Referenser (171 st)
Medan han vandrade längs med
Galileiska sjön, fick han se två bröder,
Simon som
[senare också] kallas
Petrus och hans bror Andreas, fiska med ett kastnät i sjön.
[Denna typ av cirkulära kastnät, med en radie på omkring sex meter, kastades ut från stranden eller från en båt. När nätet sjunkit snörptes det ihop undertill och fångade fisken.][Följande händelse utspelar sig en lördag, efter gudstjänsten i synagogan, se . Jesus hade sin bas i Petrus hus i Kapernaum under sin verksamma tid i Galileen. I huset bodde även Petrus fru, hans svärmor och hans bror Andreas. Petrus hustru följde med på hans senare resor, se . Det hebreiska namnet på Kapernaum är Kfar Nachum. Det är samma namn som profeten Nahum. Betydelsen är "Nahums by" eller mer ordagrant "tröstens by".] När Jesus kom in i
Petrus hus, fick han se
Petrus svärmor ligga till sängs i feber.
[Troligtvis led hon av malaria, se Lukas mer detaljerade beskrivning i .] Detta är namnen på de tolv apostlarna:
först Simon, som kallas Petrus,
och Andreas, hans bror,
[sedan] Jakob, Sebedeus son,
och Johannes, hans bror,
Petrus svarade honom och sa: "Herre, om det är du, befall mig att komma till dig på vattnet."
Han sa: "Kom!"
Petrus steg ur båten och började gå på vattnet, och kom emot Jesus.
Petrus tog till orda och sa till honom: "Förklara denna liknelse för oss." [Vad är det som orenar en människa, i .]
Simon Petrus svarade och sa: "Du är den Smorde (Messias, Kristus), den levande Gudens Son."
Då svarade Jesus honom: "Salig (lycklig, välsignad) är du, Simon, Jonas son. Kött och blod (någon människa) har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.
Jag säger dig, du är
Petrus [gr. Petros – en liten sten], och på denna klippa
[gr. Petra – en stor massiv klippa, precis som den strax utanför Caesarea Filippi] ska jag bygga min församling, och dödsrikets
(Hades) portar ska inte stå emot den.
[Det är troligt att Jesus pekar på den klippa som de står intill, och på ett praktiskt sätt illustrerar att församlingen är som en stad på ett berg, , högt över all ondska. Området här vid foten av berget Hermon har ofta förknippats med ockult verksamhet. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. kallar området "ormens plats". Den verkliga fienden och kampen blir snart tydlig här när Satan försöker influera Petrus att tillrättavisa Jesus och hindra hans lidande, död och uppståndelse, se .]Då tog Petrus honom avsides (för att samtala privat). Han tillrättavisade Jesus skarpt och sa: "Må Gud bevara dig, Herre! Detta får inte hända dig."
Men Jesus vände sig om [mot och inom hörhåll för lärjungarna, se ] och sa till Petrus: "Gå bort (bakom mig, ur min åsyn), Satan [titel på djävulen som ordagrant betyder motståndare eller åklagare]. Du är ett hinder för mig (en stötesten, du vill få mig på fall), för du tänker inte Guds tankar utan mänskliga tankar (du har inte Guds perspektiv)."
Sex dagar senare tog Jesus med sig
Petrus, Jakob och hans bror Johannes upp på ett högt berg där de kunde vara för sig själva
(i enskildhet).
[Enligt tradition är det berget Tabor, men det är mer troligt att det är berget Hermon i närheten av Caesarea Filippi, som är den senaste platsen som Jesus besökte, se . Det är troligt att Matteus knyter an till hur Mose gick upp på berget Sinai och efter sex dagar fick se Gud, se . Jesus är den andre Mose som det talas om i och den som fullbordar Mose kallelse.]Då började Petrus tala, och sa till Jesus: "Det är underbart (gott, ärofyllt) att få vara här! Om du vill så ska jag göra tre hyddor. En åt dig, en åt Mose och en åt Elia."
[I står det också att "Petrus inte visste vad han sa." Det är möjligt att han anknyter till lövhyddohögtiden, sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se . Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se t.ex. , , , .]
När de hade återvänt till
Kapernaum kom de som tog upp tempelskatten fram till
Petrus och frågade: "Betalar inte er lärare någon tempelskatt?"
[Det fanns tre typer av skatter: Lokal skatt/tull för varor, det romerska rikets inkomstskatt och den judiska tempelskatten. Utöver detta gav man också tionde och offer. Tempelskatten var under andra templets tid en halv shekel, vilket motsvarade två drachmer som var grekernas grundläggande myntenhet. Värdet motsvarade två dagslöner. Det var en frivillig årlig gåva för att täcka omkostnaderna kring tempeltjänsten, se . Sista betalningsdagen var i slutet på mars, och gällde alla män mellan 20 och 50 år. Att bara Petrus och Jesus betalar denna skatt, kan antyda att de övriga lärjungarna var under 20 år. Det var inte ovanligt att man redan vid 13 års ålder började följa en rabbin.]Han svarade: "Jo." När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Kräver de jordiska kungarna tull och skatt av sina söner eller av andra?"
Petrus svarade: "Av andra." Jesus sa till Petrus: "Sönerna går alltså fria.
Då kom Petrus fram till honom och sa: "Herre, hur många gånger kan min broder synda mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som upp till sju gånger?"
[Enligt den rabbinska traditionen som baserades på , räckte det att förlåta någon tre gånger. Den fjärde gången någon gjorde samma fel mot dig behövde du inte förlåta, eftersom omvändelsen inte ansågs vara genuin. Petrus föreslog nu mer än det dubbla. Talet sju står också för fulländning.]
Då svarade Petrus och sa: "Se, vi har lämnat allt för att följa dig [i motsats till den rike unge mannen, se ], vad kommer vi att få?"
[Lärjungarna och Petrus som deras talesman, se , går emot Jesu ord.] Petrus svarade honom: "Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger) för din skull, så ska då jag aldrig komma på fall."
Petrus [som bara var några timmar från att förneka Jesus] svarade honom: "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig." Samma sak sa också alla de andra lärjungarna.
Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner [Jakob och Johannes]. Jesus började känna sorg (bedrövelse) och en enorm tyngd kom över honom (det starkaste grekiska ordet för psykisk press).
När han kom tillbaka till lärjungarna [Petrus, Jakob och Johannes] och fann dem sovande, sa han till Petrus: "Så ni orkade inte ens hålla er vakna en timme med mig?
Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens innergård. Där satte han sig bland tjänarna [både husets tjänare och tempelvakter som nyss varit med och gripit Jesus] för att se slutet.
[Även Johannes var i Kaifas hus. Det var han som hade talat med tjänsteflickan som vaktade porten som då släppt in Petrus, se .]
[Matteus målar upp två händelser som sker parallellt. Samtidigt som Jesus förhörs inne i ett av rummen av de högsta judiska ledarna och bekänner sig som Guds Son, får Petrus några enkla frågor av en ringa tjänsteflicka, och han förnekar Jesus.] Petrus satt ute på gården
[och värmde sig vid en eld tillsammans med husets tjänare och tempelvakter, se ]. En av tjänsteflickorna kom fram till honom och sa: "Du var också med Jesus från
Galileen."
En stund senare
[en timme, se ] kom de som stod där
[vid porten] fram till
Petrus och sa: "Visst är du också en av dem. Det hörs på dialekten
(talet)."
[Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.]Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt [i ]: "Innan en [enda] tupp gal ska du ha förnekat mig tre gånger", och han gick ut och grät bittert.
När han gick utmed
Galileiska sjön fick han se
Simon [som senare kallas Petrus, se ] och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare.
[Ordet "kasta sina nät" beskriver hur de i full aktivitet kastar näten först på ena sidan och sedan på andra. I Lukas mer detaljerade skildring beskrivs också hur de fiskat hela natten utan något resultat, se . Kanske försökte de få någon fångst genom att fiska längs med stranden efter den misslyckade natten.][IKapernaum bodde Petrus, hans fru, hans svärmor och hans bror Andreas, se . Jesus bodde också här under sin verksamma tid i Galileen. Petrus hustru följde med på hans senare resor, se .] På en gång lämnade Jesus synagogan och gick till
Simons och Andreas hus, tillsammans med
[bröderna] Jakob och Johannes.
[Enligt judisk sed intogs huvudmålet på sabbaten mitt på dagen, direkt efter gudstjänsten.] Simons svärmor hade insjuknat och låg ned i feber [troligtvis malaria, se ], och på en gång berättade de det för Jesus.
Simon och de som var med honom [vaknade senare och] letade efter honom (jagade honom som ett villebråd),
Simon, som han gav namnet Petrus,
Jesus lät ingen mer än Petrus, Jakob och hans bror Johannes följa med honom.
Han frågade dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?"
Då svarade Petrus: "Du är den Smorde (Messias, Kristus)."
Rakt på sak (öppet, så det inte kunde missförstås) talade han om detta. Då tog Petrus honom avsides och började tillrättavisa honom strängt.
Men Jesus vände sig om [och vände Petrus ryggen], och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus och sa: "Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."
Sex dagar efter detta tog Jesus med sig
Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg, ensamma i avskildhet.
[Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Caesarea Filippi i norr, se , och efteråt nämns det att de är i Galileen, se . De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galileen som man kan nå på fyra dagar från Caesarea Filippi.] Hans yttre förvandlades inför dem,
Petrus svarade [trots att ingen frågat honom, han avbröt deras konversation] och sa till Jesus: "Mästare, det är gott (underbart) för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor [han syftade antagligen på de hyddor som man byggde under firandet av lövhyddohögtiden], en för dig, en för Mose och en för Elia."
Då började Petrus tala: "Men vi då, vi har lämnat allt [gett upp arbete och karriärer] och följt dig?"
Petrus kom ihåg vad som skett och sa till honom: "Rabbi, titta! Fikonträdet som du förbannade är [redan] förtorkat."
[Trädet hade dött direkt när Jesus talade till det i , men det tog viss tid för "bönesvaret" att bli helt manifesterat.]
[Jesus går till Olivberget som ligger en och en halv kilometer öster om Jerusalem. Därifrån kunde man se ut över hela Jerusalem och templet som de nyss lämnat.] När Jesus sedan satt på
Olivberget mitt emot templet, frågade
Petrus, Jakob, Johannes och Andreas honom enskilt:
Petrus svarade honom: "Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger), så ska då jag aldrig göra det!"
Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och började bäva (en plötslig våg av fruktan mötte honom) och en enorm tyngd kom över honom (det starkaste grekiska ordet för psykisk press).
När han kom tillbaka [till Petrus, Jakob och Johannes en timma senare] och fann att de sov sa han till Petrus: "Simon, sover du? Orkade du inte ens hålla dig vaken en timme?
Petrus följde efter på avstånd ända till översteprästens innergård. [Även lärjungen Johannes var med och det var han som ordnade så att Petrus kunde komma in genom porten, se .] Där satte han sig bland tjänarna [både husets tjänare och tempelvakter som nyss varit med och gripit Jesus] och värmde sig vid elden.
Medan Petrus befann sig nere på den öppna gårdsplanen kom en av översteprästens tjänsteflickor dit.
När hon fick se Petrus sitta där och värma sig tittade hon noga på honom och sa: "Du var också med den där nasarén, Jesus."
Petrus förnekade det på nytt
(upprepade gånger).
En stund senare
[en timme, se ] kom de som stod där
[vid porten] fram till
Petrus och sa: "Visst är du också en av dem, du är ju från Galileen!"
[Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja, se .] Omedelbart efter detta gol en tupp för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger förneka mig." Han bröt ihop under högljudd gråt [och gick ut, se ].
Men gå och säg till hans lärjungar och
[särskilt] Petrus: 'Jesus går före er till
Galileen, där ska ni få se honom, precis som han har sagt till er.' "
[Petrus hade förnekat Jesus och avsagt sig lärjungaskapet, se . Nu får han en särskild hälsning och uppmuntran att få möta den uppståndne Jesus.][I Kapernaum bodde Petrus, hans fru, hans svärmor och hans bror Andreas, se . Jesus bodde också här under sin verksamma tid i Galileen. Simon Petrus var gift och Paulus nämner att Petrus hustru följde med på hans senare resor, se .] Jesus stod upp
[lämnade stolen där han suttit och undervisat] och gick in i
Simons
[Petrus] hus.
Simons svärmor låg i hög feber
(febertoppar), och de bad honom om hjälp för hennes skull.
[Beskrivningen med höga febertoppar (gr. puretos megas) stämmer bra in på symtomen för malaria. Som läkare () är Lukas noga med att ge utförliga beskrivningar av sjukdomar (Matteus och Markus skriver inte "hög feber", utan bara "feber", se ; ). Fiskebyn Kapernaum, med dess närhet till stillastående vatten, var en plats där denna pest kunde smitta via myggor. Arkeologiska analyser av benrester från gravar i området påvisar effekterna av denna typ av infektioner. Även fynd av amuletter med inskriptioner för att skydda sig mot dessa febersjukdomar, bekräftar att sjukdomen var fruktad vid den här tiden.] Han klev i en av båtarna, den som tillhörde Simon [som senare även kallades Petrus] och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och fortsatte att undervisa folket från båten.
När han hade slutat tala, sa han till Simon: "Lägg ut på djupt vatten och sänk ner era nät för fångst där."
Då svarade Simon: "Mästare, vi har arbetat hårt hela natten utan att ha fått något, men eftersom du säger det så ska jag sänka ner näten."
När Simon Petrus såg detta föll han ned vid Jesu knän och sa: "Gå bort från mig, Herre, för jag är en syndig människa."
så även [lika mållösa var] Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som var kompanjoner till Simon.
Jesus sa till Simon: "Var inte rädd, från och med nu ska du fånga (skona, befria) människor." [Ordet "fånga" betyder ordagrant att fånga levande, rädda och skona liv. Den som "fångas" av Jesus får ett nytt verkligt liv. Ordet används bara här och i . Där används det om människor som hålls fångade i djävulens snara. Både Petrus och djävulen fångar människor, men Jesu tjänare "fångar" för att befria och djävulen för att binda till att göra hans vilja.]
Simon, som han också gav namnet Petrus,
och hans bror Andreas,
och Jakob,
och Johannes,
och Filippus,
och Bartolomeus [även kallad Natanael],
Jesus [stannade och] frågade: "Vem var det som rörde vid mig?"
[Flera av dem omkring honom svarade förmodligen: "Det var inte jag."] När alla förnekade det, sa Petrus: "Mästare (gr. epistates), [vem rörde inte vid dig,] folkmassan är omkring dig och trycker på från alla sidor."
När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far [Jairus] och mor.
Då frågade han dem: "Men vem säger ni att jag är?"
Petrus svarade: "Du är den Smorde (Messias, Kristus)."
Omkring åtta dagar efter att Jesus sagt detta
[att han skulle komma i härlighet och att några av dem skulle få se Guds rike med sina ögon, se ] tog han med sig
Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be.
[Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Caesarea Filippi i norr, , och efteråt nämns det att de är i Galileen, . De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galileen som man kan nå på fyra dagar från Caesarea Filippi.][Det är antagligen natt nu eftersom de var där till nästa dag, se .] Petrus och de andra sov tungt (var nedtyngda av sömn), men när de vaknade upp (skakat av sig tröttheten) såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom.
När männen var på väg att skiljas från honom sa Petrus till Jesus: "Mästare, det är ljuvligt för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sa.
[Även om denna händelse förmodligen äger rum på våren gör Petrus kopplingar till lövhyddohögtiden, sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se . Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se t.ex. , , , .]
Då frågade Petrus: "Herre, talar du om oss [de tolv lärjungarna] i den här liknelsen, eller om alla?"
[Jesus undervisar om den glädje som väntar de tjänare som är klädda för tjänst, har sina lampor brinnande och inte slumrar när Herren kommer tillbaka, se . Petrus undrar vem han talar om. Jesus svarar genom att ställa en retorisk fråga, där Petrus, lärjungarna och alla som agerar på det sättet identifieras med en vis förvaltare. I parallellstället är svaret tydligt att inte bara lärjungarna ska vaka utan "alla ska vaka". Alla kommer att hållas ansvariga utifrån sin kunskap vilket är slutsatsen i .]
Då sa Petrus: "Se, vi har lämnat allt som var vårt för att följa dig." [I motsats till den rike unge mannen, se .]
Jesus skickade i väg Petrus och Johannes och sa: "Gå och förbered så vi kan äta påskmåltiden."
[Jesus vänder sig nu till Simon Petrus och kallar honom vid hans gamla namn, inte bara en gång utan två. Petrus skulle snart inte vara fast som en klippa, som namnet Petrus betyder.]
"Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få sålla er [alla mina lärjungar] som vete. [På samma sätt som vetet sållades från agnarna genom att kraftigt skakas i sållet, ville djävulen rubba lärjungarnas tro. I detta ligger en anspelning på Jobs historia, se ; .]
Jesus svarade: "Jag säger dig Petrus, innan tuppen gal i dag [i gryningen], har du tre gånger förnekat att du [ens] känner mig."
Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. [Han fördes till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året, se .] Petrus följde efter på avstånd. [Johannes följde också med. Eftersom hans familj var bekanta med översteprästen, pratade han med tjänstekvinnan vid porten, som då också släppte in Petrus, se .]
[Nätterna på våren i Israel kan bli kalla, särskilt i Jerusalem som ligger högt över havet.] Mitt på gården tände de en eld och satte sig ner tillsammans, och
Petrus satte sig bland dem.
Kort därefter fick en annan [annan är i maskulin form] se honom och sa: "Du är också en av dem."
Men Petrus svarade: "Nej, det är jag inte."
Men Petrus svarade [med sin tydliga dialekt]: "Jag vet inte vad du pratar om!" I samma ögonblick, medan han talade, gol tuppen.
Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Han kom ihåg Herrens ord, hur han sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger."
Han gick ut och grät bittert.
Men Petrus [och Johannes, se ] steg upp och sprang till graven. När han lutade sig in (böjde sig ner och tittade in), såg han bara linnebindlarna [men ingen kropp]. Han gick i väg, fylld av förundran över vad som hade hänt.
som sa: "Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon [Petrus]!"
En av de två som hade hört vad Johannes [Döparen] sagt och följde Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.
Han sökte och fann först sin egen bror Simon och sa till honom: "Vi har funnit (upptäckt efter att ha sökt, börjat erfara) Messias."
Det [hebreiska] ordet [Messias är en titel som] betyder "den Smorde" (Kristus).
[Det hebreiska Mashiach och det grekiska Christos, translittererat till Kristus, har samma betydelse. Johannes har för vana att förklara ord, namn och judiska begrepp. I nästa vers är det betydelsen av Petrus namn, se även ; ; ; ; .]
Andreas tog sedan Simon [Petrus] till Jesus.
Medan Jesus tittade på (in i, direkt på) honom sa han: "Du är Simon, Johannes son, du ska heta Kefas" – det [arameiska] namnet betyder Petrus [en liten sten].
Filippus var från
(född i) Betsaida, från samma stad som Andreas och
Petrus.
En av Jesu lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sa till honom:
Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord [gr. rhema – plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande].
Så kommer han [fram] till Simon Petrus, som säger till honom: "Herre, tvättar du mina fötter?"
Petrus säger [då] till honom: "Aldrig någonsin, inte ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade honom: "Om jag inte skulle tvätta dig har du ingen del i (med) mig."
Petrus säger [då] till honom: "Herre, [tvätta] inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet."
Så Simon Petrus gav ett tecken (gestikulerade, nickade) till honom att han skulle fråga Jesus vem det var han talade om.
Simon Petrus frågade honom: "Herre, vart går du?"
Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu, men du ska följa mig senare." [Jesus förutsäger att Petrus också ska dö martyrdöden.]
Petrus sa till honom: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag vill lägga ner (kommer att ge) mitt liv för dig."
Då drog Simon Petrus ett kort svärd som han hade, och högg till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. [Läkaren Lukas beskriver hur Jesus helar honom i .]
Då sa Jesus till Petrus: "Stoppa tillbaka svärdet i skidan! Skulle inte jag dricka den bägare (kalk) som min Fader har gett mig?"
Simon Petrus och en annan lärjunge [Johannes ödmjuka sätt att inkludera sig själv] följde efter Jesus. Den lärjungen var känd av översteprästen och gick tillsammans med Jesus in till översteprästens gård [en gårdsplan utan tak, med murar runt omkring].
Men Petrus stod utanför intill porten. Den andre lärjungen som var känd av översteprästen gick ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten, och släppte in Petrus.
Tjänsteflickan [13-20 år] som vaktade porten sa till Petrus: "Visst är du en av den där mannens lärjungar, eller hur?"
Han svarade: "Nej, det är jag inte."
Tjänarna [som arbetade i huset] och vakterna (tempelvakterna) stod och värmde sig vid kolelden de gjort upp, eftersom det var kallt. Petrus var också tillsammans med dem och värmde sig.
Under tiden stod Simon Petrus och värmde sig. Då sa de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?"
Han förnekade det och sa: "Det är jag inte."
En av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus huggit av örat på, sa: "Såg jag inte (med egna ögon) dig tillsammans med honom i trädgården?"
Petrus nekade igen, och i samma ögonblick gol en tupp.
Då sprang hon därifrån till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med), och sa till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."
Petrus och den andre lärjungen gick ut och begav sig mot graven.
De sprang tillsammans, men den andre lärjungen [Johannes] sprang fortare än Petrus och kom fram till graven först.
Sedan, efter honom, kom Petrus, och han gick in i graven och såg (granskade noga) linnedukarna som låg där.
Följande
[sju] personer var samlade:
Simon Petrus,
Tomas, som kallades tvillingen
(gr. Didymus),
Natanael, från
Kana i
Galileen,
Sebedeus söner
[Jakob och Johannes] och två andra av Jesu lärjungar.
[De två andra lärjungarna som inte namnges kan ha varit Andreas och Filippus. De nämns tillsammans i och .]Simon Petrus sa till dem: "Jag ger mig ut och fiskar."
De svarade: "Vi följer med dig." Så de gick ut och steg i ett skepp (gr. ploion), men den natten fångade de ingenting.
Den lärjunge som Jesus osjälviskt älskade [syftar på Johannes] sa till Petrus: "Det är Herren!" När Petrus hörde detta knöt han om sig ytterrocken (överklädnaden, en fiskares kappa), för han hade inget på sig under den [han knöt troligen fast rocken i midjan för att lättare kunna röra sig i vattnet] och kastade sig i sjön [och vadade springande mot land].
Då steg Simon Petrus i båten och drog upp nätet på land, och det var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Trots att det var så många hade nätet inte gått sönder.
[Två olika ord för fisk används i och . Stora fiskar är grekiska ichthys med förstärkningen mega för att beskriva att de är extra stora. Småfiskar är grekiska opsarion som beskriver en mindre fisk, se också och . Tidigare användes också samma ord om de två småfiskarna vid matundret med 5000, se . Lärjungarna uppmanas ta med några av dessa nyfångade småfiskar till kolelden. Genom tiderna har många olika symboliska tolkningar gjorts på talet 153. Jerome (en av kyrkofäderna på 300-talet e.Kr.) antog att det var antal språk i världen. Andra förslag är att det handlar om antal folkslag i världen eller fiskarter som då fanns i Gennesarets sjö. Bibeltexten ger ingen förklaring, men poängen verkar vara att visa att det var en ovanligt stor fångst och att nätet trots detta inte hade brustit. Johannes, som var med, kanske var den som räknade fisken, tar med antalet i sin ögonvittnesskildring av händelsen. Han nämner även antalet stenkrukor i Kana, se , som har viss symbolisk tolkning. Det kan noteras att talvärdet 153 återfinns i namnet Betsalel, den förste personen som omnämns bli fylld med Guds Ande (). Även hebr. haPesach (påsken) () och frasen "Jag är Gud" hebr. Ani Elohim har detta talvärde.]
[Jesus vill upprätta Petrus att bli den ledare och klippa för församlingen som han var kallad till att vara. Två olika grekiska ord för älskar används i dialogen mellan Jesus och Petrus i , och . Jesus börjar med att använda ordet agape – som står för den högsta formen av osjälvisk, utgivande kärlek, medan Petrus svarar med fileo – som mer beskriver en vänskapsrelation. Dessa ord kan användas synonymt i grekiskan. Kan ordvalet i en grekisk text ha någon betydelse i ett samtal som troligtvis skedde på arameiska? Det som talar för att nyanserna ändå spelar roll är att Johannes, som var med där vid elden, även tar med en annan skillnad. Petrus replik "du vet allt" ändras till det mer personliga "du känner allt" i hans tredje svar. Grekiska ginosko används i stället för oidas. Huvudpoängen är dock att Petrus tre gånger får bekänna Jesus som han förnekat tre gånger, se ; .]
När de nu ätit sa Jesus till Simon Petrus:
"Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek] mer än dessa?"
[Det måste ha smärtat Petrus att Jesus nu tilltalar honom "Simon", det namn han hade innan han blev en lärjunge. Även tillägget "Johannes son" pekar på hans liv före kallelsen. Det var ju Jesus som hade gett honom namnet Petrus, se ; .
"Dessa" kan syfta på fiskarna och fiskaryrket som Petrus gått tillbaka till, eller de andra lärjungarna. Petrus hade tidigare jämfört sig med dem och sagt att han inte skulle svika Jesus även om de andra gjorde det, se . Oavsett vad "dessa" syftar på så ställs Simon inför ett val att välja Jesus över allt annat.]
Han svarade honom:
"Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sa till honom:
"Fortsätt föda (ge mat åt) mina lamm!"
Jesus frågade honom en andra gång:
"Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek]?"
[Jesus använder "älskar" ännu en gång, kanske för att ge Simon ännu en chans att säga "Ja, jag älskar dig"?]
Han svarade honom:
"Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sa till honom:
"Fortsätt vara en herde för (ta hand om, vakta) mina får!"
[Petrus svarar på samma sätt igen att han håller av Jesus. I svarade Jesus att Petrus skulle "föda lamm", nu befordras Petrus till att vara en herde och ta hand om vuxna får.]
Jesus frågade honom en tredje gång:
"Simon, Johannes son, håller du av (har ett starkt vänskapsband med) mig?"
[Den tredje gången väljer Jesus det svagare uttrycket "håller du av mig". Jesus går ner på Petrus nivå och möter honom där. Frågan som Jesus verkar ställa är: "Håller du åtminstone av mig?"]
Petrus blev bedrövad (ledsen och sårad) för att han frågade honom en tredje gång, "håller du av mig?"
Han svarade honom:
"Herre, du känner till allting, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sa till honom:
"Fortsätt föda (ge mat åt) mina får!"
[Petrus har helt kapitulerat och säger att Jesus känner till allting, hans misslyckanden men också hans längtan att bli upprättad. På nytt uppmanas Petrus att föda vuxna får. När Jesus förutsade Petrus förnekelse, se , lovade Jesus att be för Petrus att han skulle behålla tron. Han sa också att efter Petrus upprättelse skulle han styrka de troende. I detta kapitel liknar Jesus det kristna uppdraget vid både fiske och fårskötsel. Lärjungarna blev kallade att gå ut i hela världen och vara människofiskare, se ; . Fiskfångsten blev en påminnelse om den fångst som väntar. I samtalet med Petrus handlar det om den andra delen i missionsbefallningen; att "lära" de troende att hålla buden, se . I Guds församling finns både lamm och får som behöver herdar som beskyddar och ger andlig mat. I dessa tre frågor från Jesus blir det också tydligt att motivet för kristet ledarskap måste vara kärleken till honom, Jesus.]
Petrus vände sig om och såg att den lärjunge som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med) [Johannes] följde med. Det var samma lärjunge som lutat sig mot Jesu bröstkorg och frågat: "Herre, vem är det som ska utlämna (förråda) dig?"
Då Petrus såg honom sa han till Jesus: "Herre, vad kommer att hända med honom?"
När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen där de brukade vara (hade för vana att vara samlade i):
Petrus
och Jakob
och Johannes
och Andreas;
Filippus
och Tomas,
Bartolomeus [även kallad Natanael]
och Matteus;
Jakob, Alfeus son,
och Simon seloten
[Selot är ordagrant "den hängivne, ivrige, fanatiske", och kan antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket.]
och Judas, Jakobs son.
[Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Petrus, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se ; ; . I grundtexten föregås alla namn utom Petrus, Filippus, Bartolomeus och Jakob med grekiska kai, ordet "och". En språklig detalj för att gruppera.]
Under en av dessa dagar [efter Jesu uppståndelse och före pingstdagen], då omkring 120 personer [både män och kvinnor, se ] var samlade, stod Petrus upp bland de troende bröderna och systrarna.
[Inom judendomen krävdes det 120 män för att starta en lokal Sanhedrin, som utgjorde styret i en stad. Det kan vara den associationen som talet 120 ger nu när den nya kristna församlingen börjar ta form. Än idag är talet betydelsefullt, i den moderna staten Israel har den lagstiftande församlingen, Knesset, 120 ledamöter.
År 30 e.Kr. infaller förstlingsfruktens högtid, bikkurim, på söndag den 17:e nisan. Det var från den dagen man räknade sju veckor, 50 dagar, fram till pingsthögtiden, shavuot, se . Jesus hade undervisat om riket i 40 dagar fram till himmelsfärden, se . Det har nu troligen gått några dagar sedan dess och det är i början på den sista veckan innan högtiden som Petrus tar till orda.]
Petrus sa:
Tillsammans med de elva trädde
Petrus fram, höjde sin röst och tog till orda
(högt och ljudligt, inte med ett vardagligt språk utan på ett välartikulerat, precist sätt):
"Ni män från
Judéen och invånare i
Jerusalem, detta bör ni känna till
(jag vill att ni ska förstå detta), lyssna nu noga på mina ord.
När de nu hörde detta, kände de ett styng i hjärtat [ånger, syndanöd, samvetskval; de fick en djup smärtsam upplevelse av sorg], och sa till Petrus och de andra apostlarna (utsända): "Män, bröder, vad ska vi göra?"
Petrus upplyste (förklarade då för) dem:
"Omvänd er (ångra er) [tänk annorlunda från och med nu] och låt döpa er [låt er nedsänkas i vatten, gr. baptizo] – var och en av er – i Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn [på den grund hans namn utgör] till (in i) era synders förlåtelse [så att ni kan bli lösta/fria från era skulder/missgärningar]. Då ska ni få den helige Andes gåva (då kommer ni att ta emot gåvan – den helige Ande).
Petrus och Johannes var på väg upp till templet till bönen vid den nionde timmen
(klockan tre på eftermiddagen).
[Det är troligtvis fortfarande högtidsdagar och många människor var i rörelse i Jerusalem. Det var vanligt att be tre gånger under dagen, se ; ; . Två av dessa bönetillfällen sammanföll med morgon- och eftermiddagsoffret i templet: bönen vid tredje och nionde timmen, se . Den judiske historikern Josefus omnämner också dessa två bönetillfällen (morgon och nionde timmen) i sitt verk Judiska fornminnen (bok 14, 4:3).] När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva.
Då fäste de blicken på honom, och Petrus sa: "Se på oss!"
Då sa Petrus: "Silver och guld [mynt] har jag inte, men vad jag har det ger jag dig. I Jesu den Smordes (Kristi) nasaréns namn, res dig upp och gå (verbformen är en uppmaning att börja gå och sedan fortsätta att gå)!"
Nu medan mannen höll sig nära Petrus och Johannes, kom folk springande och samlades kring dem i den gång som kallas Salomos pelarhall [som låg längs med den östra sidan av tempelområdet]. De var helt utom sig av häpnad.
När Petrus såg det sa han till folket:
"Israeliter!
Varför är ni förvånade över det här?
Varför stirrar ni på oss som om vi gjorde det här undret av egen kraft, eller att det var vår egen helighet som fick den här mannen att börja gå?
Då sa Petrus fylld av den helige Ande till dem:
"Ni folkets rådsherrar och äldste i Israel.
De blev helt förundrade när de såg Petrus och Johannes frimodighet (deras tydlighet och säkerhet i talet). Samtidigt började det faktum att de var olärda män sjunka in i deras medvetande. [Petrus och Johannes hade inte gått under någon rabbin och fått en formell teologisk utbildning.] Men så klarnade det för dem att de varit med Jesus.
Men Petrus och Johannes svarade dem: "Om det är rätt inför Gud att lyda er mer än Gud, det får ni själva avgöra (döma),
Då sa Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta (fått kontroll över dina tankar och dina handlingar) så att du försökte bedra den helige Ande genom att undanhålla en del av pengarna för marken?
Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?" [Det är troligt att Petrus pekar på pengarna som antagligen ligger där.]
Hon svarade: "Ja, för det beloppet."
Petrus sa till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också."
Man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi.
[I den antika kulturen representerade skuggan personen. Folket agerade utifrån sin tro. Även om texten inte säger att de blev helade på detta sätt, antyder nästa vers det. Det var inte metoden och skuggan som helade, utan tron på Jesus! Genom Bibeln finns många exempel där något fysiskt har representerat tron: en stav, ; en kopparorm, ; salt, ; en pinne, ; kläder, . Det finns alltid en risk att fokus skiftar från Gud till det redskap han använder. Ett exempel är kopparormen som var en välsignelse men blev en avgud i senare generationer, se .]
Då svarade Petrus och de andra apostlarna: "Vi måste lyda Gud mer än människor.
Nu när apostlarna i
Jerusalem hörde att
[regionen] Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit
Petrus och Johannes.
Petrus sa till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar!
[Saulus är nu i Tarsus. Berättelsen återgår nu till Petrus som senast var tillsammans med Johannes och Filippus i Samarien, se .] Petrus reste runt i hela området
[kring Jerusalem] och kom även ner till de heliga
(de troende) som bodde i
Lydda.
[Staden Lydda hette på Gamla testamentes tid Lod, vilket också är dess moderna namn i dag. Den ligger alldeles intill Israels internationella flygplats Ben Gurion. På Nya testamentets tid var den en gränsstad mellan Judéen och Samarien. Det är troligt att Filippus passerade förbi här och evangeliserade på sin vandring från Ashdod norrut mot Caesarea, se .] Petrus sa till honom: "Aineas, Jesus den Smorde (Messias, Kristus) botar dig nu. Stå upp och bädda din säng!" Genast steg han upp.
Eftersom
Lydda låg nära
Joppe [knappt två mil in i landet] och lärjungarna hade hört att
Petrus var där, sände de två män som bad honom komma till dem så fort som möjligt.
Petrus stod upp och gick genast med dem. När han kom fram förde de upp honom på övervåningen. Alla änkorna stod runt omkring honom och visade gråtande alla de skjortor (tunikor) och andra kläder som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem.
Petrus körde ut alla (drev ut dem) från rummet och föll ned på sina knän och bad. Sedan vände han sig till den döda och sa: "Tabita, stå upp."
Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.
Petrus stannade en längre tid i
Joppe hos
Simon som var garvare.
[Att arbeta med att ta fram läder ansågs vara orent bland judarna, eftersom man handskades med döda djur. Att Petrus bor hos Simon som arbetade med skinnberedning, visar att han tar ställning för hedningarna.] Sänd nu några män till
Joppe och skicka efter en viss
Simon som kallas
Petrus.
Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."
[Ängelns instruktioner är precisa. Dubbelnamnet Simon Petrus anges eftersom båda männens namn var Simon. Att arbeta med läder var ett föraktat yrke bland judarna, eftersom hanteringen med döda djur gjorde att man blev rituellt oren. Hantverket spred också en obehaglig stank och det behövdes rikligt med vatten, vilket var en orsak till att Simons hus låg vid havet. Att Petrus bor här, gjorde även honom oren. Redan här har vi en antydan om att Petrus inställning till de judiska föreskrifterna om vad som är rent och orent höll på att ändras.]
Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden
[Joppe], gick
Petrus upp på taket
[hos Simon] för att be vid sjätte timmen
(mitt på dagen).
En röst kom till honom: "Stå upp, Petrus, slakta och ät!"
Petrus svarade: "Nej, verkligen inte, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent."
Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda (han visste inte vad han skulle tro), kom männen som Cornelius hade sänt fram till porten. De hade frågat sig fram till Simons hus,
och nu ropade de och frågade om Simon som kallades Petrus var där som gäst.
Medan Petrus funderade (resonerade fram och tillbaka) över synen, sa [den helige] Anden till honom: "Se, tre män söker dig.
Petrus [reste sig upp, tog trappan på husets yttersida som ledde ner till innergården och] gick ner till männen och sa: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?"
Då bad
Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.
Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av
[de judiska] bröderna
[sex stycken, se ; ] från
Joppe följde med honom.
När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad.
Men Petrus reste upp honom och sa: "Stå upp! Jag är också en människa." [Det är bara Gud som ska tillbes. För en jude var detta en självklarhet till skillnad från Cornelius som levde i den romerska kulturen där t.ex. kejsaren tillbads som en gud.]
Skicka nu bud till
Joppe och be
Simon som kallas
Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren
Simons hus vid havet.'
Då öppnade Petrus sin mun och sa: "Nu börjar jag verkligen förstå att Gud inte gör skillnad på människor (inte favoriserar någon),
Medan Petrus fortfarande talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet.
De omvända judar (de omskurna) som hade följt med Petrus häpnade (tappade helt fattningen) över att den helige Andes fria gåva blev utgjuten också över hedningarna,
när de hörde dem tala i tungor och prisa
(upphöja, förhärliga) Gud.
[Händelsen kallas ibland "hedningarnas pingst" och liknar det som skedde bland judarna på pingstdagen, se . Petrus gör den kopplingen när han senare återberättar händelsen i Jerusalem, se . Det är naturligt att detta sker i Caesarea Maritima, den romerska huvudorten, på samma sätt som Anden kom på pingstdagen i Jerusalem, judarnas huvudort.] Då frågade
Petrus:
När
Petrus kom upp till
Jerusalem började de omskurna
[den gruppen av messiastroende judar som ansåg att hedningar först var tvungna att bli proselyter, och männen även omskära sig, innan de kunde bli kristna] att strida mot
(tog avstånd, separerade sig från, angrep) Petrus.
Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt [han återger kortfattat händelserna i föregående kapitel]:
Jag hörde också en röst som sa till mig: 'Res dig upp, Petrus, slakta och ät!'
Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: 'Skicka bud till
Joppe och hämta hit
Simon som kallas
Petrus.
När han såg att detta behagade judarna, fortsatte han och lät fängsla
Petrus också. Detta skedde under det osyrade brödets högtid.
[Om det väckte avsky bland de messiastroende judarna att även hedningar kunde bli kristna, se , är det lätt att förstå att den romerska förföljelsen mot de kristna mottogs väl bland det judiska ledarskapet i Jerusalem. Under våren firas endags-högtiden pesach (påsken) direkt följt av den sju dagar långa osyrade brödets högtid, totalt alltså åtta helgdagar. Det är troligt att Petrus grips före, eller i början på, denna period.]Petrus hölls fängslad, men församlingen bad enträget
(uthålligt; sträckte sig till det yttersta – gr. ektenos) till Gud för honom.
[Här använder Lukas en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Det är troligt att bönen blev mer och mer intensiv för att kulminera med bön hela natten den sista högtidsdagen. Ordet används bara om bön en gång tidigare och det är när Jesus ber i Getsemane, se . Vid båda dessa tillfällen sätter bönen änglar i rörelse. Ordet används totalt tre gånger i NT. Petrus som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra, se . Adjektivet ektenes används en gång i NT, se .] Natten innan Herodes skulle ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor [en till varje soldat], och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset.
Plötsligt stod där en Herrens ängel och ett ljussken strålade i fängelsecellen. Han stötte till Petrus i sidan och väckte honom och sa: "Ställ dig upp på en gång!" Kedjorna föll av från Petrus händer (handleder).
När Petrus väl hade blivit sig själv igen [vaknat upp] sa han: "Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig (trodde skulle ske)."
När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang tillbaka in och berättade att Petrus stod utanför porten.
Under tiden fortsatte Petrus att knacka.
När de till sist öppnade porten och såg honom blev de helt förvånade.
På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna över vad som hade hänt med Petrus. [Petrus befrielse måste ha skett under den fjärde och sista nattväkten mellan klockan tre och sex, eftersom han annars skulle ha saknats vid det sista vaktbytet.]
Efter en lång livlig diskussion
(debatt med låsta positioner) [många hade talat, mycket hade sagts och en lång tid hade gått], reste sig
Petrus och sa till dem: "Bröder, ni vet att Gud tidigare hade bestämt att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro.
[De första icke-judar som Petrus fick dela evangeliet med var Cornelius och hans familj i Caesarea Maritima, se . Församlingen i Jerusalem måste ha kommit ihåg denna händelse som skett drygt tio år tidigare, eftersom Petrus på en gång då kom till dem och berättade om vad som hänt, se . Ordet 'tidigare bestämt' kan både syfta på urminnes tider eller en kortare tid.]Simeon (Symeon) [Petrus] har [just] berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. [Simeon är Simon Petrus hebreiska namn.]
Tvärtom, de såg (fick en klar förståelse av) att jag blivit betrodd med evangeliet (det glada budskapet) till de oomskurna [hedningarna, icke-judarna], på samma sätt som Petrus blivit betrodd åt de omskurna [judarna].
För den som verkade genom (motiverade, gav sin kraft till) Petrus och hans tjänst som apostel för de omskurna, verkade också (motiverade, arbetade) genom mig för de oomskurna.
[Från] Petrus,
Jesu den Smordes
(Messias, Kristi) apostel
(sändebud, ambassadör).
Till de utvalda främlingar
(gäster, pilgrimer) som är kringspridda
(sådda som säd; ordagrant: "av diasporan") [mitt i en hednisk kultur] i
Pontus,
Galatien,
Kappadokien [östra Turkiet],
Asien och
Bithynien,
[Fem romerska provinser i nuvarande Turkiet räknas upp i den ordning en budbärare skulle ha gått med detta brev. Två av regionerna nämns i . Bland brevets mottagare fanns troligtvis flera judar som omkring 30 år tidigare varit i Jerusalem och personligen hört Petrus predika på pingstdagen. Under senare tid hade Paulus och andra missionärer besökt dessa områden, så församlingarna bestod även av omvända hedningar.] [Från] Simeon (Symeon) [Simon] Petrus, Jesu den Smordes (Messias, Kristi)
tjänare (slav, livegen – gr. doulos) och apostel (sändebud, ambassadör).
[Petrus använder inte den vanliga grekiska formen "Simon" för att presentera sig, utan "Simeon", som ligger närmare namnets hebreiska ursprung. I sitt första brev skriver han bara Petrus, se , som var namnet Jesus gav honom, se . Genom att ta med båda dessa namn (och även kalla sig tjänare) visar han på den förvandling som skett i hans liv.]
Till dem som genom (i) vår Guds och Frälsares – Jesu den Smordes (Messias, Kristi) –
rättfärdighet har tagit emot en [precis] lika dyrbar tro som vi.
