Referenser (49 st)
Och han ropade Herrens (Jahvehs) ord mot altaret och sa: Altare, altare, så säger Herren (Jahveh): Se, en son ska födas till Davids hus, Josia (hebr. Joshijaho) [betyder: ´den som Herren helar´] är hans namn, och på dig ska han offra de höga platsernas präster som offrar på dig och människors ben ska brännas på dig.
Men folket i landet slog alla dem som sammansvurit sig mot kung Amon och folket i landet gjorde Josia (hebr. Joshijaho), hans son, till kung i hans ställe.
Och han begravdes i sin grav i Uzzas trädgård och Josia (hebr. Joshijaho), hans son, regerade i hans ställe.
[Josia regerade Juda (Sydriket) i 31 år (640-609 f.Kr.).]
Josia (hebr. Joshijaho) var 8 år när han började regera och han regerade 31 år i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Jedidah, Adajas dotter, från Botskat.
Och det skedde i kung Josias (hebr. Joshijahos) 18:e år att kungen sände Shafan, Atsaljahos son, Meshullams son, skrivaren, till Herrens (Jahvehs) hus och sa:
Och när Josia (hebr. Joshijaho) vände sig om såg han gravarna som fanns där på berget och han sände och tog benen från gravarna och brände dem på altaret och orenade det i enlighet med Herrens (Jahvehs) ord som gudsmannen hade ropat ut som ropade ut dessa ting.
Och även de höga platsernas alla hus som var i Samariens städer, som Israels kungar hade gjort för att provocera, tog Josia (hebr. Joshijaho) bort och gjorde med dem på samma sätt som han gjort i Betel.
Men i kung Josias (hebr. Joshijahos) 18:e år firades denna påsk till Herren (Jahveh) i Jerusalem.
Och även de som spådde genom medier och spiritister och husgudar (figuriner – hebr. terafim) och avgudar och alla avskyvärda ting som sågs i Juda land och i Jerusalem, tog Josia (hebr. Joshijaho) bort, för att befästa undervisningens ord som var skrivna i skriftrullen som Hilkia (hebr. Chilqijaho), prästen, fann i Herrens (Jahvehs) hus.
Vad mer finns om Josias (hebr. Joshijahos) gärningar, och vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
I hans [Josias] dagar gick Egyptens kung, farao Necho, upp mot Assyriens kung till floden Eufrat. Då gick kung Josia ut mot honom [Necho], men blev dödad av honom vid Megiddo, så fort han fick syn på honom. [I berättas hur Joshijaho förklädde sig i striden och blir träffad av en pil från en bågskytt i Megiddopasset.]
Och hans tjänare bar honom död i en vagn från Megiddo och förde honom till Jerusalem och begravde honom i hans egen grav. Och folket i landet tog Jehoachaz, Joshijahos son, och smorde honom och gjorde honom till kung i hans fars ställe. [Bara tre kungar omnämns smörjas i Kungaböckerna: Salomo (), Joash () och här Jehoachaz.]
Och farao Necho gjorde Eljaqim, Josias son, till kung i Josias, hans fars, ställe, och ändrade hans namn till Jojakim (hebr. Jehojaqim). Och han tog bort Jehoachaz och förde honom till Egypten och han dog där.
[Eljaqim betyder "Gud (El) reser upp" och Jehojaqim betyder "Herren (Jahveh) reser upp". Det är ingen större skillnad i namnets betydelse. Det var inte ovanligt att den makt som intog ett annat land även gav människor nya namn, se ; ; ; ; . Uppenbarligen gör Necho samma sak här.]
dennes son Amon,
dennes son Josia (hebr. Joshijaho).
Josias söner var
Jochanan, den förstfödde,
Jojakim (hebr. Jehojaqim), den andre,
Sidkia (hebr. Tsidqijaho), den tredje,
Shallom, den fjärde.
Men folket i landet dödade alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia (hebr. Joshijaho) till kung efter honom.
[Josia regerar Juda i 31 år (640-609 f.Kr.).]
Josia (hebr. Joshijaho) var 8 år när han blev kung, och han regerade 31 år i Jerusalem.
Josia avlägsnade alla avgudar i de länder som tillhörde Israel och befallde alla som fanns i Israel att tjäna Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim). Och så länge han levde vek de inte av från Herren (Jahveh), sina fäders Gud (Elohim).
Josia (hebr. Joshijaho) firade Herrens (Jahvehs) påsk i Jerusalem. Man slaktade påskalammet på fjortonde dagen i första månaden.
Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt tjurar, 3000 djur. Detta togs från kungens privata egendom.
Så blev den dagen allt ordnat för Herrens (Jahvehs) tjänst, så att man firade påskhögtid och offrade brännoffer på Herrens (Jahvehs) altare, så som kung Josia hade befallt.
En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems invånare.
I Josias 18:e regeringsår hölls denna påskhögtid.
[Berättelsen rör sig nu från reformen 622 till Josias död 609 f.Kr.]
Efter allt detta, när Josia hade fått templet i ordning, drog Egyptens kung Necho upp för att strida vid Karkemish som ligger vid Eufrat. Josia drog ut mot honom.
Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick ut för att strida mot honom, utan att höra på Nechos ord som kom från Guds mun. De drabbade samman i Megiddopasset.
Bågskyttarnas skott träffade kung Josia, och kungen sa till sina män: "Bär bort mig! Jag är svårt sårad."
Då bar hans män bort honom från vagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem. Och han dog och blev begravd där hans fäder var begravda. Hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.
Och Jeremia mässade (klagade; sjöng entonigt och utdraget – hebr. qinen) en sorgesång (hebr. qina) över Josia. Alla sångare och sångerskor talade om Josia i sina sorgesånger och gör det än i dag. Dessa sånger blev allmänt sjungna i Israel, och de finns upptecknade bland "Sorgesångerna".
Vad som mer finns att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde enligt det som var skrivet i Herrens (Jahvehs) undervisning (hebr. Torah),
[Joachaz regerar 3 månader 609 f.Kr.]
Folket i landet tog Jehoachaz, Josias son, och gjorde honom till kung i Jerusalem efter hans far.
Herrens (Jahvehs) ord kom till honom [till Jeremia i en serie av budskap under drygt 40 år] i den tid Josias (hebr. Joshijahos), Amons son, var kung i Juda – i hans 13:e regeringsår [627 f.Kr.],
och vidare [även] i den tid då Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, var kung i Juda [609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året [586 f.Kr.] då Sidkia (hebr. Tsidqijaho), son till Josia, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört [exilen till Babylon] i den 5:e månaden [judiska månaden som heter av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se ; ].
[De sista fem kungarna och deras regeringstid i Juda (det södra riket) var:
Josia (hebr. Joshijaho) (640-609 f.Kr.) – den sista goda kungen, se ;
Jehoachaz (3 månader 609 f.Kr.)
Jojakim (hebr. Jehojaqim) (609-598 f.Kr.) ;
Jojakin (hebr. Jehojachin) (3 månader 598-597 f.Kr.) ;
Sidkia (hebr. Tsidqijaho) (597-586 f.Kr.) – ;
Hela perioden för Jeremias tjänst är 40 år och 6 månader – 18 år under Josia och två perioder på 11 år vardera för Jojakim och Sidkia. I denna sammanfattning nämns inte de två korta perioderna på tre månader då Jehoachaz och Jojakin regerar.]
Och Herren (Jahveh) sa till mig i kung Josias dagar: Har du sett det som det avfallna Israel gör? Hon går upp på varje högt berg och under varje lövrikt träd och där ägnar hon sig åt prostitution.
Så säger Herren (Jahveh) till Shallum, Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kung, som regerade i Joshijahos sin fars ställe och som gick ut från denna plats: Han ska inte mer återvända hit,
Därför säger Herren (Jahveh) så angående Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son Juda kung: De ska inte sörja över honom: "Ve min bror!" Eller: "Ve min syster!" De ska inte sörja över honom: "Ve herre!" Eller: "Ve hans ära!"
[Händelserna i detta kapitel föregår de i kapitel 24.]
Ordet som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Jojakims (hebr. Jehojaqims), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kungs fjärde år som var Nebukadnessar, Babels kungs första år [vilket motsvarar 605 f.Kr.],
Från det sjuttonde året till Josia, Amons son Juda kung, till denna dag, dessa 23 år har Herrens (Jahvehs) ord kommit till mig och jag har talat till er, talat i tid och ofta, men ni har inte lyssnat.
[Budskapet kommer kronologiskt före kapitel 25. Mellan kapitel 26-45 är texten skriven i tredje person. Jeremias skrivare Baroch är troligtvis den som skriver, se , , ; ]
I början av Jojakims (hebr. Jehojaqims), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kungs regering [609/608 f.Kr.] kom detta ord från Herren (Jahveh), han sa:
I början av Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kungs regering kom detta ord till Jeremia från Herren (Jahveh), han sa:
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahveh) när Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, var Juda kung [han regerade 609-597 f.Kr.], han sa:
Och det skedde i det 4:e året av Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kung, att detta ord kom till Jeremia från Herren (Jahveh), han sa:
"Ta dig en bokrulle och skriv i den alla de ord som jag har talat mot Israel och mot Juda och mot alla folkslag, från den dag jag [först] talade till dig, från Josias dagar och till denna dag.
Och det skedde i 5:e året av Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, Juda kung, i den 9:e månaden [kislev – nov/dec] att de kungjorde en fasta inför Herrens (Jahvehs) ansikte, hela folket i Jerusalem och hela folket som kom från Juda städer till Jerusalem.
Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Josias (hebr. Joshijahos) son, regerade som kung istället för Konjaho, Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, som Nebukadnessar, Babels kung gjorde till kung i Juda land.
Ordet som profeten Jeremia talade till Baroch, Nerijas son när han skrev dessa ord i en bok vid Jeremias mun, i det 4:e året till Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kung, han sa:
Till Egypten. Över farao Nechos, Egyptens kungs armé, som är vid floden Eufrat i Karkemish, som Nebukadnessar, Babels kung slog i Jehojaqims, Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kungs fjärde år.
Herrens (Jahvehs) ord som kom till Sefanja [som betyder: "Jahveh gömmer och skyddar"],
son till Kushi,
son till Gedalja,
son till Amarja,
son till Hiskia (hebr. Chizqijah)
– i [kung] Josias (hebr. Joshijahos) dagar [622-609 f.Kr. då han regerade som kung], son till Amon, kung i Juda.
[Josia var en god kung som regerade 640-609 f.Kr., eftersom han var ung så var det först 622 f.Kr. som han kom till makten, se . Sefanjas koppling till kung Hiskia i fjärde ledet betonas. Hiskia var kung i det södra riket 715-686 f.Kr. och återupprättade tempeltjänsten och avskaffade avgudadyrkan, se . Han är också känd för att ha byggt Siloamtunneln och en damm för att förbättra vattentillgången för Jerusalem.]
Hiskia födde Manasse,
Manasse födde Amon,
Amon födde Josia,
Josia födde
Jojakin och hans bröder
[här hoppas Johoiakim över, se ],
vid den tid då folket fördes bort till
Babylon [; ].
