Nämns i Bibeln vid namn

Nevat

Och det skedde när Jerobeam, Nevats son, hörde om det, för han var fortfarande i Egypten dit han hade flytt från kung Salomos ansikte, och Jerobeam bodde i Egypten,

Och kungen lyssnade inte till folket, för det var något som Herren (Jahveh) lät ske för att han skulle stadfästa sitt ord som Herren (Jahveh) hade talat genom Achijas hand, shiloniten, till Jerobeam, Nevats son. [Jerobeam I, Nordrikets förste kung.]

[Avijam var Sydrikets 2:a regent. Han regerade 913-910 f.Kr. i Jerusalem. Han krigade med Nordriket och slog Jerobeam i Efraim (ca 912 f.Kr.), se 2 Krön 13:1–20.]
Och i det 18:e året av kung Jerobeams son Nevat, började Avijam att regera över Juda.

se, så ska jag fullständigt svepa bort Baasha och hans hus, och jag ska göra ditt hus likt Jerobeams hus, Nevats son.

Och han vandrade på alla Jerobeams, Nevats sons, vägar och i hans synder, varmed han fick Israel att synda och provocera Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), med sin fåfänga (avgudadyrkan).

Och det skedde, som om det vore en lätt sak för honom att vandra i Jerobeams, Navats sons, synder, att han tog till hustru Isebel (hebr. Izevel), Etbaals dotter, sidoniernas kung, och gick och tjänade Baal och tillbad honom.

Och jag ska göra ditt hus likt Jerobeams hus, Nevats son, och likt Baasas hus, Ahijas son, för den ondska som du har provocerat mig med och fått Israel att synda.

Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och vandrade på sin fars vägar och på sin mors vägar och på Jerovan, Nevats sons vägar. Därigenom fick han Israel att synda.

Likväl klängde han sig fast vid Jerobeams, Navats sons, synder, varmed han fick Israel att synda (missa målet – hebr. chata), han lämnade dem inte. [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]

Och jag ska göra Ahabs hus som Jerobeams, Nevats sons, hus och som Baesha, Achijas sons, hus.

Men han vände sig inte bort från de synder som [Nordrikets förste kung] Jerobeam, Nevats son, hade fått Israel att synda med, inte från guldkalvarna som fanns i Betel och fanns i Dan. [1 Kung 12:28]

Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och följde Jerobeams, Nevats sons, synder, varmed han fick Israel att synda. Han vände inte bort från dem.

Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. Han lämnade inte alla Jerobeams, Nevats sons, synder, varmed han fick Israel att synda, utan han vandrade i dem.

Och han [Jerobeam II, Joash son] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jerobeams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jerobeam I var Nordrikets förste kung och den som införde avgudadyrkan, se 1 Kung 12:1, 28–33.]

Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, som hans far hade gjort. Han lämnade inte Jerobeams, Nevats sons, synder, varmed han fick Israel att synda.

Och han [Menachem] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jerobeams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]

Och han [Peqachja] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jerobeams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]

Och han [Peqach] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jerobeams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]

För han rev isär Israel från Davids hus och de gjorde Jerobeam, Nevats son, till kung och Jerobeam drog bort Israel från att följa Herren (Jahveh) och fick dem att synda stort.

Och även altaret som var i Betel och de höga platserna som Jerobeam, Nevats son, som fick Israel att synda, hade gjort, även det altaret och de höga platserna bröt han ner och han brände de höga platserna och gjorde det till fint stoft och han brände aseran [påle för avgudadyrkan].

Vad som mer finns att säga om Salomo, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Natans krönika, i shiloniten Ahias profetia och i siaren (profeten – hebr. chozeh) Iddos syner om Jerobeam, Nebats son.

När [Nordrikets regent] Jerobeam, Nebats son, hörde det där han var i Egypten – han hade flytt dit undan kung Salomo – återvände han från Egypten.

Kungen lyssnade alltså inte till folket. Gud ledde det så för att Herrens ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Shilo.

Men Jerobeam, Nebats son, Davids son Salomos tjänare, reste sig och gjorde uppror mot sin herre.