Referenser (282 st)
1 Moseboken (2)
som en välsignelse ska jag välsigna dig och föröka, jag ska föröka din säd som stjärnorna på himlen och som sanden som finns på havets strand, och din säd ska besitta sin fiendes port.
Juda [betyder "lovprisning"], dig ska dina bröder prisa,
din hand ska vara på dina fienders nacke,
dina fäders söner ska böja sig ner inför dig.
2 Moseboken (5)
Din högra hand, o Herre,
var majestätisk i kraft (helt överlägsen allt annat).
Din högra hand, o Herre,
krossade fienden.
Fienden sade:
'Jag ska jaga,
jag ska hinna i kapp,
jag ska fördela bytet,
min vilja ska ske med dem,
jag ska dra mitt svärd,
min hand ska utrota dem.'
Om du träffar på en bortsprungen oxe eller åsna som tillhör din ovän [fiende som du ligger i rättslig tvist med], ska du göra allt du kan för att föra tillbaka djuret till honom.
Men om du verkligen lyssnar till hans röst, och gör allt som jag talar (säger), då ska jag bli dina fienders fiende och dina motståndares motståndare.
Jag ska sända min skräck framför dig och slå alla människor med panik, som du ska komma till, och göra så att alla dina fiender vänder ryggen mot dig (så att de flyr för dig).
3 Moseboken (13)
Och ni ska jaga era fiender och de ska falla för er med svärdet.
Och 5 av er ska jaga 100, och 100 av er ska få 10 000 på flykt och dina fiender ska falla framför er med svärdet. [Ett ordspråksliknande uttryck för ett militärt överläge, se ; .]
då ska jag också göra detta mot er.
Första varningen – sjukdomar
Jag ska besluta terror över er, förtärelse och brinnande feber som slukar ögonen och ger hjärtat sorg, och ni ska så er säd fåfängt för era fiender ska äta den.Och jag ska sätta mitt ansikte mot er [motsatsen till välsignelsen i ] och ni ska bli slagna framför era fiender, de som hatar er ska råda över er och ni ska fly utan att någon förföljer er.
Jag ska [ta bort min skyddande hand och] låta ett svärd komma över er som ska hämnas invändningarna mot mitt förbund, och när ni samlas tillsammans i era städer ska jag sända pest bland er och ni ska utlämnas i era fienders händer.
Och jag ska göra landet till ödemark och era fiender som bor där ska bli förundrade.
Sedan ska landet ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina sabbater så länge som det ligger öde och ni är i era fienders land. Då ska landet vila (få sabbatsvila) och ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina sabbater.
Och över dem som är levande kvar ska jag sända en matthet i deras hjärtan i deras fienders land, och ljudet av dallrande löv ska förfölja dem och de ska fly som när man flyr för svärdet, och de ska falla när ingen jagar dem.
Och de ska falla den ene på den andre som om det vore för svärd när ingen jagar, och de ska inte ha någon kraft att stå framför sina fiender.
Och ni ska förgås bland hedningarna och era fienders land ska sluka er.
Och de som är kvar av er ska tyna bort i era överträdelser i era fienders land, och deras fäders överträdelser ska tyna bort med dem.
och jag har också vandrat i motstånd mot dem och har fört dem in i deras fienders land, för att deras oomskurna hjärtan ska ödmjukas och de då ska få nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina synder.
Likväl, för allt detta, när de är i sina fienders land, ska jag inte helt förkasta dem, inte heller ska jag avsky dem för att helt förgöra dem och bryta mitt förbund med dem, för jag är Herren deras Gud (Jahve Elohim).
4 Moseboken (8)
Och när ni går ut i strid i ert land mot åklagarna som förtrycker er, då ska ni blåsa alarm med trumpeterna, och ni ska bli ihågkomna inför Herren er Gud (Jahve Elohim) och ni ska bli räddade (frälsta) från era fiender.
– ׆ –Och det hände, varje gång arken bröt upp, att Mose ropade:
"Stå upp (hebr. kumah, jmf ), Herre (Jahve)!
Må dina fiender förskingras,
och må dina motståndare fly för dig!"
[De tre verben är desamma som i .]
Gå inte upp för Herren (Jahve) är inte bland er, så att ni inte slås ner framför era fiender.
Och Balak sade till Bileam: "Vad har du gjort mot mig? Jag tog hit dig för att förbanna mina fiender, och se, du har helt och hållet välsignat dem."
Och Balaks vrede upptändes mot Bileam: "Jag har kallat dig att förbanna mina fiender, och se, du har välsignat dem tre gånger!
Och Edom ska bli en egendom,
liksom Seir [bergsmassivet i Edom, se ],
även hans fiender ska bli en egendom,
men Israel skapar en stark armé.
och varje rustad man bland er går över Jordan inför Herrens (Jahves) ansikte, till dess han har drivit ut sina fiender framför sig,
eller med en sten som en människa kan dö av,
utan att se honom och kastar den på honom så att han dör,
och han inte var hans fiende och inte heller ville skada honom,
5 Moseboken (25)
Men Herren (Jahve) sade till mig: "Säg till dem: 'Gå inte upp och strid, för jag är inte ibland er, annars blir ni slagna av era fiender.' "
till att tränga undan alla dina fiender framför dig som Herren (Jahve) har talat.
Men när ni går över Jordan och bor i landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) låter er ärva och han ger er vila (tröst) från alla era fiender runtomkring, så att ni kan bo i trygghet,
När du drar ut för att strida mot dina fiender, och du ser hästar och vagnar och människor som är fler än du själv, ska du inte vara rädd för dem. För Herren (Jahve) din Gud (Elohim), som förde dig upp ur Egyptens land, är med dig.
och säga till dem: "Hör Israel, ni närmar er dagen för strid mot era fiender, låt inte era hjärtan tappa modet. Frukta inte (var inte rädda), bli inte oroliga och förfäras inte av dem,
för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) är han som går med dig för att strida mot dina fiender för att frälsa (rädda) dig."
men kvinnorna och de små (spädbarn, koltbarn) och boskapen och allt som finns i staden, även allt tillspillogivet därinne, ska du ta som byte åt dig och du ska äta det du plundrat från dina fiender som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig.
När du går vidare för att strida mot dina fiender och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dem i dina händer och du för bort dem som fångar,
När du drar ut i strid mot dina fiender, ska du hålla dig borta från all slags ondska.
För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vandrar mitt i ditt läger för att befria dig och ge dig dina fiender framför dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något opassande hos dig och vänder sig bort från dig.
Därför ska det vara så: När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig ro från alla dina fiender runtomkring i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv för att besitta (inta) det, då ska du fullständigt utradera minnet av Amalek från under himlarna. Glöm inte detta! [Saul glömde, se , men amalekiterna (även kallade agagiterna) mötte sitt öde i slutet på Esters bok, se ; .]
Herren (Jahve) ska slå dina fiender som reser sig upp mot dig inför dig (framför ditt ansikte), de ska dra ut mot dig på en väg och ska fly på sju vägar inför dig (framför ditt ansikte). [Som t.ex. vid Jeriko, se .]
Herren (Jahve) ska låta dig bli slagen inför dina fiender [som hände vid Ai, se ], du ska dra ut mot dem på en väg och ska fly på sju vägar inför dem (framför deras ansikte) och du ska bli ett skräckexempel (varnande exempel) för alla jordens kungadömen.
Din oxe ska slaktas inför dina ögon,
men du ska inte äta av den,
din åsna ska tas ifrån dig med våld framför ditt ansikte,
och ska inte återlämnas till dig,
dina får ska ges till dina fiender
och du ska inte ha någon som räddar dig.
Därför ska du tjäna dina fiender, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sända emot dig, i hunger och i törst, och i nakenhet, och i längtan efter alla ting, och han ska lägga ett ok av järn på din nacke till dess han har fördärvat dig [].
Och du ska äta din livmoders frukt, köttet av dina söner och av dina döttrar som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig, i belägringen och i den nöd som dina fiender ska försätta dig i.
så att han inte ska ge någon av dem av hans barns kött som han ska äta, eftersom han inte har något över, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar.
och mot hennes efterbörd som kommer ut mellan hennes ben, och mot hennes barn som hon ska föda, för hon ska äta dem i hemlighet i brist på allt, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar. []
Herren (Jahve) ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade: "Du ska aldrig se den igen" och där ska ni sälja er själva som drängar och pigor men ingen ska köpa er. [Detta skedde med omkring en miljon judar efter Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.]
Och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska lägga alla dessa förbannelser på dina fiender, och på dem som hatar dig, som förföljer dig.
var det inte så att jag fruktade fiendens trakasserier,
för att inte deras motståndare skulle anklaga dem felaktigt,
så att de skulle säga: "Vår hand är upphöjd,
Herren (Jahve) har inte gjort allt detta."
Deras klippa [avgud; ideologi, mänskliga grund] är inte som vår Klippa [Gud],
även våra fiender blir själva dömda.
Jag ska göra mina pilar druckna med blod
och mitt svärd ska sluka kött,
med de slaktades blod och de fångna,
från fiendernas långhåriga huvuden."
En boning (trygg hemvist) [i himlen, se ] är den evige Guden (urtidens Gud, Elohim),
med eviga armar under [himlen, som upprätthåller ordningen på jorden].
Han fördriver dina fiender och ropar: "Förgör dem!"
Lycklig är du Israel, vem är dig lik? Du är ett folk som har sin räddning i Herren (Jahve). Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender ska krypa för dig, och du ska gå fram över deras höjder."
Josua (11)
Herre (Adonaj) vad ska jag säga efter att Israel har vänt sin rygg mot [flytt från] sina fiender?
Därför kan inte Israels söner stå framför sina fiender, de vänder ryggen mot sina fiender eftersom de har blivit förbannade. Jag ska inte vara med dig längre om du inte utrotar de förbannade ibland er.
Res dig, helga folket och säg: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), det finns en förbannelse i din mitt, Israel. Du kan inte stå inför dina fiender förrän du har tagit bort (utrotat) de förbannade tingen ibland er.
Och solen stod stilla
och månen stannade
till dess landet hade hämnats på alla sina fiender. Är inte detta skrivet (nedtecknat) i Jashars ["den rättfädiges"] bok? [Jashars bokrulle omnämns igen i och även i den grekiska översättningen av . Händelsen här var något extraordinärt som även skrevs ner i andra sekulära krönikor. Än har inga kopior av den hittats. Jashar betyder "rättfärdig" så bokens namn är den rättfärdiges bokrulle.] Och solen stannade mitt på himlarna [ordagrant på halva himlarna] och hade ingen brådska med att gå ner på en hel dag.
men stanna inte, jaga efter våra fiender och slå de bortersta (ordagrant bakersta, de som är i eftertruppen) av dem, tillåt dem inte att gå in i deras städer, för Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gett dem i vår hand."
Och Josua sade till dem: "Frukta inte, var inte missmodiga, var starka och vid gott mod, för på detta sätt ska Herren (Jahve) göra med alla våra fiender som vi strider mot."
Och Herren (Jahve) gav dem vila runtom i enlighet med allt som han lovat (gett sin ed) till deras fäder, och inte en enda man av alla deras fiender var emot dem, för Herren (Jahve) gav alla deras fiender i deras hand.
och talade till dem och sade: "Återvänd med mycket välstånd till era tält, och med en stor mängd boskap, med silver och med guld och med brons (kopparlegering – hebr. Nechoshet) och med järn och med väldigt mycket vackra kläder. Dela bytet från era fiender med era bröder."
Och det hände efter många dagar, när Herren (Jahve) hade gett Israel vila från alla deras fiender runt omkring och Josua var gammal och kommen i dagar,
Domarboken (9)
Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han gav dem i händerna på förgörarna som förgjorde dem, och han gav dem i händerna på deras fiender runtomkring, så att de inte längre kunde stå emot sina fiender. [Frasen "gjorde det som var ont i Herrens ögon" i återkommer sex gånger till, se , ; ; ; ; .]
Och när Herren (Jahve) reste upp domare åt dem, då var Herren (Jahve) med domarna och räddade dem ur handen på deras fiender, domarnas alla dagar, för det rörde Herren (Jahve) till medlidande när de jämrade sig på grund av dem som plågade dem och förtryckte dem.
Och han sade till dem: "Följ efter mig för Herren (Jahve) har gett era fiender moabiterna i er hand."
Slut på förtrycket
Och de gick ner efter honom och tog Jordans vadställen [strax norr om Döda havet] mot (mitt emot) moabiterna, och tillät ingen att gå över. [Vadställena vis Jordanfloden var en strategisk position att besitta, se även . Detta hindrade moabiternas styrka väster om Jordan att få förstärkning, och hindrade också deras reträtt. Linknande strategi används i när Jefta strider mot eframiterna och i Ramses II beskrivning av striden om Kadesh mot hitéerna 1285 f.Kr.]Så må alla dina
fiender förgås Herre
(Jahve),
men de som älskar honom ska vara som solen när den går fram i sin makt.
Och landet hade ro i 40 år.
Men Israels söner kom inte ihåg Herren deras Gud (Jahve Elohim) som hade gett i deras hand alla deras fiender på alla sidor.
Och hon sade till honom: "Min far du har öppnat din mun till Herren (Jahve), gör med mig efter det som har kommit ut ur din mun, eftersom Herren (Jahve) har tagit hämnd åt dig på dina fiender Ammons söner."
Och filistéernas furstar
[troligtvis de fem filisteiska furstarna från Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan, se ] samlades för att offra ett stort offer till deras gud Dagon
[som dyrkades i de filisteiska städerna, se ] och för att glädjas och de sade: "Vår gud har gett vår
fiende Simson i vår hand."
När folket såg honom, prisade de sina gudar genom att säga:
"Vår gud har gett vår fiende
i vår hand,
och den som fördärvat vårt land,
som har slagit (dödat) många av oss."
1 Samuelsboken (20)
Så bad Channa [Hanna prisar Gud i följande bön och lovsång]:
"Mitt hjärta fröjdar sig (triumferar segrande med jubel) i Herren (Jahve),
mitt horn är upphöjd (jag har min styrka) i Herren (Jahve).
Jag kan öppna min mun (vågar tala frimodigt) mot mina fiender,
eftersom jag gläder mig i din frälsning.
Och när folket kom till lägret sade Israels äldste: "Varför har Herren (Jahve) slagit oss idag framför filistéerna? Låt oss hämta Herrens (Jahves) förbundsark från Shilo till oss, så att han kan vara ibland oss och rädda (frälsa) oss ur fiendens hand."
Och de ropade till Herren (Jahve) och sade: 'Vi har syndat eftersom vi har övergivit Herren (Jahve) och har tjänat baalerna och aserorna [pålar för avgudadyrkan]. Men befria oss nu ur vår fiendes hand och vi ska tjäna dig.'
Då sände Herren (Jahve) Jerubaal och Bedan [Barak, se ] och Jiftach [] och Samuel [han nämner sig själv som den siste dommaren (några grekiska manuskript av Septuaginta och den syriska översättningen skriver Simson, se )] och befriade er ur era fienders hand på alla sidor, och ni bodde i trygghet.
Och Israels män var plågade [utmattade, hårt pressade] den dagen men Saul bönföll folket och sade: "Förbannad (helt förgjord – hebr. arar) är den man som äter någon mat innan kvällen och jag har hämnats på mina fiender." Så ingen av folket smakade någon mat.
Hur mycket mer om folket hade kunnat äta fritt idag av det tillspillogivna från deras fiender som de hittar? Hade det då inte blivit en mycket större slakt bland filistéerna?"
Då Saul hade erövrat kungamakten över Israel, stred han mot alla sina fiender på alla sidor, mot Moav och mot Ammons söner och mot Edom och mot Tsovas kungar och mot filistéerna. Och varthelst han vände sig själv slog han dem.
Och Saul sade: "Så ska ni säga till David: Kungens önskan är inte någon hemgift, utan 100 filisteiska förhudar, som en hämnd på kungens fiender." För Saul tänkte att David skulle falla för filistéernas hand.
Och Saul var nu ännu räddare för David, och Saul var ständigt Davids fiende.
Saul sade till Michal: "Varför har du [min egen dotter] bedragit mig och låtit min fiende gå, så att han kunde komma undan?"
Michal svarade Saul: "Han [David] sade till mig: 'Låt mig gå, varför [annars] skulle jag döda dig?' " [Saul kallar David "sin fiende". Michal låtsas som om David hotat henne och ljuger om vad som har hänt. Ingen kunde ifrågasätta henne, och detta gav även Saul mer skäl att döda David eftersom han hotat en medlem av kungahuset.]
men du ska inte heller hugga av din nåd (hebr. chesed) från mitt hus för alltid, nej inte när Herren (Jahve) har huggit av Davids fiender varenda en från jordens ansikte."
Och Jonatan skar ett förbund med Davids hus: "Och Herren (Jahve) utkräver det från Davids fienders hand."
Och Davids män sade [viskade] till honom: "Se dagen då Herren (Jahve) har sagt till dig: Se, jag ska ge dig dina fiender i dina händer, och du ska göra mot honom det som är gott i dina ögon." Och David reste sig och skar av vingen (hörnet) på Sauls mantel i smyg (utan att han märkte det).
För om en man finner sin fiende, ska han låta honom gå därifrån oskadd? Därför ska Herren (Jahve) belöna dig med gott för det som du har gjort mot mig idag.
Gud (Elohim) ska göra så mot Davids fiender och mer därtill, om jag låter så mycket som en som urinerar på muren ["väggpissare"; ett nervärderande uttryck för en man; i uttrycket liknas han också vid en oren hund, se ] av allt som tillhör honom vara kvar till gryningen."
Och nu min herre, Herren (Jahve) lever, och din själ lever, se Herren (Jahve) har hållit dig borta från blodskuld och från att finna gottgörelse för dig själv med din egen hand, låt därför dina fiender och de som söker ont mot min herre vara som Naval.
Och trots att människor står upp och jagar dig och söker din själ (vill döda dig), ska min herres själ likväl vara bunden i livets knyte (knippe, bunt) med Herren din Gud (Jahve Elohim), och dina fienders själar ska han slunga bort som man slungar (en sten) med slungan (slangbellan).
Och Avishaj sade till David: "Gud (Elohim) har gett dina fiender i din hand idag, låt mig därför slå honom, jag ber dig, med spjutet till marken i ett slag, och jag ska inte slå honom en andra gång."
Och David sade till Achish: "Men vad har jag gjort? Vad har du funnit i din tjänare så länge som jag har varit inför dig till denna dag, att jag inte kan gå och strida mot min herre kungens fiender?"
Och när David kom till
Tsiklag, sände han av bytet till de äldste i Juda, till sina vänner och sade: "Se, en gåva till er av bytet från Herrens
(Jahves) fiender."
2 Samuelsboken (16)
och nu gör det. För Herren (Jahve) har talat till David och sagt: Genom min tjänare Davids hand ska jag rädda mitt folk Israel ur filistéernas hand och ur alla deras fienders hand."
Och de förde Ish-Boshets huvud till David i Hebron och sade till kungen: "Se, Ish-Boshets huvud, Sauls son, din fiende som sökte ditt liv, och Herren (Jahve) har hämnats min herre kungen på Saul denna dag och på hans säd (efterkommande)." [Senast någon kommit med ett huvud inför kungen var när David kom med Goliats huvud inför Saul, se . David blev belönad med en position hos kungen och i den kungliga familjen, och även befriad från skatt, se . Rechav och Baana förväntade sig troligen någon liknande belöning.]
Och David kom till Baal-Peratsim och David slog dem där och han sade: "Herren (Jahve) har brutit mina fiender framför mig, som vattnet bryter igenom." Därför kallas den platsen Baal-Peratsim (Peratsim är plural av att bryta, rämna, slå en bräsch i.)
[I detta stycke introduceras hovprofeten Natan. Han finns med under både David och Salomons regeringstid och är den troliga författaren till denna bok, se . Hans namn betyder "han gav", "given" eller "placerad". Ett centralt ord i detta kapitel är hebr. bait som betyder både hus och släkt. Användandet kan jämföras med det svenska ordet kungahus, som kan syfta på både palatset och den kungliga familjen. Löftet som Mose gett om att inta landet var nu infriat, se .] När kungen [David] satt i sitt hus [palats i Jerusalem] och Herren (Jahve) hade gett honom ro (vila) från alla hans fiender runt omkring,
Jag har varit med dig på alla dina vägar
och utrotat alla dina fiender för dig,
och jag ska göra dig ett stort namn,
som de största namnen på jorden.
sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel.
Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender. Nu säger Herren (Jahve) till dig att Herren (Jahve) ska bygga ett hus (släkt, dynasti) åt dig.
Likväl har du genom dessa handlingar allvarligt hädat Herrens (Jahves) fiender, sonen (hebr. ben) som är född till dig ska döden dö."
Och Achimaats, Tsadoqs son sade: "Låt mig löpa och bära nyheten till kungen hur Herren (Jahve) har hämnats honom hans fiender."
Och kungen sade till kushiten: "Är det väl med ynglingen Avshalom?"
Och kushiten svarade: "Min herre kungens fiender och alla som reste sig mot dig för att skada dig är som den ynglingen är."
Men hela folket kivades (tvistade) i alla Israels stammar och sade: "Kungen räddade oss ur våra fienders hand och han räddade oss ur filistéernas hand, men nu har han flytt från landet för Avshalom.
David talade till Herren
(Jahve), denna sångs ord den dag då Herren räddat honom ur alla
fienders hand, och ur Sauls hand
(grepp).
Denna sång finns också som en Psalm, se . Några skillnader:
hand – hebr. kaf , jad i .
ropa – hebr. qara , sawa i
klippa förutom – mibbalade" , zulati i . Struktur: Sången är uppbyggd som en kiasm i flera nivåer. A Inledande lovprisning,
B Guds ingripande,
C Guds trofasthet,
B´ Gud ger kraft,
A´ Avslutande lovprisning,
Halleluja (värdig att prisas, allt lov till dig)!
Jag ropade (höjde min röst i bön) till Herren (Jahve) och blev räddad från mina fiender.
Han räddade mig från min starke fiende [i Davids fall Saul, se ],
och från dem som hatade mig, för de var mig övermäktiga.
Jag förföljde mina fiender och slog dem,
jag vände inte om förrän jag gjort slut på dem.
Mina fiender drev du på flykten (du gav mig deras rygg och nacke),
de som hatade mig tystade jag fullständigt (jag högg av dem som man hugger bort en gren).
den som befriar mig från mina fiender,
den som lyfter upp (upphöjer) mig över de som reser sig mot mig,
den som räddar mig från våldets man (mannen som plundrar och terroriserar – hebr. ish chamas).
1 Kungaboken (8)
och Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt,
När ditt folk Israel är nedslaget framför fienden, när de syndar mot dig, om de vänder om igen till dig och bekänner ditt namn och ber och bönfaller till dig i detta hus,
Om det blir hungersnöd i landet, om det blir pest, om det blir rost eller mjöldagg, gräshoppor eller larver, om fienden belägrar dem i deras städers land, vilken plåga som helst, vilken sjukdom som än drabbar,
Om ditt folk går ut i strid mot sina fiender, vilken väg du än sänder dem, och de ber till Herren (Jahve) mot staden som du har valt och mot huset som jag har byggt till ditt namn,
När de syndar mot dig – för det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem till fienden så att de för bort dem som fångar till fiendens land, långt bort eller nära,
Om de kommer tillbaka till dig med hela deras hjärta och med hela deras själ i deras fienders land som förde dem i fångenskap, och ber till dig mot deras land som du gav till deras fäder, staden som du har valt och huset som jag har byggt till ditt namn,
Och Ahav sade till Elia: "Har du funnit mig, min fiende?" [Hälsningen liknar den i , men nu är det inte längre "orosstiftare" utan "fiende".]
Och Elia svarade: "Jag har funnit dig eftersom du har gett dig till att göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon.
2 Kungaboken (3)
utan Herren er Gud (Jahve Elohim) ska ni frukta och han ska befria er ur alla era fienders händer."
Och jag ska kasta bort kvarlevan av mitt arv och ge dem i deras fienders händer, och de ska bli ett rov och ett byte till alla sina fiender,
1 Krönikeboken (5)
De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sade: "Gud bröt ner mina fiender genom min hand som en flodvåg." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim.
Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden.
under tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.
Och jag förkunnar för dig att Herren ska bygga ett hus åt dig.
Välj vilket du vill ha: antingen svält i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig."
Men se, en son ska födas åt dig. Han ska bli en fridsam man, och jag ska låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring. Salomo ska han heta, och jag ska ge Israel frid i hans dagar.
2 Krönikeboken (8)
Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om och prisar ditt namn och ber och åkallar inför ditt ansikte i detta hus,
Om det blir svält i landet, om det blir pest, om det blir sot och rost, om det kommer gräshoppor och gräsmaskar, om fienderna tränger in i deras land och belägrar deras städer, ja, vilken plåga och sjukdom som än kommer,
Om ditt folk drar ut till strid mot sina fiender på den väg du sänder dem och de ber till dig, vända i riktning mot denna stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn,
Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, och man tar dem till fånga och för bort dem till något land, långt borta eller nära,
Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Joshafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädja sig över sina fiender.
Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender.
Den ogudaktiga Ataljas söner har brutit ner Guds hus. Allt som var helgat till Herrens hus har de använt till baalerna."
Under deras befäl stod en krigshär av 307 500 man, som stred med kraft och mod och var på kungens sida mot fienden.
Esra (2)
Jag skämdes för att fråga kungen om en grupp soldater och ryttare för att hjälpa oss mot fiender utefter vägen, eftersom vi hade talat till kungen och sagt: "Guds (Elohims) hand är över alla dem som söker honom och hans goda, och hans vrede är emot dem som överger honom."
Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att gå till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen.
Nehemja (5)
När nu våra fiender hörde att deras planer hade blivit kända för oss och att Gud (Elohim) hade omintetgjort deras rådslag, återvände vi till muren var och en till sitt arbete.
Jag sade vidare: "Det som ni har gjort är inte gott. Borde ni inte vandra i gudsfruktan, med tanke på förebråelserna från våra hedniska fiender?
Det hände sig när det rapporterades till Sanvallat och Tovija (Tobia) och till Geshem, araben, och till resten av våra fiender, att jag hade byggt upp muren och att det inte längre fanns några skador därinne, även om jag vid denna tidpunkt inte hade satt in dörrarna i portarna,
Och det hände när alla våra fiender, hörde om det, att alla länder runt omkring oss fruktade, och de förminskades i sina egna ögon, för de förstod att detta verk gjordes av vår Gud (Elohim).
Men när de kom till ro,
gjorde de på nytt det som var ont inför dig.
Då lämnade du dem
i deras fienders hand som fick råda över dem.
Men de ropade på nytt till dig,
och du hörde det från himlarna,
du räddade dem många gånger
i din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural].
Ester (6)
Ester svarade: "En motståndare och en fiende, denne onde Haman."
Då blev Haman skräckslagen inför kungen och drottningen.
Kopior av brevet som gavs som ett dekret i varje provins, skulle publiceras för alla människor, att judarna skulle vara redo till den dagen till att hämnas på sina fiender.
[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i och . Någon gång däremellan inträffar . Här i kapitel 9 har Mordochajs påbud nu nått alla judar i hela det Persiska riket, och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse orsakat, se , ; .] Nu i den tolfte månaden, det är månaden Adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender].
Judarna slog alla sina fiender med ett slag av svärdet och slaktade och förgjorde och gjorde vad de önskade med dem (fienderna) som hatade dem (judarna).
De andra judarna som var i kungens provinser samlade sig också och försvarade sina liv, och fick ro för sina fiender, av dem som hatade dem (judarna) slog de 75 000, men de lade inte sin hand på bytet,
dagarna när judarna hade fått ro från sina fiender och månaden som vände deras klagan till glädje och deras sorg till goda dagar. De skulle göra dessa dagar till dagar av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje) och dagar då man sänder delar [se ] till varandra och gåvor till de fattiga.
Job (3)
Varför gömmer du ditt ansikte,
och räknar mig som din fiende?
Låt min fiende stå som den skyldige,
min motståndare som orättfärdig.
Men se, han [Gud] är avståndstagande (hindrar och håller tillbaka – hebr. tenoa) mig,
han räknar mig som sin fiende.
Psaltaren (74)
Stå upp, Herre (Jahve)!
Fräls (rädda, befria) mig, min Gud (Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet (käften),
de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder har du har krossat.
[Det råa poetiska språket liknar Davids fiender vid vilda odjur vars styrka sitter i deras kraftiga käkar och skräckinjagande tänder.]
Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna,
de ska vända tillbaka och plötsligt (i ett ögonblick) bli skamsna (förödmjukade). [De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I var det psalmistens ben som skakade – i är det fienderna som är skräckslagna. I var bönen att Herren skulle vända tillbaka – i är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är "plötsligt" och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan "hur länge" i får här sitt svar. Bön förändrar allt, se .]
Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig;
låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig),
och lägga min ära i stoftet [smutskasta mig, föra mig till graven med skam, se ]. [En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se . Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se ; .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Från munnen på [små] barn och diande [spädbarn]
har du upprättat (förberett; lagt grunden till) en makt (styrka; ett starkt fäste)
på grund av dina motståndare (som ansätter dig) –
för att sätta stopp för (tysta) fienden och hämnaren. [Här jämförs små oskyldiga och renhjärtade barn med upproriska och trotsiga fiender. I sammanhanget finns även en kontrast mellan himlarna ( och ) och människorna. I jämförelse med universums storhet är även den mäktigaste av människor här på jorden som ett litet spädbarn. Jesus citerar den grekiska översättningen Septuaginta i .]
När mina fiender vänder tillbaka,
stapplar de till sin undergång inför ditt ansikte.
Fienden är borta, utrotad för alltid,
du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Fienden" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både Gimel och He i och är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.]
Hur länge måste jag grubbla (planera, rådslå) inom mig,
och dagligen (dag efter dag) ha sorg (bedrövelse) i mitt hjärta?
Hur länge
ska min fiende dominera (vara upphöjd) över mig?
Då skulle min fiende säga:
"Jag har besegrat (övermannat) honom!"
Då skulle mina motståndare glädja sig
över mitt fall (när jag vacklar och blir omkullkastad).
[beskydda/göm mig] från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) som vill förgöra mig,
mina dödsfiender (ordagrant "mina själsfiender", de som är ute efter mitt liv) som omringar mig. [Ordet "förgöra" används också om en armé som plundrar, bränner och förgör en stad som de belägrat och intagit. David känner sig omringad av fiender som snart stormar mot honom.]
Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Av Herrens
(Jahves) tjänare David, som sjöng
(ordagrant "talade") orden av denna sång, den dagen då Herren
(Jahve) räddat
(ryckt bort) honom ur greppet
(handen, dvs. makten) av alla hans
fiender och ur Sauls hand.
[David var kung när han skrev denna psalm, ändå väljer han att beskriva sig som "Herrens tjänare" vilket visar på hans ödmjuka inställning.] Jag ropade till (höjde min röst i bön, kallade på) Herren (Jahve)
– som är värdig att bli prisad –
och blev räddad från mina fiender.
Han räddade (ryckte bort) mig från min starke fiende [i Davids fall Saul, se ],
och från dem som hatade mig, för de var mig övermäktiga.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem,
jag vände inte om förrän jag gjort slut på dem.
Mina fiender drev du på flykten (du gav mig deras rygg och nacke),
de som hatade mig tystade jag fullständigt.
den som befriar mig från mina fiender,
den som lyfter upp (upphöjer) mig över de som reser sig mot mig,
den som räddar (rycker bort) mig från våldets man (mannen som plundrar och terroriserar – hebr. ish chamas).
Din hand når (söker upp och finner) alla dina fiender,
din högra hand når (söker upp och finner) alla som är mot dig.
min Gud (Elohim)! [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Till dig" och "min Gud" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet jag kan göra är att ge hela mitt liv till Gud. Det sista ordet "min Gud", "Elohim" på hebreiska, börjar även det på bokstaven Alef, men den uttalas "e". Ordet står utanför det alfabetiska mönstret vilket ger extra fokus på utropet "Min Gud".]
ב – Bet
Jag förtröstar på dig (litar, lutar mig emot, är trygg i dig),
tillåt mig inte att bli förödmjukad (komma på skam, tappa hoppet),
låt inte mina fiender triumfera (glädja sig) över mig. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet "Jag förtröstar" börjar med denna bokstav vilket förstärker hemvisten och förtröstan som tron ger.]Se mina fiender för de är många,
de hatar mig med orätt (våldsamt, grymt) hat. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Orden "Se" och "många" börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen.]
När onda människor kom mot mig,
för att äta mig levande (slita mig i stycken; ordagrant: "äta mitt kött"),
ja, då var det mina motståndare och mina fiender,
som stapplade och föll.
Och nu är mitt huvud upplyft [högt],
över mina fiender som omringar mig.
Därför vill jag [ljudligt, med trumpetstötar] offra jublets offer i hans tält (tabernakel).
Jag vill sjunga och spela till Herrens (Jahves) ära!
Jag vill upphöja dig, Herre (Jahve),
för du har dragit mig upp [som ett kärl som sänkts ned och hissats upp],
och har inte låtit mina fiender glädja sig över mig.[Hebreiska ordet för "dragit upp" är dalah. Det används för att beskriva ett kärl som sänks ned och hissas upp för att dra vatten ur en brunn. Substantivet av detta verb är just ordet för hink. Den huvudsakliga användningen i Bibeln är i betydelsen att dra upp vatten från en brunn, se och . Men i ordet finns också betydelsen att dingla och svaja. Ordet kan även betyda att sänka ned. För att hissa upp en hink måste den ju först ha halats ned. Valet av detta ord med dess dubbla betydelse beskriver träffsäkert de förändringar som karaktäriserar denna psalm. Davids livssituation skulle kunna illustreras med ett tomt kärl som varit på väg ner i brunnen, men nu har det vänt. Gud har fyllt honom och dragit upp honom, se !]
Du har inte stängt in (överlämnat) mig i fiendens hand,
utan ställer mina fötter på en rymlig plats (stora vidder, ger mig frihet). [Ordet för "stänga in" används bl.a. om hur Gud "stänger" dörren till arken, se . Applicerar vi denna psalm i ett messianskt perspektiv så kan det beskriva hur graven och döden inte kunde hålla kvar Jesus, se ; !]
Mina tider (hela mitt liv – min framtid) är i dina händer. [Uttrycket är parallellt med "i din hand lägger jag min ande". Hela mitt liv ligger i Guds hand, och han avgör min framtid. Ordet "tider" används även i uttrycket "tider av brist" under belägring, se . Även ökenperioder är tidsbestämda. Det används också i om att bära frukt i "rätt tid". Det hebreiska ordet översätts med det grekiska ordet kairos som, till skillnad från chronos som beskriver mätbar tid, handlar om en speciell tid och ett avgörande tillfälle som förändrar situationen. Efter dessa tre rader som uttrycker förtröstan på Herren, följer nu tre rader med imperativ.] Rädda (ryck bort) mig från mina fienders händer och de som förföljer (jagar) mig.
De ska inte glädja sig över mig, de som attackerar mig på falska grunder,
de som är mot mig utan skäl, och blinkar med ögonen.
[Har hemliga planer och signaler eller använder magi, se ; ]
För de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås,
de som hatar Herren (Jahves fiender).
Som de mest dyrbara ängarna försvinner de,
i rök försvinner de. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "För" med denna bokstav och binder ihop med tidigare stycken som handlat om hur Gud mättar trots tider av hungersnöd. I den andra raden som består av fem hebreiska ord börjar fyra av dem med bokstaven kaf, det är bara "rök" som inte gör det. Ordet kan både tolkas "i rök" eller "som rök", i så fall betecknar det flyktigheten i de ogudaktigas liv. Ordet för "äng" är det ovanliga hebreiska ordet "karim", troligen valt eftersom det börjar med k. En av kopplingarna till tidigare stycken kan vara att bördiga fält brinner upp, vilket orsakar hungersnöd. Även i nästa vers fortsätter samma tema. Det är i svåra tider människor behöver låna och skuldsätter sig.]
Mina fiender lever, och är många (mäktiga),
de som utan orsak hatar mig ökar i antal.
Herren ska bevara honom och upprätthålla (återge) hans liv,
han ska kallas välsignad i landet.
Inte ska du överlämna honom åt hans fienders vilja.
Mina fiender talar ont om mig:
'När ska han dö och hans namn utplånas?
Genom detta vet jag att du har behag till mig,
att min fiende inte jublar över mig.
Jag vill säga till Gud, min klippa (min ointagliga bergskam och bergsklyfta):
"Varför har du glömt mig?
Varför måste jag gå (sörjande) i mörker på grund av mina fienders förtryck?"
För du är den Gud (Elohim) som är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar)!
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå runt i sorg,
förtryckt av fienden?
från rösten av förolämparen och smädaren (från verbet "att skära och såra"),
från ansiktet [synen] av fienden och hämnaren. [Röst och ansikte kompletterar varandra, både hörsel- och synintryck påverkar. har framträdande k-ljud och i är m-ljudet framträdande. är på hebreiska miqqol meharep umageddep mipene oyeb umitnaqqem. Med hjälp av allitteration och assonans, vokalrim på bokstaven "e", kulminerar beskrivningen av fienden.]
Dina pilar är vassa – folken faller inför dina fötter –
de [sylvassa pilarna] träffar kungens fiender i hjärtat.
Han har räddat (ryckt bort) mig ur nöd (trångmål och svårigheter)
och mina ögon har fått se mina fiender (ge vika).
På grund av min fiendes röst (rop, oväsen),
på grund av de ondas förtryck,
för de kastar elände över mig
och i sin ilska förföljer de mig.
Om en fiende hade hånat mig,
hade jag uthärdat det.
Om min motståndare hade förhävt sig själv över mig
hade jag kunnat gömma mig för honom.
Sedan ska mina fiender komma tillbaka
den dag jag ropar [höjer min röst i bön].
Det vet jag, att Gud (Elohim) är för mig. []
Rädda (ryck bort) mig från mina fiender, min Gud (Elohim),
beskydda mig (sätt mig på en hög plats), långt bort från dem som reser sig upp mot mig.
för du har blivit min tillflykt,
ett starkt torn framför min fiendes ansikte.
Hör, Gud (Elohim), min röst i min klagan (hör mitt lågmälda grubblande, mitt ibland bittra ordflöde),
bevara mitt liv från fiendens terror (förskräckelse över fienden).
Säg till Gud: "Hur underbara är inte dina gärningar,
för din stora makts skull viker dina fiender undan för dig.
Gud (Elohim) reser sig (står upp),
hans fiender förskingras
de som är emot honom flyr från hans ansikte (hans närvaro).
[De tre verben är desamma som i . Här anas också uppståndelsen, se .]
Ja, han ska krossa (slå) sina fienders huvuden,
den håriga kronan (skalpen) på den som går där i sin stora skuld. [Den håriga skalpen kan syfta på det barbariska eller demoniska utseendet på dessa fiender. Här kan man också ana ett uppfyllande av den urgamla profetian från .]
så att din fot kan stampa (bada) i blod,
och dina hundars tunga kan ta del av [äta, slicka blodet från] fienderna." [; ]
Fler än hårstråna på mitt huvud,
är de som hatar mig utan orsak.
Många (starka, som ett vilddjur som knäcker ett ben i sin käke) är de som vill fullständigt släcka ut (tysta) mig,
som attackerar med sin lögn.
Vad jag inte stulit
måste jag nu ersätta det?
Kom till (nära) min själ (mitt liv, hela min person), återlös den,
betala lösensumman för mina fienders skull.
För mina fiender talar emot mig,
de som söker efter mitt liv (min själ) smider konspiratoriska planer
Öknens (ödemarkens) folk ska böja knä för honom,
hans fiender ska slicka stoftet.
Lyft upp dina steg (gå) till dessa eviga ruiner.
En fiende har gjort allt detta onda mot helgedomen.
Hur länge Gud (Elohim) ska dina motståndare få häda?
Ska dina fiender få smäda ditt namn för evigt?
Kom ihåg detta, hur fienden har hånat Herren (Jahve)
och hur dåraktiga människor har smädat ditt namn.
Han ledde dem tryggt och de fruktade inte
men havet överväldigade deras fiender.
Du har gjort oss till ett stridsämne bland våra grannar
och våra fiender ljuger (om oss) som det behagar dem.
[C´]
Jag skulle med hast underkuva deras fiender,
och vända min hand mot deras motståndare.
För se, dina fiender är i uppror
och de som hatar dig har lyft sina huvuden.
Du krossade Rahav [den Stolte – Leviatan], som någon som är slaktad (dödligt sårad),
du skingrade dina fiender med din arms styrka. [Rahav betyder stolt och används ibland som ett symboliskt namn för Egypten, se ; . Även sjömonstret Leviatan kallas Rahav, se ; ; . Det beskriver ondskan och djävulen som Gud en dag kommer att straffa, se ; ; . Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se ; ; , men Gud är den som skapar ordning, se .]
Ingen fiende
ska lura honom (plundra, utnyttja, eller behandla honom illa),
ingen hänsynslös förtryckare
ska förtrycka (förödmjuka) honom.
Du har upphöjt hans motståndares högra hand [gjort hans motståndare starka],
och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
Som dina fiender har hånat med Herre (Jahve),
som de har hånat din smordes fotsteg med.
För dina fiender Herre (Jahve),
ja dina fiender ska förgås,
alla som ägnar sig åt missgärningar ska bli kringspridda.
Mina fiender hånar mig hela dagen,
de som är arga på mig använder mig som en förbannelse.
Han frälste dem från hans hand som hatade dem;
han återlöste (beskriver en frivillig handling) dem från deras fiendes hand.
Deras fiender förtryckte dem
och de kuvades under deras händer.
Av David, en psalm
(sång ackompanjerad på strängar).
Herren
(Jahve) [Gud Fadern] förkunnar
(säger, proklamerar) [profetiskt] till min Herre
(Adonaj) [Guds Son – Jesus]:
"Sitt på min högra sida tills jag lagt dina
fiender
under dina fötter
(tills de blivit din fotpall)."
Herren [Jahve – Gud Fadern] sträcker ut din kungaspira (ditt herradöme) från Sion [Jerusalem]. [Fadern uppmanar nu sonen:]
Regera (utöka ditt rike) mitt bland dina fiender
(trots att det är fiender omkring dig).
Dina budord (hebr. mitzvot) gör mig visare än mina motståndare,
för de är alltid med mig.
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den stridsman (en man i sin bästa ålder)
som har sitt koger fyllt av dem.
De ska inte komma på skam
när de talar med sina fiender i porten. [Stadsporten var den plats där man möttes när man hade något som behövde avgöras inför domstol. Fiende här bör kanske i första hand ses som en motpart i ett rättsfall, men har också en utvidgad betydelse.]
Hans fiender ska jag klä med skam,
men på honom själv ska hans krona lysa (skina, sprida sitt klara sken). [ och är en profetia om Messias, Jesus, när han kommer i härlighet och ska regera från Sion i tusenårsriket.]
Även om jag går genom nöd (svårigheter, problem) så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft);
du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede.
Din högra hand räddar (frälser) mig.
Jag hatar dem med starkaste (fullständigt, omslutande) hat,
de har blivit mina fiender.
För fienden har förföljt min själ (mig – hebr. )
han har krossat mitt liv i grunden,
han har fått mig att bo i mörkret,
som de som har varit döda länge. []
Rädda (ryck bort) mig från mina fiender, Herre (Jahve),
jag flyr till dig för skydd.
och i din nåd (omsorgfulla kärlek - hebr. chesed)
tysta (hugg av; utplåna) mina fiender,
och förgör alla dem som plågar min själ (mitt liv, mitt inre) – för jag är din tjänare.
Ordspråksboken (2)
När en människas vägar (sätt att leva) tilltalar (behagar) Herren (Jahve),
gör han även så att hans fiender försonas (sluter fred) med honom.
Gläd dig inte när din fiende faller,
låt inte ditt hjärta glädja sig (fröjda sig i dans) när han störtar (lider nederlag).
Jesaja (8)
Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot),
den mäktige i Israel:
"Ve! Jag ska få lättnad från mina fiender
och ta hämnd för mig själv på mina motståndare.
Därför har Herren (Jahve) placerat motståndarna från Retsin på en höjd (högt upp) mot honom
och sporrat hans fiender.
Herren (Jahve) ska dra fram som en mäktig man (hjälte),
han ska uppväcka avund (nitälskan) som en stridsman,
Han ska ropa, ja, han ska ropa högt (med stark röst),
han ska bevisa sig själv mäktig (oövervinnelig) mot sina fiender.
Efter deras gärningar
ska jag återgälda dem,
raseri till hans motståndare,
vedergällning till hans fiender,
till [de avlägsna] öarna (kustländerna) ska han betala lön (ge dem deras rättmätiga straff).
Herren (Jahve) har svurit vid sin högra
och vid sin starka arm [vid sin kraft, se ]:
"Sannerligen jag ska inte längre ge din säd till mat åt dina fiender
och främlingar ska inte dricka ditt vin som du har arbetat för.
Men de gjorde uppror
och bedrövade hans helige Ande,
därför vändes han till att bli deras fiende,
han själv stred mot dem.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Ett uppror från staden.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Det kommer från templet.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Herren (Jahve) vedergäller sina fiender.
Och när ni ser detta ska ert hjärta glädja sig,
och era ben [i kroppen] ska spira (få liv) som gräs [ni ska frodas till er inre styrka]
Herrens hand (styrka)
ska bli känd [uppenbaras på ett intimt, nära och personligt sätt] för hans tjänare
– och hans vrede
för hans fiender.
Jeremia (19)
Vandra inte ut på fältet och gå inte på vägen, eftersom fiendens svärd är där, skräck på alla sidor.
Jag har övergett mitt hus, jag har kastat bort mitt arv, jag har gett det min själ älskar i hennes fiendes hand.
Hon som har burit sju tynar bort, hennes själ slokar, hennes sol har gått ned medan det ännu är dag, hon skäms och är förvirrad och återstoden av dem ska jag ge till svärdet inför deras fiender förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Herren (Jahve) sade: Om jag inte skulle frigöra dig till gott, om jag inte skulle få fienden att vädja till dig i ondskans tid, i nödens tid.
Och jag ska låta dig gå över med dina fiender till ett land som du inte känner, eftersom en eld har tänts i mina näsborrar som ska brinna över dig.
Och du själv ska upphöra från ditt arv som jag gav dig och jag ska få dig att tjäna dina fiender i landet som du inte känner, för ni har tänt en eld i min näsa som brinner för alltid.
Jag ska skingra dem med en östanvind framför fienden. Jag ska se på deras rygg och inte deras ansikte, på dagen för deras olycka.
Och jag ska göra om intet Juda rådslag och Jerusalem på denna plats och jag ska få dem att falla för svärd framför sina fiender och från deras hand som söker deras själ (liv). Och deras döda kroppar ska jag ge som mat till himlarnas fåglar och till markens djur.
Och jag ska låta dem äta köttet av deras söner och köttet av deras döttrar och varje man ska äta sin grannes kött genom belägring och ångest, varmed deras fiender och de som söker deras själar (liv) ska tränga dem.
För så säger Herren (Jahve): "Se, jag ska göra (lämna över) dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner [som du håller kära och som älskar dig] och de ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Och hela Juda ska jag ge i kungen av Babels (i den babyloniske kungens) hand och han ska föra bort dem till fångenskap i Babel och slå dem med svärd (svärdet).
Och jag ska ge hela denna stads rikedom och allt som produceras och alla Juda kungars rikedomar ska jag ge i deras fienders hand som ska ödelägga dem och ta dem och bära dem till Babel.
Och därefter förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) ska jag ge Tsidqijaho, Juda kung, och hans tjänare och folket, de som är kvar i denna stad från pesten, från svärdet och från hungersnöden, i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i händerna på era fiender och i händerna på dem som söker era själar (liv), och han ska slå dem med svärdsegg, han ska inte skona dem, inte ha medlidande, inte ha förbarmande.
Alla dina älskare har glömt bort dig, de söker inte efter dig, eftersom jag har skadat dig med fiendens sår, med den grymmes tuktan, för din stora synd då dina överträdelser har förökats.
Så säger Herren [till henne]: "Håll tillbaka din klagan (sorgerop),
och fäll inga fler tårar,
för du ska få din lön [din genuina ånger har gett resultat]",
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
"Dina barn ska återvända från fiendelandet.
ska jag ge i deras fienders hand och i handen på dem som söker deras själar (liv), och deras kroppar ska bli mat åt himlarnas fåglar och till markens djur.
Och Tsidqijaho, Juda kung och hans furstar ska jag ge i deras fienders hand och i handen på dem som söker deras själar (liv), och i handen på Babels kungs armé som har gått upp från er.
Så säger Herren (Jahve): Se jag ska ge farao chafra, Egyptens kung i hans fienders hand, och i handen på dem som söker hans själ (liv) som jag gav Tsidqijaho, Juda kung, i Nebukadnessar, Babels kungs hand, hans fiende som sökte hans själ (liv).
Och jag ska göra Elam förfärade inför deras fiender och framför dem som söker deras själar (liv), och jag ska föra ondska över dem, min häftiga vrede förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.
Klagovisorna (15)
Hon [Jerusalem, som liknas vid en änka] gråter bittert i natten
hennes tårar rinner över kinderna.
Det finns ingen som tröstar henne;
alla hennes älskare [länderna runt omkring som tidigare sett upp till Jerusalem] är borta.
Alla hennes vänner har förrått henne;
de har blivit hennes fiender. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för "gråter" börjar med denna bokstav och ger bilden av ett sorgehus där man sitter "shiva" vilket betyder att man sitter på golvet och sörjer utan att låta sig tröstas.
Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att "känna sig låg" får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting innan den som är i sorg är redo att prata. Den bibliska bakgrunden till denna sed finns i där Jobs vänner satt tysta en vecka tills Job inledde samtalet, se .]
Hennes motståndare har blivit huvud (den som leder)
hennes fiender känner sig trygga (bokstavligt "har det enkelt eller lätt").
För Herren (Jahve) har låtit
alla hennes överträdelser drabba henne [Jerusalem],
hennes unga barn (dibarn) har gått i fångenskap
framför motståndaren. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "hennes" som börjar med denna bokstav, detta belyser att hon inte längre kan se Gud som ger vårt liv rätt perspektiv utan istället ser hon bara allt som ger sorg och därmed förstärks sorgen ytterligare. I sorg, och särskilt i början, får man ett tunnelseende och saknar förmåga att uppfatta något av omgivningen. Man har bara ett enda, den tunga sorgen, för ögonen.]
Hennes rituella orenhet fanns i hennes kläder [],
hon reflekterade inte över sin framtid.
Hennes fall är uppseendeväckande (stort, oväntat),
ingen tröstar henne.
Se, Herre (Jahve) till mitt lidande,
för fienden har gjort sig stor. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "rituella orenhet" med denna bokstav, och förstärker här att rebelliskheten, det som inte behagar Gud, har fått infiltrera ohämmat.]
Över allt detta gråter jag.
Mina ögon, mina ögon svämmar över av vatten
eftersom tröstarna är långt borta från mig,
även den som skulle vederkvicka min själ.
Mina söner (barn) är övergivna
eftersom fienden har segrat. [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "Över allt detta" som börjar med denna bokstav först i meningen men även ordet för "öga" som sedan upprepas två gånger har samma första bokstav. Eftersom bokstaven dessutom symboliserar en vattenkälla och ögonens tårar beskrivs som en outsinlig källa som svämmar över, finns det en mycket tydlig koppling mellan bokstaven ajin och innehållet i denna vers. Tårar är sorgeprocessens tecken.]
De [mina fiender] har hört min jämmer och suckan,
det finns ingen som tröstar mig.
Alla mina fiender har hört om min plåga
och gläder sig, för du har gjort det.
Må du låta den dagen komma som du har förkunnat,
då de [mina fiender] ska bli som jag [drabbas av motsvarande vredesdom]. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "De har hört" som börjar med denna bokstav. Det förstärker både den egna plågan och önskan om att samma straff ska drabba fienden.]
I brinnande vrede har han huggit av
alla Israels horn [horn symboliserar makt].
Han har dragit tillbaka sin högra arm
mitt framför fienden. [Gud beskyddar inte längre från fienden.]
Han har låtit det brinna i Jakob som en flammande eld
som äter upp och förtär allt omkring sig. [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är "huggit av". Det betyder att när Gud tar bort sitt beskydd, så försvinner också källan till vår förmåga att förbli uthålliga och rakryggade i omständigheterna, själva drivkraften för oss har blivit avhuggen, kapad.]
Han har spänt sin båge som en fiende,
där han står med sin högra hand som en åklagare
och har dödat allt som var skönt för ögat (vackert att se på).
I dottern Sions [Jerusalems] tält [invånare]
har han utgjutit sin vrede som eld. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "spänt sin båge" börjar med denna bokstav.]
Herren (Adonaj) har blivit som en fiende;
han har uppslukat Israel.
Han har slukat alla hennes palats,
han har förstört alla hennes starka fästen
och han har mångfaldigat sorgen
och klagandet bland Juda döttrar. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "har blivit" som börjar med denna bokstav, detta belyser att man inte längre kan se Gud som ger vårt liv rätt perspektiv. Istället ser man bara allt som ger sorg. Nu är till och med Gud en fiende och därmed förstärks sorgen ytterligare.]
Herren (Adonaj) har förkastat sitt altare,
han avskydde sin helgedom.
I fiendens hand har han gett
palatsens murar [som ska skydda mot intrång],
de har väsnats i Herrens (Jahves) hus
som på en högtidsdag. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "har förkastat" och förstärker hur illa detta är i Herrens ögon. Vid de tre stora vallfartshögtiderna samlades stora skaror i Jerusalem och larmet av alla människor under dessa dagar skilde sig markant från alla andra dagar.]
[I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 2 och även i 3 och 4 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se . Denna alteration förstärker det kiastiska mönstret i Klagovisorna.] Alla dina fiender
har öppnat munnen på vid gavel över dig,
de visslar och gnisslar tänder;
de säger: "Vi har slukat henne,
detta är verkligen den dagen som vi väntat på (sett fram emot),
vi har funnit och sett den." [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "har öppnat munnen på vid gavel" som börjar med denna bokstav, och förstärker fiendens överlägsenhet.]
Herren (Jahve) har gjort det han planerat;
han har uppfyllt (utfört) sitt ord []
såsom han befallde i forna dagar (öster),
han har omstörtat dig [Jerusalem] utan medlidande.
Han har gjort det möjligt för dina fiender att glädjas över dig,
han har upphöjt din fiendes horn.
[Horn är en bild på makt.] [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "har gjort" som börjar med denna bokstav. Det betonar att det som Herren bestämt slutligen måste ske. Nu är hans långmodighet slut.
Här används ordet kedem för forna dagar. Det betyder egentligen öster och i detta väderstreck ligger att samtidigt se både bakåt och framåt. Att göra bokslut med det som varit och fullfölja det som behöver avslutas, samtidigt som man ser framåt mot nya visioner.]
Som på en högtidsdag (bestämd dag, en avtalad tid) har du kallat samman
terror mot mig på alla sidor.
På Herrens (Jahves) vredes dag
kan ingen fly undan eller överleva.
Dem som jag har burit och uppfostrat (mina barn)
har min fiende uppslukat. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Orden "kallat samman" börjar med denna bokstav. Ordet "moed" används här och det betyder en bestämd tid för ett möte. Herrens högtider i kallas för "moed".]
[I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 3 och även 2 och 4 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se ] Alla våra fiender har öppnat sina munnar
på vid gavel mot oss.
De har jagat mig frenetiskt som en fågel,
de är mina fiender utan anledning.
Jordens kungar trodde inte,
inte heller jordens inbyggare,
att motståndare och fiender
skulle gå in genom Jerusalems portar. [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "inte" med denna bokstav och förstärker hur osannolik hela situationen upplevs. Detta skulle inte kunna hända. Det är en vanlig reaktion och upplevelse när man bearbetar ett trauma.]
Hesekiel (2)
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom dina fiender har sagt mot dig: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) också de urgamla höga platserna [ockulta offerplatserna för Baal och Ashera] är vår egendom,
När jag för dem tillbaka från folken och samlar dem från deras fienders länder, visar jag min helighet genom dem inför många hednafolks ögon.
Hosea (1)
Israel har kastat av sig det som är gott,
fienden ska jaga honom.
Amos (1)
Trots att de går i fångenskap framför sina fiender,
ska jag där befalla svärdet och det ska slakta dem,
och jag ska hålla mina ögon på dem
för ont och inte för gott.
Mika (6)
Men sedan en tid har mitt folk rest sig upp
som en fiende,
med klädnaden tar ni också manteln
från dem som går förbi i trygghet,
så att de ser ut som en man som kommer tillbaka från ett krig.
Våndas och föd dotter Sion,
som en kvinna i födsloarbete,
för nu ska du gå fram,
ut ur staden och du ska vistas på fältet [oskyddat]
och ska komma ända till Babel,
där ska du bli räddad,
där ska Herren (Jahve) återlösa dig
från dina fienders hand.
Låt din hand vara upplyft över dina motståndare
och låt alla dina fiender bli avhuggna.
För sonen föraktar (förkastar) sin far,
dottern reser sig upp mot sin mor
sonhustrun mot sin svärmor,
en mans fiender är hans egna familjemedlemmar.
Gläd dig inte över mig,
du min fiende.
När jag har fallit,
har jag rest mig upp igen.
[Ordagrant "när jag har fallit, har jag rest mig" – verbformen förstärker att återupprättelsen sker snabbt.]
När jag sitter i mörker,
är Herren (Jahve) mitt ljus.
Sedan ska min fiende se det
och skam ska täcka henne.
Vem sade till mig.
"Var är Herren din Gud (Jahve Elohim)?"
Mina ögon ska skåda på henne,
nu ska hon bli nedtrampad som smutsen på gatan.
Nahum (4)
[Det inledande stycket () är väl strukturerat på många plan. Stycket formar en kiasm i sju steg med centrum kring . Den sista bokstaven i , a, 2b och 3c är JHVH – Herrens personliga namn. Det numeriska värdet för dessa fyra bokstäver är 10 (Jod), 5 (He), 6 (Vav) och 5 (He). Summan ger talvärdet 26, vilket är samma nummer som antal ord för dessa fyra rader ()! Totalt nämns JHVH sju gånger, och med denna bibelkod blir det totalt åtta gånger.
Det finns även ett alfabetiskt mönster av halva alfabetet, från den första bokstaven Alef i till den elfte bokstaven Kaf i . Dock bryts mönstret i (Zajin) och 6a (Jod). I återfinns Jod efter prefixet Vav (och). Följande stycken i GT har alfabetiska mönster, se ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; .]
א – Alef
Gud (El)
är nitälskande [låter inte dela sin plats med avgudar, se ; ]
och en hämnare
är Herren (Jahve).
En hämnare är Herren (Jahve)
och full av vrede.
En hämnare är Herren (Jahve) mot sina ovänner,
och han har sparat sin vrede till sina motståndare.Men med en störtflod [som flödar över],
ska han göra ett ett fullständigt slut (hebr. kalah) på hennes plats [förinta Nineve],
och mörker ska förfölja (jaga) hans fiender. [Här i slutar det alfabetiska mönstret. Den tionde bokstaven Jod återfinns i i huvudordet "känner", men prefixet Vav (används). Den elfte bokstaven Kaf återfinns i ordet "fullständig förödelse" i . Placeringen gör att den inledande frasen "med en störtflod" skulle kunna kopplas till föregående vers. De två orden är ordagrant "och-med-flod överflöda" och då formar det en parallell till "känna" och att Herren fullständigt omsluter dem som tar sin tillflykt till honom.]
Du [Nineve] ska bli drucken, du ska svimma [bild för nederlag i strid, se ; ; ],
även du ska söka ett värn (starkt skydd, en tillflykt) från dina fiender.
Se ditt folk i din mitt är som kvinnor [fysiskt svagare än starka soldater],
ditt lands portar står vidöppna för dina fiender,
elden har slukat dina grindar.
Sefanja (1)
Herren (Jahve) har tagit bort domarna mot dig,
han har kastat ut fienden.
Herren (Jahve), Israels Konung, bor mitt ibland (nära intill) dig,
ni ska inte längre frukta (uppleva) något ont."
fiende
