Avancerad sök

Sökresultat: 18

Kärnbibeln: (1)

Jak 1:2
Se det som den största (all; ren) glädje, mina syskon (bröder och systrar i tron), när ni råkar hamna i (skulle falla in i och omges av – gr. peripipto) olika slags prövningar (frestelser – gr. peirasmois) [problem, svårigheter]. [Primärt syftar Jakob på förföljelse på grund av tron, se Jak 2:6; 1 Pet 4:12–16. Här låg en frestelse att tröttna och ge upp sin tro.]

Interlinjär versionBETA: (1)

Jak 1:2
Πᾶσαν χαρὰν ἡγήσασθε, ἀδελφοί μου, ὅταν πειρασμοῖς περιπέσητε ποικίλοις,
alla sorter glädje anse, bror syskon av mig, när prövning råka ut för olika,

Korsreferenser: (16)

Ps 34:20
Många är de svårigheter (problem, elakheter, bedrövelser) den rättfärdige får möta,
men Herren (Jahve) räddar (befriar; rycker bort) honom ur dem alla.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Det hebreiska ordet för "många" börjar på Resh vilket förstärker insikten om att den rättfärdige måste gå igenom mycket lidande, men att Herren också ser allt och kommer med sin fullständiga frälsning, se Joh 16:33; Jak 1:2–4, 12; Rom 8:28; Fil 4:13.]
Ps 34:20
Många är de svårigheter (problem, elakheter, bedrövelser) den rättfärdige får möta,
men Herren (Jahve) räddar (befriar; rycker bort) honom ur dem alla.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Det hebreiska ordet för "många" börjar på Resh vilket förstärker insikten om att den rättfärdige måste gå igenom mycket lidande, men att Herren också ser allt och kommer med sin fullständiga frälsning, se Joh 16:33; Jak 1:2–4, 12; Rom 8:28; Fil 4:13.]
Ps 119:67
Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet),
men nu följer (lyder) jag ditt löftesord (hebr. imrah).
[Ödmjukad (hebr. anah) återkommer också i vers 71a och ramar in vers 68–70. Här i vers 67 är det vanliga hebreiska formen qal, medan i vers 71 är det pual – den passiva formen. Något eller någon har ödmjukat psalmisten, om det är Gud eller de stolta framgår inte, men bakom allt detta står en god Gud som gör gott, se även Matt 6:13; Jak 1:2–3.]
Ps 119:67
Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet),
men nu följer (lyder) jag ditt löftesord (hebr. imrah).
[Ödmjukad (hebr. anah) återkommer också i vers 71a och ramar in vers 68–70. Här i vers 67 är det vanliga hebreiska formen qal, medan i vers 71 är det pual – den passiva formen. Något eller någon har ödmjukat psalmisten, om det är Gud eller de stolta framgår inte, men bakom allt detta står en god Gud som gör gott, se även Matt 6:13; Jak 1:2–3.]
Ords 24:10
Om du förlorar modet (blir tyst, drar dig tillbaka) på nödens dag [då du blir trängd och möter svårigheter]
så är din styrka svag.
[Då var det inte så mycket med din styrka från början. Det som prövar styrka är motgångar, då visar det sig hur stark en person egentligen är, se Jak 1:2.]
Ords 24:10
Om du förlorar modet (blir tyst, drar dig tillbaka) på nödens dag [då du blir trängd och möter svårigheter]
så är din styrka svag.
[Då var det inte så mycket med din styrka från början. Det som prövar styrka är motgångar, då visar det sig hur stark en person egentligen är, se Jak 1:2.]
1 Kor 10:13
Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av), utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut.
[Grekiskans peirasmos betyder både prövning och frestelse. Den nyansskillnad vi har i det svenska språket, finns inte i grekiskan, se även Matt 6:13; Jak 1:2. Under prövningar kan man frestas att lämna Gud. Även köttet, den mänskliga syndiga naturen, har en fallenhet att locka människan bort från Gud, något Satan utnyttjar. Gud prövar, men frestar inte, se 1 Mos 22:1; Job 1:12; Matt 4:1; Jak 1:13; 4:7. Det grekiska ordet för utväg är ekbasis. Det förekommer bara här och i Heb 13:7, där det översätts med "resultat". Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. Samtidigt med frestelsen/prövningen finns alltid en specifik utväg för ett gott slutresultat, se Rom 8:28.]
1 Kor 10:13
Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av), utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut.
[Grekiskans peirasmos betyder både prövning och frestelse. Den nyansskillnad vi har i det svenska språket, finns inte i grekiskan, se även Matt 6:13; Jak 1:2. Under prövningar kan man frestas att lämna Gud. Även köttet, den mänskliga syndiga naturen, har en fallenhet att locka människan bort från Gud, något Satan utnyttjar. Gud prövar, men frestar inte, se 1 Mos 22:1; Job 1:12; Matt 4:1; Jak 1:13; 4:7. Det grekiska ordet för utväg är ekbasis. Det förekommer bara här och i Heb 13:7, där det översätts med "resultat". Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. Samtidigt med frestelsen/prövningen finns alltid en specifik utväg för ett gott slutresultat, se Rom 8:28.]
Heb 12:6
för den Herren älskar fostrar (disciplinerar, tuktar) han,
han pryglar (straffar, agar) ju var (varje) son som han tar emot [välkomnar nära sitt hjärta och har kär].
[Citat från Ords 3:11–12, se även Job 5:17; Ps 89:31–33; Ps 118:18; Ords 15:10; Jak 1:2.]
Heb 12:6
för den Herren älskar fostrar (disciplinerar, tuktar) han,
han pryglar (straffar, agar) ju var (varje) son som han tar emot [välkomnar nära sitt hjärta och har kär].
[Citat från Ords 3:11–12, se även Job 5:17; Ps 89:31–33; Ps 118:18; Ords 15:10; Jak 1:2.]
Jak Introduktion
[Introduktion: I detta brev ges en fin balans mellan tro och gärningar. Ordet tro används 15 gånger och gärningar 16 gånger. Ett trettiotal liknelser från naturen används för att beskriva andliga sanningar. Detta brev, som är bland de första som skickades runt i församlingarna, betonar en kristendom som berör sin omvärld. Det är ett praktiskt brev som tar upp obekväma ämnen som att kontrollera sitt tal, rikedomens fara och att kristendomen måste praktiseras för att vara verklig tro.
Struktur:
Även om Jakob (Jesu halvbror) inte var en troende under Jesu liv, måste han ha lyssnat på honom. Det finns många citat från Jesus, särskilt från Bergspredikan:
Jak 1:2Matt 5:10–12
Jak 1:4Matt 5:48
Jak 1:5Matt 7:7–12
Jak 1:22Matt 7:21–27
Jak 4:11–12Matt 7:1–5
Jak 5:1–3Matt 6:19–21
Skrivet: Omkring år 45 e.Kr.
Till: Tolv stammar i förskingringen, judar bosatta utanför sitt hemland runt omkring i Romarriket.
Från: Okänd plats, troligtvis Jerusalem.
Författare: Jakob, Jesu äldsta halvbror, se Gal 1:19.
Detta är det enda brevet i NT från Jakob. Namnet var ett populärt judiskt namn, två av de tolv apostlarna hette Jakob. Eftersom Johannes bror Jakob dödades ganska tidigt kan han inte ha skrivit detta brev, se Apg 12:1–2. Allt pekar på att det är Jesu äldste halvbror Jakob som är författaren, se Matt 13:55. Han behöver inte förklara vem han är, han var välkänd bland de första troende. Jesus växte upp i en stor familj med fyra bröder, som nämns vid namn, och minst två systrar, se Matt 13:55–56. Maria födde först Jesus, som kom till på ett övernaturligt sätt, se Luk 1:35; Matt 1:18–20. Efter detta fick hon flera barn där Josef var far, se Matt 1:24–25. Sönerna hette Jakob, Josef, Simon och Judas, som också skrev ett brev – Judas brev. Utifrån ordningen de räknas upp var Jakob den äldste och Judas den yngste. Ingen av syskonen trodde på Jesus när han verkade på jorden, se Joh 7:5, men efter hans död och uppståndelse förändrades detta. En bidragande orsak kan vara att Jesus visade sig för Jakob, se 1 Kor 15:7. I det övre rummet fanns alla Jesu bröder med, se Apg 1:14. Jakob omnämns som den ledande i församlingen i Jerusalem, se Gal 2:9; Apg 12:17. Enligt Josefus lät översteprästen stena honom till döds i Jerusalem 62 e.Kr.]
Jak Introduktion
[Introduktion: I detta brev ges en fin balans mellan tro och gärningar. Ordet tro används 15 gånger och gärningar 16 gånger. Ett trettiotal liknelser från naturen används för att beskriva andliga sanningar. Detta brev, som är bland de första som skickades runt i församlingarna, betonar en kristendom som berör sin omvärld. Det är ett praktiskt brev som tar upp obekväma ämnen som att kontrollera sitt tal, rikedomens fara och att kristendomen måste praktiseras för att vara verklig tro.
Struktur:
Även om Jakob (Jesu halvbror) inte var en troende under Jesu liv, måste han ha lyssnat på honom. Det finns många citat från Jesus, särskilt från Bergspredikan:
Jak 1:2Matt 5:10–12
Jak 1:4Matt 5:48
Jak 1:5Matt 7:7–12
Jak 1:22Matt 7:21–27
Jak 4:11–12Matt 7:1–5
Jak 5:1–3Matt 6:19–21
Skrivet: Omkring år 45 e.Kr.
Till: Tolv stammar i förskingringen, judar bosatta utanför sitt hemland runt omkring i Romarriket.
Från: Okänd plats, troligtvis Jerusalem.
Författare: Jakob, Jesu äldsta halvbror, se Gal 1:19.
Detta är det enda brevet i NT från Jakob. Namnet var ett populärt judiskt namn, två av de tolv apostlarna hette Jakob. Eftersom Johannes bror Jakob dödades ganska tidigt kan han inte ha skrivit detta brev, se Apg 12:1–2. Allt pekar på att det är Jesu äldste halvbror Jakob som är författaren, se Matt 13:55. Han behöver inte förklara vem han är, han var välkänd bland de första troende. Jesus växte upp i en stor familj med fyra bröder, som nämns vid namn, och minst två systrar, se Matt 13:55–56. Maria födde först Jesus, som kom till på ett övernaturligt sätt, se Luk 1:35; Matt 1:18–20. Efter detta fick hon flera barn där Josef var far, se Matt 1:24–25. Sönerna hette Jakob, Josef, Simon och Judas, som också skrev ett brev – Judas brev. Utifrån ordningen de räknas upp var Jakob den äldste och Judas den yngste. Ingen av syskonen trodde på Jesus när han verkade på jorden, se Joh 7:5, men efter hans död och uppståndelse förändrades detta. En bidragande orsak kan vara att Jesus visade sig för Jakob, se 1 Kor 15:7. I det övre rummet fanns alla Jesu bröder med, se Apg 1:14. Jakob omnämns som den ledande i församlingen i Jerusalem, se Gal 2:9; Apg 12:17. Enligt Josefus lät översteprästen stena honom till döds i Jerusalem 62 e.Kr.]
Jak 1:12
Salig (lycklig, välsignad, avundsvärd) är den man som uthärdar [håller ut och inte vacklar under] prövningen (frestelsen), för när han har bestått provet [visat sig vara genuin och äkta] ska han få livets segerkrans [det eviga livet] som han [Herren] har lovat dem som älskar honom.
[Även Bergspredikan börjar med välsignelser, se Matt 5:3–12. Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Bönen har en viktig roll både innan ("för oss inte in i frestelse", se Matt 6:13) och under prövningen/frestelsen, se Jak 1:2.]
Jak 1:12
Salig (lycklig, välsignad, avundsvärd) är den man som uthärdar [håller ut och inte vacklar under] prövningen (frestelsen), för när han har bestått provet [visat sig vara genuin och äkta] ska han få livets segerkrans [det eviga livet] som han [Herren] har lovat dem som älskar honom.
[Även Bergspredikan börjar med välsignelser, se Matt 5:3–12. Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Bönen har en viktig roll både innan ("för oss inte in i frestelse", se Matt 6:13) och under prövningen/frestelsen, se Jak 1:2.]
Jak 5:12
[Detta avslutande stycke hör tematiskt ihop med det inledande stycket i Jak 1:1–16. Nyckelord som knyter ihop dessa sektioner är "död" och "vilseledd" som bara återfinns i Jak 1:15–16; 5:19–20. Det första stycket avslutas med en varning för att bli vilseledd, och det sista stycket avslutas med en uppmaning om att föra tillbaka den som blivit vilseledd, se Jak 1:16; 5:19.]
Framför allt, mina syskon (bröder och systrar i tron):
svär ingen ed,
varken vid himlen eller vid jorden
eller vid något annat.
Låt ert ja vara [ett okomplicerat] ja
och ert nej vara [ett okomplicerat] nej,
så drabbas ni inte av domen.
Jak 5:12
[Detta avslutande stycke hör tematiskt ihop med det inledande stycket i Jak 1:1–16. Nyckelord som knyter ihop dessa sektioner är "död" och "vilseledd" som bara återfinns i Jak 1:15–16; 5:19–20. Det första stycket avslutas med en varning för att bli vilseledd, och det sista stycket avslutas med en uppmaning om att föra tillbaka den som blivit vilseledd, se Jak 1:16; 5:19.]
Framför allt, mina syskon (bröder och systrar i tron):
svär ingen ed,
varken vid himlen eller vid jorden
eller vid något annat.
Låt ert ja vara [ett okomplicerat] ja
och ert nej vara [ett okomplicerat] nej,
så drabbas ni inte av domen.