Avancerad sök

Sökresultat: 8

Kärnbibeln: (1)

Jes 57:6
I dalens lena (stenar) har du din del,
de, de är din lott.
Över dem har du utgjutit drickoffer,
du har offrat matoffer [3 Mos 2:1].
Ska jag tillåta mig själv att vara stilla inför dessa ting?
[Att hebreiska ordet hem (de) upprepas två gånger förstärker att dessa lena stenar som används som offeraltare är något helgjutet och genuint som man ägnar sig åt helhjärtat, vilket inte behagar Herren, då det är han som ensam borde ha denna vår överlåtelse. Det finns också en ordlek med uttrycket chalka som upprepas två gånger i den första meningen. Ordet betyder både "len" och att ha "sin del" eller "sin lott", kan också avse en "avskild plats".]

Interlinjär versionBETA: (1)

Jes 57:6
בְּחַלְּקֵי נַחַל חֶלְקֵךְ הֵם הֵם גּוֹרָלֵךְ גַּם לָהֶם שָׁפַכְתְּ נֶסֶךְ הֶעֱלִית מִנְחָה הַעַל אֵלֶּה אֶנָּחֵם
i hal bäckravin del din de de lottning din även till dem utgjuta dryckesoffrande höja gåva [?] på detta trösta [Vers slut]

Korsreferenser: (6)

Jes Introduktion
[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1–13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se Jes 6:1–3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37–40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10–12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1–3.
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1–12)
B Guds dom över nationerna (Jes 13–27)
C Verop (Jes 28–35)
D Det assyriska hotet (Jes 36–39)
C´ Herren står över avgudar (Jes 40–48)
B´ Tjänarens sånger (Jes 49–54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55–66)
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi (Jes 1–35)
Prosa (Jes 36–39)
Poesi (Jes 40–66)
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes Introduktion
[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1–13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se Jes 6:1–3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37–40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10–12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1–3.
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1–12)
B Guds dom över nationerna (Jes 13–27)
C Verop (Jes 28–35)
D Det assyriska hotet (Jes 36–39)
C´ Herren står över avgudar (Jes 40–48)
B´ Tjänarens sånger (Jes 49–54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55–66)
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi (Jes 1–35)
Prosa (Jes 36–39)
Poesi (Jes 40–66)
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes Introduktion
[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1–13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se Jes 6:1–3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37–40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10–12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1–3.
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1–12)
B Guds dom över nationerna (Jes 13–27)
C Verop (Jes 28–35)
D Det assyriska hotet (Jes 36–39)
C´ Herren står över avgudar (Jes 40–48)
B´ Tjänarens sånger (Jes 49–54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55–66)
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi (Jes 1–35)
Prosa (Jes 36–39)
Poesi (Jes 40–66)
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes Introduktion
[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1–13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se Jes 6:1–3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37–40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10–12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1–3.
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1–12)
B Guds dom över nationerna (Jes 13–27)
C Verop (Jes 28–35)
D Det assyriska hotet (Jes 36–39)
C´ Herren står över avgudar (Jes 40–48)
B´ Tjänarens sånger (Jes 49–54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55–66)
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi (Jes 1–35)
Prosa (Jes 36–39)
Poesi (Jes 40–66)
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes 55:1
[Nu kommer bokens sjunde och sista del. Dessa budskap (på samma sätt som de första i kap 1-12) är en kombination av profetiska ord som både rörde vid Jesajas samtid, men också en framtida upprättelse. De 11 sista kapitlen avslutar Jesaja bok. Även denna sektion är uppbyggd som en kiasm och sammanfattar många teman från hela boken. Centralt finns tre poem i kapitel 60-62 där Herrens smorde tjänare proklamerar nyheten om Guds rike.
A Alla nationer är inbjudna, Jes 56:1–8
B Kontrast mellan onda och goda tjänare, Jes 56:9–58:14
C Bön om omvändelse, Jes 59
D Den smorde tjänaren kungör riket, Jes 60–62
C´ Bön om omvändelse, Jes 63–64
B´ Kontrast mellan onda och goda tjänare, Jes 65:1–66:4
A´ Alla nationer är inbjudna, Jes 66:5–24]

Hör upp (hallå, ve)!
[Hebreiska hoj används under begravningar som ve-rop. Här verkar Jesaja använda det för att kalla på uppmärksamhet, men samtidigt anar vi en ton av vemod i uttrycket. I vers 2–3 används det vanligaste hebreiska ordet för att lyssna – shama, se även 5 Mos 6:4.]
Någon som är törstig? [En individuell personlig fråga.]
Kom [plural – alla är välkomna] till vattnen!
Även den som inte har några pengar (något silver)
– kom, köp säd och ät!
Ja, kom och köp säd utan pengar
och utan (till ingen) kostnad vin och mjölk.
[Kom och få gratis det som annars brukar kosta.]
Jes 55:1
[Nu kommer bokens sjunde och sista del. Dessa budskap (på samma sätt som de första i kap 1-12) är en kombination av profetiska ord som både rörde vid Jesajas samtid, men också en framtida upprättelse. De 11 sista kapitlen avslutar Jesaja bok. Även denna sektion är uppbyggd som en kiasm och sammanfattar många teman från hela boken. Centralt finns tre poem i kapitel 60-62 där Herrens smorde tjänare proklamerar nyheten om Guds rike.
A Alla nationer är inbjudna, Jes 56:1–8
B Kontrast mellan onda och goda tjänare, Jes 56:9–58:14
C Bön om omvändelse, Jes 59
D Den smorde tjänaren kungör riket, Jes 60–62
C´ Bön om omvändelse, Jes 63–64
B´ Kontrast mellan onda och goda tjänare, Jes 65:1–66:4
A´ Alla nationer är inbjudna, Jes 66:5–24]

Hör upp (hallå, ve)!
[Hebreiska hoj används under begravningar som ve-rop. Här verkar Jesaja använda det för att kalla på uppmärksamhet, men samtidigt anar vi en ton av vemod i uttrycket. I vers 2–3 används det vanligaste hebreiska ordet för att lyssna – shama, se även 5 Mos 6:4.]
Någon som är törstig? [En individuell personlig fråga.]
Kom [plural – alla är välkomna] till vattnen!
Även den som inte har några pengar (något silver)
– kom, köp säd och ät!
Ja, kom och köp säd utan pengar
och utan (till ingen) kostnad vin och mjölk.
[Kom och få gratis det som annars brukar kosta.]