Avancerad sök

Sökresultat: 10

Kärnbibeln: (1)

Dan 4:12
men lämna kvar stubben med dess rötter i jorden.
[Även om trädet huggs ner finns den livgivande roten kvar. Detta är en exakt beskrivning på vad som kommer att ske med Nebukadnessar då han blir galen och förlorar sitt rike, men återfår det när han kommit till besinning igen. Att drömmen handlar om en person blir också helt tydligt. Trädet och stubben beskrivs från och med nu som en människa med ett hjärta och i termerna honom och han.]
Bunden med kedjor av järn och brons,
omgiven av markens gräs:
Låt honom bli fuktad av himmelens dagg.
Låt hans lott vara med djuren bland markens gröda.

Interlinjär versionBETA: (1)

Dan 4:12
בְּרַם עִקַּר שָׁרְשׁוֹהִי בְּאַרְעָא שְׁבֻקוּ וּבֶאֱסוּר דִּי פַרְזֶל וּנְחָשׁ בְּדִתְאָא דִּי בָרָא וּבְטַל שְׁמַיָּא יִצְטַבַּע וְעִם חֵיוְתָא חֲלָקֵהּ בַּעֲשַׂב אַרְעָא
ändå stubbe rot hans i jord [best. form] lämna och i fängelse som järn och koppar i gräs [best. form] som marken [best. form] och i dagg himlar [best. form] fukta och med djur [best. form] del hans i grönska jord [best. form] [Vers slut]

Korsreferenser: (6)

Jer 10:11
[Här skiftar språket till arameiska.] Så ska ni säga dem:
Gudar [dessa avgudar]
som himlar
och jord
inte gjort (aram. la´avadu), [ska]
tillintetgöras (aram. je´vadul)
från jorden
och från under himlarna
dessa. [Det är den enda arameiska versen i hela Jeremia vilket gör att den står ut (arameisk text förekommer bara i 269 verser i GT, se Esra 4:8–6:18; 7:12–26; Dan 2:4–7:28). Denna vers är den centrala och klimax i kontrasten mellan Herren och avgudar i vers 2–16. Gud är den levande guden (vers 10) som skapat jorden och himlarna (vers 12), inga avgudar. Efter de tre inledande arameiska orden: "Så ska ni säga dem", följer tio ord som är strukturerad i en kiasm. Centralt finns även en arameisk ordlek med verben gjort/tillintetgöras som är snarlika i arameiskan. Detta förstärker hur dessa avgudar som inte har gjort någonting helt kommer att försvinna. Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna, se även 2 Mos 17:14; 5 Mos 9:14.]
Jer 10:11
[Här skiftar språket till arameiska.] Så ska ni säga dem:
Gudar [dessa avgudar]
som himlar
och jord
inte gjort (aram. la´avadu), [ska]
tillintetgöras (aram. je´vadul)
från jorden
och från under himlarna
dessa. [Det är den enda arameiska versen i hela Jeremia vilket gör att den står ut (arameisk text förekommer bara i 269 verser i GT, se Esra 4:8–6:18; 7:12–26; Dan 2:4–7:28). Denna vers är den centrala och klimax i kontrasten mellan Herren och avgudar i vers 2–16. Gud är den levande guden (vers 10) som skapat jorden och himlarna (vers 12), inga avgudar. Efter de tre inledande arameiska orden: "Så ska ni säga dem", följer tio ord som är strukturerad i en kiasm. Centralt finns även en arameisk ordlek med verben gjort/tillintetgöras som är snarlika i arameiskan. Detta förstärker hur dessa avgudar som inte har gjort någonting helt kommer att försvinna. Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna, se även 2 Mos 17:14; 5 Mos 9:14.]
Hes 31:6
Alla himlarnas fåglar
bygger sina bon i dess grenar
och alla fältets djur
leder in sina ungar under dess grenar
och i dess skugga
vistas alla stora folkslag.
[Människor i ett rike liknas vid fåglar och djur, se Hes 17:23; Dan 4:12–21; Matt 13:32.]
Hes 31:6
Alla himlarnas fåglar
bygger sina bon i dess grenar
och alla fältets djur
leder in sina ungar under dess grenar
och i dess skugga
vistas alla stora folkslag.
[Människor i ett rike liknas vid fåglar och djur, se Hes 17:23; Dan 4:12–21; Matt 13:32.]
Matt 13:33
Han berättade en annan liknelse för dem: "Himmelriket (himlarnas kungarike) är som jästen (surdegen) som en kvinna gömmer (blandar – gr. ekgrupto) i tre mått (gr. saton – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] tills dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen]."
[Det finns flera olika tolkningar av dessa två liknelser. Den första och uppenbara är att Guds rike växer, både som ett senapsfrö och som en deg. Ser man till sammanhanget så är dessa två liknelser inbäddade mellan liknelsen om "ogräset och vetet" och dess förklaring. Huvudtemat i den liknelsen är att det finns ett falskt vete som tillåts växa parallellt med det äkta. Det finns alltså människor som kallar sig kristna men inte är det. Jesus säger i vers 41 att i tidsålderns slut ska änglar samla och föra bort alla ur hans rike som är stötestenar (som gör så att andra dras in i synd) och lever i laglöshet.
I ljuset av den förklaringen och att ordet "träd" används om senapsbusken, kan senapsfröet stå för en falsk oproportionerlig tillväxt. De yttre delarna av trädet långt från stammen blir t.o.m. hem för fåglar som tar bort Guds ord från människor, se vers 4. Detta kan symbolisera yttre attacker mot Gudsriket. I Hesekiel och Daniel finns liknelser där fåglarna i trädet beskriver människor i ett rike, se Hes 17:23; 31:6; Dan 4:12–21. Appliceras den tolkningen blir den konsekvent med att både goda och onda människor sås in i riket, se vers 38.
Surdeg är genom hela Bibeln en bild på falska läror och i så fall förutsäger Jesus att det kan smyga sig in villoläror som sprider ondska inifrån. Jesus varnar för fariséernas och saddukéernas surdeg som är deras felaktiga lära, se Matt 16:6–12. Fariséerna levde inte som de lärde och saddukéerna var en privilegierad välbärgad elit som hade missförstått både Skrifterna och Guds kraft, se Luk 12:1 och Matt 22:29. Tre mått mjöl för tankarna till 1 Mos 18:6 där just en kvinna, Sarah, bakar bröd av tre mått mjöl inför Herrens besök hos Abraham. Genom både den judiska och den kristna historien står det osyrade brödet för äkta gemenskap med Gud. Inför den judiska påsken städar man ur all jäst ur husen, se 2 Mos 12:15, och i den kristna nattvarden har brödet en central betydelse. Att då den som är ansvarig för att baka brödet "gömmer" in jäst som förstör gemenskapen med Gud är allvarligt.]
Matt 13:33
Han berättade en annan liknelse för dem: "Himmelriket (himlarnas kungarike) är som jästen (surdegen) som en kvinna gömmer (blandar – gr. ekgrupto) i tre mått (gr. saton – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] tills dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen]."
[Det finns flera olika tolkningar av dessa två liknelser. Den första och uppenbara är att Guds rike växer, både som ett senapsfrö och som en deg. Ser man till sammanhanget så är dessa två liknelser inbäddade mellan liknelsen om "ogräset och vetet" och dess förklaring. Huvudtemat i den liknelsen är att det finns ett falskt vete som tillåts växa parallellt med det äkta. Det finns alltså människor som kallar sig kristna men inte är det. Jesus säger i vers 41 att i tidsålderns slut ska änglar samla och föra bort alla ur hans rike som är stötestenar (som gör så att andra dras in i synd) och lever i laglöshet.
I ljuset av den förklaringen och att ordet "träd" används om senapsbusken, kan senapsfröet stå för en falsk oproportionerlig tillväxt. De yttre delarna av trädet långt från stammen blir t.o.m. hem för fåglar som tar bort Guds ord från människor, se vers 4. Detta kan symbolisera yttre attacker mot Gudsriket. I Hesekiel och Daniel finns liknelser där fåglarna i trädet beskriver människor i ett rike, se Hes 17:23; 31:6; Dan 4:12–21. Appliceras den tolkningen blir den konsekvent med att både goda och onda människor sås in i riket, se vers 38.
Surdeg är genom hela Bibeln en bild på falska läror och i så fall förutsäger Jesus att det kan smyga sig in villoläror som sprider ondska inifrån. Jesus varnar för fariséernas och saddukéernas surdeg som är deras felaktiga lära, se Matt 16:6–12. Fariséerna levde inte som de lärde och saddukéerna var en privilegierad välbärgad elit som hade missförstått både Skrifterna och Guds kraft, se Luk 12:1 och Matt 22:29. Tre mått mjöl för tankarna till 1 Mos 18:6 där just en kvinna, Sarah, bakar bröd av tre mått mjöl inför Herrens besök hos Abraham. Genom både den judiska och den kristna historien står det osyrade brödet för äkta gemenskap med Gud. Inför den judiska påsken städar man ur all jäst ur husen, se 2 Mos 12:15, och i den kristna nattvarden har brödet en central betydelse. Att då den som är ansvarig för att baka brödet "gömmer" in jäst som förstör gemenskapen med Gud är allvarligt.]