0068 – אֶ֫בֶן (even)

sten


Typ:
Hebreiska: אֶ֫בֶן (even)
Uttal: e-ven
Talvärde: 703 (1 + 2 + 700)    ord med samma talvärde
Ursprung: från the root of H1129 (בָּנָה) through the betyder att build
Användning: 281 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet even till följande:

κατισχύωkatischuoG2729få makt över, stå emot
λίθινοςlithinosG3035av sten
λίθοςlithosG3037sten
μικρόςmikros, comparative, mikroterosG3398de små, minst
χάλαζαchalazaG5464hagel

Engelsk översättning

stone
[phrase] carbuncle, [phrase] mason, [phrase] plummet, (chalk-, hail-, head-, sling-) stone(-ny), (di

Engelsk beskrivning

1) stone (large or small)
1a) common stone (in natural state)
1b) stone, as material
1b1) of tablets
1b2) marble, hewn stones
1c) precious stones, stones of fire
1d) stones containing metal (ore), tool for work or weapon
1e) weight
1f) plummet (stones of destruction) also made of metal
1g) stonelike objects, eg hailstones, stony heart, ice
1h) sacred object, as memorial Samuel set up to mark where God helped Israel to defeat the Philistines
1i) (simile)
1i1) sinking in water, motionlessness
1i2) strength, firmness, solidity
1i3) commonness
1j) (metaph)
1j1) petrified with terror
1j2) perverse, hard heart


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (281 st)


1 Moseboken (15)

och landets guld är gott (vackert, av hög kvalité). Där finns också bdelliumharts [antagligen en sorts vitaktig pärla] och onyxsten [ädelsten]. [Guld är det första metallen som nämns i Bibeln. Här även tillsammans med ordet för gott (hebr. tov). Detta är det första som kallas "gott" sedan skapelsen (1 Mos 1:4, 10, 12, 18, 21, 25, 31). Genom alla tider har just guld ansetts vara den mest värdefulla metallen. Färgen på mannat, som troligtvis var vitaktigt, jämfördes med Bdelliumharts, se 4 Mos 11:7.]
Sedan sade de till varandra: "Kom låt oss göra tegel och bränna det (härda det ordentlig)." Man använde tegel i stället för sten, och jordbeck i stället för murbruk.
Jakob kom till en speciell plats där han måste stanna över natten eftersom solen hade gått ner. [I hebreiskan bara "platsen" i bestämd form. Allteftersom berättelsen utvecklas blir det till den heliga platsen Betel (se vers 19) som betyder "Guds hus". Det är 3-4 dagars vandring från Beer-Sheva till Betel som ligger 2,5 mil norr om Jerusalem.] Han tog en av stenarna på platsen, placerade den vid huvudet och lade sig ned för att sova. [stenen kan ha använts som kudde, eller tjänat något annat syfte. Det verkar inte som Jakob ännu var helt övertygad om att Herren var den enda guden, se vers 20–21. Många folk över jorden ser vissa stenar som magiska och heliga, och kanske hade han också sådana föreställningar.]
Och Jakob steg upp tidigt på morgonen och tog stenen som han haft under sitt huvud och reste upp den som en pelare och hällde ut olja ovanpå den.
och denna sten som jag har rest upp som en pelare ska vara Guds (Elohims) hus, och av allt som du ger mig ska jag ge tionde till dig."
Och han såg och se, en källa på fältet, och tre flockar med får låg vid den. För från den källan vattnade de flockarna. Och stenen över källans öppning var stor.
Och dit samlades alla flockar och de rullade stenen från källans öppning och vattnade fåren och lade tillbaka stenen över källans öppning på sin plats.
Men de svarade: "Vi kan inte förrän alla flockar har samlats ihop och de rullar undan stenen från källans öppning, sedan vattnar vi fåren."
Och det hände när Jakob såg Rakel, Labans dotter hans mors bror, och Labans får hans mors bror, att Jakob kom nära och rullade undan stenen från källans öppning och vattnade Labans flock, hans mors bror.
Då tog Jakob en sten och reste den till en stod.
Sedan sade han till sitt folk: "Samla ihop sten." Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset.
Och Jakob reste en pelare på platsen där han talat med honom, en stenpelare, och han hällde ut ett drickoffer på den och hällde olja på den.
Likväl var hans båge fast (stadig, stabil)
    och hans armar och händer smidiga (snabba och lättrörliga),
genom händerna hos den Mäktige i Jakob,
    därifrån (från) Herden, Israels klippa,

2 Moseboken (33)

Herren sade till Mose: "Säg till Aron: 'Ta din stav och sträck ut din hand över Egyptens vatten, över floden, över dess strömmar, över dess pölar och över alla dess dammar så att det blir till blod.' Det ska vara blod över hela Egyptens land även i träkärl och stenkärl (allt vatten, både naturligt och uppsamlat ska bli till blod)."
Djupen har täckt dem,
    de sjönk till botten som stenar.
Skräck och fruktan ska falla över dem,
    genom din arms storhet
    ska de bli förstenade (bli stilla som stenar),
till dess ditt folk har passerat Herre (Jahve),
    till dess folket som du friköpt passerat förbi.
Mose hand blev tung, så de tog en sten och lade under honom och han satte sig på den. Aron och Hur höll upp hans händer, en på ena sidan och den andra på andra sidan. Och hans händer var stadiga (stabila; ordagrant "sanna" – hebr. emonah) till dess att solen gick ner. [Detta är första gången hebreiska ordet emonah förekommer. Det är ett rikt ord som betyder stabilitet, trofasthet och även sanning. Det kommer från ordet för sanning (hebr. emet) som rent bokstavligt också står stadigt, se inledningen till Ps 12. Emonah används totalt 49 ggr och 22 av dem i Psaltaren.]
Och om du gör ett altare till mig av sten, ska du inte bygga det av huggna stenar, för om du rör det med ett verktyg har du förorenat det.
Och om flera män tävlar (strider, duellerar) och den ene slår den andre med en sten eller med sin näve och han inte dör utan blir sängliggande,
Herren (Jahve) sade till Mose: "Kom upp till mig på berget och var kvar där, så ska jag ge dig stentavlorna med undervisningen (hebr. Torah) och buden, som jag har skrivit för att undervisa folket." [De tio budorden hade redan talats men skulle nu ges i skriftlig form.]
[Ädelstenar:] Onyxstenar och stenar för infattning, till efoden [2 Mos 28:6–14] och till bröstskölden [till översteprästen, se 2 Mos 28:15–30].
Du ska ta två onyxstenar (hebr. even shoham) och på dem ska du gravera in namnen på Israels söner,
Sex av namnen på den första stenen [Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan och Naftali] och de sex återstående namnen på den andra stenen [Gad, Asher, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin], efter den ordning som de är födda [från den äldste till den yngste].
Med en gravörs arbete i sten som en graverad signetring ska du gravera de två stenarna efter namnen på Israels söner. Du ska göra dem med infattningar av guld.
Och du ska sätta de två stenarna på axelstyckena av efoden, till att vara minnesstenar för Israels söner, och Aron ska bära deras namn inför Herrens (Jahves) ansikte på sina två skuldror som en hågkomst.
Och du ska göra infattningar med stenar, fyra rader med stenar.
En rad med
[1] karneol [röd – hebr. odem, från adam som betyder rödaktig; troligtvis är det den äldste (första) sonen Ruben som ristas in på denna sten (även om rubin på svenska syftar på en hårdare sten, så finns en äldre språklig koppling mellan rubin, röd och namnet Ruben); stenen används även för att beskriva Gud i tronrummet, se Upp 4:3; grekiska översättningen Septuaginta översätter med sardion den sjätte grundstenen (centralt placerad), se Upp 21:20], [2] topas [olivgrön, gulaktig; hebr. pitda, okänt ursprung; grekiska översättningen Septuaginta översätter med topazion som är den nionde grundstenen, se Upp 21:20]
    och
[3] smaragd [genomskinlig grön; hebr. bareqet (från baraq att glittra, reflektera); används bara i GT om den tredje stenen i bröstskölden; grekiska översättningen Septuaginta översätter med smaragdos som är den fjärde grundsten, se Upp 21:19], den första raden.
Och stenarna ska vara efter namnen på Israels söner, tolv [till antalet], efter deras namn, graverade som en signetring, var och en med sitt namn för de tolv stammarna. [Exakt vilket namn som motsvarar varje sten defineras inte. Att Ruben kommer först är troligt. I Hes 48:30–34 räknas stammarnas placering upp. Troligvis hade varje stams flagga inslag av stenens färg, se 4 Mos 2:2. Dessa tolv stenar återfinns också i beskrivningen av det nya Jerusalem i Uppenbarelseboken, se Upp 21:19–20.]
slipa stenar för infattning och snida i trä och utföra alla slags arbeten. [Betsalel är den första personen i Bibeln som blir fylld med Guds Ande. Han är en hantverkare. Här finns en profetia som Jesus uppfyller när man kallar honom "hantverkarens son", se Matt 13:55. Talvärdet av namnet Betsalel är 153, se Joh 21:11. Tabernaklet med alla dess möbler bestod av trä och metall (guld, silver, brons, ädelstenar) och tyg, se 2 Mos 25–30. Hebreiska ordet Nechoshet kan översättas koppar eller någon av dess legeringar som gör materialet hårdare. I GT används ordet för att beskriva brons, som är legering av omkring 90% koppar och 10% tenn.]
Och han gav till Mose, när han hade fullbordat talandet med honom på berget Sinai, vittnesbördets två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de första och jag ska skriva på tavlorna de ord som var på de första tavlorna som du krossade.
Och han högg ut två stentavlor, likadana som de första, och Mose steg upp tidigt på morgonen och gick upp på berget Sinai som Herren (Jahve) hade befallt honom och tog de två stentavlorna i sina händer.
och onyxstenar och stenar till infattning, till efoden och till bröstskölden.
Och ledarna förde fram onyxstenar och stenar till infattning till efoden och till bröstskölden,
och att slipa stenar för infattning, och att snida i trä, till att arbeta i alla slags konstfulla tekniker.
Och de bearbetade onyxstenarna och infattade dem i guld och graverade dem som man gör med en signetring, efter namnen på Israels söner.
Och han satte dem på efodens axelstycken, för att vara minnesstenar till Israels söner, som Herren (Jahve) befallt Mose.
Och de satte på den fyra rader med stenar.
En rad med
    [1] karneol [röd sten – hebr. odem],
    [2] topas [olivgrön, gulaktig]
    [3] och smaragd [hebr. bareqet (från baraq att glittra, reflektera); ordet används bara här och i 2 Mos 28:17],
den första raden.
Och stenarna var, efter namnen på Israels söner, tolv [till antalet], efter deras namn, graverade som en signetring, var och en med sitt namn för de tolv stammarna.

3 Moseboken (10)

Då ska prästen befalla att man tar bort stenarna som fläcken finns på och man ska kasta dem på en oren plats utanför staden.
Och de ska ta andra stenar och sätta på platsen för dessa stenar och han ska ta annat murbruk och ska putsa (bokstavligt plåstra om) huset.
Och om fläckarna kommer tillbaka igen och visar sig i huset efter det att han har tagit bort stenarna och efter att han har skrapat huset och efter att det är putsat,
Och han ska bryta ner huset, dess stenar och dess timmer och allt murbruk från huset, och han ska bära bort det utanför staden till en oren plats.

Rätt våg [för att väga – även bildligt för att döma]
– rätta stenar [vikter för balansvågen]; rätt efa [standardmått för att mäta torra varor – 22 liter] och
rätt hin [standardmått för att mäta vätska – 3,5 liter] ska ni ha. [Dessa två verser som handlar om ärlighet i transaktioner – rätta vikter och mått. Detta stycke relaterar direkt till budorden i vers 11–18 om att inte stjäla, ljuga och bedra, utan att älska sin medmänniska. Standardiserade vikt- och måttenheter omnämns i Hammurabis lagar. Det är intressant att i ett stycke som just handlar om rätt balans står "vikt" centralt i vers 35 och i vers 36 är våg och sten centralt och balanserar varandra! Ordet vikt i vers 35 omgärdas av två ord för mått som balanserar de två måtten efa och hin i vers 36.] Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim),
    som har fört er ut ur Egyptens land.
Tala till Israels barn och säg till dem:

Avgudadyrkan – samhället ska straffa

Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor i Israel ger något av sina barn åt Molok, ska han straffas med döden. Folket i landet ska stena honom. [3 Mos 18:21; 2 Kung 3:27; Ps 106:38; Jer 32:35]
När någon – man eller kvinna – befattar sig med andebesvärjelse eller förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den döde], ska den personen straffas med döden. Han bär på blodskuld och ska stenas.
Och Mose talade till Israels söner att de skulle föra fram honom som hade förbannat runtom i lägret och stena honom med stenar. Och Israels söner gjorde som Herren (Jahve) befallt Mose.
Ni ska inte göra någon avgud eller skuren bild, inte heller resa upp någon stod. Ni ska inte sätta upp någon bild av sten i ert land för att böja er ner inför den, för jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).

4 Moseboken (5)

Men hela församlingen talade om att stena dem med stenar, när Herrens (Jahves) härlighet visade sig i mötestältet för alla Israels söner.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Mannen ska döden dö, hela församlingen ska stena honom med stenar utanför lägret."
Och hela församlingen förde ut honom utanför lägret och stenade honom med stenar och han dog som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
Och om han slår honom med en sten i sin hand och han dör,
    då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
eller med en sten som en människa kan dö av,
    utan att se honom och kastar den på honom så att han dör,
och han inte var hans fiende och inte heller ville skada honom,

5 Moseboken (25)

Och han gjorde sitt förbund känt för er, som han befallde er att göra (agera, leva efter), de tio orden, och han skrev dem på två tavlor av sten.
Där ska ni tjäna gudar gjorda av människors hand, trä och sten som inte ser, inte hör, inte äter, inte luktar.
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.
Ett land utan fattigdom där du ska äta bröd, du ska inte sakna något i det, ett land vars stenar är järn och ur dess berg ska du bryta (gräva) koppar [som används för att ta fram brons].
När jag var borta uppe på berget för att ta emot stentavlorna, förbundets tavlor (förbundet) som Herren (Jahve) skurit med er, då stannade jag på berget i 40 dagar och 40 nätter, jag varken åt bröd eller drack vatten,
och Herren (Jahve) gav till mig två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger, och de var skrivna enligt alla de ord som Herren (Jahve) talat med er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag.
Och det hände vid slutet på de 40 dagarna och de 40 nätterna att Herren (Jahve) gav mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.
Vid den tiden sade Herren (Jahve) till mig: "Hugg dig två tavlor av sten, likadana som de första, och kom upp till mig på berget och gör dig en ark av trä,
Så jag gjorde en ark av akaciaträ och högg två stentavlor, likadana som de första, och gick upp på berget med de två tavlorna i mina händer.
Och du ska stena honom med stenar så att han dör, eftersom han har försökt att locka bort dig från Herren din Gud (Jahve Elohim) som förde dig ut ur Egyptens land ut från slavhuset.
då ska du föra fram den mannen eller kvinnan, som har gjort denna onda sak till dina portar – den mannen eller kvinnan – och du ska stena dem med stenar så att de dör.
Och stadens alla män ska stena honom med stenar så att han dör. Så ska du ta bort ondskan från din mitt och hela Israel ska höra detta och frukta (ta varning).
då ska man föra ut ungmön framför dörren till hennes fars hus, och stadens män ska stena henne med stenar så att hon dör, eftersom hon har gjort lättsinniga saker i Israel och uppfört sig som en sköka i sin fars hus. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
då ska båda föras ut till stadens port och ni ska stena dem med stenar så att de dör. Ungmön därför att hon inte ropade när hon var i staden och mannen eftersom han har förödmjukat sin nästas hustru. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
I din väska ska du inte ha olika vikter, en stor och en liten. [Ordagrant: "sten och sten".]
En felfri och rättvis vikt (sten) ska du ha och ett felfritt och rättvist efa-mått ska du ha, så att dina dagar blir många i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger till dig.

Och på den dagen då du ska gå över Jordan till landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig, ska du sätta upp stora stenar åt dig och vitkalka dem med kalk.
Och det ska ske när du har gått över Jordan att du ska sätta upp dessa stenar, som jag har befallt dig om idag, på berget Ejval (Ebal) och du ska vitkalka dem med kalk.
Och där ska du bygga ett altare till Herren (Jahve) din Gud (Elohim), ett altare av stenar. Du ska inte lyfta något järnverktyg över dem (inte bearbeta stenarna med järn).
Du ska bygga Herren (Jahve) din Guds (Elohims) altare med ohuggna stenar och du ska offra brännoffer på det till Herren (Jahve) din Gud (Elohim).

Och du ska skriva på stenarna alla undervisningens ord mycket tydligt (med lättläst skrift)."
Herren (Jahve) ska föra bort dig och den kung som du kommer sätta över dig [Saul blev den första kungen, se 1 Sam 10:20–24] till ett folk som du inte känner, varken du eller dina fäder, och där ska du tjäna andra gudar av trä och sten.
Och Herren (Jahve) ska förskingra dig bland folken från den ena änden av världen till den andra änden av världen [Jer 9:16; 18:17; Hes 12:15], och där ska du tjäna andra gudar, som du inte känner, inte heller dina fäder, även trä och sten.
och ni har sett deras osmakliga ting och deras avgudar, trä och sten, silver och guld, som de hade,

Josua (22)

och befall dem och säg: "Ni ska ta från Jordans mitt, från platsen där prästernas fötter stod, tolv stenar som är redo (förberedda), och bär dem med er och lägg ner dem på lägerplatsen där ni ska slå läger i natt."
och Josua sade till dem: "Gå över framför Herren (Jahve) er Guds (Elohims) ark till mitten av Jordan och ta var och en av er upp en sten på sin skuldra, efter antalet av Israels söners stammar,
för att detta ska vara ett tecken ibland er, så när era söner i framtiden frågar och säger: "Vad betyder dessa stenar?"
då ska ni säga till dem: "Eftersom Jordans vatten blev avskuret framför Herrens förbundsark, när den gick över Jordan skars Jordans vatten av, och dessa stenar ska vara till åminnelse för Israels söner för evigt." [Det var inte ovanligt att resa minnesstenar, se Jos 7:26; 24:26–27; 1 Mos 28:18–22; 31:45–47.]
Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där.
Josua reste även upp tolv stenar i mitten av Jordan, på platsen där prästernas fötter, som bar förbundsarken hade stått. Och de finns där till denna dag.
Och de tolv stenar som de tagit upp ur Jordan satte Josua upp i Gilgal.
Och han talade till Israels söner och sade: "När era söner frågar sina fäder i framtiden och säger: "Vad betyder dessa stenar?"
Och Josua sade: "Varför har du hemsökt (dragit olycka över – hebr. achor) oss? Herren (Jahve) ska hemsöka (dra olycka över) dig idag." Och hela Israel stenade honom med stenar, och de brände dem i eld och stenade dem med stenar.
Och de reste en hög med stenar över honom den dagen, och Herren (Jahve) vände bort sin brinnande vrede. Därför heter platsen Achors dal till denna dag. [Hebr. achor betyder hemsökelse, orsaka besvär och störning. Personnamnet Achan är ett besläktat ord som betyder: "den som ställer till besvär, orsakar trubbel eller är upphov till störningar". Platsen Achor är troligtvis bergsbyggden väster om Qumran vid nordvästra delen av Döda havet och blir så småningom nordöstra gränsen för Juda (Jos 15:7). Dock finns det hopp, Achors dal nämns på nytt i Jes 65:10 och Hos 2:17 där det profeteras att dalen i framtiden ska bli en fruktsam dal när Israel blir upprättat. Se även profetian i Hes 47:6–10 med det levande vattnet från Jerusalem som en dag ska strömma ner mot Döda havet.]
Och kungen i Ai hängde han i ett träd fram till kvällen, och när solen gick ned befallde Josua att de skulle ta ner hans kropp från trädet och kasta den i ingången till porten i staden och de kastade upp en stor hög med stenar över den, till denna dag.
som Mose, Herrens (Jahves) tjänare, befallt Israels söner, som det är skrivet i boken med Moses undervisning [Torah – de fem Moseböckerna], ett altare av ohuggna stenar, varpå man inte använt något järn, och de offrade brännoffer till Herren på det och offrade shalomoffer (gemenskapsoffer).
Och han skrev där på stenarna en avskrift (kopia) av Moses undervisning (Torah) som han skrev framför Israels söner. [Mellan berget Gerizim och Ejval ligger staden Shechem. Ett altare har hittats på den norra sluttningen av berget Ejval vid utgrävningar av Adam Zertal 1980. Alldeles intill ligger också den plats där Abraham fick ett löfte om att hans avkomma skulle få detta land och där han byggde ett altare, se 1 Mos 12:6–7. I vers 33 nämns "hela Israel" till skillnad från "Israel" här i vers 32. Ett möjligt scenario är att Josua och en mindre grupp med prästerna och de äldste är med i denna ceremoni vid altaret, sedan tar man med arken och går till den södra sidan av Ejval i dalen mellan Ejval och Gerizim där hela folket sluter upp.]
Och det hände när de flydde undan (från framför) Israel när de var på väg ner från Bet Choron, att Herren (Jahve) kastade ner stora stenar från himlarna över dem ända till Azeqa och de dog. Det var fler som dog av haglet än dem som Israels söner slog med svärdet. [Samma ord för hagel (hebr. barad) används även om den sjätte plågan i Egypten, se 2 Mos 9:18–33; Ps 18:14–15.]
Josua svarade: "Rulla stora stenar framför grottans öppning [ordagrant mun] och sätt män där att bevaka dem,
Och det hände vid den tid då solen gick ner, att Josua befallde och de tog ner dem från träden och slängde dem i den grotta där de hade gömt sig, och de lade stora stenar framför grottöppningen, till denna dag.
Och gränsen går upp till Beit-Chogla och passerar norr om Beit-Arava och gränsen går till Bohans sten, Rubens son.
Och den drogs i norr och gick ut vid Ein-Shemesh och gick till Geliot som är mitt emot Adumims sluttning och gick ner till Bohans, Rubens sons, sten.
Och Josua skrev dessa ord i boken med Guds undervisning (Torah), och han tog en stor sten och satte upp den där under eken vid Herrens (Jahves) helgedom.
Och Josua sade till allt folket: "Se, denna sten ska vara ett vittne mot er, för den har hört alla de ord som Herren (Jahve) har talat till oss, den ska därför vara ett vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud (Elohim)."

Domarboken (3)

Och han gick till sin fars hus i Ofra och slog sina bröder, Jerubaals söner, 70 män, ovanpå en sten, men Jotam, Jerubaals yngste son var borta för han hade gömt sig.
och ni reser er upp mot min fars hus idag och har slagit hans söner, 70 män på en sten, och har gjort Avimelech, hans tjänstekvinnas son, till kung över Shechems män eftersom han är er bror,
Från hela detta folk var 700 utvalda män vänsterhänta, [med] sin högra hand kunde alla dessa slunga sten och träffa ett hårstrå [träffa med hårfin precision] och inte missa (hebr chata). [Ordet för missa är samma ord som annars översätts synd, se 1 Mos 13:13.]

1 Samuelsboken (10)

Och vagnen kom till betshemiten Josuas fält och stod där, där fanns en stor sten, och de högg upp vagnens trä och offrade kvigan som ett brännoffer till Herren (Jahve).
Och leviterna tog ner Herrens (Jahves) ark och lådan som var med den, där guldsakerna låg och ställde dem på den stora stenen. Och Beit-Shemeshs män offrade brännoffer och offrade offer till Herren (Jahve) samma dag.
Sedan tog Samuel en sten och satte den mellan Mitspa och Shen och gav den namnet Even-Ezer [Hjälpens sten] och sade: "Hitintills har Herren (Jahve) hjälpt oss." [Hebr. even betyder sten och ezer hjälp.]
Och de berättade för Saul och sade: "Se, folket syndar mot Herren (Jahve) när de äter med blodet." [1 Mos 9:4; 4 Mos 12:23] Och han sade: "Ni har handlat förrädiskt, rulla en stor sten till mig idag."
Och han tog sin stav i handen, valde ut fem släta stenar från bäcken, placerade dem i ett fodral som han lade ner i sin herdeväska, och med slungan i sin hand gick han rakt mot filistén.
Och David stack ner sin hand i väskan och tog upp en sten och slungade den och träffade filistén i pannan. stenen sjönk djupt in i Goliats panna, och han föll ner med ansiktet mot marken.
David övervann filistén med bara slunga och en sten. Han slog ner filistén och dödade honom. David hade inte ens ett svärd i sin hand.
Och på den tredje dagen ska du gömma dig själv väl och komma till platsen där du brukar gömma dig själv de dagar du arbetar och ska stanna (hålla dig) vid Ezel-stenen. [Hebr. ezel betyder "stenen på vägen"; troligtvis en milstolpe för vandrare.]
Och det hände på morgonen när vinet hade lämnat (gått ur) Naval att hans hustru berättade för honom dessa ting. Då dig hans hjärta i honom och han blev som en sten. [Detta kan beskriva en hjärtattack, stroke eller att han hamnade i koma.]

2 Samuelsboken (7)

Och Chiram, Tyros kung, sände budbärare till David, och cederträ och timmermän och stenhuggare och de byggde ett hus åt David.
Och han tog av Malkams krona från hans huvud och dess vikt var en talent guld och på den fanns mycket dyrbara stenar och den sattes på Davids huvud. Och han förde bort bytet från staden, väldigt mycket.
Och när han klippte sitt huvud, vid slutet på varje år klippte han det, eftersom håret var tungt på honom därför klippte han det, vägde han håret på sitt huvud och det vägde 200 shekel [2,3 kg] efter kungens vikt.
Och han kastade stenar mot David och mot kung Davids tjänare och hela folket och alla mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) som var på hans högra och hans vänstra [sida].
Och David och hans män gick längs vägen, och Shimi gick bredvid på bergssluttningen mittemot honom och förbannade medan han gick och kastade stenar och stoft [grus] mot honom.
Och de tog Avshalom och slängde honom i en stor grop i skogen och samlade en stor hög med stenar över honom. Och hela Israel flydde var och en till sitt tält.
När de var vid den stora stenen som är i Givon kom Amasa ut och mötte dem. Och Joav var omgjordad med sin rustning som han tagit på sig och på den fanns en gördel med ett svärd fastspänt på höften i dess skida, och när han gick fram föll det ut.

1 Kungaboken (24)

Och Adonija slaktade får och oxar och göddjur vid Zochelets sten, som ligger bredvid Ein-Rogel [en källa strax söder om Gihonkällan i Kidrondalen, vid gränsen mellan Benjamin och Juda], och han kallade på alla sina bröder, kungens söner och alla Juda män, kungens tjänare. [Adonija följer samma mönster som sin Avsalam bror gjort vid sin stadskupp, se 2 Sam 15:2.]
Och kungen befallde och de bröt stora stenar, dyrbara stenar, till att lägga husets grund med huggna stenar.
Och Salomos byggare och Chirams byggare och gevaliterna formade dem och gjorde i ordning timret och stenarna till husbygget.
Och huset när det byggdes var byggt av stenar som gjorts färdiga i stenbrottet, och varken hammare eller yxa eller något annat verktyg av järn hördes i huset när det byggdes.
Allt cederträ inuti huset var utskuret med knoppar och utslagna (öppna) blommor, allt i cederträ, ingen sten var synlig.
Alla dessa var dyrbara stenar efter måttet på huggna stenar, sågade med sågar, invändigt och utvändigt, från grunden ända upp till murkrönet och från utsidan till den stora gården.
Och grunden var av dyrbara stenar efter måttet på huggen sten, stora stenar, stenar som var 10 alnar och stenar som var 8 alnar.
Och ovanpå var dyrbara stenar efter måttet på huggen sten och cederträ.
Det fanns ingenting kvar i arken förutom de två stentavlorna som Mose lade dit vid Chorev, när Herren (Jahve) skar förbund med Israels söner, när de kom ut från Egyptens land.
Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort följe, kameler lastade med väldoftande kryddor, guld i mängd och dyrbara ädelstenar. Hon besökte Salomo och samtalade med honom om allt som låg på hennes hjärta.
Och hon gav kungen 120 talenter [4 ton] guld och kryddor i mycket stora mängder och dyrbara stenar, där kom aldrig mer en så stor myckenhet av kryddor som den Sabas drottning gav kung Salomo.
Och även Chirams skepp som förde guld från Ofir, förde in från Ofir stora mängder sandelträ och dyrbara stenar.
Och kungen lät silver vara lika vanligt i Jerusalem som stenar och cedrar [dess värde] lät han vara lika vanligt [fanns det så stor mängd av] som sykomorträd i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd].
När kung Rechavam sände Adoram som var skattmästare, stenade hela Israel honom med stenar så att han dog. Och kung Rechavam skyndade sig att stiga upp i sin vagn för att fly till Jerusalem.
Och kung Asa gjorde ett påbud (tillkännagivande) i hela Juda, ingen var undantagen, och de bar bort Ramas stenar och timret som Baasha hade byggt med, och kung Asa byggde Geva i Benjamin av det (materialet) och Mitspa.
Och Elia tog tolv stenar efter antalet av Jakobs söners stammar [som symboliserade det tidigare enade Israel, se Jos 4:2–20], till vilken Herrens (Jahves) ord kommit och sagt: "Israel ska vara ditt namn." [1 Mos 32:22–32]
Och med stenarna byggde han ett altare i Herrens (Jahves) namn och han gjorde ett dike runt altaret, så stort att det kunde rymma två sea-mått [totalt 15-20 liter] säd.
Sedan föll Herrens (Jahves) eld och den slukade brännoffret och veden och stenarna och stoftet [marken runt altaret] och slickade upp vattnet som var i diket.
Och två män, pålitliga medborgare kom och satt framför honom, och de två pålitliga medborgarna vittnade mot honom, mot Navot framför folket och sade: "Navot har förbannat Gud (Elohim) och kungen." Sedan bar de ut honom ur staden och stenade honom med stenar så att han dog.

2 Kungaboken (8)

Och ni ska slå alla befästa städer och alla utvalda städer och ska fälla alla goda träd och ska skotta igen alla vattenkällor och fördärva varje gott stycke av land (odlingsbar mark) med stenar.
Och de slog ner städerna, och på varje gott stycke av land [odlingsbar mark] kastade varje man sin sten och fyllde det [fältet], och de stängde igen (täckte, gömde) alla vattenkällor och fällde alla goda träd till dess bara Kir-Charaset [kan syfta på Kir-Moav, en större stad i södra Moav] var kvar med sin stenmur och slungkastarna omringade den och bröt ner den.
och till murarna och till stenhuggarna och till att köpa timmer och huggna stenar till att stärka (reparera) Herrens (Jahves) hus och till allt som lades ut för att stärka (reparera) det.
Och kung Achaz skar av (bröt i bitar) kanten på fundamentet och tog bort bäckenet från det, och han tog bort havet från kopparoxarna som var under det och ställde det på ett fundament (golv) av stenar.
och har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan tillverkade av en människas hand, trä och sten, därför har de förstört dem.
till snickarna och till byggmästarna och till stenhuggarna och till att köpa timmer och huggna stenar till att stärka (reparera) huset."

1 Krönikeboken (10)

De var beväpnade med båge och skickliga i att slunga stenar och skjuta pilar från bågen både med höger och vänster hand.
Av Sauls stamfränder benjaminiterna kom följande:
David tog kronan från huvudet på deras kung. Den visade sig väga en talent guld och var smyckad med en ädelsten, och man satte den på Davids huvud. Och bytet som han förde ut ur staden var mycket stort.
Och David befallde att man skulle samla de främlingar som fanns i Israels land. Han tillsatte stenhuggare som skulle hugga ut stenar för att bygga Guds hus.
Se, trots mina svårigheter har jag skaffat hundratusen talenter guld och tusen gånger tusen talenter silver till Herrens hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det. Trävirke och sten har jag också förberett, och mer kan du själv skaffa fram.
Du har också arbetare i mängd, hantverkare, stenhuggare och timmermän, och dessutom allt slags folk som är kunnigt i alla slags arbeten.
Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som ska vara av guld i min Guds hus, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxer och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar och alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd.
Var och en som hade ädelstenar gav dem till skatten i Herrens hus under gershoniten Jehiels vård.

2 Krönikeboken (14)

Kungen styrde så att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd].
Han är son till en av Dans döttrar, och hans far är en tyrisk man. Han är skicklig att arbeta i guld och silver, i brons, järn, sten och trä, liksom i purpurrött, mörkblått och karmosinrött garn och fint lingarn, och han kan utföra alla slags sniderier och väva alla slags konstvävnader. Honom kan du låta utföra arbetet tillsammans med dina och min herres, din far Davids, män som är konstnärligt begåvade.
Dessutom smyckade han huset med dyrbara stenar. Guldet han använde var från Parvajim.
När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo, kom hon till Jerusalem för att sätta honom på prov med svåra frågor. Hon kom med ett mycket stort följe och med kameler som bar väldoftande kryddor och guld i stor mängd och dyrbara stenar. När hon kom inför Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta.
Hon gav kungen hundratjugo talenter guld samt väldoftande kryddor i stor mängd samt dyrbara stenar. Väldoftande kryddor av det slag som drottningen av Saba gav åt kung Salomo har aldrig mer funnits.
När Hirams folk och Salomos folk hämtade guld från Ofir, förde de också hem algumträ och dyrbara stenar.
Kungen styrde så att silver blev lika vanligt i Jerusalem som sten och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet.
När kung Rehabeam sände ut Hadoram som hade uppsikten över tvångsarbetena, stenade Israels barn honom till döds. Själv måste kung Rehabeam skynda sig upp i sin vagn och fly till Jerusalem.
Men kung Asa tog med sig hela Juda, och de förde bort ifrån Rama stenar och trävirke som Basha hade använt till att befästa Rama. Med detta befäste Asa Geba och Mispa.
Då gaddade de ihop sig mot honom, och på kungens befallning stenade de honom på förgården till Herrens hus.
Ussia försåg hela denna här med sköldar och spjut, hjälmar och pansar, bågar och slungstenar.
I Jerusalem lät han tillverka krigsmaskiner, konstruerade av uppfinnare, att sättas upp på tornen och på murarnas hörn för att skjuta i väg pilar och slunga stora stenar. Ryktet om honom spreds vida omkring, för han fick hjälp att stärka sin makt på ett underbart sätt.
Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor.
Timmermännen och byggnadsarbetarna fick pengarna för att köpa in huggen sten samt trävirke till stockar, som skulle användas för att timra upp de hus som Juda kungar hade förstört.

Esra (2)

Kungen bör veta att vi kom till provinsen Judéen, till den store Gudens hus. Detta bygger man nu upp med stora stenar [ordagrant: "stenar som måste rullas"] och sätter trävirke [balkar] i väggarna. Arbetet utförs med omsorg och går snabbt framåt under deras ledning.
med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trävirke. Vad som behövs för omkostnaderna ska betalas ut från kungens hus. [En aln motsvarar ungefär 45 cm. Måttet härstammar från längden på en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret. Dessa mått för att bygg om templet är det dubbla från Salomos tempel, se 1 Kung 6:2.]

Nehemja (3)

Han talade inför sina bröder och Samariens armé och sade: "Vad gör dessa klena judar? Ska de restaurera efter behag? Ska de offra? Ska de avsluta allt på en dag? Kan de återuppväcka stenarna från spillrorna som är brända?"
Nu var ammoniten Tovija (Tobia) med honom och han sade: "Det som de bygger ska en räv bryta ner, om den hoppar på deras stenmur."
Du delade havet framför dem,
    och de gick genom havet på torr mark.
Men deras förföljare sänkte du i djupet,
    som en sten i väldiga (forsande, starka) vatten.

Job (11)

Eftersom ditt förbund är med fältets sten
    och fältets liv är din frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom).
Är min kraft som stenens kraft,
    min kropp av brons?
    [Behemot och Leviatan styrka och hårdhet beskrivs med samma jämförelse, se Job 40:13; 41:15]
Över ett röse [är] hans rot slingrad,
    stenarnas hus ser.
Var ställdes jordens pelare (var fick de sjunka in och fastna)?
Vem lade ut jordens hörnsten,
när vattnen döljs [sjöar och källor fryser] och blir [hårda] som sten,
    när ytan på djupen fångas [stelnar till is].
Hans hjärta är hårt som sten [han är grym],
    [orubblig] som den understa kvarnstenen.
Pilar skrämmer inte bort honom,
    stenar som slungas mot honom liknar agnar (strån) [som blåser bort med vinden].

Psaltaren (3)

På sina händer ska de bära [högt upp ska de lyfta] dig,
    så att du inte stöter din fot mot någon sten. [Matt 4:6]
Dina tjänare har sitt behag i hennes stenar
    och älskar hennes stoft [grus].
Den sten som arbetarna förkastade (föraktade, inte ville veta av),
    har blivit hörnstenen (den mest betydelsefulla och ärofyllda delen i byggnaden).
    [Jes 8:4; 28:16; Luk 20:17; Apg 4:11; Ef 2:20; 1 Pet 2:7]

Ordspråksboken (11)

[Den första och sista versen i detta stycke använder ordet "avskyvärd". Det grupperar tjugo verser som handlar om sådant som Herren avskyr och gläder sig över.] En falsk balansvåg är avskyvärd (motbjudande, vidrig) för Herren (Jahve),
    men omanipulerade (felfria, kompletta, fulla) vikter behagar honom.
En rätt [omanipulerad] balansvåg och medföljande vikter kommer från Herren (Jahve),
    alla vikter i viktlådan har sitt ursprung från honom.
En gåva (muta) fungerar som en skinande diamant [ordagrant "en sten som charmerar"] för den som ger den,
    varthelst han vänder sig ger den honom framgång. [Versen kan tolkas positivt att en gåva stillar vrede, se Ords 21:14. Ordet gåva kan också översättas muta vilket inte är accepterat enligt judisk lag, och då är versen en sorglig kommentar om det mänskliga beteendet, se vers 23.]
Olika vikter [en för försäljning och en annan för inköp] och olika mått,
    bådadera är avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahves) ögon.
    [Herren ser allvarligt på oärlighet i affärer.]
Dubbla vikter är avskyvärt (motbjudande, vidrigt) i Herrens (Jahves) ögon,
    och falska vågar behagar inte honom (är av ondo).
Den var överväxt med tistlar, och markytan var täckt av nässlor (ogräs),
    och dess stenmur var nedriven.
Som att binda fast en sten i en slunga [lika fel och oanvändbart],
    är det att ge ära till en dåre.
Den som gräver en grop [för en annan människa] faller själv i den,
    och den som rullar en sten [för att orsaka skada] får den över sig själv.
sten väger mycket och sand är tungt,
    men ännu tyngre (mycket svårare att bära) är en dåres oprovocerade ilska.
    [Jämförelsen är mellan fysiskt arbete – att lyfta sten och sand – och den stress och mentala tyngd det innebär att hantera en dåres ilska.]

Predikaren (3)

en tid att kasta bort stenar [för att bereda åkermark] – och en tid att samla ihop stenar,
en tid att omfamnas (ta i famn, kramas) – och en tid att avstå från omfamning (kramar),
Den som kastar stenar kan skadas av dem,
    och den som klyver trä är i fara när han gör det.

Jesaja (14)

Han ska vara er helighet,
    men en stötesten [som de snubblar på] och en klippa till anstöt
för både Israels hus
    och en fälla och en snara för Jerusalems invånare.
Men du är kastad bort från din grav,
    som ett avskytt sidoskott i de dödas kläder,
som är genomborrad med svärd,
    som går ner till avgrundens sten,
    som ett kadaver trampat under foten.
Därför ska Jakobs synd bli försonad genom detta,
    och detta är all frukt av borttagandet av hans synd,
när han bryter ner alla altarets stenar,
    som kalkstenar som bryts i bitar,
    så att aseran [påle för avgudadyrkan] och solguden inte reser sig igen.
Därför säger Herren Herren (Adonai Jahve): Se jag lägger i Sion en sten,
    en prövad hörnsten,
ett dyrbart (sällsynt) välgrundat grundfundament,
    den som tror (litar på den) ska aldrig (behöva) fly i all hast. [Rom 9:33; 1 Pet 2:6]
Herren (Jahve) ska låta sin härliga röst höras
    och ska visa ljuset som kommer ner från hans arm
med rasande vrede och flammor med förtärande eld,
    med spruckna moln och en regnstorm och hagelstenar.
Men pelikanen och rördrommen ska besitta det,
    och ugglan och korpen ska bo där,
och han ska sträcka ut förvirring
    över det och tomhetens lod.
och har kastat deras gudar i elden, för de är inga gudar utan människohänders arbete, trä och sten, därför har de blivit fördärvade.
Du drabbade [stad Jerusalem], kringkastad av stormar utan tröst.
    Se, jag ska sätta dina stenar i vackra färger och lägga dina grundvalar med safirer.
Jag ska göra dina krön (tinnar, överdelar) av rubiner
    och dina portar av karbunkel
    och hela din inhägnad (gräns, det som omgärdar ditt kvarter, utrymme) av dyrbara stenar.
[Vers 17–18 hör tematiskt ihop med vers 4–7.]
Istället för brons ska jag ge dig guld
    och istället för järn ska jag ge dig silver
och istället för trä – brons
    och istället för sten – järn.
Jag ska också göra Shalom (frid, framgång, välgång) till din övervakare
    och Rättfärdighet till dina herrar ("slavdrivare").
[Den sjätte enheten i den sista sektionen (55-66) ger löften för de rättfärdiga. Den börjar med imperativ (vers 10–11) och avslutas med profetens bön, se Jes 63:7–64:12.]
Dra fram (gå in), dra fram (gå in) – genom portarna,
    förbered (bana, rensa upp) vägen för mitt folk! [Jes 40:3; 57:14]
Bana väg (bygg, höj upp), bana väg (bygg, höj upp) – en huvudväg (rymlig väg),
    rensa den från stenar. [Jes 11:16; 19:23]
Lyft upp ett baner (flagga) över folket [som de kan följa när de marscherar in, se Jes 11:10, 12; 49:22].

Jeremia (7)

Vem säger till stocken: "Du är min far,"
    och till stenen: "Du har fört fram oss,"
för de har vänt sina ryggar till mig
    och inte sina ansikten,
men i svårigheternas tid ska de säga:
    "Stå upp och rädda oss."
Och det skedde från hennes prostitution att landet förorenades, och hon begick äktenskapsbrott med stenar och med stockar. [stenar och stockar är materialen som avgudar tillverkas av.]
"Ta stora stenar i din hand och göm dem i murbruket i stommen som är vid ingången till faraos hus i Tachpanches inför Juda mäns ögon
och säg till dem: Så säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Sebaot Elohim) Israels Gud (Elohim): Se jag ska sända och hämta Nebukadnessar, Babels kung, min tjänare och jag ska sätta hans tron på dessa stenar som jag har gömt, och han ska sprida ut sin kungliga paviljong över dem.
Och från dig ska man inte ta en sten till ett hörn (en hörnsten), inte en sten till grunden (en grundsten), utan du ska vara öde för alltid förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och det ska ske när du har gjort slut på läsandet av denna bok att du ska binda en sten vid den och kasta den mitt i Eufrat,

Klagovisorna (2)

I fängelsehålan har de gjort slut på mitt liv,
    med sina händer har de lagt (kastat) stenar på mig.
Ack (ve, hur, varför) [Klag 1:1; 2:1; 4:1], guldet är fördunklat (har blivit matt, blänker inte längre),
    det finaste guldet är missfärgat,
de heliga stenarna
    är uthällda i varje gathörn. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet "Ack" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken. Guldet och de heliga stenarna syftar på de ädelstenar som fanns i översteprästens bröstsköld, axelepåletter och andra utsmyckningar i templet.]

Hesekiel (17)

Över plattformen som var ovanför deras huvuden syntes något som liknade en tron. Den såg ut som safir (blå ädelsten). Högt ovanför tronen satt en som till utseendet liknade en människa.
Sedan såg jag och se, på fästet (expansionen) [Hes 1:22] som var över kerubernas huvuden visade sig ovanför dem som om det var en safir, en sten visade sig som liknade en tron i sin framtoning.
Och jag såg och se, fyra hjul bredvid keruberna, ett hjul vid sidan om en kerub och ett hjul vid sidan om en annan kerub, och hjulens utseende var som färgen på beryll.
Jag ska ge dem ett odelat (nytt) hjärta [som inte är splittrat mellan avgudadyrkan och sann gudstillbedjan] och fylla dem med en ny ande. Jag ska ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött,
Säg till dem som kletar ner den med vit kalk att den ska falla. Där ska komma ett skyfall och en stor hagelstorm ska vräka ner och en stormvind ska bryta fram,
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Jag ska låta en stormvind bryta fram i mitt raseri, och det ska bli en översvämning i min vrede och stora hagelstenar ska sluka den i raseri.
De ska föra upp en församling mot dig och stena dig med stenar och genomborra dig med sina svärd.
Och det som ni tänker (som kommer till ert sinne) ska inte alls ske när ni säger: Vi ska bli som länderna, som (de andra) ländernas familjer som tjänar trä och sten.
Och församlingen ska stena dem med stenar och döda dem med sina svärd, de ska slå deras söner och deras döttrar och bränna deras hus i eld.
Och de ska tillspilloge dina rikedomar och ta dina handelsvaror som byte, och de ska bryta ner dina murar och fördärva dina omtyckta hus, och dina stenar och ditt timmer och ditt tegel ska de lägga mitt i vattnet.
Shevas handelsresande och Raama de är dina handelsresande, de handlar för dina krig med alla viktiga kryddor och med alla dyrbara stenar och guld.
Du var i Eden
    i Guds (Elohims) trädgård,
täckt med alla dyrbara stenar:
[1] Karneol [röd sten – hebr. odem; den första stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17; beskriver Gud i tronrummet, se Upp 4:3.] [2] Topas [olivgrön, gulaktig; den andra stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17]
    och
kalcedon [den sista stenen på andra raden (den sjätte stenen), se 2 Mos 28:18. Hebreiska ordet kommer från halam som betyder slå ner, bryta sönder; det kan beskriva att det är en hårdare sten, kanske diamant.]. [3] Krysolit [hebr. tarshish; den första stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den tionde stenen), se 2 Mos 28:20]. [4] Onyx [den andra stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den elfte stenen), se 2 Mos 28:20]
    och
jaspis [den tredje stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den tolfte stenen), se 2 Mos 28:20], [5] Safir [hebr. sapir, från verbet att skriva/berätta; den andra stenen i den andra raden, se 2 Mos 28:18]. [6] Karbunkel [den första stenen i den andra raden i bröstskölden (den fjärde stenen), se 2 Mos 28:18]
    och
smaragd [hebr. barqat, från baraq som betyder gnistrande, ljus. Ordet används bara här.]. [Totalt nämns här nio stenar. Mellan tre av dem förekommer ordet "och", vilket grupperar tre av dem tillsammans och tre står fristående. Totalt blir det då sex grupperingar. Flera av stenarna återfinns även i prästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17–20. I Upp 21:19–20 nämns tolv stenar i muren.] Och fulländade med guld dina tamburiner
    och dina pipor,
den dag du skapades var de förberedda.
Du var den vida smorda keruben
    och jag satte dig
så att du bredde ut dig över Guds (Elohims) heliga berg,
    du har vandrat upp och ner mitt ibland stenarna av eld.
Genom din stora (ditt överflöd av) handel (komers, köpenskap)
    har de fyllt ditt inre med (terror, laglöshet – hebr. chamas)
    och du har syndat.
Därför har jag kastat ut dig som vanhelgad (förorenad) från Guds (Elohims) berg
    och jag har förgjort dig du vida kerub från mitt ibland stenarna av eld.
Jag ger er ett nytt hjärta (sinne, sinnelag) [en pånyttfödelse]
    och en ny ande [med nya rätta motiv] inom er.
Jag tar (vänder) bort stenhjärtat ur er kropp (ert kött)
    och ger er ett hjärta av kött. [Det hårda hjärtat – som inte kan ta emot den goda säden – byts ut mot ett nytt hjärta öppet för Guds ord, se Hes 11:19‑20; 18; 31; Jer 31:33; Matt 13:5, 15, 20.]
Och jag ska ivra mot honom med pest och med blod, och jag ska låta det regna över honom och över hans armé och över mycket folk som är med honom, ett häftigt störtregn och stora hagelstenar, eld och svavel.
För brännoffret fanns det också fyra bord av huggna stenar, en och en halv aln långa, en och en halv aln breda och en aln höga. På dem skulle man lägga de redskap som man slaktade brännofferdjuren och slaktofferdjuren med.

Daniel (7)

Medan du såg på statyn, såg du hur en sten höggs ut [från ett berg], dock utan att någon mänsklig hand rörde vid den. [Vilket antyder att Gud gjorde det.] Den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem.
Då krossades alltsammans på en gång, järnet, leran, bronset, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna på sommaren. Vinden tog tag i dem och förde bort dem och inget blev kvar. Men stenen som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden.
Du [kung Nebukadnessar] såg ju hur en sten höggs ut från ett berg, men inte genom en mänsklig hand. stenen krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig." [Profetiskt talar vers 35 och 45 om Jesus – hörnstenen, se Mark 12:10; Ef 2:20; 1 Pet 2:7. Troende kallas "levande stenar" i Guds husbygge, se 1 Pet 2:4–5. Se även Matt 16:15–19.]
Medan de drack prisade de sina gudar av guld, silver, koppar, järn, trä och sten. [I arkeologiska utgrävningar i södra delen av Babylon har man hittat ett palats med en stor sal 52 x 17 meter. Längs med ena långsidan, mitt emot ingången, fanns ett podium där tronen kan ha stått. Som jämförelse är Blå hallen i Stockholms stadshus 50 x 30 meter och Nobelmiddagen har 1300 inbjudna gäster.]
I stället har du satt dig upp mot himmelens Herre. Du tog fram kärlen från hans hus [templet i Jerusalem]. Sedan drack du, dina stormän, dina fruar och konkubiner (älskarinnor) vin ur dem. Du prisade gudar av silver och guld, brons, järn, trä och sten – gudar som varken kan se eller höra eller förstå! Men du har inte ärat den Gud som har ditt nästa andetag och hela din existens (alla dina vägar) i sin hand! [I stället har du vanärat och hädat honom – detta är allvarligt.]
Man hämtade en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns sigill, så att inget skulle ändras vad det gäller beslutet som fattats mot Daniel.
I stället ska han ära fästningarnas gud. [Hans gud kommer att vara militär styrka, i vers 40–45 beskrivs hans krig.] En gud som hans fäder inte har känt ska han ära med guld och silver och ädelstenar och andra dyrbarheter.

Mika (2)

[Samarien:]
Därför ska jag göra Samarien till en stack på fältet
    där man planterar vingårdar,
och jag ska rulla ner dess stenar till dalen
    och jag ska avtäcka dess grundvalar.
Ska jag bli ren med en ond (manipulerad) våg
    och med en väska med falska vikter?

Habackuk (2)

stenen ska ropa ut från muren
    och bjälkarna i trävirket ska svara den. [Även stenarna och virket i palatsen och husen i Babylon vittnar om hur de har förts dit på ett orättfädigt sätt.]
Ve över honom som säger till träet: "Vakna",
    till den stumma stenen: "Stå upp!"
Kan detta undervisa?
    Se, det är överdraget med guld och silver
    och det finns ingen ande (andedräkt, liv) i dess mitt.

Haggai (2)

Nu ber jag er betänka (begrunda i era hjärtan) från denna dag och framöver, innan sten lades på sten i Herrens (Jahves) tempel

Sakarja (9)

För se, stenen som jag har lagt inför Josua, är en sten med sju facetter. På den ska jag gravera in en inskription, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), att jag ska ta bort detta lands missgärning på en enda dag.
Vem är du stora (mäktiga) berg framför Serubbabel (Zerubbavel)? Du ska bli plan mark. Och han ska föra fram huvudstenen (den översta stenen, slutstenen, den sista stenen som fullbordar bygget) med rop av nåd, nåd till den." [Här står ordet chen två gånger som betyder nåd, oförtjänt kärlek, att ordet upprepas är en förstärkning av typen verklig nåd.]
För vem förringar (föraktar) den lilla begynnelsens dag? [Folket ska inte förakta en ringa begynnelse.] Dessa sju, som är Herrens (Jahves) ögon som går hit och dit runtomkring över hela jorden, ska glädja sig när de ser lodsnöret i Serubbabels (Zerubbavels) hand."
Jag får det att gå fram förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och jag ska gå in i tjuvarnas hus och i deras hus som svär falskt med mitt namn, och det (ordet i bokrullen) ska vara där i husets mitt och ska äta upp (fullständigt förtära) det med dess timmer och dess stenar."
Sedan sade han: "Detta är ondskan!" Och han kastade ner henne mitt i efa-måttet och han kastade blyvikten över dess mun (öppningen på måttet).
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska försvara dem
    och de ska sluka och de ska trampa ner slungans stenar.
De ska dricka under stridslarm (höga ljud),
    som av vin.
De ska bli fyllda som offerskålarna
    som altarets horn.
Den dagen ska Herren (Jahve) deras Gud (Jahve Elohim) frälsa dem
    som hans folks småboskap (får och getter).
De ska vara som ädelstenar i en krona
    som gnistrar över hans land.
Det ska ske på den tiden att jag ska göra Jerusalem till en stötesten (en tung sten, en snubbelsten) för alla folk. Alla som tynger ner sig själva med den ska bli allvarligt sårade, och alla jordens nationer ska samlas tillsammans mot den.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.