0341 – אֹיֵב (åjev)

fiende


Typ:
Hebreiska: אֹיֵב (åjev)
Ursprung: or (fully) אוֹיֵב active participle of H340 (אָיַב):ating an adversary
Användning: 282 ggr i GT

Engelsk översättning

enemy

Engelsk beskrivning

1) (Qal) enemy
1a) personal
1b) national


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (282 st)


som en välsignelse ska jag välsigna dig och föröka, jag ska föröka din säd som stjärnorna på himlen och som sanden som finns på havets strand, och din säd ska besitta sin fiendes port.
Juda [betyder "lovprisning"], dig ska dina bröder prisa,
    din hand ska vara på dina fienders nacke,
    dina fäders söner ska böja sig ner inför dig.
Din högra hand, o Herre,
    var majestätisk i kraft (helt överlägsen allt annat).
Din högra hand, o Herre,
    krossade fienden.
Fienden sade:
    'Jag ska jaga,
    jag ska hinna i kapp,
    jag ska fördela bytet,
    min vilja ska ske med dem,
    jag ska dra mitt svärd,
    min hand ska utrota dem.'
Om du träffar på en bortsprungen oxe eller åsna som tillhör din ovän [fiende som du ligger i rättslig tvist med], ska du göra allt du kan för att föra tillbaka djuret till honom.
Men om du verkligen lyssnar till hans röst, och gör allt som jag talar (säger), då ska jag bli dina fienders fiende och dina motståndares motståndare.
Jag ska sända min skräck framför dig och slå alla människor med panik, som du ska komma till, och göra så att alla dina fiender vänder ryggen mot dig (så att de flyr för dig).
Och ni ska jaga era fiender och de ska falla för er med svärdet.
Och 5 av er ska jaga 100, och 100 av er ska få 10 000 på flykt och dina fiender ska falla framför er med svärdet. [Ett ordspråksliknande uttryck för ett militärt överläge, se 5 Mos 32:30; Jes 30:17.]
då ska jag också göra detta mot er.

Första varningen – sjukdomar

Jag ska besluta terror över er, förtärelse och brinnande feber som slukar ögonen och ger hjärtat sorg, och ni ska så er säd fåfängt för era fiender ska äta den.
Och jag ska sätta mitt ansikte mot er [motsatsen till välsignelsen i vers 9] och ni ska bli slagna framför era fiender, de som hatar er ska råda över er och ni ska fly utan att någon förföljer er.
Jag ska [ta bort min skyddande hand och] låta ett svärd komma över er som ska hämnas invändningarna mot mitt förbund, och när ni samlas tillsammans i era städer ska jag sända pest bland er och ni ska utlämnas i era fienders händer.
Och jag ska göra landet till ödemark och era fiender som bor där ska bli förundrade.
Sedan ska landet ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina sabbater så länge som det ligger öde och ni är i era fienders land. Då ska landet vila (få sabbatsvila) och ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina sabbater.
Och över dem som är levande kvar ska jag sända en matthet i deras hjärtan i deras fienders land, och ljudet av dallrande löv ska förfölja dem och de ska fly som när man flyr för svärdet, och de ska falla när ingen jagar dem.
Och de ska falla den ene på den andre som om det vore för svärd när ingen jagar, och de ska inte ha någon kraft att stå framför sina fiender.
Och ni ska förgås bland hedningarna och era fienders land ska sluka er.
Och de som är kvar av er ska tyna bort i era överträdelser i era fienders land, och deras fäders överträdelser ska tyna bort med dem.
och jag har också vandrat i motstånd mot dem och har fört dem in i deras fienders land, för att deras oomskurna hjärtan ska ödmjukas och de då ska få nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina synder.
Likväl, för allt detta, när de är i sina fienders land, ska jag inte helt förkasta dem, inte heller ska jag avsky dem för att helt förgöra dem och bryta mitt förbund med dem, för jag är Herren deras Gud (Jahve Elohim).
– ׆ –Varje gång arken bröt upp, utropade Mose:
"Stå upp (hebr. kumah, jmf Mark 5:41), Herre (Jahve)!
    Må dina fiender förskingras,
    och må dina motståndare fly för dig!"
    [De tre verben är desamma som i Ps 68:2.]
och varje rustad man bland er går över Jordan inför Herrens (Jahves) ansikte, till dess han har drivit ut sina fiender från framför sig,
eller med en sten som en människa kan dö av, utan att se honom och kastar den på honom så att han dör, och han inte var hans fiende och inte heller ville skada honom,
Men Herren (Jahve) sade till mig: " Säg till dem: 'Gå inte upp och strid inte för jag är inte ibland er, annars blir ni slagna av era fiender.'
till att tränga undan alla dina fiender från framför dig som Herren (Jahve) har talat.
Men när ni går över Jordan och bor i landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) låter er ärva och han ger er vila (tröst) från alla era fiender runtomkring, så att ni kan bo i trygghet,
När du drar ut för att strida mot dina fiender, och du ser hästar och vagnar och människor som är fler än du själv, ska du inte vara rädd för dem. För Herren (Jahve) din Gud (Elohim), som förde dig upp ur Egyptens land, är med dig.
och säga till dem: "Hör Israel, ni närmar er dagen för strid mot era fiender, låt inte era hjärtan tappa modet. Frukta inte (var inte rädda), bli inte oroliga och förfäras inte av dem,
för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) är han som går med dig för att strida mot dina fiender för att frälsa (rädda) dig.
men kvinnorna och de små (spädbarn, koltbarn) och boskapen och allt som finns i staden, även allt tillspillogivet därinne, ska du ta som byte åt dig och du ska äta det du plundrat från dina fiender som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig.
När du går vidare för att strida mot dina fiender och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dem i dina händer och du för bort dem som fångar,
När du drar ut i strid mot dina fiender, ska du hålla dig borta från all slags ondska.
För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vandrar mitt i ditt läger för att befria dig och ge dig dina fiender framför dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något opassande hos dig och vänder sig bort från dig.
Därför ska det vara så: När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig ro från alla dina fiender runtomkring i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv för att besitta (inta) det, då ska du fullständigt utradera minnet av Amalek från under himlarna. Glöm inte detta! [Saul glömde, se 1 Sam 15, men amalekiterna (även kallade agagiterna) mötte sitt öde i slutet på Esters bok, se Est 3:1; 9:10.]
Herren (Jahve) ska slå dina fiender som reser sig upp mot dig inför dig (framför ditt ansikte), de ska dra ut mot dig på en väg och ska fly på sju vägar inför dig (framför ditt ansikte). [Som t.ex. vid Jeriko, se Jos 6‑7.]
Herren (Jahve) ska låta dig bli slagen inför dina fiender [som hände vid Ai, se Jos 8], du ska dra ut mot dem på en väg och ska fly på sju vägar inför dem (framför deras ansikte) och du ska bli ett skräckexempel (varnande exempel) för alla jordens kungadömen.
Din oxe ska slaktas inför dina ögon,
    men du ska inte äta av den,
din åsna ska tas ifrån dig med våld framför ditt ansikte,
    och ska inte återlämnas till dig,
dina får ska ges till dina fiender
    och du ska inte ha någon som räddar dig.
Därför ska du tjäna dina fiender, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sända emot dig, i hunger och i törst, och i nakenhet, och i längtan efter alla ting, och han ska lägga ett ok av järn på din nacke till dess han har fördärvat dig [Jer 28:14].
Och du ska äta din livmoders frukt, köttet av dina söner och av dina döttrar som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig, i belägringen och i den nöd som dina fiender ska försätta dig i.
så att han inte ska ge någon av dem av hans barns kött som han ska äta, eftersom han inte har något över, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar.
och mot hennes efterbörd som kommer ut mellan hennes ben, och mot hennes barn som hon ska föda, för hon ska äta dem i hemlighet i brist på allt, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar. [Klag 2:20]
Herren (Jahve) ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade: "Du ska aldrig se den igen" och där ska ni sälja er själva som drängar och pigor men ingen ska köpa er. [Detta skedde med omkring en miljon judar efter Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.]
Och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska lägga alla dessa förbannelser på dina fiender, och på dem som hatar dig, som förföljer dig.
var det inte så att jag fruktade fiendens trakasserier,
    för att inte deras motståndare skulle anklaga dem felaktigt,
så att de skulle säga: "Vår hand är upphöjd,
    Herren (Jahve) har inte gjort allt detta."
Deras klippa [avgud; ideologi, mänskliga grund] är inte som vår Klippa [Gud],
    även våra fiender blir själva dömda.
Jag ska göra mina pilar druckna med blod
    och mitt svärd ska sluka kött,
med de slaktades blod och de fångna,
    från fiendernas långhåriga huvuden."
En boning (trygg hemvist) [i himlen, se 5 Mos 26:15] är den evige Guden (urtidens Gud, Elohim),
    med eviga armar under [himlen, som upprätthåller ordningen på jorden].
Han fördriver dina fiender och ropar: 'Förgör dem!'
Lycklig är du Israel, vem är dig lik? Du är ett folk som har sin räddning i Herren (Jahve). Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender ska krypa för dig, och du ska gå fram över deras höjder.
Herre (Adonai) vad ska jag säga efter att Israel har vänt sin rygg mot sina fiender?
Därför kan inte Israels söner stå framför sina fiender, de vänder ryggen mot sina fiender eftersom de har blivit förbannade. Jag ska inte vara med dig längre om du inte utrotar de förbannade ibland er.
Res dig, helga folket och säg: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), det finns en förbannelse i din mitt, Israel. Du kan inte stå inför dina fiender förrän du har tagit bort (utrotat) de förbannade tingen ibland er.
Och solen stod stilla
    och månen stannade
    till dess landet hade hämnats på alla sina fiender. Är inte detta skrivet (nedtecknat) i Jashars bok? [Jashars bokrulle omnämns igen i 2 Sam 1:18 och även i den grekiska översättningen av 1 Kung 8:13. Händelsen här var något extraordinärt som även skrevs ner i andra sekulära krönikor. Än har inga kopior av den hittats. Jashar betyder "rättfärdig" så bokens namn är den rättfärdiges bokrulle.] Och solen stannade mitt på himlarna [ordagrant på halva himlarna] och hade ingen brådska med att gå ner på en hel dag.
men stanna inte, jaga efter våra fiender och slå de bortersta (ordagrant bakersta, de som är i eftertruppen) av dem, tillåt dem inte att gå in i deras städer, för Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gett dem i vår hand."
Och Josua sade till dem: "Frukta inte, var inte missmodiga, var starka och vid gott mod, för på detta sätt ska Herren (Jahve) göra med alla våra fiender som vi strider mot."
Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han gav dem i händerna på förgörarna som förgjorde dem, och han gav dem i händerna på deras fiender runtomkring, så att de inte längre kunde stå emot sina fiender. [Frasen "gjorde det som var ont i Herrens ögon" i vers 11 återkommer sex gånger till, se Dom 3:7, 12; 4:1; 6:1; 10:6; 13:1.]
Och när Herren (Jahve) reste upp domare åt dem, då var Herren (Jahve) med domarna och räddade dem ur handen på deras fiender, domarnas alla dagar, för det rörde Herren (Jahve) till medlidande när de jämrade sig på grund av dem som plågade dem och förtryckte dem.
Och han sade till dem: "Följ efter mig för Herren (Jahve) har gett era fiender moabiterna i er hand."

Slut på förtrycket

Och de gick ner efter honom och tog Jordans vadställen mot moabiterna och led ingen förlust, inte en man att gå över.
Så bad Hanna [och prisar Gud i följande bön och lovsång]:
"Mitt hjärta fröjdar sig (triumferar segrande med jubel) i Herren,
    mitt horn är upphöjd (jag har min styrka) i Herren.
Jag kan öppna min mun (vågar tala frimodigt) mot mina fiender,
    eftersom jag gläder mig i din frälsning.
[I detta stycke introduceras hovprofeten Natan. Han finns med under både David och Salomons regeringstid och är den troliga författaren till denna bok, se 2 Krön 9:29. Hans namn betyder "han gav", "given" eller "placerad". Ett centralt ord i detta kapitel är hebr. bait som betyder både hus och släkt. Användandet kan jämföras med det svenska ordet kungahus, som kan syfta på både palatset och den kungliga familjen. Löftet som Mose gett om att inta landet var nu infriat, se 4 Mos 12:10.] När kungen [David] satt i sitt hus [palats i Jerusalem] och Herren (Jahve) hade gett honom ro (vila) från alla hans fiender runt omkring,
Jag har varit med dig på alla dina vägar
    och utrotat alla dina fiender för dig,
och jag ska göra dig ett stort namn,
    som de största namnen på jorden.
sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel.
Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender. Nu säger Herren (Jahve) för dig att Herren (Jahve) ska bygga ett hus (släkt, dynasti) åt dig.
David talade till Herren (Jahve), denna sångs ord den dag då Herren räddat honom ur alla fienders hand, och ur Sauls hand (grepp).

Denna sång finns också som en Psalm, se Ps 18. Några skillnader:
hand – hebr. kaf 2 Sam 22:1, jad i Ps 18:1.
ropa – hebr. qara 2 Sam 22:7, sawa i Ps 18:7
klippa förutom – mibbalade" 2 Sam 22:32, zulati i Ps 18:32. Struktur: Sången är uppbyggd som en kiasm i flera nivåer. A Inledande lovprisning, vers 2‑7
   B Guds ingripande, vers 8‑20
     C Guds trofasthet, vers 21‑30
   B´ Gud ger kraft, vers 31‑46
A´ Avslutande lovprisning, vers 47‑51

Halleluja (värdig att prisas, allt lov till dig)!
Jag ropade (höjde min röst i bön) till Herren (Jahve) och blev räddad från mina fiender.
Han räddade mig från min starke fiende [i Davids fall Saul, se 1 Sam 31:1‑4],
    och från dem som hatade mig, för de var mig övermäktiga.
Jag förföljde mina fiender och slog dem,
    jag vände inte om förrän jag gjort slut på dem.
Mina fiender drev du på flykten (du gav mig deras rygg och nacke),
    de som hatade mig tystade jag fullständigt (jag högg av dem som man hugger bort en gren).
den som befriar mig från mina fiender,
    den som lyfter upp (upphöjer) mig över de som reser sig mot mig,
    den som räddar mig från våldets man (mannen som plundrar och terroriserar – hebr. ish chamas).
och Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt,
Jag skämdes för att fråga kungen om en grupp soldater och ryttare för att hjälpa oss mot fiender utefter vägen, eftersom vi hade talat till kungen och sagt: "Guds (Elohims) hand är över alla dem som söker honom och hans goda, och hans vrede är emot dem som överger honom."
Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att gå till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen.
När nu våra fiender hörde att deras planer hade blivit kända för oss och att Gud (Elohim) hade omintetgjort deras rådslag, återvände vi till muren var och en till sitt arbete.
Jag sade vidare: "Det som ni har gjort är inte gott. Borde ni inte vandra i gudsfruktan, med tanke på förebråelserna från våra hedniska fiender?
Det hände sig när det rapporterades till Sanvallat och Tovija och till Geshem, araben, och till resten av våra fiender, att jag hade byggt upp muren och att det inte längre fanns några skador därinne, även om jag vid denna tidpunkt inte hade satt in dörrarna i portarna,
Och det hände när alla våra fiender, hörde om det, att alla länder runt omkring oss fruktade, och de förminskades i sina egna ögon, för de förstod att detta verk gjordes av vår Gud (Elohim).
Men när de kom till ro,
    gjorde de på nytt det som var ont inför dig.
Då lämnade du dem
    i deras fienders hand som fick råda över dem.
Men de ropade på nytt till dig,
    och du hörde det från himlarna,
du räddade dem många gånger
    i din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural].
Ester svarade: "En motståndare och en fiende, denne onde Haman."
    Då blev Haman skräckslagen inför kungen och drottningen.
Kopior av brevet som gavs som ett dekret i varje provins, skulle publiceras för alla människor, att judarna skulle vara redo till den dagen till att hämnas på sina fiender.
[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i Est 8:9‑14 och Est 9:1. Någon gång däremellan inträffar Est 8:15‑16. Här i kapitel 9 har Mordochajs påbud nu nått alla judar i hela det Persiska riket, och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse orsakat, se Est 3:9, 13; 8:10‑12.] Nu i den tolfte månaden, det är månaden Adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender].
Judarna slog alla sina fiender med ett slag av svärdet och slaktade och förgjorde och gjorde vad de önskade med dem (fienderna) som hatade dem (judarna).
De andra judarna som var i kungens provinser samlade sig också och försvarade sina liv, och fick ro för sina fiender, av dem som hatade dem (judarna) slog de 75 000, men de lade inte sin hand på bytet,
dagarna när judarna hade fått ro från sina fiender och månaden som vände deras klagan till glädje och deras sorg till goda dagar. De skulle göra dessa dagar till dagar av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje) och dagar då man sänder delar [se vers 19] till varandra och gåvor till de fattiga.
Stå upp, Herre (Jahve)!
    Fräls (rädda, befria) mig, min Gud (Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet (käften),
    de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder har du har krossat.
[Det råa poetiska språket liknar Davids fiender vid vilda odjur vars styrka sitter i deras kraftiga käkar och skräckinjagande tänder.]
Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna,
    de ska vända tillbaka och plötsligt (i ett ögonblick) bli skamsna (förödmjukade). [De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I vers 3 var det psalmistens ben som skakade – i vers 11 är det fienderna som är skräckslagna. I vers 5 var bönen att Herren skulle vända tillbaka – i vers 11 är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är "plötsligt" och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan "hur länge" i vers 4 får här sitt svar. Bön förändrar allt, se vers 11.]
Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig;
    låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig),
    och lägga min ära i dammet (smutskasta mig, föra mig till graven med skam). [En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se Dan 2:5. Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se 2 Kung 10:27; Esra 6:11.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Från munnen på [små] barn och diande [spädbarn]
    har du upprättat (förberett; lagt grunden till) en makt (styrka; ett starkt fäste)
    på grund av dina motståndare (som ansätter dig)
för att sätta stopp för (tysta) fienden och hämnaren. [Här jämförs små oskyldiga och renhjärtade barn med upproriska och trotsiga fiender. I sammanhanget finns även en kontrast mellan himlarna (vers 2b och 4) och människorna. I jämförelse med universums storhet är även den mäktigaste av människor här på jorden som ett litet spädbarn. Jesus citerar den grekiska översättningen Septuaginta i Matt 21:16.]
När mina fiender vänder tillbaka,
    stapplar de till sin undergång inför ditt ansikte.
Fienden är borta, utrotad för alltid,
    du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är se, titta, andas och har att göra med uppenbarelse och förståelse sedan något stort och viktigt pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Fienden" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både Gimel och He i vers 6 och 7 är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.]
Hur länge måste jag grubbla (planera, rådslå) inom mig,
    och dagligen (dag efter dag) ha sorg (bedrövelse) i mitt hjärta?
Hur länge
    ska min fiende dominera (vara upphöjd) över mig?
Då skulle min fiende säga:
    "Jag har besegrat (övermannat) honom!"
Då skulle mina motståndare glädja sig
    över mitt fall (när jag vacklar och blir omkullkastad).
Beskydda mig från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) som vill förgöra mig,
    mina dödsfiender (ordagrant "mina själsfiender", de som är ute efter mitt liv) som omringar mig. [Ordet "förgöra" används också om en armé som plundrar, bränner och förgör en stad som de belägrat och intagit. David känner sig omringad av fiender som snart stormar mot honom.]
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Av Herrens (Jahves) tjänare David, som sjöng (ordagrant "talade") orden av denna sång, den dagen då Herren (Jahve) räddat (ryckt bort) honom ur greppet (handen, dvs. makten) av alla hans fiender och ur Sauls hand. [David var kung när han skrev denna psalm, ändå väljer han att beskriva sig som "Herrens tjänare" vilket visar på hans ödmjuka inställning.]
-
Jag ropade till (höjde min röst i bön, kallade på) Herren (Jahve)
    – som är värdig att bli prisad –
och blev räddad från mina fiender.
Han räddade (ryckte bort) mig från min starke fiende [i Davids fall Saul, se 1 Sam 31:1‑4],
    och från dem som hatade mig, för de var mig övermäktiga.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem,
    jag vände inte om förrän jag gjort slut på dem.
Mina fiender drev du på flykten (du gav mig deras rygg och nacke),
    de som hatade mig tystade jag fullständigt.
den som befriar mig från mina fiender,
den som lyfter upp (upphöjer) mig över de som reser sig mot mig,
    den som räddar (rycker bort) mig från våldets man (mannen som plundrar och terroriserar – hebr. ish chamas).
Din hand når (söker upp och finner) alla dina fiender,
    din högra hand når (söker upp och finner) alla som är mot dig.
min Gud (Elohim)! [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Till dig" och "min Gud" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet jag kan göra är att ge hela mitt liv till Gud. Det sista ordet "min Gud", "Elohim" på hebreiska, börjar även det på bokstaven Alef, men den uttalas "e". Ordet står utanför det alfabetiska mönstret vilket ger extra fokus på utropet "Min Gud".]

ב – Bet

Jag förtröstar på dig (litar, lutar mig emot, är trygg i dig),
    tillåt mig inte att bli förödmjukad (komma på skam, tappa hoppet),
    låt inte mina fiender triumfera (glädja sig) över mig. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet "Jag förtröstar" börjar med denna bokstav vilket förstärker hemvisten och förtröstan som tron ger.]
Se mina fiender för de är många,
    de hatar mig med orätt (våldsamt, grymt) hat. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Orden "Se" och "många" börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen.]
När onda människor kom mot mig,
    för att äta mig levande (slita mig i stycken, ordagrant: "äta mitt kött"),
ja, då var det mina motståndare och mina fiender,
    som stapplade och föll.
Nu ska mitt huvud lyftas högt,
    över mina fiender som omringar mig.
I hans tält [tabernakel, tempel] ska jag offra under jubel (ljudligt, med trumpetstötar),
    jag vill sjunga och spela till Herrens (Jahves) ära!
Jag vill upphöja dig, Herre (Jahve),
    för du har dragit mig upp [som ett kärl som sänkts ned och hissats upp],
    och har inte låtit mina fiender glädja sig över mig.[Hebreiska ordet för "dragit upp" är dalah. Det används för att beskriva ett kärl som sänks ned och hissas upp för att dra vatten ur en brunn. Substantivet av detta verb är just ordet för hink. Den huvudsakliga användningen i Bibeln är i betydelsen att dra upp vatten från en brunn, se 2 Mos 2:16 och Ords 20:5. Men i ordet finns också betydelsen att dingla och svaja. Ordet kan även betyda att sänka ned. För att hissa upp en hink måste den ju först ha halats ned. Valet av detta ord med dess dubbla betydelse beskriver träffsäkert de förändringar som karaktäriserar denna psalm. Davids livssituation skulle kunna illustreras med ett tomt kärl som varit på väg ner i brunnen, men nu har det vänt. Gud har fyllt honom och dragit upp honom, se vers 4!]
Du har inte stängt in (överlämnat) mig i fiendens hand,
    utan ställer mina fötter på en rymlig plats (stora vidder, ger mig frihet). [Ordet för "stänga in" används bl.a. om hur Gud "stänger" dörren till arken, se 1 Mos 7:16. Applicerar vi denna psalm i ett messianskt perspektiv så kan det beskriva hur graven och döden inte kunde hålla kvar Jesus, se Matt 28:2; Apg 2:24!]
Mina tider (hela mitt liv – min framtid) är i dina händer. [Uttrycket är parallellt med vers 6 "i din hand lägger jag min ande". Hela mitt liv ligger i Guds hand, och han avgör min framtid. Ordet "tider" används även i uttrycket "tider av brist" under belägring, se Ps 9:10. Även ökenperioder är tidsbestämda. Det används också i Ps 1:3 om att bära frukt i "rätt tid". Det hebreiska ordet översätts med det grekiska ordet kairos som, till skillnad från chronos som beskriver mätbar tid, handlar om en speciell tid och ett avgörande tillfälle som förändrar situationen. Efter dessa tre rader som uttrycker förtröstan på Herren, följer nu tre rader med imperativ.] Rädda (ryck bort) mig från mina fienders händer och de som förföljer (jagar) mig.
De ska inte glädja sig över mig, de som attackerar mig på falska grunder,
    de som är mot mig utan skäl, och blinkar med ögonen.
    [Har hemliga planer och signaler eller använder magi, se Ords 6:12‑13; 10:10]
För de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås,
    de som hatar Herren (Jahves fiender).
Som de mest dyrbara ängarna försvinner de,
    i rök försvinner de. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "För" med denna bokstav och binder ihop med tidigare stycken som handlat om hur Gud mättar trots tider av hungersnöd. I den andra raden som består av fem hebreiska ord börjar fyra av dem med bokstaven kaf, det är bara "rök" som inte gör det. Ordet kan både tolkas "i rök" eller "som rök", i så fall betecknar det flyktigheten i de ogudaktigas liv. Ordet för "äng" är det ovanliga hebreiska ordet "karim", troligen valt eftersom det börjar med k. En av kopplingarna till tidigare stycken kan vara att bördiga fält brinner upp, vilket orsakar hungersnöd. Även i nästa vers fortsätter samma tema. Det är i svåra tider människor behöver låna och skuldsätter sig.]
Mina fiender lever, och är många (mäktiga),
    de som utan orsak hatar mig ökar i antal.
Herren ska bevara honom och upprätthålla (återge) hans liv,
    han ska kallas välsignad i landet.
Inte ska du överlämna honom åt hans fienders vilja.
Mina fiender talar ont om mig:
    'När ska han dö och hans namn utplånas?
Genom detta vet jag att du har behag till mig,
    att min fiende inte jublar över mig.
Jag vill säga till Gud, min klippa (min ointagliga bergskam och bergsklyfta):
    "Varför har du glömt mig?
    Varför måste jag gå (sörjande) i mörker på grund av mina fienders förtryck?"
För du är den Gud (Elohim) som är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar)!
    Varför har du förkastat mig?
    Varför måste jag gå runt i sorg,
    
    förtryckt av fienden?
från rösten av förolämparen och smädaren (från verbet "att skära och såra"),
    från ansiktet [synen] av fienden och hämnaren. [Röst och ansikte kompletterar varandra, både hörsel- och synintryck påverkar. Vers 16 har framträdande k-ljud och i vers 17 är m-ljudet framträdande. Vers 17 är på hebreiska miqqol meharep umageddep mipene oyeb umitnaqqem. Med hjälp av allitteration och assonans, vokalrim på bokstaven "e", kulminerar beskrivningen av fienden.]
Dina pilar är vassa – folken faller inför dina fötter –
    de [sylvassa pilarna] träffar kungens fiender i hjärtat.
Han har räddat (ryckt bort) mig ur nöd (trångmål och svårigheter)
    och mina ögon har fått se mina fiender (ge vika).
På grund av min fiendes röst (rop, oväsen),
    på grund av de ondas förtryck,
för de kastar elände över mig
    och i sin ilska förföljer de mig.
Om en fiende hade hånat mig,
    hade jag uthärdat det.
Om min motståndare hade förhävt sig själv över mig
    hade jag kunnat gömma mig för honom.
Sedan ska mina fiender komma tillbaka
    den dag jag ropar [höjer min röst i bön].
    Det vet jag, att Gud (Elohim) är för mig. [Rom 8:31]
Rädda (ryck bort) mig från mina fiender, min Gud (Elohim),
    beskydda mig (sätt mig på en hög plats), långt bort från dem som reser sig upp mot mig.
för du har blivit min tillflykt,
    ett starkt torn framför min fiendes ansikte.
Hör, Gud (Elohim), min röst i min klagan (hör mitt lågmälda grubblande, mitt ibland bittra ordflöde),
    bevara mitt liv från fiendens terror (förskräckelse över fienden).
Säg till Gud: "Hur underbara är inte dina gärningar,
    för din stora makts skull viker dina fiender undan för dig.
Gud (Elohim) reser sig (står upp),
    hans fiender förskingras
    de som är emot honom flyr från hans ansikte (hans närvaro).
    [De tre verben är desamma som i 4 Mos 10:35. Här anas också uppståndelsen, se vers 19.]
Ja, han ska krossa (slå) sina fienders huvuden,
    den håriga kronan (skalpen) på den som går där i sin stora skuld. [Den håriga skalpen kan syfta på det barbariska eller demoniska utseendet på dessa fiender. Här kan man också ana ett uppfyllande av den urgamla profetian från 1 Mos 3:15.]
så att din fot kan stampa (bada) i blod,
    och dina hundars tunga kan ta del av [äta, slicka blodet från] fienderna." [Upp 14:20; 19:17]
Fler än hårstråna på mitt huvud,
    är de som hatar mig utan orsak.
Många (starka, som ett vilddjur som knäcker ett ben i sin käke) är de som vill fullständigt släcka ut (tysta) mig,
    som attackerar med sin lögn.
Vad jag inte stulit
    måste jag nu ersätta det?
Kom till (nära) min själ (mitt liv, hela min person), återlös den,
    betala lösensumman för mina fienders skull.
För mina fiender talar emot mig,
    de som söker efter mitt liv (min själ) smider konspiratoriska planer
Öknens (ödemarkens) folk ska böja knä för honom,
    hans fiender ska slicka stoftet.
Lyft upp dina steg (gå) till dessa eviga ruiner.
    En fiende har gjort allt detta onda mot helgedomen.
Hur länge Gud (Elohim) ska dina motståndare få häda?
    Ska dina fiender få smäda ditt namn för evigt?
Kom ihåg detta, hur fienden har hånat Herren (Jahve)
    och hur dåraktiga människor har smädat ditt namn.
Han ledde dem tryggt och de fruktade inte
    men havet överväldigade deras fiender.
Du har gjort oss till ett stridsämne bland våra grannar
    och våra fiender ljuger (om oss) som det behagar dem.
[C´]
Jag skulle med hast underkuva deras fiender,
    och vända min hand mot deras motståndare.
För se, dina fiender är i uppror
    och de som hatar dig har lyft sina huvuden.
Du krossade Rahav som någon som är slaktad,
    du skingrade dina fiender med din arms styrka.
Ingen fiende
    ska lura honom (plundra, utnyttja, eller behandla honom illa),
ingen hänsynslös förtryckare
    ska förtrycka (förödmjuka) honom.
Du har upphöjt hans motståndares högra hand [gjort hans motståndare starka],
    och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
Som dina fiender har hånat med Herre (Jahve),
    som de har hånat din smordes fotsteg med.
För dina fiender Herre (Jahve),
    ja dina fiender ska förgås,
    alla som ägnar sig åt missgärningar ska bli kringspridda.
Mina fiender hånar mig hela dagen,
    de som är arga på mig använder mig som en förbannelse.
Han frälste dem från hans hand som hatade dem;
    han återlöste (beskriver en frivillig handling) dem från deras fiendes hand.
Deras fiender förtryckte dem
    och de kuvades under deras händer.
Av David, en psalm (sång ackompanjerad på strängar).
-

Del 1 – Herrens ord till sin son


Herren (Jahve) [Gud Fadern] förkunnar (säger, proklamerar) [profetiskt] till min Herre (Adonai) [Guds Son – Jesus]:
    "Sitt på min högra sida tills jag lagt dina fiender
    under dina fötter (tills de blivit din fotpall)."
Herren [Jahve – Gud Fadern] sträcker ut din kungaspira (ditt herradöme) från Sion [Jerusalem]. [Fadern uppmanar nu sonen:]
Regera (utöka ditt rike) mitt bland dina fiender
    (trots att det är fiender omkring dig).
Dina budord (hebr. mitzvot) gör mig visare än mina motståndare,
    för de är alltid med mig.
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den stridsman (en man i sin bästa ålder)
    som har sitt koger fyllt av dem.
De ska inte komma på skam
    när de talar med sina fiender i porten. [Stadsporten var den plats där man möttes när man hade något som behövde avgöras inför domstol. Fiende här bör kanske i första hand ses som en motpart i ett rättsfall, men har också en utvidgad betydelse.]
Hans fiender ska jag klä med skam,
    men på honom själv ska hans krona lysa (skina, sprida sitt klara sken). [Vers 17 och 18 är en profetia om Messias, Jesus, när han kommer i härlighet och ska regera från Sion i tusenårsriket.]
Även om jag går genom nöd (svårigheter, problem) så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft);
    du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede.
Din högra hand räddar (frälser) mig.
Jag hatar dem med starkaste (fullständigt, omslutande) hat,
    de har blivit mina fiender.
För fienden har förföljt min själ (mig – hebr. nefesh)
    han har krossat mitt liv i grunden,
han har fått mig att bo i mörkret,
    som de som har varit döda länge. [Klag 3:6]
Rädda (ryck bort) mig från mina fiender, Herre,
    jag flyr till dig för skydd.
I din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) tysta (hugg av, utplåna) mina fiender,
    och förgör alla dem som plågar min själ (mitt liv, mitt inre),
    för jag är din tjänare.
När en människas vägar (sätt att leva) tilltalar (behagar) Herren (Jahve),
    gör han även så att hans fiender försonas (sluter fred) med honom.
Gläd dig inte när din fiende faller,
    låt inte ditt hjärta glädja sig (fröjda sig i dans) när han störtar (lider nederlag).
Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren, Härskarornas Herre (Adonai, Jahve Sebaot),
    den mäktige i Israel:
"Ve! Jag ska få lättnad från mina fiender
    och ta hämnd för mig själv på mina motståndare.
Därför har Herren (Jahve) placerat motståndarna från Retsin på en höjd (högt upp) mot honom
    och sporrat hans fiender.
Herren (Jahve) ska dra fram som en mäktig man (hjälte),
    han ska uppväcka avund som en stridsman,
Han ska ropa, ja, han ska ropa högt (med stark röst),
    han ska bevisa sig själv mäktig (oövervinnelig) mot sina fiender.
Efter deras gärningar
    ska jag återgälda dem,
raseri till hans motståndare,
    vedergällning till hans fiender,
    till [de avlägsna] öarna (kustländerna) ska han betala lön (ge dem deras rättmätiga straff).
Herren (Jahve) har svurit vid sin högra
    och vid sin starka arm [vid sin kraft, se Jes 41:10]:
"Sannerligen jag ska inte längre ge din säd till mat åt dina fiender
    och främlingar ska inte dricka ditt vin som du har arbetat för.
Men de gjorde uppror
    och bedrövade hans Helige Ande,
därför vändes han till att bli deras fiende,
    han själv stred mot dem.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
    Ett uppror från staden.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
    Det kommer från templet.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
    Herren (Jahve) vedergäller sina fiender.
Och när ni ser detta ska ert hjärta glädja sig,
    och era ben [i kroppen] ska spira (få liv) som gräs [ni ska frodas till er inre styrka]
Herrens hand (styrka)
    ska bli känd [uppenbaras på ett intimt, nära och personligt sätt] för hans tjänare
– och hans vrede
    för hans fiender.
Herren förkunnar (säger, proklamerar) [till henne]: "Håll tillbaka din klagan (sorgerop),
    och fäll inga fler tårar,
för du ska få din lön [din genuina ånger har gett resultat]",
    säger Herren (Jahve),
"Dina barn ska återvända från fiendelandet.
Hon [Jerusalem, som liknas vid en änka] gråter bittert i natten
    hennes tårar rinner över kinderna.
Det finns ingen som tröstar henne;
    alla hennes älskare [länderna runt omkring som tidigare sett upp till Jerusalem] är borta.
Alla hennes vänner har förrått henne;
    de har blivit hennes fiender. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för "gråter" börjar med denna bokstav och ger bilden av ett sorgehus där man sitter "shiva" vilket betyder att man sitter på golvet och sörjer utan att låta sig tröstas.
    Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att "känna sig låg" får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting innan den som är i sorg är redo att prata. Den bibliska bakgrunden till denna sed finns i Job 2:12‑13 där Jobs vänner satt tysta en vecka tills Job inledde samtalet, se Job 3:1.]
Hennes motståndare har blivit huvud (den som leder)
    hennes fiender känner sig trygga (bokstavligt "har det enkelt eller lätt").
För Herren (Jahve) har låtit
    alla hennes överträdelser drabba henne [Jerusalem],
hennes unga barn (dibarn) har gått i fångenskap
    framför motståndaren. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är se, titta, andas och har att göra med uppenbarelse och förståelse sedan något stort och viktigt pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "hennes" som börjar med denna bokstav, detta belyser att hon inte längre kan se Gud som ger vårt liv rätt perspektiv utan istället ser hon bara allt som ger sorg och därmed förstärks sorgen ytterligare. I sorg, och särskilt i början, får man ett tunnelseende och saknar förmåga att uppfatta något av omgivningen. Man har bara ett enda, den tunga sorgen, för ögonen.]
Hennes rituella orenhet fanns i hennes kläder [3 Mos 15:19‑30],
    hon reflekterade inte över sin framtid.
Hennes fall är uppseendeväckande (stort, oväntat),
    ingen tröstar henne.
Se, Herre (Jahve) till mitt lidande,
    för fienden har gjort sig stor. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "rituella orenhet" med denna bokstav, och förstärker här att rebelliskheten, det som inte behagar Gud, har fått infiltrera ohämmat.]
Över allt detta gråter jag.
    Mina ögon, mina ögon svämmar över av vatten
eftersom tröstarna är långt borta från mig,
    även den som skulle vederkvicka min själ.
Mina söner (barn) är övergivna
    eftersom fienden har segrat. [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "Över allt detta" som börjar med denna bokstav först i meningen men även ordet för "öga" som sedan upprepas två gånger har samma första bokstav. Eftersom bokstaven dessutom symboliserar en vattenkälla och ögonens tårar beskrivs som en outsinlig källa som svämmar över, finns det en mycket tydlig koppling mellan bokstaven ajin och innehållet i denna vers. Tårar är sorgeprocessens tecken.]
De [mina fiender] har hört min jämmer och suckan,
    det finns ingen som tröstar mig.
Alla mina fiender har hört om min plåga
    och gläder sig, för du har gjort det.
Må du låta den dagen komma som du har förkunnat,
    då de [mina fiender] ska bli som jag [drabbas av motsvarande vredesdom]. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "De har hört" som börjar med denna bokstav. Det förstärker både den egna plågan och önskan om att samma straff ska drabba fienden.]
I brinnande vrede har han huggit av
    alla Israels horn [horn symboliserar makt].
Han har dragit tillbaka sin högra arm
    mitt framför fienden. [Gud beskyddar inte längre från fienden.]
Han har låtit det brinna i Jakob som en flammande eld
    som äter upp och förtär allt omkring sig. [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är "huggit av". Det betyder att när Gud tar bort sitt beskydd, så försvinner också källan till vår förmåga att förbli uthålliga och rakryggade i omständigheterna, själva drivkraften för oss har blivit avhuggen, kapad.]
Han har spänt sin båge som en fiende,
    där han står med sin högra hand som en åklagare
och har dödat allt som var skönt för ögat (vackert att se på).
    I dottern Sions [Jerusalems] tält [invånare]
har han utgjutit sin vrede som eld. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "spänt sin båge" börjar med denna bokstav.]
Herren (Adonai) har blivit som en fiende;
    han har uppslukat Israel.
Han har slukat alla hennes palats,
    han har förstört alla hennes starka fästen
och han har mångfaldigat sorgen
    och klagandet bland Juda döttrar. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är se, titta, andas och har att göra med uppenbarelse och förståelse sedan något stort och viktigt pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "har blivit" som börjar med denna bokstav, detta belyser att man inte längre kan se Gud som ger vårt liv rätt perspektiv. Istället ser man bara allt som ger sorg. Nu är till och med Gud en fiende och därmed förstärks sorgen ytterligare.]
Herren (Adonai) har förkastat sitt altare,
    han avskydde sin helgedom.
I fiendens hand har han gett
    palatsens murar [som ska skydda mot intrång],
de har väsnats i Herrens (Jahves) hus
    som på en högtidsdag. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "har förkastat" och förstärker hur illa detta är i Herrens ögon. Vid de tre stora vallfartshögtiderna samlades stora skaror i Jerusalem och larmet av alla människor under dessa dagar skilde sig markant från alla andra dagar.]
[I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 2 och även i 3 och 4 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se Klag 5:18. Denna alteration förstärker det kiastiska mönstret i Klagovisorna.] Alla dina fiender
    har öppnat munnen på vid gavel över dig,
de visslar och gnisslar tänder;
    de säger: "Vi har slukat henne,
detta är verkligen den dagen som vi väntat på (sett fram emot),
    vi har funnit och sett den." [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "har öppnat munnen på vid gavel" som börjar med denna bokstav, och förstärker fiendens överlägsenhet.]
Herren (Jahve) har gjort det han planerat;
    han har uppfyllt (utfört) sitt ord [5 Mos 28:45‑50]
såsom han befallde i forna dagar (öster),
    han har omstörtat dig [Jerusalem] utan medlidande.
Han har gjort det möjligt för dina fiender att glädjas över dig,
    han har upphöjt din fiendes horn.
    [Horn är en bild på makt.] [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "har gjort" som börjar med denna bokstav. Det betonar att det som Herren bestämt slutligen måste ske. Nu är hans långmodighet slut.
    Här används ordet kedem för forna dagar. Det betyder egentligen öster och i detta väderstreck ligger att samtidigt se både bakåt och framåt. Att göra bokslut med det som varit och fullfölja det som behöver avslutas, samtidigt som man ser framåt mot nya visioner.]
Som på en högtidsdag (bestämd dag, en avtalad tid) har du kallat samman
    terror mot mig på alla sidor.
På Herrens (Jahves) vredes dag
    kan ingen fly undan eller överleva.
Dem som jag har burit och uppfostrat (mina barn)
    har min fiende uppslukat. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Orden "kallat samman" börjar med denna bokstav. Ordet "moed" används här och det betyder en bestämd tid för ett möte. Herrens högtider i 3 Mos 23 kallas för "moed".]
[I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 3 och även 2 och 4 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se Klag 5:18] Alla våra fiender har öppnat sina munnar
    på vid gavel mot oss.
De har jagat mig frenetiskt som en fågel,
    de är mina fiender utan anledning.
Jordens kungar trodde inte,
    inte heller jordens inbyggare,
att motståndare och fiender
    skulle gå in genom Jerusalems portar. [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "inte" med denna bokstav och förstärker hur osannolik hela situationen upplevs. Detta skulle inte kunna hända. Det är en vanlig reaktion och upplevelse när man bearbetar ett trauma.]
När jag för dem tillbaka från folken och samlar dem från deras fienders länder, visar jag min helighet genom dem inför många hednafolks ögon.
Trots att de går i fångenskap framför sina fiender,
    ska jag där befalla svärdet och det ska slakta dem,
och jag ska hålla mina ögon på dem
    för ont och inte för gott.
Men sedan en tid har mitt folk rest sig upp
    som en fiende,
med klädnaden tar ni också manteln
    från dem som går förbi i trygghet,
    så att de ser ut som en man som kommer tillbaka från ett krig.
Våndas och föd dotter Sion,
    som en kvinna i födsloarbete,
för nu ska du gå fram,
    ut ur staden och du ska vistas på fältet [oskyddat]
och ska komma ända till Babel,
    där ska du bli räddad,
där ska Herren (Jahve) återlösa dig
    från dina fienders hand.
Låt din hand vara upplyft över dina motståndare
    och låt alla dina fiender bli avhuggna.
För sonen föraktar (förkastar) sin far,
    dottern reser sig upp mot sin mor
sonhustrun mot sin svärmor,
    en mans fiender är hans egna familjemedlemmar.
Gläd dig inte över mig,
    du min fiende.
När jag har fallit,
    har jag rest mig upp igen.
    [Ordagrant "när jag har fallit, har jag rest mig" – verbformen förstärker att återupprättelsen sker snabbt.]
När jag sitter i mörker,
    är Herren (Jahve) mitt ljus.
Sedan ska min fiende se det
    och skam ska täcka henne.
Vem sade till mig.
    "Var är Herren din Gud (Jahve Elohim)?"
Mina ögon ska skåda på henne,
    nu ska hon bli nedtrampad som smutsen på gatan.
[Det inledande stycket (vers 1‑10) är väl strukturerat på många plan. Stycket formar en kiasm i sju steg med centrum kring vers 5. Den sista bokstaven i vers 1, 2a, 2b och 3c är JHVH – Herrens personliga namn. Det numeriska värdet för dessa fyra bokstäver är 10 (Jod), 5 (He), 6 (Vav) och 5 (He). Summan ger talvärdet 26, vilket är samma nummer som antal ord för dessa fyra rader (vers 1‑3)! Totalt nämns JHVH sju gånger, och med denna bibelkod blir det totalt åtta gånger.
    Det finns även ett alfabetiskt mönster av halva alfabetet, från den första bokstaven Alef i vers 2 till den elfte bokstaven Kaf i vers 8. Dock bryts mönstret i vers 4b (Zajin) och 6a (Jod). I vers 7 återfinns Jod efter prefixet Vav (och). Följande stycken i GT har alfabetiska mönster, se Ps 9‑10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19‑20; Ords 31:10‑31.]

א – Alef

Gud (El)
    är svartsjuk [låter inte dela sin plats med avgudar, se 2 Mos 20:5; 34:14]
    och en hämnare
är Herren (Jahve).
En hämnare är Herren (Jahve)
    och full av vrede.
En hämnare är Herren (Jahve) mot sina ovänner,
    och han har sparat sin vrede till sina motståndare.
Men med en störtflod [som flödar över],
    ska han göra ett ett fullständigt slut (hebr. kalah) på hennes plats [förinta Nineve],
    och mörker ska förfölja (jaga) hans fiender. [Här i vers 8 slutar det alfabetiska mönstret. Den tionde bokstaven Jod återfinns i vers 7b i huvudordet "känner", men prefixet Vav (används). Den elfte bokstaven Kaf återfinns i ordet "fullständig förödelse" i vers 8b. Placeringen gör att den inledande frasen "med en störtflod" skulle kunna kopplas till föregående vers. De två orden är ordagrant "och-med-flod överflöda" och då formar det en parallell till "känna" och att Herren fullständigt omsluter dem som tar sin tillflykt till honom.]
Du [Nineve] ska bli drucken, du ska svimma [bild för nederlag i strid, se Jes 49:26; Jer 25:27; 51:21],
    även du ska söka ett värn (starkt skydd, en tillflykt) från dina fiender.
Se ditt folk i din mitt är som kvinnor [fysiskt svagare än starka soldater],
    ditt lands portar står vidöppna för dina fiender,
    elden har slukat dina grindar.
Herren (Jahve) har tagit bort domarna mot dig,
    han har kastat ut fienden.
Herren (Jahve), Israels Konung, bor mitt ibland (nära intill) dig,
    ni ska inte längre frukta (uppleva) något ont."



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.