9022 – ךְ ()


Typ: Ps2f
Hebreiska: ךְ ()
Ursprung:
Användning: 756 ggr i GT

Engelsk översättning

your

Engelsk beskrivning

Personal posessive pronoun - suffix for nouns, adjectives and passive participles: 2nd person feminine singular

Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (756 st)


Han sade till kvinnan: "Jag ska öka din (fysiska och emotionella) möda när du är havande, i smärta ska du föda dina barn. Du ska vilja (åtrå, längta efter att) kontrollera din man, men han ska dominera (råda) över dig." [Här börjar kampen mellan könen. Det hebreiska ordet för åtrå/längtan teshuqah används totalt tre gånger i GT, se 1 Mos 4:7 och Höga v 7:10. Ordet betyder "att sträcka sig efter något", och kan dels ha sexuell art, vilket är betydelsen i Höga Visan, medan den mer generella betydelsen att råda och kontrollera finns i 1 Mos 4:7. Här i 1 Mos 3 finns inget verb efter substantivet, vilket betyder att huvudverbet är dominera. Kvinnans längtan är att få kontrollera mannen, men han kommer ändå att råda över henne.]
Abram sade till Sarai: "Eftersom du bestämmer över din tjänarinna, så gör vad du vill med henne." Då började Sarai gå så hårt åt Hagar att hon flydde bort från Sarai. [Abram tar inte ansvar, utan låter Sarai agera utifrån sin bitterhet.]
Då sade Herrens ängel till henne: "Vänd tillbaka till din föreståndarinna och ödmjuka dig under henne."
Herrens ängel sade: "Jag ska göra din ätt (ditt släkte) mycket stor. Den ska bli så stor att ingen kan räkna dem alla."
Sedan sade Herrens ängel till henne:
"Du är nu gravid
    och ska snart föda en son.
Du ska ge honom namnet Ismael [uttalas "Jishmael" på hebreiska; betyder "Herren hör"],
    för Herren (Jahve) har hört hur du plågats (varit under andras våld).
Och det hände när Gud (Elohim) fick mig att vandra bort från min fars hus (min släkt) [1 Mos 12:1] att jag sade till henne: "Detta är den nåd (omsorgsfulla kärlek) som jag vill att du visar mig, att på varje plats som vi kommer till, ska du säga om mig att jag är din bror." [Ordet "vandra" (hebr. taah) betyder att vandra men även irra omkring både konkret och i sina tankar, vilket gör det möjligt att det var redan under den första tiden efter att Abraham lämnat Ur som han i sina funderingar kom fram till denna ståndpunkt.]
Och till Sara sade han : "Se, jag har gett din bror tusen silver, det är ett skydd (täcke) för dina ögon, till alla som är med dig, och inför alla män så att de ska veta att du är försvarad.
Res på dig, lyft upp ynglingen och håll fast honom i din hand, för jag ska göra honom till ett stort folkslag (nation)."
Låt det ske att den unga kvinna till vilken jag ska säga: Ställ ner din kruka så att jag får dricka, hon ska då svara: Drick och jag ska även ge dina kameler att dricka, låt det vara den som är utvald för din tjänare, för Isak, så att jag kan veta att du har visat nåd (omsorgsfull kärlek) mot min herre."
Tjänaren sprang mot henne och sade: "Jag ber dig, ge mig lite vatten att dricka ur din kruka."
Han sade: "Vems dotter är du? Berätta, jag ber dig. Finns det plats i din fars hus för oss att övernatta?"
se, jag står vid vattenkällan, låt det ske att den unga kvinna till vilken jag ska säga: "Jag ber dig, ge mig lite vatten att dricka ur din kruka",
De välsignade Rebecka och sade till henne:
"Vår syster, må du bli mor
    till tusen och tiotusen
och låt din säd (dina barn) inta
    portarna hos dessa som hatar dem."
Herren (Jahve) sade till henne:
"Två nationer finns i din livmoder
    och två folkslag ska bli åtskilda från din buk.
Det ena folket ska vara starkare än det andra folket
och den äldre ska tjäna den yngre." [Rom 9:10‑13]
Efter detta sade Juda till sin svärdotter Tamar: "Förbli en änka i din fars hus till dess min son Shela har vuxit upp." Han sade (tänkte för sig själv) annars dör han också, som sina bröder. Och Tamar gick iväg och bodde i sin fars hus.
Detta berättades för Tamar: "Se din svärfar går upp till Timna för att klippa sina får." [Timna, nuvarande Tel Batash, var en stad i Juda, 2 mil nordväst om Adullam och 7 km norr om Bet Shemesh. Det var en gränsstad för Juda stams område, se Jos 15:10. Det är här Simson så småningom tar en av filistéernas döttrar som fru, se Dom 14:1.]
Faraos dotter sade till henne [Jokebed, barnets mor]: "Tag med dig detta barn och amma det åt mig, jag ska ge dig lön för det." Så kvinnan tog barnet och ammade det.
Och prästen ska låta henne avlägga en ed och säga till kvinnan: 'Om ingen man har legat med dig, och om du inte har gått åt sidan till orenhet, medan du varit under din man, ska du vara fri från detta bitterhetens vatten som orsakar förbannelse,
men om du har gått åt sidan, medan du varit under din man, och om du blivit orenad, och om någon legat med dig förutom din man'
– då ska prästen låta kvinnan avlägga en förbannelsens ed och prästen ska säga till kvinnan: – 'Herren (Jahve) gör dig till en förbannelse och en svordom bland ditt folk, när Herren (Jahve) låter ditt lår falla av (tar bort dina förmåga att bli gravid) och din mage svälla upp,
och detta vatten som förorsakar förbannelsen ska vara i dina tarmar och få din mage att svälla upp och ditt lår att ramla av (ta bort dina förmåga att bli gravid)',
    och kvinnan ska säga: 'Amen, amen.' [Dvs. instämma och hålla med.]
Då sände Jerikos kung denna order till Rahab (Rachav):
    "Överlämna männen som kom till dig (dina klienter), de som kom till ditt hus, för de är här för att utforska landet." [I den hebreiska texten ligger det en sexuell anspelning på "kom till dig", det är antagligen därför den hebreiska författaren lägger till "de som kom till ditt hus", för att förtydliga att de inte köpte hennes tjänster.]
Och männen sade till henne: "Vi ska vara oskyldiga (skuldfria) till den ed som du låtit oss svära.
Se, när vi kommer in i landet, ska du binda ett rosenrött rep i fönstret som du firar ner oss genom, och du ska samla till dig i huset din far och din mor och dina bröder och hela din fars hushåll.
Och det ska ske att vem som än går ut på gatan genom dörren på ditt hus, hans blod ska komma över hans eget huvud, och vi ska inte hållas skyldiga, och vem som än är hos dig i huset, hans blod ska komma över våra huvuden om någon lägger sin hand på honom (skadar honom).
Men om du yppar något av detta ska vi vara oskyldiga (skuldfria) till den ed som du låtit oss svära."
och sade till henne: "Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk."
Noomi sade till Rut: "Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och sin gud. [Moabiternas gud var Kemosh, se 1 Kung 11:33; Jer 48:46.] Följ med din svägerska tillbaka hem du också."
Men Rut svarade:
"Försök inte övertala mig att överge dig,
att vända tillbaka, bort från dig!
För dit du går, vill jag gå,
och där du bor, där vill jag bo.
Ditt folk ska bli mitt folk,
och din Gud (Elohim) min Gud (Elohim).
Se efter var de [maskulin form – skördemännen] arbetar på åkern, och följ efter dem [feminin form – de kvinnliga skördearbetarna]. [Männen skar säden, och kvinnorna gick efter och band ihop den i kärvar.] Jag har sagt till männen att låta dig vara (inte avvisa dig, inte röra vid dig). När du är törstig, så gå till vattenkrukorna och drick av det som mina tjänare (unga män) har hämtat."
Boas svarade henne: "Man har berättat för mig om allt du gjort för din svärmor [Noomi] sedan din make [Mahlon, se Rut 4:10] dog – hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut.
Herren ska belöna dig för vad du gjort! Ja, låt dina handlingar få full lön av Herren, Israels Gud, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar."
Senare när det var dags att äta lunch sade Boas till Rut: "Kom nära oss, ät här med oss! Ta av brödet och doppa bitarna i ättiksvinet."
    Då satte hon sig ned och åt med hans skördefolk; han räckte henne rostad säd (ax). Hon åt sig mätt och fick även över. [Att Boas åt med sina arbetare, som Jesus med sina lärjungar, visar igen på goda relationer. Rut höll sig på avstånd, men bjöds in i måltidsgemenskapen. I Mellanöstern fyller inte måltiden bara funktionen att mätta magen, utan handlar också om gästfrihet och relationer, se 1 Mos 18:1‑8. Lunchen bestod av tre rätter, bröd, ättiksvin och rostade ax.
    Ordet för att "han räckte" är ett speciellt hebreiskt ord, tsavat, som bara används här i hela Bibeln. Ordet består av tre bokstäver: Tsade, Bet och Tet. De hebreiska piktogrammen förstärker i sammanhanget ordet "sträcka ut" som får en djupare betydelse i perspektivet av Boas roll som Ruts återlösare. Tecknet för Tsade avbildar en fiskkrok och betyder att fånga, stark längtan men också rättfärdighet. Bet avbildar ett hus och hem. Den sista bokstaven Tet avbildar en hopringlad orm och kan användas både i negativ och positiv betydelse om att vara omgärdad av någon/något, vilket kan vara ett hot eller beskydd. Här sträcker Boas ut sin egen hand med en stark längtan att föra Rut till sitt hem under hans beskydd. Det finns också en fin bild här i kopplingen mellan bokstaven Tsade och rättfärdighet. Boas är en bild på Jesus vår återlösare som återlöser från synden, se Jes 59:16‑17, 20; Gal 4:4‑5. Även "brödet" som erbjuds har en symbolisk innebörd. Jesus kallas "livets bröd" som bryts och erbjuds, se Joh 6:35; Luk 22:19. Att ordet tsavat bara förekommer en gång betyder att något unikt sker här. Jesus, som vill vara vår återlösare, sträcker ut sin hand och erbjuder beskydd, omsorg och frälsning. Det finns ingen annan väg till Gud, se Joh 14:6.]
Tvätta dig, smörj dig [med välluktande olja] och klä dig [lägg bort dina sorgekläder]. [Här används det generella ordet för kläder, hebr. simla. Samma ordningsföljd med att "tvätta, smörja och klä sig" finns i 2 Sam 12:20 där David avbryter en tid av sorg. Det finns även en parallell med Guds handlande med Jerusalem, där Gud breder ut sin mantel, tvättar, smörjer och klär sin blivande brud, se Hes 16:8‑14. Noomi uppmanar nu troligtvis Rut att byta ut sina sorgekläder till vanliga kläder, och troligtvis också hennes finaste klänning. Vi vet inte hur länge Rut bar sorgekläder, men i exemplet med Tamar rör det sig om många år, se 1 Mos 38:14, 19. Om så är fallet hade hon sorgekläder när hon arbetade på fältet. Det kan förklara varför Boas inte gjort någon ansats att uppfylla sin roll som återlösare, utan väntar på att hon ska vara redo.] Gå sedan ner till tröskplatsen [utanför Betlehem], men [var försiktig] låt honom inte se dig innan han avslutat sin måltid (ätit och druckit).
Då sade Boas: "Välsignad är du av Herren (Jahve), min dotter! Nu har du visat ännu större nåd (trohet) än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika. [För tredje gången förekommer det hebreiska nyckelordet chesed, se Rut 1:8; 2:20. Här framkommer ännu en nyans där nåden är frimodig och vågar ta initiativ till en fördjupad kärlek.]
Hon sade också: "Han gav mig också dessa sex mått korn, för han sade: 'Gå inte tomhänt hem till din svärmor.' " [Samma ord för "tomhänt" används i Rut 1:21 där Noomi klagat att Gud lämnat henne tomhänt. Boas roll som återlösare gällde via Noomis man Elimelek, se Rut 2:1. Noomi är inkluderad i denna återlösning och har nu hopp om en trygg framtid.
    Gåvan kan ha fungerat som en handpenning vid en förlovning, hebr. mohar. Att det just var sex mått kan också anspela på de sex dagar som Gud använde för att skapa innan han vilade på sabbaten. Boas kommer inte att vila förrän uppdraget är slutfört. Oavsett så ger denna handling Noomi förvissning om att Boas tar rollen att återlösa dem på allvar. Därför kan Noomi svara som hon gör i nästa vers och lugnt vänta ut det som kommer att ske. Här finns även en koppling till den helige Ande som är ett förskott som garanterar vårt arv, se Ef 1:14. Den helige Ande kan också anas i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boas, se Rut 2:5‑6. Även förskottsbetalningen med sex mått korn för tankarna till pingstdagen och högtiden Shavuot, se 2 Mos 34:22; Apg 2:1‑3.]
Han ska ge dig nytt liv och försörja dig på din ålderdom (ordagrant "gråa hår"). Det är ju din sonhustru som har fött honom, hon som älskar dig och är mer för dig än sju söner." [Talet sju står för fullkomlighet, se 1 Sam 2:5. Uttrycket återspeglar också den dåtida uppfattningen om den ideala judiska familjen med sju söner. Att Rut nu på en gång blir gravid och föder en son är också anmärkningsvärt. Rut hade ju varit gift med Mahlon i tio år utan att kunna få något barn. Även här blir Guds försyn och omsorg tydlig.]
Och Elkana sade till henne: "Channa, varför gråter du? Och varför äter du inte? Och varför sörjer ditt hjärta? Är inte jag bättre för dig än tio söner?"
och han sade till henne: "Hur länge ska du vara berusad? Gör dig av med ditt vin."
Då svara Eli och sade: "Gå i frid (shalom). Israels Gud (Elohim) ska ge dig vad du frågat (bett) honom om."
Hennes man Elkana sade till henne: "Gör det du tycker är bäst, vänta tills han är avvand. Låt Herren (Jahve) få uppfylla sitt löfte." Så stannade hustrun hemma och ammade sin son till dess han var avvand.
och välsignad är din taktfullhet och välsignad är du som denna dag har avhållit mig från blodskuld, och från att söka gottgörelse för mig själv med min egen hand.
Och David tog emot av hennes hand det som hon fört med sig till honom, och han sade till henne: "Gå i frid (shalom ) till ditt hus, se jag har lyssnat till din röst och tagit emot ditt ansikte."
Och David sade till Michal: "Inför Herrens (Jahves) ansikte som valt mig framför din far och över hela hans hus, till att utse mig till furste över Herrens (Jahves) folk, över Israel, inför Herrens (Jahves) ansikte har jag fröjdat mig.
Då sade den andra kvinnan: "Nej! Min son lever och din son är död." Men den första kvinnan svarade: "Nej, din son är död medan min son lever." Så grälade de inför kungen.
Kungen sade: "Den ena säger: 'Det här är min son som lever, och din son är död.' Den andra säger: 'Nej, din son är död och min son lever.' "
När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: "Kan du också ta med dig en liten brödbit i din hand?"
Elia sade till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt, men gör först ett litet tunt bröd och kom med det till mig [ära Gud genom att ge bort den första delen, se Hes 44:30, Ords 3:9], sedan gör du i ordning något till dig och din son,
Men han sade till henne: "Ge mig din son." Han tog honom från hennes armar och bar upp honom till det övre rummet (gästrummet) där han bodde och lade honom på sin säng.
Elia tog pojken, och gick ner med honom från sitt rum och gav honom till hans mor, och Elia sade: "Se, din son lever."
Och kungen frågade henne: "Vad vill du?"
    Hon svarade: "Denna kvinna sade till mig: Ge din son så att vi kan äta honom idag och vi ska äta min son i morgon.
Och vi kokade min son och åt honom, och jag sade till henne nästa dag: Ge din son så att vi kan äta honom, men hon hade gömt sin son."
sade Mordochaj att de skulle ge detta svar till Ester: "Tro inte att du skulle vara den ende av alla judar som slipper undan, bara för att du bor i kungens hus.
Om du är tyst nu, så kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars hus ska gå under. Det kan mycket väl vara så att du fått kungligt inflytande (blivit drottning) för en tid som denna."
Sedan frågade kungen henne: "Vad vill du drottning Ester? Vilken begäran du än har intill halva mitt kungarike ska jag ge dig."
Kungen sade till Ester vid banketten med vinet: "Vad är din önskan? Det ska garanteras dig, och vilken din begäran än är intill hälften av mitt kungarike det ska jag ge dig."
Kungen sade igen till Ester på den andra dagen på banketten med vin: "Vadhelst du önskar drottning Ester ska det garanteras dig, vad du än begär intill hälften av kungariket ska ges till dig."
Då sade kungen till drottning Ester: "Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och tio av Hamans söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort."
dra svärd och spjut,
    för att möta (spärra vägen) dem som förföljer (jagar) mig.
Låt mig få höra dig säga (säg till min själ):
    "Jag är din frälsning (räddning)." [Gud liknas vid en stridsman. Vers 1‑3 består av fyra rader som blir kortare och kortare, ett sätt att visa på hur brådskande situationen är. I nästa fyra rader, vers 4‑6, ökar längden och fokus skiftar från behovet av hjälp till motståndarnas öde.]
Lyssna, dotter, se och hör (böj ditt öra, lyssna uppmärksamt nu);
    glöm ditt folk [hemland] och din faders hus (familj). [I vanliga fall var det sonen som skulle lämna sin fars hus, se 1 Mos 2:24. Här verkar bruden komma från ett annat land. Hon var tvungen att lämna sin gamla kultur, lojaliteter och hennes religion. Här är Rut ett fint exempel, se Rut 1:15‑16, medan Salomons och Ahabs fruar inte gjorde det. I ett messianskt perspektiv behöver Guds församling lämna det gamla livet och avskilja sig för Jesus, se Ef 5:25‑27.]
Låt kungen [den kommande Messias] längta efter din skönhet,
    eftersom han är din herre (adonai), ska du böja dig inför honom.
Dotter Tyros söker din favör (ditt ansikte) med en gåva,
    de rikaste folk med
Han är den som förlåter dig [min själ] alla dina synder,
    som helar alla dina sjukdomar (brister),
som köper tillbaka (återlöser) [och på så vis räddar] ditt liv från graven (döden, dödsriket) [från ett liv i meningslöshet],
    som kröner (hedrar) dig [min själ] med nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (ömsint nåd),
som mättar (fyller) ditt liv (din utsmyckning) med allt gott [sätter guldkant på tillvaron],
    som förnyar (återskapar) din ungdom [så att du blir ung på nytt] som örnen. [Den inledande frasen är ordagrant "som mättar/tillfredsställer gott/vacker din utsmyckning". Substantivet adiy har oftast betydelsen smycke, ornament eller juvel (även en hästs betsel, vilket dock inte är betydelsen här, se Ps 32:9). En del tolkar det som en omskrivning för "längtan" och att Gud uppfyller önskningar. Andra ser parallellismen med ordet ungdom och att smyckningen syftar på kroppen som får vara vid god hälsa även under ålderdomen. Ordet för att mätta (hebr. sava) delar rot med talet sju (som står för fullkomlighet). Det används parallellt med ordet för att förnya (hebr. chadesh), som delar rot med ordet för månad och nymåne (hebr. chodesh). Här används alltså både vecka och månad i en medveten konstruktion som visar hur Gud regelbundet varje vecka mättar alla behov och även ger det där lilla extra som blir en guldkant på tillvaron. Varje månad sker också en förnyelse! Örnen lever länge och symboliserar styrka och frihet. Uttrycket "som örnen" kan också syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt.]
Återvänd till din vila, min själ,
    för Herren (Jahve) har varit god mot dig.
i gårdarna till Herrens (Jahves) hus,
    i din mitt, Jerusalem. Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu-jah)!
Våra fötter står
    i dina portar, Jerusalem.[Psalmen inleds med hur en pilgrim får höra att det är dags att gå upp till en av de tre årliga högtiderna i Jerusalem. På ett ögonblick mellan vers 1 och 2 har målet nåtts och synen av den heliga staden beskrivs.]
Må frid (shalom, all slags välgång) råda inom innanför dina murar,
    och säkerhet (trygghet, överflöd – hebr. shala) i dina palats (fästningar). [Psalmisten ber (hebr. saalu) för Guds frid (hebr. shalom) och välgång (hebr. salom) över Jerusalem. Sex av de tio orden består av bokstäverna Shin och Lamed, vilket gör att både visuellt och ljudmässigt betonas frid och fred i bönen.]
Han sände tecken och under i din mitt, Egypten,
    över farao och över hans tjänare. [De tio plågorna, se 2 Mos 7‑12]
O, Babylons dotter, som måste bli fördärvad,
    lycklig (välsignad) är han som hämnas dig
    för det du gjort mot oss.
Lycklig (välsignad) är den som tar dina små
    och krossar dem mot klippan. [Denna strof visar hur vi kan få lämna alla våra känslor till Gud, t.o.m. hatet mot dem som har gjort oss eller någon av våra närmsta illa. Genom att tala ut dessa ord ger vi uttryck för smärtan och lämnar den till Gud, och vet att en dag kommer han att döma varje människa rättvist, se Rom 12:16‑21.]
Herren regerar (är kung) för evigt, din Gud, o Sion [tempelberget i Jerusalem],
    från generation till generation. Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu-jah).
Jerusalem, lova (prisa, vila i; stå i stum beundran inför – hebr. shavach) Herren,
    Sion, prisa (hebr. halal) din Gud.
För han stärker bommarna för dina portar,
    han välsignar dina barn i dig.
Han ger fred [han låter frid råda] vid dina gränser,
    han mättar dig med bästa vete.
Ve dig du land, när din kung är en pojke
    och dina prinsar festar på morgonen! [I den hebreiska kulturen prisas ålderdom framför ungdom eftersom vishet, erfarenhet och förstånd kommer med stigande ålder.]
Lycklig är du, du land, när din kung är en fri man
    och dina prinsar äter på rätt tid,
    i styrka och inte i dryckenskap.
Om du inte vet det, du skönaste (vackraste) bland kvinnor,
    gå din väg framåt i flockens fotspår
och föd dina lamm
    bredvid herdarnas tält.
Dina kinder är så vackra med sina smycken,
    din hals med rader av pärlor.
[Detta är den centrala versen i den första sektionen:]
Se, du är vacker min älskade,
    se, du är så underbar,
    dina ögon är som duvor.
Min duva som är i bergsklyftan,
    som är gömd i klippan,
låt mig se ditt ansikte,
    låt mig höra din röst,
för din röst är behaglig
    och ditt ansikte är attraktivt.
Se, du är skön min älskade (kära),
    se du är skön! [Nu följer beskrivning av sju kroppsdelar, se även Höga V 6:5‑7:]
Dina ögon är som duvor bakom din slöja.
Ditt hår är som en flock tackor som myllrar ner från berget Gilead.
Dina tänder är som en flock nyklippta tackor [som alla ser likadana ut] som har kommit upp ur badet,
    alla har en tvilling och ingen av dem fattas. [Tandraderna är kompletta och bettet symmetriskt.]
Dina läppar är som en scharlakansröd tråd – ditt tal är ljuvligt.
Dina tinningar bakom din slöja är som brustna (delade) granatäpplen.
Din hals är som Davids torn byggt för vapen, tusen sköldar hänger på den,
    alla krigarnas sköldar.
Dina två bröst är som två killingar, tvillingar av en gasell som betar bland liljorna.
Du är alltigenom underbar min älskade (kära),
    det finns ingen fläck eller defekt på dig.
[Denna vers är den centrala i detta stycke, och tematiskt i hela Höga Visan, se även Ef 5:27.]
[Här i vers 9‑11 speglas de sju kroppsdelarna som räknades upp i vers 1‑5. Ögon, hals/halsband, osv. Uttrycket "min syster, min brud" används tre ggr i vers 9‑12. Det kan ha att göra med att det är en halvsyster eller kusin. Men det är också signifikativt när vi ser på det faktum att vi är både syskon med Jesus och hans brud.] Du har fångat mitt hjärta, min syster, min brud,
    du har fångat mitt hjärta
med en enda blick (ordagrant "med ett av dina ögon"),
    med en pärla av ditt halsband.
Hur underbar är din kärlek (passionerade kärlek), min syster, min brud!
    Hur mycket bättre din kärlek än vin!
    Och doften av dina salvor än alla kryddor!
Dina läppar dryper av honung från en vaxkaka min brud,
    honung och mjölk är under din tunga.
    Doften av dina kläder är som doften från Libanon.
Dina skott (plantor) är en fruktträdgård med granatäppelträd,
    med utvalda, dyrbara frukter,
    henna med nardus,
Varför är din älskade (raring) mer älskad än andra [varför känner du sådan passionerad kärlek för honom],
    du skönaste bland kvinnor?
Varför är din älskade (raring) mer älskad än andra,
    att du måste besvärja oss så (på detta enträgna sätt)?
Vart har din vän gått,
    du vackraste bland kvinnor?
Vart har din älskade (raring) vänt sitt ansikte,
    så att vi kan söka honom tillsammans med dig?
Vänd bort dina ögon från mig
    för de gör mig betagen (jag blir överväldigad, helt uppslukad av din blick).
Ditt hår är som en flock tackor som myllrar ner från berget Gilead.
Dina tänder är som en flock tackor som har kommit upp ur badet,
    alla har en tvilling och ingen av dem fattas. [Tandraderna är kompletta och bettet symmetriskt.]
Dina tinningar bakom din slöja är som brustna (delade) granatäpplen.
[Följande stycke hör tematiskt ihop med beskrivningen av brudgummens fysik i Höga V 5:9‑16. På samma sätt som 10 delar av brudgummen beskrevs från huvudet nedåt i beskrivs nu här i vers bruden från fötterna uppåt.] Hur vackra är dina steg i sandalerna,
    furstens dotter!
Rundningen av dina lår är som länken i en kedja,
    gjord av en skicklig hantverkares hand.
Din navel är som en rund bägare
    som inte saknar blandat vin,
din mage är som en hög med vete
    smyckad med liljor.
Dina två bröst är som två killingar,
    tvillingar av en gasell.
Din nacke är som ett elfenbenstorn,
dina ögon som Heshbons dammar
    vid Bat-rabbims port.
Din näsa är som Libanons torn
    som skådar mot Damaskus.
Ditt huvud är på dig som Karmel [bergskedjan i nordvästra Israel],
    och håret på ditt huvud som purpur;
    kungen är fångad i dess lockar.
Din resning är som ett palmträds
    och dina bröst som två druvklasar.
Jag säger: Jag vill klättra upp i palmträdet
    och ta vara på dess frukt.
Må dina bröst vara som kluster av vin
    och doften av din andedräkt som äpplen.
Må din mun vara som det bästa vin
    som mjukt glider ner i strupen till min älskade (raring), som får sovande läppar att tala.
Du som bor i gårdarna,
    dina vänner har lyssnat på din röst,
    låt mig nu få höra den. [Jesus är brudgummen. Ofta delar vi vårt hjärta med människor, men Jesus längtar efter att få höra vår röst.]
Ditt silver har blivit slagg,
    ditt vin utspätt med vatten.
Dina furstar är upproriska
    och är vänner med tjuvarna.
Alla älskar en muta
    och jagar efter vinning.
De försvarar inte den föräldralöse
    och änkans ärende bekommer dem inte.
Sedan ska jag vända min hand mot dig,
    rensa bort ditt slagg och ta bort all din legering.
Dina män ska falla för svärdet
    och dina mäktiga i striden.
Ropa med en gäll röst, Gallims dotter!
    Lyssna Laish, du fattiga Anatot.
Ropa av fröjd och jubla, ni Sions [kvinnliga] invånare
    [anspelar på Mirjam och kvinnornas sång och dans, se 2 Mos 15:21],
    för Israels Helige är stor bland (nära intill) er."

Gläd er inte Filisteen, ingen av er,
    för att staven som slog dig är bruten,
för från ormens rot ska det komma en basilisk,
    och dess frukt ska vara en flygande orm.
Den fattiges förstfödde ska äta
    och den behövande ska ligga ner i trygghet,
och jag ska döda din rot med hungersnöd
    och din kvarleva med slakt.
Yla (vråla, tjut), du port,
    ropa (skrik i ångest) du stad,
smält bort Filisteen,
    allesammans,
för det kommer en rök från norr
    och det finns ingen eftersläntrare i hans led. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Ge råd,
    verkställ dom,
gör dina skugga som natten [som ett skydd]
    mitt på ljusa dagen [som skydd mot den gassande solen],
göm undan de utstötta,
    förråd inte flyktingen.
Därför ska jag gråta med dem
    som gråter i Jazer över Shivmas vin.
Jag ska vattna dig med mina tårar Cheshbon och Elaleh,
    för över din sommarfrukt och över din skörd har stridens larm fallit.
För du har glömt bort din frälsnings Gud (Elohim) och du har inte varit uppmärksam på dina starka fästens klippa, därför planterade du behagliga växter och satte främmande (exotiska) skott ibland dem.
Den dag du planterade lät du det spira (alternativ översättning: inhägnade du det) och på morgonen gjorde du fröna blommande, (men skörden blev) en hög av grenar på sorgens dag och oläklig smärta.
Budskap om (profetord, börda över) Synernas dal [Jerusalem – platsen för uppenbarelse och visioner]. [Frasen "Synernas dal" syftar på Jerusalem, se vers 5, 8‑10. Det kan syfta på Hinnomdalen (i NT Gehenna) som var den plats där man utförde barnoffer och ockulta ritualer, se Jer 7:31‑34. Jesaja fördömer folket som sökte andlighet i andra gudar, uttrycket är då ironiskt för "falska synernas dal". Det kan också vara en antydan om att det var här i Jerusalem, där Guds tempel stod, de egentligen skulle se Herren.] Vad plågar dig nu,
    eftersom alla har gått upp på hustaken [för att offra till avgudar, se Jer 19:13; Sef 1:5],
du som är full av uppror,
    en tumultartad stad, en glädjens plats?
Dina slagna är inte slagna med svärd,
    inte döda i krig.
Alla dina härskare har flytt tillsammans,
    utan båge är de bundna (fångade),
alla som blev funna av dem binds ihop tillsammans,
    de har flytt långt bort.
    [Detta får en uppfyllelse 701 f.Kr. under den assyriske kungen Sanheribs fälttåg mot Jerusalem, se 2 Kung 18:1‑20:21. Har även sin uppfyllelse 586 f.Kr. 2 Kung 25:1‑7.]
Och det hände när dina utvalda dalar var fyllda med vagnar
    och ryttarna ställde sig själva i slagordning i porten,
Översvämma ditt land som Nilen, Tarshish dotter! Där finns inte längre någon gördel.
och bryta ner dig så att du talar från marken,
    och ditt tal ska vara lågt från stoftet,
och din röst ska vara som en spökröst från marken,
    och ditt tal ska gnissla fram från stoftet.
Men skaran av dina fiender ska bli som små korn
    och skarorna av de fruktansvärda som agnar som blåser bort,
det ska ske plötsligt (oväntat, i ett ögonblick).
Dina rep (tåg, tackel) är lösa,
    de håller inte masten stadig,
    de sprider inte ut seglen,
sedan är bytet av en stor tillspillogivning fördelat,
    de lama tar sitt byte.
Gå upp på ett högt berg, du Sion
    som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa ut det högt,
    du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa, var inte rädd!
    Säg till städerna i Juda: "Här är er Gud!"
Frukta inte (var aldrig någonsin rädd) du mask Jakob,
    och ni Israels män,
jag hjälper dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    din återlösare – Israels Helige.
Som säger till djupen: "Torka upp och jag ska torka upp dina floder."
Ta kvarnstenarna och mal mjöl,
    ta av din slöja,
ta bort släpet, blotta benen,
    vada genom floderna.
Din nakenhet ska blottas,
    din skam ska bli synlig.
Jag ska ta hämnd
    och inte låta någon människa lägga sig i.
Jag var vred på mitt folk,
    jag vanhelgade mitt arv
och gav dem i din hand
    och du visade dem ingen nåd (barmhärtighet, medlidande – hebr. rachamim),
på de gamla
    lade du ditt mycket tunga ok.
Och du sade: "För alltid
    ska jag vara stark drottning (ledare – främste älskarinnan),"
så att du inte lägger dessa ting på ditt hjärta
    och inte heller kommer ihåg slutet (reflekterar över vad som hänt).
Men dessa två ting ska en dag komma över dig på ett ögonblick,
    barnlöshet och änkestånd, i fullt mått ska det komma över dig,
för dina myckna trolldomskonster
    och det stora överflödet av ditt magiska förhäxande.
Du har känt dig säker i din ondska,
    du har sagt: "Ingen ser mig."
Din vishet och din kunskap har perverterat dig
    och du har sagt i ditt hjärta:
    "Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig)".
Träd fram (stå) nu med din magi
    och din myckenhet av trolldomskonster,
    med vilka du arbetat sedan din ungdom,
kanhända ska du kunna vinna,
    kanhända ska du segra.
Du är utmattad av mängden av dina råd,
    låt nu astrologerna, stjärnskådarna, de månatliga prognosmakarna stå upp,
och rädda dig från de ting
    som ska komma över dig.
Så skall det gå dem som du arbetat med,
    de som bedrivit handel med dig från din ungdom,
de ska vandra iväg var och en till sitt.
    Ingen ska rädda dig.
Se på mina händer, jag har graverat dig på mina handflator.
    [Händerna är ständigt i vårt blickfång, det var vanligt att binda en ring runt sitt finger för att komma ihåg en nära vän, se Ords 7:3.]
    Dina murar [som nu är nedrivna] är ständigt för mina ögon.
Dina söner ska skynda sig, dina fördärvare
    och de som ödelägger ska dra bort från dig.
Lyft upp dina ögon och se runt omkring,
    alla dessa som samlar ihop sig och kommer till dig.
Jag lever (eftersom, så sant som att jag lever), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    "ska du sannerligen (verkligen) klä dig med dem alla som med ett smycke,
    och omgjorda dig själv med dem som en brud (omgjordar sig med sin brudutstyrsel).
För dina fördärvade och ödelagda platser
    och ditt land som blivit förstört,
ska nu bli alldeles för litet för sina invånare,
    och de som slukade dig ska vara långt borta.
Sönerna från din smärtsamma förlust
    ska då säga i dina öron:
"Platsen är för liten för mig,
    ge mig utrymme så att jag kan bo här."
Då ska du säga (tänka) i ditt hjärta:
    "Vem har fött dessa åt mig?
Var jag inte bestulen på mina barn,
    barnlös och en flykting
och en som vandrade hit och dit (utan någonstans att ta vägen)?
    Och vem har uppfostrat dessa?
Se, jag var lämnad ensam,
    dessa, var fanns de?"
Så säger Herren Gud (Adonai Jahve): Se, jag ska lyfta upp min hand över nationerna
    och sätta upp mitt baner över folken,
och de ska bära dina söner i famnen,
    och dina döttrar ska de bära på sina axlar.
Och kungar ska vara deras uppfostrare
    och drottningar deras ammor,
de ska böja sig ner för dig med sina ansikten mot jorden
    och slicka dammet från dina fötter,
och du ska veta (känna till, vara intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahve),
    för de ska inte skämmas som väntar på mig.
Men så säger Herren (Jahve): Också de mäktigas (starkas) fångar ska tas bort
    och bytet från den fruktansvärda ska befrias,
och jag ska strida med den som stred mot dig,
    och jag ska frälsa (rädda) mina söner.
Och jag ska mata dem som förtryckte dig med deras eget kött,
    och de ska bli druckna av sitt eget blod som av sött vin,
och allt kött (alla människor) ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med)
    att jag, Herren (Jahve) är din Frälsare
    och din Återlösare, den Mäktige i Jakob.
Dina söner är avsvimmade,
    de ligger mitt på gatorna [ordagrant: vid gatornas huvud],
    som antiloper i ett nät,
de är fulla av Herrens (Jahves) raseri,
    av Guds tillrättavisning.
Så säger Herren din Herre (Adonai Jahve)
    och din Gud (Elohim) som hävdar sitt folks anledning (orsaken till att Gud utvalt dem):
"Se, jag har tagit ut ur din hand
    skakningens (skräckens) bägare,
bägaren med mitt raseri,
    för att du inte ska dricka den igen (en gång till; aldrig mer).
Jag ska sätta dem i din hand som plågat dig,
    som har sagt till dig (din själ):
"Böj dig ner, så att vi kan gå över dig (trampa på dig)"
    och du har lagt din rygg på marken och på gatorna,
    för dem att gå över (trampa på).
Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder Jerusalem,
    den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
Skaka av dig dammet och res dig upp
    – sätt dig på din tron Jerusalem.
Frigör dig från banden som binder din nacke,
    du fängslade dotter Sion [tempelberget i Jerusalem].
Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
    när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid),
han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse),
    och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: "Din Gud regerar (är konung)!" [Citeras i Rom 10:15.]
Gör platsen stor,
    utvidga den för dina tält,
    spänn ut tältdukarna på ditt tabernakel;
håll ingenting tillbaka (var inte sparsam),
    förläng dina tältlinor
    och förstärk dina pålar [som du fäster tältlinorna i]. [Nu räcker det inte med enkla tältpinnar, det krävs större och starkare pålar! Hebreiskan använder både ordet för tält och tabernakel. I Joh 1:14 står det uttryckligen att Gud "tabernaklar" – tar sin boning och tältar – hos oss. När återlösningen är ett ömsesidigt faktum bor den Helige Ande i en troende människa. Här finns även en profetisk förebild utifrån de tolv stammarnas placering som bildar ett kors med tabernaklet i skärningspunkten, se 4 Mos 2.]
För åt både höger och vänster ska du utbreda dig (bryta in på ny mark)
    och din säd (dina ättlingar) ska ärva länderna (hedningarnas nationer)
    och de ödelagda städerna ska de befolka (åter fylla med invånare).
Frukta inte,
    för du ska inte skämmas!
Låt dig inte generas,
    för du ska inte mer förödmjukas.
Du ska glömma bort din ungdoms skam
    och ditt änkestånds vanära ska du inte mer komma ihåg. [Att vi alla här liknas vid änkor hör ihop med att den viktigaste uppgiften som en återlösare har är att se till att när någon blir änka så måste det finnas barn till den avlidne mannen för att inte någon del av landet ska hamna i orätta händer på grund av avsaknad av arvingar. Vi är alla, både män och kvinnor, del av Jesu brud när vi blir frälsta, se Ef 5:25‑27; Upp 21:2.]
För din skapare är din man,
    Herren (Jahve) Sebaot är hans namn.
Din återlösare (hebr. goel) är Israels Helige
    som heter hela jordens Gud (Elohim).
För som en kvinna med en övergiven och sörjande ande,
    kallade Herren (Jahve) på dig,
    som en förkastad ungdomshustru, säger Gud (Elohim).
För ett ögonblick dolde jag mitt ansikte för dig i häftig vrede,
    men i evig nåd (oändlig omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) ska jag visa min nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) över dig",
säger Herren, din återlösare. [Syftar dels på tiden då Israels folk var bortförda som fångar i Babylon, men även på framtida händelser. Här används två olika ord för nåd.]
Du drabbade [stad Jerusalem], kringkastad av stormar utan tröst.
    Se, jag ska sätta dina stenar i vackra färger och lägga dina grundvalar med safirer.
Jag ska göra dina krön (tinnar, överdelar) av rubiner
    och dina portar av karbunkel
    och hela din inhägnad (gräns, det som omgärdar ditt kvarter, utrymme) av dyrbara stenar.
Alla dina söner (barn) ska undervisas av Herren (Jahve),
    och dina söner (barn) ska ha stor frid (stor ro, stillhet, vila; fullständig harmoni – hebr. rav shalom).
I dalens lena (stenar) har du din del,
    de, de är din lott.
Över dem har du utgjutit drickoffer,
    du har offrat matoffer [3 Mos 2:1].
Ska jag tillåta mig själv att vara stilla inför dessa ting? [Att hebreiska ordet hem (de) upprepas två gånger förstärker att dessa lena stenar som används som offeraltare är något helgjutet och genuint som man ägnar sig åt helhjärtat, vilket misshagar Herren, då det är han som ensam borde ha denna vår överlåtelse. Det finns också en ordlek med uttrycket chalka som upprepas två gånger i den första meningen. Ordet betyder både "len" och att ha "sin del" eller "sin lott", kan också avse en "avskild plats".]
Överst (ovanpå) ett högt och upphöjt berg har du placerat din bädd,
    dit går du också för att offra dina offer.
Och bakom dörren och dörrposten
    har du satt upp dina minnesmärken.
För du har gått upp från (lämnat) mig,
    du har utvidgat din bädd
och valt dem vars bädd du älskar,
    vars hand du fått syn på.
Och du gick till kungen [hebr. melech – kan syfta på avguden Molok (hebr. Moloch)] med olivolja (smörjelse, väldoftande hudkrämer)
    och du förmerade dina parfymer och du sände dina representanter långt bort,
    ja ända ner till Sheol (underjorden, de dödas plats).
Du blev uttröttad av din långa väg,
    ändå sade du inte: "Det är hopplöst".
Du fann förnyad styrka,
    därför blev du inte svag.
För vem har du varit rädd och fruktat att du skulle misslyckas?
    För min del har du inte kommit ihåg mig och inte lagt det på ditt hjärta.
Har jag inte varit tyst en lång tid?
    Därför vördar (respekterar, fruktar) du mig inte.
Jag ska visa dig din rättfärdighet och dina gärningar,
    de ska inte vara till gagn för dig (ge dig någon vinning).
När du ropar (på hjälp)
    låt dem [dina avgudar] som du har samlat (omkring dig) rädda dig,
men vinden ska bära dem långt bort,
    ett andetag ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt i mig
    ska besitta landet och ska ärva mitt heliga berg.

Kapitel 60, som är den centrala delen i kapitel 56-66, utgör i sig själv en kiasm, där stycket om att Herren ska återupprätta Jerusalem står i centrum: A Guds ljus (vers 1‑3)
 B Nationer kommer med gåvor (vers 4‑7)
  C Främlingar ska föra dina barn till dig (vers 8‑9)
   D Herren ska återupprätta Jerusalem (vers 10‑13)
  C´ Barnen från dina plågare ska komma till dig (vers 14‑16)
 B´ Nationer ska komma med gåvor (vers 17‑18)
A´ Herren ska vara ditt ljus (vers 19‑22)

Guds ljus och härlighet

Stå upp [från depression och apati som omständigheter har hållit dig i]!
    Var ljus [reflektera Guds ljus]!
För ditt ljus kommer (har kommit) och
    Guds härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt) [fullständigt mättade närvaro] går upp (strålar ut; har rest sig) över dig.
Hednafolk ska komma (har vandrat) till ditt ljus,
    och kungar till strålglansen av din uppgång (soluppgång; ditt klara gryningsljus). [Här liknas glansen från Sions berg (Jerusalem) vid en soluppgång som världens folk och ledare kommer att kunna följa, se även Jes 2:2‑5.]
Lyft upp dina ögon (blicken) och se dig omkring!
    De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
    dina döttrar bärs fram [hebr. aman – eskorteras tryggt av fosterföräldrar, se Jes 49:23] på armen (ordagrant: vid sidan).
Då ska du se och stråla,
    ditt hjärta ska förundras (bäva) och fyllas med glädje.
Havets överflöd (rikedomar, eller människor från avlägsna länder) ska föras till dig,
    och hednafolkens välstånd ska komma till dig.
Sannerligen, öarna ska vänta på mig
    och Tarshish skepp kommer först
för att ta med dina söner från fjärran,
    deras silver och deras guld med dem,
för Herren (Jahve) din Guds (Elohims) namn
    och till Israels Helige,
    eftersom han har förhärligat dig.
[Detta stycke är den centrala delen i kiasmen i kapitel 60.]
Främlingar ska bygga upp dina murar
    och deras kungar ska betjäna dig.
I min vrede slog jag dig
    men i min nåd (den villkorade nåden – hebr. ratson)
    har jag gett dig nåd (obegränsad barmhärtighet, evigt förbarmande – hebr. rachamim).
Dina portar ska oavbrutet vara öppna,
    dag och natt, de ska inte stängas,
så att man kan föra till dig ländernas rikedomar
    och deras kungar i procession.
[Vers 14‑16 hör tematiskt ihop med vers 8‑9]
Dina plågares söner ska komma och böja sig inför dig,
    och alla de som föraktade dig ska böja sig ner vid dina fotsulor,
och de ska kalla dig Herrens (Jahves) stad,
    Sion – Israels Helige.
Du ska dia nationernas mjölk,
    och du ska dia kungarnas bröst
och du ska veta (känna väl till, vara intimt förtrogen med) att jag Herren (Jahve) är din frälsare
    och att jag, den mäktige i Jakob, är din återlösare.
[Vers 17‑18 hör tematiskt ihop med vers 4‑7.]
Istället för brons ska jag ge dig guld
    och istället för järn ska jag ge dig silver
och istället för trä – brons
    och istället för sten – järn.
Jag ska också göra Shalom (frid, framgång, välgång) till din övervakare
    och Rättfärdighet till dina herrar ("slavdrivare").
Man ska inte längre höra [ljudet av, höra talas om] våld (terror) i ditt land,
    inte heller [ska man höra ljudet av, höra talas om] förtryck (krig) och förödelse inom dina gränser.
Du ska kalla dina murar frälsning (räddning),
    dina portar lovsång. [Herrar i vers 17 är hebr. nagas, det översätts slavdrivare i 2 Mos 3:7. Här är det i plural och används ironiskt för att förstärka det skifte som ska ske. Jerusalem har tidigare härskats av tyranner, men nu är det personifierad framgång och upprättelse som ska "dominera" och styra staden.]
[Vers 19‑22 hör tematiskt ihop med vers 1‑3.]
Solen ska inte längre vara ditt ljus om dagen,
    månen ska inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
    din Guds härlighet ska skina på dig [se Upp 21:23, 22:5].
Din sol ska aldrig gå ner,
    din måne ska aldrig försvinna,
för Herren är ditt eviga ljus,
    dina dagar med sorg är förbi.
Då ska alla i ditt folk vara rättfärdiga,
    och för evigt besitta landet.
Som ett skott som jag har planterat,
    mina händers verk, för att förhärliga mig.
Och länderna ska se din rättfärdighet
    och alla kungar din härlighet,
och du ska kallas vid ett nytt namn
    som Herrens (Jahves) mun ska tillägna dig.
Du ska vara en skönhetens krona i Herrens (Jahves) hand,
    ett kungligt diadem i din Guds (Elohims) öppna hand. [Jes 28:5; Upp 6:2; 19:12]
Du ska aldrig mer heta Övergiven [hebr. azav, se även Jes 60:15],
    inte heller ska ditt land någonsin mer heta Ödelagt [hebr. shmama].
Istället ska du heta "Min glädje är i henne" [hebr. Chephziba, samma namn som Hiskias hustru, se 2 Kung 21:1]
    och ditt land "Den äktade" (hebr. beula),
för Herren gläder sig i dig
    och ditt land ska vara äktat [till dig].
För som en ung man äktar en jungfru,
    så ska dina söner äkta dig,
och som en brudgum fröjdar sig över sin brud,
    så ska din Gud (Elohim) fröjda sig över dig.
På dina murar Jerusalem, har jag satt väktare [för att vaka efter goda nyheter, se Jes 52:7‑8];
    hela dagen och hela natten – de ska aldrig tiga
Ni som påminner Herren (Jahve) [i bön],
    ge er ingen vila,
Herren (Jahve) har svurit vid sin högra
    och vid sin starka arm [vid sin kraft, se Jes 41:10]:
"Sannerligen jag ska inte längre ge din säd till mat åt dina fiender
    och främlingar ska inte dricka ditt vin som du har arbetat för.
Se, Herren (Jahve) har proklamerat (förkunnat, basunerat ut)
    till jordens ändar:
"Säg till Sions dotter [Jerusalem; Sak 9:9]:
    Se din frälsning kommer!
Se han har med sig sin lön
    och hans belöning framför hans ansikte." [Jes 40:10]
Skulle jag låta fostret bli fullgånget
    och sedan inte låta det komma ut (födas)? Säger Herren (Jahve).
Skulle jag som gör fostret fullgånget
    sedan stänga livmodern? Säger din Gud (Elohim).
Jag ska upprätta dig (bygga upp dig),
    och du ska bli återupprättad, du jungfru Israel.
Än en gång ska du ta upp din tamburin,
    och dra ut i dans bland dem som är glada.
Herren förkunnar (säger, proklamerar) [till henne]: "Håll tillbaka din klagan (sorgerop),
    och fäll inga fler tårar,
för du ska få din lön [din genuina ånger har gett resultat]",
    säger Herren (Jahve),
"Dina barn ska återvända från fiendelandet.
Ja, det finns hopp för dina efterkommande (din framtid),
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Dina barn ska återvända till deras eget land.
Sätt upp vägmärken åt dig,
    gör dig vägvisare,
sätt ditt hjärta till de höga vägarna,
    även på de vägar du gick,
kom tillbaka (återvänd) Israels jungfru,
    återvänd till dessa dina städer.
Ve! Herrens (Jahves) svärd [en symbol på Herrens dom],
    hur länge ska det hålla på innan det blir tyst?
Stick ner dig själv i din skida,
    vila och var stilla.
Du som bor på många vatten, överflödar i rikedom, ditt slut har kommit, måttet för din girighet.
Därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska föra din talan och ta hämnd för din räkning, och jag ska torka upp hennes hav och göra hennes källa torr.
Vad ska jag ta till vittne (undervisningsexempel) för dig?
    Vad ska jag likna dig vid, du dotter Jerusalem?
Vad kan jag jämföra dig med så att jag kan trösta dig,
    du jungfru, dotter Sion?
För din skada är stor som havet,
    vem kan läka dig? [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vad" och "vem" på denna bokstav. Det upprepas flera gånger och förstärker därmed behovet av att få ställa frågor om vad, hur och varför, som är en viktig del i sorgens reaktionsfas.]
Dina profeter har sett
    falska och värdelösa syner. [Hes 10:10‑12]
De har inte avslöjat dina synder,
    så att du kan upprättas (föras tillbaka) från fångenskapen.
Istället har de profeterat
    falska och förföriska budskap. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Orden "Dina profeter" börjar på den bokstaven. Det förstärker profetens ansvar för att frambära det Gud vill och inte agera falskt. Det profeterna förmedlar kommer att få konsekvenser för efterkommande generationer.]
[I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 2 och även i 3 och 4 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se Klag 5:18. Denna alteration förstärker det kiastiska mönstret i Klagovisorna.] Alla dina fiender
    har öppnat munnen på vid gavel över dig,
de visslar och gnisslar tänder;
    de säger: "Vi har slukat henne,
detta är verkligen den dagen som vi väntat på (sett fram emot),
    vi har funnit och sett den." [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "har öppnat munnen på vid gavel" som börjar med denna bokstav, och förstärker fiendens överlägsenhet.]
Herren (Jahve) har gjort det han planerat;
    han har uppfyllt (utfört) sitt ord [5 Mos 28:45‑50]
såsom han befallde i forna dagar (öster),
    han har omstörtat dig [Jerusalem] utan medlidande.
Han har gjort det möjligt för dina fiender att glädjas över dig,
    han har upphöjt din fiendes horn.
    [Horn är en bild på makt.] [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "har gjort" som börjar med denna bokstav. Det betonar att det som Herren bestämt slutligen måste ske. Nu är hans långmodighet slut.
    Här används ordet kedem för forna dagar. Det betyder egentligen öster och i detta väderstreck ligger att samtidigt se både bakåt och framåt. Att göra bokslut med det som varit och fullfölja det som behöver avslutas, samtidigt som man ser framåt mot nya visioner.]
Deras hjärta ropade till Herren (Adonai):
    "Dotter Sions [templet i Jerusalems] murar,
låt tårar flöda ner som en flod
    både dag och natt.
Ge dig själv ingen lindring,
    låt inte dina ögon vila (från gråten)."
    [Ordagrant "låt inte dotter ögat ditt vila", för liknande uttryck se Ps 17:8.][Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "ropade" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Gud i en svår och uppgiven situation. Också i denna vers ser vi hur viktiga tårarna är i bearbetningen av sorg.]
Res dig [Mark 5:41], ropa ut det i natten,
    vid den första nattväkten [mellan klockan sex och tio på kvällen].
Utgjut ditt hjärta som vatten
    framför Herrens (Adonais) ansikte.
Lyft upp dina händer inför honom,
    för själarna (livet) hos dina unga barn,
som utmattas av hunger
    i varje gathörn. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det orden "Res dig" som börjar på den bokstaven. Det förstärker ivern och allvaret i handlandet. Det är inte bara mina ord, jag är redo att agera i överensstämmelse med det jag säger. Versen är längre än de övriga och det förstärker att det nyligen mörknat, natten just har börjat och det är långt till gryningen och ljuset. Judarna delade in natten i tre nattväkter, romarna fyra, se Matt 14:25; Luk 12:38.]
Straffet för dina synder är fullbordat (har nått sitt slut) dotter Sion [tempelberget i Jerusalem],
    han ska inte längre fördriva dig (i exil).
Men han ska straffa dina överträdelser dotter Edom,
    dina synder ska han blottlägga. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "fullbordat" börjar med denna bokstav, och då detta är sista versen i kapitlet och även den sista versen som är alfabetisk i Klagovisorna, så ger det också extra tyngd åt att sorgeprocessen har nått sitt slut. När det gäller Jerusalem är nu straffet fullbordat. Folket har rannsakat sig och istället för att sörja börjar de se framåt. Här lämnas bearbetningsfasen och det börjar bli dags att gå in i nyorienteringsfasen.]
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Se, jag är emot er, även jag, och jag ska verkställa mina domar i din mitt, till folkens ögon (i folkens åsyn).
Och jag ska göra i dig [Jerusalem], det som jag aldrig tidigare gjort [värre än alla tidigare domar, se Klag 4:6; Dan 9:12; Matt 24:21] och som jag aldrig senare kommer att göra, på grund av alla dina styggelser (detta avskyvärda) [plural – avgudadyrkan, onda gärningar, osv]. [Profetian inkluderar romarnas förstörelse av Jerusalem 70 e.Kr. och det sista försöket av Antikrist, se Sak 13; 8‑9; 14:2 så väl den av Nebukadnessar. Se även 1 Thess 2:16.]
Därför ska fäderna äta sina söner i din mitt och sönerna ska äta sina fäder, och jag ska verkställa domen i din mitt, och hela din kvarleva ska jag sprida ut till alla vindar.
Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom du har orenat min helgedom med alla dina avskyvärda ting och med alla dina styggelser, ska jag även med säkerhet förminska dig och inte skona mitt öga och även jag ska inte ha något medlidande.
En tredjedel av er ska dö genom pest och genom hungersnöd ska de bli förtärda i din mitt, och en tredjedel ska falla för svärdet runtomkring dig, och en tredjedel ska jag sprida ut till alla vindar och ska dra ut ett svärd efter dem.
Du har blivit skyldig i ditt blod som du har utgjutit och är befläckad (skändad) i dina avgudar som du har gjort, du har fått dina dagar att komma nära (bli få) och har kommit till dina år (fullbordat din tid), därför har jag gjort dig till en förebråelse för folken och till ett hån för alla länder.
Far och mor har de tagit lätt på (vanärat) hos dig, i din mitt har de handlat med förtryck mot främlingen, hos dig har de gjort fel mot de faderlösa och änkan. [2 Mos 22:22; 5 Mos 10:18; 16:14; 24:17, 19, 21]
Hos dig har skvallerbyttorna utgjutit blod och i dig har de ätit på bergen, i din mitt har de begått äktenskapsbrott (sexuella skändligheter).
I dig har de tagit gåvor [mutor] för att utgjuta blod [5 Mos 27:25]. Du har tagit mutor och oskälig ränta [Hes 18:13, 17; 3 Mos 25:36] och du har girigt roffat åt dig genom förtryck av dina grannar, och mig glömmer du förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Se [Jerusalem], därför har min hand slagit mot din oärliga vinning som du har tagit och över ditt blod som finns i din mitt.
Kan ditt hjärta bestå eller dina händer vara starka i de dagar då jag ska gå till rätta med dig? Jag Herren (Jahve) har talat och jag ska göra det.
Och jag ska förskingra dig bland folken och sprida dig bland länderna, och jag ska förtära dina orenheter (oanständigheter) från dig.
I din orenhets oanständighet har jag renat dig, men du blir inte längre renad från dina orenheter förrän jag har tillfredsställt mitt raseri över dig.
Jag Herren (Jahve) har talat det, det ska ske och jag ska göra det. Jag ska inte ta tillbaks det, jag ska inte skona, inte heller ångra, efter dina vägar (sätt att leva) och efter dina handlingar ska jag döma dig förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
se därför ska jag ge dig till österns söner som en egendom och de ska placera sina läger i dig och göra sina boningar i dig, de ska äta din frukt och de ska dricka din mjölk.
Han ska slå dina döttrar på fältet med svärd, och han ska bygga (kasta upp) belägringsmur mot dig och ösa upp en jordramp mot dig och sätta upp sköldar mot dig. [Författaren har noggrann kunskap om belägring och antik krigsföring. Utgrävningar i Lachish i Juda har bekräftat denna typ av jordramp på stadens östra sida. Tsor (Tyros) var svår att inta eftersom staden låg på en ö nära kusten.]
Och murbräckan ska han sätta mot dina murar och dina torn ska han bryta ner med sina yxor.
Eftersom hans hästar är många ska deras damm övertäcka dig. Vid ljudet av ryttarna och hjulen och vagnarna ska dina murar skaka när han drar in i dina portar som män drar in i en stad när man har gjort en bräsch.
Med hästhovarna ska han trampa ner alla dina gator, han ska slå ditt folk med svärd och din styrkas pelare ska falla ner på marken.
Och de ska tillspilloge dina rikedomar och ta dina handelsvaror som byte, och de ska bryta ner dina murar och fördärva dina omtyckta hus, och dina stenar och ditt timmer och ditt tegel ska de lägga mitt i vattnet.
Och jag ska låta oljudet av dina sånger tystna och ljudet av dina Kinnor-harpor (kitharor – hebr. kinnor) ska inte mer höras.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) till Tsor: Ska inte öarna skaka vid ljudet från dina fallnas stönande, när slaktaren låter slakten ske i din mitt?
Nu ska öarna skaka på dagen för ditt fall,
    ja öarna som är i havet ska bli skräckslagna
när du försvinner (går ut).
och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se jag är emot dig Tsidon
    och jag ska bli förhärligad i din mitt,
och de ska veta att jag är Herren (Jahve)
    när jag har verkställt domarna i henne
    och ska bli helgad i henne.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom man säger till er: Ert land har blivit en människoslukare, och har blivit folkslagens sorg.
Därför ska ni nu inte längre sluka människor och inte längre vara folkslagens sorg förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Och man ska inte länge höra folkslagens förakt mot dig, och du ska inte längre bära folkens vanära och ditt folk ska inte längre snava, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Se, därför ska jag inhägna dina vägar med törne
    och jag ska göra en mur mot henne så att hon inte finner sin stig.
Samarien, din kalv är nedkastad. [2 Mos 32; 1 Kung 12:26‑30]
    Min vrede är upptänd mot dem.
Hur länge ska ni vara oförmögna till oskuld?
Därför säger Herren Gud (Adonai Jahve):
"En motståndare har omringat landet,
och han ska slå ner din styrka från dig och dina palats (mäktiga byggnader) ska läggas i ruiner."
Gör [raka] dig skallig [för att visa sorg]
    och rannsaka dig för de söner som du omhuldar,
utvidga din skallighet som gamens,
    för de går i fångenskap från dig.
Våndas och föd dotter Sion,
    som en kvinna i födsloarbete,
för nu ska du gå fram,
    ut ur staden och du ska vistas på fältet [oskyddat]
och ska komma ända till Babel,
    där ska du bli räddad,
där ska Herren (Jahve) återlösa dig
    från dina fienders hand.
Ställ dig upp och tröska, dotter Sion,
    för jag ska göra dina horn av järn
och jag ska göra dina hovar av koppar,
    och du ska slå många folk i bitar
och du ska helga deras förvärv till Herren (Jahve)
    och deras rikedom till hela jordens Herre (Adonai).
Sedan ska min fiende se det
    och skam ska täcka henne.
Vem sade till mig.
    "Var är Herren din Gud (Jahve Elohim)?"
Mina ögon ska skåda på henne,
    nu ska hon bli nedtrampad som smutsen på gatan.
En dag till att bygga upp dina murar,
    den dagen ska vara långt borta.
Nu ska jag bryta sönder oket från dig
    och jag ska slita dina band (som bundit dig) i bitar."
På bergen syns hans fötter,
    han som kommer med goda nyheter och förkunnar frid (shalom, all slags välgång)!
"Fira dina fester Juda,
    kungör dina löften,
för de onda skall inte längre komma nära dig,
    de är helt borthuggna." [Denna vers är en nyckelvers i Nahum! Profeten Jesaja använder liknande ord om hur de tillfångatagna judarna ska återvända från exilen i Babylon till Juda, se Jes 52:7. I den grekiska översättningen Septuaginta används ordet "euangelizo", från vilket vi har fått ordet "evangelist"! Här anar vi också hur Gud proklamerar sin frid – shalom – till alla folk i alla tider!]
[Murens väktare i Nineve ropar:]
Förgörare (splittrare, de som krossar och skingrar) har kommit emot dig!
    [Ordagrant: inför eller framför ditt ansikte.]
Bemanna fästningsvallarna,
    bevaka vägarna,
spänn fast bältet (omgjorda dina länder med kraft) [gör dig redo för strid, se även Hes 29:7; 1 Pet 1:13]
    och samla stor styrka (så mycket du kan).
Se, jag är emot dig
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
och jag ska bränna dina vagnar i röken
    och svärdet ska sluka dina unga lejon.
Jag ska ta bort (bokstavligt hugga av) ditt byte från jorden
    och rösterna av dina budbärare ska aldrig mer höras.
Se, därför är jag emot dig förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    och jag ska ta av dig skjortan över ditt ansikte
och jag ska visa nationerna din nakenhet
    och kungarikena din skam.
Kush (Etiopien och Sudan) och Egypten var din styrka
    och den var obegränsad.
Putéer och libyer
    var dina hjälpare.
Alla dina fästningar ska bli som fikonträd med den första skördens fikon,
    om de skakas faller de i munnen på dem som äter.
    [Ett fikonträd brukar ge tre skördar per år.]
Se ditt folk i din mitt är som kvinnor [fysiskt svagare än starka soldater],
    ditt lands portar står vidöppna för dina fiender,
    elden har slukat dina grindar.
Dra upp vatten åt dig för belägringen,
    stärk dina fästningar.
Gå till leran och gör dig murbruk,
    lägg beslag på formarna för att göra tegel.
Du har förökat dina köpmän över himlens stjärnor (så att de har blivit fler än stjärnorna),
    larverna sprider ut sig och flyr sin väg.
Dina krönta (upphöjda individer) är som gräshoppor
    och dina ceremonimästare är som gräshoppssvärmar
som håller till i muren de kalla dagarna,
    men när solen går upp flyr de sin väg
    och ingen vet var de håller till (deras tillhåll är okänt).
På den dagen ska du inte längre skämmas
    för alla synder som du begått mot mig.
Då ska jag befria dig [Jerusalem]
    från de stolta och högmodiga (de som gläder sig i sin stolthet),
och ni ska aldrig mer uppträda arrogant
    på mitt heliga berg.
Jag ska lämna kvar mitt ibland dig ett ödmjukt folk,
    och de ska ha sin tillflykt (trygghet, säkerhet) i Herrens namn (i Herrens närhet).
Herren (Jahve) har tagit bort domarna mot dig,
    han har kastat ut fienden.
Herren (Jahve), Israels Konung, bor mitt ibland (nära intill) dig,
    ni ska inte längre frukta (uppleva) något ont."
På den dagen [då Jesus kommer tillbaka för att regera i tusenårsriket] ska det sägas till Jerusalem:
"Frukta inte, Sion,
    låt inte dina händer falla (tappa inte modet, frimodigheten)!
Herren (Jahve), din Gud (Elohim) är mitt ibland (nära intill) dig,
    en mäktig hjälte (krigare) som [alltid] frälser (räddar).
Han jublar över dig i översvallande glädje (känner alltid stor lycka och tillfredsställelse i dig),
    han är tyst [planerar] i sin kärlek,
    han fröjdar sig (dansar) över dig med jubelsång (jubelrop)." [Ordet harach betyder både att bli tyst och att bli döv, men även att gravera in, att utforma eller tänka ut. Nästa ord är be-ahava (i hans kärlek). Den sammansatta betydelsen är inte självklar – vad gör han i sin kärlek? Blir han tyst? Slutar han lyssna? Eller skapar han något nytt som han tänker ut? Ordet för jublar återfinns även i Jes 12:3 om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor. Det används även i Jer 33:11 tillsammans med "översvallande glädje" följt av rop för brudgum och rop för brud. Båda dessa ord handlar alltså även om bröllopsglädje!]
Sjung och fröjda dig dotter Sion [tempelberget i Jerusalem], för jag kommer och jag ska bo i din mitt, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och många länder ska ansluta sig till Herren (Jahve), och ska bli mitt folk, och jag ska bo i din mitt, och du ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till dig.
[Följande profetia skrevs 487 f.Kr. Jesus fullbordade den första delen när han red in i Jerusalem.] Gläd dig av hela din kraft (hänge dig),
    du Sions dotter [ni som bor i Jerusalem]!
Ropa i glädje (stäm in i segerjubel),
    Jerusalems dotter!
    [Titeln "dotter" förstärker bilden av Gud som en kärleksfull far för sitt folk.]Se, din konung kommer till dig!
    Han är rättfärdig (rättvis, rättmätig, lever upp till en hög standard)
    [refererar både till hans karaktär och hur han regerar],
    han är frälsning (en befriare som segrat),
    han kommer ödmjukt (under enkla yttre förhållanden),
    ridande på en åsna, ja ett åsneföl, på ett åsnestos föl. [Enligt dåtidens sed red en kung som kom i ett fredligt uppdrag på en åsna, medan en krigarkung kom på en häst. Nu följer den andra delen av denna profetia som kommer att gå i uppfyllelse när Jesus kommer tillbaka för att regera här på jorden i tusenårsriket.]
För dig ska jag, genom förbundsblodet,
    befria dina fångar från brunnen utan vatten.
Jag ska böja Juda som min båge
    och fylla den med Efraim [som en pil – redo att skjutas iväg].
Jag ska egga dina söner Sion
    mot dina söner Grekland (Javan),
    jag ska svinga dig som en krigares svärd.
Se, en Herrens (Jahves) dag kommer, då det förspillda (ditt byte) ska fördelas i din mitt.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.