Joh Introduktion[Introduktion: Johannesevangeliet är ett litterärt mästerverk. Språket är nästan barnsligt enkelt, men blir ändå till vacker poesi med väldiga djup. Bokens tema finns angivet i : "Jesus är Guds Son."
Jesus beskrivs i sju "Jag är" (gr. ego eimi) följt av en beskrivning:
Jag är livets bröd – , , Jag är världens ljus – ; Jag är grinden för fåren – , Jag är den gode Herden – , Jag är uppståndelsen och livet – Jag är vägen, sanningen och livet – Jag är den sanna vinstocken – , Totalt finns det 45 "Jag är" med och utan objekt i evangeliet.
Det finns sju stycken tecken (gr. semeion) som hör samman med vem Jesus säger att han är:
Vinundret bekräftar att han är den sanna vinstocken, se . Helandet av ämbetsmannens son bekräftar att Jesus är vägen, sanningen och livet. Medan ämbetsmannen var på väg bekräftade hans tjänare sanningen att hans son var i livet, se . Helandet av den lame vid Betesdadammen (som låg vid Fårporten) bekräftar att han är grinden för fåren, se . Matundret för 5000 bekräftar att han är livets bröd, se . När Jesus går på vattnet bekräftar att han är den gode Herden som går med dem. Han beskyddar sin flock och leder dem på rätt väg. De känner igen honom och på en gång är de framme, se . Helandet av den blindfödde mannen bekräftar att han är världens ljus, se . Uppväckandet av Lasarus bekräftar att han är uppståndelsen och livet, se .
Struktur:
1. Introduktion, kap 1.
2. Del 1 – Tecken för världen, kap 1-12.
3. Del 2 – Jesus visar sin härlighet för sina lärjungar, kap 13-20.
4. Epilog, kap 21
Genre: Evangelium.
Skrivet: Omkring år 85-90 e.Kr.
Författare: Johannes, en av de tolv lärjungarna.
Evangeliet är skrivet omkring 50-55 år efter Jesu död och uppståndelse, vilket visar att Johannes var en av de yngre lärjungarna. Flera detaljer pekar på att han var den yngste. Han särbehandlas vid den sista måltiden och får sitta närmast Jesus, se . Han springer snabbare än Petrus till graven, se , men låter Petrus gå in först, se .] Joh Introduktion[Introduktion: Johannesevangeliet är ett litterärt mästerverk. Språket är nästan barnsligt enkelt, men blir ändå till vacker poesi med väldiga djup. Bokens tema finns angivet i : "Jesus är Guds Son."
Jesus beskrivs i sju "Jag är" (gr. ego eimi) följt av en beskrivning:
Jag är livets bröd – , , Jag är världens ljus – ; Jag är grinden för fåren – , Jag är den gode Herden – , Jag är uppståndelsen och livet – Jag är vägen, sanningen och livet – Jag är den sanna vinstocken – , Totalt finns det 45 "Jag är" med och utan objekt i evangeliet.
Det finns sju stycken tecken (gr. semeion) som hör samman med vem Jesus säger att han är:
Vinundret bekräftar att han är den sanna vinstocken, se . Helandet av ämbetsmannens son bekräftar att Jesus är vägen, sanningen och livet. Medan ämbetsmannen var på väg bekräftade hans tjänare sanningen att hans son var i livet, se . Helandet av den lame vid Betesdadammen (som låg vid Fårporten) bekräftar att han är grinden för fåren, se . Matundret för 5000 bekräftar att han är livets bröd, se . När Jesus går på vattnet bekräftar att han är den gode Herden som går med dem. Han beskyddar sin flock och leder dem på rätt väg. De känner igen honom och på en gång är de framme, se . Helandet av den blindfödde mannen bekräftar att han är världens ljus, se . Uppväckandet av Lasarus bekräftar att han är uppståndelsen och livet, se .
Struktur:
1. Introduktion, kap 1.
2. Del 1 – Tecken för världen, kap 1-12.
3. Del 2 – Jesus visar sin härlighet för sina lärjungar, kap 13-20.
4. Epilog, kap 21
Genre: Evangelium.
Skrivet: Omkring år 85-90 e.Kr.
Författare: Johannes, en av de tolv lärjungarna.
Evangeliet är skrivet omkring 50-55 år efter Jesu död och uppståndelse, vilket visar att Johannes var en av de yngre lärjungarna. Flera detaljer pekar på att han var den yngste. Han särbehandlas vid den sista måltiden och får sitta närmast Jesus, se . Han springer snabbare än Petrus till graven, se , men låter Petrus gå in först, se .] Joh 4:46Så kom Jesus åter till
Kana i
Galileen, där han hade gjort vatten till vin
[]. I
Kapernaum fanns en kunglig ämbetsman
(gr. ).
[Han tjänade under Herodes Antipas.] Hans son låg sjuk
(var svag, utan styrka).
Joh 4:46Så kom Jesus åter till
Kana i
Galileen, där han hade gjort vatten till vin
[]. I
Kapernaum fanns en kunglig ämbetsman
(gr. ).
[Han tjänade under Herodes Antipas.] Hans son låg sjuk
(var svag, utan styrka).
Joh 5:1[Föregående kapitel avslutade händelserna som inramades av det första och andra tecknet i staden Kana, se . Nu inleds en ny sektion i Johannesevangeliet där de judiska högtiderna har en central roll. Den börjar med en icke namngiven högtid i kapitel 5, fortsätter med en påskhögtid i kapitel 6, följt av lövhyddohögtiden i kapitel 7-10, tempelinvigningsfesten i mitten på kapitel 10 och avslutas med att nästa påsk är nära i .] Därefter inföll en av judarnas högtider och Jesus gick upp till
Jerusalem.
[Varför namnger inte Johannes den första högtiden? I där alla högtiderna räknas upp börjar allt med sabbaten som ska hållas varje vecka. Händelserna i kapitel 5 sker på en sabbat, se . Man kan säga att sabbaten är den första högtiden, och ger en naturlig inledning på denna sektion med högtider.
Anledningen till att bibelforskare försöker identifiera högtiden, är att det hjälper till att bestämma längden på Jesu publika tjänst. Johannes anger tre olika påskhögtider, se ; ; . Det gör att Jesu tjänst måste varit minst två år från påsk till påsk. Är den onämnda högtiden också en påsk, blir Jesu tjänst minst tre år. Eftersom det kan bli ganska kallt i Jerusalem under vinterhalvåret, pekar det på att händelserna i dammen sker under den varmare delen av året. De vanligaste förslagen är någon av högtiderna på våren, påsk eller pingst. Andra förslag är Purim som infaller i mars, en månad före påsken.] Joh 5:1[Föregående kapitel avslutade händelserna som inramades av det första och andra tecknet i staden Kana, se . Nu inleds en ny sektion i Johannesevangeliet där de judiska högtiderna har en central roll. Den börjar med en icke namngiven högtid i kapitel 5, fortsätter med en påskhögtid i kapitel 6, följt av lövhyddohögtiden i kapitel 7-10, tempelinvigningsfesten i mitten på kapitel 10 och avslutas med att nästa påsk är nära i .] Därefter inföll en av judarnas högtider och Jesus gick upp till
Jerusalem.
[Varför namnger inte Johannes den första högtiden? I där alla högtiderna räknas upp börjar allt med sabbaten som ska hållas varje vecka. Händelserna i kapitel 5 sker på en sabbat, se . Man kan säga att sabbaten är den första högtiden, och ger en naturlig inledning på denna sektion med högtider.
Anledningen till att bibelforskare försöker identifiera högtiden, är att det hjälper till att bestämma längden på Jesu publika tjänst. Johannes anger tre olika påskhögtider, se ; ; . Det gör att Jesu tjänst måste varit minst två år från påsk till påsk. Är den onämnda högtiden också en påsk, blir Jesu tjänst minst tre år. Eftersom det kan bli ganska kallt i Jerusalem under vinterhalvåret, pekar det på att händelserna i dammen sker under den varmare delen av året. De vanligaste förslagen är någon av högtiderna på våren, påsk eller pingst. Andra förslag är Purim som infaller i mars, en månad före påsken.] Joh 20:31Men dessa
[sju tecken i den här boken] har skrivits ned för att ni ska kunna välja att tro att Jesus är den Smorde
(Messias, Kristus), Guds Son, och genom att tro
(lita, luta sig emot honom) väljer ni att ha liv i hans namn.
[Jesus gjorde många tecken och under. Världen skulle inte rymma alla de böcker som skulle behöva skrivas om Johannes skulle teckna ned allt, se . Det grekiska ordet för tecken semeion fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig. De sju "tecken" som finns i detta evangelium är noggrant utvalda för att visa på att Jesus verkligen är Gud.
Vinundret, se . Helandet av kungens tjänares son, se . Helandet av den lame vid Betesdadammen, se . Matundret för 5000, se . Jesus går på vattnet, se . Helandet av den blindfödde mannen, se . Uppväckandet av Lasarus, se .] Joh 20:31Men dessa
[sju tecken i den här boken] har skrivits ned för att ni ska kunna välja att tro att Jesus är den Smorde
(Messias, Kristus), Guds Son, och genom att tro
(lita, luta sig emot honom) väljer ni att ha liv i hans namn.
[Jesus gjorde många tecken och under. Världen skulle inte rymma alla de böcker som skulle behöva skrivas om Johannes skulle teckna ned allt, se . Det grekiska ordet för tecken semeion fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig. De sju "tecken" som finns i detta evangelium är noggrant utvalda för att visa på att Jesus verkligen är Gud.
Vinundret, se . Helandet av kungens tjänares son, se . Helandet av den lame vid Betesdadammen, se . Matundret för 5000, se . Jesus går på vattnet, se . Helandet av den blindfödde mannen, se . Uppväckandet av Lasarus, se .] Upp 19:8Hon har fått rätt att klä sig i finaste linne, skinande vitt och rent."
Det fina linnet är de heligas rättfärdiga gärningar.
[Till skillnad från skökan, se , som ger sig hän åt många älskare ger bruden sig själv helt och fullt till Jesus. Lite längre fram benämns bruden Lammets hustru, då är hon gift och bröllopsfesten är över, se . Paulus kallar de troende för trolovade med Jesus, se . Församlingen liknas med hans brud, se . I Höga Visan beskrivs denna kärlek mellan Gud och hans folk. I Hosea beskrivs Israel som en otrogen hustru som Gud ska upprätta i framtiden.
Ett dåtida judiskt bröllop hade flera steg:
1. Trolovning – en officiell ceremoni som var mycket mer bindande än dagens förlovning, se . Brudgummen reste från sin fars hus till brudens hem och betalade ett brudpris, se ; .
2. Brudgummen förbereder det nya hemmet, se .
3. Brudgummen kommer till brudens hus för att hämta henne. Inget exakt datum ges, men sker omkring ett år efter trolovningen. Seden illustreras i Jesu liknelse med de tio brudtärnorna, se .
4. Bröllopsfesten – varade flera dagar, ofta sju dagar, se .
Det finns olika tolkningar av vad dessa bilder beskriver. Vad som är helt klart är att brudgummen är Jesus, se . Bruden beskriver alltid troende i plural, medan gäster, brudgummens vänner och tärnor används mer individuellt om enskilda troende, se .]
Upp 19:8Hon har fått rätt att klä sig i finaste linne, skinande vitt och rent."
Det fina linnet är de heligas rättfärdiga gärningar.
[Till skillnad från skökan, se , som ger sig hän åt många älskare ger bruden sig själv helt och fullt till Jesus. Lite längre fram benämns bruden Lammets hustru, då är hon gift och bröllopsfesten är över, se . Paulus kallar de troende för trolovade med Jesus, se . Församlingen liknas med hans brud, se . I Höga Visan beskrivs denna kärlek mellan Gud och hans folk. I Hosea beskrivs Israel som en otrogen hustru som Gud ska upprätta i framtiden.
Ett dåtida judiskt bröllop hade flera steg:
1. Trolovning – en officiell ceremoni som var mycket mer bindande än dagens förlovning, se . Brudgummen reste från sin fars hus till brudens hem och betalade ett brudpris, se ; .
2. Brudgummen förbereder det nya hemmet, se .
3. Brudgummen kommer till brudens hus för att hämta henne. Inget exakt datum ges, men sker omkring ett år efter trolovningen. Seden illustreras i Jesu liknelse med de tio brudtärnorna, se .
4. Bröllopsfesten – varade flera dagar, ofta sju dagar, se .
Det finns olika tolkningar av vad dessa bilder beskriver. Vad som är helt klart är att brudgummen är Jesus, se . Bruden beskriver alltid troende i plural, medan gäster, brudgummens vänner och tärnor används mer individuellt om enskilda troende, se .]
