Referenser (113 st i TR)
Matteusevangeliet (18)
[Efter dessa åtta saligprisningar upprepar och fördjupar Jesus den sista punkten om förföljelse. Jesus riktar sig till sina efterföljare och i stället för "Saliga är de" säger han "Saliga är ni".] Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni när man [varje gång någon]
förolämpar (skulle håna, skymfa) er
och förföljer er (skulle orsaka er lidande)
och ljuger och säger allt [möjligt] ont (skulle förtala er och lägga fram falska anklagelser) mot er
för min skull (på grund av mig). [Den enda orsaken till dessa påhopp är bekännelsen till Jesus.]
Då ska jag öppet säga till dem:
'Jag har aldrig känt (hade ingen personlig relation med) er, gå bort från mig, ni som agerar laglöst [syndar – som avvisar och byter ut Guds lag mot sin egen].'[Det är möjligt att göra rätt saker och bygga en kristen verksamhet utan att känna Jesus. Relationen till Jesus, klippan, måste vara grunden i allt en kristen gör.]
Ni ska föras inför ståthållare och kungar på grund av mig, vilket resulterar i att ni får vittna [berätta om mig] för (inför) dem och hedningarna.
Den som finner (tillfredsställer, skyddar) sitt liv (sin själ – gr. psuche) ska mista det, men den som mister sitt liv (sin själ) för min skull ska finna det [får ta del av Guds högre livskvalitet].
Ta på er mitt ok och lär [er] av mig [bli mina lärjungar], för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni (kommer ni att) finna vila (ro, vederkvickelse) för era själar [],
Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: 'Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva',
Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),
men deras hjärtan är långt borta från mig.
Men Jesus vände sig om [mot och inom hörhåll för lärjungarna, se ] och sade till Petrus: "Gå bort (bakom mig, ur min åsyn), Satan [titel på djävulen som ordagrant betyder motståndare eller åklagare]. Du är ett hinder för mig (en stötesten, du vill få mig på fall), för du tänker inte Guds tankar utan mänskliga tankar (du har inte Guds perspektiv)."
För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv,
ska mista (förlora; totalt förstöra/ruinera) det,
men den som mister (nu ändå skulle mista) sitt liv för min skull,
han ska rädda (han är den som kommer att bevara) det. [Gr. psuche betecknar både liv och själ, men måste förstås och användas utifrån sitt sammanhang i , se även Joh 12:25. Att 'förneka sig själv' i handlar inte om brist på självaktning. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självkänsla än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan barnaskap, se , osv. Genom saligprisningarna visar Jesus vad det innebär att tillhöra Guds rike och få den himmelska lönen, se . I ljuset av detta förstår vi att självförnekelsen handlar om att korsfästa sina egna själviska intressen och ambitioner och sätta Gud och hans rike främst. Samma skarpa åtskillnad görs i där Jesus förklarar att man inte både kan tjäna Gud och mammon.]
Men för att ingen ska ta anstöt av oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Öppna munnen på den första fisk som du drar upp. Där kommer du att hitta ett silvermynt (gr. stater – motsvarade fyra drachmer). Ta det och lämna det för dig och mig."
Sedan ska han också säga till dem som står på hans vänstra sida [getterna, se ]: 'Ni som står under en förbannelse, gå bort ifrån mig till den eviga elden som är förberedd åt djävulen och hans änglar.
Då svarade han: "Den som tillsammans med mig har doppat sin hand i skålen [doppat bröd i fatet med sås av dadlar, russin och vinäger], han kommer att utlämna (förråda) mig. [Uttrycket 'doppat sin hand i skålen' behöver inte vara ett tecken som pekar ut Judas, utan kan också mer generellt betyda 'att dela måltiden och gemenskapen'.]
Sedan sade han till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds [jag förgås av själslig ångest]. Stanna här och vaka [håll er vakna och be] med mig!"
Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna bägare [lidande och straffet för mänsklighetens synd, se ] gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
När han kom tillbaka till lärjungarna [Petrus, Jakob och Johannes] och fann dem sovande, sade han till Petrus: "Så ni orkade inte ens hålla er vakna en timme med mig?
Han gick bort på nytt och bad för andra gången: "Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så låt din vilja ske." [Frågan bekräftar oundvikligheten i Jesu död som det redan profeterats om, se .]
Markusevangeliet (8)
Han svarade: "Jesaja profeterade rätt om er när han sade []:
Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),
men deras hjärtan är långt borta från mig.
Men ni säger att om en man säger till sin far eller sin mor: 'Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det är i stället korban'. [På samma sätt som i förklarar Markus de judiska begreppen för sina läsare.] Korban är [det hebreiska ordet för] en tempelgåva. [Detta var en typ av löftesoffer där givaren förband sig att ge en gåva vid ett senare tillfälle, men förvaltade pengarna fram tills löftet infriades.]
För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv,
ska mista (förlora; totalt förstöra/ruinera) det,
men den som mister (nu ändå skulle mista) sitt liv för min och evangeliets (det glada budskapets) skull,
han ska rädda (han är den som kommer att bevara) det. [Gr. psuche betyder både liv och själ och används i båda betydelserna här i , se även . Att 'förneka sig själv' i handlar inte om brist på självaktning och självkänsla. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självbild än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan på barnaskap, se , osv. Jesus hade tidigare i saligprisningarna predikat om den himmelska lönen och vad det innebär att vinna livet, se . Utifrån "att vinna hela världen" i , handlar självförnekelsen om att sätta Gud och hans rike främst.]
Jesus svarade:
"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Var och en som för min och evangeliets skull har lämnat
hus [plural], bröder, systrar, mor, far, barn eller landområden
Var ständigt på vakt (var försiktiga).
Man ska utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem.
Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Jag säger er sanningen, en av er ska utlämna (förråda) mig, en som äter med mig."
Han sade till dem: "Det är en av de tolv, den som doppar [bröd] i skålen [med sås av dadlar, russin och vinäger] tillsammans med mig. [Uttrycket "doppar i samma skål" behöver inte vara ett tecken som pekar ut Judas, utan kan också mer generellt betyda "att dela måltiden och gemenskapen."]
Han sade: "Abba (pappa)! Fader! Allt är möjligt (alla saker är möjliga) för dig: Ta bort denna bägare från mig, men inte vad jag vill (önskar), utan vad du vill." ["Abba" betyder pappa på arameiska, som var det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är "abba" – pappa, och "imma" – mamma. Uttrycket "Abba Fader" visar på den öppenhet och nära familjerelation som råder i bönen. "Bägare" visar här på en uppmätt del av lidande, se även .]
Lukasevangeliet (19)
Om du tillber mig [bara en gång] ska allt detta bli ditt." [Djävulen erbjuder en genväg, utan döden och lidandet på korset, till att bli den Messias som ska regera på jorden.]
När Simon Petrus såg detta föll han ned vid Jesu knän och sade: "Gå bort från mig, Herre, för jag är en syndig människa."
Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig [på ett speciellt sätt], för jag kände att [helande] kraft gick ut från mig."
För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv,
ska mista (förlora; totalt förstöra/ruinera) det,
men den som mister (nu ändå skulle mista) sitt liv för min skull,
han ska rädda (han är den som kommer att bevara) det. [Gr. psuche, som inkluderar både liv och själ, används i båda betydelserna här i , se även . Att förneka sig själv () handlar inte om att brista i självaktning eller självkänsla – Jesu efterföljare har ju skäl till en bättre självbild än någon annan. Guds faderskärlek är enorm och bygger inte på gärningar utan på barnaskap, se . Jesus hade tidigare predikat om den himmelska lönen och vad det innebär att vinna livet, se . Frågeställningen i nästa vers klargör att självförnekelsen handlar om att sätta Gud och hans rike främst.]
Den som lyssnar till er [mina lärjungar som jag sänder ut till städerna],
lyssnar till mig.
Den som förkastar er,
förkastar mig.
Den som förkastar mig
förkastar den som sänt mig [Gud själv]."
Då kanske han där inne svarar: 'Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.'
Den som inte är med mig [tar min sida och tror på mig]
är emot mig,
den som inte samlar med mig [engagerar sig i min seger och det jag gör],
han skingrar. [Det går inte att vara neutral i andliga frågor, tar man inte ställning för Jesus är man emot honom. Jesus fortsätter att tala och beskriver vad som sker med en människa som blivit befriad från onda andar, men inte bjudit in Jesus att vara herre i sitt liv.]
Någon i folkhopen sade till honom: "Mästare, säg åt min bror att dela arvet (deras faders fastighet eller mark) med mig." [Den äldsta sonen fick en dubbel lott jämfört med de andra sönerna, se . Om det blev tvister kring fördelningen brukade normalt rabbinerna lösa dem.]
Men han ska svara: 'Jag vet inte varifrån ni är. [Vilken familj eller hushåll ni tillhör.] Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.'
Fadern sade till honom: 'Mitt barn (ord för barn som fokuserar på att han är medlem i familjen), du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.
Då tänkte förvaltaren: 'Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Jag är inte stark nog för att gräva, och jag skäms för att tigga.
"Men se, den som utlämnar mig (just nu är i full färd med att förråda och överlämna mig) har sin hand här på bordet med mig.
[Jesus uppmuntrar nu lärjungarna.] "Det är ni som uthålligt har varit kvar med mig, genom mina prövningar. [Många hade tröttnat, se , men lärjungarnas trofasthet för med sig en belöning.]
För jag säger er att detta som står skrivet [i Jes 53:12] måste uppfyllas på mig: 'Han blev räknad bland förbrytare'. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt."
"Fader! Om du vill (har för avsikt), så ta bort den här bägaren från mig. Men ske inte min vilja (önskan) utan din." [Jesu lidande liknas här vid en bägare som han måste tömma. En herde gick aldrig längre än ett stenkast från sina får för att kunna försvara dem från rovdjur. Grekiskan uttrycker starka känslor. Jesus "sliter sig bort", "ber gång på gång", "säger i bönen" osv.]
Jesus svarade: "Sannerligen säger jag dig [jag lovar dig med säkerhet], i dag ska du vara med mig i paradiset." [Gr. har persiskt ursprung och beskriver en anlagd trädgård eller park. Det är en rofylld och glädjerik plats och används i den grekiska översättningen av Gamla testamentet om Edens lustgård, se . Ordet används tre gånger i Nya testamentet. I beskriver det den "tredje himlen", och i syftar det på det återupprättade Edens lustgård. Brottslingens omvändelse i livets sista ögonblick gör att han kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus.]
Sedan sade han till dem: "Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt som står skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna måste uppfyllas."
Johannesevangeliet (26)
Den samaritiska (gr. samaritis) kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude fråga mig som är en samaritisk kvinna om vatten?" Judarna ville inte ha något med samaritanerna [utövarna av den samaritiska trosriktningen] att göra. [Jesus går emot flera religiösa och kulturella regler här. Män talade inte med kvinnor. Judar och samarier/samaritaner umgicks inte. Att dessutom dricka ur ett samaritiskt kärl () ansågs som något orent av judarna.]
Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet rör sig. [Enligt folktron kunde då ett helande ske för den som först kom ner i vattnet.] När jag själv försöker ta mig ner, kommer någon annan före mig."
Det finns en annan som vittnar om mig och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant (äkta).
[Gärningarna vittnar:]
Men jag har fått ett större (starkare, bättre) vittnesbörd än Johannes, för de gärningar som Fadern har gett till mig att slutföra, de som jag nu gör, är ett vittnesbörd (bevis) för att Fadern har sänt mig.
[Fadern vittnar:]
Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Ingen av er har någonsin hört hans röst eller sett hans gestalt (form, ansikte, hur han ser ut).
[Skrifterna vittnar:]
Ni söker (letar, forskar) alltid i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv genom dem. Det är [faktiskt] de som vittnar (berättar sanningen) om mig,
För om ni trodde på Mose, så skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev.
Jag är en som vittnar om mig, och min Fader som har sänt mig vittnar också om mig."
Han som har sänt mig är alltid med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom."
Alla som kom före mig [de falska herdarna] är tjuvar och rånare,
men fåren lyssnade inte på dem.
Jag är grinden (dörren, porten),
om någon går (skulle gå) in genom mig ska han bli frälst (räddad, befriad, helad, trygg, bevarad),
han ska gå in och gå ut och finna bete (mat; gröna ängar).
Ingen tar det från mig,
utan jag lägger ner det frivilligt.
Jag har auktoritet att lägga ner det
och auktoritet att ta det igen.
Detta är den order (instruktion) som jag fått från min Fader."
Jesus svarade dem: "Jag har redan berättat det, men ni tror (litar, förtröstar) inte på mig. De gärningar som jag ständigt gör i min Faders namn vittnar om mig.
Petrus säger [då] till honom: "Aldrig någonsin, inte ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade honom: "Om jag inte skulle tvätta dig har du ingen del i (med) mig."
Jesus svarade: "Vill du [verkligen] ge ditt liv för mig? Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Innan tuppen gal ska du ha förnekat (frånsagt dig allt samband med) mig tre gånger." [Petrus, som annars är den som brukar vara först att prata och ställa frågor, blir nu helt tyst. Under resten av måltiden ställer Tomas, Filippus och Jakob frågor som Jesus svarar på.]
Jesus svarar honom: "Jag är vägen och sanningen [verkligheten själv] och livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. [Den grekiska prepositionen pros, som översatts "till", indikerar en rörelseriktning mot ett mål under ömsesidig samverkan.]
Jag är vinstocken [se ], ni är grenarna.
Den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i mig – och den som jag [också] förblir i – bär rikligt med frukt, för utan (vid sidan av; separerade från) mig kan ni inte göra någonting.
"Men när Hjälparen (Advokaten, Rådgivaren) kommer (ska komma), som jag ska sända er från Fadern – Sanningens Ande som utgår från (vid sidan av) min Fader – ska han [alltid] vittna om (ge ett gott vittnesbörd kring det som rör) mig.
Men ni vittnar [ju] också, eftersom ni är med mig från början.
Han ska ära (förhärliga) mig, eftersom han ska ta emot (ta från, dra) från det som är mitt
och förmedla (förklara, förkunna) det till er.
Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att Anden ska ta det som är mitt
och förmedla (förklara, förkunna) det till er."
Se, den stunden kommer, ja den är redan inne, när ni kommer att bli kringspridda (fly i skräck), var och en till sitt eget [hem] och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig.
Fader, jag vill att de som du gett mig också ska vara där jag är, så att de kan välja att se min härlighet (ära, glans) som du har gett mig, för du har älskat mig [osjälviskt och utgivande] innan världens grund var lagd (världens skapelse).
Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv (på eget initiativ), eller har andra sagt det om mig?"
Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon auktoritet över mig över huvud taget, om den inte vore given från ovan. Därför är den som överlämnat mig till dig [Judas, Kaifas, eller judarna] skyldig till mer (en större) synd."
Apostlagärningarna (6)
Simon svarade: "Be ni för mig (bönfall) till Herren, så att inget av det ni sagt drabbar mig." [Det starkaste ordet för bön, gr. deomai, används här och i . Det beskriver en bön för ett stort behov.]
"Jag var i staden
Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till
mig.
Ni vet själva
(har en personlig erfarenhet av) att dessa händer försörjt
mina egna behov och de som var med
mig.
[Paulus arbetade som tältmakare i Thessalonike och Korint, se ; .]Jag såg honom, och han sade till
mig: Skynda dig och lämna
Jerusalem fort, för här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om
mig.
Under natten kom Herren
[Jesus själv] och stod bredvid Paulus och sade: "Var vid gott mod
(var inte rädd) Paulus, du har troget vittnat om
mig i
Jerusalem, och på samma sätt ska du också göra i
Rom."
[Jesus besöker Paulus som sitter fängslad i Antoniaborgen. Kallelsen som blev tydlig i Efesos, se , och som bekräftats av Anden flera gånger, se ; , bekräftas nu på nytt av Jesus själv.]Men Festus, som ville hålla sig väl med judarna, frågade Paulus: "Vill du komma upp till
Jerusalem och dömas där
[inför det judiska rådet Sanhedrin] i
min närvaro i denna sak?"
Romarbrevet (7)
Det innebär att vi tillsammans kan bli uppmuntrade (stärkta) genom varandras tro, både er och min.
Och detta är mitt förbund med dem,
när jag tar bort deras synder.
Jag vågar inte tala om annat än det som den Smorde (Messias, Kristus) har gjort genom mig för att föra hedningarna till lydnad, genom ord och gärning,
Jag uppmanar er, syskon (bröder och systrar i tron), för vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) skull och för den kärlek som Anden ger, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig.
Ta emot henne i Herren på ett sätt som är värdigt de heliga
(Guds folk). Hjälp
(stå bakom, bistå) henne i hennes uppgift
(uppdrag), för hon har själv varit en hjälp för många och även för
mig.
[Det är mycket troligt att det var Febe som tog med sig Paulus brev från Korint till Rom. Det grekiska ordet "hjälp" beskriver någon som går före, som beskyddar, en inflytelserik person som ger av sitt överflöd.]Hälsa
Andronikus och
[hans hustru] Junia,
mina släktingar
(judiska landsmän) och medfångar.
[Andronikus är ett grekisk-judiskt mansnamn som betyder "segrare bland män". Junia är ett kvinnligt latinskt namn som betyder "den yngre". Det är troligt att Andronikus och Junia var ett gift par som verkade tillsammans på samma sätt som Priscilla och Aquila, se . Eventuellt var de syskon, men eftersom Paulus anger den typen av relation i , men inte här, är det mindre troligt.
De var Paulus släktingar eller landsmän. Det grekiska ordet syngenis beskriver ofta nära släktskap, se , men kan också användas mer generellt om att de tillhör samma folkslag. Paulus använder det i den betydelsen om sina judiska landsmän tidigare i brevet, se . Ordet används även i och . Att tre av 28 personer som han hälsar till i Rom skulle vara hans släktingar är inte orimligt.
Paulus var ofta fängslad, se . Andronikus och Junia hade också fått lida för evangeliet och varit fängslade tillsammans med Paulus. Ordet medfånge används även i Kol 4:10 om Aristarchus som också omnämns i upploppen i Efesos, se . Kanske var det just i Efesos Andronikus och Junia också var fängslade tillsammans med Paulus.] De har ett gott anseende
(är högt aktade och välkända) bland apostlarna,
och de tillhörde även den Smorde
(Messias, Kristus) före
mig.
[Andronikus och Junia måste hört till de första kristna i Jerusalem eller i Judéen där de troligen också lärt känna Paulus efter hans omvändelse. Denna vers går att översätta på två sätt. Antingen var de framstående medlemmar bland apostlarna, eller så var de inte själva apostlar utan välkända och högaktade av apostlarna. Oavsett tolkning gör Paulus ett hedersamt erkännande av Andronikus och Junias tjänst. Apostlarna kan dels syfta på de tolv lärjungarna, men används också i en vidare bemärkelse, se ; ; ; . Junia skulle alltså kunna vara en kvinnlig apostel!
Vissa manuskript har den manliga formen Junias i stället för Junia. Dock återfinns inte denna maskulina form i några andra grekiska skrifter, den korrekta formen skulle i så fall varit Junius. Det kvinnliga namnet Junia är den vanliga välkända formen som återfunnits i inskriptioner och andra texter. Alla kyrkofäder refererade till Junia som en kvinna, och så var det ända fram till medeltiden.
Det ska noteras att Bibeln aldrig förbjuder kvinnliga apostlar. Det faktum att Bibeln talar om kvinnliga profeter, och att profet- och aposteltjänsten ofta nämns tillsammans, se ; , talar för att Junia var en kvinnlig apostel. Några exempel på profetissor i Gamla testamentet är Mirjam, Debora, Hulda, Noadja och i Nya testamentet nämns Hanna och Filippus fyra döttrar.]Hälsa
Rufus [kanske son till Simon från Kyrene, som bar Jesu kors till Golgata, se ],
utvald i Herren,
och
hans mor som är en mor också för
mig.
1 Korintierbrevet (1)
I vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.
När ni är samlade [Jesu kropp]
och min ande är hos er,
med vår Herre Jesu makt,
2 Korintierbrevet (5)
För Guds Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), som blev predikad hos er av mig, Silvanus [samma man som i kallas Silas] och Timoteus, var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja.
För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? [Paulus hade en äkta genuin kärlek till församlingen.]
Vi blev uppmuntrade inte bara av hans ankomst (närvaro) utan också genom trösten han fått hos er. Han berättade för oss om er längtan [att få se Paulus igen], er klagan [sorg över hur de behandlat Paulus under hans senaste besök, se ; ] och er iver för mitt bästa, och då gladde jag mig ännu mer.
Om jag ville berömma mig vore jag ändå ingen dåre, jag skulle bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen ska tänka högre om mig än man gör när man ser eller hör mig.
För denna saks skull vädjade jag tre gånger till Herren att den skulle lämna (dra sig bort från; ordagrant: avstå från) [låta bli] mig. [Här finns en koppling till hur Jesus bad tre gånger i Getsmane, se .]
Galaterbrevet (3)
[Paulus berättar nu hur han kom till tro. Stycket har fem sektioner med händelser fram tills brevet skrivs. Den femte och sista sektionen inleds i med att Petrus kommer till Antiokia, vilket antyder att det är där Paulus befinner sig när han skriver detta brev.] Nu vill jag klargöra (intyga, bestyrka) för er, syskon (bröder och systrar i tron), att det evangelium jag förkunnade har inte mänskligt ursprung (är inte av mänsklig natur).
Jag gick inte heller upp till
Jerusalem, till de som var apostlar före
mig, utan gick i stället till
Arabien [öknen, ödemarken; Aravaöknen], och efter det kom jag tillbaka till
Damaskus.
[Lukas beskriver Saulus livsomvandlande möte med Jesus på vägen till Damaskus i . Arabia är den stora öknen öster och söder om Damaskus, som motsvarar dagens Saudiarabien. Här är Paulus tre år, se . Intressant att det är ungefär lika lång tid som de tolv apostlarna spenderade tillsammans med Jesus.]nu (dessutom) lever inte längre jag [gr. ego – här betonar Paulus med eftertryck sitt eget jag, precis som i början av ], utan den Smorde (Messias, Kristus) lever i mig. Och det [liv] som jag nu lever i köttet (i kroppen), det lever jag genom tro från Guds Son [jag får del av den förtröstan han äger], han som [osjälviskt] älskade mig och utgav sig själv för mig. [; ; ]
Efesierbrevet (1)
Även för mig – [be] att när jag öppnar min mun skulle ett ord (gr. logos) ges mig att i frimodighet tillkännage (kungöra, förkunna, proklamera) evangeliets mysterium [de goda nyheterna som nu är uppenbarade]
Filipperbrevet (1)
Men jag gladde
mig mycket
(storligen – gr. megalos) i Herren över att ni nu äntligen förnyade er omtanke om
mig [att ni nu till slut lät omsorgen om mig blomma upp]. Visst tänkte ni på
mig förut också, men då hade ni inget
[lägligt] tillfälle
(då saknade ni möjlighet) [att visa det].
[Epafroditus har nyligen överlämnat en gåva från församlingen i Filippi till Paulus (som satt fängslad, se ). Eftersom Paulus med största sannolikhet vid det här tillfället befann sig i Rom, kan en av anledningarna till att det dröjt vara att det först nu var någon som hade vägarna förbi så långt västerut. Paulus hade innan dess också varit fängslad i Caesarea i två år, rest över Medelhavet och blivit strandsatt på Malta, se .]2 Timoteusbrevet (4)
Som mönster för en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
Det du har hört av
mig inför många vittnen ska du anförtro
(ge vidare) åt pålitliga
(trogna) personer som i sin tur ska kunna undervisa andra.
[Paulus kommer senare i brevet att be Timoteus lämna Efesos och komma till honom i Rom, se , . Det är viktigt att det finns pålitliga personer som kan föra trons grunder vidare. Ordet anförtro har betydelsen av att ställa fram något intill en person, det används i betydelsen att duka upp mat i . Ordet användes även för en insättning på ett bankkonto.]Lukas är den ende som är kvar hos
mig.
[Lukas var hos Paulus även under den första fängelsevistelsen i Rom, se ; .] Ta med dig Markus hit,
han är till god hjälp i
min tjänst.
[Johannes-Markus reste tillsammans med Paulus och Barnabas, men han avbröt resan i Perge, se . Det har skett en upprättelse och Paulus talar väl om honom här. Han fanns även hos Paulus under den första fångenskapen, se .]Men Herren hjälpte
mig och gav
mig kraft, för att förkunnelsen genom
mig skulle fullföljas och alla folk skulle få höra den. Så blev jag räddad ur lejonets gap.
[Paulus uppdaterar Timoteus med detaljer kring vad som hänt sedan de senast sågs. Paulus uttryck "när jag försvarade mig första gången" syftar troligen på prima action, som var de preliminära förhör som nu hade hållits under hans andra fångenskap i Rom. Lukas hade inte hunnit komma till honom ännu.]Titusbrevet (1)
Alla som är hos mig hälsar till dig. Hälsa till dem som älskar oss i tron. Nåd (Guds rika favör) vare med er alla.
Filemonbrevet (1)
vädjar till dig för mitt barn
som jag har fött i min fångenskap (i mina bojor), Onesimus. [Namnet Onesimus betyder "nyttig" eller "användbar" och var ett vanligt slavnamn. Det snarlika grekiska verbet onaimen betyder "bli till nytta". Det är anledningen till ordvalet i och . Paulus använder ordet vädja, gr. parakalo, både i och . Detta, i kontrast till att han inte befaller i , förstärker hans uppmaning och uppriktiga vädjan till Filemon att ta emot Onesimus, som var som en son för Paulus.]
Hebreerbrevet (1)
Då sade jag: Se, jag har kommit för att göra din vilja, Gud.
I bokrullen står det skrivet om mig.
[]
Uppenbarelseboken (11)
Jag vände mig om för att se rösten som talade till mig.
Då såg jag sju ljushållare av guld,
Men du har några i
Sardes som inte har fläckat sina kläder.
[Smutsiga kläder är en bild på ett liv i synd, påverkat av världens sätt.] De ska vandra
[i gemenskap] med
mig i vita kläder
[i renhet] eftersom de förtjänar det.
Jag råder dig:
Köp guld renat i eld från
mig,
så att du kan bli rik
[med sann verklig rikedom].
[Laodikeia var en rik handelsstad, men i stället för att handla med varor, är rådet att "köpa" Guds guld. Rättfärdighet kommer genom tro på Jesus, och tro som prövats i eld ärar Jesus, se ; .] Köp vita kläder från
mig,
så att du kan bli klädd, och din skamliga nakenhet inte exponeras.
[Laodikeia var känd för sin textilindustri. De tillverkade lyxiga glänsande kläder av svart ylle från deras får. I stället för dessa mörka kläder råder Jesus dem att klä sig i hans vita kläder!] Köp ögonsalva för att smörja dina ögon,
så att du kan se.
[I Laodikeia fanns även ett medicinskt forskningscenter som tillverkade ögonsalva. Salvan kallades frygiskt pulver. Nu råder Jesus att i stället låta honom smörja dem så att de kan se!]Se, jag står [fortfarande] vid dörren [utanför församlingen] och knackar. Om någon skulle höra min röst och öppna dörren, [då] ska jag komma in till honom och äta (hålla måltid) med honom och han med mig. [Grekiskan har här ordagrant: "har stått vid dörren". Det tillsammans med "knackar" beskriver en upprepad pågående händelse, se även ; ; ; . Jesus både knackar och talar till sin församling och enskilda troende. Knackandet kan vara yttre omständigheter, prövningar och lidanden då en människa blir påmind om livets bräcklighet. Jesus finns då nära och talar genom den Helige Ande, se . En måltid beskriver en nära gemenskap – vi "bryter brödet" tillsammans med honom själv, se ; ; ; .]
Den som vinner seger
[över ljumheten och likgiltigheten, problemet i Laodikeia, se ] ska jag låta sitta hos
mig på
min tron, på samma sätt som jag segrade
[över alla ondskans makter] och satt ned hos
min Fader på hans tron.
[Där han sitter i dag, se . Guds nåd är så stor, de som Jesus nyss hotat att spy ut ur sin mun, se , inbjuds nu att dela hans tron om de tar varning och omvänder sig!][En ny sektion börjar i kapitel 4 som handlar om "vad som måste ske efter detta", se . Kapitel 2 och 3 har handlat om församlingen, men från och med nu nämns inte ordet församling (de utkallade – gr. ekklesia) förrän i , då Jesus kommer tillbaka för att regera i tusenårsriket, se . En del tolkar att uppryckandet sker här, andra att synen handlar om vad som hände när Jesus steg upp till himlen sedan han uppstått.
Perspektivet ändras nu från jorden till himlen. Kapitel 4-19 beskriver i huvudsak Guds dom över världen innan Jesus regerar i tusenårsriket. Domen beskrivs genom: - Sju sigill som öppnas – kap 6-8. - Sju basuner som ljuder – kap 8-11. - Sju skålar med plågor som töms över jorden – kap 16.
Talet sju delas ofta upp i två grupper med först fyra och sedan tre domar som hör ihop.] Efter
[allt] detta såg jag – och se
[de dubbla verben "såg" och uppmaningen "se, lägg märke till; observera" ger uttryck för en kontrast, en ny dimension och panoramavy i synen, se även ] – där fanns en dörr som stod öppen i himlen. Samma röst som jag först hade hört tala till
mig som en basun
(militärtrumpet, med en tydlig signal) sade: "Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta."
[Den uppståndne Jesus fortsätter att tala till Johannes, se , .] Rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden."
[Genom hela Bibeln står staden Babylon i stark kontrast till den himmelska stad som Abraham väntade på, se . Resten av Uppenbarelseboken domineras av kontrasten mellan detta ondskefulla rike och Guds rike. Babylon står för all mänsklig strävan och ambition. I Första Moseboken, efter syndafloden, introduceras Babel, se . Det är här människorna bygger en stad med ett torn för att nå himlen. I stället för att ära Gud är syftet att deras namn ska bli känt, se . Det är till Babylon judarna förs i fångenskap från Jerusalem, och Babylon har alltid förknippats med avgudadyrkan och det som står emot Gud. Några av kontrasterna: - Den prostituerade kvinnan Babylon är odjuret och dess stad, se ,
medan den himmelska kvinnan Jerusalem är Guds stad, se 21:10-11. - Babylon kommer från öknen, de onda andarnas hemvist, se 17:3,
medan kvinnan som födde sonen kommer från himlen, se 12:1. - Babylon är klädd i jordisk lyx, se 17:4,
medan den himmelska kvinnan är klädd i himmelsk prakt, måne, sol och stjärnor, se 12:1-2. - Babylon är prostituerad, 17:1,
medan det himmelska Jerusalem är den trogna hustrun, se 21:9.
Babylons sammanbrott har redan nämnts i samband med den sjunde och sista vredesskålen, se . Nu ägnas drygt två kapitel för att beskriva fallet.] En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med
mig och sade: "Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar på väldiga vatten.
[Denna vers börjar på exakt samma sätt som . Troligtvis är det samma ängel som visade Johannes den stora skökan Babylon och Guds dom över henne, som nu i kontrast visar på det nya Jerusalem.] En av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom till
mig och sade: "Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru."
Han som talade till mig hade en mätstång av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur.
[Johannes hör på nytt Jesus:] "Se, jag kommer snart, och jag har med mig lön som ska ges till var och en efter hans gärningar.
mig, min, mina
