Sökresultat: 1 - 50 av totalt 345 träffar för 'kärlek'

Herren sade till Kain [resonerar i kärlek med honom, vill få honom att ändra sitt hjärta]: "Varför är du så arg, och varför sänker du blicken?

[Detta stycke är ett av de mest välkända i Bibeln, det återkommer även i 5 Mos 5:6-12 då det upprepas för en ny generation. Även om stycket ofta har rubriken ”tio Guds bud” står det ordagrant "ord" och inte ”bud” i den hebreiska texten. Det förstärker att det handlar om instruktioner. Ett annat namn är ”dekalogen”, en term från grekiskt ursprung som också betyder ”tio ord”. Jesus nämner alla dessa tio budord och förstärker alla utom sabbatsbudet, se Matt 5:17-48; 19:18-19; 22:35-40. Se även Rom 13:9; Ef:6:2-3; Upp 9:20-21.
    Lite längre fram i Andra Mosebok är det tydligt att detta stycke består av tio punkter och skrevs på två stentavlor, se 2 Mos 34:1, 28. Bibeln anger inte om bara första ordet skrevs ned, eller hur de delades in, men det är rimligt att tro att det är fem på den ena och fem på den andra, på samma sätt som vi har fem fingrar på vardera handen.
    De tio orden kan delas in i två grupper där den första handlar om vördnad och respekt för Gud och den andra om vördnad och respekt för andra människor. Att älska Gud och människor sammanfattar hela lagen, se Matt 22:36-40. Det är värt att notera att det första ordet inte är ett förbud utan en beskrivning på något som Herren har gjort. Det är ett Guds kärleksord hur han har befriat från slaveri. Det ligger som en grund för det som följer. En annan viktig poäng är att orden inte är plural utan singular. Gud riktar sig personligt till var och en av oss.
    I den judiska traditionen inkluderas den inledande frasen med första budet, vilket inte den luterska, katolsk eller reformerta traditionen gör. En annan skillnad är placeringen av placering av budet att vörda sina föräldrar, beroende om det anses höra till den första eller andra gruppen blir det 5:e eller 6:e budet.
    Kärnbibelns rubriker följer den judiska uppdelningen. Det finns både en tematisk och tydlig strukturell struktur som talar för den, förutom att den var den äldsta och även gällde bland de första kristna. De första fem punkterna består alla av två sektioner där den första beskriver budordet och den andra ger förklaring eller beskrivning. De första fem har också samma text ”Herren din Gud” i varje punkt. De sista fem punkterna består däremot kortare fraser med förbud. Här nämns inte Guds namn och det finns inte heller någon tillhörande förklaring.
    Det finns också ett spegelvänt mönster i båda dessa halvor som börjar med hjärtat, tar sig uttryck i tal och sedan sist i handlingar. Det är ett kiastiskt mönster där den första och sista punkten handlar om en inre osynlig kvalitet; både första punkten som handlar om tron på Gud och sista som handlar om girighet har att göra med hjärtat. Det andra temat är ord; förbudet att ingå eder och vittna falskt hör ihop. Vad hjärtat är fullt av det talar munnen och leder vidare till praktiska handlingar som att inte respektera vilodagen, sina föräldrar, människoliv, äktenskap och andras egendom.]
Sedan talade Gud dessa ord:

men visar min trofasta kärlek mot tusenden [i tusen generationer] när man älskar mig och håller mina bud.

Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk) gick förbi honom och ropade:
"Herren (Jahve), Herren (Jahve) är en barmhärtig och nådig Gud,
    sen till vrede och rik på nåd (trofast kärlek) och sanning (trofasthet),

som bevarar nåd (trofast kärlek) mot tusenden [i alla kommande släktled, för evigt],
    förlåter (lyfter upp) missgärning och överträdelse och synd. [Ordet nåd, hebreiska "chesed" beskriver Guds trofasta kärlek. Ordet förekommer både i vers 6 och 7. Den första förekomsten beskriver Guds nåd mot Israel när han förnyar förbundet och ger dem Torah för andra gången. I vers 7 handlar det om nåd för tusenden. Det syftar på framtida släktled och även andra folk än Israel. En parallell finns i Guds löfte till Abraham i 1 Mos 12:3 där Gud lovar sin välsignelse både till honom och kommande släktled. Samma tanke finns i Joh 1:17.] Samtidigt låter han inte den skyldige bli ostraffad,
    utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn intill tredje och fjärde led." [Gud straffar inte barn och barnbarn för något som deras fäder gjort, i stället beskriver det Guds rättvisa straff för en viss synd i varje generation. Gud påminner att en generation inte kan komma undan Guds straff, eftersom Gud straffade en tidigare generation. Gud är rättvis och hans natur är både nåd och sanning, se vers 6.]

Herren låter sitt ansikte lysa mot dig (visar sig, kommer med sin närvaro)
    och är nådefull (ger dig oförtjänt favör, kärlek från Gud).

För herren din Gud är en barmhärtig Gud [ordet beskriver den starka kärlek en förälder känner för sitt barn]. Han ska inte överge (släppa taget om) dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma förbundet med dina fäder som han med ed svurit [att hålla].

I stället var det på grund av Herrens kärlek till er och hans trofasthet till löftet som han hade svurit era fäder som Herren förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand.

Salomo svarade: "Du har redan visat stor nåd (trofast kärlek) mot din tjänare, min fader David, därför att han vandrade inför dig i sanning, i rättfärdighet och med ett ärligt hjärta [under alla sina levnadsdagar]. Du har fortsatt att visa honom denna stora nåd (trofasta kärlek) genom att ge honom en son som nu regerar på hans tron.

På grund av din stora kärlek (nåd, barmhärtighet) övergav du inte dem i öknen. Molnstoden försvann inte på dagen, utan ledde dem på deras väg. Eldstoden slutade inte att lysa upp den väg de skulle gå på natten. [Molnet och elden är en bild av den helige Ande och hans ledning.]

Då sade Herren till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (studerat, ordagrant: "satt ditt hjärta till") min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1, 8], ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Fortfarande står han fast och har integritet (är god), trots att du drev mig (pressade, fick mig) att förgöra (sluka) honom utan orsak." [Samma ord "utan orsak" använde Satan när han insinuerade att Job inte prisade Gud av ren kärlek och Gudsfruktan, utan bara för alla välsignelser han fått, se Job 1:9.]

Strutshonan (skrikfågeln) flaxar glatt (stolt) med sina vingar,
    men visar hennes vingar och fjädrar storkens ömhet [mot sin avkomma]? [De tre sista orden i meningen är i hebreiskan - vingspets, stork, fjäder. Det hebreiska ordet för stork är samma ord som för kärlek "khasidah". Poängen är att strutsen saknar föräldrainstinkt, medan storken karaktäriseras av det och är en symbol för en förälders omtanke och beskydd. Båda fåglarna benämns med deras beskrivande poetiska namn i stället för deras vanliga artnamn. Strutsen är känd för sitt dåliga föräldraskap, se Klag 4:3.]

Men vad det gäller mig,
    på grund av din trofasta kärlek (nåd på grund av ditt förbund) får jag gå in i ditt hus [välkomnar du mig],
    jag böjer mig ner i fruktan (vördnad, beundran) mot ditt heliga tempel.

Kom tillbaka, Herre (Jahve),
    rädda mitt liv (min själ, mitt innersta),
    rädda mig på grund av din trofasta kärlek (nåd).

så jag kan berätta (räkna upp) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort],
    och i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] glädja mig i din frälsning. [Den åttonde hebreiska konsonanten är: ח - Het. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är ropet efter barmhärtighet som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten.]

Men jag förtröstar på (litar på, lutar mig emot) din trofasta kärlek (oförtjänta favör, nåd),
    mitt hjärta gläder sig i din frälsning (befrielse, framgång, seger).
Jag vill sjunga till Herren,
    för han har gett mig mer än vad jag behöver.

Visa mig en särskild (extra mycket) nåd (trofast kärlek)
    [i den hårt ansatta situation jag är i just nu behöver jag ett mirakulöst ingripande],
    du som med din högra hand (din makt) räddar den som tar skydd (har sin tillflykt) hos dig,
    från de som reser sig upp [mot mig].

[Vers 26-27 beskriver hur Gud är rättvis. Han agerar enligt människors moral och speglar deras handlingar. Det är intressant att föregående stycke var en kiasm där verserna rent bokstavligt speglade varandra. Något som den hebreisk läsaren lagt märke till. De rättfärdiga som vill leva efter Guds moral kommer se hur agerar trofast mot dem, medan den som är moraliskt fördärvad kommer uppleva Guds vägar som obegripliga.] Mot den trofaste (helige, barmhärtige, kärleksfulle)
    visar du dig trofast (helig, barmhärtig, kärleksfull).
Mot den uppriktige (helhjärtade)
    visar du dig uppriktig (helhjärtad).

"Han litade på (överlämnade sig själv helt och hållet till) Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt), att han skulle befria honom. Låt Herren rädda honom, om han nu har sådant behag (sådan kärlek) till honom."

Kom ihåg din barmhärtighet (medkänsla, förbarmande) och din nådefulla kärlek (godhet), Herre, för de är eviga (har funnits sedan urminnes tider). [Den sjunde hebreiska konsonanten är: ז - Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "kom ihåg" och förstärker bönen om att Gud ska komma ihåg sin barmhärtighet och kärlek.]

Kom inte ihåg mina (omogna) ungdoms synder (felsteg) eller mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter). Kom i stället ihåg mig med din kärleksfulla nåd (barmhärtighet), för din godhets skull, Herre. [Den åttonde hebreiska konsonanten är: ח - Het. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "synder" som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för gamla omogna överträdelser.]

Alla Herrens vägar är nådefulla (fyllda med oförtjänt favör, kärleksfulla) och rätta (sanna, trofasta) för dem som håller hans förbund och instruktioner (lag, vittnesbörd). [Den elfte hebreiska konsonanten är: כ - Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet "för dem" med denna bokstav och förstärker att Gud ger vägledning.]

Han älskar rättfärdighet och rätt (han finner glädje i att döma rättvist),
    Herrens trofasta kärlek (nåd) fyller hela jorden.

Se, Herrens öga är vänt mot (han vakar över) dem
    som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom,
    till dem som sätter sitt hopp till (förtröstar, väntar på) hans trofasta kärlek,

Låt din trofasta kärlek vila över oss, Herre,
    för vi sätter vårt hopp till (förtröstar, väntar på) dig.

Herre (Jahve, jag är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk) -
Din nåd (trofasta kärlek)
    finns i himmelen,
Din trofasthet
    sträcker sig till molnen (skyarna).
    [Herrens nåd och trofasthet är obegränsad.]

Hur dyrbar är inte din nåd (trofasta kärlek), o Gud!
    Mänskligheten tar sin tillflykt under dina vingars skugga.

Även om han faller (misslyckas) ska han inte störta ner (ligga kvar, bli utkastad) för Herren upprätthåller (stöder) kontinuerligt hans hand [Mem: Vatten, symboliserar ofta kärlek och starka känslor.]

Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta,
    utan har talat om din trofasthet och frälsning (räddning).
Jag har inte undanhållit din trofasta kärlek och sanning
    från den stora församlingen.

Herre, du kommer inte att hålla tillbaka
    din barmhärtighet mot mig.
Låt din trofasta kärlek och din sanning
    alltid bevara mig.

och du Herre (Adonai) visar trofast kärlek (stor generositet, nåd),
men kommer också att löna var och en
    efter vad han gjort. [Guds styrka innehåller både nåd och dom.]

Att få erfara din kärlek (lojala trofasta kärlek som aldrig sviker, din nåd) är bättre än livet självt, mina läppar ska lovsjunga (prisa) dig,

Då ska lojal kärlek (lojalitet till ett ingått förbund)
    och trofasthet mötas (existera samtidigt),
    och rättfärdighet och frid hälsa varandra med en kyss.
    [Det är fullständig harmoni mellan Guds alla attribut.]

Din tron vilar på (Ditt konungsliga styre baseras på)
    rättfärdighet och rättvisa,
    kärlek (nåd) och trofasthet (sanning)
    går framför ditt ansikte (karakteriserar hur du regerar).

Min trofasthet och min trofasta kärlek (nåd) ska vara med honom.
    i mitt namn ska han få stor styrka och seger. [Ordagrant 'hans horn vara upphöjt i mitt namn'. Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]

Jag ska hålla fast min trofasta kärlek (nåd) mot honom för evigt,
    mitt förbund med honom ska stå fast (är oföränderligt).

Han kommer ihåg sin kärlek (nåd) och trofasthet mot Israels folk,
    [folk från] alla jordens hörn ser hur vår Gud frälser (räddar).

För Herren är god (underbar, vacker, god), hans nåd (lojala kärlek) varar för evigt, och Han är trofast från generation till generation.

som köper tillbaka (återlöser och på så vis räddar) ditt liv från graven
    (döden, dödsriket, från ett liv i meningslöshet), - som kröner (hedrar) dig [min själ] med trofast kärlek (nåd) och barmhärtighet, -

Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk) är barmhärtig (förlåtande, känner medlidande) och nådefull,
    sen till vrede och visar stor (överflödande) kärlek (lojalitet, är trofast till sina löften).

För lika hög som himmelen är över jorden,
    så stor (stark) är hans trofasta kärlek till dem
    som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom.

Tacka Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn som betecknar hans närvaro bland sitt folk),
    för han är god och hans trofasta kärlek består i evighet.

Må de tacka Herren för hans trofasta kärlek,
    och alla de fantastiska saker han gjort för människor.

Låt dem tacka Herren för hans lojala kärlek (nåd, oförtjänta favör),
    och de fantastiska saker han har gjort mot mänskligheten.

Låt dem tacka Herren för hans lojala kärlek (nåd, oförtjänta favör),
    för hans underbara gärningar (gång på gång) mot
    människors barn.

ז - Zajin: Han gör otroliga under som kommer att bli ihågkomna. [Den sjunde hebreiska konsonanten är: ז - Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "ihågkomna" och betonar att det Gud gör sprids snabbt och aldrig glöms bort.] ח - Het: Herren är nådefull och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande). [Den åttonde hebreiska konsonanten är: ח - Het. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "nådefull" som börjar med den bokstaven. Att just denna bokstav används här belyser hur stark Guds kärlek är till mänskligheten.]

[Solist:]
Tacka Herren (Jahve) för han är god. [Kör:] I evighet varar hans trofasta kärlek (nåd, oförtjänta favör).

[Solist:]
Sjung, du Israels folk: [Kör:] I evighet varar hans trofasta kärlek (nåd, oförtjänta favör).

[Solist:]
Sjung, du Arons släkt: [Kör:] I evighet varar hans trofasta kärlek (nåd, oförtjänta favör).

[Solist:]
Sjung, ni som i:
[Kör:]
I evighet varar hans trofasta kärlek (nåd, oförtjänta favör).

Sökresultat: 1 - 50 av totalt 345 träffar för 'kärlek'