Jes Introduktion[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se . Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se . Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja ( och ) och kallar honom "profeten Jesaja" (). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se .
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem ()
B Guds dom över nationerna ()
C Verop ()
D Det assyriska hotet ()
C´ Herren står över avgudar ()
B´ Tjänarens sånger ()
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse ()
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi ()
Prosa ()
Poesi ()
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes Introduktion[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se . Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se . Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja ( och ) och kallar honom "profeten Jesaja" (). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se .
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem ()
B Guds dom över nationerna ()
C Verop ()
D Det assyriska hotet ()
C´ Herren står över avgudar ()
B´ Tjänarens sånger ()
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse ()
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi ()
Prosa ()
Poesi ()
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes Introduktion[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se . Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se . Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja ( och ) och kallar honom "profeten Jesaja" (). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se .
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem ()
B Guds dom över nationerna ()
C Verop ()
D Det assyriska hotet ()
C´ Herren står över avgudar ()
B´ Tjänarens sånger ()
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse ()
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi ()
Prosa ()
Poesi ()
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes Introduktion[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se . Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se . Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja ( och ) och kallar honom "profeten Jesaja" (). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se .
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem ()
B Guds dom över nationerna ()
C Verop ()
D Det assyriska hotet ()
C´ Herren står över avgudar ()
B´ Tjänarens sånger ()
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse ()
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi ()
Prosa ()
Poesi ()
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes 53:12Därför ska jag ge honom hans andel bland de mäktiga
(som en kung) [i Gudsriket],
och han ska få vara med och dela bytet med de mäktiga –
för han var beredd att dö,
och blev räknad som en syndare
(kriminell, brottsling),
när han bar
(lyfte upp) mångas synd
(skuld, straff),
och medlade för överträdarna
(bad för syndarna) [].
[Jesaja 53 – det förbjudna kapitlet
Ibland kallas Jesaja 53 för "det förbjudna kapitlet" eftersom det inte finns med i planen för sabbatens textläsning. På gudstjänsten under lördagsförmiddagen i synagogan läser man ett stycke från Moseböckerna (Torah-läsning) följt av ett avsnitt från profeterna (den sk. Haftarahläsningen). Detta är en tradition som funnits sedan länge. Torah-läsningen började under Esras tid medan Haftarah-läsningen kom till under mackabeertiden när grekerna förbjöd Torah-läsningen under några år. När Jesus i läser ett stycke från profeterna, är det just denna tradition som refereras till. Någon gång efter Jesu död och uppståndelse beslutades att utesluta detta stycke ur läsningen eftersom det orsakade "argumentation och stor förvirring". Idag läser man (48:e veckan – Shoftim) och veckan efter är det (49:e veckan – Ki Tetze), dvs. man hoppar helt enkelt över !
ⓘ Mer om läsplaner inom judisk tradition] Jes 53:12Därför ska jag ge honom hans andel bland de mäktiga
(som en kung) [i Gudsriket],
och han ska få vara med och dela bytet med de mäktiga –
för han var beredd att dö,
och blev räknad som en syndare
(kriminell, brottsling),
när han bar
(lyfte upp) mångas synd
(skuld, straff),
och medlade för överträdarna
(bad för syndarna) [].
[Jesaja 53 – det förbjudna kapitlet
Ibland kallas Jesaja 53 för "det förbjudna kapitlet" eftersom det inte finns med i planen för sabbatens textläsning. På gudstjänsten under lördagsförmiddagen i synagogan läser man ett stycke från Moseböckerna (Torah-läsning) följt av ett avsnitt från profeterna (den sk. Haftarahläsningen). Detta är en tradition som funnits sedan länge. Torah-läsningen började under Esras tid medan Haftarah-läsningen kom till under mackabeertiden när grekerna förbjöd Torah-läsningen under några år. När Jesus i läser ett stycke från profeterna, är det just denna tradition som refereras till. Någon gång efter Jesu död och uppståndelse beslutades att utesluta detta stycke ur läsningen eftersom det orsakade "argumentation och stor förvirring". Idag läser man (48:e veckan – Shoftim) och veckan efter är det (49:e veckan – Ki Tetze), dvs. man hoppar helt enkelt över !
ⓘ Mer om läsplaner inom judisk tradition] Rom 2:24Det står ju skrivet:
För er skull hånas Guds namn bland hedningarna. []
Rom 2:24Det står ju skrivet:
För er skull hånas Guds namn bland hedningarna. []
