Någon sorts härskare Nämns i Bibeln vid namn
Ahab (Nordrikets 7:e kung)

Han regerade Israel (Nordriket) i 22 år (874-853 f.Kr.]. Gift med Isebel som påverkade honom negativt. Son till Israels sjunde kung Omri

Tidsperiod: David-fångenskapen (1000 – 586 f.Kr.)
Ålder: -
Alt. namn/stavningar: Achav
Engelska namn: Ahab
Far: Omri
Syskon: Atalja
Relationer: Isebel (äktenskap)
barn (2): Jehoram/Joram, Achasja
Relaterade: Omri (företrädare)
Achasja (efterträdare)



Rapportera ett problem

Användning i Bibeln


Ahab H0256
אַחְאָב (Achav)
Betyder: fars bror
93 ggr i GT
Totalt    93 ggr

Persondatabas BETA

Databasen med alla personer är under uppbyggnad. Hittar du något fel, hör gärna av dig info(@)karnbibeln.se.

Familjeträd

Släktträdet visar Ahabs föräldrar, barn och barnbarn.

  • Omri

    Extra: Var en kung.

    Omri
    • Ahab

      Isebel

      födelseordning ej tillgänglig

      Extra: Var en kung.


      Isebel

      • Jehoram/Joram

        födelseordning ej tillgänglig

        kung

        Jehoram/Joram
      • Achasja

        födelseordning ej tillgänglig

        kung

        Achasja

De symboler som används är:

  • Man

    hustru

  • Kvinna
  • Ingår i Jesu släktled
  • Härskare/ledare
  • flera personer




Referenser (79 st)

Filter:

Endast vid namn (79)
Endast nyckelverser (2)
Dölj genitiv (48)
Och Omri sov med sina fäder och begravdes i Samarien, och Ahab (hebr. Achav; betyder "fars bror"), hans son, regerade i hans ställe.
[Israels (det norra rikets) sjunde kung – Ahab (874-853 f.Kr.)
Hans namn Achav betyder "fars bror".]

Ahab (hebr. Achav), Omris son, blev Israels [det norra rikets åttonde] kung. Detta skedde under Asas, kungen i Juda [det södra rikets], 38:e år vid makten. Ahab, Omris son, regerade över Israel i Samarien i 22 år [874-853 f.Kr.]
Och Ahab, Omris son, gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, mer än alla före honom.
Och Ahab gjorde aseran, och Ahab gjorde ännu mer för att provocera Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), än alla Israels kungar som funnits före honom.
Tishbiten Elia [hebr. Eliajahu; betyder "Jahveh är min Gud"], från Tishbe i Gilead [öster om Jordanfloden], sa till Ahab (hebr. Achav): "Lika säkert som Herren (Jahveh), Israels Gud, lever, honom som jag tjänar, så ska det de närmsta åren varken falla dagg eller regn tills jag säger det."
[Ahab hade infört baalsdyrkan. Baal var en fruktbarhetsgud och herre över regnmolnen. Genom att säga att det inte ska regna utmanar Herren själva kärnan i den här falska religionen.]
Och det hände efter många dagar att Herrens (Jahvehs) ord kom till Elia i det tredje året, han sa: "Gå och visa dig för Ahab och jag ska sända regn över landet."
Och Elia gick för att visa sig för Ahab.
Och hungersnöden var stor i Samarien
och Ahab kallade på Obadja [hebr. Ovadjaho – betyder: "Herrens tjänare"], som ansvarade för palatset (ordagrant: ´var över huset´) [i staden Samaria]. Och Obadja vördade Herren (Jahveh) mycket,
Och Ahab sa till Ovadjaho: "Gå genom landet till alla vattenkällor och till alla bäckar, till äventyrs ska du finna gräs och rädda hästarnas och åsnornas liv, så att vi inte förlorar alla djur."
Så de delade landet mellan sig och gick igenom det. Ahab gick en väg för sig själv och Ovadjaho gick en annan väg för sig själv.
Och han sa: "I vad har jag syndat eftersom du sänder din tjänare i Ahabs hand för att slakta mig?
Och det ska ske så snart jag har gått ifrån dig att Herrens (Jahvehs) Ande för bort dig, vart vet jag inte, och när jag kommer och berättar för Ahab och han inte kan finna dig kommer han att slakta mig, men jag, din tjänare, har vördat Herren (Jahveh) från min ungdom.
Så Ovadjaho gick och mötte Ahab och berättade för honom, och Ahab gick och mötte Elia.
Och det hände när Ahab såg Elia att Ahab sa till honom: "Är det du, Israels orosstiftare (som ställer till oreda, drar olycka över landet – hebr. achar)?
Ahab [gjorde som Elia hade föreslagit och] sände bud till alla Israels söner och samlade alla profeterna på Karmel. [Den traditionella platsen för följande händelser är Muchraka på berget Karmel.]
Och Elia sa till Ahab: "Stig upp, ät och drick för där är ett ljud av mycket regn."
Ahab steg upp och åt och drack. Men Elia gick upp till toppen av Karmel och han böjde sig ner över marken med sitt huvud mellan sina knän.
[Den vanliga ställningen för bön var stående eller på knä. Här knäböjde Elia och sänkte sedan ner sitt huvud mot marken, mellan knäna, tills hans panna rörde vid marken. Han intar en kroppsställning som påminner om den en kvinna har när hon föder barn.]
Och det hände den sjunde gången att han [Elias icke namngivna tjänare] sa: "Se, ett moln reser sig ur havet, litet som en mans hand."
Och han sa: "Gå upp, säg till Ahab: Gör din vagn redo och far ner så att inte regnet stoppar dig."
Och det skedde efter en liten stund att himlarna blev svarta av moln och vind och det kom ett stort regn. Och Ahab red och kom till [hans hemstad] Jizreel.
Och Herrens (Jahvehs) hand var över Elia och han band upp sina kläder och sprang före Ahab till Jizreels ingång.
Ahab (hebr. Achav) berättade ingående för [sin fru] Isebel (hebr. Izevel) om allt som Elia hade gjort. [Hur baalsprofeterna hade misslyckats tända offerelden medan Elia hade kallat ner eld från himlen, hur Elia bett och det börjat regna efter tre och ett halvt års torka.] Ahab berättade även detaljerna kring hur Elia hade dödat alla profeterna med svärd [gett kommandot att de 450 baalsprofeterna skulle avrättas].
Och han sände budbärare till Israels kung Ahab (hebr. Achav), in i staden
Och se, en profet kom nära till Israels kung Ahab och sa: "Så säger Herren (Jahveh): Har du sett hela denna stora skara? Se, jag ska ge den i din hand idag, och du ska veta att jag är Herren (Jahveh)."
Då frågade Ahab: "Genom vem?"
Och han [profeten] svarade: "Så säger Herren (Jahveh): Genom furstarnas unga män."
Och han frågade: "Vem ska inleda striden?"
Och han [profeten] svarade: "Du."
[Detta stycke är den centrala delen i kapitlen som handlar om Elia.]
Och det hände efter dessa ting att jizreliten Navot hade en vingård som fanns i Jizreel, nära Ahabs (hebr. Achavs) palats, Samariens kung.
Och Ahab talade med Navot och sa: "Ge mig din vingård så att jag kan ha den som trädgård till örter, eftersom den är nära mitt hus. Jag ska ge dig en bättre vingård istället eller om det är gott i dina ögon ska jag ge dig dess värde i silver."
Och Navot sa till Ahab: "Herren (Jahveh) förbjuder mig det, att jag skulle ge min fars arv till dig."
Och Ahab kom in i sitt hus tjurig (bitter, trumpen) och rasande (stormig; andades häftigt – hebr. zaef) på grund av ordet som Navot, jizreliten hade talat till honom när han svarat: "Jag ska inte ge dig min fars arv." [Ahab ältar och upprepar orden som Navot sagt för sig själv.] Och han lade sig ner på sin säng och vände bort sitt ansikte och ville inte äta något bröd.
[Ahab agerar på ett omoget sätt, han vet att en israelisk kung ska vara mild både mot främlingar och sina egna, se 1 Kung 20:31; 5 Mos 17:14–20. Samma fras "tjurig och rasande" som i 1 Kung 20:43 återkommer här.]
Och hon skrev brev i Ahabs (hebr. Achavs) namn och förseglade det med hans sigill och sände brevet till de äldste och till de förnäma som var i staden och som bodde med Navot.
Och det skedde när Isebel hörde att Navot var stenad och var död att Isebel sa till Ahab: "Stig upp och ta i besittning jizreliten Navots vingård, som han vägrade att ge dig för silver, för Navot lever inte utan är död."
Och det skedde när Ahab hörde att Navot var död att Ahab steg upp och gick ner till jizreliten Navots vingård och tog den i besittning.
Stig upp, gå ner och möt Israels kung Ahab som bor i Samarien, se, han är i Navots vingård, till vilken han har gått för att ta den i besittning.
Och Ahab sa till Elia: "Har du funnit mig, min fiende?" [Hälsningen liknar den i 1 Kung 18:17, men nu är det inte längre "orosstiftare" utan "fiende".]
Och Elia svarade: "Jag har funnit dig eftersom du har gett dig till att göra det som är ont i Herrens (Jahvehs) ögon.
Se, jag ska föra ondska över dig och ska fullständigt svepa bort dig och ska hugga av från Ahab, alla som urinerar mot muren [nedvärderande uttryck för en man; en oren hund, vers 19] [både] instängd (fängslad) och frisläppt – i Israel.
Han som dör till Ahab i staden ska hundarna äta och han som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta."
Det fanns ingen som var som Ahab, som sålde (hängav) sig till att göra det som är ont i Herrens (Jahvehs) ögon, som Isebel (hebr. Izevel) hans hustru uppmuntrade.
Och det skedde när Ahab hörde dessa ord att han rev sönder sina kläder och satte säcktyg på sin kropp och fastade och låg i säcktyg och gick mjukt (smög, rörde sig ljudlöst).
"Ser du hur Ahab ödmjukar sig själv inför mig? Eftersom han ödmjukar sig själv inför mig ska jag inte föra fram det onda i hans dagar, utan i hans söners dagar ska jag föra det onda över hans hus."
Och Herren (Jahveh) sa: "Vem ska locka Ahab så att han går upp och faller vid Ramot-Gilead. Och en sa: På detta sätt, och en annan sa: På det här sättet.
Och vad mer Ahab sa och allt som han gjorde och elfenbenshuset som han byggde och alla städer som han byggde är nedskrivet i Israels kungars krönika.
Och Ahab sov med sina fäder och Achasja (hebr. Achazijaho), hans son, regerade i hans ställe.
Och Jehoshafat, Asas son, började regera över Juda i Israels kung Ahabs 4:e år.
Vid den tiden sa Achasja (hebr. Achazijaho), Ahabs son, till Jehoshafat: "Låt mina tjänare gå med dina tjänare på skeppen." Men Jehoshafat ville inte.
Achasja, Ahabs son, började regera över Israel i Samarien i Juda kung Jehoshafats 70:e år och han regerade två år över Israel.
[Första och andra Kungaboken var från början en bok. Här fortsätter stycket som började i föregående fyra verser, se 1 Kung 22:51–54. Moab, öster om Döda havet, hade tidigare styrt över Israel (Dom 3:12–14), men hade besegrats av David (2 Sam 8:2). Nu drygt hundra år senare tar moabiterna tillfället i akt och gör uppror när Ahab just har dött. På Meshastelen (kallas även "moabitstenen"; hittades i Dibon i Jordanien 1868) som dateras till 840 f.Kr. finns Moabs kung Meshas beskrivning av detta krig, se även 2 Kung 3:4–5. Sydrikets 6:e kung, Achasja, möter nu motgångar både politiskt och personligen: Moab gör revolt och han skadar sig i en olycka. Achasja var kung i Israel en kort period 853-852 f.Kr.]
Och Moab [öster om Döda havet] gjorde uppror mot Israel efter Ahabs (hebr. Achav) död.
Och Jehoram, Ahabs (hebr. Achav) son, började regera i Israel i Samarien, i Juda kung Jehoshafats 18:e [regerings] år, och regerade i 12 år. [Jehoram är Nordrikets 9:e kung.]
Men det hände när Ahab var död att Moabs kung gjorde uppror mot Israels kung.
[Jehoram regerade Juda under 8 år (848-841 f.Kr.). Han syndar genom att gifta sig med Ahabs dotter Atalja, vers 26.]
Under Jehorams, Ahabs sons, 5:e regeringsår i Israel [i norr], medan Joshafat var kung i Juda [i söder], blev Jehoram, Jehoshafats son, kung i Juda.
Och han vandrade på Israels kungars vägar som Ahabs hus gjort för han hade Ahabs dotter [Atalja] till hustru och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. [Atalja var Izebels dotter, hon kommer så småningom att ta makten och vilja styra, precis som sin mor, se 2 Kung 8:26.]
[Achasja började regera 841 f.Kr.]
Och i Joram, Ahabs son – Israels kungs, 12:e regeringsår började Achasja, Jehorams son – Juda kung, att regera. [Första året regerade Joram tillsammans med sin far Ahab, se även 2 Kung 9:29.]
Han vandrade på Ahabs hus vägar och gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, som Ahabs hus gjorde, för han var svärson till Ahabs hus.
Och han gick med Joram, Ahabs son, för att strida mot Chazael, Arams kung, vid Ramot-Gilead, och araméerna skadade Joram.
Och kung Joram återvände för att bli läkt i Jizreel från skadorna som araméerna hade gett honom i Rama, när han stred mot Chazael, Arams kung. Och Achasja, Jehorams son, Juda kung, gick ner för att se Joram, Ahabs son, i Jizreel eftersom han var sjuk.
Och du ska slå din herre Ahabs (hebr. Achavs) hus, för att jag ska hämnas blodet på mina tjänare profeterna, och blodet på alla Herrens (Jahvehs) tjänare från Isebels hand.
Och hela Ahabs hus ska förgås, och jag ska hugga av från Ahab alla som urinerar mot muren [nedvärderande uttryck för en man; en oren hund] [både] instängd (fängslad) och frisläppt – i Israel.
Och jag ska göra Ahabs hus som Jerobeams, Nevats sons, hus och som Baesha, Achijas sons, hus.
Och han sa till Bidqar, hans härförare: "Ta upp och kasta honom på jizreliten Navots del av fältet, för kom ihåg hur du och jag red tillsammans efter Ahab, hans far och Herren (Jahveh) förkunnade detta budskap (profetord, denna börda – hebr. masa) mot honom;
Achasja hade började regera över Juda [Sydriket] i det 11:e regeringsåret av [Nordrikets 9:e kung] Joram, Ahabs son.
[Det första året regerade Joram troligtvis tillsammans med sin far. Tillträdesåret räknades oftast med i Sydriket, medan tillträdesåret inte räknades i Nordriket. Därav angivelsen 12 år i 2 Kung 8:25.]
Men Ahab (hebr. Achav) hade 70 söner i Samarien. [Alla dessa hade större rätt än Jehu att efterträda Joram.] Så Jehu skrev flera brev och sände dem till Samarien, till Jizreels ledare, till de äldste och förmyndarna [som ansvarade för fostran och utbildningen] för Ahabs söner och sa:
Vet nu att inget av Herrens (Jahvehs) ord ska falla till marken som Herren (Jahveh) har talat om Ahab. För Herren (Jahveh) har gjort det som han talade genom sin tjänare Elia."
Och Jehu slog alla som var kvar av Ahabs hus i Jizreel, och alla hans stora [inflytelserika män] och hans nära vänner och hans präster, till dess ingen fanns kvar.
Och de kom till Samarien och han slog alla som var kvar av Ahab i Samarien till dess han förgjort honom, efter Herrens (Jahvehs) ord som han talade till Elia.
Och Jehu samlade hela folket tillsammans och sa till dem: "Ahab tjänade Baal lite, Jehu ska tjäna honom mycket.
Och Herren (Jahveh) sa till Jehu: "Eftersom du har gjort gott (hebr. tóv) och verkställt det som är rätt (rakt – hebr. jashar) i mina ögon och har gjort mot Ahabs hus efter allt som var i mitt hjärta, ska dina söner i fyra generationer sitta på tronen i Israel."
[Jehu både gjorde det som var gott och det som var rätt. Det går alltså att göra det som är rätt, men alla är inte i harmoni med Guds hjärta och också gör det som är gott. I uppräkningen av kungar som följer så används inte den kombinationen med gott utan bara med ordet rätt 6 ggr, se 2 Kung 12:2; 14:3; 15:3, 34; 18:3; 22:2 och en gång det som inte är rätt (2 Kung 16:2).]
Och han byggde upp de höga platserna som hans far Hiskia hade rivit ner [2 Kung 12:3] och han reste upp altaren till Baal och gjorde en asera [påle för avgudadyrkan, se 2 Kung 13:6] som Israels kung Ahab hade gjort och tillbad alla himlens härskaror (demoniska makter) och tjänade dem.
Och jag ska sträcka ut det mätsnöre [för att mäta längd] över Jerusalem som jag använde över Samarien och det sänklod [för att mäta djup] jag använde på Ahabs hus (ätt). Jag ska skölja Jerusalem rent som man sköljer ett fat och sedan vänder det upp och ner. [Herren liknas vid en skicklig byggmästare som planerar och bygger enligt ritning. Gud använder samma måttstock för sin dom mot Jerusalem som mot Samarien.]
Joshafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål blev han släkt med Ahab (hebr. Achav).
Efter några år for han ner till Ahab i Samaria. Ahab lät slakta en stor mängd får och oxar för honom och för folket han hade med sig, och han försökte förmå honom att dra upp mot Ramot i Gilead.
Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: "Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?"
Han svarade honom: "Jag som du och mitt folk som ditt folk. Jag ska vara med dig i striden."
Och Herren sa: Vem vill locka Ahab, Israels kung, att dra upp mot Ramot i Gilead så att han stupar där? Den ene sa si och den andre så.
Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, för hans hustru var en dotter till Ahab. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.
utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder [landsmän], dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du.
Också han vandrade på samma väg som Ahabs hus, eftersom hans mor förledde honom till att leva ogudaktigt.
Han gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort, för efter hans fars död tog han sina rådgivare därifrån, till sitt eget fördärv.
Det var också deras råd han följde när han drog ut tillsammans med Israels kung Joram, Ahabs son, och stred mot Arams kung Chazalel vid Ramot i Gilead.
Men Joram blev sårad av araméerna.
Då vände han tillbaka för att i Jisreel läka såren han hade fått vid Rama i striden mot Arams kung Chazalel. Och Juda kung Achasja, Jorams son, reste ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jizreel eftersom han låg sjuk.
Men det var till Achasjas fördärv som Gud hade bestämt att han skulle komma till Joram. När han väl hade kommit dit, for han med Joram för att möta Jehu, Nimshis son, som Herren hade smort till att utrota Ahabs hus.
Så hände det att Jehu, medan han utförde straffdomen över Ahabs hus, träffade på de Juda furstar och de brorsöner till Achasja som var i Achasjas tjänst, och han dödade dem.
[Den onda kungen] Omris förordningar (ordagrant "saker inristat") efterlevs
och alla sedvänjor i [han sons] Ahabs hus
och ni vandrar efter deras råd,
så att jag måste göra dig till något som väcker förundran
och dina invånare till ett väsande,
och ni ska bära mitt folks förebråelser.
[Omri och hans son Ahab (gift med Isebel) regerade i det norra riket i början på 800-talet f.Kr. Omri och Ahab gjorde mer ont än alla kungar före dem, se 1 Kung 16:25–26, 30–33; 2 Kung 8:18. Uttrycket "Omris förordningar" fungerar som en titel för rikets avfall och avgudadyrkan. Omris dynasti rådde ända fram till någon generation före Mika då Sakarja dog, se 2 Kung 15:8.]