Avancerad sök

Sökresultat: 14

Kärnbibeln: (1)

Joh 20:2
Då sprang hon därifrån till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med), och sa till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."

Interlinjär versionBETA: (1)

Joh 20:2
τρέχει οὖν καὶ ἔρχεται πρὸς Σίμωνα Πέτρον καὶ πρὸς τὸν ἄλλον μαθητὴν ὃν ἐφίλει ὁ Ἰησοῦς καὶ λέγει αὐτοῖς· ἦραν τὸν κύριον ἐκ τοῦ μνημείου, καὶ οὐκ οἴδαμεν ποῦ ἔθηκαν αὐτόν.¶
springa därför och anlända till Simon Petrus och till – annan lärjunge vem älska – Jesus och säga honom ta upp – Herren av – gravmonument, och inte veta var sätta honom.

Personer: (2)

Jesus (Kristus, Messias – den Smorde)
Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av JHVH (Guds namn som troligtvis kan uttalas Jahve) och Hosea, som betyder "en som frälser". Namnet Jesus betyder bokstavligen: "JHVH är frälsning" eller "JHVH räddar".
Simon Petrus
En av de tolv apostlarna. Fiskare och bror med Andreas. Bodde i Kapernaum och var gift med en kvinna som inte nämndes vid namn i Bibeln. Ofta frispråkig och rättfram.

Korsreferenser: (10)

Dan Introduktion
[Temat i Daniels bok är att Gud har kontroll över världshistorien och hur en troende kan leva efter Guds vilja i en orättfärdig värld. Daniel är en av endast två personer i Bibeln som omnämns som "högt älskad", se Dan 9:23; 10:11, 19. Den andre är lärjungen Johannes som skrev Uppenbarelseboken, se Joh 20:2. Det är intressant att de två författare som har förtroendet och privilegiet att författa Bibelns två viktigaste böcker om ändens tid är de som Gud själv benämner som "älskade" på ett sätt som ingen annan omnämns, se Amos 3:7; Joh 15:15. Fynden av Dödahavsrullarna 1947 bekräftar också äktheten i Daniels bok. Hittills har man hittat 8 manuskript, och alla kapitel finns representerade. De äldsta rullarna från grotta 4 i Qumran dateras till omkring 165 f.Kr.
Genre: Historisk och profetisk
Skrivet: 530-540 f.Kr.
Berör tidsperioden: 605 – 536 f.Kr., men synerna i boken talar även om framtiden och tidens slut.
Författare: Daniel, se Dan 9:2; 10:2.
Referenser: När Jesus talar om den sista tiden citerar han från Daniels bok, se Matt 24:15. Att Jesus kallar honom "profeten Daniel" styrker validiteten i Daniels syner att de är profetiska.]
Dan Introduktion
[Temat i Daniels bok är att Gud har kontroll över världshistorien och hur en troende kan leva efter Guds vilja i en orättfärdig värld. Daniel är en av endast två personer i Bibeln som omnämns som "högt älskad", se Dan 9:23; 10:11, 19. Den andre är lärjungen Johannes som skrev Uppenbarelseboken, se Joh 20:2. Det är intressant att de två författare som har förtroendet och privilegiet att författa Bibelns två viktigaste böcker om ändens tid är de som Gud själv benämner som "älskade" på ett sätt som ingen annan omnämns, se Amos 3:7; Joh 15:15. Fynden av Dödahavsrullarna 1947 bekräftar också äktheten i Daniels bok. Hittills har man hittat 8 manuskript, och alla kapitel finns representerade. De äldsta rullarna från grotta 4 i Qumran dateras till omkring 165 f.Kr.
Genre: Historisk och profetisk
Skrivet: 530-540 f.Kr.
Berör tidsperioden: 605 – 536 f.Kr., men synerna i boken talar även om framtiden och tidens slut.
Författare: Daniel, se Dan 9:2; 10:2.
Referenser: När Jesus talar om den sista tiden citerar han från Daniels bok, se Matt 24:15. Att Jesus kallar honom "profeten Daniel" styrker validiteten i Daniels syner att de är profetiska.]
Matt 28:1
Nu efter (i slutet av – gr. opse) sabbaterna [när veckosabbaten och påskens högtidsdagar var över], i gryningen på första dagen i veckan [tidigt på söndagen, vid sextiden] kom Maria från Magdala och den andra Maria [Jakob och Joses mor, se Matt 27:56] för att se (inspektera, undersöka) graven.
Matt 28:1
Nu efter (i slutet av – gr. opse) sabbaterna [när veckosabbaten och påskens högtidsdagar var över], i gryningen på första dagen i veckan [tidigt på söndagen, vid sextiden] kom Maria från Magdala och den andra Maria [Jakob och Joses mor, se Matt 27:56] för att se (inspektera, undersöka) graven.
Mark 16:2
Mycket tidigt på morgonen på veckans första dag (söndag), kom de till graven, redan vid soluppgången. [De startade antagligen redan när det var mörkt från Betania, ca tre kilometer utanför Jerusalem.]
Mark 16:2
Mycket tidigt på morgonen på veckans första dag (söndag), kom de till graven, redan vid soluppgången. [De startade antagligen redan när det var mörkt från Betania, ca tre kilometer utanför Jerusalem.]
Luk 24:1
På första dagen i veckan, tidigt vid gryningen [på söndagen vid sextiden] kom de med de aromatiska kryddorna som de hade gjort i ordning.
Luk 24:1
På första dagen i veckan, tidigt vid gryningen [på söndagen vid sextiden] kom de med de aromatiska kryddorna som de hade gjort i ordning.
Upp Introduktion
[Introduktion: Bibelns sista bok blickar in i framtiden. Fokus är på Jesus och hur han en dag kommer att regera och segra över ondskan. Rättvisa kommer att skipas. Jesus kallar Johannes "högt älskad", se Joh 20:2. Bara en person till i Bibeln har fått denna omnämning och det är Daniel, se Dan 9:23. Det är intressant att de två författare som har förtroendet och privilegiet att skriva Bibelns två viktigaste böcker om ändens tid är de som Gud själv ger denna benämning, se Amos 3:7; Joh 15:15.
Nummer och dess multipler har stor symbolisk innebörd i Uppenbarelseboken. Följande uppställning kan vara en hjälp:
Talet 3 är Guds och himmelens tal. Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck. Talet 6 är människans tal. Människan skapades på sjätte dagen. Talet 7 står för fulländning och fullkomlighet. Talet 10 beskriver styre och politisk makt på jorden. Det är summan av 4 plus 6 – världen och människan. Tio Guds bud är Guds plan för ett fungerande samhälle. Tio horn beskriver mänskligt styre med bakomliggande onda influenser, se Upp 17:12; Dan 7:7. Talet 12 representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar. Talet 24 används om de äldste. Det är summan av 12 plus 12 och betecknar troligtvis Guds folk från både Gamla och Nya testamentet. Talet 144 är produkten av 12 multiplicerat med 12. Det beskriver fasthet och något som är fullständigt. 1000 används ibland för att förstärka. Ett exempel är de 144000 från Israels alla stammar, se Upp 7:4. Talet 1000 är 10 upphöjt till 3, dvs. 10 * 10 * 10. I tusentalet finns sifforna 10 och 3 representerade. Betydelsen blir då att det jordiska har fått bli genomsyrat av det himmelska, eftersom 10 står för världsligt styre och 3 är Guds tal.
Struktur: Det finns ofta flera parallella teman, samtidigt som ondskan intensifieras på jorden pågår lovsång och tillbedjan i himlen. Det finns även flera kiastiska mönster i flera nivåer. En uppställning skulle kunna vara:
Prolog, 1:1-8.
Första synen, 1:9-20.
Sju brev, kap 2-3.
Andra synen, kap 4-5.
Sju sigill, kap 6-7.
Sju basuner, kap 8-11.
Det stora dramat – sju aktörer, kap 12-14.
Sju skålar, kap 15-16.
Den prostituerade kvinnan – Babylon, kap 17-19:10.
Tredje synen, 19:11-21:8.
Jesu brud – Jerusalem, 21:9-22:11.
Epilog, 22:12-21.
Genre: Inledning och avslutning följer mönstret av ett typiskt brev, se Upp 1:4; 22:8, 21. Innehållet är profetiskt och apokalyptiskt, se Upp 1:1; 22:7. Ordet apokalyps kommer från grekiskans apokalypsis som betyder uppenbarelse, avtäckelse eller avslöjande av något som varit dolt.
Skrivet: 90-96 e.Kr. i slutet av kejsar Domitianus tid som regent, 81-96 e.Kr. Kyrkofadern Irenaeus skriver på 180-talet e.Kr. i sin skrift "Mot heresierna" att Johannes skrev Uppenbarelseboken "inte så länge sedan, nästan i vår egen generation, vid slutet av Domitianus regeringstid". Domitianus var romersk kejsare 81-96 e.Kr.
Till: Sju församlingar i Mindre Asien, nuvarande västra Turkiet.
Från: Ön Patmos, tio mil väster om Efesos.
Författare: Johannes, en av de tolv apostlarna.
Budbärare: Okänd, men brevet skickades från Patmos, se Upp 1:11, och församlingarna omnämns i den ordning en budbärare skulle ha gått med dessa brev. Troligtvis gjordes också flera kopior, och för den som kopierade skriftrullen fanns en varning i slutet av boken, se Upp 22:18–19.]
Upp Introduktion
[Introduktion: Bibelns sista bok blickar in i framtiden. Fokus är på Jesus och hur han en dag kommer att regera och segra över ondskan. Rättvisa kommer att skipas. Jesus kallar Johannes "högt älskad", se Joh 20:2. Bara en person till i Bibeln har fått denna omnämning och det är Daniel, se Dan 9:23. Det är intressant att de två författare som har förtroendet och privilegiet att skriva Bibelns två viktigaste böcker om ändens tid är de som Gud själv ger denna benämning, se Amos 3:7; Joh 15:15.
Nummer och dess multipler har stor symbolisk innebörd i Uppenbarelseboken. Följande uppställning kan vara en hjälp:
Talet 3 är Guds och himmelens tal. Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck. Talet 6 är människans tal. Människan skapades på sjätte dagen. Talet 7 står för fulländning och fullkomlighet. Talet 10 beskriver styre och politisk makt på jorden. Det är summan av 4 plus 6 – världen och människan. Tio Guds bud är Guds plan för ett fungerande samhälle. Tio horn beskriver mänskligt styre med bakomliggande onda influenser, se Upp 17:12; Dan 7:7. Talet 12 representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar. Talet 24 används om de äldste. Det är summan av 12 plus 12 och betecknar troligtvis Guds folk från både Gamla och Nya testamentet. Talet 144 är produkten av 12 multiplicerat med 12. Det beskriver fasthet och något som är fullständigt. 1000 används ibland för att förstärka. Ett exempel är de 144000 från Israels alla stammar, se Upp 7:4. Talet 1000 är 10 upphöjt till 3, dvs. 10 * 10 * 10. I tusentalet finns sifforna 10 och 3 representerade. Betydelsen blir då att det jordiska har fått bli genomsyrat av det himmelska, eftersom 10 står för världsligt styre och 3 är Guds tal.
Struktur: Det finns ofta flera parallella teman, samtidigt som ondskan intensifieras på jorden pågår lovsång och tillbedjan i himlen. Det finns även flera kiastiska mönster i flera nivåer. En uppställning skulle kunna vara:
Prolog, 1:1-8.
Första synen, 1:9-20.
Sju brev, kap 2-3.
Andra synen, kap 4-5.
Sju sigill, kap 6-7.
Sju basuner, kap 8-11.
Det stora dramat – sju aktörer, kap 12-14.
Sju skålar, kap 15-16.
Den prostituerade kvinnan – Babylon, kap 17-19:10.
Tredje synen, 19:11-21:8.
Jesu brud – Jerusalem, 21:9-22:11.
Epilog, 22:12-21.
Genre: Inledning och avslutning följer mönstret av ett typiskt brev, se Upp 1:4; 22:8, 21. Innehållet är profetiskt och apokalyptiskt, se Upp 1:1; 22:7. Ordet apokalyps kommer från grekiskans apokalypsis som betyder uppenbarelse, avtäckelse eller avslöjande av något som varit dolt.
Skrivet: 90-96 e.Kr. i slutet av kejsar Domitianus tid som regent, 81-96 e.Kr. Kyrkofadern Irenaeus skriver på 180-talet e.Kr. i sin skrift "Mot heresierna" att Johannes skrev Uppenbarelseboken "inte så länge sedan, nästan i vår egen generation, vid slutet av Domitianus regeringstid". Domitianus var romersk kejsare 81-96 e.Kr.
Till: Sju församlingar i Mindre Asien, nuvarande västra Turkiet.
Från: Ön Patmos, tio mil väster om Efesos.
Författare: Johannes, en av de tolv apostlarna.
Budbärare: Okänd, men brevet skickades från Patmos, se Upp 1:11, och församlingarna omnämns i den ordning en budbärare skulle ha gått med dessa brev. Troligtvis gjordes också flera kopior, och för den som kopierade skriftrullen fanns en varning i slutet av boken, se Upp 22:18–19.]