Referenser (21)
som kom med Serubbabel (hebr. Zerobavel), Jeshoa, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordochaj, Bilshan, Mispar, Bigvaj, Rechom, Baana.
[Uppräkningen som görs här har stora likheter med en motsvarande uppräkning i . Många av familjerna nämns i bägge uppräkningarna och antalet familjemedlemmar är ofta detsamma, men skillnader förekommer. En del betraktar dessa uppräkningar som två olika, men det kiastiska mönstret talar för att det är samma, men med olika fokus. I denna uppräkning nämns drygt 42000 personer, men en stor majoritet av judarna kom aldrig tillbaka varken med Serubbabel, Esra eller Nehemja, utan bodde kvar i Babylon. Där har deras ättlingar bott kvar ända in i modern tid, då en del av dem har flyttat tillbaka till Israel efter att staten bildades 1948. Mellan 1948 och 2021 har över 3 miljoner judar gjort alija. År 2021 fanns det 15 miljoner judar totalt i världen (varav omkring 15000 i Sverige) och knappt hälften (6,9 miljoner) bodde i Israel. I Sverige har den ökande antisemitismen gjort att allt fler judar väljer att flytta till Israel.]
Antalet män av Israels folk:
Då stod Jotsadaks son Jeshoa upp och hans bröder, prästerna, och Serubbabel, Shealtiels son, och hans bröder, och de byggde altaret för att offra brännoffer till Israels Gud (Elohim) som det står skrivet i gudsmannen Moses undervisning.
I den 2:a månaden [ijar – april/maj] på det 2:a året [av Kyros styre – motsvarar 537 f.Kr.], efter att de kommit till Herrens (Elohims) hus i Jerusalem, påbörjade Shealtiels son Serubbabel, och Jotsadaks son Jeshoa, och resten av deras bröder, prästerna, leviterna och alla de som återvänt från fångenskapen till Jerusalem, arbetet. De utsåg leviterna från 20 års ålder och äldre till att övervaka arbetet på Herrens (Jahvehs) hus.
Men Serubbabel, Jeshoa och Israels andra prominenta ledare sa till dem: "Det är inte för er och oss (tillsammans) att bygga ett hus till Herren (Jahveh) vår Gud (Elohim), vi själva ska bygga det till Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), precis som Kyros, Persiens kung, har befallt oss."
Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, började då bygga på Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och hjälpte dem.
Bland prästernas söner fann man att följande hade gift sig med främmande kvinnor:
Sönerna till Jeshoa, son till Jotsadak, och hans bröder, Maaseja och Eliezer och Jariv och Gedalja.
De som kom med Serubbabel (hebr. Zerobavel) var Jeshoa, Nehemja, Asarja, Raamja, Nachamani, Mordochaj, Bilshan, Mispperet, Bigvaj, Nechom, Baana.
Antalet människor av Israels folk var:
Sallu, Amok, Hilkia (hebr. Chilqijaho) och Jedaja. Dessa var huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jeshuas tid.
[Översteprästen] Jeshua blev far till Jojakim,
Jojakim blev far till Eljashib,
Eljashib blev far till Jojada,
Dessa levde i Jojakims, Jeshuas sons, Josadaks sons, tid och i ståthållaren Nehemjas och prästen Esras, den skriftlärdes, tid.
I kung Darejavesh 2:a regeringsår, i 6:e månaden [elul] på den 1:a dagen [29 augusti 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahvehs) ord genom profeten Haggais (hebr. Chaggaj) hand till:
Serubbabel (hebr. Zerobavel), son till Shealtiel, guvernör i Juda [; ; ]
och till Josua, son till Jehotsadak, översteprästen [; ; ; ].
[Budskapet riktas först till ledarna, det är först och främst deras ansvar, men det profetiska ordet riktas även till folket, se .]
Han sa [Haggai profeterade]:
Serubbabel, son till Shealtiel,
och Josua, son till Josadak (Jehotsadak), översteprästen,
tillsammans med kvarlevan av folket
lyssnade till Herren (Jahveh) sin Guds (Elohims) röst och till profeten Haggais ord som Herren (Jahveh) deras Gud (Elohim) hade sänt till honom, och folket kom i vördnad (gudsfruktan) inför (framför ansiktet på) Herren (Jahveh).
Herren (Jahveh) uppväckte Serubbabels ande, son till Shealtiel, guvernör i Juda och Josuas ande, son till Jehotsadak, översteprästen, och anden hos hela kvarlevan av folket, och de kom och tog del i arbetet på deras Guds (Elohims), Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) hus.
[Från och med nu och till bokens slut skiljer sig den svenska versindelningen mot alla andra moderna översättningar. I den engelska, nordiska och även hebreiska texten har första kapitlet 15 verser. I svenska biblar inleder den sista "15:e" versen istället nästa kapitel. Den svenska versifieringen följer den äldsta ursprungliga versindelningen från Vulgata (den latinska översättningen) som publicerades med kapitel och versnummer 1555 e.Kr. Det är oklart varför alla andra har ändrat versifiering här. Versen ifråga är omdiskuterad var den egentligen hör hemma. Vanligaste uppfattningen tycks vara att avslutar första budskapet och inleder det andra budskapet.]
[Lövhyddohögtiden (hebr. sukkah) firas från kvällen den 15:e tishri och sju dagar framåt. Det har nu gått knappt två månader sedan Haggais första budskap. Det andra budskapet kommer den 21:a dagen i månaden, vilket är den 7:e dagen i högtiden. Detta är ett passande sammanträffande eftersom Haggais namn (hebr. Chaggaj) betyder just "mina högtider". Det är också exakt 440 år sedan 960 f.Kr. då Salomo färdigställde det första templet, se ; .]
I den 7:e månaden [tishri] på den 21:a dagen i månaden [17 oktober 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahvehs) ord till Haggais, profetens, hand, han sa:
[Forna templets glans:]
"Vem av er är kvar som har sett detta hus i sin forna glans, och hur ser det ut nu, är det inte som vore det ingenting i era ögon?"
Han [Herren] visade mig [Sakarja i en syn] sedan översteprästen Josua där han stod framför Herrens ängel (budbärare). På hans högra sida stod Åklagaren [hebr. ha-Satan; translittererat till Satan], redo att anklaga honom. [Översteprästen Josua representerar det syndiga folket i Jerusalem.]
Josua var klädd i smutsiga kläder [bokstavligen "stinkande kläder indränkta i dynga"] där han stod inför ängeln (budbäraren).
Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) försäkrade Josua och sa:
Hör nu, Josua, översteprästen och dina följeslagare som sitter inför dig, för de är män som är ett tecken, för se, jag ska föra fram min tjänare, Rotskottet (en bild på Messias som ska komma).
För se, stenen som jag har lagt inför Josua är en sten med sju facetter. På den ska jag gravera in en inskription', förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), 'att jag ska ta bort detta lands missgärning på en enda dag.
Ta silver och guld och gör kronor och sätt en på Josuas huvud, son till Jehotsadak, översteprästen. [Messias ska bära många kronor, se .]
