0331 – ἀνάθεμα (anathema)

förbannad, under förbannelse, tempelgåvor

Typ:	Substantiv neut. ♁
Grekiska:	ἀνάθεμα (anathema)
Uttal:	an-ath-em-ah    Lyssna
Talvärde:	107(1 + 50 + 1 + 9 + 5 + 40 + 1)    ord med samma talvärde
Ursprung:	Från G0394
Användning:	7 ggr i NT

Beskrivning

En sak som ställts upp eller lagts fram för att hållas. Specifikt en offergåva som var resultatet av ett löfte och som efter att ha vigts till en gud hängdes upp på templets väggar eller pelare eller placerades på någon annan iögonfallande plats. En sak som är vigd åt Gud utan hopp om att bli återlöst, och om det är ett djur, för att slaktas; därför en person eller sak dömd till undergång, en förbannelse. En människa som är förbannad, ägnad åt den värsta av olyckor.

Ursprung

Från G0394:

ἀνατίθεμαι

anatithemi

G0394

framlägga

Ordstam

Ord med anathema som rot:

ἀναθεματίζω	anathematizo	G0332	svära en ed
κατανάθεμα	katanathema	G2652	förbannelse

Motsvarande hebreiska/arameiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) har följande hebreiska/arameiska ord översätts till anathema :

חֵ֫רֶם

cherem

H2764a

avskilt

Byt vy

Fler lexikon

BlueletterBible.org Föreslå en kategori
BibleHub.com Rapportera ett problem