Referenser (22 st)
[Kapitel 6 avslutades med hur templet till sist invigs 516 f.Kr. av den första gruppen som återvände från exilen. Kapitel 7 tar vid 58 år senare (458 f.Kr.), se . Serubbabel hade lett den första gruppen, och nu 80 år senare leder Esra den andra gruppen tillbaka. Så småningom kommer Nehemja leda den tredje gruppen (444 f.Kr.), se .]
Nu, efter allt detta, under Persiens kung Artachshastas (Artaxerxes I) regering kom Esra, son till Seraja, son till Asarja (hebr. Azarjah), son till Chilkija,
Denne Esra kom upp från Babylon. Han var skriftkunnig i Moses undervisning (hebr. ) som Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), hade gett. Kungen garanterade honom allt han bad om, eftersom Herren (Jahveh) hans Guds (Elohims) hand var över honom.
För Esra hade helhjärtat beslutat sig för (hade satt sitt hjärta till att) söka och utforska Herrens (Jahvehs) undervisning (hebr. Torah), för att efterleva den och undervisa om dess stadgar och föreskrifter i Israel.
Nu är detta en kopia av brevet som kung Artachshasta (Artaxerxes I) gav till prästen Esra, den skriftlärde, en lärare i frågor som angår Herrens (Jahvehs) budord och hans stadgar för Israel.
[ är på arameiska:]
" [Från:] Artachshaste (Artaxerxes I), kungarnas kung [en dåtida populär titel – beskriver styre över många folk],
till prästen Esra, lärare i himlarnas Guds påbud (aram. dat).
Jag, kung Artachshaste (Artaxerxes I), utfärdar nu en befallning till alla skattmästare i landet på andra sidan floden: Allt som prästen Esra, lärare i himlarnas Guds påbud, begär av er, det ska noggrant göras och ges,
Och du, Esra, ska efter den vishet du fått av Gud utse domare och lagkloka som ska skipa rätt bland allt folket i landet på andra sidan floden, alla dem som känner din Guds påbud. Om någon inte känner dem ska ni lära honom dem.
Medan Esra bad och bekände, grät och kastade sig ner (raklång med ansiktet mot marken) framför Guds (Elohims) hus, samlades en mycket stor skara av israeliter, män, kvinnor och barn, omkring honom. Också folket grät mycket bittert.
Och Shechanja, son till Jechiel, en av Elams söner, svarade och sa till Esra: "Vi har varit trolösa mot vår Gud (Elohim) och har gift oss med främmande kvinnor från folket i landet. Likväl finns det ändå hopp (hebr. miqveh) för Israel i denna sak. [Messias är Israels hopp om rening och frälsning, se ; .]
Då reste sig Esra upp och tog ledarna för prästerna, leviterna och hela Israel och lät dem svära en ed i enlighet med detta ord. De svor denna ed.
Sedan reste sig Esra upp från platsen framför Guds hus och gick in i kammaren som tillhörde Jehochanan, son till Eljashiv, och när han kom dit in åt han inget bröd och drack inget vatten, för han sörjde på grund av trolösheten hos de landsflyktiga.
Och Esra, prästen, stod upp och sa till dem: "Ni har varit trolösa (brutit tron) och gift er med främmande kvinnor för att utöka Israels skuld.
Och de fördrivnas söner gjorde så. Och Esra, prästen, tillsammans med utvalda ledare i varje släkt (ordagrant "fädernas huvuden till fädernas hus"), var och en av dem avskild med sitt namn, satte sig ner den första dagen i den 10:e månaden [tevet – dec/jan] och granskade ärendet.
Allt folket samlades som en man på den öppna platsen framför Vattenporten. De talade till Esra, den skriftlärde, att han skulle ta fram boken (skriftrullen) med Moses undervisning, som Herren (Jahveh) hade fastställt för Israel.
Då kom prästen Esra med undervisningen [de fem Moseböckerna – hebr. Torah] till de samlade, till män och kvinnor och alla som kunde förstå vad de hörde. [Även barn, se .] Det var den första dagen i 7:e månaden [tishri; 8:e oktober 445 f.Kr.].
Esra, den skriftlärde, stod på en upphöjd plattform av trä [] som de hade tillverkat för ändamålet. [Denna plattform (ordagrant: torn av trä) måste ha varit så pass stor så Esra och hans 13 medhjälpare fick plats att stå där.] Bredvid honom stod [6 personer:] Mattitja och Shema och Ananja och Orija och Hilkia (hebr. Chilqijaho) och Maaseja vid hans högra hand, och vid hans vänstra hand stod [7 personer:] Pedaja och Mishael och Malkkija och Chashum och Chashbaddana, Sakarja och Meshullam.
Esra öppnade boken (skriftrullen – hebr. sefer) i hela folkets åsyn, eftersom han stod ovanför folket, och när han öppnade den reste sig hela folket upp. [Att ställa sig var ett sätt att visa respekt, se .]
Esra välsignade Herren (Jahveh), den store Guden (Elohim), och hela folket svarade "Amen, amen" medan de lyfte upp sina händer och de böjde sina huvuden och föll ner inför Herren (Jahveh) med sina ansikten mot marken.
Ståthållaren Nehemja och den skriftlärde prästen Esra och leviterna som undervisade folket sa till allt folket: "Denna dag är helgad åt Herren er Gud. Sörj inte, gråt inte." Allt folket grät nämligen när de hörde undervisningens (Torahs) ord.
Den andra dagen [9:e oktober 445 f.Kr.] samlades huvudmännen för hela folkets familjer med prästerna och leviterna hos Esra, den skriftlärde, för att studera (få insikt och förståelse) orden i undervisningen (hebr. Torah). []
Dessa levde i Jojakims, Jeshuas sons, Josadaks sons, tid och i ståthållaren Nehemjas och prästen Esras, den skriftlärdes, tid.
och hans bröder Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel och Juda samt Hanani med gudsmannen Davids musikinstrument. Esra, den skriftlärde, gick framför dem.
