Referenser (30 st)
Och Betoel födde Rebecka, dessa åtta födde Milkah åt Nachor, Abrahams bror.
Och det hände att medan han fortfarande talade kom Rebecka ut [redan innan han avslutat sin bön], hon var född till Betoel, Milkahs son, hustru till Nachor, och hon hade sin kruka på axeln.
Rebecka hade en bror som hette Laban, och Laban sprang ut till mannen vid källan.
Det hände sig att när han såg ringen och armbanden på sin systers händer och när han hörde orden som Rebecka, hans syster, talade då hon sa: "Så talade mannen med mig", så han kom ut till mannen och se, han stod med kamelerna vid källan.
Och innan jag slutat tala till mitt hjärta, se, då kom Rebecka med sin kruka på axeln och hon gick ner till källan och drog. Och jag sa till henne: 'Låt mig dricka, jag ber dig'.
Se, Rebecka är framför dig, ta henne och gå, och låt henne bli din herres sons hustru, så som Herren (Jahveh) har talat."
Tjänaren tog fram juveler av silver och juveler av guld och vackra kläder och gav till Rebecka, han gav också dyrbara ting till hennes bror och hennes mor.
De kallade på Rebecka och sa till henne: "Vill du följa med denne man?"
Hon svarade: "Jag vill gå."
De sände iväg Rebecka, sin syster, och hennes barnskötare [Deborah, se ] och Abrahams tjänare och hans män.
De välsignade Rebecka och sa till henne:
"Vår syster, må du bli mor
till tusen och tiotusen
och låt din säd (dina barn) inta
portarna hos dessa som hatar dem."
Rebecka reste sig med sina tjänarinnor och de red på kamelerna och följde mannen. Tjänaren tog Rebecka och gick sin väg.
Rebecka lyfte upp sin blick och när hon såg Isak steg hon av sin kamel.
Isak tog in henne i sin mor Sarahs tält och äktade Rebecka och hon blev hans hustru och han älskade henne. Isak blev tröstad efter sin mor.
Och det var så
(hebr. vajehi) att Isak var 40 år gammal när han tog
Rebecka, dotter till araméen Betuel från
Paddan-Aram och syster till araméen Laban, som hustru åt sig.
[Detta var området kring Haran i övre Mesopotamien. Isak blir 180 år (), vilket gör att han fortfarande har 140 år kvar av sitt jordeliv när han gifter sig. Inom den judiska kulturen är mannen kring 18-20 och kvinnan ofta 14-15 år vid giftermålet, men då är livslängden 70-80 år.]Isak bönföll (bad till – hebr. atar) Herren (Jahveh) för sin hustru, eftersom hon var ofruktsam. Herren (Jahveh) bönhörde (hebr. atar) honom och Rebecka blev havande. [Isak var 40 år när han gifte sig med Rebecka och 60 år när bönesvaret kom, se och . Det var en uthållig bön under närmare 20 års tid. Ordet för bön här är ovanligt.]
Och Isak älskade Esau, eftersom han fick äta av hans villebråd [ordagrant: ´för villebråd i hans mun´], medan Rebecka älskade Jakob.
Männen på platsen frågade honom om hans hustru och han sa: "Hon är min syster", för han fruktade att säga: "Min hustru." – [Han tänkte:] "Annars skulle männen på platsen döda mig för Rebeckas skull, eftersom hon var så vacker att se på." [Isak gör på samma sätt som hans far Abraham gjort två gånger tidigare, se ; . På samma sätt som i Abrahams fall var fruktan orsaken till lögnen.]
Det hände när han hade varit där en lång tid att filistéernas kung Avimelech tittade ut genom ett fönster och såg och se, Isak (hebr. Jitschaq) skrattade (kelade, roade sig, vänslades, "skojbråkade" – hebr. tsachaq) med Rebecka, sin hustru.
[Hebr. tsachaq är snarlikt Isaks namn som betyder skratt, se , . Samma ord används av Potifars hustru när hon anklagar Josef för att ha antastat henne, se , . Ordet används också om hur Ismael förlöjligade Isak, se . Allt detta förstärker hur Isak ignorerade och "förlöjligade" Guds löfte om beskydd, och ljög för att skydda sig själv.]
Dessa [kvinnor] blev en källa till bitterhet (en sorg, ordet kan även betyda uppror) för Isak och Rebecka.
[Att bara den äldre brodern Esau nämns, och att föräldrarna är besvikna på honom, gör att läsaren anar att detta kommer att utvecklas mer i nästa kapitel. Esaus ingifte hos hettiterna används av Rebecka som en täckmantel för att skicka iväg Jakob till Paddan Aram för att hitta en hustru till honom, se ; .]
Rebecka hörde när Isak talade med sin son Esau. Och Esau gick ut på fältet för att jaga en hjort och ta hem den.
Rebecka talade med sin son Jakob och sa: "Se, jag hörde din far tala med din bror Esau och säga:
Jakob sa till sin mor Rebecka: "Se, min bror Esau är en hårig man och jag är en slät man.
Och Rebecka tog Esaus, sin äldre sons, utvalda (finaste, bästa) kläder [någon form av högtidsdräkt] som hon hade hos sig i huset, och satte dem på sin yngre son Jakob.
Och Esaus, hennes äldre sons, ord, berättades för Rebecka och hon skickade efter Jakob, sin yngre son, och sa till honom: "Se, din bror Esau som rör vid dig, sorg-tröstar sig själv (hebr. nacham) [känner sorg, men kommer snart att agera] och har för avsikt att döda dig.
Och Rebecka sa till Isak: "Jag är avskyr mitt liv (är trött på livet) på grund av Chets döttrar [som Esau gift sig med, se ]. Om [nu också] Jakob tar en hustru av Chets döttrar, en som dessa av döttrarna från landet, varför skulle jag då leva?"
Och Isak sände iväg Jakob och han gick till Paddan-Aram, till araméen Laban, som var son till Betoel och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.
Och Jakob berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far.
Och Deborah
(hebr. Devorah),
Rebeckas barnflicka, dog, och hon begravdes nedanför
Betel under eken, och den fick namnet Alon-Bachot
[betyder: "eken som gråter"].
Där begravde de Abraham och Sarah, hans hustru. Där begravde de Isak och Rebecka, hans hustru, och där begravde jag Leah.
[Någon kanske kan invända att löftet gällde ju Isak, eftersom han var Sarahs barn. I nästa exempel tar han därför upp Rebecka som var Isaks enda fru. Här utväljer Gud den yngre tvillingen innan de ens är födda och har varken gjort gott eller ont.]
Men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak.
