Referenser (24 st)
Han återbördade Israels gränser från ingången till Chamat till Aravahavet efter Herren (Jahveh), Israels Guds (Elohims), ord som han talade genom sin tjänare Jonas hand, Amittajs son, profeten som var från Gat-Chefer. [Se ]
Och Herrens (Jahvehs) ord [profetiska budskap] kom nu till Jona (hebr. Jonah), Amittajs son:
Jona reste sig för att fly till
Tarshish, bort från Herrens
(Jahvehs) ansikte
(Guds närvaro).
Han gick ner till
Jaffa,
han fann ett skepp som skulle till
Tarshish, betalade för resan och steg ner
[i båten] för att följa med till
Tarshish, bort från Herrens
(Jahvehs) ansikte
(Guds närvaro).
[Jaffa (hebr. Jafo, gr. Joppe) är en hamnstad strax söder om nuvarande Tel Aviv. I denna vers nämns den avlägsna västra staden Tarshish tre gånger. Versen är strukturerad som en kiasm i tre nivåer som förstärker hur Jona flyr bort från Guds närvaro och reser mot Tarshish, i motsatt riktning från Nineve. I kiasmens andra nivå används samma verb "ner" till Jaffa som "ner" i båten vilket också förstärker hur Jona går längre ner, bort från Guds vilja.] Sjömännen blev rädda och ropade var och en till sin gud, och de kastade (hebr. tol) lasten överbord för att lätta skeppet. Men Jona hade gått ner [samma ord "ner" som i ] i de nedersta delarna av båten och han låg och sov en djup sömn.
De sa till varandra: "Låt oss kasta lott så att vi får veta för vems skull denna ondska har drabbat oss." Så de kastade lott och lotten föll på Jona.
Så tog de Jona och kastade (slungade – hebr. tol) honom i havet och havet blev lugnt (stormen upphörde lika hastigt som den börjat).
Herren hade förberett en stor fisk som slukade Jona och Jona var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter.
[Det är detta tecken som Jesus talar om i evangelierna ; ; . Det är en typologi för Jesu död och tid i graven fram till uppståndelsen på tredje dagen.]
Sedan bad Jona från fiskens buk till Herren sin Gud (Jahveh Elohim).
Herren (Jahveh) talade till fisken och den spydde upp Jona på det torra.
[En del tolkar och omnämnandet av Sheol, som att Jona är död för att sedan återuppväckas när han kastas upp på land. Verserna antyder dock att Jona är vid medvetande och ber. Han beskriver upplevelserna av att vara nära drunkningsdöden – hur det känns att vara i dödsrikets (Sheols) innersta buk. Jona upplever dödsångest och kanske är han stundvis avsvimmad. Att Jona i beskriver hur han sjönk till bergens grund och att jordens bommar slöts kan betyda att han sjönk till botten, men det kan också vara en beskrivning av hur han tror sig nå dödsriket eftersom den allmänna uppfattningen då var att Sheol (de dödas plats/graven) var beläget i jordens innersta. Därifrån lyftes han mirakulöst upp av en fisk! Sheols buk är inte samma sak som fiskens buk. Fiskens buk blev räddningen från Sheols buk. Sheols buk är egentligen utan återvändo, medan fiskens buk representerar en räddning och en trygg väntan på fullständig räddning, en återgång till livet – en "uppståndelse". Även i detta stycke ser vi parallellerna med Jesu tid i graven före uppståndelsen.]
Herrens (Jahvehs) ord [profetiska budskap] kom till Jona för andra gången:
Så Jona steg upp och gick till Nineve [ca 800 km, mer än en månads vandring] i enlighet med Herrens (Jahvehs) ord. [Den här gången lyder han, förra gången Jona reste sig () var det för att fly till Tarshish] Nineve var en mycket stor stad inför Gud (Elohim), det tog tre dagar att gå igenom den.
[Uttrycket att vandra runt den eller genom den, uppfattas ofta som en färgstark beskrivning av stadens enorma storlek. Men såväl arkeologins fynd liksom historiker som Strabo beskriver att staden var enorm, betydligt större än Babylon, med en yttre omfattning på ca 80–90 km! Det betyder i så fall att det rent konkret tog tre dagar att vandra runt staden. Den inre stadsmuren var 12 kilometer lång och som mest menar arkeologerna idag att det har bott ca 200000 människor i staden, alltså ännu fler än Jona anger. Jona besökte den något decennium innan staden blev som allra störst under kung Sanheribs styre (704-681 f.Kr.), se ; ; .]
Och Jona började gå in i staden en dagsresa och han proklamerade och sa: "Om fyrtio dagar ska Nineve omstörtas (förvandlas – hebr. hafach)."
[Det hebreiska ordet beskriver hur något vänds upp och ner och blir helt förändrat som i där hav blir torr mark. Det används om hur städerna Sodom och Gomorra omstörtades och förgjordes, se . Ordvalet är intressant och betydelsen varierar beroende på om det är staden eller folket som avses. Samma ord används när Samuel profeterar hur Herrens Ande ska komma över Saul och han ska bli förvandlad, se . Om folket inte omvänder sig blir betydelsen att Gud dömer staden och den omstörtas, se . Om folket däremot omvänder sig blir betydelsen att staden "vänds om" och det sker en reformation och de börjar göra gott istället för ont och får erfara Guds nåd, se .]
Men detta [att Gud är god och förlåter] gjorde Jona mycket missnöjd (för Jona var det något ont, ja, något mycket ont), och han blev rasande.
[Nineve var huvudstad i det stora assyriska riket som var känt för sin blodtörst och grymhet, se . Arkeologiska fynd och inskriptioner från den här tiden beskriver hur man flådde sina fiender levande. Att Gud skulle visa nåd mot dessa grymma assyrier, en av Israels värsta fiender genom alla tider, verkade helt fel och var något ont i Jonas ögon.]
Jona gick ut ur staden [utan att svara Gud] och stannade öster om den och byggde sig ett solskydd (temporärt skydd – hebr. sukkah) [en hydda med kvistar och blad, se även ; ; ]. Där satte han sig i skuggan för att se vad som skulle hända med staden [Nineve].
[Det hebreiska ordet för öster, kedem, är ett rikt ord som också har betydelsen att fundera, göra bokslut bakåt och ha visioner framåt. Här antyder det att Jona inte bara satt öster om staden utan också begrundade både det som skett och funderade på det som skulle ske.]
Herren Gud (Jahveh Elohim) hade förberett ett litet träd (kurbitsträd, ricinbuske – hebr. qiqajon) och gjorde så att det växte upp över honom och befriade honom från hans missnöje (onda attityd).
[Antagligen hade bladen från det solskydd Jona själv byggt vissnat och han var utsatt för solens hetta. Det ovanliga hebreiska ordet qiqajon beskriver en oidentifierad buske eller ett träd. Bland förslagen finns kurbitsträd, ricinbuske, vinranka eller en oljeväxt. Ordet används bara här i hela Bibeln. Rotordet qir beskriver en bred yta och indikerar ett kraftigt bladverk och att trädet hade en paraplyliknande form som fungerade bra som ett solskydd. Ändelsen on i qiqajon är en diminutiv form som förminskar ordet, därav översättningen "ett litet träd". Växten i sig måste ju ha varit några meter hög för att kunna täcka Jona, så från Jonas perspektiv var det inget litet träd utan ett stort träd. Troligtvis används den diminutiva formen för att öka kontrasten i . Från Guds perspektiv var det ett litet träd i jämförelse med den stora staden Nineve.]
Jona blev mycket glad över [att få skydd av] det lilla trädet.
När solen gått upp hade Gud (Elohim) förberett en glödhet östanvind. Solen stekte Jona på huvudet så han var nära att svimma. Då önskade han sig döden och sa: "Det är bättre för mig att dö än att leva."
[I dessa verser nämns det lilla trädet, masken, solen och östanvinden. Gemensamt är att det var Gud som sänt dem, på samma sätt som han tidigare hade sänt stormen och fisken, se ; .]
Då frågade Gud honom: "Är det rätt av dig (mår du bra av) att bli så upprörd över att det lilla trädet dog?"
Jona svarade: "Jag har all rätt att vara arg (arg till döden)!"
Han svarade:
"Ett ont och trolöst släkte [ett släkte moraliskt otrogna mot Gud] kräver ett tecken, men de ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet.
För på samma sätt som profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, ska Människosonen vara i jordens hjärta (inre) i tre dagar och tre nätter.
[Jesu död då han lades i en grav, i jordens inre, och hans uppståndelse på tredje dagen har sin skuggbild hos Jona som var i fiskens buk tre dagar och tre nätter innan han kastades upp på land, se . Det är intressant att Jesus så explicit uttrycker att detta är det enda tecken de ska få. I judisk terminologi börjar dygnet alltid på kvällen, se , , . Matteus är noga med att citera ordagrant från Jona med "tre dagar" följt av "tre nätter". Den profetiska skuggbilden passar fint in, om dagen då Jesus hänger på korset (från klockan nio till klockan tre då han dör) räknas som den första av de tre dagarna. Uttrycket "tre dagar och tre nätter" behöver inte betyda precis på sekunden 72 timmar. Bibeln redogör ju inte exakt när Jesus uppstår, bara att graven är tom vid gryningen på den första veckodagen, söndagen, se .
Pesach firas alltid 14:e nisan och den första dagen i det osyrade brödets högtid den 15:e nisan, se . Den tredje dagen i osyrade brödets högtid är 17:e nisan. Veckodagarna varierar år från år. År 30 e.Kr. är dock 17:e nisan en söndag. Det året sammanfaller söndagen också med förstlingsfruktens högtid, bikkurim, se . Det finns två traditioner för offren kring denna högtid. Enligt fariséerna skulle förstlingsoffret ske på kvällen (när dagen inleds), medan saddukéerna ansåg att det var på morgonen. Eftersom de sistnämnda var i majoritet i Sanhedrin så skedde viftoffret troligen tidigt på söndagsmorgonen. Tänk om samtidigt som en kärve viftades i templet som ett förstlingsoffer spreds nyheten om att Jesus var uppstånden, se . Det skulle ha varit ett tydligt Jona-tecken! På 80-talet e.Kr. när den rabbinska traditionen för denna högtid justeras, bestäms att bikkurim aldrig får infalla på en söndag, just för att inte kunna kopplas samman med Jesu uppståndelse.]
Nineves folk
[de hedniska assyrierna] ska uppstå vid domen, tillsammans med detta släkte
[som inte ville tro] och bli dess dom. För de omvände sig vid
Jonas förkunnelse
[], men här finns något som är förmer än
Jona.
Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken, men inget annat tecken ska ges än Jona-tecknet." Sedan lämnade han dem och gick sin väg.
[Matteus har tidigare i förklarat hur profeten Jonas vistelse i fiskens buk är en bild på Jesu död och uppståndelse på tredje dagen.]
[Det är den sista vintern före korsfästelsen och Jesus befinner sig i Judéen. Trots att han varit hos folket under flera år och de hört hans ord och sett alla under är de inte nöjda. De har nyss gett sken av att de skulle börja tro på honom bara han gjorde ett övernaturligt tecken från himlen, se .] När folket strömmade till mer och mer, började han tala: "Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha tecken
[mirakler som bevisar att han var sänd av Gud], men det ska inte få något annat tecken än
Jona-tecknet.
På samma sätt som
Jona blev ett tecken för folket i
Nineve, ska Människosonen bli ett tecken för detta släkte.
[Jesus syftade på sin egen död och uppståndelse som skulle bli ett tecken för dem så småningom. På samma sätt som Jona var i fisken tre dagar skulle Jesus uppstå från graven efter tre dagar, se .]Folk från
Nineve ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. De
[hedningarna i Nineve] omvände sig
[utan att behöva se några tecken] när
Jona predikade – och här är mer
[nådefull predikan om omvändelse] än
Jona!"
[Här står Jesus, en som är större än både Salomo och Jona, mitt ibland dem.]
