0136 – אֲדֹנָי (adånaj)

Herren, Herre


Typ:
Hebreiska: אֲדֹנָי (adånaj)
Ursprung: an emphatic form of H113 (אָדוֹן)
Användning: 440 ggr i GT

Engelsk översättning

Lord
(my) Lord

Engelsk beskrivning

1) my lord, lord
1a) of men
1b) of God
2) Lord-title, spoken in place of Yahweh in Jewish display of reverence


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (440 st)


Abram sade: "Herre, Herre (Adonai Jahve) vad ska du ge mig? Du ser att jag går bort barnlös och han som ska ta över ägodelarna i mitt hus är Eliezer från Damaskus."
Han sade: "Herre, Herre (Adonai Jahve) hur ska jag veta (kunna känna till) att jag ska ärva det?"
Sedan frågade Abraham: "Eftersom jag har beslutat mig för att börja tala med Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) så fortsätter jag, trots att jag bara är stoft och aska.
Då sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag fortsätter fråga! Vad händer om det bara är 30 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 30."
Abraham sade: "Eftersom jag har beslutat mig för att börja tala med Herren så fortsätter jag. Vad händer om det bara är 20 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 20."
Till sist sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag frågar en gång till! Vad händer om det bara är 10 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 10." [Abraham ber inte bara för de rättfärdiga i staden utan för alla där. Gud vill rädda hela platsen om det finns 10 rättfärdiga där.]
Lot sade till dem: "Inte så min herre,
Avimelech hade inte kommit nära (inte haft något intimt umgänge eller samlag med) henne och han sade: "Herre (Adonai), vill du slå även ett rättfärdigt land?
Då sade Mose [och kom med ännu en ursäkt] till Herren (Jahve): "Min Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt), jag har så svårt att uttrycka mig. Jag har aldrig varit bra med ord, varken förut eller efter att du har talat till din tjänare. Jag stakar mig och stammar (är långsam att tala och har en trög tunga)."
[Ursäkterna är slut och nu säger Mose rent ut att han inte vill gå.] Men Mose sade: "O, min Herre (Adonai), skicka ditt budskap med någon annan, vem som helst."
Då vände sig Mose på nytt till Herren (Jahve) och sade: "Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt), varför har du låtit så mycket elände komma över detta folk? Varför har du sänt mig?
Du förde dem in och planterade dem
    på bergen av ditt arv,
platsen Herre (Jahve) som du har gjort för dig själv att på bo på,
    det heliga (templet) Herre (Adonai) som dina händer har förberett.
Och han sade: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon Herre (Jahve), jag ber dig (vädjar), låt Herren (Jahve) gå i vår mitt, för det är ett styvnackat folk, och förlåt våra överträdelser och synder, och ta oss som din arvedel."
Och nu, jag ber dig, Herrens (Adonais) makt, i enlighet med vad du har talat och sagt:
"Herre Herre (Adonai Jahve) du har börjat att visa din tjänare din storhet och din starka (mäktiga) hand, för vilken gud finns i himlarna eller på jorden som kan göra det du gör och dina mäktiga gärningar?
Och jag bad till Herren (Jahve) och sade: "Herre (Jahve) utrota inte ditt folk och din arvedel som du har återlöst genom din storhet, som du har fört ut ur Egypten med en mäktig hand.
Se, hela jordens Herres (Adonais) förbundsark går före er över Jordan. [Josua fortsätter och ger anledningen till att de kan lita på att de ska segra:] "Se, arken! Hela jordens Herres (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) förbundsark ska gå framför er i [ner i] Jordan [floden].
Och det ska ske att när prästerna som bär Herrens (Jahves) förbundsark sätter sina fotsulor i Jordans vatten, då ska hela jordens Herre (Adonai) låta Jordans vatten skäras av, även vattnet som kommer uppströms ifrån och det ska stå i en hög. [Detta påminner om hur de korsade Röda havet, se 2 Mos 14.]
Och Josua sade: "Ack, Herre, Herre (Adonai Jahve) varför har du överhuvud taget fört ditt folk över Jordan? För att lämna oss i händerna på amoreerna och få oss att förgås? Det hade varit nog om vi hade fått bo på andra sidan Jordan.
Herre (Adonai) vad ska jag säga efter att Israel har vänt sin rygg mot sina fiender?
Gideon svarade: "Men, Herre (Adonai), hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj."
[David blir djupt rörd när han hör Natan berätta visionen från Herren om att en ättling till honom ska bygga Herrens tempel. Han går till uppenbarelsetältet där arken finns och sätter sig ned i Guds närvaro.] Då gick kung David in och satte sig ner inför Herren. [Troligtvis i tabernaklet.] Han sade [frågade bedjande till Gud]: "Vem är jag, Herre Gud (Adonai Jahve),
    och vad är mitt hus (min familj, släkt),
    att du har fört mig ända hit [till att bli kung över Israel]?
Du har talat om detta som om det vore något litet i dina ögon (som om inte detta vore tillräckligt), Herre Gud (Adonai Jahve). Du har nu också talat om [framtiden för] din tjänares hus, är detta undervisning för människan, Herre Herre (Adonai Jahve). [Människan är ordagrant "Adam" och kan syfta på löftet om en Frälsare i 1 Mos 3:15.]
Vad mer kan David säga till dig? [Detta är den tredje retoriska frågan. David refererar nu sig själv i tredje person, det är ett sätt att förstärka att han underordnar sig Gud, och perspektivet skiftar nu till att också vara Guds perspektiv. Ordet "känner" kan också översättas "du har behandlat mig på ett speciellt sätt".] Du känner din tjänare, Herre Gud (Adonai Jahve). [Ps 94:11; 139:1]
Därför [på grund av löftet om ett evigt hus] är du [har du alltid varit] stor Herre Gud (Adonai Jahve) – för ingen är som du, och ingen [annan] Gud (Elohim) finns förutom (utöver; bortsett från) dig, efter allt vi har hört med våra [egna] öron.
Och nu Herrarnas Herre (Adonai Jahve), du ensam är Gud (Elohim) och dina ord är sanning, och du har lovat dessa goda ting (ord – hebr. davar, kan betyda både ord och sak, ting, föremål) till din tjänare.
Låt det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus så att det kan bestå för evigt inför dig, för du Herrarnas Herre (Adonai Jahve) har talat det och genom din välsignelse låter du din tjänares hus vara välsignat för evigt."
Att Salomo bad om detta i sin bön var välbehagligt (gott) inför Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt),
Och Salomo vaknade, och se, det var en dröm, och han kom till Jerusalem och stod framför Herrens (Jahves) förbundsark och offrade brännoffer och offrade shalomoffer och gjorde en fest för alla sina tjänare.
För Herren (Jahve) hade låtit araméernas armé höra ett ljud av vagnar och ett ljud av hästar och av en stor armé, och de sade till varandra: "Se, Israels kung har värvat (mot betalning lejt mot oss) hettiternas kungar och egyptiernas kungar, för att komma över oss."
Låt oss nu göra ett förbund med vår Gud (Elohim) och driva bort alla hustrur och sådana som är födda av dem, i enlighet med Herrens (Adonais) råd, och med dem som fruktar (vördar) vår Guds befallningar. Och låt det göras i enlighet med undervisningen (Tora – de fem Moseböckerna).
Jag besvär dig Herre (Adonai), låt ditt öra vara uppmärksamt på din tjänares bön och på dina tjänares böner som har sin glädje i att vörda och se upp till ditt namn. Ge din tjänare framgång idag och bevilja honom oändlig nåd (barmhärtighet) inför denna man. [Ordet för nåd här är hebr. rachamim och översätts också till barmhärtighet. Det förekommer bara i plural och används om Guds oändliga nåd, se Ps 25:6.] Vid denna tid var jag kungens munskänk. [En munskänk fanns i kungens närhet och fungerade som en livvakt. Bland uppgifterna var bland annat att kontrollera leveranser av mat och vin, besöka leverantörer och även provasmaka mat och dryck innan kungen åt.]
När jag sett över situationen, reste jag mig och sade till ädlingarna, ledarna och resten av folket: "Var inte rädda för dem. Kom ihåg vår stora och respektingivande Herre (Adonai) och strid för era bröders skull, för era söner, era döttrar, era hustrur och era hem."
[Guds respons:]
Han som sitter (bor, sitter på tronen) i himlen ler (skrattar),
    Herren (Adonai) förlöjligar dem.
    [Han härmar dem för att visa parodin i människans försök att göra revolt mot Gud.]
Jag säger till Herren (Jahve): "Du är min Herre (Adonai),
    jag har inget gott (ingen lycka, glädje, rikedom) utanför dig." [Psalmisten uttrycker sitt fulla beroende av Gud. Här finns inte plats för kompromiss och religionsblandning. Ordet gott innefattar allt från moralisk godhet till materiellt välstånd. Hos Gud finns godhet, glädje, lycka, välbehag och allt skönt och vackert.]
Kommande släkten ska tjäna honom,
    det ska berättas om Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) för nästa generation (släkte).
[Vers 9‑11 är Davids bön. Den första raden tilltalar Gud i andra person, här används det personliga gudsnamnet Jahve. Den andra raden talar om Gud i tredje person, här används namnet Adonai. Det beskriver en relation mellan en slav och en herre. De två uttrycken speglar psalmens dubbla roll som både en personlig tacksägelsepsalm och ett vittnesbörd.] Till dig Herre (Jahve), ropade jag (höjde jag min röst i bön),
    till Herren (Adonai) vädjade jag om nåd (oförtjänt kärlek; favör):
Herre (Adonai), hur länge ska det dröja innan du ser [och agerar]?
Rädda (ta tillbaka) mig från deras förgörelse,
    mitt liv från de unga lejonen [som vill slita mig i stycken].
Du har sett allt [deras planer, allt hyckleri], Herre (Jahve) – var inte tyst;
    min Herre (Adonai), var inte långt borta från mig!
Vakna, stå upp till mitt försvar,
    min Gud (Elohim) och Herre (Adonai), för min talan.
men Herren (Jahve) [är inte förfärad, han] ler [Ps 2:4],
    för han vet (ser) att hans dag kommer.
    [Hans dag kan syfta på Herrens dag eller den dag då den ondes planer och makt stoppas.][Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet "konspirerar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att agera. Det finns även koppling till nästa grupp som visar på vad som kommer hända med de ogudaktiga. Både vers 14 och 15 börjar med ordet svärd, och beskriver hur det vänds och går in i deras eget hjärta. Det nästföljande stycket, vers 14‑15, är också längre än normalt och har tre rader istället för två.]
Herre (Adonai), inför dig [helt öppet] är all min längtan,
    min klagan (mitt suckande) är inte dold för dig.
    [Texten indikerar ett tydligt underförstått: "Nej, den är verkligen inte dold!"]
För jag sätter mitt hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar min blick mot) Herren (Jahve),
    du ska svara mig Herre (Adonai), min Gud (Elohim).
Skynda till min hjälp [nu på en gång],
    min Herre (Jahve), min frälsning. [Psalmen avslutas med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
Så nu, vad ska jag sträva efter (vänta på, sätta mitt hopp till) Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt)?
    Du är mitt enda hopp (jag ser med förväntan fram mot vad du ska göra)! [Det finns en parallellism och en kontrast mellan de två raderna i vers 8. Verbet qavah, översatt "sträva efter", i första raden och substantivet tohelet, översatt "hopp" i andra raden är synonymer. Men de används som en kontrast. Först ställs en fråga vad en människa ska söka och sträva efter. Svaret på den gavs i föregående vers och visade sig vara ingenting. Denna värld är en skuggbild och samlade rikedomar försvinner, se vers 7. Det krävs ett paradigmskifte och psalmisten skiftar från "vad" till "vem". Istället för att vänta på någonting materiellt vänds hoppet till en person. Insikten om att livet är kort ger inte slutsatsen att försöka njuta av det så mycket man kan så länge man kan. Istället leder det till Gud. Han ger fullständig tillfredsställelse både i detta jordeliv och i evighet.]
Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av Gud, se Matt 5:3],
    men Herren [Jahve] tänker på mig ("väver" – planerar, tänker och räknar ut för mig).
Min hjälp och min befriare är du,
    min Gud (Elohim) – dröj inte!
Vakna upp! Varför sover du Herre (Adonai)?
    Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
    [Jesus sov mitt i stormen, se Matt 8:23.]
Herre (Adonai) öppna du mina läppar
    och min mun ska förkunna ditt lov.
Dock, Gud (Elohim) är verkligen min hjälpare,
    Herren (Adonai) är den som upprätthåller min själ (håller mig vid liv).
Herre (Adonai) fördärva och dela deras tunga (förvirra och förbrylla deras tal) [1 Mos 11:1‑9],
    för jag ser våld och kiv i staden,
Jag vill tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig bland folken Herre (Adonai),
    jag vill sjunga ditt lov bland folkslagen.
[Psalmen började med en bön att befria från fiender, se vers 2‑6, och fortsatte med bön mot dem, vers 9‑11. Nu kommer några uppseendeväckande fraser som inleds med en bön att inte förgöra motståndarna. Syftet kan vara detsamma som efter Josuas död då Gud inte genast drev undan kananéerna, utan lät dem vara kvar. Hotet från fienden gjorde att israeliterna vandrade på Guds väg, se Dom 2:20‑23.] Slakta dem inte för att mitt folk inte ska glömma,
    låt dem vandra hit och dit genom din makt.
Slå ner dem, Herre (Adonai) vår sköld,
och du Herre (Adonai) visar nåd (omsorgsfull kärlek),
    men kommer också att löna var och en efter vad han gjort.
    [Guds styrka innehåller både nåd och dom.]
Om jag hade sett någon synd i mitt hjärta,
    så skulle Herren (Adonai) inte höra.
Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) talade sitt ord.
    En stor mäktig armé av kvinnor sprider (proklamerar) de glada nyheterna: [Syftar antagligen på alla kvinnorna som dansade och lovsjöng Gud under ledning av Mirjam efter segern över Egyptens armé, se 2 Mos 15:20.]
Guds (Elohims) vagnar [för striden] är tiotusentals, tusen och åter tusen,
    Herren (Adonai) är mitt ibland dem, i helighet som på Sinai.
    [Tankarna går till Egyptens militär med vagnar, se 2 Mos 14‑15, men Guds härskara är större, se Ps 20:8; 2 Kung 6:15‑17.]
Välsignad vare Herren (Adonai) [han är värdig vårt lov]!
    Dag efter dag bär han oss (våra bördor),
    Gud (El – den Mäktige) är vår frälsning (räddning). Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Vår Gud (El) är en Gud (El) som befriar (frälser),
    hos Herrarnas Herre (Jahve Adonai, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)
    finns befrielse (räddning) från döden.
Herren (Adonai) säger: "Från Bashan [Hermon, ormens plats, se vers 15] ska jag föra tillbaka dem,
    föra dem tillbaka från havets djup [som ofta representerar kaos],
Jordens riken, sjung till Gud (Elohim),
    spela till Herrens ära! Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Må de som sätter sitt hopp till dig, inte skämmas för min skull,
    Herre Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot).
Låt inte dem som söker dig hamna i förvirring genom mig,
    Israels Gud (Elohim).
För du är mitt hopp (den som gett och ger mig framtidstro)
    Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) Herre (Jahve, Guds namn),
min förtröstan (trygghet) ända från min ungdom. [Vers 5 är fint strukturerad. Den ramas in av två substantiv som är synonymer och centralt finns Herren Gud – Adonai JHVH. Hopp (hebr. tikvah) handlar om det som vi ser fram emot. Förtröstan (hebr. mibtach) om personen vi ser till för vårt hopp.]
Jag ska komma med dina mäktiga gärningar Herre Gud (Adonai Jahve).
    Jag ska komma ihåg din rättfärdighet, din ensam (exklusiva rättfärdighet).
Liksom när man vaknar upp ur en dröm, ska du Herre (Adonai)
    – när du står upp –
    förakta deras skuggbilder (yttre sken; illusioner) [som om de vore fantasier].
Men när det gäller mig så är gott att vara nära (dra mig nära; närma mig) Gud (Elohim).
    Jag har gjort Herren Gud (Adonai Jahve) till min tillflykt [jag sätter mig hopp och min förtröstan till honom].
    Jag ska förkunna (återge, resonera, uttala mig) [se vers 15] om alla dina verk. [Frasen "vad gäller mig" (hebr. va ani) är identisk med inledningen i vers 2 och återfinns även i vers 22 och 23.]
På min nöds dag [då jag var trängd och mötte svårigheter]
    frågade jag efter (sökte; tog jag min tillflykt till; trädde jag fram inför) dig, Herre (Adonai),
    på natten var min hand [oavbrutet] utsträckt utan att domna bort [tröttna, bli hjälplös eller svag].
Min själ (hela min varelse – hebr. nefesh) vägrar att låta sig tröstas [jag ville inte bli tröstad].
[Utifrån dessa noggranna efterforskningar formuleras sex frågor:]
Ska Herren (Adonai) förkasta oss för evigt?
    Ska han någonsin igen ge oss nåd (välvilja, favör)?
Sedan vaknade Herren (Adonai) upp som ur en sömn,
    som en mäktig man som återhämtat sig från vinets berusning.
Betala tillbaka, ge igen sjufalt för deras förebråelser mitt bland våra grannar (i deras famn),
    för förebråelserna som de slungade mot dig, min Herre (Adonai).
Visa nåd (oförtjänt kärlek) mot mig Herre (Adonai),
    för till dig ropar jag (höjer jag min röst i bön) hela dagen.
Din tjänares själ fröjdar sig (är glad),
    för till dig Herre (Adonai) lyfter jag upp min själ.
För du Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) är verkligen god och förlåtande,
    du visar stor nåd (kärleksfull omsorg, trofasthet) till alla som ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till dig.
Det finns ingen som kan jämföras med dig bland gudarna (elohim), Herre (Adonai),
    de har inte ens några gärningar (de gör ingenting).
Alla hednafolk som du har gjort ska komma och tillbe (falla ner inför) dig, Herre (Adonai),
    och de ska ära ditt namn. [Upp 15:4]
Jag vill tacka (med öppna händer prisa) dig Herre (Adonai), min Gud (Elohim), av hela mitt hjärta,
    och jag vill ära ditt namn för evigt.
Men du Herre (Adonai) är en Gud (El) som är
    barmhärtig (är nådig och har ett starkt känslomässigt band med oss) och ger favör (generös i nåd),
        sen till vrede
    och överflödar i (är rik på) nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning. [I denna vers finns 3 olika ord för nåd för att beskriva den så mångsidigt som möjligt. Herren både är nåd och ger nåd på alla upptänkliga sätt. Nåd och sanning, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Var är din tidigare nåd (omsorgsfulla kärlek) Herre (Adonai),
    som du i din trofasthet svor (gav din ed på) till David?
Herre (Adonai), kom ihåg hånet mot din tjänare,
    hur jag bar så många människors hån i min famn,

Frågan "Hur länge?" binder ihop bok tre och fyra, se Ps 89:47 och Ps 90:14. Psalm 90 är den enda psalmen som anger Mose som författare. Moses sång finns nämnd i 5 Mos 31:30‑32:43. Titeln gudsman används om Elia, Elisha och Mose. Sången ramas in av Herren (Jahve) och Gud (Elohim), se vers 2 och 17. Författare: Mose Citeras: Vers 5 citeras i 2 Pet 3:8 Struktur:
1. Lovprisning till den evige Guden, vers 1‑2
2. Kom ihåg hur kort livet är, vers 3‑6
3. Guds vrede, vers 7‑12
4. En upprättad relation, vers 13‑17

En bön av gudsmannen Mose (Moshe).
-
[Vers 1b‑2 formar en kiasm som ramas in av "du", följt av generation/evighet och centralt jorden.] Du Herre (Adonai) har varit vår tillflyktsplats
från generation till generation.
Låt din nåd (ditt välbehag, din favör) Herre (Adonai) vår Gud (Elohim) komma över oss.
    Upprätta över oss våra händers arbete,
    ja våra händers arbete må du upprätta det.
    [Om inte Gud är med oss i vårt arbete, arbetar vi fåfängt och förgäves.]
Men du Herre Herre (Jahve Adonai), handla med mig för ditt namns skull,
    eftersom din nåd (omsorgsfulla kärlek) är god, rädda (lyft upp) mig du,
Herren [Guds Son, Jesus] är på din högra sida. [Fadern proklamerar nu vad sonen ska göra:]
Han ska krossa kungar på sin vredes dag.
Herre (Adonai), hör min röst,
    låt dina öron höra mina böners ljud (enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp).
Om du, Herre (Jah – kortformen av Jahve; betecknar att han alltid har existerat),
    skulle hålla fast vid (föra räkenskap över) våra synder,
    vem skulle då kunna stå inför dig [på domens dag]?
Hela min varelse (min själ) [väntar/längtar] efter min Herre (Adonai),
    mer än väktarna efter morgonen,
    mer än väktarna [längtar] efter morgonen.
    [Versen saknar verb, men det följer underförstått med från vers 5, men med ett nytt objekt – min Herre.]
O, Herre, Herre (Jahve Adonai) min frälsnings styrka,
    som har hållit en skärm över mitt huvud (skyddat mitt huvud som med en hjälm) under stridens dagar,
För mina ögon är vända till dig O, Gud, min Herre (Jahve Adonai),
    i dig har jag min tillflykt, utgjut inte min själ (släck inte mitt liv, låt det inte rinna bort).
Vad menar ni med att krossa mitt folk
    och göra de fattigas ansikten hålögda?"
Förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot).
därför ska Herren (Adonai) slå av kronan från dottern Sions huvud,
    och Herren (Jahve) ska blotta hennes hemliga delar (nakenhet)."
På den dagen ska Herren (Adonai) ta bort deras anklars tapperhet och hårbanden och halsbanden,
Efter det att Herren (Adonai) har tvättat bort smutsen från Sions döttrar och har rensat bort Jerusalems blod från hennes mitt med domens ande och med brinnande ande,
[Kung Ussia var en god kung i det stora hela och gjorde mycket bra, se 2 Krön 27:2. Dock slutade hans liv i förödmjukelse. Han överskred den gräns som Gud hade satt upp att ingen kung också skulle vara präst – detta skulle inte ske förrän Messias kommer som både var kung och präst. Han blev leprasjuk de sista åren, se 2 Krön 26:20. Profeten Jesaja hade all anledning att vara missmodig och desillusionerad vid kung Ussias död. Dock finns det en högre tron än den mänskliga tronen!] Det år kung Ussia dog [ca 740 f.Kr.] såg jag [i en vision] Herren sitta högt och upphöjd på en tron, och släpet av hans mantel uppfyllde templet.
Och jag hörde Herrens (Adonais) röst säga: "Vem ska jag sända?
    Och vem ska gå för oss [finns det verkligen någon som kan bli vår budbärare]?"
    Då svarade jag: "Här är jag, sänd mig." ["Här är jag", hebr. hineni, är ett uttryck med innebörden "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se även 1 Mos 22:1.]
Då sade jag: "Herre (Adonai), hur länge?" Han svarade:
Till dess städerna ligger öde
    och utan invånare,
husen är utan människor,
    och landet är fullständigt öde.
Så säger Herren, Herren (Adonai Jahve):
Det ska inte inträffa (ska; ordagrant: "resa sig"),
    det ska inte ske.
Därför ska Herren (Adonai) själv ge er ett tecken: Se, jungfrun (den unga ogifta kvinnan) [som ännu inte varit med någon man] ska bli havande och föda en son, och [hon] ska ge honom namnet Immanuel (Gud med oss). [Matt 1:23]
På den dagen ska Herren (Adonai) raka, med en rakhyvel från andra sidan floden, med kungen från Assyrien, huvudet och håret på benen och även klippa av skägget.
därför (ska ni) se hur Herren (Adonai) kommer över dem
    med vatten från floden mäktiga och många,
    även Assyriens kung och all hans härlighet,
och han ska översvämma alla kanaler
    och gå över alla flodbankar. [Shilos folk och den assyriske kungens armé liknas vid vattenmassor. Genom hela Bibeln används hav och vatten som symboler på folk, människomassor, länder och språk, se Upp 17:15.]
Herren (Adonai) sände ett ord mot Jakob [de tio norra stammarna],
    och det slår ner [som en blixt] i Israel,
Därför har Herren (Adonai) ingen glädje i deras unga män,
    inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor,
för alla är ogudaktiga och gör det onda,
    och varje mun talar hänsynslöst (lättsinnigt). [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
Därför ska det ske att när Herren (Adonai) har visat hela sitt arbete över berget Sion (tempelberget i Jerusalem) och över Jerusalem, ska jag straffa frukten av kungens arroganta hjärta i Assyrien och härligheten av hans högfärdiga utseende.
För en helt fastställd utrotning ska Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot)
    göra mitt på jorden.
Därför säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot): "Mitt folk som bor i Sion [Jerusalem],
    var inte rädd för Assyrien,
även om han slår dig med staven,
    och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.
På den dagen (i den tiden) ska Herren en andra gång räcka ut sin hand för att återta (återställa) resten av sitt folk, de som räddats från Assyrien, Egypten, Patros (södra Egypten), Kush (nuvarande Etiopien och Sudan), Elam, Sinear (Babylon), Hamat och kustländerna [länderna runt Medelhavet].
För så har Herren (Adonai) sagt till mig: "Gå, sätt ut väktare,
    låt honom förkunna vad han ser.
Och han ska ropa (ryta) som ett lejon: "Över (högst upp i) vakttornet,
    Herre (Adonai)
står jag oavbrutet hela dagen,
    och jag sitter på min vaktpost hela natten.
För så har Herren (Adonai) sagt till mig: "Inom ett år, enligt den fales (mutkolvens) (sätt att räkna) år, ska Kedars härlighet [område i norra Arabien] falla,
Det är en dag av kaos (förvirring)
    och av trampande och av bestörtning från Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot) [Jes 2:12; Mika 7:14]
i Synernas dal [Jerusalem] bryts muren ner (stödet tas bort – allt undermineras),
    och ett rop [om hjälp hörs] upp mot berget [tempelberget].
På den dagen ska Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot) kalla till gråt
    och till klagan och till att omgjorda sig med säcktyg.
    [Uttryck för sorg och även ånger.]
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) uppenbarar sig själv i mina öron: "Sannerligen ska denna synd inte bli sonad av dig till dess du dör", säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot).
[Förvaltaren i denna vers beskrivs med frasen "som är över huset" (hebr. asher al habajit). På slutet av 1800-talet hittade den franske arkeologen Charles Clermont-Ganneau en grav i utkanten av Davids stad i Siloam med inskriptionen: "graven till … jahu asher al habajit". Början av namnet hade blivit borttaget. Graven är daterad till 600-talet f.Kr. Så sent som 2019 hittades en stämpel från utgrävningarna 2013 vid västra muren i gamla staden i Jerusalem med inskriptionen: Adonai asher al habajit som betyder "Herren, som är över huset".] Så säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot): "Gå! Ta dig till denna förvaltare,
    fram till Shevna [kung Hiskias sekreterare, se 2 Kung 18:18, 26], som är (råder) över huset [och berätta för honom].
Han ska uppsluka (utplåna; har uppslukat) döden för evigt! [När Paulus citerar detta stycke i 1 Kor 15:54 använder han Septuaginta – den grekiska översättningen av Gamla testamentet. Det hebreiska ordet netsach kan också översättas "i seger".] Och Herren Gud (Adonai Jahve) ska torka (torkar/har torkat) bort tårarna
    från alla ansikten [Upp 7:17; 21:4];
ja, han ska ta bort (han gör/har gjort helt slut på) sitt folks förnedring (skam, vanära, hån, förakt)
    från hela jorden
– för Herren (Jahve) har talat.
Se, Herren (Adonai) är stark och mäktig,
    som en hagelstorm,
som ett förödande oväder,
som en storm med mäktiga vatten som ger översvämning,
    som kastas ner på jorden med våld.
Därför säger Herren Herren (Adonai Jahve): Se jag lägger i Sion en sten,
    en prövad hörnsten,
ett dyrbart (sällsynt) välgrundat grundfundament,
    den som tror (litar på den) ska aldrig (behöva) fly i all hast. [Rom 9:33; 1 Pet 2:6]
Sluta därför bespotta,
    så att inte dina fjättrar blir starka,
för en förintelse, fast besluten, har jag hört från Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot)
    över hela landet.
Och Herren (Jahve) säger: "Lika mycket som detta folk har kommit nära
    och ärar mig med sin mun och sina läppar,
har de flyttat bort sina hjärtan långt från mig
    och deras vördnad för mig är ett inlärt människobud."
Så säger Herren Herren (Adonai Jahve) Israels Helige: "I (genom) omvändelse (återvändande) och ro (tränga ner)
    blir ni frälsta (räddade),
i tystnad (stillhet) och tillit
    finns er styrka, men ni vill inte." [De hebreiska orden för omvändelse och tro är rika ord med flera betydelser. Omvändelse (hebr. shova) har även betydelsen att återvända och att sitta ner. Ordet ro (hebr. nachat) har betydelsen komma ner eller att låta något sjunka in på djupet. I sammanhanget handlar det här om att israeliterna inte ska förlita sig på Egypten, utan återvända till Herren och bli djupt förankrade i honom, se också Jes 30:18.]
Även om Herren (Adonai) gett er snålt med bröd och lite vatten ska inte din lärare gömma sig själv längre, utan dina ögon ska se din lärare.
Genom dina tjänare
    har du hånat Herren (Jahve) och sagt: 'Med skaror av mina vagnar
    kommer jag till de höga bergen,
till de innersta delarna av Libanon,
och jag har huggit ner dess höga cedrar,
    och dess utvalda cypresser,
och jag har kommit till hans högsta höjder
    och skogarna med hans fruktbärande fält.
Som en svala eller trast,
    sluddrar jag, jag stönar som en duva,
kan inte se uppåt Herre (Adonai),
    jag är betryckt, var (bli) du min trygghet.
Herre (Adonai) av dessa ting lever människan
    och där finns också livet för min ande,
därför upprättar du mig
    och gör mig levande (upprätta min hälsa och låt mig leva)!
Se, Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt),
    Herren (Jahve) kommer som en segerrik krigare,
    hans arm visar sin makt (hans krigsmakt regerar för honom).
Se, han har med sig belöning [välsignelser till sitt folk],
    hans pris (segerbyte) går framför honom.
Kom nära mig, lyssna på detta: Från första början har jag aldrig talat i hemlighet,
    från den tid som var, där är jag (befinner mig på den platsen),
och nu har Herren, Herren (Adonai Jahve) sänt mig
    och hans Ande.
Men Sion [Jerusalem, och dess invånare som blivit tillfångatagna och förda till Babylon] säger:
    "Herren (Jahve) har övergivit mig, min Herre (Adonai) har glömt mig."
Så säger Herren Gud (Adonai Jahve): Se, jag ska lyfta upp min hand över nationerna
    och sätta upp mitt baner över folken,
och de ska bära dina söner i famnen,
    och dina döttrar ska de bära på sina axlar.
Herren Gud (Adonai Jahve) har gett mig de lärdas tunga [att höra som en lärjunge – villigt, lydigt och glatt, se Joh 8:28],
    så att jag ska veta hur jag ska upprätthålla den utmattade med ord (vad jag ska säga för att uppmuntra den trötte).
Han väcker [mig, mitt öra, min längtan] morgon efter morgon [Mark 1:35; Luk 4:42],
    han väcker mitt öra till att höra som den som får undervisning.
Herren Gud (Adonai Jahve) har öppnat mitt öra [och jag gör det han säger],
    jag har inte varit upprorisk (rebellisk)
    eller vänt tillbaka [flytt från Guds vilja].
Men Herren Gud (Adonai Jahve) hjälper mig,
    därför kände jag inte förödmjukelsen.
Därför har jag gjort mitt ansikte hårt (orörligt) som hårdaste sten,
    jag vet att jag inte ska komma på skam.
Se, Herren Gud (Adonai Jahve) hjälper mig,
    vem vågar utmana mig?
De ska alla slitas ut som ett klädesplagg,
    mal ska förtära dem.
Ja, så säger Herren Gud (Adonai Jahve): Mitt folk gick ner till Egypten. Först bodde de där tillfälligt som främlingar och assyrierna förtryckte dem utan anledning.
Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahve)
    som samlar Israels fördrivna:
Jag ska samla ännu flera
    utöver de som redan är samlade.
[Jesus citera från vers 1a‑2 när han läser profettexten i synagogan i Nasaret, se Luk 4:16‑22. Jesus avslutar läsningen mitt i vers 2 och tar inte med den sista delen som handlar om Guds dom. Detta måste ha väckt förundran bland åhörarna. När Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.] Herrarnas Herres (Adonai Jahves) Ande är över mig, för Herren (Jahve) har smort (utvalt) mig
    att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).
Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) de som har brustna hjärtan,
    proklamera (utropa) befrielse för de fångna,
    och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,
För på samma sätt som plantor skjuter upp ur marken,
    och trädgården ger sin skörd,
så ska Herren låta befrielse (rättfärdighet) växa upp,
    och ge sitt folk en anledning att prisa honom inför alla folk.
Därför säger Herren Gud (Adonai Jahve): "Se, min tjänare ska äta,
    men ni ska vara hungriga.
Se, min tjänare ska dricka,
    men ni ska vara törstiga.
Se, min tjänare ska fröjda sig,
    men ni ska skämmas.
Ert namn ska lämnas ut till att användas
    som en förbannelse av mina utvalda:
"Så ska Herren Gud (Adonai Jahve) slakta er",
    men han ska uppkalla sina tjänare med andra namn,
Men jag svarade: "O, Herre Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung." [Det hebreiska ordet för ung används både för spädbarn, se 1 Sam 4:21, och för unga män, se 1 Mos 14:24. Med tanke på Jeremias långa tjänst är det troligt att han inte är mer än omkring tjugo år när han får kallelsen, och mänskligt sett är han ung och oerfaren.]
Mina missgärningar är sammanbundna som i ett ok,
    sammanvävda av hans hand
har de lagts på min nacke [som ett ok, format i ett stycke runt nacken, för att ligga på båda axlarna];
    han har fått min styrka att sina.
Herren (Adonai) har gett mig i deras hand,
    mot vilka jag inte har något att sätta emot (inte kan försvara mig). [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Orden "sammanbundna som i ett ok" börjar på den bokstaven. Det förstärker att konsekvenserna av missgärningarna finns kvar som en börda, de blir som ett arv till dess att man gör upp med dem.]
Herren (Adonai) har förskjutit
    alla mäktiga män i min mitt,
han har kallat samman en folksamling mot mig,
    för att omintetgöra mina unga män.
Herren (Adonai) har trampat jungfrurna,
    Juda döttrar som i en vinpress. [Jes 63:1‑6] [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "har förskjutit" som börjar med denna bokstav, och det förstärker att Gud inte längre vill se deras högmod eftersom de har använt sin mäktighet till att begå synd och överträdelser. Gud är inte längre deras stödjepelare.]
Ack (ve, hur, varför) [Klag 1:1], Herren (Jahve) har i sin vrede
    övertäckt dottern Sion [tempelberget i Jerusalem] med ett moln.
Han har kastat ner Israels härlighet
    från himlen till jorden;
han glömde bort sin fotpall [templet eller arken, se Ps 99:5; 132:7]
    på dagen för hans vrede. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet "Ack" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken.]
Herren (Adonai) slukade skoningslöst
    alla invånare i Jakob.
I sin vrede har han slagit ned
    alla starka fästen i dottern Juda;
han har brutit ned (slagit) dem till grunden
    och förödmjukade kungariket och dess ledare. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för "slukade" börjar med denna bokstav. Här förstärker det hur alla hus och hem, både templet och andra byggnader, har blivit till ruiner.]
Herren (Adonai) har blivit som en fiende;
    han har uppslukat Israel.
Han har slukat alla hennes palats,
    han har förstört alla hennes starka fästen
och han har mångfaldigat sorgen
    och klagandet bland Juda döttrar. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är se, titta, andas och har att göra med uppenbarelse och förståelse sedan något stort och viktigt pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "har blivit" som börjar med denna bokstav, detta belyser att man inte längre kan se Gud som ger vårt liv rätt perspektiv. Istället ser man bara allt som ger sorg. Nu är till och med Gud en fiende och därmed förstärks sorgen ytterligare.]
Herren (Adonai) har förkastat sitt altare,
    han avskydde sin helgedom.
I fiendens hand har han gett
    palatsens murar [som ska skydda mot intrång],
de har väsnats i Herrens (Jahves) hus
    som på en högtidsdag. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "har förkastat" och förstärker hur illa detta är i Herrens ögon. Vid de tre stora vallfartshögtiderna samlades stora skaror i Jerusalem och larmet av alla människor under dessa dagar skilde sig markant från alla andra dagar.]
Deras hjärta ropade till Herren (Adonai):
    "Dotter Sions [templet i Jerusalems] murar,
låt tårar flöda ner som en flod
    både dag och natt.
Ge dig själv ingen lindring,
    låt inte dina ögon vila (från gråten)."
    [Ordagrant "låt inte dotter ögat ditt vila", för liknande uttryck se Ps 17:8.][Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "ropade" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Gud i en svår och uppgiven situation. Också i denna vers ser vi hur viktiga tårarna är i bearbetningen av sorg.]
Res dig [Mark 5:41], ropa ut det i natten,
    vid den första nattväkten [mellan klockan sex och tio på kvällen].
Utgjut ditt hjärta som vatten
    framför Herrens (Adonais) ansikte.
Lyft upp dina händer inför honom,
    för själarna (livet) hos dina unga barn,
som utmattas av hunger
    i varje gathörn. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det orden "Res dig" som börjar på den bokstaven. Det förstärker ivern och allvaret i handlandet. Det är inte bara mina ord, jag är redo att agera i överensstämmelse med det jag säger. Versen är längre än de övriga och det förstärker att det nyligen mörknat, natten just har börjat och det är långt till gryningen och ljuset. Judarna delade in natten i tre nattväkter, romarna fyra, se Matt 14:25; Luk 12:38.]
Se, Herre (Jahve) och betänk
    mot vem du har gjort detta!
Ska kvinnorna äta sin livsfrukt,
    sina friska nyfödda barn?
Ska prästen och profeten slaktas,
    i Herrens (Adonais) helgedom? [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Se" börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen. Här ser vi också hur just frågorna återkommer, vilket är en viktig del av reaktionsfasen.]
Eftersom Herren (Adonai)
    inte förkastar för evigt.
att vränga rätten för någon i hans sak,
    skulle inte Herren (Adonai) se det? [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I dessa verser börjar orden "Att krossa", "att undanhålla" och "att vränga rätten" med denna bokstav och förstärker att Herren inte blundar för orättfärdighet.]
Vem är han som säger att det ska ske,
    när Herren (Adonai) inte har befallt det?
Herre (Adonai) du har försvarat mitt liv (min själ – hebr. nefesh),
    du har återlöst mitt liv.
och sönerna har bronsfärgade ansikten och styva hjärtan. Jag sänder dig till dem och du ska säga till dem: "Så säger Herren Herren (Adonai Jahve)."
Och gå du till de fångna sönerna av ditt folk och tala till dem och säg till dem: ’Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve)’, om de vill lyssna eller om de vill avstå."
Men när jag talar med dig ska jag öppna din mun och du ska säga till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Han som lyssnar låt honom höra och han som förkastar låt honom förkasta, för de är ett upproriskt hus."
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Detta är Jerusalem! Jag har satt henne i mitten av folken och länderna är runtomkring.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Eftersom ni har överträffat länderna runtomkring er genom att inte vandra efter mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och inte heller har gjort (följt) mina påbud (bindande juridiska beslut) och folkens påbud (bindande juridiska beslut) runtomkring har ni inte heller gjort.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Se, jag är emot er, även jag, och jag ska verkställa mina domar i din mitt, till folkens ögon (i folkens åsyn).
Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom du har orenat min helgedom med alla dina avskyvärda ting och med alla dina styggelser, ska jag även med säkerhet förminska dig och inte skona mitt öga och även jag ska inte ha något medlidande.
och säg: Ni Israels berg hör Herrarnas Herres (Adonai Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) till bergen och till kullarna, till ravinerna och till dalarna: Se jag ska komma över er med svärd och jag ska fördärva era höga platser. [5 Mos 12; 2 Kung 23:8]
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Slå med din hand och stampa med din fot och säg: Ve (hebr. ach) [uttryck för smärta, används bara här och i Hes 18:10; 21:15]! För Israels hus alla onda styggelser, för de ska falla för svärdet, för hungersnöd och för pest [Hes 5:1‑3; 12; 3 Mos 26:25‑26].
[Det har gått 14 månader sedan den första nedtecknade visionen i Hes 3:16.] Och det hände i det sjätte året [efter kung Jehoiachins fångenskap, se Hes 1:2], i den sjätte månaden [Elul] på den femtonde dagen i månaden [17 sep, 592 f.Kr.], att jag satt i mitt hus och Juda äldste satt framför mig och Herrarnas Herres (Adonai Jahves) hand föll över mig där.
Och det skedde när de slog och jag var lämnad (kvar, ensam vid templet) att jag föll på mitt ansikte och ropade och sade: Ack, Herrarnas Herre (Adonai Jahve) ska du förstöra hela Israels återstod när du häller ut ditt raseri över Jerusalem?
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Dina dödade som du har lagt mitt i den, är köttet och denna stad är grytan, men ni ska föras bort från dess mitt.
Ni är rädda för svärd och svärd ska komma över er förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Och det hände när jag profeterade att Pelatjaho, Benajas son dog. Sedan föll jag ner på mitt ansikte och ropade med stark röst och sade: "Ack, Herrarnas Herre (Adonai Jahve), ska du göra helt slut på Israels kvarleva?"
Säg därför: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Fast jag har flyttat dem långt bort bland folken och jag har förskingrat dem bland länderna, har jag ändå varit för dem som en liten helgedom i länderna dit de har kommit.
[Herren uppmanar Hesekiel] "Säg därför [till Israeliterna som blivit bortförda i fångenskap]: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Jag ska samla er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och åt er ska jag ge Israels land.'
Men för dem vars hjärta vandrar efter hjärtats osmakliga ting och deras styggelser, ska jag ge deras väg över deras huvuden (de ska själva drabbas av de styggelser de ägnar sig åt) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Som vinrankan bland skogens träd som jag har gett till elden som bränsle, så ska jag ge Jerusalems invånare.
Och jag ska göra landet öde, eftersom de har handlat bedrägligt förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Därför ska jag döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk). Vänd om (kom tillbaka)! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall.
Jag har ingen glädje i någons död, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), så vänd om och lev!
Och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Stad som utgjuter blod i din mitt så att din tid kommer, och som gör avgudar åt dig för att orena dig.
I dig har de tagit gåvor [mutor] för att utgjuta blod [5 Mos 27:25]. Du har tagit mutor och oskälig ränta [Hes 18:13, 17; 3 Mos 25:36] och du har girigt roffat åt dig genom förtryck av dina grannar, och mig glömmer du förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Eftersom ni alla har blivit slagg, ska jag samla er till Jerusalems mitt.
Och hennes profeter har vitmenat (kladdat för dem med vit färg) [försöker dölja sina handlingar, se Hes 13:10‑15], ser falskhet och lögnaktiga spådomar åt dem och säger: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve), men Herren (Jahve) har inte talat.
Och jag utgjuter över dem mitt raseri i eld, jag krossar dem i min vrede, deras vägar låter jag komma över deras huvuden förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Och tala i en liknelse om det upproriska huset och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve):
Ställ fram grytan, ställ fram den
    och häll även vatten i den.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så:
Ve den blodiga staden,
    grytan vars ärg (orenhet; den blågröna missfärgningen av koppar – hebr. chela) är därinne
    och vars ärg (orenhet) inte har gått ut därifrån.
För ut den bit för bit,
    ingen del har fallit över den. [Hebr. chela används bara här och i vers 11 och två ggr i vers 12. Betydelsen är inte helt klar, men från vers 11 bör det handla om ärgen från kopparkärlet. Ordet har sin rot i hebr. chala som har att göra med lidande, sjukdom och att avlida.]
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve):
Ve över den blodiga staden!
    Även jag ska göra eldhögen stor,
Jag Herren (Jahve) har talat det, det ska ske och jag ska göra det. Jag ska inte ta tillbaks det, jag ska inte skona, inte heller ångra, efter dina vägar (sätt att leva) och efter dina handlingar ska jag döma dig förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Säg till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se jag ska vanhelga min helgedom, er styrkas stolthet, era ögons begär och era själars längtan, och era söner och era döttrar som ni har lämnat bakom ska falla för svärdet.
Så ska Hesekiel bli ett tecken för er, efter allt han har gjort ska ni göra, och när det sker ska ni veta (bli intimt förtrogna med) att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Och säg till Ammons söner: Hör Herrarnas Herres (Adonai Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom du säger: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det gjordes öde och mot Juda hus när de gick i fångenskap,
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom du har klappat i händerna och stampat med fötterna och gläder dig i hela din själs förakt över Israels mark,
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom Moav och Seir säger: Se, som med alla folk är det med Juda hus,
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom Edom har handlat i stor hämnd mot Juda hus och har förolämpat dem djupt och hämnats på honom,
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Jag ska sträcka ut min hand över Edom och jag ska hugga bort människa och djur från det, och jag ska göra det öde. Från Teman ända till Dedan ska de falla för svärdet.
Och jag ska lägga min hämnd över Edom genom mitt folk Israels hand, och de ska göra i Edom efter min vrede och efter mitt raseri, och de ska känna min hämnd förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom filistéerna har agerat med hämnd och har tagit hämnd med förakt i själen, med fördärv för gammalt hat,
därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Se, jag ska sträcka ut min hand över Filisteen, och jag ska hugga bort kereteerna och fördärva kustlandets kvarleva.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Se jag är emot dig Tsor och jag ska låta många länder komma upp mot dig som havet låter sina vågor komma upp.
Hon ska bli en plats där man kastar ut nät mitt i havet, för jag har talat det förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), och hon ska bli ett byte för folken.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se (hebr. hinneh – syftar på en framtida händelse), jag ska föra upp över Tsor Nebukadnessar, Babels kung, från norr med hästar och med vagnar och med ryttare och ett kompani med mycket folk.
Och jag ska göra dig till en kal klippa, du ska bli en plats där man sprider ut nät, du ska inte byggas upp igen, för jag Herren (Jahve) har talat förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) till Tsor: Ska inte öarna skaka vid ljudet från dina fallnas stönande, när slaktaren låter slakten ske i din mitt?
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): När jag ödelägger dina städer, så att de blir som obebodda städer, när jag för upp djupen över dig och de stora vattnen övertäcker dig,
Jag ska göra dig till en skräck och du ska inte finnas mer, trots att man letar efter dig ska man inte finna dig igen, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
"Människobarn säg till Tsors furste: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom ditt hjärta är upphöjt (högmodigt, stolt)
    och du har sagt: Jag är en gud (el),
jag sitter på Guds (Elohims) tron
    mitt i havet (ordagrant: i havets hjärta),
trots att du är en människa och inte Gud (El),
    likväl ger du ditt hjärta sken av att vara som Guds (Elohims) hjärta.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom du har inrättat ditt hjärta
     som en guds hjärta,
Du ska dö den oomskurnes död
    i främlingars hand
för jag har talat förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Människobarn sjung en klagosång över Tsors kung och säg till honom: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Du var en fulländad signetring,
    full av visdom och fullkomlig (excellent) i skönhet.
och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se jag är emot dig Tsidon
    och jag ska bli förhärligad i din mitt,
och de ska veta att jag är Herren (Jahve)
    när jag har verkställt domarna i henne
    och ska bli helgad i henne.
Och där ska inte längre finnas någon stickande törnbuske mot Israels hus, ingen genomborrande tagg från någon runtomkring dem som föraktade dem, och de ska veta att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): När jag har samlat Israels hus från folken bland vilka de är förskingrade och ska bli helgad ibland dem i folkslagens ögon, då ska de bo i sitt eget land som jag gav min tjänare Jakob.
Människobarn profetera och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve):
Ni ska klaga!
    Ve till dagen!
Så säger Herren (Jahve):
De som upprätthåller Egypten ska falla
    och hennes makts stolthet ska komma ner,
från Migdol [försvarsstationerna i norr] till Sevene [Assuan; i söder]
    ska de falla för svärdet
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve). [Hebr. migdol betyder "torn" och syftar på något av Egyptens nordöstliga försvarasstationer. Eftersom Sevene (moderna staden Assuan) nämns som ligger vid Egyptens södra gräns mot Kush, motsvarar frasen "från Migdol till Sevene" uttrycket "hela Egypten, från norr till söder".]
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve):
Och jag ska göra slut på Egyptens rikedomar
    genom Nebukadnessars hand, Babels kung.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve):
Jag ska fördärva avgudarna
    och jag ska låta de värdelösa tingen försvinna från Nof [Memfis],
och inga fler ledare ska komma från Egypten,
    och jag ska ge fruktan i Egyptens land.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Se, jag är emot farao, kungen i Egypten och ska bryta hans armar, den starka och den som var bruten, och jag ska få svärdet att falla ur hans hand.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Eftersom du är upphöjd i din resning och har placerat hans topp bland de tjocka grenarna och hans hjärta är upphöjt (stolt, högmodigt) i hans höghet,
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): På den dagen när han går ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) ska jag låta djupen sörja och täcka sig själv för honom, och jag ska hålla tillbaka dess floder och stora vatten ska stå, och jag ska låta Libanon sörja för honom och alla fältets träd bli bleka för honom.
Vem är du lik i härlighet och i storhet bland Edens träd? Likväl ska du föras ner med Edens träd till jordens nedre delar, du ska ligga mitt bland de oomskurna, med dem som är slagna med svärd. Detta är farao och hela hans skara, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Svara dem: "Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död, utan föredrar att den ogudaktige vänder om från sin väg och lever. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Varför skulle ni välja att dö [när ni kan få leva], ni av Israels hus?"
Och ditt folks söner säger: "Herrens (Adonais) väg är inte balanserad (rättvis, lika för alla), men deras vägar är inte balanserade (rättvisa, lika för alla).
Ändå säger ni: "Herrens (Adonais) väg är inte balanserad (rättvis, lika för alla). Israels hus - jag ska döma er var och en efter hans väg."
Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Ni äter blod [som är förbjudet att göra, se 3 Mos 19:26] och lyfter upp era ögon till avgudarna och utgjuter blod. Ska ni besitta landet?
Så ska du säga till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Jag lever, med säkerhet ska de som bor i ruiner (hebr. chorba – av svärd ödelagda platser) dö för svärdet (hebr. cherev), och han som är på det öppna fältet ska jag ge till de vilda djuren för att bli slukad, och de som är i de starka fästena [naturliga bergsfästen – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] och i grottorna ska dö av pest.
"Människobarn profetera mot Israels herdar och säg till dem, till herdarna: "Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Ve er Israels herdar som föder er själva! Ska inte en herde föda fåren?
Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), lika säkert som mina får har blivit ett byte och mina får har blivit mat åt alla fältets vilda djur eftersom det inte finns någon herde, inte heller letar mina herdar efter mina får utan herdarna göder sig själva och ger inte mina får mat. [Vers 7 och 9 är snarlika, men i vers 7 betonas ordet och i vers 9 herdarna.]
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se, jag är emot herdarna och jag ska utkräva mina får ur deras hand och få dem att sluta föda fåren, inte heller ska herdarna göda sig själva längre, och jag ska rädda mina får från deras mun så att de inte blir till mat för dem.
Detta är vad Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk) säger: Se, jag själv ska söka efter (ta hand om, vara engagerad i) mina får och leta efter dem (vårda dem).
Jag ska själv föra mina får ut på bete, och själv göra så att de lägger sig ner [för att vila], förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre. [Ps 23; Jes 40:11]
Vad det gäller er, mina får, säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och getter. [Matt 25:32‑33]
Det är därför som Herrarnas Herre säger till dem: Se, jag ska själv döma mellan de feta fåren [förtryckarna] och de magra fåren [de ödmjuka].
De ska veta (förstå, inse) att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de är mitt folk Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk).
Ni är mina får,
    fåren i min hjord.
Ni är människor (en mänsklig flock) [Ps 95:7; 100:3],
    och jag är er Gud,
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
och säg till det: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se jag är emot dig du Seirs berg och jag ska sträcka ut min hand mot dig och jag ska göra dig till en ödslig ödeplats.
Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), jag ska förbereda blod och blod ska jaga dig lika säkert som du har hatat ditt eget blod. Därför ska blod jaga dig.
Därför, jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), jag ska handla med dig efter din vrede och efter din missunnsamhet som du har gett uttryck för i ditt hat mot dem. Och jag ska göra mig själv känd bland dem när jag dömer dem.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): När hela jorden fröjdas ska jag göra dig öde.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom dina fiender har sagt mot dig: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) också de urgamla höga platserna [ockulta offerplatserna för Baal och Ashera] är vår egendom,
därför ska du profetera och säga: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Därför, ja därför att de har gjort dig öde och slukat dig på alla sidor så att du kan bli en egendom för de övriga folkslagen, och komma över pratmakarens läppar som ont förtal (elakt skvaller) om folket.
Därför Israels berg, Hör Herrarnas Herres (Adonai Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) till
    bergen och till höjderna
    till bäckarna och till dalarna
    och till de ödelagda ruinerna
    och till de övergivna städerna
som har blivit ett byte och åtlöje för länderna som är runtomkring. [6 olika ord används för att beskriva hela landet.]
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Säkerligen, i min svartsjuka eld har jag talat mot folkens återstod och mot Edom som har utsett mitt land åt sig själva som en egendom med glädje i sina hjärtan, med själens förakt kastat ut det som ett byte.
Profetera därför över Israels mark och säg till bergen och till höjderna till bäckarna och till dalarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se jag har talat i min svartsjuka och i mitt raseri eftersom ni har burit folkslagens skam.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Jag har lyft upp min hand, med säkerhet ska folkslagen runtomkring dig bära sin skam.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom man säger till er: Ert land har blivit en människoslukare, och har blivit folkslagens sorg.
Därför ska ni nu inte längre sluka människor och inte längre vara folkslagens sorg förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Och man ska inte länge höra folkslagens förakt mot dig, och du ska inte längre bära folkens vanära och ditt folk ska inte längre snava, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Säg därför till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Jag gör inte detta för er skull Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanhelgat bland folkslagen dit ni kom.
Jag ska helga mitt stora namn som har blivit vanhelgat bland folkslagen, som ni har vanhelgat i deras mitt, och folkslagen ska veta att jag är Herren (Jahve) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve) när jag blir helig i er i deras ögon (framför deras ögon, i deras åsyn).
Inte för er skull gör jag detta förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), det ska ni veta (vara intimt förtrogna med). Israels hus ska skämmas och förbryllas över sina vägar (det sätt som ni har agerat på).
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Den dagen då jag renar er från alla era synder ska jag låta städerna bli bebodda och de öde platserna ska bli uppbyggda.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Jag ska igen bli tillfrågad av Israels hus att göra detta för dem. Jag ska föröka dem med människor som en småboskapshjord.
Han sade till mig: "Människobarn, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk), du vet."
Detta är vad Herrarnas Herre säger till dessa ben. Se på detta, jag ska göra så att ande (anda) kommer in i dig och du ska leva.
Då sade han till mig: "Profetera [en andra gång] och tala till anden, – ja profetera du människobarn – och säg till anden: Detta säger Herrarnas Herre, kom från de fyra väderstrecken och blås (andas) på dessa döda kroppar så att de får liv."
Profetera därför och säg till dem: "Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Jag ska öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land.
Så säg till dem: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Se, jag ska ta Josefs trästav som är i Efraims hand och alla israeliter som är associerade med honom och lägga den på Judas trästav, och göra dem till en trästav – de ska bli ett i min hand.'
Säg sedan till dem: 'Detta är vad Herrarnas Herre säger: Se jag ska föra israeliterna från hednafolken dit de har vandrat bort. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem till deras land.
och säg: Så säger Herren Gud (Aonai Jahve): Se, jag är emot dig Gog, du ledare över Rosh, Meshek och Tubal. [Hebreiska ordet rosh är vanligt och betyder "huvud". Det kan antingen vara ett namn på ett land eller tolkas som ett förstärkande adjektiv till ordet ledare i vers 1‑2 så att Gog blir en "storfurste". När det grekiska översättningen Septuaginta gjordes ca 250 f.Kr. i Alexandria översatte man inte rosh till huvud, utan till ett landområde "Rosh" som då var känt. När den latiska översättningen gjordes på medeltiden valdes dock att tolka ordet som "huvud". Det gjorde att den engelska översättningen King James översatte till "chief prince". Antika källor beskriver dock ett land Resh. Även rent gramatiskt så talar konstruktionen för att det är tre länder som nämns.]
Så säger Herren Gud: Den dagen ska tankar komma upp i ditt hjärta [du ledare Gog], och du ska tänka ut onda planer.
Profetera därför, du människobarn, och säg till Gog: Så säger Herren Gud: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet, ska du veta det.
Så säger Herren Gud: Är du inte den som jag talade om i forna tider genom mina tjänare, Israels profeter? År efter år profeterade de att jag skulle låta dig komma över dem.
Och det ska ske på den dagen när Gog ska komma mot Israels land, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahve), då ska min brinnande vrede resa sig i mina näsborrar.
Och jag ska kalla på svärdet mot honom över alla mina berg, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahve). Varje mans svärd ska vara (vändas) mot hans bror.
Och du människoson [Hes 2:1], profetera mot Gog och säg: "Så säger Herren Gud (Adonai Jahve), här är jag mot dig Gog, du ledare över Rosh, Meshech och Tuval [Hes 38:2],
Du ska falla på det öppna fältet, för jag har talat det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahve).
Se, den kommer och det ska ske (verkligen hända), förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahve). Detta är dagen som jag har talat (berättat) om.
så att de inte ska behöva använda några av fältens träd som ved och inte heller behöva några träd i skogen (till ved), för de ska elda sina vapen, och de som tog dig som byte ska du nu ta som byte, och de som rövade ska ni nu beröva, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahve).
Ja, allt folket i landet ska begrava dem, och det ska bli ett rykte om dem på den dag då jag ska bli förhärligad, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahve).
Människobarn, så säger Herren Gud: Säg till alla slags fåglar och till markens alla djur: Samla er, kom hit och samlas från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag ordnar åt er på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod.
Mätta er vid mitt bord av ridhästar och ryttare, av hjältar och allt slags krigsfolk, säger Herren Gud.
Därför säger Herren Gud: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn.
Jag ska inte mer dölja mitt ansikte för dem, eftersom jag har utgjutit min Ande över Israels hus, säger Herren Gud."
Detta säger Herren Herren (Adonai Jahve): Detta är de gränser (teritorium) som ska gälla när ni fördelar landet mellan Israels tolv stammar. Josef skall ha två andelar.
Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) gav Jojakim, kungen av Juda, i hans våld. [Det var inte babyloniernas styrka som gjorde att de fick seger, det var Herren som tillät dem inta landet på grund av gudsfolkets olydnad och avgudadyrkan, se 2 Kung 20:16‑17; 24:20. Jojakim var en ond kung i Herrens ögon, 2 Kung 23:35‑37. Enligt rabbinsk litteratur levde han i incestförhållande med sin mor, svärdotter och styvmor och han hade för vana att mörda män och våldföra sig på deras kvinnor. Han regerar elva år, från 608-597 f.Kr. Det är en omvälvande politisk tid där Juda och Jerusalem ligger geografiskt sett mellan dåtida stormakter. Det är egyptierna och farao Necho som tillsätter Jojakim som sin lydkung sedan de tillfångatagit hans yngre bror som bara hann vara kung tre månader. När babylonierna, tre år in i Jojakims styre, attackerar Jerusalem 605 f.Kr. sluter Jojakim en pakt med dem, se 2 Kung 24:1. För att försäkra sig om Jojakims lojalitet tar Nebukadnessar några ungdomar av kunglig släkt som gisslan. Detta är den första deportationen till Babylon som berör Daniel och hans vänner. Templet plundras delvis, se Esra 1:9‑11.] Nebukadnessar tog också med sig några av kärlen till Shinar [Babylon, landet mellan floderna Eufrat och Tigris]. Där ställde han in dem i skattkammaren för sina gudar [Marduk och Nebo]. [Det babyloniska riket var den nya stormakten efter assyrierna. I staden Babylon revolterar Nabopolassar mot assyrierna och utropar sig som kung i Babylon 626 f.Kr. Tillsammans med hans son Nebukadnessar formar de det nybabyloniska riket som har sin storhetstid under de kommande 100 åren. Historiska dokument, de babyloniska krönikorna, bekräftar att Nebukadnessar våren 605 f.Kr. stred i den egyptiska utposten Karkemisch i norra Syrien och senare på senvåren svepte ner mot Jerusalem. I den första räden plundras templet och personer som kan utgöra ett hot, däribland Daniel och hans vänner, tas med som fångar. Nebukadnessar fortsätter ner mot Egypten, men när han får besked om sin fars Nabopolassars död 15 augusti, skyndar han hem. Han tar vägen genom öknen och kommer fram före Daniel och fångarna som tar den vanliga längre vägen längs med floden Eufrat. En lertavla visar att Nebukadnessar blev kung 7 september. Nebukadnessar fortsätter sina fälttåg. Sju år senare, 597 f.Kr. erövras Jerusalem. Det är i denna andra deportation som profeten Hesekiel förs bort. År 586 f.Kr. förstörs templet och den tredje vågen av fångar förs bort till Babylonien.]
Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud (Adonai Elohim). [Daniel riktade sin blick mot himlen, se 1 Kung 8:22; Joh 17:1.] Jag sökte honom i bön och vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd) och fastade i säck och aska. [Daniel följde den judiska seden att ta på sig obekväma sträva kläder av get- eller kamelhår och strö aska på huvudet. En yttre handling som visar inre sorg och genuin bön, se 1 Mos 37:34; Neh 9:1; Est 4:1, 3; Jes 58:5; Jer 49:3; Hes 7:18; Joel 1:8; Matt 11:21.]
Jag bad till Herren min Gud (Jahve Elohim) och bekände [prisade Guds storhet och erkände min personliga synd och mitt folks synd]:
"O Herre min Gud (Adonai El), den store och skrämmande (som inger vördnad och respekt), du som håller fast vid förbundet och nåden (den omsorgsfulla kärleken) mot dem som älskar dig och håller ditt bud. [5 Mos 7:9]
Herre (Adonai), du är rättfärdig – vi är vanärade (har skam). [Hebreiskan har en stark kontrast: ordagrant 'till dig rättfärdighet – till oss skam'. Sedan fångenskapen och Jerusalems förstörelse 586 f.Kr. var Israel offentligt vanärade bland hednafolken.] Så är det idag med Juda folk, Jerusalems invånare och hela Israel, både de som bor nära och de som bor långt borta i alla de länder dit du har fördrivit dem, eftersom de var trolösa mot dig.
Hos Herren vår Gud finns barmhärtighet (oändlig nåd) och förlåtelse (Ordagrant: 'till Adonai vår Elohim finns barmhärtigheter och förlåtelser', pluralformen förstärker Guds stora barmhärtighet och hans överflödande förlåtelse), även om vi har gjort uppror mot honom.
Herre, vår Gud, du använde din kraft (använde din starka hand) och förde ditt folk ut ur Egypten [2 Mos 12-15]. Det gjorde att ditt namn blev känt, som det är än idag. Men vi har syndat och varit gudlösa. [Versen är en sammanfattning av Jer 32:17‑23, den bok som Daniel blivit berörd av och rört honom till denna bön, se Dan 9:2.]
Herre, för all din rättfärdighets skull (eftersom du alltid gör det som är rättvist och rätt), vänd bort din vrede och ilska från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. På grund av våra synder och våra förfäders (fäders) skuld blir Jerusalem och ditt folk hånat av alla folk omkring oss. [Jer 29:18]
[Daniel har bett om staden Jerusalems upprättelse, se vers 16, nu fortsätter han att be för templets återuppbyggande.] Nu, vår Gud! Hör din tjänares bön och vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd). Låt ditt ansikte lysa över din helgedom [templet i Jerusalem] som ligger i ruiner. [5 Mos 6:25]
O Herre hör [vår bön]!
O Herre förlåt [vår synd]!
O Herre agera!
Dröj inte, min Gud,
    [inte för min skull utan] för din skull,
    för din stad
    och ditt folk som bär ditt namn (är uppkallat efter ditt namn)."
Jag ska hugga av invånarna från Ashdod
    och honom som håller spiran [kungen] från Ashkelon [strax norr om Gaza].
Jag ska vända min hand mot [staden] Ekron [Tel Miqne, tre mil nord öst om Ashkelon]
    och kvarlevan av filistéerna ska förgås," säger Herren Gud (Adonai Jahve).
För Herren Herren (Adonai Jahve) gör ingenting
    utan att han uppenbarar sitt rådslut för sina tjänare profeterna.
Lejonet har rutit,
    vem fruktar inte?
Herren Herren (Adonai Jahve) har talat,
    vem kan låta bli att profetera?" [Lejonet var ett vanligt djur i Israels skogsbygder på den här tiden. Därför var det allmänt känt att lejonet ryter precis innan det kastar sig över sitt tilltänkta byte, som då kan fly om det reagerar tillräckligt snabbt. På samma sätt vill Gud att folket ska förstå hans varningar så att de omvänder sig innan domen drabbar dem.]
Därför säger Herren Gud (Adonai Jahve):
"En motståndare har omringat landet,
och han ska slå ner din styrka från dig och dina palats (mäktiga byggnader) ska läggas i ruiner."
"Lyssna och vittna mot Jakobs hus,"
    
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot).
Herren Herren (Adonai Jahve) har svurit vid sin helighet:
    "Sannerligen ska de dagarna komma över dig
när du ska föras bort med krokar
    och dina invånare med fiskkrokar.
Offra ett tacksägelseoffer
    av det som är jäst (med surdeg) [3 Mos 7:13]
och förkunna frivilliga offer
    och gör dem kända, för det älskar ni att göra ni Israels söner,"
    
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Därför säger Herren Gud (Adonai Jahve) så: "Staden som gick ut med tusen
    ska ha hundra kvar,
och staden som gick ut med hundra
    ska ha tio kvar av Israels hus."
Därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot): "Klagosång ska vara på alla öppna platser (torg)
    och man ska säga på alla gator: 'Ack (ve), ack (ve)'
och man ska kalla på husbonden för att sörja
    tillsammans med dem som kan klagosångerna (sådana som är skickliga på att klaga, professionella gråterskor).
Herren Herren (Adonai Jahve) har svurit vid sig själv, Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) förkunnar (säger, proklamerar):
"Jag avskyr Jakobs stolthet
    och hatar hans palats
och jag ska bomma igen (stänga ner) staden
    och allt som finns där."
[Nu följer ett nytt stycke. Stilen skiftar från poetisk till prosa.] Herren Herren (Adonai Jahve) visade mig detta, och se han gjorde en gräshoppa när den senare grödan började spira, och se, det var efterskörden efter kungens höskörd.
När de (gräshopporna) gjort slut på ätandet av landets gräs, sade jag: "Herre Herre (Adonai Jahve) förlåt, jag vädjar, hur ska Jakob stå (förbli stående, bevaras)? För han är liten.
Herren Herren (Adonai Jahve) visade mig detta, och se Herren Herren (Adonai Jahve) kallade (ropade) på eld för att strida, och den slukade de stora djupen och skulle ha förtärt landet.
Då sade jag: "Herre Herre (Adonai Jahve) stopp, jag vädjar, hur ska Jakob stå (förbli stående, bevaras)? För han är liten.
Herren (Jahve) hade medlidande i detta: "Det ska inte heller hända", säger Herren Herren (Adonai Jahve).
Han visade mig detta, och se Herren (Adonai) stod bredvid en mur, tillverkad av en murare, och hade ett lodsnöre i sin hand.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Amos, vad ser du?" Och jag svarade: "Ett lodsnöre".
    Då sade Herren (Adonai): "Se, jag ska sätta ett lodsnöre mitt ibland mitt folk Israel, Jag ska inte förlåta dem längre,
Herren Herren (Adonai Jahve) visade mig detta, och se, en korg med sommarens frukt.
Palatsets sånger ska bli klagan på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve)."
"På den dagen," förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve):
"Då ska jag låta solen gå ner när den står som högst,
    jorden ska bli helt mörk mitt på ljusa dagen.
"Var helt säker på detta, denna tid kommer," förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre:
"Jag ska sända en hunger i landet,
    inte en hunger efter bröd
    eller en törst efter vatten,
utan en hunger efter att höra Herrens ord.
Jag såg Herren (Adonai) stå bredvid altaret och han sade:
Slå pelarhuvudena
    så att portarna skakar
och bryt dem i bitar på huvudet av dem alla,
    jag ska slakta återstoden av dem med svärdet,
ingen av dem ska kunna fly
    och där ska inte vara någon som kommer undan.
För Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot)
    är han som vidrör landet och det smälter och alla som bor där sörjer,
och det sväller upp som en flod (som svämmar över alla bräddar)
    och sjunker tillbaka igen som Egyptens flod (Nilen). [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Se, Herren Herrens (Adonai Jahve) ögon
    är på det syndfulla kungariket
och jag ska utplåna det
    från jordens ansikte,
likväl ska jag frälsa
    och inte helt utplåna Jakobs hus,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Obadjas syn (vision). [Synen gäller Edom. Folkslaget edomiterna härstammade från Esau, son till Isak och Rebecka och äldre tvillingbror till Jakob, se vers 10 och 1 Mos 25:23‑26. Hans bror Jakob är känd som Israel, och Esau kallas Edom, som betyder "röd". Kanske var han rödhårig? Israel bosatte sig i Kanaans land med Jerusalems berg som centralort, medan Esau bosattes sig söder om Döda havet med berget Seir som centralt berg, se vers 21 och 5 Mos 2:5. Huvudstaden hette Sela, vilket betyder sten på hebreiska och petra på grekiska. Det är möjligt att edomiternas huvudstad låg där den nabateiska klippstaden Petra nu ligger. Intressant att bergen och klipporna i Petra är röda. Redan Jakob och Esau var fiender och fiendskapen har fortsatt. På väg från Egypten tillät inte edomiterna israeliterna att passera genom deras land, se 4 Mos 20:14‑21. Sedan israeliterna bodde i Kanaans land har det varit många strider, se 1 Sam 14:47; 2 Sam 8:14; 1 Kung 9:26; 2 Krön 20:1‑27; 2 Kung 8:16‑22; 2 Kung 14:9‑11; 2 Krön 28:17. Även Herodes den store var en edomit, se Luk 1:5.] Detta säger Herren Gud (Adonai Jahve) till Edom [edomiterna]: Vi har hört budskapet från Herren (Jahve)
    och en budbärare (ambassadör) är utsänd till nationerna:
    "Stå upp och låt oss dra upp mot henne i krig."
Hör (lyssna) alla ni folk!
    Lyssna du jord och alla som bor på den
och låt Herren Herren (Adonai Jahve) vara vittne mot er,
    Herren (Adonai) från sitt heliga tempel.
Herren min Gud (Jahve Adonai) är min styrka [Ps 27:1]
    och han gör mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna],
    och låter mig vandra på mina höga platser. [Ps 18:34]
-
Till (för) ledaren med stränginstrument. [Ledaren, hebr. natsach, beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren. Avslutningen liknar många av inledningarna till psalmerna, se t.ex. Ps 4:1; 6:1; 54:1. Att den kommer efter psalmen (till skillnad från Psaltaren) beror troligtvis på det kiastiska mönstret, och att den hör ihop med bokens inledande fras, se Hab 1:1.]
Bli stilla (tyst) inför Herrens Guds (Adonai Jahves) ansikte (närvaro),
    för Herrens (Jahves) dag är nära.
Herren (Jahve) har förberett ett offer,
    han har helgat sina gäster.
Se, Herren (Adonai) ska utarma henne
    och han ska kasta hennes styrka (mäktighet) i havet,
    och hon ska bli uppslukad av elden.
Herren (Jahve) ska bli synlig över dem
    och hans pil ska gå fram som en ljungeld,
och Herren Gud (Adonai Jahve) ska blåsa i shofaren (vädurshornet)
    och ska gå fram i virvelvindarna från söder.
Men ni orenar det [mitt namn]
    när ni säger: "Herrens (Adonais) bord är förorenat" [här används ordet goal i betydelsen blodskuld]
    och om dess frukt och dess mat, "det är föraktat (har litet värde)."
Men förbannad är bedragaren som har ett handjur i sin flock och ger ett löfte men offrar något som är vanställt till Herren (Adonai). För jag är en stor kung, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och mitt namn ska bli aktat bland folken.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.