Referenser (37 st)
Och farao Necho gjorde Eljaqim, Josias son, till kung i Josias, hans fars, ställe, och ändrade hans namn till Jojakim (hebr. Jehojaqim). Och han tog bort Jehoachaz och förde honom till Egypten och han dog där.
[Eljaqim betyder "Gud (El) reser upp" och Jehojaqim betyder "Herren (Jahveh) reser upp". Det är ingen större skillnad i namnets betydelse. Det var inte ovanligt att den makt som intog ett annat land även gav människor nya namn, se ; ; ; ; . Uppenbarligen gör Necho samma sak här.]
Och Jojakim (hebr. Jehojaqim) gav silver och guld till farao. Men han beskattade landet till att ge silver efter faraos befallning. Han krävde silvret och guldet av folket i landet, av varje man efter sin betalningsförmåga till att ge det till farao Necho.
Jojakim (hebr. Jehojaqim) var 25 år när han började regera och han regerade elva år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoder] namn var Zevoda, Pedajas dotter, från Roma.
I hans dagar kom Nebukadnessar, Babels kung, upp och Jojakim (hebr. Jehojaqim) blev hans tjänare tre år, sedan vände han och gjorde uppror mot honom.
Vad mer finns om Jojakims gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Och Jojakim sov med sina fäder och Jojakin, hans son, regerade i hans ställe.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon efter allt som Jojakim (hebr. Jehojaqim) hade gjort.
Josias söner var
Jochanan, den förstfödde,
Jojakim (hebr. Jehojaqim), den andre,
Sidkia (hebr. Tsidqijaho), den tredje,
Shallom, den fjärde.
Jojakims (hebr. Jehojaqims) söner var hans son Jekonja (hebr. Jechonjah) och dennes son Sidkia (hebr. Tsidqijaho).
Och kungen av Egypten gjorde hans bror Eljaqim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jojakim (hebr. Jehojaqim). Men Necho tog med sig hans bror Joachaz och förde honom till Egypten.
[Jojakim regerade Juda i 11 år (609-597 f.Kr.).]
Jojakim (hebr. Jehojaqim) var 25 år när han blev kung, och han regerade 11 år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs), sin Guds (Elohims), ögon.
Vad som mer finns att säga om Jojakim och om de avskyvärda ting han gjorde och vad som i övrigt blev funnet hos honom, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jojakin (hebr. Jehojachin) blev kung efter honom.
och vidare [även] i den tid då Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, var kung i Juda [609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året [586 f.Kr.] då Sidkia (hebr. Tsidqijaho), son till Josia, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört [exilen till Babylon] i den 5:e månaden [judiska månaden som heter av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se ; ].
[De sista fem kungarna och deras regeringstid i Juda (det södra riket) var:
Josia (hebr. Joshijaho) (640-609 f.Kr.) – den sista goda kungen, se ;
Jehoachaz (3 månader 609 f.Kr.)
Jojakim (hebr. Jehojaqim) (609-598 f.Kr.) ;
Jojakin (hebr. Jehojachin) (3 månader 598-597 f.Kr.) ;
Sidkia (hebr. Tsidqijaho) (597-586 f.Kr.) – ;
Hela perioden för Jeremias tjänst är 40 år och 6 månader – 18 år under Josia och två perioder på 11 år vardera för Jojakim och Sidkia. I denna sammanfattning nämns inte de två korta perioderna på tre månader då Jehoachaz och Jojakin regerar.]
Därför säger Herren (Jahveh) så angående Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son Juda kung: De ska inte sörja över honom: "Ve min bror!" Eller: "Ve min syster!" De ska inte sörja över honom: "Ve herre!" Eller: "Ve hans ära!"
Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Trots att Konjaho [korform för Jojakin (hebr. Jehojachin), Sydrikets 19:e regent, se ], Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, var signetringen på min högra hand ska jag rycka bort honom därifrån,
Herren (Jahveh) visade mig och se, två korgar med fikon stod framför Herrens (Jahvehs) tempel efter att Nebukadnessar, Babels kung, hade burit i fångenskap Jekonja (hebr. Jechonjaho) [här varierar stavningen som annars är Jechonjah, se ], Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, Juda kung och Judas furstar med hantverkarna och smederna från Jerusalem, och hade fört dem till Babel.
[Händelserna i detta kapitel föregår de i kapitel 24.]
Ordet som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Jojakims (hebr. Jehojaqims), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kungs fjärde år som var Nebukadnessar, Babels kungs första år [vilket motsvarar 605 f.Kr.],
[Budskapet kommer kronologiskt före kapitel 25. Mellan kapitel 26-45 är texten skriven i tredje person. Jeremias skrivare Baroch är troligtvis den som skriver, se , , ; ]
I början av Jojakims (hebr. Jehojaqims), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kungs regering [609/608 f.Kr.] kom detta ord från Herren (Jahveh), han sa:
och kung Jojakim (hebr. Jehojaqim) med alla hans mäktiga män och alla furstar hörde hans ord och kungen sökte att döda honom, men Orijaho hörde det och han blev rädd och flydde och gick till Egypten,
och kung Jojakim sände män till Egypten, Elnatan, Achbors son och flera män med honom, till Egypten.
Och de hämtade Orijaho från Egypten och förde honom till kung Jojakim som slog honom med svärdet och kastade hans döda kropp i folkets söners gravar.
I början av Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kungs regering kom detta ord till Jeremia från Herren (Jahveh), han sa:
som Nebukadnessar, Babels kung inte tog när han bar bort i fångenskap Jekonja (hebr. Jechonjaho), Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, Juda kung från Jerusalem till Babel och alla Juda och Jerusalems förnäma män.
Och jag ska föra tillbaka till denna plats Jekonja (hebr. Jechonjah), Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, Juda kung med alla Juda fångna som gick till Babel förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), för jag ska bryta oket från Babels kung.
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahveh) när Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, var Juda kung [han regerade 609-597 f.Kr.], han sa:
Och det skedde i det 4:e året av Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kung, att detta ord kom till Jeremia från Herren (Jahveh), han sa:
Och det skedde i 5:e året av Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, Juda kung, i den 9:e månaden [kislev – nov/dec] att de kungjorde en fasta inför Herrens (Jahvehs) ansikte, hela folket i Jerusalem och hela folket som kom från Juda städer till Jerusalem.
"Ta dig en annan skriftrulle och skriv i den alla de tidigare orden som var i den första skriftrullen, som Jojakim, Juda kung har bränt.
Och över Jojakim, Juda kung ska du säga: Så säger Herren (Jahveh): Du har bränt denna skriftrulle och sagt: Varför har du skrivit i den och sagt: Babels kung ska med säkerhet komma och ödelägga detta land, och ska få människa och djur att upphöra att finnas där?
Därför säger Herren (Jahveh) så om Jojakim, Juda kung: Han ska inte ha någon som sitter på Davids tron och hans döda kropp ska slängas ut till dagens hetta och till nattens frost.
Och Jeremia tog en annan bokrulle och gav den till skrivaren Baroch, Nerijas son, som skrev i den från Jeremias mun alla bokens ord som Jojakim, Juda kung hade bränt i eld, och bredvid dem lades många liknande ord till.
Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Josias (hebr. Joshijahos) son, regerade som kung istället för Konjaho, Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, som Nebukadnessar, Babels kung gjorde till kung i Juda land.
Ordet som profeten Jeremia talade till Baroch, Nerijas son när han skrev dessa ord i en bok vid Jeremias mun, i det 4:e året till Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kung, han sa:
Till Egypten. Över farao Nechos, Egyptens kungs armé, som är vid floden Eufrat i Karkemish, som Nebukadnessar, Babels kung slog i Jehojaqims, Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kungs fjärde år.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon efter allt som Jojakim (hebr. Jehojaqim) [hans bror som regerade 609-597 f.Kr.] hade gjort.
Under kung Jojakims (hebr. Jehojaqims) 3:e regeringsår [605 f.Kr.] i Juda kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och belägrade Jerusalem [Judas huvudstad].
Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) gav Jojakim, kungen av Juda, i hans våld.
[Det var inte babyloniernas styrka som gjorde att de fick seger, det var Herren som tillät dem inta landet på grund av gudsfolkets olydnad och avgudadyrkan, se ; . Jojakim var en ond kung i Herrens ögon, . Enligt rabbinsk litteratur levde han i incestförhållande med sin mor, svärdotter och styvmor och han hade för vana att mörda män och våldföra sig på deras kvinnor. Han regerar elva år, 608-597 f.Kr. Det är en omvälvande politisk tid där Juda och Jerusalem ligger geografiskt sett mellan dåtida stormakter. Det är egyptierna och farao Necho som tillsätter Jojakim som sin lydkung sedan de tillfångatagit hans yngre bror som bara hann vara kung i tre månader. När babylonierna, tre år in i Jojakims styre, attackerar Jerusalem 605 f.Kr. sluter Jojakim en pakt med dem, se . För att försäkra sig om Jojakims lojalitet tar Nebukadnessar några ungdomar av kunglig släkt som gisslan. Detta är den första deportationen till Babylon som berör Daniel och hans vänner. Templet plundras delvis, se .]
Nebukadnessar tog också med sig några av kärlen till Shinar [Babylon, landet mellan floderna Eufrat och Tigris]. Där ställde han in dem i skattkammaren för sina gudar [Marduk och Nebo].
[Det babyloniska riket var den nya stormakten efter assyrierna. I staden Babylon revolterar Nabopolassar mot assyrierna och utropar sig som kung i Babylon 626 f.Kr. Han och hans son Nebukadnessar formar tillsammans det nybabyloniska riket som har sin storhetstid under de kommande 100 åren. Historiska dokument, de babyloniska krönikorna, bekräftar att Nebukadnessar våren 605 f.Kr. stred i den egyptiska utposten Karkemisch i norra Syrien och senare på senvåren svepte ner mot Jerusalem. I den första räden plundras templet och personer som kan utgöra ett hot, däribland Daniel och hans vänner, tas med som fångar. Nebukadnessar fortsätter ner mot Egypten, men när han får besked om sin fars Nabopolassars död 15 augusti, skyndar han hem. Han tar vägen genom öknen och kommer fram före Daniel och fångarna som tar den vanliga längre vägen längs med floden Eufrat. En lertavla visar att Nebukadnessar blev kung 7 september. Nebukadnessar fortsätter sina fälttåg. Sju år senare, 597 f.Kr. erövras Jerusalem. Det är i denna andra deportation som profeten Hesekiel förs bort. År 586 f.Kr. förstörs templet och den tredje vågen av fångar förs bort till Babylonien.]
