Ingår i Jesu släktträd Någon sorts härskare Nämns i Bibeln vid namn
Joshijaho (Sydrikets 16:e regent)

Regerade Juda (Sydriket) 31 år (604-609 f.Kr.)

Tidsperiod: David-fångenskapen (1000 – 586 f.Kr.)
Ålder: -
Alt. namn/stavningar: Josia
Engelska namn: Josias, Josiah
Far: Amon
Mor: Jedida
Relationer: Chamotal (äktenskap)
Sevudda (äktenskap)
barn (4): Jochanan, Jehojaqim, Tsidqijaho/Mattanja, Shallum
Relaterade: Amon (företrädare)
Jochanan (efterträdare)

  Visa Joshijaho i stora familjeträdet

Rapportera ett problem

Användning i Bibeln


Joshijaho H2977
יֹאשִׁיָּ֫הוּ (Joshijaho)
53 ggr i GT
Josia G2502
Ἰωσίας (Iosias)
2 ggr i NT
Totalt    55 ggr

Persondatabas BETA

Databasen med alla personer är under uppbyggnad. Hittar du något fel, hör gärna av dig info(@)karnbibeln.se.

Familjeträd

Släktträdet visar Joshijahos föräldrar, barn och barnbarn. Visa Joshijaho i stora familjeträdet

  • Amon

    Jedida

    Extra: Var en kung och förfader till kristus.

    Amon
    Jedida
    • Joshijaho

      Chamotal, Sevudda

      förstfödd

      Extra: Var en kung och förfader till kristus.


      Chamotal
      Sevudda

      • Jochanan

        Joshijahos förstfödde

        Moder: Chamotal

        kung

        Jochanan
      • Jehojaqim

        Nechushta

        Joshijahos barn nr: 2

        Moder: Sevudda

        kung
        Jesu släktavla

        Jehojaqim
        Nechushta
        • Jehojachin

          Jehojaqims förstfödde

          kung
          Jesu släktavla

          Jehojachin
        • Sidkia

          Jehojaqims barn nr: 2

          Sidkia
      • Tsidqijaho/Mattanja

        Joshijahos barn nr: 3

        Moder: Chamotal

        kung

        Tsidqijaho/Mattanja
      • Shallum

        Joshijahos barn nr: 4

        Moder: okänd

        kung

        Shallum

De symboler som används är:

  • Man

    hustru

  • Kvinna
  • Ingår i Jesu släktled
  • Härskare/ledare
  • flera personer




Referenser (49 st)

Filter:

Endast vid namn (49)
Endast nyckelverser (7)
Dölj genitiv (25)
Och han ropade Herrens (Jahves) ord mot altaret och sa: Altare, altare, så säger Herren (Jahve): Se, en son ska födas till Davids hus, Joshijaho är hans namn, och på dig ska han offra de höga platsernas präster som offrar på dig och människors ben ska brännas på dig.
Men folket i landet slog alla dem som sammansvurit sig mot kung Amon och folket i landet gjorde Joshijaho, hans son, till kung i hans ställe.
Och han begravdes i sin grav i Uzzas trädgård och Joshijaho, hans son, regerade i hans ställe.
Joshijaho (Josia) var 8 år när han började regera och han regerade 31 år i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Jedida, Adajas dotter, från Botskat.
Och det skedde i kung Joshijahos 18:e år att kungen sände Shafan, Atsaljahos son, Meshullams son, skrivaren, till Herrens (Jahves) hus och sa:
Och när Joshijaho vände sig om såg han gravarna som fanns där på berget och han sände och tog benen från gravarna och brände dem på altaret och orenade det i enlighet med Herrens (Jahves) ord som gudsmannen hade ropat ut som ropade ut dessa ting.
Och även de höga platsernas alla hus som var i Samariens städer, som Israels kungar hade gjort för att provocera, tog Joshijaho bort och gjorde med dem på samma sätt som han gjort i Betel.
Men i kung Joshijahos 18:e år firades denna påsk till Herren (Jahve) i Jerusalem.
Och även de som spådde genom medier och spiritister och husgudar (figuriner – hebr. terafim) och avgudar och alla avskyvärda ting som sågs i Juda land och i Jerusalem, tog Joshijaho bort, för att befästa undervisningens ord som var skrivna i skriftrullen som Chilkijaho, prästen, fann i Herrens (Jahves) hus.
Vad mer finns om Joshijahos gärningar, och vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
I hans [Joshijahos] dagar gick Egyptens kung, farao Necho, upp mot Assyriens kung till floden Eufrat. Då gick kung Joshijaho ut mot honom [Necho], men blev dödad av honom vid Megiddo, så fort han fick syn på honom. [I 2 Krön 35:20–27 berättas hur Joshijaho förklädde sig i striden och blir träffad av en pil från en bågskytt i Megiddopasset.]
Och hans tjänare bar honom död i en vagn från Megiddo och förde honom till Jerusalem och begravde honom i hans egen grav. Och folket i landet tog Jehoachaz, Joshijahos son, och smorde honom och gjorde honom till kung i hans fars ställe. [Bara tre kungar omnämns smörjas i Kungaböckerna: Salomo (1 Kung 1:45), Joash (2 Kung 11:12) och här Jehoachaz.]
Och farao Necho gjorde Eljaqim, Joshijahos son, till kung i Joshijahos, hans fars, ställe, och ändrade hans namn till Jehojaqim. Och han tog bort Jehoachaz och förde honom till Egypten och han dog där.
[Eljaqim betyder "Gud (El) reser upp" och Jehojaqim betyder "Herren (Jahve) reser upp". Det är ingen större skillnad i namnets betydelse. Det var inte ovanligt att den makt som intog ett annat land även gav människor nya namn, se 1 Mos 41:45; Esra 5:14; Dan 1:7; 4:8; 2 Kung 24:17. Uppenbarligen gör Necho samma sak här.]
dennes son Amon,
dennes son Josia.
Josias söner var
Johanan, den förstfödde,
Jehojaqim (Jojakim), den andre,
Sidkia, den tredje,
Shallum, den fjärde.
Men folket i landet dödade alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till kung efter honom.
[Josia regerar Juda i 31 år (640-609 f.Kr.).]
Josia var 8 år när han blev kung, och han regerade 31 år i Jerusalem.
Josia avlägsnade alla avgudar i de länder som tillhörde Israel och befallde alla som fanns i Israel att tjäna Herren (Jahve), sin Gud (Elohim). Och så länge han levde vek de inte av från Herren (Jahve), sina fäders Gud (Elohim).
Josia firade Herrens (Jahves) påsk i Jerusalem. Man slaktade påskalammet på fjortonde dagen i första månaden.
Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt tjurar, 3000 djur. Detta togs från kungens privata egendom.
Så blev den dagen allt ordnat för Herrens (Jahves) tjänst, så att man firade påskhögtid och offrade brännoffer på Herrens (Jahves) altare, så som kung Josia hade befallt.
En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems invånare.
I Josias 18:e regeringsår hölls denna påskhögtid.
[Berättelsen rör sig nu från reformen 622 till Josias död 609 f.Kr.]
Efter allt detta, när Josia hade fått templet i ordning, drog Egyptens kung Necho upp för att strida vid Karkemish som ligger vid Eufrat. Josia drog ut mot honom.
Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick ut för att strida mot honom, utan att höra på Nechos ord som kom från Guds mun. De drabbade samman i Megiddopasset.
Bågskyttarnas skott träffade kung Josia, och kungen sa till sina män: "Bär bort mig! Jag är svårt sårad."
Då bar hans män bort honom från vagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem. Och han dog och blev begravd där hans fäder var begravda. Hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.
Och Jeremia mässade (klagade; sjöng entonigt och utdraget – hebr. qinen) en sorgesång (hebr. qina) över Josia. Alla sångare och sångerskor talade om Josia i sina sorgesånger och gör det än i dag. Dessa sånger blev allmänt sjungna i Israel, och de finns upptecknade bland "Sorgesångerna".
Vad som mer finns att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde enligt det som var skrivet i Herrens (Jahves) undervisning (hebr. Torah),
[Jochanan regerar 3 månader 609 f.Kr.]
Folket i landet tog Joahas, Josias son, och gjorde honom till kung i Jerusalem efter hans far.
Herrens (Jahves) ord kom till honom [till Jeremia i en serie av budskap under drygt 40 år] i den tid Joshijahos, Ammons son, var kung i Juda – i hans 13:e regeringsår [627 f.Kr.],
och vidare [även] i den tid då Jehojaqim, Joshijahos son, var kung i Juda [609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året [586 f.Kr.] då Tsidqijaho (Sidkia), son till Joshijaho, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört [exilen till Babylon] i den 5:e månaden [månaden Av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se 2 Kung 25:1–21; 2 Krön 36:4–8].
[De sista fem kungarna och deras regeringstid i Juda (det södra riket) var:
Joshijaho (640-609 f.Kr.) – den sista goda kungen, se 2 Kung 22:1–23:31; 2 Krön 34–35
Jehoahas (3 månader 609 f.Kr.) 2 Kung 23:31–34
Jehojaqim (609-598 f.Kr.) 2 Kung 23:34–37; 2 Krön 36:4–8
Jehoiachin (3 månader 598-597 f.Kr.) 2 Kung 24:8; 2 Krön 36:9
Tsidqijaho (597-586 f.Kr.)2 Kung 24:18–20; 2 Krön 36:11–16
Hela perioden för Jeremias tjänst är 40 år och 6 månader – 18 år under Joshihaho och två perioder på 11 år vardera för Jehojakim och Tsidqijaho. I denna sammanfattning nämns inte de två korta perioderna på tre månader då Jehoahas och Jehoiachin regerar.]
Och Herren (Jahve) sa till mig i kung Joshijahos dagar: Har du sett det som det avfallna Israel gör? Hon går upp på varje högt berg och under varje lövrikt träd och där ägnar hon sig åt prostitution.
Så säger Herren (Jahve) till Shallum, Joshijahos son, Juda kung, som regerade i Joshijahos sin fars ställe och som gick ut från denna plats: Han ska inte mer återvända hit,
Därför säger Herren (Jahve) så angående Jehojaqim, Joshijahos son Juda kung: De ska inte sörja över honom: "Ve min bror!" Eller: "Ve min syster!" De ska inte sörja över honom: "Ve herre!" Eller: "Ve hans ära!"
[Händelserna i detta kapitel föregår de i kapitel 24.]
Ordet som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Jehojaqims, Joshijahos son, Juda kungs fjärde år som var Nebukadnessar, Babels kungs första år [vilket motsvarar 605 f.Kr.],
Från det sjuttonde året till Joshijaho, Ammons son Juda kung, till denna dag, dessa 23 år har Herrens (Jahves) ord kommit till mig och jag har talat till er, talat i tid och ofta, men ni har inte lyssnat.
[Budskapet kommer kronologiskt före kapitel 25. Mellan kapitel 26-45 är texten skriven i tredje person. Jeremias skrivare Baruch är troligtvis den som skriver, se Jer 36:4, 18, 32; 45:1-]
I början av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kungs regering [609/608 f.Kr.] kom detta ord från Herren (Jahve), han sa:
I början av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kungs regering kom detta ord till Jeremia från Herren (Jahve), han sa:
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve) när Jehojaqim, Joshijahos son, var Juda kung [han regerade 609-597 f.Kr.], han sa:
Och det skedde i det fjärde året av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kung, att detta ord kom till Jeremia från Herren (Jahve), han sa:
"Ta dig en bokrulle och skriv i den alla de ord som jag har talat mot Israel och mot Juda och mot alla folkslag, från den dag jag [först] talade till dig, från Joshijahos dagar och till denna dag.
Och det skedde i femte året av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kung, i den nionde månaden att de kungjorde en fasta inför Herrens (Jahves) ansikte, hela folket i Jerusalem och hela folket som kom från Juda städer till Jerusalem.
Och Tsidqijaho, Joshiijahos son, regerade som kung istället för Konjaho, Jehojaqims son, som Nebukadnessar, Babels kung gjorde till kung i Juda land.
Ordet som profeten Jeremia talade till Baroch, Nerijas son när han skrev dessa ord i en bok vid Jeremias mun, i det fjärde året till Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kung, han sa:
Till Egypten. Över farao Nechos, Egyptens kungs armé, som är vid floden Eufrat i Karkemish, som Nebukadnessar, Babels kung slog i Jehojaqims, Joshijahos son, Juda kungs fjärde år.
Herrens (Jahves) ord som kom till Sefanja [som betyder: "Jahve gömmer och skyddar"],
son till Koshi,
son till Gedalja,
son till Amarja,
son till Hiskia (hebr. Chiskia)
– i [kung] Josias dagar [622-609 f.Kr. då han regerade som kung], son till Amon, kung i Juda.
[Josia var en god kung som regerade 640-609 f.Kr., eftersom han var ung så var det först 622 f.Kr. som han kom till makten, se 2 Kung 22:1. Sefanjas koppling till kung Hiskia i fjärde ledet betonas. Hiskia var kung i det södra riket 715-686 f.Kr. och återupprättade tempeltjänsten och avskaffade avgudadyrkan, se 2 Kung 18–20. Han är också känd för att ha byggt Siloamtunneln och en damm för att förbättra vattentillgången för Jerusalem.]
Hiskia födde Manasse,
Manasse födde Amon,
Amon födde Josia,
Josia födde Jojakin och hans bröder [här hoppas Johoiakim över, se 2 Kung 23:34],
vid den tid då folket fördes bort till Babylon [2 Kung 24:14; 1 Krön 3:15–16].