Jojakim
Ingår i Jesu släktträd Någon sorts härskare Nämns i Bibeln vid namn

Tidsperiod: David-fångenskapen (1000 – 586 f.Kr.)
Ålder: -
Alt. namn/stavningar: Eljakim
Fader: Josia
Moder: Sevudda
Halvsyskon: Jochanan, Sidkia, Shallum
Relationer: Nechushta (äktenskap)
2 barn: Jojakin, Sidkia
Relaterade: Jochanan (företrädare)
Jojakin (efterträdare)

  Visa Jojakim i stora familjeträdet

Användning i Bibeln


Jojakim H3079
יְהוֹיָקִים (jehåjaqim)
37 ggr i GT
Eljakim H0471
אֶלְיָקִים (eljaqim)
12 ggr i GT
Totalt    49 ggr

Persondatabas BETA

Databasen med alla personer är under uppbyggnad. Hittar du något fel, hör gärna av dig info(@)karnbibeln.se.

Familjeträd

Släktträdet visar Jojakims föräldrar, barn och barnbarn. Visa Jojakim i stora familjeträdet

  • Josia

    Sevudda

    Extra: Var en kung och förfader till kristus.

    Josia
    Sevudda
    • Jojakim

      Nechushta

      barn nr: 2

      Extra: Var en kung och förfader till kristus.


      Nechushta

      • Jojakin

        Jojakims förstfödde

        kung
        Jesu släktavla

        Jojakin
        • Sidkia

          Jojakins förstfödde

          Sidkia
        • Assir

          Jojakins barn nr: 2

          Assir
        • Shealtiel

          Jojakins barn nr: 3

          Jesu släktavla

          Shealtiel
        • Malkiram

          Jojakins barn nr: 4

          Malkiram
        • Pedaja

          Jojakins barn nr: 5

          Pedaja
        • Shenassar

          Jojakins barn nr: 6

          Shenassar
        • Jekamja

          Jojakins barn nr: 7

          Jekamja
        • Hoshama

          Jojakins barn nr: 8

          Hoshama
        • Nedavja

          Jojakins barn nr: 9

          Nedavja
      • Sidkia

        Jojakims barn nr: 2

        Sidkia

De symboler som används är:

  • Man

    hustru

  • Kvinna
  • Ingår i Jesu släktled
  • Härskare/ledare
  • flera personer




Referenser (37 st)

Filter:

Endast vid namn (37)
Endast nyckelverser (7)
Dölj genitiv (21)
Och farao Necho gjorde Eljaqim, Joshijahos son, till kung i Joshijahos hans fars ställe, och ändrade hans namn till Jehojaqim. Och han tog bort Jehoachaz och förde honom till Egypten och han dog där. [Eljaqim betyder "Gud (El) reser upp" och Jehojaqim betyder "Herren (Jahve) reser upp". Det är ingen större skillnad i namnets betydelse. Det var inte ovanligt att den makt som intog ett annat land även gav människor nya namn, se 1 Mos 41:45; Esra 5:14; Dan 1:7; 4:8; 2 Kung 24:17. Uppenbarligen gör Necho samma sak här.]
Och Jehojaqim gav silver och guld till farao. Men han beskattade landet till att ge silver efter faraos befallning. Han krävde silvret och guldet av folket i landet, av varje man efter hans betalningsförmåga till att ge det till farao necho.
Jehojaqim (Jojakim) var 25 år när han började regera och han regerade elva år i Jerusalem. Och hans mors namn var Zevoda, Pedajas dotter från Roma.
I hans dagar kom Nebukadnessar, Babels kung upp och Jehojaqim blev hans tjänare tre år, sedan vände han och gjorde uppror mot honom.
Vad mer finns om Jehojaqims gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Och Jehojaqim sov med sina fäder och Jehojachin, hans son, regerade i hans ställe.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon efter allt som Jehojaqim hade gjort
och vidare [även] i den tid då Jehojakim, Joshijahos son, var kung i Juda [609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året [586 f.Kr.] då Tsidqijaho (Sidkia), son till Joshijaho, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört [exilen till Babylon] i den 5:e månaden [månaden Av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se 2 Kung 25:1-21; 2 Krön 36:4-8]. [[De sista fem kungarna och deras regeringstid i Juda (det södra riket) var: Joshijaho (640-609 f.Kr.) – den sista goda kungen, se 2 Kung 22:1-23:31; 2 Krön 34-35 Jehoahas (3 månader 609 f.Kr.) 2 Kung 23:31-34Jehojakim (609-598 f.Kr.) 2 Kung 23:34-37; 2 Krön 36:4-8Jehoiachin (3 månader 598-597 f.Kr.) 2 Kung 24:8; 2 Krön 36:9Tsidqijaho (597-586 f.Kr.) – 2 Kung 24:18–20; 2 Krön 36:11-16 Hela perioden för Jeremias tjänst är 40 år och 6 månader – 18 år under Joshihaho och två perioder på 11 år vardera för Jehojakim och Tsidqijaho. I denna sammanfattning nämns inte de två korta perioderna på tre månader då Jehoahas och Jehoiachin regerar.]]
Därför säger Herren (Jahve) så angående Jehojaqim, Joshijahos son Juda kung: De ska inte sörja över honom: "Ve min bror!" Eller: "Ve min syster!" De ska inte sörja över honom: "Ve herre!" Eller: "Ve hans ära!"
Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Trots att Konjaho, Jehojaqims son, var signetringen på min högra hand ska jag rycka bort honom därifrån,
Herren (Jahve) visade mig och se, två korgar med fikon stod framför Herrens (Jahves) tempel efter att Nebukadnessar, Babels kung, hade burit i fångenskap Jechonjaho, Jehojaqims son, Juda kung och Judas furstar med hantverkarna och smederna från Jerusalem, och hade fört dem till Babel.
Ordet som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Jehojaqims, Joshijahos son, Juda kungs fjärde år som var Nebukadnessar, Babels kungs första år,
I början av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kungs regering kom detta ord från Herren (Jahve), han sade:
och kung Jehojaqim med alla hans mäktiga män och alla furstar hörde hans ord och kungen sökte att döda honom, men Orijaho hörde det och han blev rädd och flydde och gick till Egypten,
och kung Jehojaqim sände män till Egypten, Elnatan, Achbors son och flera män med honom, till Egypten.
Och de hämtade Orijaho från Egypten och förde honom till kung Jehojaqim som slog honom med svärdet och kastade hans döda kropp i folkets söners gravar.
I början av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kungs regering kom detta ord till Jeremia från Herren (Jahve), han sade:
som Nebukadnessar, Babels kung inte tog när han bar bort i fångenskap Jechonjaho, Jehojaqims son, Juda kung från Jerusalem till Babel och alla Juda och Jerusalems förnäma män.
Och jag ska föra tillbaka till denna plats Jechonja, Jehojaqims son, Juda kung med alla Juda fångna som gick till Babel förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), för jag ska bryta oket från Babels kung.
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve) när Jehojaqim, Joshijahos son, var Juda kung [han regerade 609-597 f.Kr.], han sade:
Och det skedde i det fjärde året av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kung, att detta ord kom till Jeremia från Herren (Jahve), han sade:
Och det skedde i femte året av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kung, i den nionde månaden att de kungjorde en fasta inför Herrens (Jahves) ansikte, hela folket i Jerusalem och hela folket som kom från Juda städer till Jerusalem.
"Ta dig en annan skriftrulle och skriv i den alla de tidigare orden som var i den första skriftrullen, som Jehojaqim, Juda kung har bränt.
Och över Jehojaqim, Juda kung ska du säga: Så säger Herren (Jahve): Du har bränt denna skriftrulle och sagt: Varför har du skrivit i den och sagt: Babels kung ska med säkerhet komma och ödelägga detta land, och ska få människa och djur att upphöra att finnas där?
Därför säger Herren (Jahve) så om Jehojaqim, Juda kung: Han ska inte ha någon som sitter på Davids tron och hans döda kropp ska slängas ut till dagens hetta och till nattens frost.
Och Jeremia tog en annan bokrulle och gav den till skrivaren Baroch, Nerijas son, som skrev i den från Jeremias mun alla bokens ord som Jehojaqim, Juda kung hade bränt i eld, och bredvid dem lades många liknande ord till.
Och Tsidqijaho, Joshiijahos son, regerade som kung istället för Konjaho, Jehojaqims son, som Nebukadnessar, Babels kung gjorde till kung i Juda land.
Ordet som profeten Jeremia talade till Baroch, Nerijas son när han skrev dessa ord i en bok vid Jeremias mun, i det fjärde året till Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kung, han sade:
Till Egypten. Över farao nechos, Egyptens kungs armé, som är vid floden Eufrat i Karkemish, som Nebukadnessar, Babels kung slog i Jehojaqims, Joshijahos son, Juda kungs fjärde år.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon efter allt som Jehojaqim [hans bror som regerade 609-597 f.Kr.] hade gjort.
Under kung Jojakims tredje regeringsår [605 f.Kr.] i Juda kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och belägrade Jerusalem [Judas huvudstad].
Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) gav Jojakim, kungen av Juda, i hans våld. [Det var inte babyloniernas styrka som gjorde att de fick seger, det var Herren som tillät dem inta landet på grund av gudsfolkets olydnad och avgudadyrkan, se 2 Kung 20:16-17; 24:20. Jojakim var en ond kung i Herrens ögon, 2 Kung 23:35-37. Enligt rabbinsk litteratur levde han i incestförhållande med sin mor, svärdotter och styvmor och han hade för vana att mörda män och våldföra sig på deras kvinnor. Han regerar elva år, från 608-597 f.Kr. Det är en omvälvande politisk tid där Juda och Jerusalem ligger geografiskt sett mellan dåtida stormakter. Det är egyptierna och farao Necho som tillsätter Jojakim som sin lydkung sedan de tillfångatagit hans yngre bror som bara hann vara kung tre månader. När babylonierna, tre år in i Jojakims styre, attackerar Jerusalem 605 f.Kr. sluter Jojakim en pakt med dem, se 2 Kung 24:1. För att försäkra sig om Jojakims lojalitet tar Nebukadnessar några ungdomar av kunglig släkt som gisslan. Detta är den första deportationen till Babylon som berör Daniel och hans vänner. Templet plundras delvis, se Esra 1:9-11.] Nebukadnessar tog också med sig några av kärlen till Shinar [Babylon, landet mellan floderna Eufrat och Tigris]. Där ställde han in dem i skattkammaren för sina gudar [Marduk och Nebo]. [Det babyloniska riket var den nya stormakten efter assyrierna. I staden Babylon revolterar Nabopolassar mot assyrierna och utropar sig som kung i Babylon 626 f.Kr. Tillsammans med hans son Nebukadnessar formar de det nybabyloniska riket som har sin storhetstid under de kommande 100 åren. Historiska dokument, de babyloniska krönikorna, bekräftar att Nebukadnessar våren 605 f.Kr. stred i den egyptiska utposten Karkemisch i norra Syrien och senare på senvåren svepte ner mot Jerusalem. I den första räden plundras templet och personer som kan utgöra ett hot, däribland Daniel och hans vänner, tas med som fångar. Nebukadnessar fortsätter ner mot Egypten, men när han får besked om sin fars Nabopolassars död 15 augusti, skyndar han hem. Han tar vägen genom öknen och kommer fram före Daniel och fångarna som tar den vanliga längre vägen längs med floden Eufrat. En lertavla visar att Nebukadnessar blev kung 7 september. Nebukadnessar fortsätter sina fälttåg. Sju år senare, 597 f.Kr. erövras Jerusalem. Det är i denna andra deportation som profeten Hesekiel förs bort. År 586 f.Kr. förstörs templet och den tredje vågen av fångar förs bort till Babylonien.]