Referenser (1067 st i TR), nedan visas bara de första 1000
Matteusevangeliet (136)
Eftersom Josef, hennes blivande man, var rättfärdig och inte ville utsätta henne för vanära (inte låta henne bli offentligt förödmjukad och bli till allmänt åtlöje), beslöt han sig för att i hemlighet (i stillhet) skilja sig från henne. [Den judiska trolovningen var så bindande att det krävdes ett skilsmässobrev för att bryta den, se .]
Men medan han funderade (resonerade fram och tillbaka) över allt detta visade sig plötsligt en ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria [Mirjam], din hustru, för det som har blivit till (skapats, frambringats, alstrats) i henne är från (har sitt ursprung i) den helige Ande.
Efter att ha blivit gudomligt instruerade i en dröm att inte gå tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. [Verbformen antyder att de vise männen hade sökt Guds ledning och att de fick svar i en dröm.]
Börja inte säga till varandra [ha inte er stolthet i ert religiösa arv genom att säga]: 'Vi har Abraham till far.' Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar.
Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden.
"Ni är jordens salt, men om saltet förlorar sin sälta (styrka, kvalitet, blir till en dårskap), hur kan det då bli salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut [som grus på vägarna] och trampas ner av människorna. [Rent salt, natriumklorid, som vi använder i dag kan inte förlora sin sälta. Det gällde dock inte det salt som utvanns från Döda havet på Jesu tid. Detta mineralrika salt kunde urlakas om det utsattes för omgivningens fukt. Ordet för "mister sin sälta" kan också betyda "dårskap" och översätts så i och . Kristendom så påverkad av världen att Jesus inte längre finns kvar blir en dårskap. Salt förhöjer smak, förhindrar förruttnelse och väcker törst. På samma sätt ska en kristen påverka sin omgivning på ett positivt sätt. En kristens tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, se . Salt användes också som näringstillskott för att öka skörden, se . En kristen med "sälta" ger också växtkraft!]
"Ta inte för givet (tänk inte) att jag har kommit för att upphäva undervisningen [Moseböckerna – gr. nomos] eller profeterna. [Jesus avskaffar inte någon del av GT.] Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullkomna (fullborda, ge den fulla meningen och betydelsen).
Jag säger er sanningen, fram till dess att himmel och jord förgås (ändras, byter skepnad), ska inte den minsta bokstav [hebreiska bokstaven jod – י], inte en hake [kort streck som särskiljer de hebreiska bokstäverna, eller de små kronor, hebr. tagin, som dekorerar vissa bokstäver] i undervisningen [Moseböckerna – Torah] förgås (ändras), inte förrän allt har skett. [Innan allt Gud har förutsagt inträffat och alla skuggbilder fullbordats, se ; .]
Jag säger er, om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas så kommer ni inte in i himmelriket." [Följande stycke, , innehåller sex delar som alla börjar med: "Ni har hört det sägas." Jesus har precis sagt att han inte ska upphäva den skrivna undervisningen, se . I stället går han till rätta med den rabbinska tolkningen av Torah med de tillägg och undanflykter som hade gjorts, dvs. inte det som skrivits utan det som har sagts. Som den sjunde och sista punkten kommer uppmaningen att vara fullkomliga, se .]
Jag säger sanningen till dig, du ska inte bli frigiven förrän du betalt det sista öret [det minsta romerska myntet, en skärv]."
Så därför: [Vad ska man göra om man blir frestad på det sexuella området?] Om ditt högra öga förleder dig, riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet).
Om din högra hand förleder dig, hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet)." [Detta talesätt är inte bokstavligt utan en hyperbol, dvs. en överdrift. Jesus lär inte ut självstympning, för även en blind man, eller en man med en arm, kan ha orena sexuella tankar. Slutsatsen är att med alla medel motverka synden: utsätt dig inte för frestande situationer, kasta bort sådant som förleder till sexuell synd osv. Lösningen är inte att skuldbelägga kvinnan och tvinga bort henne från gudstjänstlokalen. Det är inte kvinnans skönhet, utan mannens brist på självbehärskning som är problemet. Jesus säger till mannen: "det är ditt öga", ta ansvar för det.]
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: bind er inte alls vid ett löfte. Inte vid himlen, för den är Guds tron;
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Gör inte motstånd mot den som är ond. [Ta inte rätten i egna händer och hämnas.]
Om någon slår (daskar till) dig på den högra kinden,
vänd också den andra mot honom.
[Det är omöjligt för en högerhänt person att slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind. Denna tolkning styrks också av att det är ett mer ovanligt grekiskt ord som betyder att "daska till" någon som används här. Om någon provocerar med ett nedvärderande slag eller bitande sarkasm, ska den som fått slaget inte ge igen. För att förhindra en ond cirkel med hat som eskalerar ska inte ont lönas med ont, se . Denna vers lär inte att en kristen i tysthet ska ta emot slag. När Jesus blev slagen i ansiktet av tempelvakten, ställde han en fråga som var en tillrättavisning, se . I denna passage i Johannes används också ett annat grekiskt ord för att slå än här.]
Ge till den som ber dig om något, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig." [I uppmanas den som kan att låna till sin nästa. Budet gäller att inte stänga sitt hjärta för den fattige. Ingenstans uppmanar dock Bibeln någon att skuldsätta sig själv för att hjälpa någon annan. Både den som ber om hjälp och den som tillfrågas och säger nej, måste se till att det inte finns girighet som motiv, se .
I Moseböckerna finns både marknadsekonomi och planekonomi i en fin kombination. Vart sjunde år upplöstes lån och marken fick ligga i träda. Det 49:e året var jubelår och släkten fick tillbaka sin mark. Detta system säkerställde att även om föräldragenerationen misslyckats ekonomiskt, så skedde en återställning. Barn och barnbarn blev inte lidande på grund av den tidigare generationens misstag. När det närmade sig det sjunde året var därför få villiga att låna ut, eftersom risken var stor att man inte fick tillbaka sina pengar. Detta är bakgrunden till Jesu uttalande som visar att girighet inte får ligga bakom ett beslut att neka någon ett lån eller hjälp.]
[Jesus fortsätter att undervisa folkskaran och lärjungarna, se :] "Var på er vakt (tänk på detta)! När ni gör goda gärningar [praktiserar rättfärdighet som bl.a. innebär att ge, be och fasta], gör det inte för att bli sedda av människor. Om ni gör det [om det är ert motiv] har ni ingen lön [belöning att vänta] hos er Fader som är i himlarna." [Denna vers motsäger inte , eftersom motivet där är att ge Gud äran.]
"Därför, när du ger en gåva (allmosa – gr. eleemosune; när du av medkänsla vill utöva välgörenhet) [mot de fattiga], ska du inte basunera ut det så (just på det sätt) som de skenheliga (hycklarna) gör [dvs. de som låtsas och bara utför ett skådespel] i synagogorna och på gatorna för att bli uppmärksammade (lovordade, prisade) av människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
Nej, när du ger en gåva (allmosa) [när du i medkänsla utövar välgörenhet] – låt [då] inte din vänstra hand veta vad den högra gör,
Men när ni ber ska ni inte rabbla tomma (upprepa innehållslösa) ord som hedningarna gör, för de tror (tänker, anser, antar) att de på grund av sin mångordighet [sitt ordflöde och myckna prat] ska bli bönhörda.
Likna inte (ta inte efter; var inte som) dem, för er Fader vet (har sett) vad ni behöver innan ni frågar honom om det. [I används det ovanliga grekiska ordet battologeo, där den sista delen av ordet utgörs av logos (ord, resonemang). Batto kan härledas till namnet Battus som skulle kunna syfta på kungen från Cyrene (som lär ha stammat) eller en författare som var känd för sina långa och uttråkande dikter. Betydelsen är dock hjärtlösa mekaniska böner som repeteras om och om igen.]
Och för oss
inte in i frestelse
(prövning),
utan rädda oss
(ryck/dra oss in till dig; befria oss) från den onde
(det onda).
[Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se ; . Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se .] [Senare handskrifter har en lovprisande avslutning som har likheter med .] För ditt är riket och makten och äran i evighet. Amen.
men om ni inte skulle förlåta människorna,
ska inte heller er Fader förlåta [er] era överträdelser (felsteg, förbrytelser). [I används inte "skulder" som i , utan ett ord vars verbform har betydelsen: "att falla vid sidan om". Människors överträdelser (medvetna eller omedvetna) är felsteg som gör att de faller från att göra det som är rätt enligt Guds bud. Om vi ber Gud efterskänka oss våra stora skulder (), men samtidigt vägrar att släppa andras små felsteg och förbrytelser, hindrar vi Gud från att kunna lösa oss från våra skulder, se ; .]
"Och när ni fastar [under tider då ni väljer att fasta], var [då] inte som hycklarna [de skenheliga som bara agerar som skådespelare]. För de ser dystra ut och vanställer sitt utseende för att visa människorna att de fastar. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
så att du inte visar [inför] människorna att du fastar, utan [bara inför] din Fader som är i det fördolda (osynliga – gr. kryphaios). Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda (osynliga), kommer [öppet] belöna (gottgöra) dig." [Rättrogna judar fastade två dagar i veckan, måndag och torsdag. Att inte smörja sig var ett yttre sätt att visa sorg, se . Att smörja olja på huvudet för tankarna till glädje och fest () – Guds närvaro är inbjudande och glädjefylld, se . Förmaningarna i dessa verser riktar sig mot den dystra inställningen till fastan och motivet att "visa" det inför människorna (som här främst syftar på icketroende). Här finns inget förbud att prata med andra troende om bön och fasta. Tvärtom – den första församlingen bad och fastade tillsammans inför viktiga beslut, se ; .]
"Samla er inte skatter (dyrbarheter; förrådshus med rikedomar) [här] på jorden,
där mal och rost [alltjämt] förstör och där tjuvar [ständigt] bryter sig in och stjäl,
På grund (som en följd) av detta [att man inte klarar av att tjäna både Gud och mammon, se ] säger jag er: Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för ert liv, vad ni ska äta eller vad ni ska dricka, inte heller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? []
Oroa er därför inte (gör er inte bekymmer) och säg: 'Vad ska vi äta?' eller 'Vad ska vi dricka?' eller 'Vilka kläder ska vi ta på oss?'
Oroa er därför inte (gör er alltså inte bekymmer) för morgondagen, för morgondagen får själv bära sin oro (bekymra sig; kommer att ta hand om sig själv). Var dag har nog av sin egen plåga (ondska, elakhet, svårighet – gr. ; ordagrant: tillräcklig för dagen är dess ondska)."
[Jesus fortsätter att undervisa:] "Döm (kritisera, förtala) inte andra, så blir du själv inte dömd. [Döm inte över andra människors motiv och yttre sätt, hur de ger, ber och fastar som det talats om i föregående kapitel.]
"Ge inte det som är heligt [offerkött helgat och avskilt till Gud] åt vildhundarna. Kasta inte era pärlor till (framför) svinen. De [svinen] trampar ner pärlorna och [hundarna] vänder sig om och sliter sönder er." [Offerköttet i templet var helgat åt Gud och tillhörde honom. I Bibeln är hundar ofta en bild på hedningar. I detta sammanhang handlar "inte ge det som är heligt" om att inte döma och påpeka vad som är heligt för någon som inte förstår att uppskatta värdet av det.
Till skillnad från offerköttet som var helgat åt Gud så syftar "era pärlor" på något mer personligt, troligtvis våra innersta drömmar och tankar. I Bibeln är svin ofta en bild på något som är orent. I liknas hånfulla, omdömeslösa personer vid svin. Slutsatsen är att vara varsam med vem man delar sitt hjärtas innersta tankar och drömmar.]
Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd,
eller ger honom en orm när han frågar efter en fisk?
Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden.
Den (var och en) som hör [aktivt lyssnar till] dessa mina ord men inte gör [aktivt handlar] efter dem kan liknas vid en dåraktig (trögtänkt, likgiltig) man [utan grepp om verkligheten] som byggde sitt hus på sanden.
När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, kom två demoniserade män ut från
gravarna och konfronterade honom. De var så våldsamma att
ingen kunde ta sig fram på den vägen.
Jesus svarade dem: "Inte kan väl bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] sörja så länge brudgummen är hos dem? Men det ska komma en tid (dagar) när brudgummen tas ifrån dem, och då ska de fasta. [Brudgummen var en vanlig judisk metafor för Gud. Jesus identifierar sig själv som brudgummen som är med dem, precis vad namnet Emanuel betyder, se .]
Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar), för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut, och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara). Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. kainos, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern] och båda blir bevarade." [Vinsäckar var gjorda av läder och användes inte för att konservera vin utan bara för att transportera vinet. På samma sätt ska en troende vara bärare av den helige Ande.]
När han såg folkskarorna, fick han en innerlig medkänsla med dem, eftersom de var rivna (ofredade, ansatta) [av dem som skulle leda dem] och hjälplösa (slagna till marken; skingrade), som får utan herde.
[Den följande undervisningen som Jesus ger sina lärjungar, , är det andra av de fem tal som Matteus återger.] Jesus sände ut (gr. apostello) dessa tolv och befallde dem:
"Gå inte in på hedningarnas vägar [område] eller in i någon samarisk stad. [Samarierna var ättlingar till de tio nordliga stammarna. Den samaritiska tronsinriktningen föjde en snarlik version av Torah där templets plats var Gerizim, inte Jerusalem, se .]
Ta inte med (ordagrant "införskaffa inte", dvs. ni behöver inte förbereda och fördröja er avfärd genom att samla in) guld, silver eller [ens] koppar [-mynt, den lägsta valören] i era bälten [som ofta var en tyggördel med veck där man förvarade sina pengar].
Ta inte med en lädersäck [med proviant och packning] för resan, inte två livklädnader, inte [ett extra par] sandaler eller stav. För arbetaren är värd sin mat [försörjning].
Om huset är värdigt [vilket det var om de välkomnade de två apostlarna och deras budskap], ska den frid ni tillönskar komma över det. Men om det inte är värdigt, ska er frid vända tillbaka till er.
Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter.
När de överlämnar (förråder) er, oroa er inte för vad ni ska säga och hur ni ska säga det. Det kommer att ges åt er just i den stunden,
När man förföljer er i den här staden, så fly till en annan. Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer. [Den sista delen i detta uttalande kan syfta på att Jesus hinner ikapp lärjungarna (), uppenbarelsen på berget då han visar sin härlighet () eller på Jesu andra tillkommelse (, , ) – att det då fortfarande finns människor kvar i dessa byar och städer i Israel som inte har tagit emot Jesus som Messias och sin Frälsare. Eller någon annan händelse. Som ofta med det profetiska kan det finnas flera dimensioner och uppfyllelser; dels i närtid, men även i en mer avlägsen framtid.]
Frukta alltså inte dem [som beskyller er för att gå djävulens ärenden, se ]. Det finns inget som är dolt (överskylt, mörkat) som inte ska bli uppenbarat, och ingenting gömt (hemlighållet) som inte ska bli känt. [Texten är både en varning att allt ont som gjorts ska uppenbaras, och en uppmuntran att goda saker ska bli kända.]
Frukta inte dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i Gehenna (helvetet).
Frukta alltså inte, ni är mer värdefulla än många sparvar.
Tro inte att jag har kommit för att sända (kasta ner) fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan ett svärd (mindre, kortare svärd som användes i närstrid). [Den fred som Jesus ger är mellan Gud och människa, se . Vi uppmanas att sträva efter fred med alla människor, se , men alla vill inte det, se . Det är inte Guds vilja, eller han som orsakar splittring, men den är oundviklig. Det är en konflikt mellan ljus och mörker, mellan Guds barn och djävulens barn, och denna konflikt når även medlemmar i en och samma familj. När en människa blir frälst och lever i ljuset blir kontrasten till det tidigare livet, i mörkret, helt uppenbar. Tidigare vänner kan bli fiender när de upplever sig dömda, se .]
Den som ger en av dessa små [enkla Jesu efterföljare] en bägare friskt vatten därför att det är en lärjunge,
sannerligen säger jag er, han ska inte gå miste om sin lön."
Salig (lycklig, välsignad) är den som inte tar anstöt (blir sårad) av mig." [Denna varning var nog mest riktad till Johannes Döparens budbärare och folket som stod runtomkring och lyssnade. Det kan verka stötande att Jesus svarade Johannes Döparen på detta sätt. Varför grep inte Gud in med makt och härlighet och befriade Johannes från bojorna? När Gud agerar på ett annat sätt än vad människor föreställt sig kan det lätt bli en stötesten. Jesus tar upp ett exempel i skillnaden mellan Johannes och Jesu framträdande, se .]
Och du,
Kapernaum [Jesu hemstad], ska du upphöjas till himlen?
Nej, du ska störtas ner till dödsriket
(Hades). För om de kraftgärningar som har utförts i dig hade skett i
Sodom, skulle det ha stått ännu i dag.
Allt har anförtrotts (överlämnats) åt mig av min Fader. Ingen känner (har en full personlig erfarenhet av) Sonen, utom Fadern, och ingen känner (har en full personlig erfarenhet av) Fadern utom Sonen och den som Sonen beslutar (önskar) att uppenbara honom för.
Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
Han uppmanade dem strängt att inte sprida vidare ryktet om honom (göra honom allmänt känd).
Men när fariséerna hörde detta sade de: "Den där [mannen] driver inte ut demoner [med Guds hjälp], det är genom Beelsebul, de onda andarnas furste han gör det." [Beelsebul betyder bokstavligen "flugornas herre", ett annat namn för Satan. De kunde inte förneka att ett under hade skett, men anklagar Jesus för att vara djävulens verktyg.]
Hur kan någon gå in och plundra en stark man på hans ägodelar om han inte först binder honom? Sedan kan han plundra hans hus.
Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Han svarade: "Ett ont och trolöst släkte [ett släkte moraliskt otrogna mot Gud] kräver ett tecken, men de ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
där de inte hade mycket jord,
och de sköt upp på en gång eftersom jorden var tunn.
Men när solen steg upp förbrändes de,
och eftersom de inte hade någon rot torkade de bort.
De uppfyller Jesajas profetia:
Ni ska höra (gång på gång) men inte förstå,
ni ska se (upprepade gånger) men ingenting uppfatta.
När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden längs med vägen. [Det grekiska ordet för väg kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord. Dessa blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.]
De tog anstöt (avvisade hans auktoritet, han blev en stötesten). Jesus sade till dem: "En profet är inte föraktad (utan ära, respekt), förutom i sin hemstad och i sin egen familj (sitt eget hus)."
De svarade: "Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar."
Men på en gång började Jesus tala med dem och sade: "Ta det lugnt (var vid gott mod), Jag Är (det är jag). Var inte rädda." [Frasen "Jag Är" är densamma som Gud använder när han uppenbarar sig för Mose, se .]
då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft på grund av er tradition. [Det hebreiska namnet för denna tempelgåva är korban, se . Detta var en typ av löftesoffer där givaren förband sig att ge en gåva vid ett senare tillfälle, men förvaltade pengarna fram tills löftet infriades. Enligt reglerna friskrevs givaren från ansvaret att försörja sina föräldrar, vilket helt klart bröt mot Mose lag att ära sina föräldrar.]
Han svarade [till sist kvinnan och sade till henne]: "Jag är bara sänd till de förlorade fåren från Israels hus."
Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken, men inget annat tecken ska ges än Jona-tecknet." Sedan lämnade han dem och gick sin väg. [Matteus har tidigare i förklarat hur profeten Jonas vistelse i fiskens buk är en bild på Jesu död och uppståndelse på tredje dagen.]
Då tog Petrus honom avsides (för att samtala privat). Han tillrättavisade Jesus skarpt och sade: "Må Gud bevara dig, Herre! Detta får inte hända dig."
"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Några av dem som står här kommer inte att möta döden förrän de har sett Människosonen komma i sitt rike." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se . Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se . Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus ber dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se .]
Men Jesus kom och rörde vid dem och sade: "Stå upp och var inte rädda."
När de lyfte upp sina ögon, såg de
ingen förutom Jesus.
[Genom hela Bibeln har viktiga händelser skett på berg. På berget Moria blir Abraham ledd att offra Isak, som är en bild på Jesus. Mose får undervisningen och buden på berget Sinai och Elia offrar till Gud på berget Karmel, osv. På detta berg såg nu lärjungarna hur Jesus samtalade med Mose och Elia som representerar Torah och profeterna. Att det är ett samtal, visar på den harmoni som finns mellan det Gamla och det Nya förbundet. Till sist ser lärjungarna bara Jesus; en tydlig bild på att Jesus är den som fullkomnar undervisningen och profeterna, se .]Men för att ingen ska ta anstöt av oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Öppna munnen på den första fisk som du drar upp. Där kommer du att hitta ett silvermynt (gr. stater – motsvarade fyra drachmer). Ta det och lämna det för dig och mig."
och sade: "Jag säger er sanningen, om ni inte skulle vända om [vill omvända er – ändra riktning, dvs. gå åt det andra hållet] och bli som de små barnen, ska ni inte [under några omständigheter] komma in i himmelriket (i himlarnas kungarike).
Se till att ni inte föraktar (nedvärderar, tänker nedsättande om) någon av dessa små. [Jesus hade kallat fram ett barn, se , och använder nu det i sin praktiska undervisning som en bild för en Jesu lärjunge.] Jag säger er att deras änglar i himlarna alltid ser min himmelske Faders ansikte (de är alltid i hans närvaro)." [Det var en vanlig judisk uppfattning att varje person hade en skyddsängel. Bibeln säger inte så mycket om detta, men Matteus judiska läsare uppfattade sannolikt den här versen så. Vad vi vet är att änglarna står inför Gud, se . Fadern ser sina barn och tolererar inte att någon förleder dem.]
Och om han hittar det, sannerligen säger jag er, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte hade gått vilse.
Men om han väljer att inte lyssna på (hörsamma) dig, så ta med dig en eller två [personer] till, för 'på två eller tre vittnesmål ska varje ord (uttalande) avgöras (styrkas)' []. -
Eftersom han inte kunde betala, gav hans herre ordern att han skulle säljas [som slav] tillsammans med sin fru, barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.
På samma sätt ska min himmelske Fader göra med er, om ni inte fritt förlåter er broder från hjärtat."
De är inte längre två utan ett.
Det Gud har fogat (limmat, fäst) samman ska människan alltså inte skilja åt (separera)."
Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, begår äktenskapsbrott." [Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas, och därför är tanken att inte heller de som blir pånyttfödda – Jesu efterföljare – ska skilja sig. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se ; . På samma sätt som i Bergspredikan sätter Jesus en högre standard än Mose lag. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp att ifall den ena blir frälst och den andra då vill skiljas, då kan man inte hindra det, se . Gud hatar skilsmässa, se , för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se . Hela frågan är ett dilemma då det å ena sidan är fel att alls skilja sig och å andra sidan blir fel om man tillämpar idealbilden av ett äktenskap på ett lagiskt sätt, se Jesu svar till äktenskapsbryterskan i . Det är intressant att i nästa stycke lyfter Jesus fram och välsignar barnen, de som ofta far illa vid en skilsmässa, se .]
Då sade Jesus: "Låt barnen vara och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de."
Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: "Aldrig någonsin ska du bära frukt." På en gång vissnade trädet. [Varför förbannade Jesus fikonträdet? Bibeln svarar inte direkt på detta, men både templets rening och det förbannade fikonträdet är två starkt symboliska handlingar. Så här på våren borde trädet haft frukt. Fikonträdet producerar grön frukt innan löven visar sig, och om det inte fanns någon frukt nu så skulle det inte bära någon frukt det året. Det här trädet verkade på utsidan ha en stor skörd, men vid närmare granskning var det helt utan frukt – trädet hycklade. Fikonträdet är en bild på Israel, se ; ; ; , och religiöst hyckleri är något som alltid får Jesu skarpaste tillrättavisning.]
Jesus svarade: "Jag säger er sann
ingen (sannerligen, amen), om ni har tro och
inte tvivlar, ska ni
inte bara göra det som skedde med fikonträdet,
utan ni ska också kunna säga till detta berg
[och Jesus tar nu som exempel Olivberget där de befinner sig]: 'Upp med dig och kasta dig i havet
[Medelhavet]', och det skulle ske.
Han sade till honom: 'Min kamrat, hur har du kommit in här utan att ha [valt att ta emot erbjudna] bröllopskläder?' Mannen var helt svarslös.
[Den andra frågan är ställd av saddukéer. Denna grupp som var i majoritet i Sanhedrin trodde bara på de fem Moseböckerna, men inget övernaturligt som änglar och ett liv efter döden, se .] Samma dag kom det fram några saddukéer – de påstår att det inte finns någon uppståndelse – och de frågade honom:
"Lärare, Mose har sagt:
Om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
och skaffa efterkommande åt brodern. [En korrekt sammanfattning av , som garanterar en barnlös änkas försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet "levir", som betyder svåger. Seden fanns redan före Mose lag, se ; .]
Det fanns här hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn fick hans bror överta hustrun.
Jesus svarade dem: "Ni har fel (har vandrat bort från sanningen) eftersom ni varken förstår (känner till) Skrifterna eller Guds kraft.
Allt som de säger, det ska ni därför göra och hålla (bevara, skydda), men ta inte efter deras gärningar (handlingar; deras agerande) – för de talar [säger en sak] och gör inte. [De praktiserar inte vad de själva lär ut.]
[Jesus skiftar nu fokus, från att ha talat om de skriftlärda och fariséerna, till att vända sig direkt till folkskarorna (vid templet) och till sina lärjungar, se .] Men ni ska inte låta er kallas rabbi [inte låta människor sätta er på en sådan piedestal],
för en är er Lärare – och ni är alla syskon (gr. adelphoi).
Och kalla inte någon [här] på jorden er fader [titel på patriarkerna och tidigare lärofäder],
för en är er Fader – han som är i himlen.
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni ger tionde [enligt ] av [era minsta små kryddor] er
mynta,
dill
och kummin,
men negligerar de viktigare (tyngre) delarna i undervisningen [Moseböckerna – Torah]:
rättvisan,
barmhärtigheten
och troheten (tron).
Detta är sådant ni borde göra, utan att [för den skull] försumma det andra [tiondegivandet]. [De skriftlärda och fariséerna hade helt fel prioriteringar. Jesus nämner tre små kryddor i jämförelse med rättvisa, barmhärtighet och trohet – tre områden som har att göra med moral och hjärtats inställning, se .]
För jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' " []
Han svarade: "Ja, ni ser allt detta, eller hur? Men jag säger er sanningen, här ska inte en sten lämnas kvar på den andra, allt ska bli nedrivet." [Jesus förutsäger templets förstörelse, som inträffar 70 e.Kr.]
Jesus svarade dem: "Var ständigt på vakt (var försiktiga) så att ingen förleder er.
[Det kommer att bli politisk oro:]
Ni kommer att höra (gr. akouo) om krig och rapporter (rykten, nyheter, hot; ordagrant: hörande – gr. akoe) om krig.
Se till att ni inte blir skrämda (överraskade, oroade),
för detta måste ske, men det är inte slutet.
Den som är på taket ska inte gå ner och hämta något från sitt hus [trappan till taket var på utsidan av huset],
och den som är på åkern ska
inte gå tillbaka för att hämta sin mantel.
[Daniels profetia i , syftade primärt på en händelse som uppfylldes 168 f.Kr. då Antiochos IV Epifanes byggde ett hedniskt altare till Zeus i templet. Eftersom Jesus tar upp denna profetia så kommer något liknande att ske igen, och många bibelforskare pekar på följande två händelser: - Romarnas förstörelse av templet som inträffade år 70 e.Kr. - En kommande händelse då Antikrist försöker ta Guds plats av tillbedjan i templet, se ; .
Den grekiska frasen i som ofta översätts 'vanhelgande skändlighet' är ordagrant 'en fruktansvärd händelse' eller 'en avskyvärd person, som skändar det heliga templet och ödelägger'.]Be att er flykt inte sker på vintern eller på sabbaten.
För då ska det bli en stor nöd (gr. thlipsis megale – ett stort betryck) [en stor vedermöda, ett väldigt lidande och press], vars like aldrig (inte) har förekommit från världens början till denna dag, och verkligen inte heller ska förekomma (aldrig heller skulle ske) [igen].
Om inte de dagarna förkortades skulle ingen människa stå ut och överleva. Men för de utvaldas skull [Guds utvalda folk] kommer de dagarna att förkortas.
Om någon då säger till er: 'Här är den Smorde (Messias, Kristus),' eller: 'Där är han,' så tro det inte.
Om man säger till er: 'Han är i öknen,' så gå inte dit, eller: 'Han är i de inre rummen,' så tro det inte.
Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Detta släkte (denna generation; detta folk) ska inte förgå förrän allt detta sker.
Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå."
[Det grekiska ordet för släkte, genea, betyder både "generation" och "folk". Samma "generation" som hörde Jesus uttala dessa ord skulle också vara med om templets och Jerusalems förstörelse 40 år senare år 70 e.Kr., något som måste upplevts som det judiska folkets eller t.o.m. världens undergång. Detta löfte innebär också att det judiska folket ska bevaras som "folk" fram till Jesu återkomst, se .]"Men vad det gäller den [exakta] dagen och timmen (stunden) [då Jesus kommer tillbaka för att upprätta riket] vet ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen. Bara Fadern vet det.
De visa svarade: 'Nej, det skulle inte räcka för både oss och er, gå i stället och köp hos dem som säljer olja.'
För till var och en som har ska ges mer, och han ska ha i överflöd, men den som inte har, även det han har ska tas ifrån honom.
Men de sade: "
Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket."
[Många judar vallfärdade till Jerusalem, åtminstone en gång per år. Under påskhögtiden var staden full av pilgrimer. Många av dem såg Jesus som en profet och ledarskapet ville inte skapa oro, dock ändrade man sig senare, se . Kaifas var överstepräst 18-36 e.Kr. Hans svärfar Hannas som tidigare varit överstepräst från 6-15 e.Kr. fortsatte att vara inofficiell överstepräst bland judarna, se .]Jag säger er: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt, förrän den dag då jag dricker det på nytt (i bättre kvalitet) i min Faders kungarike."
Petrus [som bara var några timmar från att förneka Jesus] svarade honom: "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig." Samma sak sade också alla de andra lärjungarna.
Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."
Han gick bort på nytt och bad för andra gången: "Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så låt din vilja ske." [Frågan bekräftar oundvikligheten i Jesu död som det redan profeterats om, se .]
Men ängeln sade till kvinnorna: "Var inte rädda! Jag vet att ni letar efter Jesus som var korsfäst.
Då sade Jesus till dem: "Var
inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska gå till
Galileen. Där ska de få se mig."
Markusevangeliet (79)
När de inte kunde komma nära Jesus på grund av allt folket, började de gräva sig igenom taket ovanför Jesus. [Hus i Mellanöstern hade oftast platta tak med en trappa på utsidan. På så sätt kunde man komma upp på taket utan att gå in i huset. Takets översta lager bestod av grus och jord som de fyra männen nu först grävde sig igenom.] När de sedan brutit upp en öppning hissade de ner bädden som den förlamade låg på.
"Varför talar denne man [en människa som vi] på det här sättet? Han hädar ju (är respektlös mot Gud). Vem kan förlåta synder utom Gud?"
Jesus svarade dem:
"Inte kan väl bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] fasta, medan brudgummen är med dem, eller hur? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta.
Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel (klädesplagg).
I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln
och revan bli värre [än den var innan].
Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar),
för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut,
och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara).
Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. kainos, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern]."
Hur han då, på den tiden när Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden. [Tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] Även om det inte var tillåtet för någon annan än prästerna att äta brödet åt han det, och gav åt dem som följde med honom."
Han sade till sina lärjungar att alltid ha en liten båt i beredskap för honom på grund av folket, så att han inte skulle bli trängd (nedtrampad) av folkmassan.
Men han förbjöd dem strängt att offentliggöra vem han var. [Jesus ville inte få uppmärksamhet från demoner. Senare tillät Jesus detta erkännande från människor, men nu ville folket göra honom till kung med våld, se .]
Sedan gick han till ett hus
[antagligen Petrus hus i Kapernaum] och folket samlades på nytt, så att han och lärjungarna
inte ens kom åt att äta.
Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder den starke. Sedan kan han plundra hans hus. [Jesus liknar sig vid den som är starkare än Satan och har bundit honom.]
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
där de inte hade mycket jord,
och de sköt upp på en gång eftersom jorden var tunn.
Men när solen steg upp förbrändes de,
och eftersom de inte hade någon rot torkade de bort.
Detta för att [profetian i skulle gå i uppfyllelse]:
de ska se med sina ögon
utan att uppfatta
och höra med sina öron
utan att förstå,
så att de inte vänder om (återvänder)
och får förlåtelse."
För inget är fördolt som inte ska uppenbaras, och inget är gömt som inte ska komma i ljuset. [Även om liknelserna nu var dolda för många skulle Guds rike snart bli synligt.]
och vrålade (skrek) med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? [Frasen som ordagrant är 'vad har jag med dig att göra' kan betyda 'lämna mig ifred' eller 'bry dig inte om mig'.] Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"
Han bad enträget många gånger att Jesus inte skulle driva bort dem från området [gerasenernas område, se ].
Men när Jesus hörde deras ord sade han till synagogföreståndaren: "Var inte rädd (sluta att känna fruktan och oro), fortsätt att tro (tro bara)!" [Jesus uppmanar Jairus att ha kvar samma tro som han hade från början när han kom till Jesus, se .]
Jesus lät ingen mer än Petrus, Jakob och hans bror Johannes följa med honom.
Då sade Jesus till dem: "En profet är inte föraktad (utan ära, respekt), förutom i sin hemstad och i sin egen familj (sitt eget hus)."
Han kunde inte göra någon kraftgärning där, förutom att lägga händerna på några sjuka (svaga) och hela dem.
Han befallde dem att inte ta med något på vägen förutom en vandringsstav – inget bröd, ingen lädersäck [med proviant och packning, som också användes för att samla in gåvor], inga kopparmynt [den lägsta valören] i era bälten [som ofta var en tyggördel med veck där man förvarade sina pengar].
Ta [ett par] sandaler på era fötter, men inte dubbla tunikor (skjortliknande långt underklädesplagg). [Välbärgade personer bar två tunikor närmast kroppen.]
Om man inte tar emot er eller lyssnar på er, så gå från den platsen och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem." [Judarna ansåg att hedniska områden var befläckade och även marken orenad. Ortodoxa judar skakade därför demonstrativt av dammet från sina kläder och sandaler när de återvände till det heliga landet från en resa till icke-judiska områden. Jesus använder nu samma symbolik och jämställer en judisk stad i Galileen, som inte ville veta av lärjungarna, med en hednisk stad. Denna uppmaning från Jesus verkar praktiseras även senare, se ; .]
När Jesus gick i land [på en plats som i normala fall skulle varit relativt öde] såg han att en stor skara väntade på honom. Han blev djupt rörd av medömkan, för de var som får utan en herde. [Senare på dagen var de 5 000 män plus kvinnor och barn, se , så redan nu är kanske flera tusen samlade där.]
Han började undervisa dem om många saker (många olika ämnen och områden).
för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sade: "Ta det lugnt (var vid gott mod)! Jag Är (det är jag), var inte rädda!" [; ]
Fariséerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler (stadgar, förordningar) och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna.
När de kommer från torget (marknadsplatsen) äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner [de muntliga rabbinska tolkningarna av Mose undervisning som förmedlats från släkte till släkte] som de håller fast vid, som att skölja bägare, träkannor och kopparskålar.
[Detta är det andra brödundret. Tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se . Även om Markus inte anger var det andra matundret sker är det troligt att Jesus är någonstans på östra sidan av Galileiska sjön. Formuleringen "vid den tiden" kopplar ihop händelsen till Jesu vandring utanför de judiska områdena till Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se .] Vid den tiden
[då de var på östra sidan av Galileiska sjön] hade det återigen samlats mycket folk, och de hade
inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sade till dem:
De [lärjungarna] hade glömt att ta med bröd [antagligen på grund av det hastiga uppbrottet]. De hade inte mer än ett bröd med sig i båten.
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen, några av dem som står här ska inte smaka (möta) döden innan de har sett att Guds kungarike kommit i [dess] kraft." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se . Det kan knappast vara en förutsägelse av Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se . Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se .]
På väg ned från berget instruerade (förbjöd, varnade) han dem att inte berätta för någon vad de sett förrän Människosonen uppstått från de döda. [Petrus skriver drygt 35 år senare om denna upplevelse på berget, se .]
Han svarade: "Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut på annat sätt än genom bön och fasta." [Sista delen "och fasta" saknas i några senare manuskript. Brist på bön (och även fasta) gör att umgänget med Gud minskar. Det leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i .]
Men Jesus sade: "Hindra (förbjud) honom inte! Ingen som utför ett mirakel (kraftgärning, mäktigt under) i mitt namn kan direkt efteråt tala illa om mig.
Den som ger er ett glas vatten i mitt namn därför att ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus), han ska verkligen inte förlora sin lön. [Mitt i Jesu undervisning om ödmjukhet, se , och varningen att förleda någon av dessa små, se , kommer denna händelse där lärjungarna hade försökt stoppa någon som verkade för Jesus. En liknande händelse hade hänt århundraden tidigare när Mose kallat sjuttio äldste och de fick profetisk gåva. Eldad och Medad var inte bland dem, men profeterade ändå. Josua försökte få Mose att stoppa Eldad och Medad, men Mose svarade: "Är du avundsjuk för min skull? Jag önskar att allt Herrens folk var profeter och att Herren kunde sända sin Ande över dem alla!", se .]
Vad Gud har fogat samman,
ska människan inte skilja åt."
När Jesus såg detta [inifrån huset där han befann sig, se ] blev han upprörd (kände en djup smärta och ilska därför att något orätt skedde), och sade till dem: "Hindra inte barnen att komma till mig, för Guds kungarike tillhör sådana som de.
Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot (välkomnar, accepterar) Guds kungarike som ett barn [som helt och fullt litar och är beroende av sina föräldrar], kommer aldrig någonsin dit."
Jesus svarade honom:
"Varför kallar du mig god?
Det finns ingen god utom en,
och det är Gud!
Du känner till buden (instruktionerna):
Du ska inte mörda.
Du ska inte begå äktenskapsbrott.
Du ska inte stjäla.
Du ska inte vittna falskt (tala osanning).
Du ska inte lura (fuska) till dig något genom oärlighet.
Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor." [Jesus citerar buden från den andra stentavlan, som har att göra med våra relationer med våra medmänniskor, se ; . Två bud ges extra uppmärksamhet. I stället för att börja med det femte budet, "att hedra sin far och mor", väljer Jesus att lägga detta sist. Budet att "inte ha begär till något som tillhör vår nästa" finns inte med; i stället nämns bedrägeri, fusk och oärlighet, som tydligt syftar till detta bud. Kanske ville Jesus lyfta fram dessa två bud och hjälpa den unge mannen att rannsaka sitt liv. Hur hade han behandlat sina föräldrar? Hade han varit helt ärlig i sina affärer?]
ska få hundrafalt igen. Redan nu i den här tiden ska han få
hus [plural], bröder, systrar, mödrar, barn och landområden
mitt under förföljelse,
och evigt liv i den kommande tidsåldern. [I uppräkningen nämns allt i plural, även mödrar. Däremot nämns inte fäder vilket troligen pekar på att det finns bara en Fader som är i himlen, se .]
Han fick på långt håll syn på ett fikonträd [täckt] med gröna blad. Han gick dit för att se om han kunde hitta några fikon där [eftersom frukten kommer före löven]. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad, det var inte rätta tiden för fikon [men det borde ändå ha funnits begynnande frukt].
Jag säger sann
ingen till er, om någon
(vem som helst) kommenderar
(säger med auktoritet till) detta berg
[och Jesus tar Olivberget som de står vid som ett exempel]: 'Upp med dig och kasta dig i havet!' och
inte tvivlar i sitt hjärta,
utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske
(göras för) honom.
De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det rätt (i enlighet med Guds bud) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?" [Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]
[Den andra frågan är ställd av saddukéer. Denna grupp som var i majoritet i Sanhedrin trodde bara på de fem Moseböckerna, men inget övernaturligt som änglar och ett liv efter döden, se .] Samma dag kom det fram några saddukéer – [det som utmärker denna grupp är att] de påstår att det inte finns någon uppståndelse – och de frågade honom:
"Lärare, Mose har sagt:
Om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
och skaffa efterkommande åt brodern. [En korrekt sammanfattning av , som garanterar en barnlös änka försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet levir, som betyder svåger. Seden fanns redan före Mose lag, se .]
Den andre [yngre brodern] gifte sig med henne och dog utan att lämna några barn efter sig, och den tredje gjorde likadant.
Jesus svarade dem: "Är det inte här [på följande två punkter] som ni tar fel (vandrar vilse)! [Jo det är det!] Det är för att ni inte förstår (känner till) Skrifterna och inte heller Guds kraft?
Jesus svarade honom: "Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt ska brytas ner." [Jesus förutsäger templets förstörelse. Uttalar Jesus dessa ord våren 30 e.Kr. är det exakt 40 år innan Titus belägrar Jerusalem några dagar innan påsken 70 e.Kr. för att fyra månader senare bränna ner templet på Tisha BeAv, 9:e dagen i månaden Av.]
Jesus började tala till dem: "Var ständigt på vakt (var försiktiga)
så att ingen förleder er!
När ni hör om krig och rykten (hot) om krig,
så bli inte skrämda (överraskade, oroade),
för detta måste ske, men det är ännu inte slutet.
När man för bort er [till domstolen] och utlämnar er, så bekymra er inte över vad ni ska säga [till ert försvar]. Säg i stället det som ges er i den stunden, för det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.
Den som är på taket ska inte gå ner och [hinna] hämta något inne i huset,
och den som är ute på åkern ska inte vända tillbaka och hämta sin mantel.
Be att det inte sker på vintern.
För då ska det bli 'en stor vedermöda' (en stor nöd, lidande och betryck), vars like inte har funnits från den tid då Gud skapade världen till denna dag, och inte heller kommer att förekomma igen.
Om inte de dagarna förkortades skulle ingen människa stå ut och överleva. Men för de utvaldas skull [Guds utvalda folk] har han förkortat de dagarna.
Om någon då säger till er: 'Här är den Smorde (Messias, Kristus),' eller: 'Där är han,' så tro det inte.
Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Detta släkte (denna generation; detta folk) ska inte förgå (dö) förrän allt detta händer.
Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå."
[Det grekiska ordet för släkte, genea, betyder både "generation" och "folk". Samma "generation" som hörde Jesus uttala dessa ord skulle också vara med om templets och Jerusalems förstörelse 40 år senare år 70 e.Kr., något som måste upplevts som det judiska folkets eller t.o.m. världens undergång. Detta löfte innebär också att det judiska folket ska bevaras som "folk" fram till Jesu återkomst, se .]"Men vad det gäller den [exakta] dagen eller timmen (stunden) [då Jesus kommer tillbaka för att upprätta riket] vet ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen – ingen utom Fadern.
Annars kan han komma plötsligt och finna att ni sover.
De sade: "Inte under högtiden, för då kan det bli upplopp bland folket." [Det svenska ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach som betyder "gå förbi", se . Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Pesach inleds eftermiddagen den 14 Nisan. Några timmar senare efter solnedgången är det 15 Nisan och det osyrade brödets högtid (hebr. chag ha-masot) tar vid. Dessa två högtider hör tätt ihop och refereras ofta som en enhet. Två dagar tidigare är troligtvis sen eftermiddag innan solnedgången den 12 Nisan när Jesus har avslutat sitt tal på Olivberget. År 30 e.Kr. är det tisdag eftermiddag.]
Jag säger er sanningen, jag ska inte dricka frukten från vinstocken, förrän den dag då jag dricker det på nytt (ett nytt sätt, med en ny kvalitet) i Guds kungarike."
Men Petrus försäkrade med eftertryck (med många ord och upprepade gånger): "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig, nej aldrig, förneka dig!" Samma sak sade också alla de andra lärjungarna.
Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."
Han sade till dem: "Var
inte rädda! Jesus som ni söker, Jesus från
Nasaret, som var korsfäst, har uppstått. Han är
inte här. Se, här är platsen där de lade honom!
och de ska plocka upp (lyfta undan) ormar [bokstavligt ormar, eller bild av djävulen]. Om de dricker något dödligt, ska det inte skada dem, och när de lägger händerna på de sjuka (de som är helt utan styrka, svaga) ska dessa bli friska.
Lukasevangeliet (147)
Men ängeln sa:
"Var inte rädd, Sakarias,
för din bön har blivit hörd.
Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig,
och du ska ge honom namnet Johannes.
[Namnet Johannes betyder 'Gud ger favör', 'Jahve visar nåd'.]
för han ska bli stor inför Herren.
Han ska inte dricka vin och starka drycker,
och redan i moderlivet ska han bli fylld av den helige Ande.
Se, du ska bli tyst, oförmögen att tala ända fram till den dag då detta sker, därför att du inte trodde mina ord [som är Guds ord], som ska gå i uppfyllelse [oavsett din tro eller otro] när tiden är inne." [Ängelns namn Gabriel betyder gudsman eller Guds krigare. Han var sänd 600 år tidigare till Daniel, se . Sex månader senare, efter besöket hos Sakarias, blir han sänd till Maria, se . Eftersom man tecknar till Sakarias när Johannes ska namnges verkar det som Sakarias även blev döv, se . Sakarias bad om ett tecken i och han får ett tecken som förhindrar honom från att tala otro, se även där stumhet kan vara ett tecken.]
Ängeln sade till henne: "Var inte rädd, Maria, du har fått nåd (favör – gr. charis) hos Gud.
men ängeln sade till dem:
"Var inte rädda! Se, jag har goda nyheter om en stor glädje som gäller hela folket.
och det hade uppenbarats för honom av den helige Ande att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Smorde. [Ordagrant "Herrens Kristus", där Kristus är den grekiska översättningen av hebreiskans Messias som betyder smord.]
När de
inte hittade honom återvände de till
Jerusalem [nästa dag] och sökte efter honom överallt längs med vägen.
Bär (producera) därför [sådana] frukter som tillhör (är värdiga; överensstämmer med) omvändelsen (det förändrade tänkesättet) []. Och börja inte säga inom (till) er själva [sätt inte igång att försvara er genom att tänka]: 'Vi har Abraham till far.' För jag säger er att av dessa stenar kan Gud uppväcka (resa upp) barn åt Abraham.
Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden."
Han svarade dem [den första gruppen av folkskarorna, saddukéer och fariséer] och sade: "Den som har två tunikor (långt skjortliknande underklädesplagg), han ska dela med den som inte har någon, och den som har mat ska göra likadant." [Välbärgade personer bar två tunikor närmast kroppen.]
Ändå sändes Elia
inte till någon av dem
utan till en änka i
[den lilla byn] Sarefat i
[vid medelhavskusten i det hedniska land där huvudorten var] Sidon.
[Exempel 2 – Elisha (Elisa) och den spetälske Naaman, se :]
Det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och trots det blev ingen av dem botad, bara syriern Naaman."
Tidigt nästa morgon (under den sista nattväkten – mellan klockan tre och sex på söndagsmorgonen), gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började leta efter honom och kom ända dit där han var, och de försökte hindra honom från att lämna dem.
Även Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som var kompanjoner till Simon, var lika förundrade.
Jesus sade till Simon: "Var inte rädd, från och med nu ska du fånga (skona, befria) människor." [Ordet "fånga" betyder ordagrant att fånga levande, rädda och skona liv. Den som "fångas" av Jesus får ett nytt verkligt liv. Ordet används bara här och i . Där används det om människor som hålls fångade i djävulens snara. Både Petrus och djävulen fångar människor, men Jesu tjänare "fångar" för att befria och djävulen för att binda till att göra hans vilja.]
Då de inte kunde ta sig in med honom på grund av allt folket, gick de upp på taket, tog bort teglet och firade ner honom på hans bår mitt framför Jesus.
De skriftlärda och fariséerna tänkte (hade en inre dialog): "Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?"
Jesus svarade dem: "Kan man låta bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] fasta så länge som brudgummen fortfarande är med dem? [Nej, det kan man inte.]
Han berättade också en liknelse för dem:
"Ingen river av ett stycke från en ny (fräsch, formbar) mantel
och syr på den på en gammal (stel) mantel.
Om man gör så har man rivit sönder den nya (fräscha) manteln
och biten från den nya (fräscha) passar inte den gamla.
På samma sätt häller man inte färskt (nytt) vin
i gamla vinsäckar (lädersäckar).
Om man gjorde så skulle det färska (nya) vinet spränga sönder vinsäckarna [när det jäser],
och vinet skulle spillas ut och vinsäckarna skulle förstöras.
Han gick in i Guds hus och tog [de heliga] skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män." [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
[Jesus ger i fyra praktiska exempel på hur man kan visa sin fiende osjälvisk och utgivande kärlek. De fyra punkterna är väl strukturerade där ett verb som beskriver en ond handling följs av den troendes respons. Genom alla tider har 'fäkta eller fly' gällt i mötet med sin fiende. Här visar Jesus på en ny väg: Stå kvar och gör fienden förundrad! Se även .]
Slår någon dig [föraktfullt] på ena kinden,
[så] vänd (håll) också fram den andra.
[I står det att det är den 'högra kinden'. Det är nästintill omöjligt för en högerhänt person att framifrån slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det troligen inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind.]Och tar någon ifrån dig manteln [ytterklädnaden],
[så] hindra honom inte från att ta underskjortan (tunikan) också. [Klä av dig helt naken!]
[Om man inte kunde betala tillbaka ett lån kunde manteln tas som pant, men måste lämnas tillbaka före solnedgången, se . Att då inte bara ge ifrån sig manteln utan också börja ta av sig sina underkläder där i rätten skulle förvåna. Nakenhet var tabu inom judendomen och skammen föll mindre på den som var naken än på dem som såg den eller var orsak till den, se .]
Åt var och en som ber dig - ge!
[Grekiskan har här liksom i Jesu uppmaning sist i meningen. Ge åt alla som frågar eller begär något, men inte alltid allt de frågar efter, se ; ; ; .] Och om någon tar [stjäl – ordagrant: lyfter/bär bort] det som är ditt,
[så] kräv det inte tillbaka [från honom]."
[Nu följer fyra uppmaningar i två par:]
Döm (särskilj – gr. krino) inte [var inte för snabba att besluta och kritisera andra],
så att ni inte blir (skulle bli) dömda.
Fördöm inte [förklara ingen skyldig, döm inte ut någon]
så att ni inte blir (skulle bli) fördömda. Frikänn (förlåt; fria helt) [släpp det],
så ska ni bli frikända (förlåtna; helt fria).
Men den (var och en) som hör och inte gör [praktiserar mitt ord],
han är lik en man som bygger ett hus på sanden [mänskliga tankar och idéer, det jordiska],
utan att lägga någon grund.
Floden vräker sig mot huset,
och det rasar genast ihop och förödelsen blir stor."[Det räcker inte att säga rätt saker – den som hör Jesu ord måste också agera på dem. Alla människor bygger sina liv, alla drabbas av stormar, frågan är på vilken grund huset är byggt.]
Jesus följde då med dem. Men när han nästan var framme vid huset skickade den romerska officeren några vänner och lät hälsa: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värdig att du går in under mitt tak.
När Herren fick se henne kände han medlidande med henne och sade: "Gråt inte."
Salig (lycklig, välsignad) är den som inte tar anstöt av mig (inte slutar tro bara för att man inte förstår allt, blir sårad och drar sig undan)."
Men fariséerna och de laglärda gjorde om intet (brydde sig inte om) Guds vilja med dem [som var budskapet om omvändelse och tro på den kommande Messias], eftersom de inte låtit sig döpas av honom [Johannes Döparen].
Johannes har kommit utan att äta bröd eller dricka vin, och ni säger: 'Han är besatt.'
När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer att älska honom mest?" [Liknelsen gör det klart att alla har syndat och står i skuld till Gud, se . En denar var en arbetares dagslön. Den ene var skyldig tjugo månadslöner, den andre två. De två skulderna representerar inte syndens storlek, utan medvetenhet om sin synd. I alla närvarandes begreppsvärld ansågs Simon tio gånger bättre än kvinnan, och man identifierade kvinnan med den personen i liknelsen som var skyldig mest. Men liknelsen säger inte att Simon var mindre brottslig inför Gud. Kvinnan visste att hon hade syndat mot Gud, medan Simon var ovetande om sitt bedrövliga tillstånd.]
En del föll på berghällen [det tunna lager jord som täckte berget],
men så fort det hade börjat växa upp (gro) torkade det bort,
eftersom marken inte hade någon fukt.
[Den brännande solen torkade snabbt ut jorden, och utan rot vissnade det som såtts, se .]
Han sade: "Ni har fått gåvan att lära känna (att få en personlig erfarenhet av och en klarare förståelse av) Guds kungarikes mysterier (hemligheter, dolda planer), men för andra är de i liknelser. Detta är för att [ ska bli uppfyllt]: De ska inte se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör."
Den säd som föll vid vägen är de som har hört, men sedan kommer djävulen och tar bort ordet från deras hjärtan [ofta genom invanda tankemönster], så att de inte längre tror och blir frälsta (bevarade, helade, upprättade, får evigt liv). [Ordet 'väg' kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och erfarenheter av Guds ord som trampar ner det. För att budskapet ska slå rot krävs också tro, se .]
Det finns inget fördolt som inte ska uppenbaras, och inget är gömt som inte ska komma i ljuset. [Även om liknelserna nu var dolda för många skulle Guds rike snart bli synligt.]
Var uppmärksamma på hur ni hör. För den som har [andlig kunskap] ska få mer, och från den som inte har [andlig kunskap] ska även det han tror sig ha tas bort."
När han såg Jesus vrålade han genomträngande, föll ner inför honom och ropade med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!" [Frasen är ordagrant "vad har jag med dig att göra", och kan betyda "lämna mig ifred" eller "bry dig inte om mig."]
De bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden (det bottenlösa djupet, helvetet).
Jesus hörde detta och svarade honom [synagogföreståndaren, se ]: "Var inte rädd (sluta att känna fruktan och oro), fortsätt att tro (tro bara), så får hon liv igen." [Jesus var på väg till synagogföreståndaren Jairus hus. På vägen dit blir de försenade av folkskaran och av att en kvinna helas. Jesus uppmanar Jairus att ha kvar samma tro som han hade från början när han kom till Jesus, se .]
När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far [Jairus] och mor.
Alla grät och sörjde henne.
Men Jesus sade: "Gråt inte, för hon är inte död, hon sover."
Om man inte tar emot er, lämna den staden och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem." [Enligt judisk sed skakade man dammet av sina fötter efter att ha gått igenom ett hedniskt område för att visa att man inte ville ha något med dem att göra. Här blir symboliken att den judiska stad som inte ville veta av lärjungarna inte är bättre än en hednisk stad. Denna uppmaning från Jesus praktiseras även senare, se ; .]
Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se . Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se . Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se .]
När männen var på väg att skiljas från honom sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är ljuvligt för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade. [Även om denna händelse förmodligen äger rum på våren gör Petrus kopplingar till Lövhyddohögtiden, Sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se . Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. , , , .]
Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem så att de inte kunde förstå det, och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.
Men Jesus sade: "Sluta att hindra honom. Den som inte är mot er är för er."
Ta inte med börs [med pengar], eller lädersäck [med proviant och packning] eller [ett extra par] sandaler. [Uppdraget att förbereda min ankomst är brådskande, fördröj varken avresan eller färden.] Hälsa inte på någon längs med vägen. [En dåtida hälsning var inte bara några ord och en vink utan en omständlig procedur som innehöll kramar och pussar, och fördröjde resan.]
Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom, annars ska den återvända till er.
Stanna i det huset och ät och drick det ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus [och jämför och försök hitta det bästa].
Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg:
Och du,
Kapernaum [den stad Jesus hade verkat mest i], du tror väl
inte att du ska bli upphöjd till himmelen?
Nej, du ska kastas ner i dödsriket
(Hades).
Se, jag har gett er auktoritet att trampa på ormar och skorpioner, och auktoritet över all fiendens styrka. Ingenting ska på något sätt kunna skada er.
Men [även om det är stort och fantastiskt], gläd er inte över att andarna lyder er, utan [gläd er i stället desto mer] över att era namn är skrivna (upptecknade, ingraverade) i himlen."
Allt har min Fader anförtrott åt mig.
Ingen vet vem Sonen är,
utom Fadern,
och ingen vet vem Fadern är,
utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för."
Och förlåt oss våra synder,
för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och led
(för) oss
inte in i frestelse
(prövning).' "
[Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se ; ; . Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se .] [I Bergspredikan några år tidigare undervisade Jesus om bön, och förklarade då att bön varken är någon uppvisning eller rabblande av tomma ord, se ; . Denna version är kortare än Matteus i de flesta manuskript, men innehåller samma huvudpunkter. Det finns några skillnader i ordval: Lukas har "synder" (gr. hamartia), medan Matteus har "skulder" (gr. opheilema), se .]Då kanske han där inne svarar: 'Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.'
Den som inte är med mig [tar min sida och tror på mig]
är emot mig,
den som inte samlar med mig [engagerar sig i min seger och det jag gör],
han skingrar. [Det går inte att vara neutral i andliga frågor, tar man inte ställning för Jesus är man emot honom. Jesus fortsätter att tala och beskriver vad som sker med en människa som blivit befriad från onda andar, men inte bjudit in Jesus att vara herre i sitt liv.]
När en oren ande lämnar en människa, rör den sig över vattenlösa (torra) trakter och söker en temporär viloplats men hittar ingen. Då säger den: 'Jag vänder tillbaka till det hus jag lämnade.'
[Det är den sista vintern före korsfästelsen och Jesus befinner sig i Judéen. Trots att han varit hos folket under flera år och de hört hans ord och sett alla under är de inte nöjda. De har nyss gett sken av att de skulle börja tro på honom bara han gjorde ett övernaturligt tecken från himlen, se .] När folket strömmade till mer och mer, började han tala: "Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha tecken
[mirakler som bevisar att han var sänd av Gud], men det ska
inte få något annat tecken än Jona-tecknet.
Se därför till att ljusskenet i dig inte är mörker.
Om hela din kropp har ljus och ingen del är mörk, då blir den helt upplyst, som när lampans sken ger dig ljus."
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], fariséer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och [alla små] kryddväxter (trädgårdsväxter), men missar rättvisan [social rättvisa och medmänsklighet till människor] och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.
Till er som är mina vänner säger jag: Frukta inte för dem som dödar kroppen och sedan inte kan göra något mer. [Var inte rädda för vad de religiösa ledarna, eller andra människor, ska säga och göra. Var frimodiga!]
Det är faktiskt så att till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Frukta inte (var inte rädda och oroliga), ni är mycket mer värda än många [miljoner] små sparvar.
När man ställer er till svars inför synagogor och myndigheter och makthavare, oroa er inte för hur ni ska försvara er eller vad ni ska säga.
Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför [rik i sin relation med] Gud."
Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er [eftersom det är dårskap att bara fokusera på att samla rikedomar i den här världen som liknelsen om den rike mannen visade, se ]: Bekymra (oroa) er inte för ert liv (gr. psuche) [jordelivet]
vad ni ska äta,
eller för er kropp,
vad ni ska klä er med. []
Sök inte (var inte fixerade vid) vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte.
[Detta är enda gången det grekiska ordet meteorizomai används för oro i NT. Det kan beskriva hur ett skepp kastas för havets vågor, och bilden blir då en oro där man kastas mellan hopp och fruktan. En annan betydelse är något högt i luften. Ordet "meteor" kommer från detta ord. Betydelsen blir då att inte sätta oproportionerliga skyhöga förväntningar på jordiska ting som sin trygghet, vilket bara leder till oro och besvikelse.]
Var inte rädd, du lilla hjord!
För det är er Faders goda vilja (stora glädje) att ge er riket. [Ordet för hjord användes oftast om en fårhjord. Jämfört med världens riken var de tolv en liten grupp, som en liten fårhjord. Men de har en god herde som beskyddar dem. De har också del i Guds rike vilket innebär kungens beskydd, privilegier, försörjning osv. Det finns ingen anledning till oro!]
Sälj vad ni äger och ge till de fattiga (donera till välgörenhet). Skaffa en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.
Den tjänare som vet sin herres vilja, men inte förbereder sig eller handlar efter hans vilja, ska bli slagen med många slag.
Men den som inte vet [har förhållandevis lite kunskap om sin herres vilja] och gör något som förtjänar straff ska piskas med några få slag. Av den som har fått mycket [av Gud] ska det krävas mycket, och av den som människor har anförtrott mycket [den som har ansvar för att ta hand om andra, att portionera ut mat, uppdraget i ], av honom kommer det att krävas ännu mer (ordagrant 'de kommer att kräva ännu mer')."
Jag säger dig: Du kommer inte ut förrän du har betalt till sista öret." [Här anges det judiska kopparmyntet "lepta" som var den lägsta valören i hela Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Poängen i liknelsen är att Gud kommer att döma världen, och medan vi fortfarande vandrar här på jorden behöver vi ta emot hans nåd och få det rätt ställt med honom.]
Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er (totalt förändrar ert sätt att tänka och agera) går ni alla under som de.
Nej, säger jag er. Men om ni
inte omvänder er
(totalt förändrar ert sätt att tänka och agera) går ni alla under på samma sätt."
[Siloamdammen låg i södra Jerusalem. Tornet var antagligen en del av muren. Då som nu spekulerade människorna om massakern, eller olyckan med tornet som föll, var Guds straff för specifika synder som dessa människor gjort. Jesus svarar att så är inte fallet, och riktar sig till dem som ställt frågan, och blir personlig – ni måste omvända er.] Kanske bär det frukt nästa år, men om
inte, kan du hugga bort det.' "
[Jesus är förebedjaren som i det längsta vädjar för sitt folk att de ska vända om och bära frukt. Lite senare i gråter och ber Jesus över Jerusalem.]Där [i synagogan] fanns en kvinna som i arton år haft en sjukdom orsakad av en ande (sjukdomsdemon). Hon var kutryggig [gr. sygkypto – ordagrant: "ihopböjd"; hade troligtvis en kyfos rygg och gick framåtböjd] och kunde inte räta på sig.
Men synagogföreståndaren, upprörd (förargad) över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket [men riktar sin kritik mot Jesus]: "Det finns sex dagar som man ska arbeta på, kom och bli botad på någon av dem och inte på sabbaten."
Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. Jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' " []
"När du blir bjuden till bröllopsfest, så ta inte de förnämsta platserna vid bordet. Kanske är någon av gästerna mer ansedd än du?
Han sade också till den som bjudit honom [Jesus hade nyss talat till gästerna, nu vänder han sig till värden]: "När du bjuder på lunch [ordagrant 'dagens första måltid', frukost eller tidig lunch] eller till kvällsmål (större festmåltid), bjud då inte bara dina vänner, syskon, släktingar eller rika grannar, som du har för vana att göra. De bjuder ju tillbaka och det blir din belöning.
Annars, om han lagt grunden men inte bygger färdigt, kan alla som ser det börja håna honom
Kan han inte det, skickar han en delegation och ber om fred medan den andre ännu är långt borta.
Dessutom är det en stor klyfta mellan oss och er, för att det inte ska vara möjligt för någon som vill, att ta sig över härifrån till er eller därifrån hit.' [Enligt myten kunde man korsa mellan paradiset och Hades via en båt, men det går inte, säger Jesus.]
Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer till denna plågans plats.'
Jesus sade till sina lärjungar: "Det går inte att undvika att snaror (förförelser, frestelser) kommer, men ve den (uttryck för intensiv förtvivlan över den personen) genom vilken de kommer.
Inte tackar han tjänaren för att han gör det han ska göra, eller hur?
[Jesus vänder sig nu till lärjungarna och frågar dem:] Var det bara den här främlingen som vände tillbaka för att ge Gud ära?"
Man kommer att säga till er:
'Titta, där är han' eller 'Titta, här är han.' Gå inte ut dit, följ inte efter dem.
Den dagen ska den som är på taket, och har sina tillhörigheter i huset, inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på fälten inte vända tillbaka. [Så snabbt och plötsligt kommer det att ske.]
Jesus berättade sedan en liknelse för att visa dem [lärjungarna] att det är nödvändigt att alltid be (tillbe, umgås med Gud), för att inte tappa modet (bli missmodig, ge upp).
Han sade: "I en stad fanns en domare. Han fruktade inte Gud och hade ingen respekt för människor. [Han gjorde som han själv ville.]
ska jag döma rättvist (ge henne rätt). Om jag inte gör det kommer hon alltid att besvära mig, och till sist ge sig på mig.' " [Ordagrant "slå mig och ge mig en blåtira."]
Skulle då inte Gud [som är rättfärdig] ge rättvisa åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Skulle han dröja länge innan han hjälpte dem?
Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Guds rike tillhör sådana som de.
Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.
Du kan buden:
Du ska inte begå äktenskapsbrott [],
Du ska inte mörda [],
Du ska inte stjäla [],
Du ska inte vittna falskt (ljuga i rättssalen) [],
Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor []."
ska få mångdubbelt igen redan i den här världen och sedan evigt liv i den kommande världen."
Han svarade: 'Jag säger er att var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har.
Men mina fiender som inte ville ha mig som kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem här inför mig.' " [Sista veckan av Jesu liv upptar en stor del av alla evangelier. Den infaller under våren i den judiska månaden Nisan då tre av vårhögtiderna firas. Dagarna kan delas in på olika sätt, men Kärnbibelns rubriker utgår ifrån de judiska dagarna för högtiderna år 30 e.Kr. Detta år sammanfaller den tredje dagen i osyrade brödets högtid med Förstlingsfruktens högtid, Bikkurim, se . För en översikt av dagarna se .]
Så de svarade att de inte visste varifrån det kom.
Han ska komma och avsätta (döma, förgöra) dem och arrendera ut vingården åt andra."
När de [folket där på tempelområdet som lyssnade på Jesus] hörde detta sade de: "Låt aldrig detta hända!"
Sedan kom det fram några saddukéer, de [är den mest liberala religiösa gruppen] som förnekar att det finns en uppståndelse. [De trodde inte heller på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se .]
Han svarade: "Var ständigt på vakt (var försiktiga)
så att ingen förleder er. [Falska messiasgestalter:]
Många ska komma i mitt namn och säga:
'Det är jag [som är Messias]', och 'Tiden är nära.'
Följ dem inte!
[Krig och politisk oro:]
När ni hör om krig och oroligheter (politiska revolutioner, upplopp, kaos),
så bli inte skräckslagna (huka er inte ned av rädsla).
Detta måste ske först,
men slutet kommer inte omedelbart efter detta."
Bestäm er på förhand (ha det klart i era hjärtan) att inte förbereda försvarstal.
Men inte ett hår på era huvuden ska gå förlorat.
Då måste de som är i
Judéen fly till bergen, och de som är inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får
inte gå in i staden.
Jag säger er sanningen, denna generation (släkte) ska inte gå under (byta skepnad, förändras) innan allt detta sker.
Himmel och jord ska gå under, men mina ord ska aldrig förgås (byta skepnad, förändras)."
För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike." [Den himmelska bröllopsmåltiden, .]
För jag säger er att från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer."
Men jag har redan bett för dig, att din tro inte ska ta slut (utsläckas). När du har omvänt dig, styrk då (ge en inre stabilitet åt) dina bröder [i tron]." [Ordet "ta slut" är det grekiska ordet ekleipo. Vårt ord eklips kommer från detta ord. Lukas använde det tidigare för att beskriva hur pengar kan ta slut, se . Ordet används också om solförmörkelsen som inträffar när Jesus dör, se . När Petrus tro förmörkades, var det inte slutet. Jesu bön och Petrus omvändelse öppnar upp för ljuset på nytt.]
Han sade till dem: "När jag sände ut er utan börs [med pengar], lädersäck [med proviant och packning] och [ett extra par] sandaler, inte saknade ni något då?" [Jesus reflekterar tillbaka på när han sände ut lärjungarna för att förbereda hans väg, se ; .]
De svarade: "Nej, inget."
[Förhållandena har förändrats, nu skulle lärjungarna möta mer motstånd och behövde vara förberedda.] Då sade han till dem: "Men nu däremot [är det andra tider], den som har börs ska ta med den. Den som har en lädersäck [ska packa den med proviant] och ta med den. Om du inte har ett svärd (mindre kortare svärd som användes i närstrid), sälj din mantel och köp ett.
När han kom till platsen sade han till dem: "Be att ni inte kommer i [ger efter för] frestelse." [Jesus uppmuntrar dem inte att be att de inte ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en oundviklig del av det mänskliga livet. Istället uppmanar han sina lärjungar att inte "gå in i" eller "ge efter för" frestelse.]
"Fader! Om du vill (har för avsikt), så ta bort den här bägaren från mig. Men ske inte min vilja (önskan) utan din." [Jesu lidande liknas här vid en bägare som han måste tömma. En herde gick aldrig längre än ett stenkast från sina får för att kunna försvara dem från rovdjur. Grekiskan uttrycker starka känslor. Jesus "sliter sig bort", "ber gång på gång", "säger i bönen" osv.]
Då sade han till dem: "Varför sover ni? När ni stigit upp [rest på er] – be att ni inte skulle komma i (gå in i) frestelse." [Detta händer flera gånger, se .]
och sade: "Är du den Smorde (Messias), så säg oss det."
Men han svarade: "Om jag säger det till er tror ni det inte,
och om jag frågar svarar ni inte.
Jesus vände sig om och sade till dem: "
Jerusalems döttrar, gråt
inte längre över mig, gråt i stället över er själva och era barn.
men något hindrade deras ögon från att känna igen honom.
och när de inte hittade hans kropp kom de tillbaka och sade att de hade sett änglar (budbärare) i en syn, som sade att han levde!
Johannesevangeliet (118)
Till dem som sålde duvor sade han: "Ta bort allt det här! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats."
På natten kom han till Jesus. [Kanske kom han på natten för att inte bli sedd tillsammans med Jesus, eller så var det för att få mer tid med Jesus. Det kan även bildligt tala om att han var bekymrad, dvs. "i en mörk stund". Inom judendomen är natten också förknippad med reflektion och kunskap, se . Vi vet att detta samtal måste ha berört Nikodemus. Han är senare med och tar hand om Jesu kropp, se . En lärjunge tillbringade all tid med sin lärare, så Jesu lärjungar var troligen också med. Samtalet måste ha etsat sig fast i den unge Johannes minne eftersom han tar med det här i sitt evangelium.]
Är du mer än en god lärare?
Nikodemus [inleder dialogen med Jesus och] sade: "Rabbi (min lärare), vi vet (har förstått eftersom vi sett allt du gjort) att du är sänd från Gud som en lärare, för ingen kan göra dessa tecken (under, mirakler) som du gör, om inte Gud är med honom."[Nikodemus använde frasen "vi" men] Jesus svarade honom [och blir personlig]:
"Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Om en människa inte är född på nytt (från ovan)
kan hon inte se (ha en klar förståelse av) Guds rike."
Nikodemus svarade: "Hur kan en människa födas när han är en gammal (gråhårig) man? Man kan väl inte komma in i sin mors mage och födas igen, eller hur [det är ju omöjligt]?"
Jesus svarade:
"Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Om inte en människa har blivit född av vatten och (det vill säga) Ande (vind), kan hon inte komma in i Guds rike. [Ibland har 'vatten' tolkats som en referens till vattendopet eller den naturliga födseln, men det är inte troligt. I samtalet med Nikodemus väger Skriftens egna definitioner av 'vatten och ande' tungt. Jesus tillrättavisar Nikodemus just för att han inte ser de sambanden, se . Vatten och ande används synonymt i . Samma parallell finns även i där vattnet också symboliserar en andlig förnyelse – Gud ska tvätta Israels folk rena och ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med sin ande. I nästa kapitel finns kopplingen mellan ande och vind, se . Det stämmer överens med parallellerna i , och . I nästa kapitel används vatten också som en bild på andligt liv, se .]
Var inte förvånad (börja inte spekulera på ett omoget sätt) över att jag [bokstavligen] sade: 'Ni alla [du Nikodemus, ni fariséer och judar, ja alla människor] måste födas på nytt (från ovan).'
Ingen har [någonsin] stigit upp till (in i) himlen,
förutom han som steg ner från (utifrån) himlen – Människosonen.
[En del handskrifter tillägger: 'som är i himlen', dvs. som har sitt hem i himlen.]
För så (på samma sätt) älskade [så högt värdesatte] Gud världen
att han utgav sin ende Son (ordagrant: att han gav Sonen – den Enfödde), för att var och en som tror (litar, förtröstar) på honom
inte ska gå under (inte skulle gå förlorad), utan ha (skulle äga) evigt liv.
Den som tror (litar, förtröstar) på honom är inte dömd (separerad, förkastad),
men den som inte tror har redan blivit dömd,
eftersom han inte har trott på Guds ende (enfödde) Sons namn. [, som ofta kallas "Lilla Bibeln", säger inte att alla människor får evigt liv, "därför att Gud är så god". Den säger i stället att Gud är så god att han gjorde en ofattbar uppoffring för att rädda oss ur en hopplös situation, där vi annars måste förgås. Domen vilar redan över den fallna världen. Gud sände inte sin Son för att döma världen utan för att frälsa den. Den som tror på honom kommer aldrig under någon dom. Men den som inte tror är alltjämt kvar under domen som vilar över världen. När Jesus kommer sker det en ofrånkomlig uppdelning. Det är den som är domen. Grekiskan har samma ord för "dom" och "särskiljande". Här skiljs vägarna. Somliga kommer till ljuset, andra flyr in i mörkret. Jesus kommer en dag tillbaka för att regera och döma världen, se .]
För alla som gör onda handlingar (vanemässigt lever i ondska) hatar (avskyr) ljuset,
de kommer inte till ljuset
för där kommer deras gärningar (aktiviteter, sätt att leva) att avslöjas.
Johannes [Döparen] svarade: "En människa kan inte ta emot någonting, om det inte ges honom från himlen.
Är du större än vår fader (förfader) Jakob? Han gav oss den här brunnen och drack själv från den, och så gjorde också hans söner och boskap."
Men den som har druckit av det vatten som jag ger ska aldrig, nej aldrig, bli törstig igen. Det vatten jag ger ska bli en källa inom honom med vatten som kontinuerligt flödar fram till evigt liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]."
Kvinnan sade till honom: "Herre ge mig av detta vatten så jag aldrig mer behöver törsta och komma hela vägen hit för att hämta vatten."
Då började lärjungarna fråga varandra: "Kan någon ha kommit med mat till honom?"
Då sade Jesus till honom: "Om ni människor inte får se tecken och mirakler, så tror ni inte alls (litar ni inte på Gud)."
Senare, när Jesus fann honom i templet [tempelområdet] sade han till honom: "Se, du är helad (hel, frisk). Sluta synda så att inte något värre händer dig."
Då svarade Jesus dem:
"Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Sonen kan inte göra något själv (av egen vilja), utan bara vad han ser Fadern göra. Vad än Fadern väljer att göra, det gör Sonen också.
Detta för att alla [hela skapelsen] ska ära (hedra, visa vördnad för) Sonen, på samma sätt som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.
Förundras (förvånas) inte över detta, för den tid kommer när alla som är i gravarna ska höra hans röst
Tro inte att jag ska anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni förlitar er på (har satt ert hopp till).
När alla var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop de överblivna bitarna, så att inget går till spillo."
Men Jesus sade till dem: "Det är jag (Jag Är). Var inte rädda." [En tydlig parallell med hur Gud uppenbarade sig för Mose, se , . Se även ; .]
Nästa dag förstod allt folket, som fortfarande var kvar på andra sidan sjön, att det inte funnits mer än en liten båt där, och att Jesus inte hade gått i den tillsammans med sina lärjungar, utan att de gett sig av själva.
Sluta sträva efter (producera, arbeta för) den mat som förgås [det som är temporärt], arbeta i stället för den mat som alltid består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill (auktoritet, godkännande)."
Jesus svarade dem: "Jag är livets bröd [brödet som mättar med Guds överflödande och äkta liv]. Den som kommer (går) till mig ska aldrig [behöver absolut inte] hungra, och den som tror (litar, förtröstar) på mig ska aldrig [nej, aldrig] någonsin törsta.
Alla som min Fader ger (anförtror) mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig, nej aldrig kasta ut (driva bort, från familjen).
Detta är nu hans vilja som har sänt mig, att jag inte ska förlora någon av alla dem som han gett mig, utan jag ska ge dem nytt liv (resa upp dem) på den yttersta (sista) dagen.
Jesus svarade och sade: "Sluta att viska (klaga, mumla) [om mig] er emellan.
Ingen kan komma till mig om inte Fadern som sänt mig drar (attraherar, leder) honom. Jag ska [sedan] låta honom uppstå på den yttersta dagen. [Det är Fadern som ger längtan i människor att söka Jesus!]
Detta betyder att inte någon har sett Fadern, förutom han som kommer från Gud. Han har sett Fadern.
men detta är brödet som kommer ner från himlen. Var och en som äter det ska aldrig dö.
Jesus sade till dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, ni kan inte ha något liv i er om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod.
Men det är [fortfarande] några av er som inte tror." Jesus visste ju redan från början (begynnelsen) vilka som inte skulle tro och vem som skulle utlämna (förråda) honom.
Jesus fortsatte: "Ingen människa kan komma till mig om det inte ges honom (har tillåtits och gjorts möjligt) av Fadern."
Då sade Jesus till de tolv: "Vill inte ni också gå i väg?"
De judiska ledarna blev mer och mer förundrade och sade: "Hur kan denne man veta så mycket utan att ha studerat." [Jesus fick undervisning i en lokal synagoga under skoltiden, men han bedrev inte högre studier i teologi under en rabbin.]
Om nu en pojke blir omskuren på en sabbat för att Mose lag inte ska brytas, hur kan ni då bli rasande (ursinniga) på mig för att jag gjorde en man helt frisk (upprättade honom) på sabbaten?
Sluta döma efter skenet (på ett ytligt sätt), döm i stället rätt (rättfärdigt, enligt sanningen)."
Fortfarande var det många i folkskaran som trodde (litade, lutade sig emot) honom, och de sade: "När den Smorde (Messias) kommer, ska han [förväntas han kunna] göra fler under (tecken, mirakler) än vad denne man har gjort?"
Då sade judarna till varandra:
"Vart tänker denne man ta vägen, eftersom vi
inte ska kunna hitta honom? Tänker han resa till dem
[de judar] som är kringspridda
(lever i förskingringen, diasporan) bland grekerna?
[Ända sedan den babyloniska fångenskapen levde många judar utanför Israel i kolonier. De tre största fanns i Egypten, Syrien och Grekland. Skulle Jesus ge sig av till någon avlägsen judisk koloni?] Ska han undervisa grekerna
[icke-judar, hedningar]?
[Ovetande profeterade de att evangeliet kommer att spridas till alla folkslag efter Jesu uppståndelse. Nästa gång ordet "greker" dyker upp igen är i , då några greker söker Jesus. Johannes tar upp samma tråd igen vid korsfästelsen. Han är den ende evangelieförfattare som har med detaljen att skylten på Jesu kors var skriven på grekiska, se .] Andra sade: "Detta är den Smorde
(Messias)", medan andra sade: "
Nej,
inte kan väl den Smorde komma från
Galileen?
Då svarade fariséerna: "Har ni också blivit vilseledda (förvillade)?"
Har någon av de judiska ledarna eller fariséerna trott (litat på, lutat sig emot) honom?
Men detta obildade folk som inte förstår lagen står under Guds dom.
"Vår lag dömer inte någon innan man förhört honom och tagit reda på vad han gjort, eller hur?"
De svarade honom: "Är du också från
Galileen? Studera
(undersök, utforska) [Skriften], och du ska se att
ingen profet kommer från
Galileen."
[De judiska ledarnas hetsiga uttalande var ogrundat och felaktigt. Profeterna Jona, Hosea och Nahum, och möjligen även Elia, Elisa och Amos, var från Galileen, se . Det kan hända att de syftade på den kommande Messias, men även där hade de fel. Jesus var visserligen uppväxt i Galileen, men föddes i Betlehem precis som Skriften förutsade, se .]Då (därför) talade Jesus till dem igen och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig [den som alltid är med mig på vägen] ska aldrig (skulle inte heller) [behöva] vandra (leva) i mörkret, utan ska (kommer att) ha livets ljus." [] [Meningen börjar ordagrant med åter, på nytt eller igen (gr. palin) och knyter an till undervisningen från föregående dag (), eller från morgonen ( – innan händelsen med kvinnan som de skriftlärda och fariséerna släpat fram, se –11). Jesus undervisar på den del av tempelområdet som kallades "kvinnornas förgård" (se ; här fick även männen vistas – kvinnorna fick dock inte gå in i själva templet). På förgården fanns fyra stora kandelabrar, tretton offerkistor och flera förrådsrum. Anledningen till att Jesus uttalar dessa profetiska ord om sig själv just här, kan vara att dessa fyra ljuskandelabrar hade en speciell roll under Lövhyddohögtiden. De tändes första kvällen, och sedan alla följande kvällar i högtiden, utom på sabbaten. Ljuset påminde om hur Gud hade lett israeliterna genom öknen med en eldstod. Ljuständningen åtföljdes av musik, sång och dans. Jesus bekräftade där och då – just på denna dag och just på denna plats – att han är världens ljus, se !]
Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ja, ni ska dö i era synder eftersom ni inte tror att Jag Är." [Uttrycket "Jag Är" anspelar på hur Gud väljer att presentera sig, se . Uttrycket återkommer även i och .]
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som väljer att hålla (skydda, bevara, leva efter, följa) mitt ord (min undervisning), han ska aldrig i evighet se döden."
Judarna sade till honom: "Nu förstår vi (har vi en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att du har en ond ande. Både Abraham och profeterna har dött, ändå säger du att vem som helst som väljer att hålla ditt ord, han ska aldrig i evighet se döden.
Vår fader Abraham dog, du är väl inte större än honom, är du? Profeterna har också dött. Vem tror du att du är (utgör du dig för)?"
Han svarade: "Jag har redan berättat men ni lyssnar inte på mig. Varför vill ni höra det igen, är det för att ni också vill bli hans lärjungar?"
Om denne man inte var nära (ständigt vid sidan av, från) Gud skulle han inte kunna göra någonting [som detta]."
Jesus sade: "Till en dom [för att predika Guds sanning, vara som en skiljedomare mellan dem som tror på mig och dem som inte tror] har jag kommit i världen, för att de som inte ser ska se och för att de som ser ska bli blinda."
Några av fariséerna som var med honom hörde detta och sade: "Vi är inte blinda, eller hur?"
Jesus svarade dem [dvs. fariséerna som hånade den blinde mannen som Jesus hade helat, se ]: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom grinden (dörren, porten), utan tar sig upp någon annan väg, han är en tjuv (en som stjäl i smyg) och en rånare (en som öppet rånar med våld).
De kommer aldrig att följa en främling, utan kommer att fly bort från honom eftersom de inte känner igen främmande röster (toner, tal)." [Fårfållan var en gård med bara en ingång omgärdad av stenmur eller stängsel (eller törnbuskar som sidor för en mer tillfällig fålla). På kvällen fördes fåren in i fållan och var skyddade från vilda djur. Ibland använde flera herdar samma större fålla för sina får och turades om att vakta vid dörren. På morgonen kallade herden på sina egna får, som kände igen hans röst och följde honom ut på bete. Bara en person med ohederliga syften skulle haft intresse av att i skydd av mörkret ta sig in på ett annat sätt till fåren.]
Tjuven kommer inte om det inte vore för att han skulle
stjäla (kleptomaniskt ta för sig)
och slakta (döda för att offra)
och [helt och hållet] förgöra (ruinera, fördärva)
[genom att driva ut fåret från hjorden och få det ur balans för att sedan lätt kunna döda det].
Jag kom för att de skulle ha (äga) liv [Guds rika liv, med kraft, mening och syfte, se ]
och ha (äga) det i överflöd (i fullaste mått; upp till brädden så att det flödar över runtom).
Andra sade: "Detta är inte ord (tal, tankar) från en som är demoniserad (under inflytande av en demon). En demon (ond ande) kan ju inte öppna blindas ögon!"
Jag ger dem evigt liv och de ska aldrig någonsin dö (vara förlorade), och ingen ska rycka dem ur min hand.
Om jag inte gör min Faders gärningar så behöver ni inte tro på mig.
Men om jag gör dem, även om ni väljer att inte tro på (lita, lutar er mot) mig så tro åtminstone på de gärningar (under, tecken) jag gör, så att ni kan förstå (genom erfarenhet) och tro att Fadern är i mig och att jag är i Fadern."
och alla (var och en) som lever [i Guds överflödande liv] och tror på [kontinuerligt förtröstar och sträcker sig fram till] mig ska (skulle) aldrig någonsin (i evighet) [behöva] dö. Tror du detta?"
Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde mannen, gjort så att Lasarus inte behövt dö?"
ni tänker inte heller logiskt, det är bättre för oss att en man dör för folket än att en hel nation går under."
De letade efter Jesus och medan de stod i [förgården till] templet sade de till varandra: "Vad tror ni, ska han inte komma till högtiden?"
"Frukta
inte, dotter
Sion!
Se, din Konung kommer,
ridande på en åsnas föl."
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Om inte ett vetekorn som faller i jorden väljer att dö, så förblir det ett korn, men om det väljer att dö så bär det stor skörd (frukt).
Jesus sade till dem: "Bara en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret (ondska, synd) får makt över er. Den som vandrar i mörkret (har som vana och livsstil att leva i mörkret) vet inte vart han går.
"Han har förblindat deras ögon
och förhärdat deras hjärtan (gjort dem okänsliga, hårda)
[Gud förhärdade deras hjärtan efter att de själva redan valt att lämna Gud],
så de inte ser med sina ögon
och förstår (tänker, reflekterar) med sitt hjärta,
och vänder om (återvänder) och blir helade av mig." []
Trots allt detta fanns det bland ledarna [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] många som trodde (litade, lutade sig emot) honom. Men på grund av fariséerna så bekände (tillkännagav) de inte det för att inte bli utstötta från synagogan.
Jag har kommit som ett ljus till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.
Om någon väljer att höra mina ord och väljer att inte tro på dem, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen [verkställa domen mot världen], utan för att frälsa (rädda, hela, befria, bevara) världen. [Jesus kommer en dag att döma världen, men den första gången han kom var det för att rädda världen, se .]
Den som förkastar (kontinuerligt nonchalerar) mig och inte tar emot mina ord (inte accepterar, inte gör dem till sina egna), har redan en domare över sig. De ord jag talat (det budskap jag predikat) ska själv döma (överbevisa) honom på den sista dagen.
Petrus säger [då] till honom: "Aldrig någonsin, inte ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade honom: "Om jag inte skulle tvätta dig har du ingen del i (med) mig."
Petrus säger [då] till honom: "Herre, [tvätta] inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet."
Jesus säger [då] till honom: "Den som har badat [rengjort hela kroppen] behöver bara tvätta fötterna, hans kropp är [ju] helt och hållet ren (ordagrant: förutom att tvätta fötterna har han inget behov, utan är helt ren). Och ni [mina lärjungar] är rena, men inte alla."
Jesus svarade: "Vill du [verkligen] ge ditt liv för mig? Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Innan tuppen gal ska du ha förnekat (frånsagt dig allt samband med) mig tre gånger." [Petrus, som annars är den som brukar vara först att prata och ställa frågor, blir nu helt tyst. Under resten av måltiden ställer Tomas, Filippus och Jakob frågor som Jesus svarar på.]
[Jesus har just berättat att Petrus kommer att förneka honom och lärjungarna blir oroliga för vad som kommer att hända. Jesus tar till orda på nytt och säger:] "Låt inte ert hjärta oroas (förfäras). [Hjärta i singular poängterar vars och ens hjärta individuellt, men pekar också på de elvas enhet. Jesus manar dem att inte låta sig skrämmas av situationen.] Tro (lita, förtrösta) på Gud, tro (lita, förtrösta) också på mig. [Kan också översättas: 'Ni tror på Gud, tro också på mig.']
I min Faders hus [himmelska boning, se ] finns många rum. [Det grekiska ordet för rum mone används bara två gånger i NT, här och i och har innebörden 'boning' och permanent boplats.] Om det inte vore så, skulle jag ha sagt det till er, för jag går bort för att bereda (iordningställa) en plats åt er.
Jesus svarar honom: "Jag är vägen och sanningen [verkligheten själv] och livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. [Den grekiska prepositionen pros, som översatts "till", indikerar en rörelseriktning mot ett mål under ömsesidig samverkan.]
Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig, men om ni inte tror på mig, tro på grund av gärningarna [miraklerna].
Den som inte älskar mig håller inte mina ord. Ordet ni hör är inte mitt, det kommer från min Fader som har sänt mig.
Frid (ro, stillhet, vila – fullständig harmoni) lämnar (sänder, överlåter) jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte så [sådan frid] som världen ger. [Jesus talade arameiska med sina lärjungar. Det arameiska och hebreiska ordet för frid, shalom, är rikt på innebörd, såsom harmoni, hälsa, fullhet, trygghet och välgång. Det är en önskan om frid som judar fortfarande använder som hälsnings- och avskedsord. Världen kan inte erbjuda denna frid; Guds frid tar bort all rädsla och fruktan för döden och framtiden.] Låt inte ert hjärta oroas (uppröras, ängslas) eller förfäras (tappa modet, skygga tillbaka) [].
Varje gren i mig som inte bär frukt,
tar han bort (lyfter han upp – gr. airo)
och varje gren som [kontinuerligt] bär frukt
rensar (tuktar, ansar) han,
så att den kan bära mer (bättre, rikare) frukt. [Det grekiska ordet airo kan betyda att ta bort, ta upp, resa upp eller lyfta upp. I används det om stenen som var borttagen, medan det i översätts att lyfta upp om den lames bädd. Det är sammanhanget som avgör. Här kan det antingen betyda att grenen som inte bär frukt tas bort, eller att den lyfts upp från marken och stöttas så att den får en ny chans att bära frukt.]
Förbli (var kvar) [lev] i mig, så förblir jag [också] i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir (skulle vara kvar) i vinstocken, så kan inte heller ni [bära frukt] om ni inte förblir i [skulle vara kvar och kontinuerligt leva] i mig.
Om någon inte förblir (skulle vara kvar) [kontinuerligt vill leva] i mig kastas han bort (ut) som en [avbruten] gren och förtorkar, och de samlar ihop dem och kastar dem [sådana grenar samlar man ihop och kastar] i (in i) elden, och den [just denna individuella gren – liksom de övriga förvissnade grenarna] bränns upp.
Om jag inte kommit och talat till dem skulle de inte vara skyldiga till synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd [synd betyder ordagrant 'att missa målet'].
Om jag inte hade gjort de gärningar som ingen annan någonsin gjort, så skulle de inte vara skyldiga till synd. Men nu har de sett (erfarit) dem, och [trots att de med egna ögon sett alla dessa under och tecken har de] hatat både mig och min Fader.
Detta har jag sagt till er [att världen kommer att hata er men också löftet om den helige Ande, se ] för att ni inte ska bli sårade (känna er förolämpade, förvånade över det som kommer att hända, bli stötta och tappa tron).
Men jag säger er sanningen: Det är bättre för er att jag går bort,
för om jag inte går bort kan inte Hjälparen (den pålitlige vännen, rådgivaren, advokaten) komma till er.
Om jag går bort ska jag sända honom till er.
Medan jag var tillsammans med dem i världen bevarade (skyddade) jag dem i ditt namn [i kunskap och tillbedjan till dig]. De som du gett till mig bevarade (skyddade) jag, och ingen av dem gick förlorad utom fördärvets man [Judas Iskariot], för att Skriften skulle gå i uppfyllelse [].
Då sade Jesus till Petrus: "Stoppa tillbaka svärdet i skidan! Skulle inte jag dricka den bägare (kalk) som min Fader har gett mig?"
Tjänsteflickan [13-20 år] som vaktade porten sade till Petrus: "Visst är du en av den där mannens lärjungar, eller hur?"
Han svarade: "Nej, det är jag inte."
Under tiden stod Simon Petrus och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?"
Han förnekade det och sade: "Det är jag inte."
De förde sedan Jesus från Kaifas till romerska guvernörens palats (pretoriet). Det var tidigt (mellan klockan tre och sex) på morgonen. Själva gick de inte in i palatset, för att de inte skulle bli [ceremoniellt] orena utan kunna äta påskmåltiden.
De svarade: "Om han inte vore en förbrytare (en som medvetet gör ondska) skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig."
Jesus svarade [Pilatus]: "Mitt rike (min konungamakt som inte är begränsat till en plats, utan finns överallt där mina befallningar råder) tillhör inte denna världen. Om mitt rike var från den här världen, hade mina efterföljare kämpat (stridit) för att jag inte skulle bli överlämnad till judarna. Mitt rike är inte av (har inte sitt ursprung eller källa från) den här världen."
Då skrek de alla högt tillbaka igen: "
Inte honom,
utan Barabbas!" Barabbas var en rånare
(våldsman, revolutionär).
[Utifrån källor hur detta ord används i annan samtida litteratur är det troligt att Barabbas inte bara var en enkel rånare. Snarare var han en revolutionär ledare och våldsman som med blandade motiv av nationalism och eget begär hade begått rån och satt Judéen i skräck.]Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon auktoritet över mig över huvud taget, om den inte vore given från ovan. Därför är den som överlämnat mig till dig [Judas, Kaifas, eller judarna] skyldig till mer (en större) synd."
Men de ropade högt: "Bort med honom, bort med honom! Korsfäst honom!"
Pilatus sade till dem: "Ska jag korsfästa er Konung?"
Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än Caesar (kejsaren)."
Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas Konung. Skriv i stället: Den här mannen sade att han var judarnas konung."
Så de sade till varandra: "Låt oss inte dela den utan kasta lott om vem som får den." Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas: "De delade mina kläder mellan sig, och kastade lott om min klädnad." [En profetia från .] Så soldaterna gjorde detta.
Eftersom det var förberedelsedag, och för att förhindra att kropparna skulle hänga på korsen på sabbaten, för det var en stor sabbatsdag (högsabbat) [vilket den första dagen i det osyrade brödets högtid är, se ], beordrade de judiska ledarna Pilatus att benen skulle krossas [för att påskynda deras död] så att de kunde ta bort kropparna.
Jesus sade till henne: "Håll inte fast vid mig [konkret fysiskt, eller bildligt "vid gamla mönster"], jag har ännu inte stigit upp till min Fader. Gå till mina bröder och berätta att jag stiger upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." [Alternativ översättning är "Rör mig inte", men det skulle i så fall gå emot hans andra uttalande att faktiskt röra vid honom, se ; ; . Uttalandet har troligare att göra med ett nytt sätt att relatera till Jesus, inte längre fysiskt utan andligt, se .]
Så de andra lärjungarna sade till honom: "Vi har sett (upplevt, erfarit) Herren."
Han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer (handleder), och får sticka ner mitt finger i spikhålen, och föra in min hand i hans sida kan jag aldrig tro." [Det grekiska ordet "cheir" används både om hand och handled, se där bojorna föll från Petrus handleder. På arameiska är Tomas "Tauma" och ordet för tvilling "Taama", vilket blir en ordlek: "Tauma kallades Taama." Tomas har oförtjänt fått titeln "Tomas tvivlaren", en fras Bibeln aldrig använder. Tomas vill bara se samma sak som de andra lärjungarna såg, se . Tomas är en realist som ställer frågor, se ; .]
Sedan sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, se (undersök, få en klar förståelse av) mina [genomborrade] händer (handleder), och räck ut din hand och för in den i min sida. Sätt stopp för din otro, och börja tro (bli full av tro)!"
Jesus sade till honom: "Du tror eftersom du sett (upplevt, erfarit) mig. Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som inte ser [inte sett mig med sina fysiska ögon] men ändå tror [har trott och tror på mig]."
Så Jesus sade till dem: "Pojkar (små barn, fortfarande under föräldrarnas uppsikt och behov av träning), har ni ingen fisk?" De svarade: "Nej."
Apostlagärningarna (66)
När han var tillsammans med
(åt en måltid med) dem befallde han dem
[apostlarna, se ]:
"Lämna
inte Jerusalem,
utan vänta på Faderns löfte som ni har hört mig berätta om.
I Psaltarens bok står det skrivet:
'Låt hans gård bli öde,
låt ingen bo där.' [] och lite senare:
'Låt hans ämbete tas av en annan.' []
För David säger om honom []:
'Jag har alltid haft Herren för mina ögon (jag tänker ständigt på honom),
han är på min högra sida för att jag inte ska vackla (kastas ner).
Men var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.' [Citat från ; .]
Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."
De
[det religiösa ledarskapet i Jerusalem] kallade in dem igen
[till Stora rådet] och befallde dem att under inga omständigheter tala eller undervisa i Jesu namn.
men för oss är det omöjligt att inte berätta om det vi sett och hört."
Omkring tre timmar senare kom hans hustru in [till samlingen där apostlarna var] utan att veta vad som hade hänt.
Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna [till Salomos pelarhall på tempelområdet] och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem. [Sanhedrin var helt hjälplösa och deras agerande hade blivit ett totalt fiasko. Apostlarna kom till sist till förhöret, men av egen fri vilja. Händelserna natten innan hade övertygat dem än mer att de var i Guds hand. Ingen människa kan stoppa Guds planer!]
och sade: "Vi gav er strikta order att
inte undervisa i det namnet. Trots det har ni fyllt
Jerusalem med er undervisning
(doktrin, lära), och nu tänker ni dra denne mannens blod över oss
(göra oss skyldiga till hans död)."
När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem [med trettionio rapp på ryggen, se ] och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria.
Det var han [denne nya farao] som exploaterade vårt folk (utnyttjade dem med inställsamt prat) och förtryckte våra förfäder och tvingade dem att överge sina spädbarn för att de inte skulle överleva.
Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går? []
Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, som det står skrivet i profeternas bok [Amos]:
'Var det åt mig ni bar fram slaktoffer och matoffer
under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?
Sedan föll han ner på sina knän och ropade ut med hög röst: "Herre, håll inte denna synd mot dem." När han hade sagt detta somnade han in.
Han sade: "Nej, hur ska jag kunna förstå om ingen vägleder mig?" Han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.
Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack. [Saulus har mycket att bearbeta, hela hans värld har förändrats. Han behövde omvärdera sin tolkning av Gamla testamentet, frälsning, sitt förhållande till människorna på Vägen, hans uppdrag, osv.]
När Saulus kom till
Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de
inte trodde att han var en lärjunge.
Eftersom
Lydda låg nära
Joppe [knappt två mil in i landet] och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de två män som bad honom komma till dem så fort som möjligt.
Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska du inte kalla orent."
"Inte kan väl någon vägra dem vattnet så att de kan bli döpta, när de på samma sätt som vi har fått (tagit emot) den helige Ande?"
För andra gången talade en röst från himlen: 'Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent.'
[Berättelsen går nu tillbaka till tiden just efter Stefanos martyrdöd, se . Det har gått några år efter Jesu död och uppståndelse, och händelserna dateras till omkring 32-35 e.Kr.] De
[grekisktalande judarna i Judéen] som hade skingrats under den förföljelse som började med Stefanos, kom ända till:
[området] Fenikien,
[Benämning på den smala kustremsan norr om berget Karmel som var en del av den romerska provinsen Syrien. Här låg städerna Ptolemais, Tyros, Sarefat och Sidon, se ; .] [ön] Cypern och
[staden] Antiokia [i Syrien].
[Staden låg i den romerska provinsen Syrien och hade en halv miljon invånare och var den tredje största staden i riket, bara Rom och Alexandria var större. Här fanns också en stor judisk befolkning.] De som hade flytt till dessa platser predikade ordet bara för judar.
När Herodes
[Agrippa I sänt soldater och] låtit söka efter honom och
inte fick tag i honom, förhörde han
[de sexton ansvariga] vakterna och befallde att de skulle föras bort
[för att avrättas]. Därefter reste han ner från
Judéen till
Caesarea och stannade där.
Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen." [Denne falske profet hette "Barjesus". Etymologiskt betydde det "frälsarens son", men han var raka motsatsen.]
I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom.
Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er [här är ett exempel från Habackuk 1:5]:
'Se, ni föraktare,
häpna och gå under:
jag gör en gärning i era dagar,
en gärning ni aldrig kommer att tro
när den berättas för er.' "
[När Stefanos höll en liknande predikan i Jerusalem var Paulus en av dem som avbröt honom innan han fick avsluta sitt tal, se .]Med dessa ord kunde de nätt och jämnt lugna folket och hindra dem från att offra till dem.
Men några män hade kommit ner från
Judéen [till församlingen i Antiokia i Syrien]. De hade börjat undervisa bröderna
(och vidhöll ihärdigt sin åsikt): "Ni kan
inte bli frälsta om ni
inte låter er omskäras, som Mose lärde oss."
[Meningen börjar med "Men" och hör ihop med Paulus och Barnabas vittnesbörd om hur trons dörr öppnats för hedningarna, se . Enligt ska alla judiska män omskäras. Att de som undervisade detta kom från Judéen syftar på att de kom från detta område med huvudorten Jerusalem, men också att de hade ett strikt judiskt tänkesätt. Medan Paulus och Barnabas varit borta på sin missionsresa hade dessa judiska män börjat undervisa att alla måste följa de judiska sederna, även den stora hednakristna delen av församlingen utan judisk bakgrund. Paulus beskriver samma ämne i Galaterbrevet. Även om det finns olikheter och bibelforskare är delade om tidpunkten för brevet, så är det samma konflikt som berörs där även Petrus och Barnabas hade dragits med av fruktan för dem som höll fast vid att hedningarna också skulle omskäras, se .]Därför [utifrån vad Skriften säger] anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud,
Men Paulus tyckte
inte det var lämpligt att ta med sig den som hade övergett dem i
Pamfylien och
inte följt med dem i arbetet.
När de inte fann dem, drog de med sig Jason och några andra bröder till stadens styrande (politarker) och skrek: "Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen,
En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas!
Några av Paulus vänner som var rådsherrar (asiarker, inflytelserika män som ledde de grekiska spelen och festivalerna), skickade också bud till honom och vädjade att han inte skulle ge sig in på teatern.
Paulus gick då ner, böjde sig (lade sig) ner över honom och tog honom i sina armar och sade: "Var inte oroliga. Hans själ är kvar (han är vid liv)." [Paulus agerande påminner om Elia och Elisa, se ; .]
Paulus hade nämligen bestämt sig för att segla förbi
Efesos för att
inte bli uppehållen i
[den romerska provinsen] Asien [där Efesos var huvudstad]. Han skyndade vidare för att om möjligt kunna vara i
Jerusalem på pingstdagen.
Ni vet hur jag inte har hållit tillbaka någonting som kunde vara till nytta för er utan berättat om allt. Jag undervisade offentligt och jag har undervisat i hemmen (från hus till hus).
Se, nu reser jag, bunden i anden, till
Jerusalem utan att veta vad som ska hända mig där.
för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.
Jag vet (har sett/förstått) att när jag lämnat er ska grymma (svåra, plågsamma, betungande – gr. barus) vargar [som lägger bördor på er] komma (träda) in bland er, och de kommer inte att skona hjorden.
[Det är troligt att det var just Paulus förföljelse av de kristna som var orsaken till att det fanns en församling här, se . Församlingen hade startat efter den första vågen av förföljelse i Jerusalem, se .] Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar.
[Eftersom man får leta efter församlingen verkar varken Paulus eller någon från hans resesällskap vara bekant med dem.] Genom Anden sade de åt Paulus upprepade gånger att
inte fortsätta upp till
Jerusalem.
[Redan när Ananias bad för Paulus vid hans omvändelse i Damaskus fick han ett profetiskt ord att han skulle få lida för Jesu namn, se . Denna kallelse har blivit alltmer tydlig för Paulus, först i Efesos, se , och sedan i Miletos, se . Kan då samme helige Ande som manat Paulus att gå till Jerusalem och sedan Rom nu försöka hindra honom?
Lärjungarna här i Tyros upplevde helt korrekt Andens tilltal att Paulus skulle möta på motstånd i Jerusalem. Deras naturliga reaktion och tolkning av budskapet var att försöka hindra Paulus att resa vidare. En liknande händelse skedde snart igen i Caesarea, då svarade Paulus att han var väl medveten om sin kallelse även om det skulle innebära martyrskap, se . Framme i Jerusalem bekräftade Jesus själv för Paulus att han var i Guds vilja, se . En liknande händelse skedde när Jesus började uppenbara de profetiska händelserna kring sin död och uppståndelse för lärjungarna. Petrus förstod inte detta och försökte tillrättavisa Jesus att han inte skulle behöva dö, se .] När vi hörde det, vädjade både vi och de som bodde på platsen till Paulus att han
inte skulle gå upp till
Jerusalem.
När han
inte lät sig övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja."
[Agabos står i en profettjänst, till skillnad från de troende i Tyros som fungerade i den profetiska gåvan som alla troende kan göra. Agabos talade bara vad Anden ingav, utan att ge en tolkning. De som lyssnade tog för givet att Paulus blev varnad, så de försökte på nytt hindra honom. Paulus däremot tog själv de profetiska tilltalen som en bekräftelse på det som Anden redan talat till honom om. Jämför även med hur Petrus försökte hindra Jesus från att gå till Jerusalem, se .]Nu har de hört sägas att du lär alla judar därute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger att de inte ska omskära sina barn eller leva efter våra seder.
Några i folkmassan skrek ett, andra något annat. Då han i kaoset inte kunde få klart besked befallde han att Paulus skulle föras till fästningen.
Saddukéerna [som var i majoritet i Sanhedrin] säger nämligen att det inte finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariséerna erkänner [sin tro på] allt detta.
Diskussionen
(striden) blev allt häftigare, befälhavaren var rädd att de skulle slita Paulus i stycken, så han befallde vaktstyrkan att gå ner och rycka bort honom från dem och föra honom till fästn
ingen [Antoniaborgen].
[Enligt romersk lag fanns det tre olika häktningsförfaranden:- Custodia publica – allmänt häkte i fängelsehålor. Paulus och Silas var i sådant förvar i Filippi, se . - Custodia libera – fri under uppsikt. Högre uppsatta kunde få denna typ av häktesorder. - Custodia militaris – häktad under militär uppsikt. En soldat avdelades för att vakta fången med sitt liv. Hans vänstra hand var kedjad till fångens högra hand. Fången hölls ofta i soldaternas kasern, men kunde ibland få bo i ett eget hus men under uppsikt av sin vakt, vilket var fallet för Paulus under hans första fångenskap i Rom. Under de två åren i Caesarea verkar Paulus också haft handbojor, se .
Här i Antoniaborgen hölls Paulus i Custodia militaris.]Men låt dem inte övertala dig, för mer än fyrtio av dem ligger i bakhåll för honom. De har svurit en ed att varken äta eller dricka förrän de dödat honom, och nu står de och väntar på att du ska säga ja till deras begäran."
För att inte besvära dig alltför länge, ber jag att du i din godhet lyssnar till vad vi i korthet har att säga.
Festus sade: "Kung Agrippa, och alla ni andra församlade herrar, framför er ser ni den man som är orsak till att hela det judiska folket vänt sig till mig, både i
Jerusalem och här, och högljutt krävt att han
inte ska få leva längre.
Jag ser ju ingen mening med att skicka en fånge utan att ange vad han är anklagad för."
Agrippa sade till Festus: "Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren."
Under åtskilliga dagar gick segl
ingen långsamt, och då vi knappt nådde fram till
Knidos och vinden
inte lät oss fortsätta seglade vi ner i lä av
Kreta vid
Salmone.
Skeppet fångades och kunde inte hålla upp mot vinden, så vi gav efter och lät det driva [söderut].
När de hade fått upp den ombord, använde de nödutrustn
ingen och slog trossar om skrovet. Eftersom de var rädda för att kastas upp på
Syrtenbankarna [reven i Sidra- och Gabèsbukten vid Afrikas nordkust] släppte de ner drivankaret och lät skeppet driva.
Ingen hade velat äta något på länge
[på grund av sjösjuka och oro]. Då steg Paulus fram mitt ibland dem och sade: "Ni män skulle ha lytt mitt råd att
inte gå ut från
Kreta. Då hade ni besparat er den här skadan och förlusten.
och han sade: Var inte rädd, Paulus. Du ska stå inför kejsaren, och alla som seglar med dig har Gud skänkt dig.
De var nu rädda att vi skulle driva på något skarpt skär, så de kastade ut fyra ankare från aktern och önskade sedan bara att det skulle bli dag.
Paulus sade till officeren och soldaterna: "Om de inte stannar kvar ombord kan ni inte bli räddade."
Soldaternas plan var då att döda fångarna så att ingen skulle kunna simma i väg och fly.
när han sade:
Gå till detta folk och säg:
Ni ska höra (gång på gång) men inte förstå,
och ni ska se (gång på gång) men ingenting uppfatta.
Romarbrevet (80)
Eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. [Detta uttryck syftar inte bara på de sexuella synderna i , utan också på de tjugoen onda egenskaperna i . Paulus delar in dem i tre grupper med samma grammatiska form. Den första gruppen består av fyra abstrakta substantiv i dativ singular som i generella ordalag beskriver vad som händer när man överger Gud och utlämnas åt sin egen syndfulla natur. Sedan följer mer specifika synder.]
När hedningar som inte har lagen, instinktivt ändå gör vad lagen kräver, då är de sin egen lag, även om de inte har lagen.
[Det judiska folket var tänkt att vara ett exempel för andra folk, i stället hade de gjort sig själva till åtlöje bland andra folk. Nu kommer fem frågor:]
Du som ständigt undervisar andra,
lär du inte dig själv?
Du som predikar att man inte ska stjäla,
stjäl du inte själv?
Du som säger att man inte ska begå äktenskapsbrott,
begår du inte själv äktenskapsbrott?
Du som avskyr avgudarna,
plundrar du inte själv templen?
Vad betyder det om några inte trodde (inte var trofasta)?
Kan deras otro (oförmåga att uppfylla sin del av förbundets löften) upphäva Guds trofasthet? [Det grekiska ordet apistis kan både betyda otro, där man vägrar att tro, eller att man inte är trogen sina löften. Kan man lita på Guds trofasthet om nu judarna, som är hans egendomsfolk, inte ser att Jesus uppfyller Gamla testamentets profetior? Är Gud inte trofast, bara för att hans folk inte varit trofasta och uppfyllt sin del i förbundet? Dessa båda nyanser är nära relaterade, och Paulus kan syfta på båda när han ställer den retoriska frågan om judarnas misslyckande skulle upphäva Guds trofasthet.]
Absolut inte! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare, som det står skrivet []:
För att du ska få rätt i dina ord
och vinna när man går till rätta med dig (när du dömer).
Men om vår [min och det judiska folkets] orättfärdighet demonstrerar (visar, bevisar) [står där uppradad som en tydlig kontrast till] Guds rättfärdighet, vad ska vi [då] säga? Inte kan väl Gud vara orättfärdig (orättvis) när han frambringar vrede [dömer synden, se ]? Jag talar [resonerar nu alltså] på ett mänskligt sätt. [Paulus frågar sig retoriskt om det judiska folkets felsteg nu hjälpte att visa på Guds rättfärdighet, skulle det då inte vara orättfärdigt av Gud att döma synden?]
Absolut inte! Hur skulle Gud då kunna döma världen?
Om det vore så skulle vi säga, så som vissa hånfullt påstår att vi lär: "Låt oss göra det onda för att framkalla det goda"? De ska få den dom de förtjänar.
Upphäver vi då lagen genom tron?
Absolut inte!
Tvärtom, vi upprätthåller (bekräftar) lagen.
Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige (gudlöse) rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.
Salig (lycklig, välsignad) är den,
som Herren inte tillräknar synd. [] [Ordet "ogudaktig" i var inte det ord man vanligtvis förknippade med David, men det är just det som Paulus gör här. David, judarnas hyllade kung, som levde efter att lagen var given, begick många av de synder som Paulus listar i Romarbrevets första kapitel, bl.a. mord och äktenskapsbrott, se ; .]
som det står skrivet: "Jag har gjort dig till far till många folk." [] Inför den Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till trodde Abraham och blev vår far.
Han lät sig inte försvagas i tro när han såg (betraktade) hur hans egen kropp var så gott som död, han var ju omkring hundra år gammal, och att Saras moderliv var dött.
Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns.
Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Adam var en förebild på den som skulle komma.
Absolut inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
Synden ska därför inte regera som herre i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär.
[Nåden är inte något som slätar ut synd. Nåden är en Guds kraft som ger frihet att tjäna Herren. Paulus illustrerar nu detta genom ett exempel där en slav tillhör sin herre. Frihet handlar om vilken herre vi väljer att ha över oss.] Hur är det då? Ska vi synda lite nu och då [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen [legalism] utan under nåden? Absolut inte!
Om hon ger sig åt en annan man medan hennes man lever, kallas hon äktenskapsbryterska [se ]. Men om mannen dör är hon fri från lagen, och då är hon ingen äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man.
Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Absolut inte! Det var dock först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade [till exempel] inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt:
Du ska inte ha begär. [; ] [Det sista av de tio buden, eller orden som det ordagrant står i 2 Mos 20. Förbuden mot själva handlingen att begå äktenskapsbrott och stjäla har redan nämnts i och . Detta sista bud i fokuserar på själva begäret att vilja ta det som tillhör någon annan.]
Har då det som är gott blivit min död? Absolut inte! Det var synden [som dödade mig, inte lagen]. Detta för att synden skulle avslöjas som synd. [Dess sanna karaktär blir uppenbar.] Den orsakade min död genom det som är gott, vilket visar och avslöjar syndens ofattbara (extrema) syndighet.
Så skulle lagens rättfärdighetskrav [om ett rättfärdigt handlande i enlighet med budordens rättesnöre – som, då det står i singular, betonar helheten i undervisningen, se ] helt och fullt uppfyllas i oss som inte vandrar (vandrar omkring) [lever] efter köttet [vår fallna natur], utan efter Anden. [Den arameiska texten (Peshitta) och en del grekiska manuskript har även frasen "de som inte vandrar efter köttet" i avslutningen av . Ytterligare några manuskript har också den avslutande frasen "utan efter Anden". Utifrån det kiastiska mönstret så blir betydelsen dock densamma oavsett läsart.]
Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Absolut inte!
Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?
Jesaja har också förutsagt:
Hade
inte Herren Sebaot lämnat kvar några ättlingar åt oss,
då hade vi blivit som
Sodom, vi hade liknat
Gomorra.
[]Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro.
Men den rättfärdighet som kommer av (utifrån) tro säger så här:
Du borde [behöver] inte fråga i ditt hjärta: "Vem ska stiga upp till himlen?" []
– det vill säga för att ta ned den Smorde (Messias, Kristus)?
[Han har ju redan frivilligt stigit ner till jorden och blivit en människa.]
Hur ska de [kunna] predika, om de inte är utsända [utrustade, tränade, avskilda, frigjorda och kallade till ett uppdrag]? Som det står skrivet:
Hur ljuvliga (lägliga, välkomnande) är inte fotstegen
av dem som förkunnar (proklamerar) [glada nyheter om] goda ting! []
Men nu frågar jag: Har de [israeliterna] inte hört? Jo, det har de. [I Psalm 19 står det:]
Deras röst [himlarna och stjärnorna] har gått ut över hela jorden,
deras ord till världens ändar. []
Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått [att evangeliet skulle gå ut i hela världen]? Först säger ju Mose [i 5 Mos 32:21]:
Jag ska väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk,
mot ett folk utan förstånd ska jag väcka er vrede.
Sedan går Jesaja så långt att han säger [i Jes 65:1]:
Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig,
jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.
[Sammanfattningsvis har Paulus visat i kapitel nio att Gud är allsmäktig och i kapitel tio att Israel har syndat. Vad innebär det nu att hedningar kommit till tro, har de ersatt judarnas roll som Guds folk?] Jag frågar nu: Har då Gud helt och hållet förkastat
(förskjutit) sitt folk? Absolut
inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam.
[Paulus var Abrahams ättling, se . Paulus härstammade från Benjamins stam, se . Mose refererar till Benjamin som "Den Herren älskar", se . Benjamin var den ende av Jakobs söner som var född i Israel, se . Jerusalem låg i Benjamins stams landområde och Israels första kung kom från Benjamins släkt.] Som det står skrivet:
Gud har gett dem en likgiltighetens ande,
ögon som inte ser
och öron som inte hör,
ända till denna dag. [; ]
Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser,
och böj deras rygg för alltid. []
Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla (för alltid, utan hopp om att resa sig igen)? Absolut inte! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att "väcka deras avund". []
För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?
då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva.
För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.
Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen.
Syskon (bröder och systrar i tron), jag vill att ni ska känna till detta mysterium (denna hemlighet som tidigare varit dold) så att ni inte har för höga tankar om er själva. En del av Israel har drabbats av förhärdelse [så att de inte tar emot evangeliet], och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.
Och anpassa er inte (låt er inte formas)
efter den här tidsåldern [identifiera er inte med detta världssystems yttre uttryck, mönster och ideologier],
utan låt er förvandlas (förnyas inifrån; inta en helt ny form)
genom sinnets (era tankars) förnyelse [],
så att ni kan pröva (undersöka, analysera, urskilja och sedan avgöra) vad som är Guds vilja [fullständiga önskan, plan och syfte]:
det som är gott
och välbehagligt
och fullkomligt. [Här används grekiskans starkaste ord för förvandling, metamorpho. Samma ord beskriver Jesu förvandling på förklaringsberget, se . Metamorfos är inom biologin den process som inträder när ett ägg utvecklas till en larv som förpuppas och sedan förvandlas till en fjäril. En lika stor förändring sker med våra tankar när de förnyas!]
För genom [i kraft av] den nåd som gavs åt mig säger jag till var och en som finns bland (hos) er att inte ha högre tankar om sig själv [sin egen betydelse – den gåva man har fått] än sig bör. Bedöm i stället din förmåga på rätt sätt, utifrån det mått av tro som Gud har gett åt var och en.
Den [utgivande kärleken, se ] gör att ni inte slappnar av i er iver
när ni brinnande i anden [hela tiden] tjänar Herren,
[Följande uppmaningar handlar om hur man ska bemöta andra människor.] Välsigna (tala väl om) dem som förföljer er,
välsigna (tala väl om) dem och förbanna dem inte. ["Välsigna" betyder att tala väl om någon. Denna vers ger ledning i hur vi ska agera när människor, både troende och icke-troende, behandlar oss illa. Tala inte illa om dem, utan be att de får uppleva Guds välsignelser. Kärleken önskar alltid det bästa för människor oavsett vem de är. Den gamla naturen vill förbanna, men Gud önskar att vi ber honom att välsigna dem, se ; ; ; .]
Lev i harmoni med varandra (tänk dig in i andras situation, var eniga). [Ordagrant "ha samma sinne mot varandra". Denna enhet behöver inte betyda att alla tycker exakt lika i alla småfrågor, det handlar snarare om en ömsesidig förståelse av Guds synsätt. Det handlar också om ett känslomässigt engagemang i andras liv och situation. Detta är något som både föregående vers och fortsättningen på talar om.]Tänk inte högfärdigt (låt inte tankarna vandra i väg om din egen överlägsenhet),
utan var delaktiga i det [personer, uppdrag, sammanhang] som är smått (har låg status i världens ögon). [Bli aldrig så stor så att du inte kan umgås med enkla människor eller engagera dig i oansenliga uppgifter och tjäna i små sammanhang. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, se .] Var inte visa i era egna ögon [ha inte för stora tankar om er själva – tro inte att ni vet allt]!
Ta inte rätten i egna händer (hämnas inte), mina älskade vänner, lämna i stället utrymme (vägen öppen) för straffdomen [Guds vrede mot synden]. För det står:
"Hämnden är min, jag ska straffa (ge en rättvis dom), säger Herren."
[] [Befriad från hämndbegär kan man i stället vara god mot sin fiende.]
Låt dig inte besegras (övervinnas, erövras) av det onda [av det som är under dess auktoritet], besegra (övervinn, erövra) i stället det onda med det goda.
Varje människa ska underordna sig den överhet (högre auktoriteter) hon har över sig. Det finns ingen auktoritet [i himlen eller på jorden] som inte är av Gud [som inte har fått hans tillåtelse att komma till makten], och den som finns är tillsatt av Gud. [Många judar tolkade budet mot en utländsk kung i som en ursäkt för att inte lyda den romerska staten och betala skatt. Jesus besvarar tydligt frågan om det var rätt att betala skatt eller inte genom att säga "Ge Caesar det som tillhör Caesar, och Gud det som tillhör Gud", se . Efter floden gav Gud människan auktoritet att döma i rättsliga frågor och straffa förbrytare, se . När Pilatus säger till Jesus att han har makt att frisläppa eller korsfästa svarar Jesus honom att han inte skulle ha någon makt om den inte var given från ovan, se . Gud använde t.ex. den persiske kungen Kyros för att utföra Guds vilja, se .
Det är värt att notera att Paulus uppmanar de troende att underordna sig en så pass korrupt regim som den romerska. Detta innebär inte att Paulus blundar för den orättfärdighet som finns omkring honom utan man måste se detta i ljuset av vad som skulle hända om det inte fanns någon centralmakt och inga civilrättsliga lagar alls. Då skulle anarki råda och den svage skulle bli fullständigt rättslös.]
De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda
(det som är rätt),
utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den.
[I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se ; . När Daniel och hans vänner blir påtvingade nya hedniska namn i Babylon, se , skulle man kunna tro att de skulle klaga över detta, men det gör de inte. Däremot frågar de hovmarskalken Aspenas om tillåtelse att inte behöva äta kött, som i Babylon var offrat till avgudar. Anledningen är att det finns ett bud mot att äta "kött offrat till avgudar", se . Däremot finns inget bud för att inte ha ett hedniskt namn! Däremot ska noteras att Daniel och hans vänner alltid använde sina hebreiska namn när de talade med varandra.]Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra [med Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek]. För den som älskar sin nästa (sin medmänniska) har uppfyllt (fullbordat) lagen [Torah – undervisningen med dess budord och instruktioner]:
Låt oss leva (vandra, uppföra oss) på ett värdigt (anständigt, passande) sätt som hör dagen till (som tål att granskas i ljuset),
inte i festande (dryckesslag, upplopp)
och fylleri (drogmissbruk),
inte i sexuell lössläppthet (grekiska ordet för rum/säng, syftar på ett liv med många lösa sexuella relationer)
och sensualitet (lösaktighet, egen njutningslystnad utan några moraliska gränser),
inte i strid (grupperingar, gräl)
och avund (viljan att få vad någon annan har, med den sjuka önskan att också den andre ska förlora det den har). [Uppräkningen har tre kategorier av synder. Varje kategori beskrivs med två ord. Det första ordet visar på det synliga resultatet, medan den andra ordet visar på drivkraften bakom. De fyra första orden är i plural, de två sista i singular.]
Iklä er i stället Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), och mata inte (förse inte; ha inte omsorg om) köttets [passionerade] begär [plural; som kommer av den syndfulla naturen].
[Paulus börjar med att rikta sig till de "starka" som har det största ansvaret när det finns åsiktsskillnader.] Den som är svag i tron ska ni välkomna [in i gemenskapen] utan att kritisera (tvista över, fördöma) hans åsikter (göra honom villrådig med diskussioner).
Den som äter ska inte förakta (se ner på) den som inte äter.
Den som inte äter ska inte fördöma (döma; fälla en dom över) den som äter
för Gud har ju tagit emot honom.
Den som firar en viss dag gör det för Herren. Den som äter gör det för Herren, han tackar ju Gud.
Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.
Låt oss därför inte längre döma (kritisera, skylla på) varandra. Besluta er i stället för att aldrig bli en stötesten (bli ett hinder i vägen) för din broder, eller vara orsak till hans fall (agera så att han tar illa vid sig, blir sårad, upplever era handlingar som en skandal).
Jag vet och är i Herren Jesus helt övertygad (förvissad) om att ingenting i sig självt är ceremoniellt orent [ingen mat är oren], men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent.
Om din broder eller syster blir bedrövad (sårad, om du skadar deras tro) av den mat du äter, så lever (vandrar) du inte längre i kärleken [som är osjälvisk och utgivande]. Låt inte [något så trivialt som] din mat orsaka att den som den Smorde (Messias, Kristus) dog för [betalade ett oerhört högt pris för] går under (förgås).
Låt därför inte det goda ni fått [evangeliet, friheten som de "starka" i tron har] bli smädat. [Ge inget tillfälle för någon att kritisera er.]
Riv inte ner Guds verk på grund av mat. Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som har betänkligheter när hon äter.
Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt (blir sårad) av.
Den tro som du har [i fråga om ren och oren mat, speciella helgdagar, osv.] ska du behålla för dig själv inför Gud. [Tron är personlig, men inte privat!] Salig (lycklig) är den som [är stark i sin tro och] kan följa sin övertygelse utan att döma sig själv.
Vi borde – vi som är starka [i våra övertygelser och är fast förankrade i tron] – bära de svagas svagheter och inte tjäna (leva för att behaga) oss själva.
Jag har satt en ära i att förkunna evangeliet där den Smordes
(Kristi) namn ännu
inte är känt, så att jag
inte bygger på en grund som någon annan har lagt.
[Anledningen till besöket i Rom är inte att bygga något nytt, det är egentligen bara en mellanlandning för att gå vidare västerut till Spanien, se och .]1 Korintierbrevet (96)
så att ni inte saknar (lider nöd när det gäller) någon [andlig] gåva (fri nådegåva).
[Dessa andliga gåvor beskrivs närmare i kapitel 12 och 14.] Medan ni väntar på att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) ska uppenbaras [komma tillbaka en andra gång],
Jag uppmanar er syskon
(vädjar i kärlek till er mina bröder och systrar) i vår Herre Jesu den Smordes
(Kristi) namn att vara fullständigt eniga i allt ni säger. Låt
det inte finnas några splittringar bland er, låt er i stället helas från dessa grupperingar
(som när ett revat nät lagas) så att ni åter står enade i samma sinne
(tänkesätt) [lära, doktriner] och har samma mål
(beslut, är helt överens om den praktiska tillämpningen av tron).
[Fram till och med denna vers har Paulus refererat till "den Smorde" tio gånger, en gång i varje mening! Det blir uppenbart och tydligt att Paulus pekar på att Jesus är det centrala i den kristna enheten. I stället för att använda sin auktoritet som apostel vädjar Paulus i kärlek som en broder till sina syskon i Korint att vara eniga. Ordet för helas är samma ord som används i för att laga ett trasigt nät.]Är den Smorde (Messias, Kristus) delad (uppdelad i olika delar)? [Nej!]
Var Paulus korsfäst för er skull? [Nej!]
Blev ni döpta i Paulus namn? [Nej!]
Jag tackar Gud för att jag inte döpt någon av er, förutom Crispus och Gaius,
annars skulle någon kunna säga att jag döpte dem i mitt namn.
För den Smorde (Messias, Kristus) har inte sänt mig [som huvudsakliga kallelse] för att döpa,
utan för att förkunna evangeliet (det glada budskapet). Inte med mänsklig visdom i ord (god retorik, vältalighet), om det vore så skulle den Smordes (Kristi) kors vara utan verkan (utan värde, uttömd på innehåll). [Även om Paulus primära uppgift och kallelse inte var att döpa så finns dopet med som ett viktigt steg i tron. Hade det inte varit så skulle Paulus inte ens döpt de tre personer han nämner. Troligen överlät han uppgiften att döpa till de lokala församlingarna, på samma sätt som Jesus överlät den uppgiften till sina lärjungar, se . Dopet är en viktig del i frälsningen, men inte liktydigt med frälsningen, se även ; ; . Det är sorgligt att det uppstått splittringar på grund av olika dopsyn, när Paulus just tar upp denna fråga här i ett sammanhang som handlar om enhet, och är tydlig med att det är evangeliet som frälser, inte dopet.
Denna vers fungerar också som en övergång till en sektion som handlar om mänsklig vishet i förhållande till korset. Korintierna, som var greker, älskade mänsklig filosofi och deras filosofer var nationalhjältar. Det fanns förmodligen grupperingar inom församlingen som försökte intellektualisera evangeliet.]
Gud utvalde det som världen ser ner på [de utan förnäm släkt, status]
och det som var föraktat (utan värde),
även det som ingenting var,
för att göra till intet (förbigå) det som är någonting [som världen anser viktigt].
Detta för att ingen människa (inget kött) skulle kunna berömma sig (skryta) inför Gud.
För jag bestämde mig för att inte känna till något [medvetet visa min kunskap] bland er
förutom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), och honom som korsfäst.
Detta för att er tro inte skulle bygga på mänsklig visdom utan på Guds kraft.
För vem bland människor vet (förstår, känner till) vad som finns i människan [djupen – hos andra eller ens sig själv, se ], utom människans egen ande inom honom? På samma sätt vet ingen vad som finns i Gud, utom Guds Ande.
Döm därför inte i förtid (hastigt), innan Herren kommer [tillbaka], för då ska han föra fram i ljuset det som nu är i mörker och uppenbara hjärtans motiv; sedan får var och en sin ära (sitt beröm) från Gud. [Det Paulus varnar för är att förhastat döma människor, vilket lätt leder till hämndaktioner. Det är bara Gud som känner hjärtan och kan ge en fullständigt rättvis dom, se . Däremot, som vi ser i redan nästa kapitel, måste vi bedöma vad som är gott och ont, se ; . Paulus uppmanar att vi ska bedöma och rannsaka oss själva, se , . Se även .]
Nu syskon (bröder och systrar i tron), har jag tagit mig och Apollos som exempel för er skull [men principen gäller alla lärare], för att ni ska lära er vad uttrycket "inte utöver det som är skrivet" betyder. Detta för att ni inte ska skryta över någon på annans bekostnad. [Paulus och Apollos har nämnts två gånger tidigare, se ; . Uttalandet här, att Paulus har tagit dessa namn som exempel, gäller helt säkert 3:5, men troligen även också 1:12. Paulus och Apollos verkade inte ha haft några inbördes konflikter, se .]
Vem ger dig en särställning (vad gör dig så speciell)?
[Vem är du att välja olika ledare och grupperingar, se .]
Vad har du som du inte har fått?
Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det?
Några har blivit självsäkra, för de tror att jag inte ska komma till er.
Så låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg [när vi levde på världens sätt], inte heller med ondskans och elakhetens surdeg (ondska och utlevd ondska). Fira i stället med renhetens (ärans) och sanningens (ärlighetens) osyrade deg.
I mitt [tidigare] brev till er skrev jag att ni inte ska umgås (vanemässigt och ha nära kontakt) med sexuellt omoraliska människor.
Men nu skriver jag till er
att ni inte ska umgås med den som kallar sig broder [som kallar sig en kristen]
och är [har som livsstil att vara]
sexuellt omoralisk,
girig,
avgudadyrkare,
förtalare,
drinkare eller
utsugare.
Med en sådan ska ni inte ens äta. [Denna lista har likheter med dödssynderna i 5 Mos 13-24, som också avslutas med att man inte ska ha något att göra med den som hänger sig åt sådant.]
Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Sluta att bedra er själva!
[Fem sexuella synder:]
Varken sexuellt omoraliska (otuktiga – gr. pornea),
eller avgudadyrkare [som utövade sexuella akter i avgudatemplen],
eller äktenskapsbrytare,
eller catamiter (den passiva partnern i en manlig homosexuell relation)
[Ordet malakoi används också om mjukt tyg i och , ordet kan användas för att beskriva en feminin man, homosexuell prostituerad], eller män som ligger med män
[Grekiska ordet arsenokoites beskriver den aktiva partnern i en manlig homosexuell relation. Ordet består av två ord, arsen som betyder man och koitai som betyder "bädd". Dessa två ord används i och det är troligt att Paulus konstruerar detta nya grekiska ord för att ge en tydlig referens till just denna passage. Alla dessa fem sexuella synder omnämns centralt i Tredje Moseboken kapitel 18 och 20.]
Vet ni inte
att era kroppar är delar i den Smordes (Kristi) kropp?
[Hör tematiskt ihop med .]
Ska jag då ta delar av kroppen som tillhör den Smorde (Messias, Kristus)
och göra dem till ett med en prostituerads kropp?
[Hör tematisk ihop med där ordet "kropp" också används två gånger.] Absolut inte!
[Paulus har tidigare tagit upp problemet de liberala grupperingarna som förespråkade fri sex, se 6:13-20. Nu vänder han sig till asketerna som ansåg att all sexualitet var syndig och skulle undvikas, även inom äktenskapet.] När det gäller det ni skrev: "Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna."
Håll er inte ifrån varandra,
utom möjligen för en tid med bådas samtycke
för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen,
så att Satan inte frestar er,
eftersom ni inte kan leva avhållsamt.
[Nu tar Paulus upp lite mer komplicerade frågor som rör skilsmässa, se även ] De gifta [där båda två är troende] ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:
"En hustru får inte skilja sig från sin man." [; ]
Men om hon skiljer sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man. En man får inte [heller] överge sin hustru.
Till de andra säger jag, inte Herren:
Om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom,
får han inte överge henne.
Om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne,
får hon inte överge honom.
[Huvudbudskapet i denna del är att vara kvar i den lott Herren gett en person, frasen återkommer i , och . Terminologin är hämtad från som handlar om hur Gud tilldelar israeliterna olika jordlotter i löfteslandet. Varför tar Paulus upp jude/grek och slav/fri mitt i ett sammanhang som talar om familjerelationer? Svaret kan finnas i där dessa två ämnen tas upp i samband med att i Jesus är det inte längre man och kvinna.] Men var och en ska leva i den ställning (lott) som Herren har tilldelat honom,
så som Gud har kallat honom.
Det föreskriver jag i alla församlingar.
Var någon [judisk man] redan omskuren när han blev kallad [av Gud]?
Då ska han inte ändra på det. [Ta bort sin judiska identitet genom kirurgiskt ingrepp, ordagrant "skaffa sig förhud".]
Var någon [icke-judisk man] oomskuren när han blev kallad [av Gud]?
Då ska han inte låta omskära sig.
Var du slav när du blev kallad [av Gud]?
Bekymra dig inte över det,
men om du kan bli fri (få din frihet), så tag den chansen.
[Sista delen är ordagrant "men även om du kan bli fri, använd den". Det går att översättas så att betydelsen blir "även om du kan bli fri, så förbli hellre slav." I ljuset av där slavhandlare jämförs med mördare, och innehållet i nästa vers, är det troligast att betydelsen är att Paulus inte är emot att en slav blir frigiven, se även brevet till Filemon.]
Ni är köpta till ett högt pris [Jesus betalade med sitt liv på korset],
så bli inte slavar under människor.
Är du bunden vid en hustru,
sök då inte bli fri.
Är du inte bunden,
så sök inte någon hustru.
Men det säger jag, syskon (bröder och systrar i tron): Tiden är kort, från och med nu:
Låt även de som har hustrur
leva som om de inte hade det,
och de som gråter [vid en begravning]
som om de inte grät,
de som är glada [vid en födsel]
som om de inte var det,
de som köper något [egendomar]
som om de inte fick behålla det,
och de som brukar den här världen [säljer och köper varor]
som om de inte brukade den. Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång.
Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra.
Alltså:
den som gifter bort sin flicka
gör något bra,
den som inte gifter bort henne
gör något som är ännu bättre.
När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar,
så vet vi att "det inte finns någon avgud i världen"
och att det "bara finns en Gud".
Men det är inte maten som för oss närmare Gud.
Äter vi inte så förlorar vi inget,
och äter vi så vinner vi inget.
Men se till att den frihet ni fått
inte blir till fall för de svaga.
Därför, om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.
Har inte vi rätt till mat och dryck?
Har inte vi rätt att föra med oss en troende hustru,
som de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas [Petrus]?
Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?
Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt?
Säger inte lagen samma sak?
Det står skrivet i Mose undervisning:
Du ska inte binda för munnen på oxen
när den tröskar. [] Är det bara oxarna Gud bryr sig om?
Om andra har rätt att få del av det som är ert,
har inte vi det ännu mer?
Paulus väljer att inte använda sin frihet
[Paulus skriver tre gånger "att han inte använder sin rätt" vilket ramar in detta stycke, se , och .]Men vi har inte utnyttjat den rättigheten [att vara avlönad],
utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för den Smordes (Kristi) evangelium.Att jag predikar evangeliet är inget jag ska ha beröm för,
det är ett måste för mig.
Ve mig om jag inte predikar evangeliet!
Vad är då min lön?
Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning, att inte utnyttja den rättighet [till lön] som evangeliet ger mig.
För judarna har jag blivit som en jude (satt mig själv i deras situation),
för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag blivit som en under lagen,
fastän jag själv inte står under lagen,
för att vinna dem under lagen.
För dem som är utan lag [hedningarna] har jag blivit som den som är utan lag,
fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever inom den Smordes (Kristi) lag,
för att vinna dem som är utan lag.
I stället är jag [likt en boxare som ger ett förödande slag i ansiktet] hård mot min kropp och tvingar den till lydnad (underkastelse; bemästrar den genom att föra bort/göra den till slav), för att jag, efter att ha predikat för andra, inte själv [på något sätt] skulle bli diskvalificerad (komma till korta).
Detta är nu varnande exempel för oss,
för att inte vi ska vara sådana som passionerat älskar (har begär till) det onda,
som de gjorde.
Därför ska den som tror sig stå säkert se till att han inte faller. [I har Paulus tagit flera exempel från Gamla testamentet hur människor vikit av från vägen – det är därför vi ska vara vaksamma.]
Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av), utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut. [Grekiskans peirasmos betyder både prövning och frestelse. Den nyansskillnad vi har i det svenska språket, finns inte i grekiskan, se även ; . Under prövningar kan man frestas att lämna Gud. Även köttet, den mänskliga syndiga naturen, har en fallenhet att locka människan bort från Gud, något Satan utnyttjar. Gud prövar, men frestar inte, se ; ; ; ; . Det grekiska ordet för utväg är ekbasis. Det förekommer bara här och i , där det översätts med "resultat". Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. Samtidigt med frestelsen/prövningen finns alltid en specifik utväg för ett gott slutresultat, se .]
Eller vill vi utmana Herren?
Är vi starkare än han?
Men om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött",
ät inte då av hänsyn till den som sade det och för samvetets skull.
Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.
Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka?
Eller försöker ni vanhelga Guds församling genom att få de som inte har något [inga egna hem och inte tagit med mat] att skämmas? [De rika kom tidigt, åt all mat och blev berusade. De fattiga, som arbetade, kom senare och fick ingen mat.] Vad ska jag säga till er, ska jag berömma er?
Nej, för det här får ni inget beröm.
Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp,
han äter och dricker en dom över sig. [I nästa kapitel skriver Paulus att de är Jesu kropp, se . Att inte "urskilja Herrens kropp" handlar alltså om själviskhet och att inte se sina bröder och systrar. I det kiastiska mönstret hör ihop med 31-32. Problemet var att vissa åt och drack innan alla kommit. Den gruppen var mätta och berusade när de som arbetat under dagen kom till gudstjänsten, se . I ges lösningen: vänta på varandra och roffa inte åt er så att någon blir utan mat.]
Men när vi döms fostras vi av Herren,
för att inte bli fördömda tillsammans med världen.
Om någon är hungrig ska han äta hemma,
så att er sammankomst inte blir till en dom för er. Allt det andra ska jag ge föreskrifter om när jag kommer. [Till sist nämner Paulus att han kommer att ta upp några specifika saker med dem som inte rör andra församlingar som läser detta brev. Korintierna hade skrivit angående många saker, men Paulus låter inte deras frågor styra brevets uppbyggnad. Paulus väljer ämnen som berör "hela församlingen", se 1:2.]
Därför vill jag klargöra för er så att ni förstår att ingen som vanemässigt talar genom (influerad och i kraft av) Guds Ande säger: "Förbannad är Jesus", och att ingen kan [verkligen] säga "Jesus är [min] Herre" annat än genom (influerad och i kraft av) den helige Ande.
Detta för att det inte skulle uppstå splittring (uppdelning, söndring – gr. schisma) i kroppen, utan delarna (lemmarna) skulle ha samma omsorg om varandra (vara genuint angelägna om vars och ens bästa).
Alla är inte apostlar, eller hur?
Alla är inte profeter, eller hur?
Alla är inte lärare, eller hur?
Alla utför inte kraftgärningar (mirakler), eller hur?
Alla har inte extraordinär gåva att hela, eller hur?
Alla talar inte andra språk, eller hur?
Alla kan inte uttyda, eller hur?
Om jag talar människors språk, och
[ja även] änglars,
men
inte också har kärlek
[som är osjälvisk och utgivande],
så har jag blivit som ekande brons eller en skrällande cymbal.
[Lika öronbedövande låter mitt kärlekslösa tal i Guds och människors öron. Korint var känd för sitt bronshantverk. I verkstäderna längs med gatorna slog hantverkarna på metallen när de formade kärl och hantverk. Paulus hade bott 18 månader i Korint, se , och kände väl till detta skränande oljud.]Om jag har profetians gåva,
förstår alla Guds dolda planer (mysterier),
har all kunskap,
och om jag har all tro så jag kunde flytta berg,
men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
så är jag ingenting [värd].
Om jag skänker alla mina ägodelar till välgörenhet (för att ge mat åt de fattiga),
och även offrar min kropp för att brännas [som i förlängningen ärar mitt eget namn],
men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
skulle jag inte vinna någonting.
Jag vill gärna att ni alla talar tungomål,
men ännu hellre att ni profeterar.
Den som profeterar [talar inspirerat av Gud genom att predika och undervisa]
är större (mer betydelsefull) än den som talar tungomål,
om han inte uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.
Syskon (bröder och systrar i tron),
tänk er att jag kommer till er och talar [obegripliga] tungomål,
vad hjälper det er (vad blir det för nytta och vinst) om jag inte ger er någon:
uppenbarelse
eller kunskap
eller profetia
eller undervisning (doktrin)? [Denna lista hör ihop parvis. Uppenbarelse hör ihop med profetia och kunskap med undervisning. Uppenbarelse kommer genom profeten och kunskap genom läraren. Vers tre fokuserar på "uppbyggelse, uppmuntran och tröst" medan här i vers sex kommer nästa steg, "uppenbarelse och kunskap", som leder till en djupare tro.]
[Nu följer fyra liknelser: flöjt, harpa, trumpet och okända språk. Korint var en internationell stad med många nationaliteter och språk. En kristen som talar i tungor jämförs med en främling som talar ett okänt språk. Paulus poäng är att okända språk inte enar utan splittrar.] Om livlösa instrument, som till exempel flöjt eller harpa,
inte ger klara
(distinkta) toner ifrån sig,
hur ska man då kunna förstå vad som spelas?
Så är det också med er.
Om ni inte talar begripliga ord med era tungor,
hur ska man då kunna förstå vad ni säger?
Då talar ni ut i tomma luften.
Men om jag inte vet vad ljuden betyder
blir jag en främling för den som talar,
och den som talar blir en främling för mig.
Syskon (bröder och systrar i tron), var inte [som omogna] barn till förståndet (i era tankar).
Vad det gäller ondskan, där ska ni vara som spädbarn
medan ni är vuxna [mogna] till förståndet.
Finns det ingen som uttyder
ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen
och i stället tala för sig själv och för Gud.
Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron),
var ivriga att profetera [som ordningen för gavs i 14:1-12]
och hindra inte tungomålstalandet [som riktlinjer för gavs i 14:13-25].
Genom den [tron] blir ni frälsta (trygga, upprättade, bevarade, helade, försörjda, befriade, fria från synd och har evigt liv med Gud efter döden), om ni nu fortfarande håller fast vid det jag predikade för er, annars har er tro varit bortkastad.
Bli inte förledd:
"Dåligt sällskap fördärvar god moral."
[Kan vara ett citat från den grekiske författaren Menander som levde på 300-talet f.Kr. Det kan också ha varit ett populärt samtida ordspråk.]
Vakna upp från er berusning (besinna er)! Lev rättfärdigt och sluta synda! Några av er är helt okunniga om Gud. Det säger jag till er skam.
Du dåre (du som helt saknar förstånd och inte resonerar logiskt)! [Paulus kallar det dåraktigt att inte tro på något bara för att man inte förstår exakt hur det fungerar, och tar några exempel från vardagen. Lika självklart som att ett frö som planteras dör och växer upp till något nytt, lika självklart är det att en kropp som begravts kan få en ny kropp vid uppståndelsen.]
Några exempel
Det du sår får inte liv [skjuter inte upp ur marken och börjar växa]
om det inte först dör.
På första veckodagen [som är söndag i den judiska veckan] ska var och en av er hemma lägga undan och samla vad han lyckas få ihop, så att insamlingarna inte görs först vid min ankomst.
Därför får ingen se ner på honom. Hjälp honom i väg i frid så att han kan komma till mig. Jag och bröderna väntar på honom.
2 Korintierbrevet (50)
Ja, det kändes som om vi hade fått en dödsdom över oss. Detta för att vi inte skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud som uppväcker de döda.
Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen. [Texten antyder att Paulus gjorde ett kort "plågsamt" besök efter det första besöket som beskrivs i . Han skriver även att han är beredd att komma "en tredje gång" vilket antyder att det funnits ett andra besök, se .]
För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? [Paulus hade en äkta genuin kärlek till församlingen.]
Jag skrev som jag gjorde [i tidigare brev, troligen ett "tårarnas brev" som skrevs efter Första Korintierbrevet] för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje.
Om en viss person [mannen som levde tillsammans med sin fars hustru, se ] har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga (tynga ner er) för mycket. [Denna synd påverkade inte bara honom själv utan hela församlingen, se .]
Nu får ni i stället förlåta och trösta (uppmuntra, ge nytt mod till) honom så att han inte går under (drunknar) i sin djupa sorg.
för att vi inte ska bli överlistade (rånade) av Satan. Hans avsikter (planer, intentioner) känner vi till. [Satans plan är splittring. Bitterhet och oförlåtelse är ett av de vanligaste sätten djävulen bedrar och får ingång i människors liv, se ; ; ; ; . Satans plan var att stjäla en broder från församlingen. Både en ovilja att omvända sig och en ovilja att upprätta den som ångrat sig gynnar djävulen.]
Trots det fick jag
ingen ro i min ande eftersom jag
inte fann min broder Titus där.
[Titus hade troligen med sig en insamlad gåva, Paulus kan vara orolig för att han råkat ut för rånare.] Så jag tog avsked av dem och for till
Makedonien.
[Titus har varit i Korint och är på väg tillbaka landvägen över Makedonien. Paulus kan inte vänta på att få träffa honom och få en uppdatering på läget i församlingen. Paulus beger sig över till norra Grekland där Titus snart möter honom med en glädjande rapport, se .]Måste vi rekommendera oss själva igen
(lägga fram våra meriter)?
Behöver vi, som vissa andra
[falska apostlar, se 2:17], rekommendationsbrev till er eller från er?
[Det var inte ovanligt med rekommendationsbrev. Några exempel i NT är: Apollos, ; Timoteus, ; Febe, ; Johannes Markus, ; Titus, . Paulus känner sorg över att relationen med vissa i Korint har sjunkit så lågt att han skulle behöva rekommendationsbrev från en tredje part. Han hade ju varit med och fört många av korintierna till tro!]Om nu redan dödens tjänst (ämbete, lärosystem, ordning) – som byggde på inristade bokstäver på stentavlor – kom i sådan härlighet (glans, ära, prakt) att Israels söner (barn) inte kunde se på Mose ansikte på grund av dess kortvariga strålglans [gudsnärvaro] som försvann,
och gör inte som (just så som) Mose, som satte en slöja för sitt ansikte för att Israels söner (barn) inte skulle se (observera) slutet på det som [bleknade bort och helt] försvann [].
Men deras sinnen blev förhärdade (blev hårda) [de förlorade förmågan att förstå], för än i dag finns samma slöja kvar när man läser [när var och en vid föreläsningen på ett personligt sätt återknyter och lever sig in i] gamla förbundets texter, och den lyfts inte bort, eftersom den [först] försvinner i den Smorde (Messias, Kristus).
Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt, vi använder inga knep [samma ord används för Satans list i ], vi förfalskar (förvränger) inte Guds ord.
I stället lägger vi öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete. [Till skillnad från falska lärare med oärliga metoder, se ; ; .]
Den här tidsålderns gud [djävulen] har förblindat sinnet (tankarna) hos dem som inte tror, så att de inte ser evangeliets (klara strålande) ljus om härligheten hos den Smorde (Messias, Kristus), Guds avbild.
Men denna skatt [ljuset som skiner i hjärtat – att personligen få känna Jesus] har vi i [bräckliga mänskliga] lerkärl, för att det ska vara tydligt att den överväldigande (enormt stora) kraften kommer från Gud och inte från oss själva. [Den mänskliga kroppen, den yttre människan, liknas vid ömtåliga lerkärl, se , ; . Kroppen åldras och bryts ner. Den troende utsätts för hård yttre press, som beskriver, men Gud har valt att visa sin härlighet genom vanliga människor, vilket Gideons berättelse om lerkärlen med facklorna i är en bild för, se , . I kontrast till enkla lerkärl står utsmyckade dyrbara kärl av metall, se .]
Vi ser (fokuserar) inte [varken nu eller framöver] på det som syns [kan ses fysiskt], utan på det som inte syns. För det som syns är temporärt (förgängligt, kortvarigt; till en viss tid), men det som inte syns är evigt (de ting som inte syns är eviga).
Vi vill inte rekommendera oss själva igen inför er, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat.
Det var Gud [personligen] som i den Smorde försonade (återupprättade) världen med sig själv. Han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde oss budskapet om denna försoning.
Den som inte [genom egen personlig erfarenhet] visste vad synd var, honom gjorde han till [gjorde Gud till ett med] synd för vår skull, så att vi i honom skulle bli [ett med] Guds rättfärdighet. [; ; ]
Som [Guds] medarbetare uppmanar (uppmuntrar) vi er också att inte kasta bort Guds nåd (låta Guds favör bli till ingen nytta).
Vi vill inte på något sätt väcka anstöt hos (lägga ut hinder för) någon [göra så att någon snubblar och faller], för att tjänsten [de praktiska handlingarna som hjälper församlingen] inte ska smutskastas (bli nedfläckad).
som okända [ignorerade, utan några referenser],
och ändå erkända (välkända) [som visas tacksamhet, förståelse och uppskattning],
som döende [likt några som håller på att dö bort],
och ändå – se, vi lever,
som tuktade (disciplinerade),
och ändå inte till döds (avrättade),
Gå inte som omaka par i ok
med dem som inte tror. [Paulus syftar troligen på som talar om att inte plöja med oxe och åsna tillsammans. Det är en av flera praktiska exempel som illustrerar israeliternas avstånd till andra folk och deras onda vanor. Bilden beskriver något som inte drar jämnt, en kristen ska inte gå in i en nära relation och samarbete med en otroende. Äktenskapet är ett sådant område där denna princip gäller, se även . Ett annat är kompanjonskap i affärsvärlden. Nu följer fem frågor som alla har det självklara svaret ingen/inget.] Vad har rättfärdighet
med orättfärdighet att göra,
eller vad har ljus
gemensamt med mörker?
Därför säger Herren:
"Gå ut från dem och skilj er från dem,
och rör inte vid något orent.
Då ska jag ta emot er." [; ]
Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan.
Nu skickar jag ändå bröderna för att vårt beröm av er i denna sak inte ska visa sig vara tomt prat och för att ni ska vara förberedda, som jag redan nämnt.
Annars får vi – för att
inte säga ni – stå där och skämmas när makedonierna som kommer med mig
[på Paulus tredje resa till Korint, se ] ser att ni är oförberedda trots vårt förtroende för er.
Därför tyckte jag mig behöva be bröderna [Titus och de två bröderna, se 8:16-24] resa till er och förbereda er utlovade gåva, så att den kan ligga färdig som en gåva och inte blir ett krav.
var och en [ska så, dvs. ge] precis [så mycket] som han har bestämt (föreslagit; lagt fram) i sitt hjärta (ordagrant: i hjärtat), inte utav olust (motvilja) eller tvång [som något obligatoriskt],
för Gud älskar (föredrar) en glad (beredvillig, förnöjsam; välvilligt inställd) givare. [Här citerar Paulus fritt från den andra delen av i den grekiska översättningen Septuaginta där det står: "Gud älskar en glad man och givare". Principen om sådd och skörd och om givandets välsignelser finns också i och i . Paulus sammanfattning av denna "lag" har ibland förminskats till en slug investeringsstrategi där man genom att ge mycket förväntar sig en större välsignelse tillbaka för att leva gott för egen del. Om det är drivkraften blir resultatet bara ännu djupare andlig fattigdom. Paulus gör klart att Gud vill se alla sina barns behov uppfyllda. Herren lönar generositet genom att möjliggöra för ännu mer generositet.]
Jag bönfaller er [det starkaste ordet för vädjan], att när jag kommer [till er korintier] ska jag inte behöva vara så modig och bestämd mot några som menar att vi vandrar efter köttet (lever på världens sätt, har mänskliga motiv).
Jag vill inte att det ska verka som att jag vill skrämma er med mina brev.
Vi går
inte för långt i vårt beröm, som om vi aldrig hade nått fram till er. Vi var ju de första som nådde er med den Smordes
(Kristi) evangelium.
[Paulus grundade församlingen i Korint, se .]Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva
[], så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot den Smorde
(Messias, Kristus).
[Paulus använder bilden av äktenskap och den judiska trolovningen som var mycket mer bindande än dagens förlovning. Paulus var som en far för församlingen i Korint, se . Jesus liknas ofta vid Adam, se ; , . Här liknas församlingen i Korint vid Eva. Församlingen är trolovad med Jesus. I stället för att stå emot djävulen, se , hade korintierna lyssnat på djävulens representanter som förlett dem, se 11:13-15, 4:2.]Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men om ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre så att också jag får berömma mig lite.
Den mannen vill jag berömma mig av, men av mig själv vill jag inte berömma mig förutom mina svagheter. [Dessa svagheter "skröt" Paulus om i förra kapitlet, se . Paulus använder samma ord, "svaghet", när han beskriver hur han första gången kom till korintierna. Där syftar hans "svaghet" på att han inte följde de dåtida filosofiska retoriska greppen. Anledningen var att deras tro inte skulle bygga på mänsklig visdom utan på Guds kraft, se .]
Om jag ville berömma mig vore jag ändå ingen dåre, jag skulle bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen ska tänka högre om mig än man gör när man ser eller hör mig.
För att jag
inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser
[som Paulus just beskrivit, se ] har jag fått en törntagg
(en vass påle) i mitt kött
(min kropp), en budbärare
(ängel) från Satan som ska slå mig
(med knytnävsslag), så att jag
inte förhäver mig.
[Uttrycket "en törntagg i mitt kött" talar inte bokstavligt om en tagg som gjorde ont och hindrade Paulus på hans resa. Det är en bild på något som var irriterande och besvärande för Paulus, som en törntagg. Texten innehåller även fler bilder som gör det uppenbart att texten måste tolkas, en tagg kan inte slå med knytnävsslag. Det har spekulerats i allt från blindhet till någon dold synd. Ett vanligt antagande är att det var en fysisk sjukdom, men utifrån Paulus livsverk kan man fråga sig om en fysiskt svag person kunnat göra alla dessa resor.
Uttrycket "törntagg" används flera gånger i GT. Där refererar det alltid till människor som besvärade och plågade israeliterna, se ; ; . Föregående kapitel handlar om Paulus lidande, och tittar man närmare är detta lidande orsakat av människor. När Paulus i ber Gud att ta bort denna "svaghet", används samma ord som beskrev förföljelsen i . Uttrycket "en Satans budbärare" förklaras också i kapitlet innan. De falska apostlarna och oärliga arbetarna liknas vid förklädda budbärare från Satan, se . I där Paulus kom i "kroppslig svaghet" till galaterna beskriver han hur de tog emot honom som "en Guds budbärare". Det kan referera till händelserna i Galatien som beskrivs i . I Lystra blev Paulus stenad av judar som följt efter honom. När han nästa dag gick till Derbe tog folket emot honom trots hans blåslagna ansikte och kropp. Paulus tagg i köttet skulle alltså kunna vara en eller flera personer som följde efter i hans fotspår och skapade misstro mot honom överallt där han predikade evangelium. I Apostlagärningarna återfinns genomgående detta mönster där Paulus förföljs av onda människor. När Paulus bad att Gud skulle ta bort denna "svaghet" från honom, blir svaret att Guds nåd och kraft räcker. Paulus själv hade ju varit en som förföljde kristna. Gud verkar inte ta bort förföljelse, men han ger kraft till de troende mitt i lidandet!
Ingen kan med säkerhet säga vad Paulus tagg i köttet var. Detta gör att troende i alla tider och kulturer kan läsa in sina egna plågor och besvär i texten och så få tro på att Guds kraft kan fullkomnas just i deras svaghet.]På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv [till skillnad från de falska apostlarna] inte låg er till last [genom att kräva finansiellt stöd]? [Paulus avslutar nu ironiskt:] Förlåt mig den oförrätten!
Har jag utnyttjat er genom någon av dem som jag sände till er?
För jag är rädd att jag inte ska finna er sådana som jag skulle önska när jag kommer, och att ni inte ska finna mig sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag ska finna
stridigheter (grupperingar, gräl),
avund (viljan att få vad någon annan har, med den sjuka önskan att också den andre ska förlora vad den har),
okontrollerat temperament (ilska, vrede),
själviskhet (självupptagenhet),
förtal,
skvaller,
högmod (uppblåsthet, arrogans)
och oordning
bland er.
Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den
orenhet (sexuell orenhet i tanke och handling, utsvävande liv, mer fokus på den moraliska orenheten än den fysiska akten),
sexuell lössläppthet (otukt) och sensualitet (lösaktighet, egen njutningslystnad utan några moraliska gränser), som de tidigare har praktiserat (ägnat sig åt).
Vi ber till Gud att ni inte ska göra fel (agera på ett ondskefullt sätt i någon detalj) [se ], inte för att det ska se ut som om vi klarar provet, utan för att ni ska göra det rätta (det som är ärofyllt), även om det ser ut som om vi inte skulle hålla måttet.
Därför skriver jag detta innan jag kommer, för att inte behöva gå hårt fram hos er i kraft av den auktoritet som Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.
Galaterbrevet (24)
Inte för att det finns något annat [äkta evangelium, glatt budskap]. Däremot finns det somliga som hela tiden förvillar (skapar oro, sår in tvivel hos) er och vill förvränga den Smordes (Kristi) evangelium (ändra det glada budskapet till något helt motsatt).
Men jag träffade ingen av de andra apostlarna förutom Jakob, Herrens broder.
Jag gick på grund av (i lydnad till) en uppenbarelse. Jag lade fram det evangelium som jag predikar bland hedningarna. Dock presenterade jag det först i ett enskilt möte med de av högt anseende (de inflytelserika personerna), detta för att jag inte skulle springa eller ha sprungit i onödan [mitt arbete inte skulle vara fruktlöst].
Ändå vet vi att en människa inte blir rättfärdig [skuldfri, har det rätt ställt med Gud] genom att i egen kraft följa lagen [på ett legalistiskt sätt följa Torah], utan bara på grund av tron på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (hans trofasthet). Vi själva har satt vår tro till Jesus den Smorde, för att vi ska bli rättfärdiga genom den Smordes (Kristi) trofasthet och inte för att vi i egen kraft följer lagen. För på grund av laggärningar (religiösa ritualer, eget arbete) kan ingen människa bli rättfärdig (inget kött bli utan skuld och få frid med Gud).
Men om vi, när vi ständigt söker att bli rättfärdiga i den Smorde (Messias, Kristus), själva har visat oss vara syndare, är den Smorde (Kristus) då en som uppmanar till synd (en representant för den)? Självklart inte (låt det aldrig ske, motsatsen till amen)!
Motsäger sig lagen Guds löften? Nej, absolut inte! Om en lag i sig självt kunde ge [andligt] liv, då hade med säkerhet rättfärdighet kommit genom lagen.
Tidigare, när ni inte kände (såg med era hjärtans ögon, hade en klar förståelse av) Gud, var ni [hedningar] slavar under gudar [avgudar av trä och sten] som i verkligheten inte finns (i sin natur inte är gudar).
Ni skrämmer mig (jag är orolig för er), jag är rädd att allt mitt hårda arbete hos er är helt bortkastat.
Det är gott (bra) att ha någon som brinner av iver för er [Galater], i det som är gott (rätt), [det gäller] alltid, och inte bara när jag är med er. [Paulus har inget emot att andra leder dem, bara de gör det av rätt motiv.]
Men vad säger Skriften? Kasta ut slavkvinnan och hennes son, för slavkvinnans son ska inte dela arvet med den fria kvinnans son. []
Till [den] friheten befriade (frigjorde) den Smorde (Messias, Kristus) oss. Stå därför [fortsatt] fasta och låt inte ett nytt slavok läggas på er (låt er inte snärjas under ett slavok igen). [Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se . Redan på Mose tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet – hjärtat behövde också omskäras, se ; ; .]
Ni löpte loppet väl, vem har hindrat er (gjort att ni ändrat riktning) från att följa sanningen?
För ni är kallade till (ni kallades ju på grund av) frihet, syskon (bröder och systrar i tron), men inte till den frihet som ger köttet något tillfälle [som leder till en startpunkt för den gamla mänskliga naturen], utan tjäna i stället [ständigt] varandra genom [den osjälviskt utgivande] kärleken.
Men om ni [kontinuerligt] biter och sliter i (ordagrant: biter och "äter ner"/förtär) varandra, se [då hela tiden] till att ni inte uppslukas av (förbrukar; gör slut på) varandra.
Jag säger er: vandra (gr. peripateo) hela tiden [lev ständigt] i Anden, så kommer ni [absolut] inte att ge efter för (så skulle ni aldrig vilja uppfylla) köttets begär (lust, åtrå) [tillfredsställa den fallna människans fokuserade längtan och passionerade lust].
För köttet [den fallna mänskliga naturen] har [ständigt] en stark längtan att undertrycka Anden, och Anden [har ständigt en stark längtan] att undertrycka köttet. De står emot varandra [motarbetar varandra och ligger i konstant konflikt] så att ni inte kan göra de saker ni skulle vilja.
Låt oss
sluta att söka tom ära (då man själv vill ta äran och bli upphöjd),
inte utmana (irritera, tävla mot) varandra,
och inte vara avundsjuka på varandra. [Grammatiskt hör denna vers ihop med föregående som en motpol till att vandra i Andens fotsteg. Uppmaningen refererar till stridigheterna som Paulus nämner om i , och i nästa stycke ger instruktioner för, se . Eftersom Galaterbrevet skickades som ett rundbrev till flera församlingar inom samma område, gäller uppmaningen även rivalitet mellan olika församlingar som är förödande för Jesu kropp.]
Mina syskon (bröder och systrar i tron), även om någon skulle bli påkommen (ertappad, upptäckt, överraskad) med något felsteg (överträdelse; kan också tolkas som: råka bli överraskad eller missledd att begå något felsteg, överträdelse), ska ni som är andliga människor (har Anden), i mildhet (rätt balans av känslor, fri från hämndlystnad och bitterhet) återupprätta (återanpassa, hela) en sådan – samtidigt som du ser till att inte också du själv blir (skulle bli) frestad [och falla i samma synd]! [Återupprätta är samma ord som används i för att laga ett trasigt nät.]
Bli inte vilseledda (lurade, bedragna)! Gud låter sig inte förlöjligas (föraktas, bli fnyst åt) – för vad en människa sår [om hon skulle så], det ska hon också skörda.
Och låt oss inte tröttna på att [vi borde inte vara så dåliga på att alltid] göra gott, för när tiden är inne (i sinom tid) [gr. kairo ideo, dvs. i vars och ens egen unika tid och när rätt säsong/tillfälle kommer] får vi skörda om vi inte ger upp (ger efter, släpper taget) [slutar att göra gott].
De som vill visa upp en fin yttre fasad (alla de som önskar få ett gott anseende) i köttet försöker tvinga (tvingar) er att bli omskurna, bara för att de inte ska bli förföljda för den Smordes (Messias, Kristi) kors.
Men vad gäller mig – må det aldrig ske att jag skulle berömma mig av något annat än av vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) kors, genom vilket världen har blivit korsfäst för mig [jag har inte längre något intresse av den här världens system med dess lockelser och mänskliga gärningslära], och jag för världen [världens intresse för mig är också dött].
Efesierbrevet (16)
inte av (utifrån) gärningar [goda handlingar; eget arbete och slit], så att ingen ska [kunna] berömma sig (ta åt sig äran; ståta och bli högfärdig).
Kom ihåg att ni då levde utan (var separerade från) den Smorde (Messias, Kristus), utestängda från medborgarskap (utan en medborgares rättigheter) i Israel, och främlingar utan någon del i löftesförbundet. Ni var utan hopp och utan Gud i den här världen.
Därför ber (uppmanar) jag er att inte tappa modet (bli uppgivna; förtröttas) på grund av mina lidanden (problem) [de pressade svårigheter jag befinner mig i] för er skull, något som [ju] är en ära för er (är er ära/härlighet).
Frasen: "han steg upp", vad menas med den? Innebär
det inte att han först steg ner
[från himlen] till den lägre delen, nämligen jorden?
[Judiska rabbiner tolkade utifrån hur Mose steg upp på berget Sinai, men Paulus visar hur psalmen talar om Jesu liv, död och uppståndelse, se . Om Jesus steg upp, måste han ju också ha stigit ner. Den lägre delen av jorden kan antingen syfta på jorden, eller på dödsriket under jorden, se ; .]Var vred (arg), men synda inte (gå inte emot Guds bud, missa inte målet). Låt aldrig solen gå ner över er förbittring (irritation, ilska) [så att frön av bitterhet sås in],
Låt inte något omoraliskt tal (ordagrant: ruttet ord) [dvs. tal/skämt som är av dålig kvalité och därför ohälsosamt och opassande att använda] komma ut (fara fram; gå vidare) ur er mun, utan bara sådant som är gott och hjälper till att bygga upp där det behövs (det som är bra för den nödvändiga/behövliga uppbyggelsen), så att det gynnar (ordagrant: skulle ge nåd åt) dem som lyssnar.
Och bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill (blivit försäkrad med) för återlösningens dag [med en slutgiltig befrielse genom Jesus från ondska och syndens konsekvenser].[I uppmanar Paulus att tala och praktisera sanning i kärlek och i att lägga bort lögnen och tala sanning. I ordet för nåd (gr. charis, i ) ryms Paulus önskan att det skulle bli till välsignelse och glädje och föda tacksamhet hos dem som hörde på.]
Delta därför inte (var därför inte delaktiga tillsammans) med dem [låt er inte associeras med dem och deras livsstil, inte heller genom hur ni talar, se ].
Och ha inte del i (gemenskap med; delta inte gemensamt med) [identifiera er inte med – gr. synkoinoneite] mörkrets ofruktbara gärningar, utan [låt ert liv hellre vara en sådan kontrast så att ni kan] exponera (motbevisa, bemöta, tillrättavisa, kullkasta; bevisa felaktigheten hos) dem [som ligger bakom dessa gärningar],
Var alltså noggranna med (se därför exakt till) hur ni vandrar [reflektera, överväg noga konsekvenserna av hur ni uppför er, särskilt bland de utomstående] – inte som ovisa utan som visa.
Var därför inte oförståndiga (tanklösa, dåraktiga; utan insikt/perspektiv) [handla inte ologiskt, förhastat och oförsiktigt, se ], utan förstå [reflektera strukturerat och lägg ihop alla fakta så att ni kommer fram till] vad som är Guds vilja (önskan).
Och drick er inte berusade (var inte druckna/fulla) på vin, för det leder till omåttlighet [ordagrant: "ofrälsthet" – gr. (motsatsen till frälsning – gr. ); dvs. ett destruktivt och utsvävande liv utan räddning och beskydd]. Låt er i stället uppfyllas av (fyllas med) Anden [den helige Ande].
Han gjorde det för att presentera församlingen bredvid sig själv i härlighet [som sin brud], utan fläck, skrynkla eller något sådant, helt helig och utan någon defekt.
Och fäder [föräldrar, pluralformen syftar ibland på båda föräldrarna, se ], reta inte upp (provocera inte) era barn [så att de rasar inombords], utan uppfostra dem i stället i Herrens disciplin (träning, tuktan) och förmaning (tillrättavisning) [så att de mognar och tränas att ta emot råd och vägledning.] [Paulus uppmanar föräldrar att inte provocera fram känslor av agg eller vrede (gr. parorgizo) hos sina barn. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se .]
Var inte inställsamma ögontjänare som bara vill behaga människor,
utan var den Smordes (Kristi) tjänare som gör Guds vilja helhjärtat.
Filipperbrevet (6)
utan att ens för ett ögonblick bli rädda för motståndarna (skrämda – som en häst som skenar),
en sådan djärvhet blir för dem ett tydligt tecken på deras egen undergång,
och [ett säkert tecken] på er befrielse (frälsning) och att detta är av Gud.
Se inte var och en [bara] till ert eget [enskilda bästa],
utan även till andras [enskilda behov].
Därför, mina älskade, precis som ni alltid [uppmärksamt] har lyssnat [lytt mina råd], inte bara i min närvaro utan [ännu] mycket mer nu i min frånvaro:
arbeta [fullt ut] på er egen frälsning (räddning, befrielse; ert eget bevarande) [låt er fullkomnas]
med [Guds-] fruktan och bävan [varsamhet för hur ni lever].
[Lev i helgelse (), var vaksamma () och var medvetna om att hjärtat är bedrägligt ().]
Ja, han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg.
och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer från (utav) läran (lagen – gr. nomos) [genom att legalistiskt följa alla Moseböckernas bud], utan [med] den [rättfärdighet] som kommer genom den Smordes tro (trofasthet; förtröstan från Messias/Kristus), rättfärdigheten från (utav) Gud på grund av tron (som är baserad på trofasthet/tillit/förtröstan) –
Ni vet ju själva, filipper, att när evangeliet
(det glada budskapet) var nytt och jag hade lämnat
Makedonien, då var det
ingen annan församling än er som gick in i gemenskap med mig
(partnerskap) och öppnade upp ett konto så att man kunde föra bok över utgivet och mottaget.
Kolosserbrevet (10)
[Allt detta ska han göra] om ni fortsätter i tron (vilket jag vet att ni gör), väl grundade och fasta [ni har blivit placerade på en grund, vilket resulterar i att ni bygger ert liv som ett hus stadigt på den grunden], och inte viker av från det hoppets evangelium som ni har hört – evangeliet som förkunnas i hela skapelsen (för allt skapat) under himlen, och jag Paulus har blivit dess tjänare. [Verbet "förkunnas" är i den grekiska verbformen "aorist", en verbform som inte har någon svensk motsvarighet. Eftersom det också är substantiviskt particip så har verbet ingen tydlig tidsform, utan syftar snarare till att beskriva karaktären av evangeliet som kolosserna har hört – ett som måste förkunnas för allt skapat. Ibland översätts verbet "har predikats", vilket kan tolkas som att inget mer behöver göras. Något som skulle gå emot Paulus livsgärning som är att predika och sprida evangeliet i hela världen! I stället är det evangeliet som alltid är relevant och som alltid behöver förkunnas bland alla folk i alla kulturer över hela jorden.]
Var alltid vaksamma så att ingen tillfångatar er (så att ni förs bort som byte och blir slavar) genom tom filosofi (religiösa föreställningar) som bygger på mänskliga traditioner och kosmiska makter och inte på den Smorde (Messias, Kristus).
Låt därför ingen människa döma er vad det gäller
mat och dryck,
eller vad det gäller
en viss högtid [de årliga högtiderna, se ],
eller en nymåne [högtiden Rosh chodesh firades i början på varje ny månad då månen visade sig på nytt, se ; ; ; ; ],
eller sabbatsdagar [som firades varje vecka – fredag kväll till lördag kväll, se ; , högtiderna inleds och avslutas även med helgdagar som kallas högsabbater, se ; , , ; ].
[Man säger:]
"Hantera det inte (befatta dig inte med det)!"
"Smaka det inte!"
"Vidrör det inte ens!"
[Dessa tre verb ger en ökad begränsning med klimax i att inte ens röra vid en viss sorts mat eller kött, som förbuden troligen syftade på, se . Detta kan ha varit välkända fraser som vissa grupperingar använde sig av. Paulus citerade ofta citat från falska lärare, se t.ex. ; .]
Fokusera på [träna era sinnen och tänk ständigt på] det (de ting) som är där ovan [i det himmelska], inte på det (de saker) som är på jorden.
Ljug inte för varandra, ni som [helt och hållet] har klätt av er den gamla människan med hennes handlingar (gärningar, vanor)
Män, älska [osjälviskt och utgivande] era hustrur [älska dem med Jesu kärlek] och sluta att vara bittra (skarpa, hårda) mot dem. [Det grekiska ordet för bitterhet beskrev från början ett föremål som var skarpt eller vasst, som t.ex. en pil. Senare kom ordet att beskriva det som är starkt och smärtsamt för våra sinnen, t.ex. en frän lukt, eller ett högt skarpt ljud. Bitterhet som växer i hjärtat förgiftar, och är orsaken till hårdhet och ilska som skadar andras känslor och får inte finnas i äktenskapet.]
Fäder (föräldrar) [pluralformen kan också syfta på båda föräldrarna, se ], reta inte upp (irritera inte) era barn, så att de tappar modet. [Paulus uppmanar till att inte röra upp (gr. erethizo) ett barns känslor så att det blir helt förtvivlat eller omotiverat. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se .]
[Anledningen till de många detaljerna kring förhållandet mellan herrar och slavar kan bero på Onesimus som omnämns i detta brev, se . Onesimus var slav och hade rymt från sin herre Filemon. I Rom hade han kommit till tro och träffat Paulus. Paulus sänder nu tillbaka Onesimus till Filemon som också är en kristen. Tillsammans med Tychikus reser Onesimus till Kolossai. De har med sig detta brev, se 4:7-9. De har troligen också med Paulus brev till Filemon där han vädjar till Filemon att ta emot Onesimus väl. Enligt romersk lag kunde en slavägare piska och avrätta en slav som rymt.] Ni slavar
(tjänare i hemmet), lyd era jordiska herrar i allt,
inte som inställsamma ögontjänare
utan med uppriktigt hjärta i vördnad för Herren.
1 Thessalonikerbrevet (15)
Från er har Herrens ord genljudit
(som åska, en trumpetsignal eller ett eko),
inte bara i
Makedonien och
Achaia,
utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi
inte behöver säga något mer.
[De troende i Thessalonike hade varit med och bidragit finansiellt över sin förmåga, trots att de inte hade så mycket själva, se .][Paulus växlar nu bild från en mor, se , till en far. Han använde liknande språkbruk till de troende i Korint, där han nu befann sig, se . På samma sätt var han en andlig far till de troende i Thessalonike. Han arbetade för deras försörjning, se ; levde ett rättfärdigt liv, se och uppmuntrade dem, se .] Syskon
(bröder och systrar i tron), ni minns ju vår möda
(hårda arbete) och vårt slit. Natt och dag arbetade vi för att
inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er.
[Paulus arbetade med läder och tillverkade bl.a. tältdukar, se .] som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss (tvingat i väg oss med våld och förföljelse). De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor
Det var därför som jag, när jag
inte längre stod ut, skickade bud
[genom att sända Timoteus till er] för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves?
[Paulus omsorg för församlingarna i Makedonien gjorde att Timoteus skickades tillbaka till Thessalonike. Senare reser även Silas till Filippi. Både Timoteus och Silas återförenas så småningom med Paulus i Korint, som är hans nästa stopp efter Aten, se .]Det får inte ske i lidelser och begär som bland hedningarna som inte känner Gud.
[Ordet "kärl" används troligen bildligt för kroppen, så använder Paulus det i . Den som syndar på det sexuella området syndar mot sin egen kropp, se . Kärl kan i rabbinskt språkbruk också syfta på hustrun. Petrus använder ordet så, se . Det kan också vara en eufemism, dvs. en omskrivning för de sexuella organen.]
Att någon inte går för långt [passerar gränsen över vad som är mitt och ditt] och kränker (utnyttjar) sin broder på detta område. Herren straffar allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er.
[Den tredje uppmaningen kan ha att göra med äktenskapsbrott, se . Orden som används här kan även gälla ekonomi och handlar då om att bedra sin broder. Dock verkar utifrån sammanhanget det handla om sexuell renhet.]
[Den judiska trosuppfattningen och Gamla testamentet undervisar att vid tidens slut kommer en uppståndelse och en slutgiltig dom. Marta trodde så när hon sade: "Jag vet att Lasarus ska uppstå igen, vid uppståndelsen på den yttersta dagen", se . En kristen som dör lämnar jordelivet för att vara tillsammans med Jesus, se ; . Uppståndelsen kommer också att ske i olika steg. Jesus var den förste, sedan kommer alla troende som levt att uppstå, och till sist alla människor, se .
Paulus levde med övertygelsen att Jesus kunde komma tillbaka i hans livstid, se . Det gjorde även Petrus, se . Det verkar som om det uppkommit några frågor på detta område. Troligen har några av de troende i Thessalonike dött och man undrade vad som skulle hända med dem. Skulle deras kroppar vara kvar i graven till den sista uppståndelsen? Vad händer när Jesus kommer tillbaka, kommer de att vara med då?] Syskon
(bröder och systrar i tron), vi vill att ni ska veta hur det blir med dem som har insomnat, så att ni
inte sörjer på samma sätt som de andra, de som
inte har något hopp.
[Alla människor känner sorg och saknad när någon nära anhörig dör. Skillnaden är att utan den kristna tron finns inget hopp.] Vi säger er detta enligt ett ord från Herren:
Vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade.
När de [folk som inte känner Gud] säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången (katastrofen) dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och det finns inget, nej inget sätt att undkomma (fly) detta. [Två bilder används här, en tjuv om natten och en kvinna som ska föda, se . Detta uttalande om fred och trygghet kan syfta på den falska fred som förutsägs i Daniel 9:27. För en troende kommer dock inte dagen som en överraskning, se .]
Låt oss därför inte sova som de andra, utan hålla oss vakna och nyktra.
Se [hela tiden] till att ingen lönar ont med ont [skulle ha gett igen med samma mynt, se ],
utan sträva (jaga) alltid efter att göra [det som är] gott, både mot varandra och mot alla [människor].
[Den sista gruppen har fem uppmaningar. Först två negativa som varnar för cynism, följt av tre positiva. är ordagrant "men pröva allt".] Sluta att kväva (trycka ner) Anden.
Sluta att förakta (se ner på) profetior [profetiska uppenbarelser, uppmaningar och varningar].
2 Thessalonikerbrevet (11)
i flammande eld hämnas dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. [De som förföljde församlingen kommer en dag att få sitt straff.]
att
inte plötsligt tappa fattn
ingen (skakas, svaja). Låt er
inte skrämmas av
någon ande
[andligt, profetiskt inspirerat uttalande],
något ord
[rykte, uttalande, tolkning av bibeltext] eller
[falskt] brev,
som påstås komma från oss och som säger att Herrens dag är här.
[Den hårda förföljelsen av de kristna i detta område, tillsammans med falska profetiska ord, rykten och brev hade gjort att man trodde att Herrens dag redan inträffat. De trodde de levde i vedermödan. Anledningen till att de så snabbt hade blivit vilseledda kan vara att de inte var förankrade i Skriften. I jämförelse hade de troende i Berea, strax söder om Thessalonike, ett ädlare sinnelag eftersom de varje dag forskade i Skrifterna för att verifiera och själva förstå vad Paulus sagt, se . I Berea, till skillnad från thessalonikerna, trodde man inte bara på något påstått ord eller brev om det inte stämde med Bibelns budskap.][Paulus beskriver nu tre händelser, inte nödvändigtvis i kronologisk ordning, som måste ske innan Herrens dag kommer: ett stort avfall ska komma, se ; laglöshetens människa ska träda fram, se ; det/den som håller laglöshetens människa tillbaka ska tas bort, se .] Låt ingen bedra er på något sätt. Först [innan Herrens dag] måste
avfallet (uppbrottet) komma och laglöshetens (syndens) människa träda fram,
fördärvets son,
och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.
Syskon (bröder och systrar i tron), vi uppmanar er i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn att hålla er borta från varje broder som lever odisciplinerat (ett liv i kaos, upproriskt, i otakt) och inte följer den undervisning som de fått av oss. [Ordet "odisciplinerat" är det grekiska ataktos. Det är en militär term för en soldat som går i otakt, vägrar att lyda order eller intar en roll som han inte har. Ordet användes också i det civila livet för att beskriva ett liv i kaos utan någon ordning.]
vi åt inte gratis av någons bröd. Nej, vi arbetade med möda och slit natt och dag för att inte ligga någon av er till last.
Och ni, syskon (bröder och systrar i tron), tröttna inte på att göra det som är gott.
Om någon [i församlingen] inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på den personen och umgås inte med honom så att han får skämmas.
Men betrakta honom inte som en fiende, utan vägled honom (förmedla förståelse, varna honom milt) [fortfarande] som en broder.
1 Timoteusbrevet (24)
Som jag befallde
(förmanade, uppmanade) dig redan när jag var på väg mot
Makedonien, vill jag att du stannar i
Efesos och befaller
(förmanar) vissa personer där att
inte lära ut andra
[falska] läror
De vill vara Torah-lärare ("lagexperter" – gr. nomo-didaskalos, se ) men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om.
Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de ska tuktas så att de inte hädar. [Uttrycket "överlämnat åt Satan" kan syfta på att de fått lämna församlingsgemenskapen, se . Målet är alltid förlåtelse och upprättelse, se ; .]
Kvinnorna på samma sätt,
smyckade med anständig klädsel, med blygsamhet och gott omdöme (självdisciplin), inte med [flätade/konstfulla] håruppsättningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder [som kräver stora utgifter],
inte missbruka vin (ordagrant "inte någon som sitter länge vid vinet"),
inte vara våldsam (stridslysten),
utan ska vara vänlig (förstående, förlåtande),
fridsam,
fri från penningbegär (inte älska pengar och vara girig, ordagrant "inte vän med silvermynt").
Han får inte vara en nyomvänd (ordagrant en "ung planta" eller "nyplanterad"),
så att han blir högmodig (utvecklar stolthet) och faller under samma dom som djävulen [en gång] gjorde.
[Då han i högmod ville bli som Gud, se .]
Han måste också ha gott anseende bland de utomstående,
så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.
Församlingstjänarna ska på samma sätt
vara värdiga respekt,
inte vara hycklare (falska),
inte missbruka vin,
inte vara ute efter pengar,
Kvinnorna
[kan syfta på församlingstjänarnas hustrur eller kvinnliga församlingstjänare] ska på samma sätt vara
värdiga respekt,
inte förtala någon
(ordagrant gr. diabolos – djävulens namn; dvs. någon som söndrar och splittrar och agerar djävulskt),
förståndiga
[samma ord som i för en församlingsledare],
nyktra
och trogna i allt.
[Samma grekiska ord gyne används både för kvinna och hustru, det är sammanhanget som avgör hur det ska översättas. På frågan om en kvinna kan tjäna som församlingstjänare gör Paulus det tydligt när han skriver till de kristna i Rom. Av de nio personer han kallar medarbetare är fem av dem kvinnor, se . Febe, som levererade brevet till Rom, var uttryckligen en församlingstjänare i staden Kenkrea, den östra hamnen i Korint, se .]Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord när de äldste lade händerna på dig. [Handpåläggning var ett sätt att avskilja någon i tjänst, se ; . Ett exempel på detta finns i .]
[Hur vi ser på människor påverkar hur vi talar till dem. Paulus uppmanar Timoteus att relatera till alla i församlingen som om det vore hans egen familj. Dessa instruktioner hjälper Timoteus med hur han ska tillrättavisa och tala sanning på ett kärleksfullt sätt, se .] Var inte hård (ordagrant "slå inte ner", tala inte hårda ord) mot en äldre man,
uppmuntra honom (förmana, kom vid hans sida) som [du skulle tala till] en far,
[förmana och uppmuntra]
yngre män som bröder,
För att räknas som församlingsänka (registrerad änka) [för att tas upp på förteckningen över änkor som ska få understöd] måste hon
vara minst sextio år
och varit en mans kvinna.
[Termen "en mans kvinna" motsvarande uttrycket "en kvinnas man", se . Troligen syftar ordet på trohet till sin make, och inte på att kvinnan bara varit gift en gång, eftersom Paulus uppmuntrar omgifte vid dödsfall, se . Sextio år var den ålder då man räknades som gammal i antiken.]
Samtidigt lär de sig [dessa yngre änkor] att vara lata när de går omkring i husen. De blir inte bara lata, utan dessutom skvallriga och nyfikna och pratar om sådant som inte passar sig. [Pastorala hembesök kan ha ingått i en församlingsänkas roll. Denna frihet att röra och besöka och betjäna andra kunde missbrukas. I varnade Paulus just för fabler, sägner och heretisk undervisning från kvinnor. Även i nästa brev kommer denna varning, se . Kanske var denna grupp extra utsatt att bli influerad av tidiga gnostiska läror.
Följande exempel från den romerska satirdiktaren Juvenalis ger en inblick i vilken typ av skvaller som förekom bland kvinnor vid den här tiden: "Hon vet allt som händer i världen ... Hon vet vem som är kär i vem, och vilken casanova kvinnorna strider om, hon kan berätta vem som gjorde vilken änka med barn, i vilken månad, hur varje kvinna beter sig med sin älskare och vad hon säger till dem ..."]
[Uppmaningen i gäller även välbärgade kvinnor som hade eget hushåll:] Om en troende kvinna har änkor hos sig ska hon ta hand om dem och
inte belasta församl
ingen, så att den kan ta hand om dem som verkligen är änkor.
[Ett exempel på en kvinna som tog hand om änkor var Dorkas i Joppe, se , . Ett annat exempel på en välbärgad kvinna är Lydia som kom från staden Thyatira bara tio mil från Efesos, se .] [Paulus hade redan nämnt att församlingen behövde vara på sin vakt mot sådana som talade illa om dess ledare, se , . Här är riktlinjerna för hur man skiljer mellan falska och äkta anklagelser. Det är samma princip som finns genom hela Bibeln med flera vittnen, se ; .] Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste om det inte finns två eller tre vittnen.
[Paulus har gett instruktioner till olika grupper i församlingen, se kapitel 5. Den sista gruppen är slavar. Det romerska samhället var beroende av slavar. Under den första tiden var omkring nittio procent av befolkningen slavar. Även om slaveriet hade minskat var omkring hälften av den romerska befolkningen slavar, när Paulus skriver detta brev. De slavar som arbetade i gruvor och på fälten hade ofta det väldigt svårt, medan de som tjänade i hemmen kunde ha det mer drägligt. Vissa av dessa slavar var väl utbildade och tjänade som skrivare och läkare. Paulus hade tidigare skrivit att i Jesus är det inte längre slav eller fri, se . Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och slavägare?] Alla som bär slaveriets ok ska anse sina herrar värda all respekt, så att Guds namn och läran inte smädas.
De som har troende herrar ska inte se ner på dem för att de är bröder [i tron], utan tvärtom tjäna dem så mycket villigare eftersom de som tar emot deras goda tjänst är troende och älskade. Så ska du undervisa och förmana.
Om någon sprider andra läror och inte håller sig till vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) sunda (hälsosamma) ord och den lära som hör till gudsfruktan [evangeliet, till skillnad från myter, se ],
Uppmana dem som är rika i den här tidsåldern (världen) att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av.
2 Timoteusbrevet (5)
Därför ska du inte skämmas för vittnesbördet om vår Herre (skämmas över Herrens vittnesbörd) [dvs. det han har gjort och bevisat i sin kärlek], inte heller för mig, hans fånge,
utan lid (tag del i lidandet) tillsammans [med mig] för evangeliet i (enligt) Guds kraft (efter den styrka och förmåga Gud ger).
Om någon tävlar [som en atlet] så vinner han inte segerpriset (blir inte krönt) om han inte följer de föreskriva reglerna [inte följer eller hanterar Guds ord rätt, se ].
Fortsätt (gång på gång) att påminna dem [församlingen] om detta [att stå fasta, undervisa med fokus på evangeliets kärna, se , , ]. Varna dem inför Gud att undvika ordstrider, för sådant är
meningslöst (helt utan vinst)
och förödande (omkullkastande, ödeläggande – gr. katastrophe)
för dem som hör på.
När jag försvarade mig första gången var det ingen som kom till min hjälp, utan alla övergav mig, låt det inte tillräknas dem.
Titusbrevet (14)
[Församlingen behöver ledarskap. Den bibliska modellen visar alltid på ett delat ledarskap: Jesus sände ut lärjungarna två och två; det finns fem tjänstegåvor i ; församlingsledarna omnämns alltid i plural, se . Det grekiska ordet för församlingsledare är episkopos (singular) – "en som vakar över" och beskriver en församlingsledares uppgift. Samma män, från Efesos, som i kallas äldste, gr. presbyterous (plural), kallas i episkopous (plural). Även här i brevet till Titus används båda dessa grekiska ord synonymt, se och .] En äldste (gr. presbyteros) ska vara
fläckfri,
[Ledaren måste ha ett gott rykte både i och utanför församlingen. Det innebär inte att han är syndfri. Det handlar om en attityd där ledaren är snabb att be Gud och människor om förlåtelse. Det handlar om ett liv som inte är kantat med skandaler och ouppklarade tvister. På frukten ska trädet kännas igen, se .] en kvinnas man,
[Det är troligt att begreppet "en kvinnas man" talar om trohet till sin maka och en som inte flörtar med andra kvinnor. Motsvarande term "en mans kvinna" används i om kvinnor. I samma stycke uppmanar Paulus yngre änkor att gifta om sig då mannen dött, se ; ; . Paulus själv var ogift, se , och hans rekommendationer, se ; , verkar tala för att en ogift man också är kvalificerad.] ha troende (trogna) barn
som inte kan beskyllas för att vara vilda [ordagrant: "ofrälsthet" – gr. asotia vilt leverne; ett destruktivt och utsvävande liv utan räddning och beskydd] eller rebelliskhet (upproriskhet, uppstudsighet).
Församlingsledaren (gr. episkopos) ska som Guds förvaltare (en tjänare ansvarig för sin herres hus) vara fläckfri. [De tre punkterna i listan ovan har att göra med en ledares familjeliv och hur han har skött det, se . Paulus fortsätter och ger nu fem negativa och sex positiva egenskaper.] Han ska
inte vara självgod (ordagrant "en som njuter och har sitt välbehag i sig själv", en självcentrerad person utan förmåga att sätta sig in i andra människors situationer),
inte vara häftig (impulsiv, hetlevrad),
inte missbruka vin (ordagrant "inte någon som sitter länge vid vinet"),
inte vara våldsam (stridslysten),
inte vara ute efter pengar (ordagrant "skamlös girighet"),
Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.
och inte ägnar sig åt judiska myter och bud från människor som vänder sig bort från sanningen.
Äldre kvinnor ska på samma sätt bete sig som det anstår de heliga, inte sprida skvaller eller missbruka vin (ordagrant: "vara slav till mycket vin"). De ska vara lärare i det som är gott,
att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män så att Guds ord inte blir hånat.
Förmana tjänarna att underordna sig sina herrar i allt, att tjäna dem helhjärtat och inte säga emot,
att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet så att de i allt är en heder för Guds, vår Frälsares, lära.
Även de våra måste lära sig att göra goda (ärbara) gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte är utan frukt. [Paulus anger ofta titlar, som t.ex. läkaren Lukas, se . Zenas nämns bara här i hela NT. Titeln, gr. nomikon, kan syfta på att han var en romersk jurist eller kunnig i Torah, se ; . Med tanke på det rykte kretensare hade att vara lata och som Paulus håller med om, var det en nödvändig uppmaning även till de kristna på ön att göra goda gärningar, se .]
Filemonbrevet (2)
Men jag ville inte göra något utan ditt samtycke,
för att det goda som du gör inte ska ske av tvång utan av fri vilja. [ är brevets kiastiska mittpunkt och brevets huvudtema.]
Jag, Paulus, skriver med egen hand:
jag ska betala. För att nu
inte tala om vad du är skyldig mig:
dig själv.
[Filemon hade troligen kommit till tro i Efesos när Paulus var där under sin tredje missionsresa och evangeliet spreds i hela Asien, se . När Paulus i förbifarten nämner att Filemon är skyldig honom sin frälsning, använder han sig av ett retoriskt grepp som kallas paralipsis. Retoriken innebär att talaren drar uppmärksamhet till något för att sedan direkt förklara att det inte är relevant och inte behöver diskuteras vidare just nu. Det är ett skickligt sätt att förmedla något utan att behöva säga det rakt upp och ner.]Hebreerbrevet (44)
förhärda inte era hjärtan som vid upproret (förbittringen, provokationen)
[vid Refidim, då man var utan vatten, se ],
under prövningens dag i öknen,
Uppmuntra i stället varandra varje dag, så länge det heter "i dag" [då det är möjligt att bli frälst, se ], så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
Det heter:
I dag, om ni hör hans röst,
förhärda inte era hjärtan som vid upproret (förbittringen, provokationen).
[, första delen i psalmen som citeras i .]
Vilka gällde hans ed "att de aldrig skulle komma in i hans vila" [],
om inte till dem som [hade lyssnat på Guds ord men] vägrade lyda?
För det glada budskapet har blivit predikat för oss också, på samma sätt som för dem [israeliterna i öknen]. Men för dem blev budskapet de hörde till ingen nytta, eftersom de inte kombinerade (förenade, blandade) det med tro.
På nytt bestämmer han en speciell dag, [ett nytt] "i dag" [då det är möjligt att få gå in i vilan, se ] när han talar genom David långt senare [omkring femhundra år efter Josua, och intåget i löfteslandet] i de orden som redan har citerats:
I dag, om ni hör hans röst,
förhärda inte era hjärtan. []
Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.
För vi har inte en överstepräst som saknar förmåga att ha medlidande (känna, sympatisera) med våra svagheter (bräckligheter) [både själsliga och kroppsliga – mottaglighet för frestelser och följdverkningar av sjukdom], utan en som har blivit frestad på alla områden på samma sätt [som vi, men] utan synd.
Låt oss lämna de första grunderna (gr. arche logos) [i undervisningen och läran] om den Smorde (Messias, Kristus) [] och avancera stadigt framåt mot vuxen fullkomlighet (till andlig mognad; den fullmogna kunskapen). Låt oss inte igen lägga grunderna [som är]:
Omvändelse från döda gärningar
och tro på Gud,
Bli inte (sluta att vara) [andligt] neutrala (passiva, slöa, försvagade, apatiska) utan efterlikna (bli efterföljare, imitatörer av) dem som genom tro och tålamod [nu] infriar löftena.
Men Melkisedek, som inte var av deras släkt,
fick tionde av Abraham
och välsignade honom som hade fått löftena. [På samma sätt behöver inte Jesus vara från Levi stam.]
Då ska ingen mer behöva undervisa sin landsman eller sin broder och säga:
"Lär känna Herren!"
Alla kommer att känna mig,
från den minste av dem till den störste,
för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar (orättfärdighet, allt felaktigt handlande)
och aldrig mer minnas deras synder. [. Detta är det längsta GT-citatet i NT.]
Detta [den yttre delen av tabernaklet, det heliga] är en bild (liknelse, illustration, parallell) av den tid som nu är [första förbundet], när gåvor och offer bärs fram som inte kan rena samvetet hos den som förrättar tjänst.
Sedan säger han [i nästa vers]:
Deras synder (vandring bort från Gud) och deras laglöshet (överträdelser mot budorden)
ska jag inte längre komma ihåg.
[I det första förbundet var den ihågkommen varje år, se .]
[]
och inte lämnar (överger, försummar) församlingsgemenskapen (de egna sammankomsterna),
precis som några har för vana att göra (som är en sed för vissa),
utan i stället uppmuntrar (förmanar, tröstar) [varandra],
och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig [då Jesus kommer tillbaka för att döma världen]. [I har grekiskan substantivet paroxusmos (provokation, uppvigling, tvist, motivation) som kommer från ett verb med innebörden att resa upp, väcka och skärpa. Det används i om en skarp konflikt, men har här betydelsen att stimulera, egga och provocera fram kärlek och goda gärningar. Församlingsgemenskapen, gr. episynagoge står i singular och beskriver en grupp som samlas för (ordagrant: samlas på/över, dvs. bygger på) ett bestämt syfte. Ordet kommer från verbet episynago (epi – på; synago – att samla ihop). I påträffar vi tro, hopp och kärlek – "dessa tre" som utgör det bestående och oföränderliga, se även . De tre huvudverben i samma stycke finner vi i denna sammanfattning: "låt oss i tro gå fram inför tronen", "låt oss hålla fast vid hoppets bekännelse" och "låt oss tänka på varandra med kärlek". På grund av Jesu försoningsverk kan vi frimodigt närma oss Gud. Det är också viktigt att se att detta inte är frikopplat från mänskliga relationer. Kärleken till Gud måste återspeglas i kärleken till våra medsyskon, annars är den inte äkta.]
Kasta inte bort (avfärda inte) er frimodighet (övertygelse, tillit, förtröstan), den ger stor belöning.
I tro [med trons ögon] förstår vi hur olika tidsperioder (generationer, epoker) har blivit förändrade (återuppbyggda, helt förvandlade till något bättre) genom ett ord från Gud. Det vi nu ser med våra fysiska ögon blev till genom det som inte kunde ses.
[Detta stycke balanseras med exemplet på de människor som segrat i tron, se .] I tro [som behagade Gud] blev Henok förd (hämtad, uppryckt) till himlen utan att se döden [; ]. Man hittade honom inte, för Gud hade fört bort honom. Redan innan han blev upptagen fick han vittnesbördet att han hade funnit nåd hos Gud. [Henok och Elia är de två personer som förts till himlen på detta sätt, se .]
[Abraham lämnade staden Ur i Mesopotamien. Stycket balanseras av hans ättlingars uttåg ur Egypten, se .] I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg
utan att veta vart han skulle gå
[].
[ är kiasmens centrum. Här blir det tydligt att tron ser framåt på något som ännu inte är fullt synligt för det fysiska ögat, se . Här bryts också mönstret "i tro" för att betona "genom tro" (gr. kata pistis), samma uttryck som i .] Genom tro dog alla dessa [Abraham, Sara, Isak och Jakob, se , men kan även inkludera de som nämns i ] utan att ha fått ta emot de fullbordade löftena. [Under sitt jordeliv fick de inte se allt det Gud lovat dem.] Trots det såg de uppfyllandet, men som på håll, och välkomnade det [i tro] och bekände sig vara gäster och främlingar (som har en temporär boning här) på jorden.
I tro lämnade han
Egypten bakom sig
utan att bli rädd för kungens
[faraos] vrede, han höll troget fast som en som såg den Osynlige.
I tro firade han påsken och strök blodet på dörrposterna för att fördärvaren inte skulle röra deras förstfödda [].
Gud har nämligen förberett något bättre för oss []: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet. [En dag ska de som förlorat familjemedlemmar för tidigt återse dem, se 11:35. Alla rättfärdiga ska stå upp på den yttersta dagen, se , .]
Tänk därför [analyserande och reflekterande] på honom som har uthärdat (stannat kvar uthålligt under) sådan rebelliskhet (motsägelse – gr. antilogia) [fiendeskap som opponerar sig och avsiktligt kommer fram till motsatt slutsats] mot (in i) sig själv från (under) syndare, [begrunda detta] så att ni inte tröttnar [skulle slita ut er och blir helt utmattade] och tappar modet (ger upp; blir själsligt utmattade). [Bilden som målas upp är inte ett sprinterlopp utan ett längre distanslopp som kräver uthållighet. Författaren kan också ha ett stafettlopp i åtanke, där vi nu löper vår delsträcka med stafettpinnen som var en brinnande fackla. Åskådarna är de som gått före och redan löpt sina lopp. Dessa har vittnat om vad de hört och sett, ofta med livet som insats och de sitter nu på idrottsarenan, som är fullsatt från nedersta läktaren ända upp till översta balkongerna (som man på den tiden just benämnde "skyn"). Under den förberedande träningen användes vikter för att öka belastningen, men ingen atlet skulle komma på tanken att tävla med dessa vikter på sig – dessa lade man av sig. Innan deltagarna klev in på stadion klädde de av sig eftersom man tävlade helt naken.]
och ni har helt (fullständigt) glömt den uppmaning (uppmuntran) som riktas till er som söner [som kommer till er på samma sätt som en far argumenterar, resonerar och för en dialog – gr. dialegomai – med sina söner/barn]:
Min son, förakta inte (ta inte lätt på) Herrens fostran (disciplinering, tuktan),
tappa inte heller modet (duka inte under) när han tillrättavisar dig,
Gör stigarna raka för era fötter [], så att det som haltar inte går (skulle gå) ur led, utan istället (ännu hellre) blir (skulle bli) botat (helat). [I många beskrivningar av antikens tävlingar, särskilt i pankration som var en kombination av brottning och boxning – beskrivs hur fötter vrids ur led.]
Se till (vaka över ditt hjärta så)
att ingen går miste om Guds nåd,
att ingen bitter rot får växa upp
och skada och smitta många,
att ingen är sexuellt omoralisk [som bryter förtroende och förbund] eller oandlig som Esau [Jakobs bror, se ], som sålde sin förstfödslorätt för ett enda mål mat.
till basunljud
och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. [Folket fruktade Gud, se , och bad Mose fungera som en medlare, se .]
[Detta är den femte och sista varningen i detta brev. För de andra se 2:1-4; 3-4; 5:11-6:20; 10:19-39.] Se till (var ständigt vaksamma så) att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de [israeliterna under ökenvandringen] kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som från himlen varnar oss?
Frasen "än en gång" visar att det som skakas ska försvinna (förändras, bytas ut), eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.
Glöm inte bort att vara gästvänliga (visa kärlek genom att vara generösa och inbjudande mot främlingen), för genom detta har somliga haft änglar som gäster utan att veta om det. [Flera personer i GT fick möta änglar: Abraham, se ; Lot, se ; Gideon, se ; Simsons far Manoa, se .]
Var inte girig (inte penningkär – det grekiska adjektivet afilarguros är sammansatt av tre ord och betyder "inte-älska-silver") till sättet (karaktären), var nöjda med vad ni har (hur er nuvarande situation är). För han [Gud] har själv sagt:
Nej – aldrig [någonsin] ska jag lämna dig
(släppa taget om dig, ge upp, låta dig sjunka),
inte [heller] – nej, aldrig [någonsin] ska jag överge dig
(lämna dig hjälplös mitt under svåra omständigheter). [, ] [Två olika negationer föregår verbet "lämna" och upprepas tillsammans med en tredje negation före verbet "överge" i grekiskan. Detta understryker verkligen att Gud inte ska lämna eller överge oss. Citatet är hämtat från , där Mose uppmuntrar Josua inför intåget i löfteslandet.]
Låt er inte föras bort (ryckas med, bli lurade) av alla slags främmande läror. För det är gott att bli styrkt i sitt hjärta [den inre människan] genom nåd och inte genom [yttre ceremoniella] regler om mat som inte har hjälpt dem som har sysslat med sådant.
Men glöm inte att göra gott och dela med er (försumma inte välgörenhet – gr. eupoiia och gemenskap – gr. koinonia) [både när det gäller det materiella och det emotionella], för sådana offer behagar (är välbehagliga inför) Gud.
Lyssna på dina andliga ledare och låt dig överbevisas av dem [utifrån Guds ord som de talar], för de vakar ständigt över era själar och ska avlägga räkenskap [för sin trohet till sin kallelse, se ]. Låt dem kunna göra detta [vaka över er] med glädje och inte med tungt hjärta (suckan, klagan), för det skulle inte gagna er. [Ordet "gagna" är ordagrant en ekonomisk term: "att inte betala". Ett andligt ledarskap som ständigt måste oroa sig för en församling, är en dålig investering.]
Jakobs brev (24)
Om nu någon av er saknar vishet [för att kunna gå igenom dessa prövningar], ska han fråga [alltid utbe sig vishet från alldeles intill] Gud, som ger åt alla, generöst (fritt; utan förbehåll) [på ett enkelt och okomplicerat sätt] och utan att förebrå (klandra, förakta; läxa upp) – och den [visheten] ska ges åt honom [han ska få den klarhet och insikt han behöver]. [; ; ]
En sådan människa ska inte förvänta (föreställa, tänka) sig att få (att hon kommer att ta emot) något från Herren [av det som kommer från hans sida/närhet],
Mina älskade syskon (bröder och systrar i tron), bli inte vilseledda (sluta att vandra bort från sanningen).
Men var (bli) ordets (gr. logos) görare och inte bara dess hörare [Guds ord lästes ofta högt, se ; ], annars missbedömer (bedrar) ni er själva! [Börja praktisera budskapet, gör som det står, annars resonerar ni på ett vilseförande sätt mot sanningen.]
Om någon menar sig (själv tror sig) vara from (gudfruktig) [tjäna Gud genom att på ett religiöst sätt vara observant och plikttrogen i sin tillbedjan] men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans fromhet (gudstjänst) ingenting värd.
Mina syskon (bröder och systrar i tron), ni kan inte tro på vår förhärligade Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och samtidigt göra skillnad på människor (vara partiska).
För han som sade:
"Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot din make/maka)." [] Han sade också:
"Du ska inte mörda." [] Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, så har du ändå blivit en överträdare av lagen [brutit mot Mose undervisning].
För den som inte har visat barmhärtighet (nåd) blir domen obarmhärtig, men barmhärtigheten (nåden) triumferar (gläder sig, segrar, skryter) över domen.
Mina syskon (bröder och systrar i tron), till vilken nytta (vinst) är det om någon säger sig ha tro men inte har några gärningar? Den nyss nämnda tron [som inte resulterar i goda gärningar] kan ju inte frälsa honom, eller hur?
och någon av er säger till honom: "Gå i frid!" [Den vanliga judiska frasen för farväl.] "Håll dig varm och ät så att du blir riktigt mätt." Till vilken nytta är det om han inte ger honom det som är nödvändigt för kroppen?
På samma sätt är också tron död (kraftlös, inaktiv) om den inte har gärningar [handlingar som backar upp den].
Mina syskon (bröder och systrar i tron), inte många av er bör bli lärare, ni vet ju att vi ska få en strängare dom.
Mina syskon (bröder och systrar i tron),
ett fikonträd
kan väl inte ge oliver
eller en vinstock
fikon? [Nej, det är omöjligt.] Inte heller kan en salt källa ge sött vatten. [Dessa liknelser för tankarna till Jesu undervisning i Bergspredikan där ett äkta träd kan kännas igen på dess frukt, se . Runt Döda havet fanns källor som gav salt vatten, medan det längre norrut fanns sötvattenskällor. Oliver, fikon och vindruvor är också kända frukter. Brevets läsare, som flytt från sitt hemland, kunde väl identifiera sig med dessa liknelser, se .]
Men om ni nu har
bitter avund
och själviskhet (rivalitet; själviska ambitioner)
i ert hjärta
ska ni inte
skryta [ha en överlägsen attityd]
och ljuga mot sanningen.
Ni vill ha (brinner av iver),
men får inget,
ni mördar [] och avundas,
men vinner inget,
ni kämpar och strider. Ni har inget därför att ni inte ber (frågar).
[Följande stycke handlar om att "göra", se , , . Huvudpoängen är att det är bara en som har rätt att döma – Gud. Stycket börjar med ordet "tala" och hör tematiskt ihop med som handlar om tungan. formar också en kiasm.] Tala inte illa om (anklaga inte, förtala inte) varandra, syskon (bröder och systrar i tron). Den som förtalar eller dömer en annan troende förtalar lagen [Moseböckerna – Torah] och dömer lagen [eftersom och befaller att älska Gud och sin nästa, se ; ].
Men om du dömer lagen [om du inte själv står under lagen], då är du inte lagens görare utan [ställer dig över den som] dess domare.
Den som alltså förstår att göra det goda men inte gör det, han syndar.
Sluta att klaga (muttra, sucka) på varandra,
så att ni inte blir dömda.
[Sluta att bära på oförsonlighet och missnöje som inte formuleras i ord och inte klaras upp.] Se! Domaren står redan vid portarna [plural, se ].
[Detta avslutande stycke hör tematiskt ihop med det inledande stycket i . Nyckelord som knyter ihop dessa sektioner är "död" och "vilseledd" som bara återfinns i 1:15-16 och 5:19-20. Det första stycket avslutas med en varning för att bli vilseledd, och det sista stycket avslutas med en uppmaning om att föra tillbaka den som blivit vilseledd, se ; .] Framför allt, mina syskon (bröder och systrar i tron):
svär ingen ed,
varken vid himlen eller vid jorden
eller vid något annat.
Låt ert ja vara [ett okomplicerat] ja
och ert nej vara [ett okomplicerat] nej,
så drabbas ni inte av domen.
Elia var en människa med samma natur [som också fick lida och som berördes av känslor på samma sätt] som vi. Han bad en bön att det inte skulle regna, och då regnade det inte över landet (på jorden) under tre år och sex månader.
1 Petrusbrevet (14)
Ni har inte sett honom,
men älskar honom ändå (med en osjälvisk, utgivande kärlek).
Ni ser honom ännu inte,
men tror på (litar på, är trogna) honom,
och kan jubla i outsäglig, himmelsk (härlig) glädje,
Var som lydiga barn. Låt er inte formas av (följa, ikläda er) de onda begär som ni förut levde i, då ni var okunniga (andligt blinda).
Just därför innefattar (innesluter, inkluderar – gr. periecho) man [Jesaja] det i ett skriftstycke:
Se, jag lägger i Sion [en poetisk term för Jerusalem] en sten,
en utvald, dyrbar (ärad, prisad, kär; högt aktad/värderad) hörnsten,
och den som tror på den (honom) borde aldrig [behöva] skämmas
[behöver absolut inte komma på skam eller känna vanära]. [Här citerar Petrus från den grekiska översättningen Septuaginta.]
Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna (vara en slav till) Gud. [När Petrus skriver detta var närmare hälften av det romerska rikets befolkning slavar. Bland de kristna kan procentsatsen varit ännu högre. Friheten här syftar inte på en politisk frihet, utan en andlig frihet. Den troende är fri från syndens makt, skuld och skam. Ordet "tjäna" är samma ord som för slav. Sann kristen frihet fås bara genom att bli Jesu slav, se ; .]
så som Sara lydde Abraham och kallade honom herre []. Hennes barn har ni blivit när ni gör det som är gott och inte låter er skrämmas. [Sara kunde ha bott i hus, men valde att följa sin man och bo i tält. Två gånger kunde hon ha blivit hustru till rika män på grund av sin mans misstag, se ; .]
På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare
(skörare) kärlet. Visa dem aktning
(respekt) som medarvingar till livets nåd
(Guds liv) så att inget står i vägen för era böner.
[Versen kan inte mena att kvinnan är andligt, mentalt eller emotionellt svagare än män. Versens andra del gör det tydligt att både man och kvinna är Guds avbild och medarvingar! Även om det finns fysiska skillnader, kvinnor är ofta kortare än män och har inte samma muskelmassa, så är det inte det som är poängen här. Det finns kvinnor som är längre och starkare än män. Både mannen och hustrun liknas vid ett kärl, och i den jämförelsen är kvinnan den "svagare". Paulus använder en liknande bild med hedrande och mindre hedrande bruk, se . När det gäller porslin är inte "svagare" ett negativt ord som är likställt med mindre värd, snarare tvärtom. Huvudorden i versen är aktning och respekt. På samma sätt som vi värdesätter och behandlar ett fint, dyrbart keramikkärl på ett värdigt sätt, jämfört med ett grovt vardagsporslin, ska mannen visa sin hustru respekt och aktning!
Det är också intressant att notera alla detaljer kring de heliga kärlen i tabernaklet, se . Kvinnor och män är tänkta att vara den helige Andes tempel och Guds heliga kärl. Under fångenskapen i Babylon länsades templet och även de heliga kärlen fördes bort, se .]Löna inte ont med ont
eller förolämpning (hån) med förolämpning [ge inte igen med samma mynt, se ; ],
utan tvärtom ska ni välsigna (tala väl, be för andras välgång), för detta blev ni kallade till för att ni ska (skulle) ärva välsignelse. []
För:
Den som vill [kunna] älska livet
och se goda dagar,
ska avhålla (tygla; hålla tillbaka) sin tunga från det som är ont
och sina läppar från att tala svek. [; ]
Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda). []
Var inte rädda för dem (ordagrant: frukta inte deras fruktan)
och låt er inte skrämmas. []
De blir förvånade angående detta (tycker det är konstigt) när ni inte [längre] följer (rusar, springer) med [och kastar er ut] i samma ström av utsvävande liv (gr. asotia – "ofrälsthet"; i samma utgjutande flöde av oförbätterlighet/slösaktighet) [destruktiva leverne utan räddning och beskydd, se ]. De hånar (hädar) [talar illa om er],
Mina älskade, var inte förvånade (överraskade) över det eldprov (den eld som smälter och renar metaller) bland er som sker [för att testa er kvalitet], som om det vore något främmande (konstigt, annorlunda) som händer [just bara] er.
För låt inte någon av er lida (se till att ingen av er lider) som
en mördare,
eller en tjuv,
eller en kriminell ("ondgörare", illgärningsman)
eller som en som blandar sig i andras angelägenheter (agerar som en självutnämnd domare; upptagen med att övervaka andra).
Men om någon får lida som [blir förföljd för att han är en] kristen, ska han inte skämmas, utan [hellre] ära (prisa) Gud i [denna sak – att han anses värdig att lida för] det namnet. [Det grekiska ordet christianous betyder ordagrant "anhängare till den Smorde" eller transkriberat "Kristusanhängare", se även ; .]
Föd (uppfostra, beskydda, led, var herdar för) Guds hjord som är hos er [som ni ansvarar för]. Inte av tvång (pliktskyldigt)
utan självmant (villigt).
Inte motiverat av girighet [genom ett felaktigt fokus på de förmåner som tillhör tjänsten],
utan passionerat (hängivet).
2 Petrusbrevet (6)
För den som saknar dessa [vem det än är som inte alltid har dessa kvaliteter närvarande] är blind, han är [ständigt andligt] närsynt [han ser bara det jordiska som är nära honom, inte det himmelska perspektivet] då han har glömt att han blev renad (ordagrant: fick tag på glömskan om reningen) från sina tidigare (gamla) synder.
Därför, mina syskon (bröder och systrar i tron), gör ert yttersta för att befästa er kallelse och utkorelse. [Kallelsen äger rum när vi tar emot Jesus, medan utkorelsen skedde innan världen skapades. Båda två utgår från Gud och har sin källa i honom, men den troende bekräftar dem genom att växa, och Andens frukt () ger påtagliga bevis för det nya livet.] För om ni gör det ska ni aldrig, nej aldrig någonsin, falla.
Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem.
[Nu kommer svaret på frågan i , om varför Herren dröjer.]
Men en sak får ni inte glömma, mina älskade [ignorera inte detta faktum], att för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag [].
Herren dröjer inte (är inte sen) med [att uppfylla] löftet [om sin återkomst/ankomst, se ] som några menar [enligt vissa människors förståelse av vad som menas med långsamhet och att dröja]. I stället är han tålmodig (mild; sen till vrede) mot er, eftersom han inte vill [inte har en inställning] att någon ska gå förlorad, utan [vill] att alla ska [få tid att] omvända sig (förändra sitt tänkesätt; ordagrant: att alla når fram till att bereda plats för eftertanke).
Mina älskade, ni vet ju redan detta. [Ordet "prognos" kommer från gr. proginosko som översätts "ni vet ju redan detta". Guds ord ger en förvarning och "prognos" om vad som kommer att ske.] Var därför på er vakt [mot falska lärare, se kapitel 2], så att ni inte dras med i de ondas (laglösas) villfarelse och förlorar ert fäste.
1 Johannesbrevet (20)
Mina kära små barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion],
jag skriver detta för att ni inte ska synda. [Här gör Johannes en själavårdande parentes till den tredje punkten som introducerades i föregående vers, se . Gr. teknion är en diminutiv form av barn som Jesus använde, se . I detta brev används ordet totalt 7 ggr, se , , ; , ; ; .]
Men om någon [ändå] skulle synda har vi en hjälpare (en advokat; en som för vår talan) hos Fadern, den rättfärdige (trogne) Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Den som [gång på gång] säger: "Jag känner (har lärt känna) [har en personlig relation med] honom",
men inte håller [kontinuerligt bevarar och vakar över; lever efter] hans bud (fullkomliga ordningar) är en lögnare,
och sanningen finns (är) inte i honom.
Älska inte världen [detta världssystem], inte heller det [allt det som finns] i världen. Om någon skulle älska världen [med den högsta formen av kärlek – gr. agapao] finns (är) inte Faderns kärlek i honom. [; ; ]
Vem är "lögnaren" om inte den som förnekar (vanemässigt förkastar) att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus)?
En sådan person är Antikrist [en motståndare till Guds utvalde och smorde Kung], den som förnekar (vanemässigt förkastar) Fadern och Sonen.
[Sex gånger i följande stycke försäkrar Johannes att den som tror är Guds barn, se ; , , , , . Tio gånger från och till slutet används ordet "född". Det har inte använts någon gång tidigare i brevet. Den som är född av honom är hans barn. De tror på Gud och älskar sina syskon medan de väntar på Jesu återkomst. Ordet går som en röd tråd genom detta stycke och används fem gånger, se ; , , , . Jesus har uppenbarats när han kom till jorden och kommer att uppenbaras när han kommer tillbaka.] Nu kära små barn [älskade unga familjemedlemmar i tron]: Fortsätt att förbli (var kvar, lev) i honom. Då kan vi vara frimodiga när han uppenbarar sig och behöver inte skämmas (rygga tillbaka från honom i skam) vid hans ankomst.
Så blir det uppenbart (så här kan man känna igen) vilka som är Guds barn
och vilka som är djävulens barn:
Den som inte vanemässigt praktiserar rättfärdighet (ikläder sig den, lever i den)
är inte av Gud. Den som inte älskar sin broder (sina syskon i tron med Guds osjälviska, utgivande kärlek)
är inte heller från Gud. [Som ofta i detta brev introduceras nästa tema i de sista stroferna. Från att ha diskuterat synd och dess ursprung, se 2:28-3:10, leds nu diskussionen in på kärlek som är det nästa stora temat. Den som inte älskar sina troende syskon är inte av Gud. Den som älskar Gud älskar också hans barn.]
Mina syskon (bröder och systrar i tron) [det är på samma sätt med er],
bli inte förvånade (överraskade) om världen hatar (avskyr) er.
Vi vet att vi har gått ut ur döden in i livet (har övergått från döden till livet) [fått ta del av Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet] eftersom vi älskar syskonen (bröderna och systrarna i tron).
Den som inte älskar förblir i döden. [Den som inte älskar andra med Guds osjälviskt utgivande kärlek är andligt död.]
Kära små barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], låt oss inte (vi borde inte) älska med ord eller tal (ordagrant: inte heller med tungan), utan i handling och sanning. [Grekiskans logos (ord) innefattar även tanke, motiv och resonemang och står liksom de tre övriga substantiven som följer i singular. Det är viktigt med balans – att inte bara älska i teorin, utan att även praktiskt agera och oförtröttligt arbeta i enlighet med sanningen. I nästa kapitel varnar författaren för falska profeter och påminner om nödvändigheten att pröva vilken ande som är verksam. En troende förväntas vara välkomnande och generös, men inte säga ja till varje förfrågan om stöd och lojalitet. I nästa brev varnar Johannes för bedragare som de troende uppmanas att inte ta emot, se .]
Mina älskade, om vårt hjärta inte fördömer (inte skulle anklaga) oss har vi frimodighet inför (gentemot – gr. pros) Gud [en öppen kommunikation med honom, se även ; , ],
[Kristna kallas ofta troende, men det är inte en tro som blint köper allt som sägs med religiösa och andliga termer. Här uppmanar Johannes den troende att inte tro! På samma sätt som det är livsnödvändigt att både andas in och andas ut luft, kan en kristen inte tro på sanningen utan att avvisa lögnen. Det går inte att älska rättfärdighet utan att hata synd. Det går inte att följa det goda om man inte är beredd att fly från det onda, se ; ; .] Mina älskade!
Tro inte (lita inte på) varje ande,
utan pröva (testa) om andarna kommer från Gud [undersök om de är äkta],
för många falska profeter har gått ut i (in i) världen.
och varje ande som inte bekänner [som förnekar] Jesus är inte från Gud. Det [den anden] är Antikrists ande, som ni har hört ska komma och som redan nu är (finns) i världen.
Den som inte älskar [osjälviskt och utgivande]
känner inte [har inte personligen lärt känna] Gud,
för Gud är kärlek [osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek – gr. agape].
[Denna fras av Johannes – "kärlekens apostel" – återfinns bara här och i .]
Om någon säger (skulle säga): "Jag älskar Gud",
men hatar (skulle avsky) sin broder, då är han en lögnare.
För den som inte [osjälviskt och utgivande] älskar sin broder som han har sett,
kan inte älska Gud som han inte har sett.
Vem kan segra över världen utom den som tror att Jesus är Guds Son [som tror och litar på den sanningen]?
Den som tror på Guds Son
har detta vittnesbörd inom sig.
Den som inte tror på Gud
har gjort honom till en lögnare,
eftersom han inte trott på vittnesbördet,
som Gud gav om sin Son.
Den som har (håller fast vid; äger) Sonen har livet.
Den som inte har Guds Son har inte livet. [I de två sista verserna i detta stycke introduceras nästa tema som är Guds överflödande liv.]
Om någon ser (skulle se) sin broder [ett trossyskon] synda [vanemässigt vika av från vägen],
med en synd som inte leder till döden,
ska han be, och han [Gud] ska ge honom liv.
Jag talar om människor vars synd inte leder till döden.
Det finns synd som leder till döden,
jag säger inte att ni ska be för den.
2 Johannesbrevet (5)
Det finns nämligen många bedragare [falska lärare] som har gått ut i världen [, ], de som inte bekänner att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus) som kommit i köttet. Sådan är Bedragaren, Antikrist. [Ordet "Antikrist" betyder både "motståndare till Kristus (den Smorde)" och "ersättare för Kristus" och beskriver någon som kopierar och härmar Jesus, se .]
Se till (var ständigt på er vakt) att ni inte förlorar det vi [vissa manuskript: "ni"] har arbetat för, utan får full lön.
Den som går vidare och inte blir kvar i den Smordes (Messias, Kristi) lära,
han har inte Gud.
Den som blir kvar i hans lära,
han har både Fadern och Sonen.
Om någon kommer till er och inte har med sig denna lära ska ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen.
3 Johannesbrevet (2)
Om jag kommer ska jag därför påminna om det han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Han nöjer sig
inte med det,
utan han vägrar ta emot
(välkomnar inte) syskonen
(bröderna och systrarna i tron), och när andra vill göra det hindrar han dem och driver ut dem ur församl
ingen.
[Diotrefes drevs av sitt ego och maktbegär. Han: - var egenkär, se , - talade illa om andra, se , - välkomnade inte goda resande predikanter och missionärer, bland annat Johannes utsända lärjungar, , - hindrade andra från att välkomna dem, se , - uteslöt de människor, som hade välkomnat missionärerna, från församlingsgemenskapen, se .
]Älskade [broder Gaius]: följ (imitera/efterlikna) inte det onda
utan det goda (det som är gott).
Den som gör det goda kommer från (är av) [tillhör] Gud,
den som gör det onda har inte sett Gud [urskilt Gud tydligt]. [Johannes uppmanar Gaius att inte följa dåliga exempel (som Diotrefes som nyss nämnts, se –10), utan goda som Demetrius som nämns i nästa vers.]
Judas brev (3)
Nu vill jag påminna er, även om ni redan känner till allt.
[Ni känner till berättelserna från GT, hur Guds dom är verksam över olydnad, ofta inte på en gång, men den kommer. Judas vill försäkra sina läsare om att dessa falska lärare som smugit sig in kommer att få sin dom.] Ni vet hur Jesus
[Herren] först räddade
(frälste) sitt folk ur
Egypten och senare förgjorde dem som
inte trodde.
[Se och . Vissa manuskript har inte "Jesus" utan "Herren".]Ni känner till [berättelserna om] de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. [Det är troligt att Judas refererar till händelsen i .]
Det är sådana som skapar splittring; de är världsliga (jordiska, oandliga) människor som inte har Anden [; ].
Uppenbarelseboken (50)
När de sju åskorna hade talat skulle jag just skriva [ner vad de sagt, på Jesu uppmaning ], men jag hörde en röst från himlen: "Försegla det som de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det." [Uppenbarelsebokens huvudsakliga uppgift är inte att dölja Guds syften, utan att uppenbara dem, se . Vad "de sju åskorna" sade är den enda delen i denna bok som är dold. Guds röst liknas ofta vid åska, se ; ; , och sju står ofta för något fulländat och fullkomligt. I står det att det kom "åska från tronen", vilket också indikerar att det är Guds röst som Johannes hörde. Åska är ofta förknippat med dom, se ; ; ; . Troligtvis talar denna röst om Guds fullständiga och slutgiltiga dom över jorden. Det är dock meningslöst att spekulera kring vad som sades, se .]
Men lämna templets yttergård och mät den
inte, för den är given åt hedningarna och de ska trampa
(ockupera) den heliga staden
[Jerusalem] under sina fötter i fyrtiotvå månader
[vilket motsvarar 3,5 år, se även ; ; ].
[Både Hesekiel och Sakarja har liknande syner om en man med en mätstav, se ; . Vid dessa tillfällen verkade mätningen symbolisera gudomligt beskydd, se .]De har makt att stänga himlen så att inget regn faller under de dagar de profeterar [som Elia gjorde, se ], och de har makt att förvandla vattnen till blod [som Mose gjorde, se ] och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.
Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och låta döda dem som inte tillbad vilddjurets bild.
så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.
De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa 144 000 som är friköpta från jorden. [De har sitt medborgarskap i himlen.]
Vem skulle inte vörda dig, Herre,
och prisa ditt namn?
Bara du är helig,
och alla folk ska komma och tillbe inför dig [],
för dina rättfärdiga domar har uppenbarats.
inte, nej, det inte, förbjude, varken, utan, ingen
