i striden och Benjamin började slå och döda Israels män, omkring 30 män eftersom de sade: "De kommer säkert att slås ner framför oss som i den första striden."
1 Samuelsboken (11)
Hennes man Elkana sade till henne: "Gör det du tycker är bäst, vänta tills han är avvand. Låt Herren (Jahve) få uppfylla sitt löfte." Så stannade hustrun hemma och ammade sin son till dess han var avvand.
Lyssna nu därför till deras röst, men du ska allvarligt varna dem (noggrant låta dem veta), och ska kungöra för dem påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen som ska regera över dem."
Och Samuel sade till folket: "Frukta inte, ni har verkligen gjort all denna ondska, men vänd er inte bort från att följa Herren (Jahve) och tjäna Herren (Jahve) med hela ert hjärta,
Endast vörda (frukta) Herren (Jahve) och tjäna honom i sanning med hela ert hjärta, och begrunda hur stora ting han har gjort för er.
Och det skedde när de hade kommit att han såg Eliav och sade: "Säkert är Herrens (Jahves) smorde framför honom."
Och Saul blev väldigt arg och dessa ord var onda i hans ögon och han sade: "De har tillräknat David tiotusen och till mig har de tillräknat bara tusen, och det enda han saknar är kungariket."
Och Saul sade till David: "Se, min äldsta dotter Merav [betyder: "ökning"], henne vill jag ge dig till hustru, bara du är en tapper son och strider Herrens (Jahves) strider." För Saul sade (tänkte): "Låt inte min hand vara över honom, utan låt filistéernas hand vara över honom." [Saul ger uttryck för en förhoppning om att David ska dödas. Detta är Sauls tredje försök att Döda David.]
Men pojken visste ingenting, bara Jonatan och David kände till ärendet.
Och prästen svarade David och sade: "Det finns inget vanligt bröd under min hand, utan det är heligt bröd [skådebrödet, se ], bara om de unga männen har hållit sig borta (vaktat, bevarat sig) från kvinnor." []
Och David hade sagt: "Helt fåfängt har jag vaktat allt som tillhör denne man i öknen så att ingenting fattades honom, allt som tillhör honom, och han har lönat mig med ont för det goda.
Och Achish svarade och sade till David: "Jag vet att du är god i mina ögon, som en Guds (Elohims) ängel (budbärare), likväl säger filistéernas ledare att han inte ska gå upp med oss till striden.
2 Samuelsboken (3)
Ishboshet, Sauls son, var 40 år när han började regera över Israel, och han regerade i två år. Men Juda hus följde David.
Så han [David] svarade: "Gott, jag ska skära ett förbund med dig, men jag begär en sak av dig som är att du inte träder fram inför mig innan du först fört hit Michal, Sauls dotter, sedan kan du komma och se mitt ansikte." [Michal älskade David () blev först Davids hustru som belöning för att han slog Goliat, men sedan måste han vinna henne med 100 förhudar (). Därefter ångrar sig Saul och ger henne till en annan man (Palti, se ). Nu vill David ha tillbaka sin hustru.]
han stod fast och slog filistéerna tills hans hand var trött och fastnade i svärdet, och Herren (Jahve) gav en stor seger den dagen, och folket återvände efter honom för att plundra de slagna.
1 Kungaboken (6)
Men faraos dotter [i Egypten] kom ut från Davids stad [Jerusalem] till sitt hus som byggdes till henne, sedan byggde han Millo [försvarsmuren och förstärkningsvallen för palatset, se ].
Men jag ska inte göra det i dina dagar, för din far Davids skull, men jag ska riva isär det ur handen på din son.
Och för detta ska jag hemsöka Davids säd, men inte för alltid.
Elia sade till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt, men gör först ett litet tunt bröd och kom med det till mig [ära Gud genom att ge bort den första delen, se Hes 44:30, Ords 3:9], sedan gör du i ordning något till dig och din son,
Och det skedde när vagnsledarna såg Jehoshafat att de sade: "Säkert är det Israels kung" och de vände och stred med honom och Jehoshafat skrek.
Dock blev inte de höga platserna borttagna, folket offrade fortfarande offer på de höga platserna.
2 Kungaboken (9)
Och det hände när Israels kung hade läst brevet, att han rev sönder sina kläder och sade: "Är jag Gud (Elohim), att döda och göra levande, att denne man sänder efter mig för att bota en man från hans hudsjukdom? Men betänk, jag ber dig, och se hur han söker en anledning mot mig."
Men det hade inte tillverkats för Herrens (Jahves) hus bägare av silver, vektrimmare, skålar, trumpeter, alla redskap av guld eller redskap av silver från pengarna som fördes in i Herrens (Jahves) hus,
Likväl vände de inte om från Jerovams hus synder, varmed han fått Israel att synda utan vandrade i dem. Och även aseran [påle för avgudadyrkan] i Samarien fanns kvar.
Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig?
Men ingen avräkning hade gjorts med dem av silvret som lämnats i deras hand, för de hanterade det som ett förtroende (trofast – hebr. emonah).
Och de höga platsernas präster kom inte upp till Herrens (Jahves) altare i Jerusalem, men de åt osyrat bröd med sina bröder.
Men Herren (Jahve) vände sig inte bort från sitt häftiga stora raseri, varmed hans vrede var upptänd mot Juda på grund av alla deras provokationer som Manasse hade provocerat honom med.
Och Jehojaqim gav silver och guld till farao. Men han beskattade landet till att ge silver efter faraos befallning. Han krävde silvret och guldet av folket i landet, av varje man efter hans betalningsförmåga till att ge det till farao Necho.
Över Herrens (Jahves) mun kommer detta i Juda till att ta bort dem från hans ansikte, för Manasses synder för allt som han gjort,
1 Krönikeboken (1)
Må Herren bara ge dig klokhet och förstånd när han sätter dig till härskare över Israel, så att du håller fast vid Herren din Guds undervisning.
2 Krönikeboken (2)
Men offerhöjderna avskaffades inte, och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.
Men det fanns några i Asher, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem.
Esra (1)
Bara Jonatan, son till Asahel och Jachzeja, son till Tiqva stod upp emot detta förslag och Meshullam och Shabbetaj, leviterna, hjälpte dem.
Job (11)
Herren sade till Åklagaren (Satan): "Se [här är han], han är i din hand, men du måste bevara (beskydda) hans liv."
Kanske han [Gud] dödar mig – jag väntar mig inget annat,
ja, ändå vill jag försvara min väg (mina val) inför honom.[Första raden kan antingen läsas negativt eller positivt. Kärnbibeln följer den skrivna hebreiska texten (kehiv) som har lo (nej). Den orala traditionen (qere) har däremot le (om bara), vilket ger betydelsen "även om han dödar mig, så har jag mitt hopp i honom". Den grekiska översättningen Septuaginta motsvarar den sistnämnda tolkningen.]
[Gud!] Två saker önskar jag att du gör,
så ska jag icke dölja mig för ditt ansikte (din närvaro) [Flera imperativ som följer gör att man kan summera i två huvudpunkter. Ta bort lidandet () och förklara anledningen till allt lidandet ().]
Hon [den döde] känner bara smärtan av sin egen kropp,
och hon sörjer bara sin egen själ (liv). [Banden till de levande bryts (), den döde är ovetande om allt vad som sker, gott som ont, se även .]
Men nu har jag blivit trött (utmattad)
du har ödelagt hela min församling (hebr. ) [alla runt mig – hela min familj].
Ja, så går det den orättfärdiges boning (hebr. miskan),
detta är platsen (den position; riktning det går åt) för den som inte känner Gud (El).
Han har fört mina bröder [nära släktingar; landsmän] långt bort från mig [; ],
alla jag känner har blivit som främlingar för mig.
Skulle han tvista med (motsätta sig – hebr. riv) mig i stor kraft,
nej, han behöver bara ta emot [lyssna på] mig.
Förvisso, skulle inte han [en bruten man – Job] sträcka ut sin hand från ruinhögen,
i sin olycka sända ett nödrop (hebr. shoa) till dem [feminin plural – kan syfta på gråterskor].
Men du [Job] sade inför mina öron,
så lydde babblet (pratet – hebr. milah) jag hörde:
Med säkerhet – tomhet, nej det hör inte Gud (El),
den Allsmäktige (Shaddaj) ser sådant.
Psaltaren (24)
Ja [ja, så är det verkligen], din godhet och nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed)
ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv.
Jag vill återvända till (återupprättad vill jag bo i) Herrens (Jahves) hus (tempel, familj)
alla mina dagar (ordagrant: "till dagars längd"). [Versen inleds på hebreiska med ach som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. David som genom hela sitt liv upplevt Herrens godhet och nåd, är förvissad om att Herren ska fortsätta att följa honom. Detta förstärks ytterligare genom att ordet som normalt används för att jaga, förfölja och rusa efter någon används. Det är inte hans fiender som har tagit upp jakten på honom (; ; ), utan bara den gode herdens godhet och nåd som inte släpper honom ur sikte (). Ordet för att återvända, shuv (som också används i och översätts med vederkvicker), har en rik innebörd och talar här om någon som gång på gång kommer till templet för att tillbe i Herrens hus. Prepositionen bet gör att det ordagrant blir "och återvända i huset Herrens". Även om man inte rent fysiskt bodde i templet (som leviterna gjorde under tjänstgöringen), kan det ändå betyda att det var här man kände sig som hemma. En del lägger till en vokal och ser istället ordet jashav, något som översättarna av Septuaginta troligtvis gjort eftersom de skriver "att slå sig ner/bosätta sig". Betydelsen blir då densamma som i , dvs. att ha sitt hjärtas hemvist och boning hos Herren i templet.]
Släpp vreden, överge (lämna) ilskan,
reta inte upp dig (låt dig inte upptändas av vrede), det leder till ondska [då blir du själv ond].
Se, mina dagar är som några korta handsbredder.
[Dåtidens minsta längdmått, bredden av fyra fingrar, ca 8-9 cm.]
En människas livslängd är ingenting från ditt perspektiv.
Ja (det är verkligen så att), även i sina bästa dagar [när allt verkar säkert och lugnt]
är människan ändå bara en vindfläkt (något kort, flyktigt; fåfänglighet – hebr. hevel).
[En livslängd är bara ett andetag. Jesus använder liknande liknelser, se ; .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Refräng:]
Ja (det är verkligen så att), människorna passerar genom livet som en skuggbild (som i ett stumt skådespel).
Ja (det är verkligen så att), de samlar på sig värdelösa rikedomar
utan att veta vem som en gång ska få dem.
När du tuktar någon för hans skuld (synd),
och förtär som en mal det han älskar. [Refräng:]
Ja (det är verkligen så att), alla människor är bara ett andetag (som en vindpust; fåfänlighet). [I , efter ordet Sela kom en refräng, nu upprepas samma tanke dock före ordet Sela. I talades om rikedomar. Det var vanligt att man byggde förrådsbyggnader för att samla dåtidens investeringar som var konstföremål i metall som rostade, och dyrbara kläder som mal förstörde. Jesus använder samma bild av den jordiska rikedomens flyktighet som rostar och mal äter upp, se .]Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Men (ja) Gud (Elohim) ska återlösa mitt liv (min själ) från Sheols (underjordens) makt (kraft, hand),
för han ska ta emot (ta upp) mig. [Samma ord som när Gud "tog" Henok, se .]Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Sedan ska man säga: "Det finns verkligen en belöning för den rättfärdige;
ja, det finns verkligen en Gud (Elohim) som dömer jorden!" [Hur förhåller sig denna psalm till budskapet att inte löna ont med ont, se Rom 12:17-21. Paulus citerar från där Gud säger att "hämnden är min" som grund för att inte hämnas någon, se . Det är dock skillnad mellan att själv hämnas och be att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. I liknelsen med den orättfärdige domaren avslutar Jesus med att domen ska ske hastigt, se . I Uppenbarelseboken frågar sig kristna martyrer hur länge det ska dröja innan Gud dömer dem som dödat martyrerna, se .]
Bara hos Gud (Elohim) får min själ ro (jag blir lugn och stilla inför Gud),
från honom kommer min räddning (frälsning).
Bara han är min klippa och min räddning,
mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
jag ska inte vackla mycket (svikta så stort, vara så osäker).
[Jag kan stå trygg, vara säker och inte falla.]
Det enda de [fienderna] planerar för är (deras enda mål, vad de lägger all sin tid på är)
hur de ska störta ner (vanära) honom.
[Ordagrant är versen: "Bara, från höjden störta planerar de för."]
De älskar lögn (falskhet),
med munnen välsignar de,
men i sitt hjärta förbannar de. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Bara hos Gud (Elohim) kan min själ (mitt inre) vara stilla,
för mitt hopp (mina förväntningar) kommer bara från honom.
Bara han är min klippa och min räddning (frälsning),
mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
jag ska inte vackla [jag står verkligen trygg, faller inte]. [Här utelämnar David adjektivet "mycket" i en annars identiskt upprepning av den tidigare frasen, se . Istället skriver han: "jag ska inte vackla". Denna nyansskillnad visar att David nu har en total tillit till Guds beskydd. Han står helt fast och ger inte vika en tum.]
Bara en vindfläkt (ett andetag; fåfänlighet – hebr. hevel) är människor (Adams söner),
människosläktet är opålitligt (falskt, bedrägligt).
Skulle man lägga dem alla i vågskålen,
väger de lättare än luft.
Gud (Elohim) ger de ensamma ett hem [han inhyser/placerar dem i en familj]
– för ut fångar (tjänare) i frihet (lycka, framgång, sång),
men de som öppet trotsar (de som vänder sig bort; de som är envisa och gör uppror) [är ovilliga att förändras] får bo i öknen (en torr öde vildmark). []
Ja, han ska krossa (slå) sina fienders huvuden,
den håriga kronan (skalpen) på den som går där i sin stora skuld. [Den håriga skalpen kan syfta på det barbariska eller demoniska utseendet på dessa fiender. Här kan man också ana ett uppfyllande av den urgamla profetian från .]
Psalmen tar upp mysteriet med hur onda människor till synes kan ha bekymmerslösa och framgångsrika liv. Här, liksom i och , har de gudlösa en framträdande roll. Ordet för god, hebr. tov, ramar in psalmen, se och . Detta ger oss den första ledtråden till svaret på denna fråga: Guds perspektiv och hans godhet. Till en början är psalmisten på hal mark (), medan de onda verkar vara säkra (). Men i slutet på psalmen är situationen omvänd: de onda halkar () och psalmisten står stadigt (). Detta förstärks även i hur de lidande begreppen speglas: "nöd/för svårt" ( och ) och "plågas" ( och ). Författare: Asaf Struktur: Det hebreiska ordet ak, översatt "ja", delar upp psalmen i tre delar vid , och . beskriver problematiken i tolv rader; är en vändpunkt; följt av lösningen i tolv rader. Psalmen talar om förvirring och tvivel, och gör det på ett mycket strukturerat sätt.
En psalm
(sång ackompanjerad på strängar). Av
(för) Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se och .] 
ment.png>
Jag snavar – de ogudaktiga tycks stå säkert
Ja
(sannerligen), Gud
(Elohim) är god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
Ja (sannerligen), förgäves har jag bevarat mitt hjärta rent
och tvättat mina händer i oskuld.
Ja (sannerligen), på hala platser ställer du dem (du ställer dem på det hala),
du har störtat dem i fördärvet [de har fallit för sina egna lögner].
Ja, för i Herrens (Jahves) hand är en bägare med skummande vin,
blandat med kryddor,
och den utgjuter Han. Förvisso ska de onda på jorden dricka av den,
ja, de ska tömma den till botten på dräggen.
Ja, hans befrielse (frälsning) är nära (den åtföljs tätt av) dem som fruktar (vördar, respekterar) honom,
och detta för att härlighet (ära – Guds påtagliga närvaro) ska bo i vårt land.
Och säger jag:
"Mörker ska helt visst täcka mig [öppna sitt vida gap åt; överväldiga, krossa mig, se ; ],"
så är även natten ljus för mig. []
Sannerligen ska de rättfärdiga tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn,
de som står rakt (är rakryggade, ärliga, omutbara, har hög integritet) ska vistas i din närvaro (inför ditt ansikte).
Ordspråksboken (7)
Vad de rättfärdiga längtar efter (hoppas på) är bara gott,
men vad de ogudaktiga (onda, syndiga) kan förvänta sig är vrede.
Den finns som [frikostigt] sprider (strör, sår) ut,
och [hela tiden] får mer och mer,
och den finns som undanhåller (snålar; sparar på) mer än vad som är rätt (rättvist, passande)
– vilket bara leder till fattigdom (brist, armod, nöd).
[Genom att ge av sina tillgångar förökas allt och blir tillgodosett då det ständigt fylls på.]
I allt arbete så finns det en vinst (förtjänst),
men tomt prat leder bara till fattigdom (behov).
En ond människa söker bara uppror [genom att medvetet bryta mot det som är rätt],
därför ska en grym budbärare (ängel) skickas mot honom.
Att planera noggrant ger vinst i det långa loppet,
medan hastverk (oöverlagt handlande) bara leder till förlust.
Den som suger ut den fattige för att själv bli rik,
och den som ger till den rike [köper in sig hos honom],
båda blir med säkerhet fattiga (går med förlust).
Jesaja (10)
Likväl ska du dras ner till Sheol (underjorden, de dödas plats),
till den djupaste platsen i avgrunden. []
Därför ska Moab jämra sig för Moab,
alla ska jämra sig, för Kir-Chareshets [stad i södra Moab] russinkakor ska ni sörja,
hårt drabbade.
Tsoans furstar är fullkomliga dårar,
faraos visaste rådgivare är oförnuftiga rådgivare.
Hur kan ni säga till farao:
"Jag är den vises son, son till en forntida kung?"
Och vildkatterna ska umgås med schakalerna,
och den håriga bocken (satyren, skogsdemon – hebr. ) ska ropa till sin kamrat;
ja, där kan nattväsendet (ordagrant "hon av natten" – hebr. ) få ro [stanna till ett kort ögonblick]
och finna sig en plats för vila. [Enligt judisk tradition är den håriga bocken en demonisk varelse, ett manligt naturväsen, hälften människa och hälften bock (ett resultat av en naturvidrig sexuell relation, se ). Ordet används här parallellt med Lilit som kommer från det hebreiska ordet för natt (), står i en feminin form och används bara här i Bibeln. Enligt judisk mytolog var Lilit Adams första hustru som senare blev en kvinnlig demon som hemsöker spädbarn. I sammanhanget, med omkringliggande referenser till olika djurarter, syftar även detta på något nattdjur, men också med en koppling till det ockulta. Eftersom hon ruvar, se , skulle det kunna vara en tornuggla som är en relativt vanlig och välkänd art i hela Mellanöstern. Den är aktiv på natten och har ett skrikigt läte som är riktigt kusligt, som en "demon" i natten, dessutom är den till stor del vit, vilket kan ge en spöklik känsla om man ser den svepa förbi i nattens mörker.]
Där ska pilormen (hebr. ; maskulin form) bygga hennes bo
och hon [Lilit, se ] ska lägga [ägg] och kläcka (klyva, bryta upp, kraftfullt dela i två) []
och ruva under hennes skugga,
ja där ska falkarna samlas,
var och en med sin maka.
Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig?
Du har inte köpt någon söt krydda åt mig,
inte heller har du tillfredsställt mig med det feta av dina offer.
Istället har du tyngt mig med dina synder
och tröttat ut mig med dina överträdelser.
Så säger Herren (Jahve): "Egyptens arbetare och Kushs [Etiopien och Sudans] handelsmän
och Sebas [Saudarabiens] resliga män,
ska alla komma över till dig och vara dina slavar,
de ska gå efter dig,
i bojor ska de komma över
och de ska falla ner inför dig och de ska vädja till dig:
"Gud (El) bor sannerligen hos dig,
och där finns ingen annan, där finns ingen annan Gud (Elohim)."
De ska säga om mig:
'Bara i Herren (Jahve) finns rättfärdighet och styrka.' "
Alla som vänt sin vrede mot honom,
ska komma till honom i skam.
För han säger: "Sannerligen, de är mitt folk,
barn (söner) som inte ska behandlas falskt;"
så blev han deras frälsare.
Jeremia (15)
och du säger [ändå]:
"Jag är oskyldig,
hans vrede är säkerligen bortvänd från mig."
Se jag ska döma er eftersom ni säger: "Jag har inte syndat."
Likväl, känn din synd
som du har gjort mot Herren din Gud (Jahve Elohim)
när du har förskingrat dina vägar till främlingen
under varje lövrikt träd, men inte har lyssnat till min röst,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och jag sade: Dessa är verkligen fattiga, de är dårar, för de känner inte Herrens (Jahves) vägar inte Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut).
Jag ska själv gå till de stora och tala med dem, eftersom de inte känner Herrens (Jahves) vägar och sin Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut). Men de har alla brutit oket och sprängt bojorna.
Ve till mig över min smärta!
Mitt sår är djupt (en allvarlig skada)
men jag säger: "Detta är en sjukdom
och jag måste bära den."
Herre (Jahve) tillrättavisa mig, i rättvisa –
inte i din brinnande näsa (vrede),
annars försvagas jag.
Rättfärdig är du Herre (Jahve), dock klandrar jag dig, om dina domar vill jag tala med dig. Varför har den ondes väg framgång? Varför är alla trygga som handlar (agerar) förrädiskt?
Herre (Jahve) min styrka och mitt fäste och min tillflykt på nödens dag. Till dig kommer folkslagen från jordens ändar och ska säga: Våra fäder har inte ärvt något annat än lögn, fåfänga och värdelösa ting.
Vet bara med säkerhet att om ni dödar mig så drar ni oskyldigt blod över er själva och över denna stad och över dess invånare, för i sanning har Herren (Jahve) sänt mig till er, till att tala alla dessa ord i era öron."
Dock var Achiqam, Shafans sons hand med Jeremia så att de inte lämnade honom i folkets hand till att döda honom.
Men lyssna nu, jag ber dig, till dessa ord som jag talar i dina öron och i öronen på hela folket:
Eftersom jag är med dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), till att frälsa (rädda) dig, eftersom jag ska göra helt slut på alla folkslag dit jag har förskingrat dig, men jag ska inte göra helt slut på dig, utan jag ska tillrättavisa dig måttfullt och inte helt utrota dig.
Eftersom Israels söner och Juda söner bara har gjort det som är ont i mina ögon från sin ungdom, eftersom Israels söner bara har provocerat mig med sina händers arbete förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
Men hör Herrens (Jahves) ord Tsidqijaho, Juda kung. Så säger Herren (Jahve) om dig: Du ska inte dö för svärdet.
Klagovisorna (2)
[I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 2 och även i 3 och 4 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se . Denna alteration förstärker det kiastiska mönstret i Klagovisorna.] Alla dina fiender
har öppnat munnen på vid gavel över dig,
de visslar och gnisslar tänder;
de säger: "Vi har slukat henne,
detta är verkligen den dagen som vi väntat på (sett fram emot),
vi har funnit och sett den." [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "har öppnat munnen på vid gavel" som börjar med denna bokstav, och förstärker fiendens överlägsenhet.]
Ja (sannerligen) han vänder gång på gång
sin hand emot mig, hela dagen. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I dessa verser är det orden "Jag", "Han har" och "Ja" som börjar med denna bokstav.]
Hesekiel (1)
Men om han ger en gåva av sin arvedel åt någon av sina tjänare, ska den tillhöra tjänaren fram till friåret. Då ska den återgå till fursten. Hans arv tillhör endast hans söner. Dem ska det tillhöra.
Hosea (3)
Låt ingen man bemöda sig,
låt ingen man förebrå,
för folket är som de
som strider med en präst.
Och Efraim säger:
"Jag har verkligen blivit rik, jag har funnit mitt välstånd,
i allt mitt arbete ska de inte finna någon överträdelse som är synd i mig."
Om Gilead ges till missgärning
blir allt fåfängt,
i Gilgal offrar de till oxar,
deras altaren ska bli stenhögar i fältens plogfåror.
Jona (1)
Och jag sade: Jag har blivit förvisad
från dina ögon (bortskickad från din åsyn),
men jag ska fortsätta att skåda (blicka upp)
mot ditt heliga tempel.
Sefanja (2)
Varken deras silver eller deras guld
ska kunna rädda dem på Herrens (Jahves) vredes dag.
I (av) hans nitälskans eld [] ska hela jorden (landet – hebr. ha-eretz) förtäras,
för han ska komma med en fullständig, fruktansvärd förintelse av alla jordens (landets) invånare.
Jag sade:
"Sannerligen, nu ska du [staden Jerusalem personifierad] frukta (respektera) mig,
och ta emot min tillrättavisning (korrigering)."
Då skulle hennes boning inte utplånas,
enligt allt [de domar] jag fastställt om henne.
Men de steg ändå upp tidigt
och utförde alla sina sysslor korrumperat. [Tidig morgon, innan middagssolens hetta, är bästa tiden för affärsverksamhet i Mellanöstern. Uttrycket "steg upp tidigt" beskriver hur de målmedvetet, villigt och engagerat ger sig hän åt ondska, det som är utan värde och leder till undergång. Uttrycket "de stiger upp", inte "hon" eller "mitt folk" stiger upp innebär en ytterligare distansering i språket, de har lämnat Guds vägar.]
Sakarja (1)
Men mitt ord och mina påbud, som jag har befallt mina tjänare profeterna,
har de inte hunnit ikapp era fäder?
Då ångrade de sig och sade:
Så som han beslutat har Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) också handlat med oss
i enlighet med våra vägar (som vikit av från Herren) och våra gärningar (som inte varit goda).
bara, men
