Avancerad sök

Sökresultat: 12

Kärnbibeln: (1)

Matt 5:43
"Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i 3 Mos 19:18]:
'Du ska älska din nästa (din medmänniska) och hata din fiende.'
[Den sista delen, 'hata din fiende', finns inte med i Tredje Moseboken. Detta var ett tillägg av de striktare fariséerna inom Shammaiskolan. Man antog att budet 'älska din nästa som dig själv' automatiskt innebar att man skulle hata sin fiende.]

Interlinjär versionBETA: (1)

Matt 5:43
Ἠκούσατε ὅτι ἐρρέθη· ἀγαπήσεις τὸν πλησίον σου καὶ μισήσεις τὸν ἐχθρόν σου.
höra att tala älska – nästa du och hata – fientlig du.

Korsreferenser: (10)

1 Mos 20:18
För Herren (Jahve) hade stängt alla livmödrar i Avimelechs hus på grund av Abrahams hustru Sarah.
[Här beskrivs det första helandet i Bibeln. Här finns flera lärdomar:
• Abraham får be för någon annan som lider av samma problem som han själv har innan han själv blir helad. Det är först efter denna händelse, i nästa kapitel (1 Mos 21:2), som Sarah blir gravid!
• Abraham var inte syndfri när han bad, det var hans halvlögn (1 Mos 20:2) som orsakat situationen med Avimelech. Gud kan använda oss att be för andra trots våra egna brister.
• Resultatet av helandet syntes inte på en gång. Helandet skedde när Abraham bad, men det var först senare när kvinnorna började föda barn som man kunde se det synliga beviset på helandet!]

[Principen "första förekomst"
Första gången någonting nämns i Bibeln presenteras ofta viktiga lärdomar och grundläggande sanningar på det ämnet. Inom bibeltolkningen kallas denna princip "första förekomst". Ett exempel är blod (hebr. damm) som när det nämns i 1 Mos 4:10 också likställs med mänskligt liv. Jesus använder principen om första förekomst när han undervisar om äktenskapet i Matt 19:4–5 och säger att "från början" gjorde Skaparen människan till man och kvinna, se 1 Mos 1:27; 2:24. Rent generellt lägger också undervisningen i Moseböckerna en grund för resten av Bibeln, se Matt 5:17–48.
Notera! Som med alla principer för bibeltolkning är det viktigt med balans och alltid läsa texten i sitt sammanhang. Ett ord behöver inte betyda samma sak varje gång det nämns. Första gången ormen (hebr. nachash) nämns förknippas den med Satan, men kopparormen (4 Mos 21:9) är också en tydlig referens på Jesus (Joh 3:14). När Jesus uppmanar de troende att vara som ormar blir betydelsen, just från första förekomsten, blir att en troende ska ifrågasätta ideologier och tänkesätt som inte är från Gud och skapa tvivel kring falska föreställningar. Dock balanseras den negativa betydelsen men det ska ske på ett oskyldigt och rent sätt (som en duva), se Matt 10:16. Ibland kan det också vara svårt att veta om något nämns först kronologiskt eller tematisk. Ordningen på böckerna i GT är också annorlunda i den hebreiska Bibeln än våra västerländska Biblar.]
1 Mos 20:18
För Herren (Jahve) hade stängt alla livmödrar i Avimelechs hus på grund av Abrahams hustru Sarah.
[Här beskrivs det första helandet i Bibeln. Här finns flera lärdomar:
• Abraham får be för någon annan som lider av samma problem som han själv har innan han själv blir helad. Det är först efter denna händelse, i nästa kapitel (1 Mos 21:2), som Sarah blir gravid!
• Abraham var inte syndfri när han bad, det var hans halvlögn (1 Mos 20:2) som orsakat situationen med Avimelech. Gud kan använda oss att be för andra trots våra egna brister.
• Resultatet av helandet syntes inte på en gång. Helandet skedde när Abraham bad, men det var först senare när kvinnorna började föda barn som man kunde se det synliga beviset på helandet!]

[Principen "första förekomst"
Första gången någonting nämns i Bibeln presenteras ofta viktiga lärdomar och grundläggande sanningar på det ämnet. Inom bibeltolkningen kallas denna princip "första förekomst". Ett exempel är blod (hebr. damm) som när det nämns i 1 Mos 4:10 också likställs med mänskligt liv. Jesus använder principen om första förekomst när han undervisar om äktenskapet i Matt 19:4–5 och säger att "från början" gjorde Skaparen människan till man och kvinna, se 1 Mos 1:27; 2:24. Rent generellt lägger också undervisningen i Moseböckerna en grund för resten av Bibeln, se Matt 5:17–48.
Notera! Som med alla principer för bibeltolkning är det viktigt med balans och alltid läsa texten i sitt sammanhang. Ett ord behöver inte betyda samma sak varje gång det nämns. Första gången ormen (hebr. nachash) nämns förknippas den med Satan, men kopparormen (4 Mos 21:9) är också en tydlig referens på Jesus (Joh 3:14). När Jesus uppmanar de troende att vara som ormar blir betydelsen, just från första förekomsten, blir att en troende ska ifrågasätta ideologier och tänkesätt som inte är från Gud och skapa tvivel kring falska föreställningar. Dock balanseras den negativa betydelsen men det ska ske på ett oskyldigt och rent sätt (som en duva), se Matt 10:16. Ibland kan det också vara svårt att veta om något nämns först kronologiskt eller tematisk. Ordningen på böckerna i GT är också annorlunda i den hebreiska Bibeln än våra västerländska Biblar.]
2 Mos 20:1
[Detta stycke är ett av de mest välkända i Bibeln, det återkommer även i 5 Mos 5:6–12 då det upprepas för en ny generation. Även om stycket ofta har rubriken "tio Guds bud" står det ordagrant ord (hebr. davar) och inte bud (hebr. mitsvah) i den hebreiska texten. Det förstärker att det handlar om instruktioner. Ett annat namn är dekalogen, en term från grekiskt ursprung som också betyder "tio ord". Jesus nämner alla dessa tio budord och förstärker alla utom sabbatsbudet, se Matt 5:17–48; 19:18–19; 22:35–40. Se även Rom 13:9; Ef 6:2–3; Upp 9:20–21. Lite längre fram i Andra Mosebok är det tydligt att detta stycke består av tio punkter och skrevs på två stentavlor, se 2 Mos 34:1, 28. Bibeln anger inte om bara första ordet skrevs ned, eller hur de delades in, men det är rimligt att tro att det är fem på den ena och fem på den andra, på samma sätt som vi har fem fingrar på vardera handen.
De tio orden kan delas in i två grupper där den första handlar om vördnad och respekt för Gud och den andra om vördnad och respekt för andra människor. Att älska Gud och människor sammanfattar hela undervisningen, se Matt 22:36–40. Det är värt att notera att det första ordet inte är ett förbud utan en beskrivning på något som Herren har gjort (vers 2). Det är ett Guds kärleksord hur han har befriat från slaveri. Det ligger som en grund för det som följer. Andra person singular används (dig, din) inte plural (jfr 2 Mos 19:15 där pluralformen används). Gud riktar sig också personligt till var och en av oss.]

Sedan talade Gud dessa ord:
2 Mos 20:1
[Detta stycke är ett av de mest välkända i Bibeln, det återkommer även i 5 Mos 5:6–12 då det upprepas för en ny generation. Även om stycket ofta har rubriken "tio Guds bud" står det ordagrant ord (hebr. davar) och inte bud (hebr. mitsvah) i den hebreiska texten. Det förstärker att det handlar om instruktioner. Ett annat namn är dekalogen, en term från grekiskt ursprung som också betyder "tio ord". Jesus nämner alla dessa tio budord och förstärker alla utom sabbatsbudet, se Matt 5:17–48; 19:18–19; 22:35–40. Se även Rom 13:9; Ef 6:2–3; Upp 9:20–21. Lite längre fram i Andra Mosebok är det tydligt att detta stycke består av tio punkter och skrevs på två stentavlor, se 2 Mos 34:1, 28. Bibeln anger inte om bara första ordet skrevs ned, eller hur de delades in, men det är rimligt att tro att det är fem på den ena och fem på den andra, på samma sätt som vi har fem fingrar på vardera handen.
De tio orden kan delas in i två grupper där den första handlar om vördnad och respekt för Gud och den andra om vördnad och respekt för andra människor. Att älska Gud och människor sammanfattar hela undervisningen, se Matt 22:36–40. Det är värt att notera att det första ordet inte är ett förbud utan en beskrivning på något som Herren har gjort (vers 2). Det är ett Guds kärleksord hur han har befriat från slaveri. Det ligger som en grund för det som följer. Andra person singular används (dig, din) inte plural (jfr 2 Mos 19:15 där pluralformen används). Gud riktar sig också personligt till var och en av oss.]

Sedan talade Gud dessa ord:
Luk 6:27
[I vers 27–28 ges fyra parallella synonyma bud: att älska, göra gott, välsigna och be för dem som hatar dig. Det är tydligt att kärleken inte är en känsla utan ett viljebeslut som tar sig uttryck i konkreta handlingar.]
"Men till er som lyssnar [kontinuerligt på mig] säger jag:
Älska era fiender [visa alltid dem som är öppet fientliga osjälvisk och utgivande kärlek],
gör gott mot dem som hatar er [behandla dem alltid väl, se Matt 5:44].
Luk 6:27
[I vers 27–28 ges fyra parallella synonyma bud: att älska, göra gott, välsigna och be för dem som hatar dig. Det är tydligt att kärleken inte är en känsla utan ett viljebeslut som tar sig uttryck i konkreta handlingar.]
"Men till er som lyssnar [kontinuerligt på mig] säger jag:
Älska era fiender [visa alltid dem som är öppet fientliga osjälvisk och utgivande kärlek],
gör gott mot dem som hatar er [behandla dem alltid väl, se Matt 5:44].
Luk 16:18
Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott."
[Nu tar Jesus upp ett ämne som diskuterades flitigt bland rabbinerna. Detta är inte en fullständig utläggning om skilsmässa. Anledningen till att han tar upp just detta kan vara att fariséerna, som såg sig själva vara så trogna Mose undervisning, helt hade missat hjärtat i frågan om äktenskapet. Vissa fariséer som t.ex. rabbinen Hillel hade en liberal syn och tillät skilsmässa för något så banalt som vidbränd mat, baserat på 5 Mos 24:1–5. Matteus hanterar mer ingående lagens intention i Bergspredikan, se Matt 5:21–48. Även undervisningen om skilsmässa är mer utförlig i Matteus. Den föregås av undervisning om förlåtelse, vilket alltid är Guds mål. Sedan, efter undervisningen om vad tanken var med äktenskap, följer en händelse där Jesus bryr sig om och välsignar barnen, de som främst drabbas vid en skilsmässa, se Matt 18:15–19:15.]
Luk 16:18
Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott."
[Nu tar Jesus upp ett ämne som diskuterades flitigt bland rabbinerna. Detta är inte en fullständig utläggning om skilsmässa. Anledningen till att han tar upp just detta kan vara att fariséerna, som såg sig själva vara så trogna Mose undervisning, helt hade missat hjärtat i frågan om äktenskapet. Vissa fariséer som t.ex. rabbinen Hillel hade en liberal syn och tillät skilsmässa för något så banalt som vidbränd mat, baserat på 5 Mos 24:1–5. Matteus hanterar mer ingående lagens intention i Bergspredikan, se Matt 5:21–48. Även undervisningen om skilsmässa är mer utförlig i Matteus. Den föregås av undervisning om förlåtelse, vilket alltid är Guds mål. Sedan, efter undervisningen om vad tanken var med äktenskap, följer en händelse där Jesus bryr sig om och välsignar barnen, de som främst drabbas vid en skilsmässa, se Matt 18:15–19:15.]
1 Kor 14:36
Var det kanske från er som Guds ord gick ut,
eller var det bara till er det kom?
[Det är oklart vilken lag/undervisning Paulus syftar på i vers 34. Normalt brukar detta grekiska ord nomos syfta på Torah (de fem Moseböckerna) eller hela GT (se 1 Kor 14:21). Det finns dock ingen lag som säger att kvinnan ska vara tyst. Tvärtom, i Ps 68:12 står det: "Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet." Även Joel 2:28 är tydlig med att både kvinnor och män ska profetera. Paulus instruktioner var tydliga och förstods av hans samtid. Tyvärr vet vi ganska lite om hur de första kristna firade gudstjänst och klädstilen som diskuteras i 1 Kor 11:2–16. Det blir därför svårt för oss att helt förstå dessa ord. Att då ensidigt använda dessa verser som ståndpunkt för eller emot kvinnors tjänst i församlingen är vanskligt. Det som dock är helt klart är att Paulus inte säger emot sig själv och tystar de kvinnliga profeterna och bedjarna i kapitel 11!]
1 Kor 14:36
Var det kanske från er som Guds ord gick ut,
eller var det bara till er det kom?
[Det är oklart vilken lag/undervisning Paulus syftar på i vers 34. Normalt brukar detta grekiska ord nomos syfta på Torah (de fem Moseböckerna) eller hela GT (se 1 Kor 14:21). Det finns dock ingen lag som säger att kvinnan ska vara tyst. Tvärtom, i Ps 68:12 står det: "Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet." Även Joel 2:28 är tydlig med att både kvinnor och män ska profetera. Paulus instruktioner var tydliga och förstods av hans samtid. Tyvärr vet vi ganska lite om hur de första kristna firade gudstjänst och klädstilen som diskuteras i 1 Kor 11:2–16. Det blir därför svårt för oss att helt förstå dessa ord. Att då ensidigt använda dessa verser som ståndpunkt för eller emot kvinnors tjänst i församlingen är vanskligt. Det som dock är helt klart är att Paulus inte säger emot sig själv och tystar de kvinnliga profeterna och bedjarna i kapitel 11!]