Någon sorts härskare Nämns i Bibeln vid namn
Jarovam I (Nordrikets 1:e kung)

Han regerar Israel (Nordriket) i 22 år (976-954 f.Kr.).

Tidsperiod: David-fångenskapen (1000 – 586 f.Kr.)
Ålder: -
Alt. namn/stavningar: Jarovam, Jerobeam, Jeroveam
Engelska namn: Jeroboam
Far: Nevat
barn (2): Nadav, Avijah
Relaterade: Rehabeam (företrädare)
Nadav (efterträdare)



Rapportera ett problem

Användning i Bibeln


Jarovam H3379
יָֽרָבְעָם (Jarovam)
Betyder: folket strider
104 ggr i GT
Totalt    104 ggr

Persondatabas BETA

Databasen med alla personer är under uppbyggnad. Hittar du något fel, hör gärna av dig info(@)karnbibeln.se.

Familjeträd

Släktträdet visar Jarovam Is föräldrar, barn och barnbarn.

  • Nevat
    • Jarovam I

      födelseordning ej tillgänglig

      Extra: Var en kung.

      • Nadav

        födelseordning ej tillgänglig

        kung

        Nadav
      • Avijah

        födelseordning ej tillgänglig

        Avijah

De symboler som används är:

  • Man

    hustru

  • Kvinna
  • Ingår i Jesu släktled
  • Härskare/ledare
  • flera personer




Referenser (81 st)

Filter:

Endast vid namn (81)
Endast nyckelverser (6)
Dölj genitiv (47)
Och Jarovam, Nevats son, en efraimit från Tsereda, en Salomos tjänare vars mor var Tseroa, en änka, han lyfte också sin hand mot kungen.
Och mannen Jarovam var en mäktig stridsman, och Salomo såg att den unge mannen var flitig och han gav honom ansvar över alla arbetare från Josefs hus.
Och det skedde vid den tiden när Jarovam gick ut från Jerusalem att profeten Achija, shiloniten, fann honom på vägen. Och han hade klätt sig själv i en ny mantel och de två var ensamma på fältet.
Och han sa till Jarovam: Ta dig tio bitar, för så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Se jag ska riva kungariket ur Salomos hand och ska ge tio stammar till dig,
Salomo försökte därför döda Jarovam, men Jarovam steg upp och flydde till Egypten, till Shishaq, Egyptens kung, och var i Egypten till Salomos död.
Och det skedde när Jarovam, Nevats son, hörde om det, för han var fortfarande i Egypten dit han hade flytt från kung Salomos ansikte, och Jarovam bodde i Egypten,
att de sände och kallade på honom så att Jarovam och hela Israels församling kom och talade till Rechavam och sa:
Och Jarovam och hela folket kom till Rechavam den tredje dagen som kungen hade talat till dem och sagt: "Kom till mig den tredje dagen."
Och kungen lyssnade inte till folket, för det var något som Herren (Jahve) lät ske för att han skulle stadfästa sitt ord som Herren (Jahve) hade talat genom Achijas hand, shiloniten, till Jarovam, Nevats son. [Jarovam I, Nordrikets förste kung.]
Och det skedde när hela Israel hörde att Jarovam hade kommit tillbaka, att de sände och kallade honom till församlingen och gjorde honom till kung över Israel. Där fanns ingen som följde Davids hus utom Juda stam.
Och Jarovam byggde Shechem i Efraims bergsbygd och bodde där och han gick därifrån och byggde Penoel.
[Shechem var en strategisk knutpunkt där flera vägar möttes mellan bergen Gerizim och Eval. Peniel var den plats vid floden Jabbok, på östra sidan av Jordanfloden, där Jakob brottades med Gud. Staden fanns på Gideons tid (Dom 8:8–9, 17), men nu bygger Jevoram upp den på nytt. Staden identifieras med Tel ed-Dhahab.]
Och Jarovam sa (tänkte) i sitt hjärta: "Nu ska kungariket återvända till Davids hus.
Och Jarovam påbjöd en fest i den 8:e månaden [cheshvan, infaller okt/nov] på den 15:e dagen i månaden som liknade festerna i Juda, och han gick upp till altaret. Detta gjorde han i Betel och offrade till kalven som han hade gjort, och han placerade prästen i Betel på den höga platsen som han hade gjort. [De bibliska hösthögtiderna infaller en månad tidigare i den 7:e månaden (tishri), se 3 Mos 23:23, 27, 34.]
Och se, där kom en gudsman från Juda med Herrens (Jahves) ord till Betel, och Jarovam stod vid altaret för att offra.
Och det skedde när kungen hörde gudsmannens ord som han ropade mot altaret i Betel, att Jarovam sträckte fram sin hand mot altaret och sa: "Ta tag i honom" och hans hand som han hade sträckt fram mot honom torkade (stelnade) så att han inte kunde dra tillbaka den.
Efter dessa ting återvände inte Jarovam från sina onda vägar, men gjorde igen från hela folket präster till de höga platserna, den som ville [bli präst] honom avskilde han så att han blev en av de höga platsernas präster.
Och genom detta blev det en synd till Jarovams hus (familj, släkt), så att det blev avhugget, och fördärvat så att det inte längre fanns på jordens ansikte.
Vid den tiden blev Avija, Jarovams son, sjuk.
Och Jarovam sa till sin hustru: "Stå upp, jag ber dig, och förklä dig själv så att du inte blir igenkänd som Jarovams hustru, och gå till Shilo. Se, där är Achija, profeten som talade om mig att jag skulle bli kung över detta folk.
Och Jarovams hustru gjorde så och steg upp och gick till Shilo och kom till Achijas hus.
Nu kunde inte Achija se, för hans ögon var svaga på grund av hans ålder.
Och Herren (Jahve) sa till Achija: "Se, Jarovams hustru kommer för att fråga dig om sin son för han är sjuk. Så och så ska du tala till henne, för det ska ske när hon kommer in att hon ska utge sig själv för att vara en annan kvinna."
Och det blev så när Achija hörde ljudet av hennes fötter när hon kom in genom dörren att han sa:
"Kom in Jarovams hustru, varför utger du dig för att vara någon annan? Jag är sänd till dig för att ge dig tunga besked.
Gå och berätta för Jarovam: 'Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Lika mycket som jag har upphöjt dig från folket och gjort dig till furste över mitt folk Israel,
Därför, se, jag ska föra ondska (hebr. raa) över Jarovams hus och ska hugga bort från Jarovam var och en som urinerar mot muren [nervärderande uttryck för en man; i uttrycket liknas han också vid en oren hund, se vers 11] [både] instängd (fängslad) och frisläppt – i Israel. Jag ska bränna Jarovams hus, som man bränner gödsel tills det är helt borta (fullbordat).
Den av Jarovams hus som dör i staden ska hundarna äta upp och den som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta upp, för Herren (Jahve) har talat.
Och hela Israel ska sörja över honom och begrava honom, för han är den ende av Jarovam som ska få en grav, eftersom det i honom fanns något gott gentemot Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
Och därtill ska Herren (Jahve) resa upp åt sig en kung över Israel som ska hugga av Jarovams hus den dagen. Och vad är det även denna gång?
Och han ska ge Israel på grund av Jarovams överträdelser som han har överträtt, med vilka han har fått Israel att begå överträdelser.' "
Och Jarovams hustru steg upp och lämnade och kom till Tirtsah [nordost om Shechem; nuvarande Tell el-Farah], och när hon kom till husets tröskel dog ynglingen.
Vad mer finns om Jarovams gärningar, hur han krigade och hur han regerade, det är skrivet i Israels kungars krönika (skriftrulle). [Syftar inte på Kungaböckerna i Bibeln utan på offentliga protokoll, från vilka uppgifter hämtades av profeterna och skrevs ned i de kanoniska böckerna.]
Och dagarna som Jarovam regerade var 22 år, och han sov med sina fäder och Nadav, hans son, regerade i hans ställe.
[Nadavs styre återges i 1 Kung 15:25. Berättelsen återvänder nu till Rechavam, Salomos son och efterträdare, Sydrikets förste kung.]
[Kungliga krönikor
Viktiga händelser registrerades år för år i officiella krönikor, se Est 2:23; 6:1. Vissa av den antika världens kända krönikor (t.ex. de assyriska kungarnas) är användbara för att rekonstruera kronologi och geografiska platser, men innehåller ofta propaganda. Andra (t.ex. de från den nybabyloniska perioden) har mer neutral information. Hänvisningen till Israels kungars årsböcker visar att de bibliska författarna hämtade sin berättelse från större och mer detaljerade källor. Israels kungars krönika refereras här: 1 Kung 15:31; 16:5, 14, 20, 27; 22:39; 2 Kung 1:18; 10:34; 13:8, 12; 14:15, 28; 15:11, 15, 21, 26, 31; 2 Krön 33:18. Juda kungars krönika här: 1 Kung 14:29; 15:7, 23; 22:46; 2 Kung 8:23; 12:19; 14:18; 15:6, 36; 16:19; 20:20; 21:17, 25; 23:28; 24:5.]
Och det var oavbrutet krig mellan Rechavam och Jarovam.
[Avijam var Sydrikets 2:a regent. Han regerade 913-910 f.Kr. i Jerusalem. Han krigade med Nordriket och slog Jarovam I Efraim (ca 912 f.Kr.), se 2 Krön 13:1–20.]
Och i det 18:e året av kung Jarovams son Nevat, började Avijam att regera över Juda.
Och det var krig mellan Rechavam och Jarovam alla hans livs dagar.
Vad mer finns om Avijams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika (skriftrulle). Och det var krig mellan Avijam och Jarovam.
[Asa var Sydrikets 3:e regent (regerade 905-874 f.Kr.).]
Och i Jarovams 20:e år, Israels kung, började Asa regera Juda.
[Israels (det norra rikets) andre kung – Nadav (903-902 f.Kr.)]
Och Nadav, Jarovams son, började regera i Israel [Nordriket], i Juda kung Asas andra år [Asa var Sydrikets 4:e kung], och han regerade över Israel två år.
Och det skedde att så snart han blivit kung slog han hela Jarovams hus. Han lämnade inget som andades till Jarovam, till dess han förgjort honom, enligt Herrens (Jahves) ord som han talade genom sin tjänare Achijas hand, shiloniten,
för Jarovams överträdelser som han begick och varmed han fick Israel att överträda, eftersom han med dem provocerade Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim).
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på Jarovams vägar och i hans överträdelser varmed han fick Israel att begå överträdelser.
"Lika mycket som jag upphöjde dig ur stoftet och gjorde dig till furste över mitt folk Israel, och du har vandrat på Jarovams vägar och har fått mitt folk Israel att synda och provocera mig med sina synder,
se, så ska jag fullständigt svepa bort Baasha och hans hus, och jag ska göra ditt hus likt Jarovams hus, Nevats son.
Och även genom profeten Jehus hand, Chananis son, kom Herrens (Jahves) ord mot Baasha och mot hans hus, över allt ont som han gjorde i Herrens (Jahves) ögon för att provocera honom med sina händers arbete, genom att vara på samma sätt som Jarovams hus och eftersom han slog honom.
för hans synder som han syndade med att göra som var onda i Herrens (Jahves) ögon, i det han vandrade på Jarovams vägar och i hans synder som han gjorde för att få Israel att synda.
Och han vandrade på alla Jarovams, Nevats sons, vägar och i hans synder, varmed han fick Israel att synda och provocera Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim), med sin fåfänga (avgudadyrkan).
Och det skedde, som om det vore en lätt sak för honom att vandra i Jarovams, Navats sons, synder, att han tog till hustru Isebel (hebr. Izevel), Etbaals dotter, sidoniernas kung, och gick och tjänade Baal och tillbad honom.
Och jag ska göra ditt hus likt Jarovams hus, Nevats son, och likt Baasas hus, Ahijas son, för den ondska som du har provocerat mig med och fått Israel att synda.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fars vägar och på sin mors vägar och på Jerovan, Nevats sons vägar. Därigenom fick han Israel att synda.
Likväl klängde han sig fast vid Jarovams, Navats sons, synder, varmed han fick Israel att synda (missa målet – hebr. chata), han lämnade dem inte. [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]
Och jag ska göra Ahabs hus som Jarovams, Nevats sons, hus och som Baesha, Achijas sons, hus.
Men han vände sig inte bort från de synder som [Nordrikets förste kung] Jarovam, Nevats son, hade fått Israel att synda med, inte från guldkalvarna som fanns i Betel och fanns i Dan. [1 Kung 12:28]
Men Jehu var inte noga med (höll, vaktade, bevarade inte – hebr. lo shamar) att vandra efter Herrens (Jahves), Israels Guds (Elohims), undervisning (hebr. torah) med hela sitt hjärta. Han vek inte bort från (vände sig inte ifrån) de synder Jarovams fått Israel att göra. [Avgudadyrkan och synkretism, se 2 Krön 12:14.]
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och följde Jarovams, Nevats sons, synder, varmed han fick Israel att synda. Han vände inte bort från dem.
Likväl vände de inte om från Jarovams hus synder, varmed han fått Israel att synda, utan vandrade i dem. Och även aseran [påle för avgudadyrkan] i Samarien fanns kvar.
Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. Han lämnade inte alla Jarovams, Nevats sons, synder, varmed han fick Israel att synda, utan han vandrade i dem.
Och han [Jarovam II, Joash son] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jarovams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jarovam I var Nordrikets förste kung och den som införde avgudadyrkan, se 1 Kung 12:1, 28–33.]
Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, som hans far hade gjort. Han lämnade inte Jarovams, Nevats sons, synder, varmed han fick Israel att synda.
Och han [Menachem] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jarovams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]
Och han [Peqachja] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jarovams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]
Och han [Peqach] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jarovams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]
För han rev isär Israel från Davids hus och de gjorde Jarovam, Nevats son, till kung och Jarovam drog bort Israel från att följa Herren (Jahve) och fick dem att synda stort.
Och Israel vandrade i alla Jarovams synder som han gjorde och de lämnade dem inte
Och även altaret som var i Betel och de höga platserna som Jarovam, Nevats son, som fick Israel att synda, hade gjort, även det altaret och de höga platserna bröt han ner och han brände de höga platserna och gjorde det till fint stoft och han brände aseran [påle för avgudadyrkan].
Vad som mer finns att säga om Salomo, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Natans krönika, i shiloniten Ahias profetia och i siaren (profeten – hebr. chozeh) Iddos syner om Jeroveam, Nebats son.
När [Nordrikets regent] Jeroveam, Nebats son, hörde det där han var i Egypten – han hade flytt dit undan kung Salomo – återvände han från Egypten.
Och de sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jeroveam tillsammans med hela Israel och talade till Rechavam och sa:
På tredje dagen kom Jeroveam med allt folket till Rechavam, så som kungen hade talat när han sa: "Kom tillbaka till mig om tre dagar."
Kungen lyssnade alltså inte till folket. Gud ledde det så för att Herrens ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jeroveam, Nebats son, genom Ahia från Shilo.
Så säger Herren: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder. Vänd hem igen, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig." Och de lyssnade till Herrens ord och vände om och drog inte ut mot Jeroveam.
Leviterna övergav sina betesmarker och sina andra besittningar och begav sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jeroveam med sina söner drev bort dem från deras tjänst som Herrens präster
Vad som mer finns att säga om Rechavam, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Shemajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Rechavam och Jeroveam låg i krig med varandra så länge de levde.
[Avijam regerar i 3 år (959-956 f.Kr.).]
I [Nordrikets] kung Jeroveams 18:e regeringsår blev Avijam kung över Juda [Sydriket],
och han regerade tre år i Jerusalem. Hans mor hette Mikaja [Maacha, se 1 Kung 15:2], Oriels dotter, från Gibea.
Avijam [Sydrikets 2:a regent] och Jeroveam [Nordrikets 1:a kung] låg i krig med varandra.
Avijam började kriget med en här av tappra krigsmän, 400000 utvalda män. Men Jeroveam ställde upp till strid mot honom med 800000 utvalda tappra stridsmän.
Avijam steg upp på berget Semarajim i Efraims bergsbygd och sa: "Hör mig, Jeroveam och hela Israel!
Men Jeroveam, Nebats son, Davids son Salomos tjänare, reste sig och gjorde uppror mot sin herre.
Och nu menar ni er kunna stå emot Herrens kungadöme som tillhör Davids söner, eftersom ni är en stor skara och har hos er de guldkalvar som Jeroveam gjorde till gudar åt er.
Men Jeroveam hade låtit omringa dem och lagt ett bakhåll för att falla dem i ryggen. Så stod de nu mitt emot Juda män och hade sitt bakhåll bakom dem.
Därefter höjde Juda män ett härskri, och när de gjorde så lät Gud (Elohim) Jeroveam [Nordrikets 1:a kung] och hela Israel bli slagna av Avijam och Juda.
Avijam förföljde Jeroveam och erövrade dessa städer från honom: Betel med underlydande orter, Jeshana med underlydande orter och Efron med underlydande orter.
Sedan förmådde Jeroveam ingenting mer så länge Avijam levde. Och Herren (Jahve) slog honom så att han dog.