Referenser (81 st)
Och Jerobeam (hebr. Jarovam), Nevats son, en efraimit från Tsereda, en Salomos tjänare vars mor var Tseroa, en änka, han lyfte också sin hand mot kungen.
Och mannen Jerobeam var en mäktig stridsman, och Salomo såg att den unge mannen var flitig och han gav honom ansvar över alla arbetare från Josefs hus.
Och det skedde vid den tiden när Jerobeam gick ut från Jerusalem att profeten Achija, shiloniten, fann honom på vägen. Och han hade klätt sig själv i en ny mantel och de två var ensamma på fältet.
Och han sa till Jerobeam: Ta dig tio bitar, för så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Se jag ska riva kungariket ur Salomos hand och ska ge tio stammar till dig,
Salomo försökte därför döda Jerobeam, men Jerobeam steg upp och flydde till Egypten, till Shishaq, Egyptens kung, och var i Egypten till Salomos död.
Och det skedde när Jerobeam, Nevats son, hörde om det, för han var fortfarande i Egypten dit han hade flytt från kung Salomos ansikte, och Jerobeam bodde i Egypten,
att de sände och kallade på honom så att Jerobeam och hela Israels församling kom och talade till Rehabeam och sa:
Och Jerobeam och hela folket kom till Rehabeam den tredje dagen som kungen hade talat till dem och sagt: "Kom till mig den tredje dagen."
Och kungen lyssnade inte till folket, för det var något som Herren (Jahveh) lät ske för att han skulle stadfästa sitt ord som Herren (Jahveh) hade talat genom Achijas hand, shiloniten, till Jerobeam, Nevats son. [Jerobeam I, Nordrikets förste kung.]
Och det skedde när hela Israel hörde att Jerobeam hade kommit tillbaka, att de sände och kallade honom till församlingen och gjorde honom till kung över Israel. Där fanns ingen som följde Davids hus utom Juda stam.
Och Jerobeam byggde Shechem i Efraims bergsbygd och bodde där och han gick därifrån och byggde Penoel.
[Shechem var en strategisk knutpunkt där flera vägar möttes mellan bergen Gerizim och Ebal. Peniel var den plats vid floden Jabbok, på östra sidan av Jordanfloden, där Jakob brottades med Gud. Staden fanns på Gideons tid (, ), men nu bygger Jevoram upp den på nytt. Staden identifieras med Tell ed-Dhahab.]
Och Jerobeam sa (tänkte) i sitt hjärta: "Nu ska kungariket återvända till Davids hus.
Och
Jerobeam påbjöd en fest i den 8:e månaden
[cheshvan – okt/nov] på den 15:e dagen i månaden som liknade festerna i Juda, och han gick upp till altaret. Detta gjorde han i
Betel och offrade till kalven som han hade gjort, och han placerade prästen i
Betel på den höga platsen som han hade gjort.
[De bibliska hösthögtiderna infaller en månad tidigare i den 7:e månaden (tishri), se , , .]Och se, där kom en gudsman från Juda med Herrens
(Jahvehs) ord till
Betel, och
Jerobeam stod vid altaret för att offra.
Och det skedde när kungen hörde gudsmannens ord som han ropade mot altaret i
Betel, att
Jerobeam sträckte fram sin hand mot altaret och sa: "Ta tag i honom" och hans hand som han hade sträckt fram mot honom torkade
(stelnade) så att han inte kunde dra tillbaka den.
Efter dessa ting återvände inte Jerobeam från sina onda vägar, men gjorde igen från hela folket präster till de höga platserna, den som ville [bli präst] honom avskilde han så att han blev en av de höga platsernas präster.
Och genom detta blev det en synd till Jerobeams hus (familj, släkt), så att det blev avhugget, och fördärvat så att det inte längre fanns på jordens ansikte.
Vid den tiden blev Avijah, Jerobeams son, sjuk.
Och Jerobeam sa till sin hustru: "Stå upp, jag ber dig, och förklä dig själv så att du inte blir igenkänd som Jerobeams hustru, och gå till Shilo. Se, där är Achija, profeten som talade om mig att jag skulle bli kung över detta folk.
Och Jerobeams hustru gjorde så och steg upp och gick till Shilo och kom till Achijas hus.
Nu kunde inte Achija se, för hans ögon var svaga på grund av hans ålder.
Och Herren (Jahveh) sa till Achija: "Se, Jerobeams hustru kommer för att fråga dig om sin son för han är sjuk. Så och så ska du tala till henne, för det ska ske när hon kommer in att hon ska utge sig själv för att vara en annan kvinna."
Och det blev så när Achija hörde ljudet av hennes fötter när hon kom in genom dörren att han sa:
"Kom in Jerobeams hustru, varför utger du dig för att vara någon annan? Jag är sänd till dig för att ge dig tunga besked.
Gå och berätta för Jerobeam: 'Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Lika mycket som jag har upphöjt dig från folket och gjort dig till furste över mitt folk Israel,
Därför, se, jag ska föra ondska (hebr. raa) över Jerobeams hus och ska hugga bort från Jerobeam var och en som urinerar mot muren [nedvärderande uttryck för en man; i uttrycket liknas han också vid en oren hund, se ] – [både] instängd (fängslad) och frisläppt – i Israel. Jag ska bränna Jerobeams hus, som man bränner gödsel tills det är helt borta (fullbordat).
Den av Jerobeams hus som dör i staden ska hundarna äta upp och den som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta upp, för Herren (Jahveh) har talat.
Och hela Israel ska sörja över honom och begrava honom, för han är den ende av Jerobeam som ska få en grav, eftersom det i honom fanns något gott gentemot Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim).
Och därtill ska Herren (Jahveh) resa upp åt sig en kung över Israel som ska hugga av Jerobeams hus den dagen. Och vad är det även denna gång?
Och han ska ge Israel på grund av Jerobeams överträdelser som han har överträtt, med vilka han har fått Israel att begå överträdelser.' "
Och
Jerobeams hustru steg upp och lämnade och kom till
Tirtsah [nordost om Shechem; nuvarande Tell el-Farah], och när hon kom till husets tröskel dog ynglingen.
Vad mer finns om Jerobeams gärningar, hur han krigade och hur han regerade, det är skrivet i Israels kungars krönika (böcker). [Syftar inte på Kungaböckerna i Bibeln utan på offentliga protokoll, från vilka uppgifter hämtades av profeterna och skrevs ned i de kanoniska böckerna.]
Och dagarna som Jerobeam regerade var 22 år, och han sov med sina fäder och Nadav, hans son, regerade i hans ställe.
[Nadavs styre återges i . Berättelsen återvänder nu till Rehabeam, Salomos son och efterträdare, Sydrikets förste kung.]
[Kungliga krönikor
Viktiga händelser registrerades år för år i officiella krönikor, se ; . Vissa av den antika världens kända krönikor (t.ex. de assyriska kungarnas) är användbara för att rekonstruera kronologi och geografiska platser, men innehåller ofta propaganda. Andra (t.ex. de från den nybabyloniska perioden) har mer neutral information. Hänvisningen till Israels kungars årsböcker visar att de bibliska författarna hämtade sin berättelse från större och mer detaljerade källor. Israels kungars krönika refereras här: ; , , , ; ; ; ; , ; , ; , , , , ; . Juda kungars krönika här: ; , ; ; ; ; ; , ; ; ; , ; ; .]
Och det var oavbrutet krig mellan Rehabeam och Jerobeam.
[Avijam var Sydrikets 2:a regent. Han regerade 913-910 f.Kr. i Jerusalem. Han krigade med Nordriket och slog Jerobeam i Efraim (ca 912 f.Kr.), se .]
Och i det 18:e året av kung Jerobeams son Nevat, började Avijam att regera över Juda.
Och det var krig mellan Rehabeam och Jerobeam alla hans livs dagar.
Vad mer finns om Avijams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. Och det var krig mellan Avijam och Jerobeam.
[Asa var Sydrikets 3:e regent (regerade 905-874 f.Kr.).]
Och i Jerobeams 20:e år, Israels kung, började Asa regera Juda.
[Israels (det norra rikets) andre kung – Nadav (903-902 f.Kr.)]
Och Nadav, Jerobeams son, började regera i Israel [Nordriket], i Juda kung Asas andra år [Asa var Sydrikets 4:e kung], och han regerade över Israel två år.
Och det skedde att så snart han blivit kung slog han hela Jerobeams hus. Han lämnade inget som andades till Jerobeam, till dess han förgjort honom, enligt Herrens (Jahvehs) ord som han talade genom sin tjänare Achijas hand, shiloniten,
för Jerobeams överträdelser som han begick och varmed han fick Israel att överträda, eftersom han med dem provocerade Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim).
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och vandrade på Jerobeams vägar och i hans överträdelser varmed han fick Israel att begå överträdelser.
"Lika mycket som jag upphöjde dig ur stoftet och gjorde dig till furste över mitt folk Israel, och du har vandrat på Jerobeams vägar och har fått mitt folk Israel att synda och provocera mig med sina synder,
se, så ska jag fullständigt svepa bort Baasha och hans hus, och jag ska göra ditt hus likt Jerobeams hus, Nevats son.
Och även genom profeten Jehus hand, Chananis son, kom Herrens (Jahvehs) ord mot Baasha och mot hans hus, över allt ont som han gjorde i Herrens (Jahvehs) ögon för att provocera honom med sina händers arbete, genom att vara på samma sätt som Jerobeams hus och eftersom han slog honom.
för hans synder som han syndade med att göra som var onda i Herrens (Jahvehs) ögon, i det han vandrade på Jerobeams vägar och i hans synder som han gjorde för att få Israel att synda.
Och han vandrade på alla Jerobeams, Nevats sons, vägar och i hans synder, varmed han fick Israel att synda och provocera Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), med sin fåfänga (avgudadyrkan).
Och det skedde, som om det vore en lätt sak för honom att vandra i Jerobeams, Navats sons, synder, att han tog till hustru Isebel (hebr. Izevel), Etbaals dotter, sidoniernas kung, och gick och tjänade Baal och tillbad honom.
Och jag ska göra ditt hus likt Jerobeams hus, Nevats son, och likt Baasas hus, Ahijas son, för den ondska som du har provocerat mig med och fått Israel att synda.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och vandrade på sin fars vägar och på sin mors vägar och på Jerovan, Nevats sons vägar. Därigenom fick han Israel att synda.
Likväl klängde han sig fast vid Jerobeams, Navats sons, synder, varmed han fick Israel att synda (missa målet – hebr. chata), han lämnade dem inte. [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se .]
Och jag ska göra Ahabs hus som Jerobeams, Nevats sons, hus och som Baesha, Achijas sons, hus.
Men han vände sig inte bort från de synder som
[Nordrikets förste kung] Jerobeam, Nevats son, hade fått Israel att synda med, inte från guldkalvarna som fanns i
Betel och fanns i Dan.
[]Men Jehu var inte noga med (höll, vaktade, bevarade inte – hebr. lo shamar) att vandra efter Herrens (Jahvehs), Israels Guds (Elohims), undervisning (hebr. torah) med hela sitt hjärta. Han vek inte bort från (vände sig inte ifrån) de synder Jerobeams fått Israel att göra. [Avgudadyrkan och synkretism, se .]
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och följde Jerobeams, Nevats sons, synder, varmed han fick Israel att synda. Han vände inte bort från dem.
Likväl vände de inte om från Jerobeams hus synder, varmed han fått Israel att synda, utan vandrade i dem. Och även aseran [påle för avgudadyrkan] i Samarien fanns kvar.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. Han lämnade inte alla Jerobeams, Nevats sons, synder, varmed han fick Israel att synda, utan han vandrade i dem.
Och han [Jerobeam II, Joash son] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jerobeams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jerobeam I var Nordrikets förste kung och den som införde avgudadyrkan, se , .]
Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, som hans far hade gjort. Han lämnade inte Jerobeams, Nevats sons, synder, varmed han fick Israel att synda.
Och han [Menachem] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jerobeams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se .]
Och han [Peqachja] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jerobeams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se .]
Och han [Peqach] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jerobeams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se .]
För han rev isär Israel från Davids hus och de gjorde Jerobeam, Nevats son, till kung och Jerobeam drog bort Israel från att följa Herren (Jahveh) och fick dem att synda stort.
Och Israel vandrade i alla Jerobeams synder som han gjorde och de lämnade dem inte
Och även altaret som var i
Betel och de höga platserna som
Jerobeam, Nevats son, som fick Israel att synda, hade gjort, även det altaret och de höga platserna bröt han ner och han brände de höga platserna och gjorde det till fint stoft och han brände aseran
[påle för avgudadyrkan].
Vad som mer finns att säga om Salomo, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Natans krönika, i shiloniten Ahias profetia och i siaren (profeten – hebr. chozeh) Iddos syner om Jerobeam, Nebats son.
När [Nordrikets regent] Jerobeam, Nebats son, hörde det där han var i Egypten – han hade flytt dit undan kung Salomo – återvände han från Egypten.
Och de sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jerobeam tillsammans med hela Israel och talade till Rehabeam och sa:
På tredje dagen kom Jerobeam med allt folket till Rehabeam, så som kungen hade talat när han sa: "Kom tillbaka till mig om tre dagar."
Kungen lyssnade alltså inte till folket. Gud ledde det så för att Herrens ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Shilo.
Så säger Herren: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder. Vänd hem igen, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig." Och de lyssnade till Herrens ord och vände om och drog inte ut mot Jerobeam.
Leviterna övergav sina betesmarker och sina andra besittningar och begav sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med sina söner drev bort dem från deras tjänst som Herrens präster
Vad som mer finns att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Shemajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge de levde.
[Avijam regerar i 3 år (959-956 f.Kr.).]
I [Nordrikets 1:a] kung Jerobeams 18:e regeringsår blev Avijam kung över Juda [Sydriket],
och han regerade tre år i Jerusalem. Hans mor hette Mikaja [Maacha, se ], Oriels dotter, från Gibea.
Avijam [Sydrikets 2:a regent] och Jerobeam [Nordrikets 1:a kung] låg i krig med varandra.
Avijam började kriget med en här av tappra krigsmän, 400000 utvalda män. Men Jerobeam ställde upp till strid mot honom med 800000 utvalda tappra stridsmän.
Avijam steg upp på berget Semarajim i Efraims bergsbygd och sa: "Hör mig, Jerobeam och hela Israel!
Men Jerobeam, Nebats son, Davids son Salomos tjänare, reste sig och gjorde uppror mot sin herre.
Och nu menar ni er kunna stå emot Herrens kungadöme som tillhör Davids söner, eftersom ni är en stor skara och har hos er de guldkalvar som Jerobeam gjorde till gudar åt er.
Men Jerobeam hade låtit omringa dem och lagt ett bakhåll för att falla dem i ryggen. Så stod de nu mitt emot Juda män och hade sitt bakhåll bakom dem.
Därefter höjde Juda män ett härskri, och när de gjorde så lät Gud (Elohim) Jerobeam [Nordrikets 1:a kung] och hela Israel bli slagna av Avijam och Juda.
Avijam förföljde
Jerobeam och erövrade dessa städer från honom:
Betel med underlydande orter, Jeshana med underlydande orter och Efron med underlydande orter.
Sedan förmådde Jerobeam ingenting mer så länge Avijam levde. Och Herren (Jahveh) slog honom så att han dog.
