Avancerad sök

Sökresultat: 20

Kärnbibeln: (1)

Jes 53:5
Han blev genomborrad (sargad) [Ps 22:17] för våra överträdelser [vår öppna rebelliskhet mot Gud],
krossad (nedtyngd) för våra synder (missgärningar, skulder).
Straffet [som vi rättmätigt förtjänar] lades på honom
för att vi skulle få frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
och genom hans sår [sargade kropp]
är (blir) vi helade (läkta, friska) [har både kroppslig och själslig bot kommit till oss].

Interlinjär versionBETA: (1)

Jes 53:5
וְהוּא מְחֹלָל מִפְּשָׁעֵנוּ מְדֻכָּא מֵעֲוֹנֹתֵינוּ מוּסַר שְׁלוֹמֵנוּ עָלָיו וּבַחֲבֻרָתוֹ נִרְפָּא לָנוּ
och han genomborra från synd vår krossa från missgärning vår förmaning frid vår på honom och i blåmärke hans bota till oss [Vers slut]

Korsreferenser: (18)

4 Mos 6:27
Så ska de [prästerna] uttala (lägga) mitt namn över israeliterna och jag ska välsigna dem.
[På hebreiska lyder välsignelsen (JHVH uttalas aldrig utan byts ut till Adonaj):
jevarechecha Adonaj vejishmerecha
jaer Adonaj panav elecha vichuneka
jisa Adonaj panav elecha vejasem lecha shalom
Guds namn finns med i varje strof – han är källan till alla välsignelser. Den första raden består av tre hebreiska ord, den andra av fem, och den sista av sju. Även antal bokstäver ökar (15, 20, 25). Man kan se en symbolik i detta, som att välsignelsen ökar i styrka, men nummer har även en mer specifik betydelse i Bibeln:
Talet 3 är Guds och himmelens tal, något som är viktigt och bestående (Herren bevarar). Talet 5 står för nåd (Herren visar nåd). Talet 7 står för fulländning, fullkomlighet, förbund och den helige Ande (Herren ger frid). Totalt finns sex hebreiska verb och sex handlingar som hör ihop parvis:
välsigna (hebr. barach): ge välstånd på livets alla områden, böja knä, inympa. bevara (hebr. shamar): bevara, beskydda, vaka över, agera som en livvakt. lysa (hebr. or): vara eller bli ljus, lysa upp, skina, tända. visa (hebr. chanan): visa oförtjänt nåd, barmhärtighet, välvilja, favör – att böja sig ner i vänlighet till någon i en underordnad och svagare position. vända (hebr. nasa): att lyfta, bära, ta; översätts här vända. ge (hebr. shom): att lägga, sätta, placera, göra, ge, utse, ordinera, etablera, plantera. Eftersom ordet barach är en rot med flera betydelser kan man här i välsignelsen också läsa in att Gud själv böjer sina knän. Här finns en dubbelhet, Gud välsignar från himlen, men också som en knäböjande ödmjuk tjänare (Jes 52:13–53:12). Att ordet också betyder inympa, visar att den Herren välsignar inympar han samtidigt i det äkta olivträdet Israel. Det blir också en fin inramning och kiasm till betydelsen att plantera i verbet shom i vers 26. Se även 1 Mos 12:3; Rom 11:17–24.
Herren önskar välgång – han vakar och vill belysa vägen in i sin närvaro där han kan ge av sin nåd. Han är en god Fader som vill trösta sina barn och frikostigt dela med sig av sin ömma kärlek. Att Herren vill "lyfta" eller vända sitt ansikte, innebär att Gud vill dela sin innerliga gemenskap med varje människa. Här finns erbjudandet om förlåtelse, upprättelse, salighet och frid. Det hebreiska ordet för frid, shalom, innebär Guds välsignelse på alla områden, trygghet, vänskap och frid med Gud, sig själv och andra människor.]
4 Mos 6:27
Så ska de [prästerna] uttala (lägga) mitt namn över israeliterna och jag ska välsigna dem.
[På hebreiska lyder välsignelsen (JHVH uttalas aldrig utan byts ut till Adonaj):
jevarechecha Adonaj vejishmerecha
jaer Adonaj panav elecha vichuneka
jisa Adonaj panav elecha vejasem lecha shalom
Guds namn finns med i varje strof – han är källan till alla välsignelser. Den första raden består av tre hebreiska ord, den andra av fem, och den sista av sju. Även antal bokstäver ökar (15, 20, 25). Man kan se en symbolik i detta, som att välsignelsen ökar i styrka, men nummer har även en mer specifik betydelse i Bibeln:
Talet 3 är Guds och himmelens tal, något som är viktigt och bestående (Herren bevarar). Talet 5 står för nåd (Herren visar nåd). Talet 7 står för fulländning, fullkomlighet, förbund och den helige Ande (Herren ger frid). Totalt finns sex hebreiska verb och sex handlingar som hör ihop parvis:
välsigna (hebr. barach): ge välstånd på livets alla områden, böja knä, inympa. bevara (hebr. shamar): bevara, beskydda, vaka över, agera som en livvakt. lysa (hebr. or): vara eller bli ljus, lysa upp, skina, tända. visa (hebr. chanan): visa oförtjänt nåd, barmhärtighet, välvilja, favör – att böja sig ner i vänlighet till någon i en underordnad och svagare position. vända (hebr. nasa): att lyfta, bära, ta; översätts här vända. ge (hebr. shom): att lägga, sätta, placera, göra, ge, utse, ordinera, etablera, plantera. Eftersom ordet barach är en rot med flera betydelser kan man här i välsignelsen också läsa in att Gud själv böjer sina knän. Här finns en dubbelhet, Gud välsignar från himlen, men också som en knäböjande ödmjuk tjänare (Jes 52:13–53:12). Att ordet också betyder inympa, visar att den Herren välsignar inympar han samtidigt i det äkta olivträdet Israel. Det blir också en fin inramning och kiasm till betydelsen att plantera i verbet shom i vers 26. Se även 1 Mos 12:3; Rom 11:17–24.
Herren önskar välgång – han vakar och vill belysa vägen in i sin närvaro där han kan ge av sin nåd. Han är en god Fader som vill trösta sina barn och frikostigt dela med sig av sin ömma kärlek. Att Herren vill "lyfta" eller vända sitt ansikte, innebär att Gud vill dela sin innerliga gemenskap med varje människa. Här finns erbjudandet om förlåtelse, upprättelse, salighet och frid. Det hebreiska ordet för frid, shalom, innebär Guds välsignelse på alla områden, trygghet, vänskap och frid med Gud, sig själv och andra människor.]
Ps 69:27
[Nu ges orsaken till varför psalmisten ber som han ber. Här finns likheter med Job och den lidande tjänaren i Jes 53:3–5.]
För de förföljer honom som du har slagit
och de talar illa om (mild förbannelse) den som du har sårat.
Ps 69:27
[Nu ges orsaken till varför psalmisten ber som han ber. Här finns likheter med Job och den lidande tjänaren i Jes 53:3–5.]
För de förföljer honom som du har slagit
och de talar illa om (mild förbannelse) den som du har sårat.
Jes Introduktion
[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1–13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se Jes 6:1–3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37–40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10–12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1–3.
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1–12)
B Guds dom över nationerna (Jes 13–27)
C Verop (Jes 28–35)
D Det assyriska hotet (Jes 36–39)
C´ Herren står över avgudar (Jes 40–48)
B´ Tjänarens sånger (Jes 49–54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55–66)
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi (Jes 1–35)
Prosa (Jes 36–39)
Poesi (Jes 40–66)
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes Introduktion
[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1–13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se Jes 6:1–3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37–40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10–12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1–3.
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1–12)
B Guds dom över nationerna (Jes 13–27)
C Verop (Jes 28–35)
D Det assyriska hotet (Jes 36–39)
C´ Herren står över avgudar (Jes 40–48)
B´ Tjänarens sånger (Jes 49–54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55–66)
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi (Jes 1–35)
Prosa (Jes 36–39)
Poesi (Jes 40–66)
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes Introduktion
[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1–13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se Jes 6:1–3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37–40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10–12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1–3.
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1–12)
B Guds dom över nationerna (Jes 13–27)
C Verop (Jes 28–35)
D Det assyriska hotet (Jes 36–39)
C´ Herren står över avgudar (Jes 40–48)
B´ Tjänarens sånger (Jes 49–54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55–66)
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi (Jes 1–35)
Prosa (Jes 36–39)
Poesi (Jes 40–66)
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes Introduktion
[Jesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1–13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se Jes 6:1–3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37–40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10–12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1–3.
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1–12)
B Guds dom över nationerna (Jes 13–27)
C Verop (Jes 28–35)
D Det assyriska hotet (Jes 36–39)
C´ Herren står över avgudar (Jes 40–48)
B´ Tjänarens sånger (Jes 49–54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55–66)
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi (Jes 1–35)
Prosa (Jes 36–39)
Poesi (Jes 40–66)
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja]
Jes 50:6
Jag gav min rygg till dem som pryglade den,
mina kinder till dem som slet av mitt skägg,
jag gömde inte mitt ansikte från förnedring och spott.
[Detta är en profetia om Jesus, se Jes 53:5; Matt 26:67; 27:26; Mark 15:19; Luk 22:63. De pryglade hans rygg. Det står inte explicit att soldaterna ryckte av honom skägget, men vi vet från andra källor att det var vanligt i samband med den misshandel som Jesus utsattes för inför korsfästelsen. Maria känner först inte igen Jesus när hon möter den uppståndne, se Joh 20:14–16, det kan mycket väl bero på att hans ansikte vanställts av att skägget ryckts bort.]
Jes 50:6
Jag gav min rygg till dem som pryglade den,
mina kinder till dem som slet av mitt skägg,
jag gömde inte mitt ansikte från förnedring och spott.
[Detta är en profetia om Jesus, se Jes 53:5; Matt 26:67; 27:26; Mark 15:19; Luk 22:63. De pryglade hans rygg. Det står inte explicit att soldaterna ryckte av honom skägget, men vi vet från andra källor att det var vanligt i samband med den misshandel som Jesus utsattes för inför korsfästelsen. Maria känner först inte igen Jesus när hon möter den uppståndne, se Joh 20:14–16, det kan mycket väl bero på att hans ansikte vanställts av att skägget ryckts bort.]
Jes 52:13
[Följande stycke är fint strukturerad som en kiasm där den centrala delen finns i Jes 53:4–6.
A Gåtan – Herrens tjänare upphöjd men ändå förödmjukad, Jes 52:13–15
B Förklaring – Ett rotskott, vår reaktion, Jes 53:1–3
C Han tog all vår synd, Jes 53:4–6
B´ Förklaring – som ett lamm, deras handlande mot honom, Jes 53:7–9
A´ Lösningen på gåtan – försoning, Jes 53:10–12]

Se, min tjänare ska agera med stor vishet (utföra sitt uppdrag perfekt; ha framgång)!
Han ska bli upprest (upphöjd; bli upplyft som ett offer till Gud – hebr. jarom),
bli upplyft (lyfta upp och ta bort, förlåta synder, lida – hebr. nisa),
och bli högt uppsatt (få den högsta positionen, regera – hebr. gava).
[Jesus Messias är den lidande tjänaren som ska lyda Fadern och bara göra det han säger. Här används tre olika hebreiska ord som alla betyder att lyfta upp eller upphöja. Samtidigt har de tre orden ytterligare betydelser som lyfter fram att mitt i detta upphöjande ingår både att bli ett offer, att lida och att slutligen segra och bli den högste över allting annat.]
Jes 52:13
[Följande stycke är fint strukturerad som en kiasm där den centrala delen finns i Jes 53:4–6.
A Gåtan – Herrens tjänare upphöjd men ändå förödmjukad, Jes 52:13–15
B Förklaring – Ett rotskott, vår reaktion, Jes 53:1–3
C Han tog all vår synd, Jes 53:4–6
B´ Förklaring – som ett lamm, deras handlande mot honom, Jes 53:7–9
A´ Lösningen på gåtan – försoning, Jes 53:10–12]

Se, min tjänare ska agera med stor vishet (utföra sitt uppdrag perfekt; ha framgång)!
Han ska bli upprest (upphöjd; bli upplyft som ett offer till Gud – hebr. jarom),
bli upplyft (lyfta upp och ta bort, förlåta synder, lida – hebr. nisa),
och bli högt uppsatt (få den högsta positionen, regera – hebr. gava).
[Jesus Messias är den lidande tjänaren som ska lyda Fadern och bara göra det han säger. Här används tre olika hebreiska ord som alla betyder att lyfta upp eller upphöja. Samtidigt har de tre orden ytterligare betydelser som lyfter fram att mitt i detta upphöjande ingår både att bli ett offer, att lida och att slutligen segra och bli den högste över allting annat.]
Jes 52:13
[Följande stycke är fint strukturerad som en kiasm där den centrala delen finns i Jes 53:4–6.
A Gåtan – Herrens tjänare upphöjd men ändå förödmjukad, Jes 52:13–15
B Förklaring – Ett rotskott, vår reaktion, Jes 53:1–3
C Han tog all vår synd, Jes 53:4–6
B´ Förklaring – som ett lamm, deras handlande mot honom, Jes 53:7–9
A´ Lösningen på gåtan – försoning, Jes 53:10–12]

Se, min tjänare ska agera med stor vishet (utföra sitt uppdrag perfekt; ha framgång)!
Han ska bli upprest (upphöjd; bli upplyft som ett offer till Gud – hebr. jarom),
bli upplyft (lyfta upp och ta bort, förlåta synder, lida – hebr. nisa),
och bli högt uppsatt (få den högsta positionen, regera – hebr. gava).
[Jesus Messias är den lidande tjänaren som ska lyda Fadern och bara göra det han säger. Här används tre olika hebreiska ord som alla betyder att lyfta upp eller upphöja. Samtidigt har de tre orden ytterligare betydelser som lyfter fram att mitt i detta upphöjande ingår både att bli ett offer, att lida och att slutligen segra och bli den högste över allting annat.]
Jes 52:13
[Följande stycke är fint strukturerad som en kiasm där den centrala delen finns i Jes 53:4–6.
A Gåtan – Herrens tjänare upphöjd men ändå förödmjukad, Jes 52:13–15
B Förklaring – Ett rotskott, vår reaktion, Jes 53:1–3
C Han tog all vår synd, Jes 53:4–6
B´ Förklaring – som ett lamm, deras handlande mot honom, Jes 53:7–9
A´ Lösningen på gåtan – försoning, Jes 53:10–12]

Se, min tjänare ska agera med stor vishet (utföra sitt uppdrag perfekt; ha framgång)!
Han ska bli upprest (upphöjd; bli upplyft som ett offer till Gud – hebr. jarom),
bli upplyft (lyfta upp och ta bort, förlåta synder, lida – hebr. nisa),
och bli högt uppsatt (få den högsta positionen, regera – hebr. gava).
[Jesus Messias är den lidande tjänaren som ska lyda Fadern och bara göra det han säger. Här används tre olika hebreiska ord som alla betyder att lyfta upp eller upphöja. Samtidigt har de tre orden ytterligare betydelser som lyfter fram att mitt i detta upphöjande ingår både att bli ett offer, att lida och att slutligen segra och bli den högste över allting annat.]
Jes 53:12
Därför ska jag ge honom hans andel bland de mäktiga (som en kung) [i Gudsriket],
och han ska få vara med och dela bytet med de mäktiga –
för han var beredd att dö,
och blev räknad som en syndare (kriminell, brottsling),
när han bar (lyfte upp) mångas synd (skuld, straff),
och medlade för överträdarna (bad för syndarna) [Luk 23:34].
[Jesaja 53 – det förbjudna kapitlet
Ibland kallas Jesaja 53 för "det förbjudna kapitlet" eftersom det inte finns med i planen för sabbatens textläsning. På gudstjänsten under lördagsförmiddagen i synagogan läser man ett stycke från Moseböckerna (Torah-läsning) följt av ett avsnitt från profeterna (den sk. Haftarahläsningen). Detta är en tradition som funnits sedan länge. Torah-läsningen började under Esras tid medan Haftarah-läsningen kom till under mackabeertiden när grekerna förbjöd Torah-läsningen under några år. När Jesus i Matt 4:17 läser ett stycke från profeterna, är det just denna tradition som refereras till. Någon gång efter Jesu död och uppståndelse beslutades att utesluta detta stycke ur läsningen eftersom det orsakade "argumentation och stor förvirring". Idag läser man Jes 51:12–52:12 (48:e veckan – Shoftim) och veckan efter är det Jes 54:1–10 (49:e veckan – Ki Tetze), dvs man hoppar helt enkelt över Jes 52:13–53:12!
Mer om läsplaner inom judisk tradition]
Jes 53:12
Därför ska jag ge honom hans andel bland de mäktiga (som en kung) [i Gudsriket],
och han ska få vara med och dela bytet med de mäktiga –
för han var beredd att dö,
och blev räknad som en syndare (kriminell, brottsling),
när han bar (lyfte upp) mångas synd (skuld, straff),
och medlade för överträdarna (bad för syndarna) [Luk 23:34].
[Jesaja 53 – det förbjudna kapitlet
Ibland kallas Jesaja 53 för "det förbjudna kapitlet" eftersom det inte finns med i planen för sabbatens textläsning. På gudstjänsten under lördagsförmiddagen i synagogan läser man ett stycke från Moseböckerna (Torah-läsning) följt av ett avsnitt från profeterna (den sk. Haftarahläsningen). Detta är en tradition som funnits sedan länge. Torah-läsningen började under Esras tid medan Haftarah-läsningen kom till under mackabeertiden när grekerna förbjöd Torah-läsningen under några år. När Jesus i Matt 4:17 läser ett stycke från profeterna, är det just denna tradition som refereras till. Någon gång efter Jesu död och uppståndelse beslutades att utesluta detta stycke ur läsningen eftersom det orsakade "argumentation och stor förvirring". Idag läser man Jes 51:12–52:12 (48:e veckan – Shoftim) och veckan efter är det Jes 54:1–10 (49:e veckan – Ki Tetze), dvs man hoppar helt enkelt över Jes 52:13–53:12!
Mer om läsplaner inom judisk tradition]
1 Kor 15:3
Jag gav er (förmedlade, hjälpte er att förstå) det viktigaste först [trons grunder], det jag själv personligen hade fått ta emot:
Att den Smorde (Messias, Kristus) dog för våra synder,
precis som Skrifterna förutsade. [Jesaja skrev om detta 700 år innan Jesus föddes, se Jes 53:3–6.]
1 Kor 15:3
Jag gav er (förmedlade, hjälpte er att förstå) det viktigaste först [trons grunder], det jag själv personligen hade fått ta emot:
Att den Smorde (Messias, Kristus) dog för våra synder,
precis som Skrifterna förutsade. [Jesaja skrev om detta 700 år innan Jesus föddes, se Jes 53:3–6.]