Dom 17[Domarboken avslutas med två fristående berättelser ( och ). Båda inleds på samma sätt: "Och det hände" (hebr. vajehi), se . I varje berättelse finns ett konstaterande: "På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt." ( och ). Den första delen upprepas också i och och är en inramning av hela denna moraliskt mörka period i Israels historia. Här förstår vi att det inte är en jordisk kung som åsyftas, folket hade ratat Herren som sin kung, se . Ingen kronologisk tidsordning ges, men några iakttagelser kan göras:
I den första berättelsen i kapitel 17-18 finns detaljer som knyter an till den sjunde domaren Simson (1100 silver, se ; och hans hemstad Tsora, se ; ). Simson är själva crescendot på det förräderi som daniterna påbörjat tidigare när de övergett Josuas uppdrag och flyttat norrut. Händelsen utspelar sig troligtvis innan Simson är domare.
I den andra berättelsen i kapitel 19-21 är den enda person som namnges prästen Pinchas, vars far är Elazar som var samtida med Josua (; ). Detta kopplar berättelsen till tiden just efter intåget i landet.
Även i ett kiastiskt mönster, som ofta finns i denna bok, skulle det vara naturligt att berättelsen stegar sig tillbaka i tiden på detta sätt, med först en berättelse som ger bakgrunden till Simson, och sedan tiden just vid intåget på Josuas tid.]
Dom 17[Domarboken avslutas med två fristående berättelser ( och ). Båda inleds på samma sätt: "Och det hände" (hebr. vajehi), se . I varje berättelse finns ett konstaterande: "På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt." ( och ). Den första delen upprepas också i och och är en inramning av hela denna moraliskt mörka period i Israels historia. Här förstår vi att det inte är en jordisk kung som åsyftas, folket hade ratat Herren som sin kung, se . Ingen kronologisk tidsordning ges, men några iakttagelser kan göras:
I den första berättelsen i kapitel 17-18 finns detaljer som knyter an till den sjunde domaren Simson (1100 silver, se ; och hans hemstad Tsora, se ; ). Simson är själva crescendot på det förräderi som daniterna påbörjat tidigare när de övergett Josuas uppdrag och flyttat norrut. Händelsen utspelar sig troligtvis innan Simson är domare.
I den andra berättelsen i kapitel 19-21 är den enda person som namnges prästen Pinchas, vars far är Elazar som var samtida med Josua (; ). Detta kopplar berättelsen till tiden just efter intåget i landet.
Även i ett kiastiskt mönster, som ofta finns i denna bok, skulle det vara naturligt att berättelsen stegar sig tillbaka i tiden på detta sätt, med först en berättelse som ger bakgrunden till Simson, och sedan tiden just vid intåget på Josuas tid.]
Dom 17[Domarboken avslutas med två fristående berättelser ( och ). Båda inleds på samma sätt: "Och det hände" (hebr. vajehi), se . I varje berättelse finns ett konstaterande: "På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt." ( och ). Den första delen upprepas också i och och är en inramning av hela denna moraliskt mörka period i Israels historia. Här förstår vi att det inte är en jordisk kung som åsyftas, folket hade ratat Herren som sin kung, se . Ingen kronologisk tidsordning ges, men några iakttagelser kan göras:
I den första berättelsen i kapitel 17-18 finns detaljer som knyter an till den sjunde domaren Simson (1100 silver, se ; och hans hemstad Tsora, se ; ). Simson är själva crescendot på det förräderi som daniterna påbörjat tidigare när de övergett Josuas uppdrag och flyttat norrut. Händelsen utspelar sig troligtvis innan Simson är domare.
I den andra berättelsen i kapitel 19-21 är den enda person som namnges prästen Pinchas, vars far är Elazar som var samtida med Josua (; ). Detta kopplar berättelsen till tiden just efter intåget i landet.
Även i ett kiastiskt mönster, som ofta finns i denna bok, skulle det vara naturligt att berättelsen stegar sig tillbaka i tiden på detta sätt, med först en berättelse som ger bakgrunden till Simson, och sedan tiden just vid intåget på Josuas tid.]
Dom 17[Domarboken avslutas med två fristående berättelser ( och ). Båda inleds på samma sätt: "Och det hände" (hebr. vajehi), se . I varje berättelse finns ett konstaterande: "På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt." ( och ). Den första delen upprepas också i och och är en inramning av hela denna moraliskt mörka period i Israels historia. Här förstår vi att det inte är en jordisk kung som åsyftas, folket hade ratat Herren som sin kung, se . Ingen kronologisk tidsordning ges, men några iakttagelser kan göras:
I den första berättelsen i kapitel 17-18 finns detaljer som knyter an till den sjunde domaren Simson (1100 silver, se ; och hans hemstad Tsora, se ; ). Simson är själva crescendot på det förräderi som daniterna påbörjat tidigare när de övergett Josuas uppdrag och flyttat norrut. Händelsen utspelar sig troligtvis innan Simson är domare.
I den andra berättelsen i kapitel 19-21 är den enda person som namnges prästen Pinchas, vars far är Elazar som var samtida med Josua (; ). Detta kopplar berättelsen till tiden just efter intåget i landet.
Även i ett kiastiskt mönster, som ofta finns i denna bok, skulle det vara naturligt att berättelsen stegar sig tillbaka i tiden på detta sätt, med först en berättelse som ger bakgrunden till Simson, och sedan tiden just vid intåget på Josuas tid.]
Dom 18:1[Följande fras återkommer fyra gånger i avslutningen av Domarboken, se ; ; .]
I dessa dagar fanns det ingen kung i Israel. Och i dessa dagar sökte daniterna [fortfarande] efter ett arv [ett eget landområde] åt sig att bo i, eftersom inget tillfallit dem till denna dag som ett arv bland Israels stammar.
[Mose har tidigare välsignat Dan och tilldelat deras stam området i Bashan som ligger i Golan norr om Naftali stam, se . Under Josuas ledning hade Dans stam fått området väster om Jerusalem ut mot Medelhavet mellan Efraim och Benjamin, se . Dock verkar daniterna inte nöjda med sin tilldelning (området är för "snävt", se ) och man vill ha det nordliga området Mose nämner i sin välsignelse hellre än den lott de fick av Josua. I detta kapitel beskrivs hur daniterna erövrar den norra staden Lajish som sedan får namnet Dan.] Dom 18:1[Följande fras återkommer fyra gånger i avslutningen av Domarboken, se ; ; .]
I dessa dagar fanns det ingen kung i Israel. Och i dessa dagar sökte daniterna [fortfarande] efter ett arv [ett eget landområde] åt sig att bo i, eftersom inget tillfallit dem till denna dag som ett arv bland Israels stammar.
[Mose har tidigare välsignat Dan och tilldelat deras stam området i Bashan som ligger i Golan norr om Naftali stam, se . Under Josuas ledning hade Dans stam fått området väster om Jerusalem ut mot Medelhavet mellan Efraim och Benjamin, se . Dock verkar daniterna inte nöjda med sin tilldelning (området är för "snävt", se ) och man vill ha det nordliga området Mose nämner i sin välsignelse hellre än den lott de fick av Josua. I detta kapitel beskrivs hur daniterna erövrar den norra staden Lajish som sedan får namnet Dan.]
