Avancerad sök

Sökresultat: 12

Kärnbibeln: (1)

Ps 37:11
Men de ödmjuka (förtryckta) ska inta (ärva, äga) landet,
och njuta (ha sin lust, känna välbehag, bli tillfredsställda; vara ömsinta, milda och mjuka) i stor frid (i ett överflöd av fred och välfärd).
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "Och", "Men" osv. börjar med "vav". Ordvalet förstärker sambandet till föregående stycke i vers 9, Gud kommer att gripa in, det kommer att ske ett skifte där de ödmjuka ska ärva landet. Något som Jesus försäkrar kommer att ske, när han citerar från vers 11, se Matt 5:5.
Att vara ödmjuk innebär inte att vara svag och menlös. Utifrån sammanhanget i denna psalm definieras en ödmjuk person som någon som kan släppa vreden och lita på att Gud kommer ge en rättvis dom, se vers 8 och även Rom 12:19. Inom judendomen definieras ödmjukhet utifrån det parallella uttrycket i Ps 22:27 "den som söker Gud". Att vara ödmjuk är att söka Herren. Mose var ödmjuk, se 4 Mos 12:3, och Jesus hade ett ödmjukt hjärta, se Matt 11:29. Ordet ödmjuk används i Amos 2:7 när någon blir exploaterad och kränkt i rätten. En konsekvens av att de orättfärdiga regerar är att den ödmjuke då kommer att bli betryckt och kanske ses som "svag" eftersom han inte hämnas och ger igen med samma mynt. Detta är just temat här i Psalm 37. Att vara ödmjuk handlar om att kontrollera sina känslor, inte ta rätten i egna händer, inte vara arrogant och högmodig, göra ett medvetet val och böja sig inför Gud och söka honom.]

Interlinjär versionBETA: (1)

Ps 37:11
וַעֲנָוִים יִירְשׁוּ אָרֶץ וְהִתְעַנְּגוּ עַל רֹב שָׁלוֹם
Men de ödmjuka ska inta landet, och njuta i stor frid.

Korsreferenser: (10)

Ps 9:13
För han som kräver blod [blod i plural, se 1 Mos 9:5–6] kommer ihåg,
han har inte glömt de ödmjukas rop.
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Bokstaven används i ordet "Lovsjung". Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver och förstärker hur Gud är den som utkräver blod. Gud ser allvarligt på mord och första gången ordet "kräver" används är i 1 Mos 9:5, vilket tydligt kopplar ihop betydelsen här. Ordet för ödmjuk (hebr. anav) beskriver också någon som är betryckt på grund av orättfärdighet, se Ps 37:11.]
Ps 9:13
För han som kräver blod [blod i plural, se 1 Mos 9:5–6] kommer ihåg,
han har inte glömt de ödmjukas rop.
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Bokstaven används i ordet "Lovsjung". Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver och förstärker hur Gud är den som utkräver blod. Gud ser allvarligt på mord och första gången ordet "kräver" används är i 1 Mos 9:5, vilket tydligt kopplar ihop betydelsen här. Ordet för ödmjuk (hebr. anav) beskriver också någon som är betryckt på grund av orättfärdighet, se Ps 37:11.]
Ps 10:18
för att upprätta (ge rätt åt) den faderlöse och den nedtryckta (krossade),
så att ingen på jorden längre kan skrämma dem.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "längtan" i vers 17 börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud hör den som väljer att ödmjuka sig inför Gud och be till honom, se Ps 37:11. Som den sista punkten är detta också en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster som startade i Psalm 9.]
Ps 10:18
för att upprätta (ge rätt åt) den faderlöse och den nedtryckta (krossade),
så att ingen på jorden längre kan skrämma dem.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "längtan" i vers 17 börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud hör den som väljer att ödmjuka sig inför Gud och be till honom, se Ps 37:11. Som den sista punkten är detta också en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster som startade i Psalm 9.]
Ps 18:29
För du tänder min lampa [ger mig liv], Herre (Jahve)
– min Gud (Elohim) lyser upp mitt mörker.
[Lampa betecknar ofta fysiskt och andligt liv, se Job 18:5–6; 21:17; Ords 13:9; 20:20; 24:20. David kallas också "Israels ljus", se 2 Sam 21:17. I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se 2 Mos 25:37. Sann ödmjukhet handlar om att villigt böja sig inför Gud, se Ps 37:11. Här i vers 28 används hebreiska ordet sapal som har betydelsen att tvingas ner lågt.]
Ps 18:29
För du tänder min lampa [ger mig liv], Herre (Jahve)
– min Gud (Elohim) lyser upp mitt mörker.
[Lampa betecknar ofta fysiskt och andligt liv, se Job 18:5–6; 21:17; Ords 13:9; 20:20; 24:20. David kallas också "Israels ljus", se 2 Sam 21:17. I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se 2 Mos 25:37. Sann ödmjukhet handlar om att villigt böja sig inför Gud, se Ps 37:11. Här i vers 28 används hebreiska ordet sapal som har betydelsen att tvingas ner lågt.]
Ps 22:27
De ödmjuka [som är betryckta på grund av orättfärdighet, som väljer att inte hämnas, se Ps 37:11] ska äta och bli mätta.
De som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Jahve) ska lovsjunga honom.
Era hjärtan ska leva (återhämta styrka, mod, tro) för evigt.
Ps 22:27
De ödmjuka [som är betryckta på grund av orättfärdighet, som väljer att inte hämnas, se Ps 37:11] ska äta och bli mätta.
De som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Jahve) ska lovsjunga honom.
Era hjärtan ska leva (återhämta styrka, mod, tro) för evigt.
Matt 5:5
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de milda (tålmodiga, ödmjuka; de som kan förmedla Guds styrka och makt med mildhet)
– för de ska ärva jorden (landet) [Israel, se Ps 37:11].
Matt 5:5
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de milda (tålmodiga, ödmjuka; de som kan förmedla Guds styrka och makt med mildhet)
– för de ska ärva jorden (landet) [Israel, se Ps 37:11].