Hab Introduktion[Habackuk är den åttonde av de tolv mindre profeterna. Namnet Habackuk (hebr. Chavaqoq) delar rot med det hebreiska ordet för att omfamna. Det förekommer bara här i hela GT. Därför vet vi inte så mycket om vad namnet egentligen betyder. Han var verksam i Sydriket, Juda och Benjamins område. Man vet inte säkert när Habackuk levde men många placerar honom i slutet på det assyriska rikets dagar.
Det som är lite unikt med Habackuk är att han inte profeterar särskilt mycket till folket om vad Gud säger. Istället går han till Gud med folkets frågor. Hur kan Gud tillåta att ondskan inte verkar få någon bestraffning? Guds svar är att det finns en gudomlig plan för historien som både har dömt och ska döma all ondska men under tiden får den rättfärdige leva av tro, se .
Struktur: Denna bok innehåller tre delar. En dialog med Gud, ett antal gliringar till Israels tidigare förtryckare och en avslutande begäran om att Herren ska omstörta och fälla all ondska och orättvisa i hela världen. Boken följer också ett kiastiskt mönster:
A Introduktion ()
B Habackuks första klagan – hur länge? ()
C Herrens första svar – jag sänder en armé från Babylon ()
D Habackuks andra klagan – hur kan du använda ett ogudaktigt folk? ()
E Vänta, de orättfärdiga kommer att straffas – den rättfärdige lever av tro ()
D´ Herrens andra svar – fem verop över de ogudaktiga ()
C´ Herrens sista svar – jag kommer att ta hand om Babylon ()
B´ Habackuks respons på den första klagan – jag vill vänta på Herren ()
A´ Psalmens beskrivning
Skrivet: 640-609 f.Kr.
Berör tidsperioden: 640-609 f.Kr.
Författare: Habackuk
Citeras:
citeras i
citeras i
citeras i ; ;
Relaterade böcker:
Sefanja
Jeremia
Kanske även:
Hesekiel
Daniel]
Hab Introduktion[Habackuk är den åttonde av de tolv mindre profeterna. Namnet Habackuk (hebr. Chavaqoq) delar rot med det hebreiska ordet för att omfamna. Det förekommer bara här i hela GT. Därför vet vi inte så mycket om vad namnet egentligen betyder. Han var verksam i Sydriket, Juda och Benjamins område. Man vet inte säkert när Habackuk levde men många placerar honom i slutet på det assyriska rikets dagar.
Det som är lite unikt med Habackuk är att han inte profeterar särskilt mycket till folket om vad Gud säger. Istället går han till Gud med folkets frågor. Hur kan Gud tillåta att ondskan inte verkar få någon bestraffning? Guds svar är att det finns en gudomlig plan för historien som både har dömt och ska döma all ondska men under tiden får den rättfärdige leva av tro, se .
Struktur: Denna bok innehåller tre delar. En dialog med Gud, ett antal gliringar till Israels tidigare förtryckare och en avslutande begäran om att Herren ska omstörta och fälla all ondska och orättvisa i hela världen. Boken följer också ett kiastiskt mönster:
A Introduktion ()
B Habackuks första klagan – hur länge? ()
C Herrens första svar – jag sänder en armé från Babylon ()
D Habackuks andra klagan – hur kan du använda ett ogudaktigt folk? ()
E Vänta, de orättfärdiga kommer att straffas – den rättfärdige lever av tro ()
D´ Herrens andra svar – fem verop över de ogudaktiga ()
C´ Herrens sista svar – jag kommer att ta hand om Babylon ()
B´ Habackuks respons på den första klagan – jag vill vänta på Herren ()
A´ Psalmens beskrivning
Skrivet: 640-609 f.Kr.
Berör tidsperioden: 640-609 f.Kr.
Författare: Habackuk
Citeras:
citeras i
citeras i
citeras i ; ;
Relaterade böcker:
Sefanja
Jeremia
Kanske även:
Hesekiel
Daniel]
Apg 1:8Men ni ska få
(ta emot) kraft
(styrka, förmåga) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen
både i
Jerusalem [staden där de nu befann sig] och i hela
Judéen och
Samarien [de närliggande regionerna] –
ända till jordens yttersta gräns."
[Versen ger både en sammanfattande arbetsbeskrivning av missionsuppdraget och utgör en summering av hela bokens struktur och innehåll.
Jerusalem ligger i Judéen, den södra regionen av Israel som hade en stor judisk befolkning. Hur de vittnade där beskrivs i . Norr om Jerusalem ligger regionen Samarien. Här bodde de illa ansedda samarierna, ett folk med blandad etnisk bakgrund som judarna inte ville kännas vid. Hur apostlarna vittnade i båda dessa områden beskrivs i . Hur de vittnade i hela den då kända världen beskrivs i . Två världsbilder flyter här samman – den judiska och den grekisk-romerska. För juden var Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom var romarens centrum. Lukas inleder sitt evangelium med förordningen som utgår från kejsaren i Rom, se . Här i hans andra skrift, Apostlagärningarna, läser vi om den uppståndne Herrens befallningar som utgår från Jerusalem, se .
Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i , där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr- och västerut. Enligt judarnas synsätt var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter. Kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se . Jesu löfte både här och i missionsbefallningen (; ) visar att uppdraget gäller än och involverar alla som är hans lärjungar även idag: att med hjälp av den kraft Anden ger, och med utgångspunkt från vår egen plats – "vårt Jerusalem" – föra ut budskapet om frälsning till alla folk utöver hela vår jord.] Apg 1:8Men ni ska få
(ta emot) kraft
(styrka, förmåga) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen
både i
Jerusalem [staden där de nu befann sig] och i hela
Judéen och
Samarien [de närliggande regionerna] –
ända till jordens yttersta gräns."
[Versen ger både en sammanfattande arbetsbeskrivning av missionsuppdraget och utgör en summering av hela bokens struktur och innehåll.
Jerusalem ligger i Judéen, den södra regionen av Israel som hade en stor judisk befolkning. Hur de vittnade där beskrivs i . Norr om Jerusalem ligger regionen Samarien. Här bodde de illa ansedda samarierna, ett folk med blandad etnisk bakgrund som judarna inte ville kännas vid. Hur apostlarna vittnade i båda dessa områden beskrivs i . Hur de vittnade i hela den då kända världen beskrivs i . Två världsbilder flyter här samman – den judiska och den grekisk-romerska. För juden var Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom var romarens centrum. Lukas inleder sitt evangelium med förordningen som utgår från kejsaren i Rom, se . Här i hans andra skrift, Apostlagärningarna, läser vi om den uppståndne Herrens befallningar som utgår från Jerusalem, se .
Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i , där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr- och västerut. Enligt judarnas synsätt var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter. Kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se . Jesu löfte både här och i missionsbefallningen (; ) visar att uppdraget gäller än och involverar alla som är hans lärjungar även idag: att med hjälp av den kraft Anden ger, och med utgångspunkt från vår egen plats – "vårt Jerusalem" – föra ut budskapet om frälsning till alla folk utöver hela vår jord.] 2 Tim 3:11mina förföljelser
och lidanden,
som de i
Antiokia [, där Paulus och Barnabas fördrevs från staden],
Ikonium [, där de var nära att bli stenade, men hann fly från staden] och
Lystra [, där Paulus blev stenad och släpades ut ur staden till synes död].
Vilka förföljelser har jag inte fått utstå,
men Herren har räddat mig ur dem alla.
[Syftar på .] 2 Tim 3:11mina förföljelser
och lidanden,
som de i
Antiokia [, där Paulus och Barnabas fördrevs från staden],
Ikonium [, där de var nära att bli stenade, men hann fly från staden] och
Lystra [, där Paulus blev stenad och släpades ut ur staden till synes död].
Vilka förföljelser har jag inte fått utstå,
men Herren har räddat mig ur dem alla.
[Syftar på .]
