Nämns i Bibeln vid namn
Jojada (överstepräst)

Tidsperiod:
Ålder: -
Alt. namn/stavningar: Jehojada
Engelska namn: Jehoiada
Relationer: Joshavat (äktenskap)
barn (1): Sakarja



Rapportera ett problem

Användning i Bibeln


Jehojada H3077
יְהוֹיָדָע (Jehojada)
51 ggr i GT
Totalt    51 ggr

Persondatabas BETA

Databasen med alla personer är under uppbyggnad. Hittar du något fel, hör gärna av dig info(@)karnbibeln.se.

Familjeträd

Släktträdet visar Jojadas föräldrar, barn och barnbarn.

    • Jojada

      Joshavat

      födelseordning ej tillgänglig
      Joshavat

      • Sakarja

        födelseordning ej tillgänglig

        Sakarja

De symboler som används är:

  • Man

    hustru

  • Kvinna
  • Ingår i Jesu släktled
  • Härskare/ledare
  • flera personer




Referenser (25 st)

Filter:

Endast vid namn (25)
Endast nyckelverser (9)
Dölj genitiv (22)
Och i det sjunde året [av Ataljas styre] sände [prästen] Jehojada bud efter officerarna (ledarna över hundra), kariterna och vakterna och förde dem till sig i Herrens (Jahves) hus. Och han skar ett förbund med dem och tog en ed av dem i Herrens (Jahves) hus och visade dem kungens son [Joash/Jehoash].
Och officerarna (ledarna över hundra) gjorde allt som prästen Jehojada befallde och tog varje man sina män, de som skulle komma in på sabbaten och de som gick ut på sabbaten, och kom till prästen Jehojada.
Och prästen Jehojada befallde ledarna över de hundra och härhövitsmännen och sa till dem: "För ut henne mellan folket, och den som följer henne ska ni slakta med svärdet," för prästen sa: "Låt henne inte bli dödad i Herrens (Jahves) hus."
Och Jehojada skar ett förbund mellan Herren (Jahve) och kungen och folket att de skulle vara Herrens (Jahves) folk, och även mellan kungen och folket.
Jehoash gjorde det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahves) ögon alla sina dagar, som prästen Jehojada undervisade honom.
Och kung Jehoash kallade på Jehojada, prästen och de andra prästerna och sa till dem: "Varför stärker (reparerar) ni inte huset [templet i Jerusalem]? Nu får ni inte längre ta silvret från era värderingsmän (hebr. makar). Ni ska ge till sprickorna (skadorna) på huset." [Jehoash uppmanar att avsluta den insamling som blivit beordrad, se 2 Krön 24:5, istället införs ett nytt sätt att samla in medel via kollektbox, se vers 9.]
Då tog prästen Jehojada en kista och borrade ett hål i locket på den och ställde den bredvid altaret, på höger sida när man kommer in i Herrens (Jahves) hus. Och prästerna som vaktade (skyddade, bevarade) vid tröskeln lade dit allt silver som fördes in i Herrens (Jahves) hus.
Men just när kungabarnen skulle dödas, tog kungadottern Joshabat i hemlighet bort Joash, Ahasjas son, från kungasönerna och förde honom tillsammans med hans amma in i sovkammaren. Där höll Joshabat, kung Jorams dotter, prästen Jojadas hustru – som också var Ahasjas syster – honom gömd för Atalja, så att hon inte dödade honom.
I det sjunde året tog Jojada mod till sig och ingick förbund med befälen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son.
Leviterna och hela Juda gjorde allt som prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle gå på vakten på sabbaten och de som skulle gå av vakten på sabbaten, för prästen Jojada lät ingen avdelning vara fri från tjänstgöring.
Och prästen Jojada gav befälen de spjut och de olika slag av sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Guds hus.
Sedan förde de ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet och gjorde honom till kung. Jojada och hans söner smorde honom och ropade: "Leve kungen!"
Men prästen Jojada lät befälen som anförde skaran träda fram, och han sa till dem: "För ut henne mellan leden! Och om någon följer henne ska han dödas med svärd." Prästen förbjöd dem nämligen att döda henne i Herrens (Jahves) hus.
Jojada slöt ett förbund mellan sig och allt folket och kungen, att de skulle vara ett Herrens folk.
Tillsynen av Herrens (Jahves) hus lade Jojada i händerna på de levitiska prästerna, som David hade indelat i klasser för tjänstgöringen i Herrens (Jahves) hus, till att offra brännoffer åt Herren (Jahve), så som det var föreskrivet i Mose undervisning (hebr. Torah), med jubel och sång efter Davids föreskrifter.
Joash gjorde det som var rätt i Herrens ögon så länge prästen Jojada levde.
Och Jojada tog åt honom två hustrur, och han fick söner och döttrar.
Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och sa till honom: "Varför har du inte sett till att leviterna driver in från Juda och Jerusalem den avgift till vittnesbördets tabernakel som Herrens tjänare Mose har pålagt Israels församling?
Sedan lämnade kungen och Jojada pengarna åt de män som skulle utföra arbetet på Herrens (Jahves) hus. De lejde också stenhuggare och hantverkare för att få Herrens (Jahves) hus i ordning, och smeder som arbetade med järn och koppar.
När de var färdiga med arbetet bar de resten av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens (Jahves) hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens (Jahves) hus hela tiden så länge Jojada levde.
Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död 130 år.
Men efter Jojadas död kom Juda furstar och föll ner för kungen, och han lyssnade till dem.
Men Sakarja (Zecharjaho – betyder: Herren kommer ihåg), prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han steg fram inför folket och sa till dem: "Så säger Gud (Elohim): Varför bryter ni mot Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergett Herren (Jahve), har han också övergett er."
Kung Joash tänkte inte på den kärlek som Sakarjas far, Jojada, hade visat honom utan dödade hans son. Och i sin dödsstund sa Sakarja: "Herren ska se det här och utkräva hämnd."
När de drog bort från honom – de lämnade honom kvar svårt sjuk – gaddade hans tjänare ihop sig mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och de dödade honom på hans bädd. Det blev hans död, och man begravde honom i Davids stad. Men man begravde honom inte i kungagravarna.