Avancerad sök

Sökresultat: 12

Kärnbibeln: (1)

Matt 7:4
Hur kan du säga till din broder: 'Låt mig ta bort flisan (stickan, sågspånet, kornet) ur ditt öga,' du som har en bjälke i ditt eget öga?

Interlinjär versionBETA: (1)

Matt 7:4
ἢ πῶς ἐρεῖς τῷ ἀδελφῷ σου· ἄφες ἐκβάλω τὸ κάρφος ἐκ τοῦ ὀφθαλμοῦ σου· καὶ ἰδοὺ ἡ δοκὸς ἐν τῷ ὀφθαλμῷ σοῦ;
eller hur tala – bror syskon du lämna ta bort – flisa av – öga du och se – bjälke i – öga du

Korsreferenser: (10)

Luk 6:37
[Nu följer fyra uppmaningar i två par:]
Döm (särskilj – gr. krino) inte [var inte för snabba att besluta och kritisera andra],
så att ni inte blir (skulle bli) dömda.
Fördöm inte [förklara ingen skyldig, döm inte ut någon]
så att ni inte blir (skulle bli) fördömda.
Frikänn (förlåt; fria helt) [släpp det],
så ska ni bli frikända (förlåtna; helt fria).
Luk 6:37
[Nu följer fyra uppmaningar i två par:]
Döm (särskilj – gr. krino) inte [var inte för snabba att besluta och kritisera andra],
så att ni inte blir (skulle bli) dömda.
Fördöm inte [förklara ingen skyldig, döm inte ut någon]
så att ni inte blir (skulle bli) fördömda.
Frikänn (förlåt; fria helt) [släpp det],
så ska ni bli frikända (förlåtna; helt fria).
Rom 2:1
[Föregående stycke gällde främst hedningar utan Guds undervisning, se Rom 1:18–32, medan nästa stycke riktar sig till judar, se vers 17. I denna sektion, mellan dessa två stycken, skiftar fokus gradvis från hedningar till judar. Paulus skriver till den som kritiserar andra, men handlar likadant själv. Det syftade nog främst på hycklande judar, men gäller alla som handlar så.]
Därför är du [grek eller jude] utan ursäkt (försvar), när du dömer andra, oavsett vem du är. För med din dom över andra, dömer du dig själv, eftersom du själv vanemässigt gör samma handlingar som de gör.
[Om man dömer andra visar man att man vet skillnad på vad som är moraliskt rätt och fel, och är utan ursäkt inför Gud för sina egna fel. De judar som läste detta brev kände väl till berättelsen om hur Natan konfronterar Davids synd i 2 Sam 12:1–14. När Natan berättade liknelsen om den rike mannen som tog en annan mans enda lamm blev David upprörd och dömde rätt, men misslyckades att se att han hade agerat ännu värre själv. Det är detta Jesus kallar hyckleri. Att se flisan i sin broders öga, men inte bjälken hos sig själv, se Matt 7:1–5.
Det grekiska ordet för att döma är krino. Det kan användas negativt om att fördöma någon utan att veta alla fakta, men också i positiv bemärkelse att bedöma och avgöra vad som är rätt eller fel. Ett sådant exempel är i Apg 20:6 där Paulus beslutar vilken resväg han ska ta.
Paulus gör det klart i 1 Kor 5:12–13 att det inte är vår sak att döma dem som inte är med i församlingen – de behöver få höra evangeliet! Däremot uppmanas vi bedöma och granska: oss själva, se 1 Kor 11:31, falska profeters frukt, se Matt 7:15–23, det som predikas, se Rom 16:17–18, profetiska ord, se 1 Thess 5:19–22, en församlingsledares kvalifikationer, se 1 Tim 3:1–7, en kristen som syndar mot dig, se Matt 18:15–20.]
Rom 2:1
[Föregående stycke gällde främst hedningar utan Guds undervisning, se Rom 1:18–32, medan nästa stycke riktar sig till judar, se vers 17. I denna sektion, mellan dessa två stycken, skiftar fokus gradvis från hedningar till judar. Paulus skriver till den som kritiserar andra, men handlar likadant själv. Det syftade nog främst på hycklande judar, men gäller alla som handlar så.]
Därför är du [grek eller jude] utan ursäkt (försvar), när du dömer andra, oavsett vem du är. För med din dom över andra, dömer du dig själv, eftersom du själv vanemässigt gör samma handlingar som de gör.
[Om man dömer andra visar man att man vet skillnad på vad som är moraliskt rätt och fel, och är utan ursäkt inför Gud för sina egna fel. De judar som läste detta brev kände väl till berättelsen om hur Natan konfronterar Davids synd i 2 Sam 12:1–14. När Natan berättade liknelsen om den rike mannen som tog en annan mans enda lamm blev David upprörd och dömde rätt, men misslyckades att se att han hade agerat ännu värre själv. Det är detta Jesus kallar hyckleri. Att se flisan i sin broders öga, men inte bjälken hos sig själv, se Matt 7:1–5.
Det grekiska ordet för att döma är krino. Det kan användas negativt om att fördöma någon utan att veta alla fakta, men också i positiv bemärkelse att bedöma och avgöra vad som är rätt eller fel. Ett sådant exempel är i Apg 20:6 där Paulus beslutar vilken resväg han ska ta.
Paulus gör det klart i 1 Kor 5:12–13 att det inte är vår sak att döma dem som inte är med i församlingen – de behöver få höra evangeliet! Däremot uppmanas vi bedöma och granska: oss själva, se 1 Kor 11:31, falska profeters frukt, se Matt 7:15–23, det som predikas, se Rom 16:17–18, profetiska ord, se 1 Thess 5:19–22, en församlingsledares kvalifikationer, se 1 Tim 3:1–7, en kristen som syndar mot dig, se Matt 18:15–20.]
1 Kor 4:5
Döm därför inte i förtid (hastigt), innan Herren kommer [tillbaka], för då ska han föra fram i ljuset det som nu är i mörker och uppenbara hjärtans motiv; sedan får var och en sin ära (sitt beröm) från Gud.
[Det Paulus varnar för är att förhastat döma människor, vilket lätt leder till hämndaktioner. Det är bara Gud som känner hjärtan och kan ge en fullständigt rättvis dom, se Rom 14:10. Däremot, som vi ser redan i nästa kapitel, måste vi bedöma vad som är gott och ont, se 1 Kor 5:11–13; Matt 7:1–5. Paulus uppmanar att vi ska bedöma och rannsaka oss själva, se 1 Kor 11:28, 31. Se även Matt 18:15–17.]
1 Kor 4:5
Döm därför inte i förtid (hastigt), innan Herren kommer [tillbaka], för då ska han föra fram i ljuset det som nu är i mörker och uppenbara hjärtans motiv; sedan får var och en sin ära (sitt beröm) från Gud.
[Det Paulus varnar för är att förhastat döma människor, vilket lätt leder till hämndaktioner. Det är bara Gud som känner hjärtan och kan ge en fullständigt rättvis dom, se Rom 14:10. Däremot, som vi ser redan i nästa kapitel, måste vi bedöma vad som är gott och ont, se 1 Kor 5:11–13; Matt 7:1–5. Paulus uppmanar att vi ska bedöma och rannsaka oss själva, se 1 Kor 11:28, 31. Se även Matt 18:15–17.]
Jak Introduktion
[Introduktion: I detta brev ges en fin balans mellan tro och gärningar. Ordet tro används 15 gånger och gärningar 16 gånger. Ett trettiotal liknelser från naturen används för att beskriva andliga sanningar. Detta brev, som är bland de första som skickades runt i församlingarna, betonar en kristendom som berör sin omvärld. Det är ett praktiskt brev som tar upp obekväma ämnen som att kontrollera sitt tal, rikedomens fara och att kristendomen måste praktiseras för att vara verklig tro.
Struktur:
Även om Jakob (Jesu halvbror) inte var en troende under Jesu liv, måste han ha lyssnat på honom. Det finns många citat från Jesus, särskilt från Bergspredikan:
Jak 1:2Matt 5:10–12
Jak 1:4Matt 5:48
Jak 1:5Matt 7:7–12
Jak 1:22Matt 7:21–27
Jak 4:11–12Matt 7:1–5
Jak 5:1–3Matt 6:19–21
Skrivet: Omkring år 45 e.Kr.
Till: Tolv stammar i förskingringen, judar bosatta utanför sitt hemland runt omkring i Romarriket.
Från: Okänd plats, troligtvis Jerusalem.
Författare: Jakob, Jesu äldsta halvbror, se Gal 1:19.
Detta är det enda brevet i NT från Jakob. Namnet var ett populärt judiskt namn, två av de tolv apostlarna hette Jakob. Eftersom Johannes bror Jakob dödades ganska tidigt kan han inte ha skrivit detta brev, se Apg 12:1–2. Allt pekar på att det är Jesu äldste halvbror Jakob som är författaren, se Matt 13:55. Han behöver inte förklara vem han är, han var välkänd bland de första troende. Jesus växte upp i en stor familj med fyra bröder, som nämns vid namn, och minst två systrar, se Matt 13:55–56. Maria födde först Jesus, som kom till på ett övernaturligt sätt, se Luk 1:35; Matt 1:18–20. Efter detta fick hon flera barn där Josef var far, se Matt 1:24–25. Sönerna hette Jakob, Josef, Simon och Judas, som också skrev ett brev – Judas brev. Utifrån ordningen de räknas upp var Jakob den äldste och Judas den yngste. Ingen av syskonen trodde på Jesus när han verkade på jorden, se Joh 7:5, men efter hans död och uppståndelse förändrades detta. En bidragande orsak kan vara att Jesus visade sig för Jakob, se 1 Kor 15:7. I det övre rummet fanns alla Jesu bröder med, se Apg 1:14. Jakob omnämns som den ledande i församlingen i Jerusalem, se Gal 2:9; Apg 12:17. Enligt Josefus lät översteprästen stena honom till döds i Jerusalem 62 e.Kr.]
Jak Introduktion
[Introduktion: I detta brev ges en fin balans mellan tro och gärningar. Ordet tro används 15 gånger och gärningar 16 gånger. Ett trettiotal liknelser från naturen används för att beskriva andliga sanningar. Detta brev, som är bland de första som skickades runt i församlingarna, betonar en kristendom som berör sin omvärld. Det är ett praktiskt brev som tar upp obekväma ämnen som att kontrollera sitt tal, rikedomens fara och att kristendomen måste praktiseras för att vara verklig tro.
Struktur:
Även om Jakob (Jesu halvbror) inte var en troende under Jesu liv, måste han ha lyssnat på honom. Det finns många citat från Jesus, särskilt från Bergspredikan:
Jak 1:2Matt 5:10–12
Jak 1:4Matt 5:48
Jak 1:5Matt 7:7–12
Jak 1:22Matt 7:21–27
Jak 4:11–12Matt 7:1–5
Jak 5:1–3Matt 6:19–21
Skrivet: Omkring år 45 e.Kr.
Till: Tolv stammar i förskingringen, judar bosatta utanför sitt hemland runt omkring i Romarriket.
Från: Okänd plats, troligtvis Jerusalem.
Författare: Jakob, Jesu äldsta halvbror, se Gal 1:19.
Detta är det enda brevet i NT från Jakob. Namnet var ett populärt judiskt namn, två av de tolv apostlarna hette Jakob. Eftersom Johannes bror Jakob dödades ganska tidigt kan han inte ha skrivit detta brev, se Apg 12:1–2. Allt pekar på att det är Jesu äldste halvbror Jakob som är författaren, se Matt 13:55. Han behöver inte förklara vem han är, han var välkänd bland de första troende. Jesus växte upp i en stor familj med fyra bröder, som nämns vid namn, och minst två systrar, se Matt 13:55–56. Maria födde först Jesus, som kom till på ett övernaturligt sätt, se Luk 1:35; Matt 1:18–20. Efter detta fick hon flera barn där Josef var far, se Matt 1:24–25. Sönerna hette Jakob, Josef, Simon och Judas, som också skrev ett brev – Judas brev. Utifrån ordningen de räknas upp var Jakob den äldste och Judas den yngste. Ingen av syskonen trodde på Jesus när han verkade på jorden, se Joh 7:5, men efter hans död och uppståndelse förändrades detta. En bidragande orsak kan vara att Jesus visade sig för Jakob, se 1 Kor 15:7. I det övre rummet fanns alla Jesu bröder med, se Apg 1:14. Jakob omnämns som den ledande i församlingen i Jerusalem, se Gal 2:9; Apg 12:17. Enligt Josefus lät översteprästen stena honom till döds i Jerusalem 62 e.Kr.]
Jak 4:12

En är lagstiftare (givare av undervisningen) och domare –
han som har kraft att frälsa (rädda) och förgöra.
[Kiasmens centrum.] Men du – vem är du som dömer din nästa (din medmänniska)?
[Gud är både lagstiftare (gr. nomo-thetes – den som gett undervisningen med alla budord) och domare. Han känner också alla människors hjärtan och intentioner och kan därför döma rättvist, se Rom 2:12–16; Matt 7:1–5.]
Jak 4:12

En är lagstiftare (givare av undervisningen) och domare –
han som har kraft att frälsa (rädda) och förgöra.
[Kiasmens centrum.] Men du – vem är du som dömer din nästa (din medmänniska)?
[Gud är både lagstiftare (gr. nomo-thetes – den som gett undervisningen med alla budord) och domare. Han känner också alla människors hjärtan och intentioner och kan därför döma rättvist, se Rom 2:12–16; Matt 7:1–5.]