9022 – ךְ ()

Han sa till kvinnan: "Jag ska öka din (fysiska och emotionella) möda när du är havande, i smärta ska du föda dina barn. Och till din man är din åtrå (längtan; den du sträcker dig efter), men han ska råda över dig."
[Det hebreiska ordet för åtrå/längtan teshoqa används bara tre gånger i GT, se 1 Mos 4:7 och Höga V 7:10. Ordet betyder "att sträcka sig efter något", och kan dels ha sexuell art, vilket är betydelsen i Höga Visan, medan ordets mer generella och sensuella innebörd finns i 1 Mos 4:7.]

Abram sa till Saraj: "Eftersom du bestämmer över din tjänarinna, så gör vad du vill med henne." Då började Saraj gå så hårt åt Hagar att hon flydde bort från Saraj. [Abram tar inte ansvar, utan låter Saraj agera utifrån sin bitterhet.]

Då sa Herrens ängel till henne: "Vänd tillbaka till din föreståndarinna och ödmjuka dig under henne."

Herrens ängel sa: "Jag ska göra din ätt (ditt släkte) mycket stor. Den ska bli så stor att ingen kan räkna dem alla."

Sedan sa Herrens ängel till henne:
"Du är nu gravid
och ska snart föda en son.
Du ska ge honom namnet Ismael (hebr. Jishmael) [betyder: "Herren hör"],
för Herren (Jahve) har hört (hebr. shama) hur du plågats (varit under andras våld).

Och det hände när Gud (Elohim) fick mig att vandra bort från min fars hus (min släkt) [1 Mos 12:1] att jag sa till henne: 'Detta är den nåd (omsorgsfulla kärlek) som jag vill att du visar mig, att på varje plats som vi kommer till, ska du säga om mig att jag är din bror.' "
[Ordet "vandra" (hebr. taah) betyder att vandra men även irra omkring både konkret och i sina tankar, vilket gör det möjligt att det var redan under den första tiden efter att Abraham lämnat Ur som han i sina funderingar kom fram till denna ståndpunkt.]

Och till Sarah sa han: "Se, jag har gett din bror 1000 [shekel] silver, det är ett skydd (täcke) för dina ögon, till alla som är med dig, och inför alla män så att de ska veta att du är försvarad."

Res på dig, lyft upp ynglingen och håll fast honom i din hand, för jag ska göra honom till ett stort folkslag (nation)."

Låt det ske att den unga kvinna till vilken jag ska säga: Ställ ner din kruka så att jag får dricka, hon ska då svara: Drick och jag ska även ge dina kameler att dricka, låt det vara den som är utvald för din tjänare, för Isak, så att jag kan veta att du har visat nåd (omsorgsfull kärlek) mot min herre."

Tjänaren sprang mot henne och sa: "Jag ber dig, ge mig lite vatten att dricka ur din kruka."

Han sa: "Vems dotter är du? Berätta, jag ber dig. Finns det plats i din fars hus för oss att övernatta?"

se, jag står vid vattenkällan, låt det ske att den unga kvinna till vilken jag ska säga: 'Jag ber dig, ge mig lite vatten att dricka ur din kruka',

De välsignade Rebecka och sa till henne:
"Vår syster, må du bli mor
till tusen och tiotusen
och låt din säd (dina barn) inta
portarna hos dessa som hatar dem."

Herren (Jahve) sa till henne:
"Två folk (hebr. gojim) finns i ditt moderliv (hebr. beten)
ja, två stammar (etniska grupper – hebr. leom) ska breda ut sig (hebr. parad) från ditt sköte (hebr. meeh).
Den ena stammen ska vara starkare
än den andra
och den äldre
ska tjäna den yngre." [Rom 9:10–13]
[Samma ord för utbredas används i översikten av nationerna, se 1 Mos 10:32.]

Och Ruben [Jakobs förstfödde (med Leah), som nu var i 4-5 års åldern] gick ut till veteskörden på dagarna och hittade alrunor (mandragora; "kärleksäpplen" – hebr. dodaj) på fältet och tog hem det till sin mor Leah. Då sa Rakel till Leah: "Ge mig, jag ber dig, från din sons alrunor."
[Alla 11 söner (och dottern Dina) som räknas upp i 1 Mos 29:32–30:34 föds inom en sjuårsperiod (av fyra olika mödrar). Sedan Leah fött Ruben har hon tre barn till i rask följd. Sedan sker ett uppehåll då denna händelse inträffar, Ruben måste då vara 4-5 år, men inte äldre eftersom hon sedan får ytterligare tre barn i rask följd.
Alruna (Mandragora officinarum) är en art i familjen potatisväxter. Örten har grova rötter som ofta kan få former som påminner om nakna människokroppar. De användes ibland som husgudar (hebr. terafim). Från roten växer långa mörkgröna blad som bildar som en rosett. Den bildar blekt purpurblå blommor som under våren blir till små gul/röda frukter. Frukten har beskrivits som ett gult fågelägg i ett genomskinligt bo. Vid den här tiden på våren, då veteskörden bärgas, är frukten mogen och den doftar också, se Höga V 7:13. Frukten kan skalas och ätas. Mest troligt är att den unge Ruben bara plockar frukten och tar med sig den hem. Det finns antika berättelser hur hundar och åsnor användes för att dra upp de djupa rötterna, så med tanke på hans ålder, är det inte troligt att han gräver upp roten. Dess frukter ansågs verka som ett afrodisiakum med en stärkande effekt på könsdriften. Araberna kallade frukten "djävulens äpplen" och i den grekiska världen fick den smeknamnet "kärleksäpple". Kopplingen till kärlek finns även i det hebreiska namnet dodaj (som också delar rot med namnet David), som är snarlikt ordet för kärlek (hebr. dod) och "min älskade" i Höga Visan, se Höga V 2:2. Den grekiska naturforskaren Dioskorides (40-90 e.Kr.) skriver hur mandragoraroten kunde kokas i vin och ges som smärtlindrande medel. Det verkade även mot sömnlöshet och användes inför operativa ingrepp. Mandragora växer än idag på fälten i Israel.]

Och hon [Leah] sa till henne [Rakel]: "Är det en liten sak (är det inte tillräckligt illa) att du har tagit min man från mig? Ska du nu också ta min sons alrunor ('kärleksäpplen')?"
Så Rakel sa: "Låt gå (ordagrant: därför), han kan ligga med dig i natt för [i utbyte mot] din sons alrunor."

Efter detta sa Juda till sin svärdotter Tamar: "Förbli en änka i din fars hus till dess min son Shela har vuxit upp." Han sa (tänkte för sig själv) annars dör han också, som sina bröder. Och Tamar gick iväg och bodde i sin fars hus.

Detta berättades för Tamar: "Se din svärfar går upp till Timnah för att klippa sina får."
[Timnah, nuvarande Tel Batash, var en stad i Juda, 2 mil nordväst om Adullam och 7 km norr om Bet Shemesh. Det var en gränsstad för Juda stams område, se Jos 15:10. Det är här Simson så småningom tar en av filistéernas döttrar som fru, se Dom 14:1.]

Faraos dotter sa till henne [Jokebed, barnets mor]: "Tag med dig detta barn och amma det åt mig, jag ska ge dig lön för det." Så kvinnan tog barnet och ammade det.

Och prästen ska låta henne avlägga en ed och säga till kvinnan: 'Om ingen man har legat med dig, och om du inte har gått åt sidan till orenhet, medan du varit under din man, ska du vara fri från detta bitterhetens vatten som orsakar förbannelse,

men om du har gått åt sidan, medan du varit under din man, och om du blivit orenad, och om någon legat med dig förutom din man'

– då ska prästen låta kvinnan avlägga en förbannelsens ed och prästen ska säga till kvinnan: – 'Herren (Jahve) gör dig till en förbannelse och en svordom bland ditt folk, när Herren (Jahve) låter ditt lår falla av (ta bort din förmåga att bli gravid) och din mage svälla upp,

och detta vatten som förorsakar förbannelsen ska vara i dina tarmar och få din mage att svälla upp och ditt lår att ramla av (ta bort din förmåga att bli gravid)',
och kvinnan ska säga: 'Amen, amen.' [Dvs. instämma och hålla med.]

Då sände Jerikos kung denna order till Rahab (Rachav): "Överlämna männen som kom till dig (dina klienter), de som kom till ditt hus, för de är här för att utforska landet." [I den hebreiska texten ligger det en sexuell anspelning på "kom till dig", det är antagligen därför den hebreiska författaren lägger till "de som kom till ditt hus", för att förtydliga att de inte köpte hennes tjänster.]

Och männen sa till henne: "Vi ska vara oskyldiga (skuldfria) till den ed som du låtit oss svära.

Se, när vi kommer in i landet, ska du binda denna tråd (flätade tråd – hebr. chot) av scharlakansrött (hebr. shani) rep (hebr. tikvah) i fönstret som du firade ner oss genom, och du ska samla till dig i huset din far och din mor och dina bröder och hela din fars hushåll. [Här är ett annat rep än det som spejarna firades ner med i vers 15.]

Och det ska ske att vem som än går ut på gatan genom dörren på ditt hus, hans blod ska komma över hans eget huvud, och vi ska inte hållas skyldiga, och vem som än är hos dig i huset, hans blod ska komma över våra huvuden om någon lägger sin hand på honom (skadar honom).

Men om du berättar något av detta ska vi vara oskyldiga (skuldfria) till den ed som du låtit oss svära."

Och det skedde på den sjunde dagen att de sa till Simsons hustru: "Locka din man så att han berättar gåtan för oss, annars bränner vi dig och din fars hus med eld, har ni kallat hit oss för att göra oss fattiga?"

och sa till henne: "Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk."

Noomi sa till Rut: "Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och sin gud. [Moabiternas gud var Kemosh, se 1 Kung 11:33; Jer 48:46.] Följ med din svägerska tillbaka hem du också."

Men Rut svarade:
"Försök inte övertala mig att överge dig,
att vända tillbaka, bort från dig!
För dit du går, vill jag gå,
och där du bor, där vill jag bo.
Ditt folk ska bli mitt folk,
och din Gud (Elohim) min Gud (Elohim).

Se efter var de [maskulin form – skördemännen] arbetar på åkern, och följ efter dem [feminin form – de kvinnliga skördearbetarna]. [Männen skar säden, och kvinnorna gick efter och band ihop den i kärvar.] Jag har sagt till männen att låta dig vara (inte avvisa dig, inte röra vid dig). När du är törstig, så gå till vattenkrukorna och drick av det som mina tjänare (unga män) har hämtat."

Boaz svarade henne: "Man har grundligt berättat (hebr. nagad nagad) för mig om allt du gjort för din svärmor [Noomi] sedan din make [Machlon, se Rut 4:10] dog – hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut.

Herren (Jahve) ska belöna dig för vad du gjort! Ja, låt Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim), ge dig full (hel, fullkomlig – hebr. shalem) lön (återbetalning), när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar."

Senare när det var dags att äta lunch sa Boaz till Rut: "Kom nära oss, ät här med oss! Ta av brödet och doppa bitarna i vinättikan."
Då satte hon sig ned och åt med hans skördefolk; han räckte henne rostad säd (ax). Hon åt sig mätt och fick även över.
[Att Boaz åt med sina arbetare, som Jesus med sina lärjungar, visar igen på goda relationer. Rut höll sig på avstånd, men bjöds in i måltidsgemenskapen. I Mellanöstern fyller inte måltiden bara funktionen att mätta magen, utan handlar också om gästfrihet och relationer, se 1 Mos 18:1–8. Lunchen bestod av bröd, vinättika och rostade ax.
Ordet för att "han räckte" är ett speciellt hebreiskt ord, tsavat, som bara används här i hela Bibeln. Ordet består av tre bokstäver: Tsade, Bet och Tet. De hebreiska piktogrammen förstärker i sammanhanget ordet "sträcka ut" som får en djupare betydelse i perspektivet av Boaz roll som Ruts återlösare. Tecknet för Tsade avbildar en fiskkrok och betyder att fånga, stark längtan men också rättfärdighet. Bet avbildar ett hus och hem. Den sista bokstaven Tet avbildar en hopringlad orm och kan användas både i negativ och positiv betydelse om att vara omgärdad av någon/något, vilket kan vara ett hot eller beskydd. Här sträcker Boaz ut sin egen hand med en stark längtan att föra Rut till sitt hem under hans beskydd. Det finns också en fin bild här i kopplingen mellan bokstaven Tsade och rättfärdighet. Boaz är en bild på Jesus, vår återlösare, som återlöser från synden, se Jes 59:16–17, 20; Gal 4:4–5. Även "brödet" som erbjuds har en symbolisk innebörd. Jesus kallas "livets bröd" som bryts och erbjuds, se Joh 6:35; Luk 22:19. Att ordet tsavat bara förekommer en gång betyder att något unikt sker här. Jesus, som vill vara vår återlösare, sträcker ut sin hand och erbjuder beskydd, omsorg och frälsning. Det finns ingen annan väg till Gud, se Joh 14:6.]

Tvätta dig, smörj dig [med välluktande olja] och klä dig [lägg bort dina sorgekläder].
[Här används det generella ordet för kläder (hebr. simlah). Samma ordningsföljd med att "tvätta, smörja och klä sig" finns i 2 Sam 12:20 där David avbryter en tid av sorg. Det finns även en parallell med Guds handlande med Jerusalem, där Gud breder ut sin mantel, tvättar, smörjer och klär sin blivande brud, se Hes 16:8–14. Noomi uppmanar nu troligtvis Rut att byta ut sina sorgekläder till vanliga kläder, och troligtvis också att ta på sin finaste klänning. Vi vet inte hur länge Rut bar sorgekläder, men i exemplet med Tamar rör det sig om många år, se 1 Mos 38:14, 19. Om så är fallet hade hon sorgekläder när hon arbetade på fältet. Det kan förklara varför Boaz inte gjort någon ansats att uppfylla sin roll som återlösare, utan väntar på att hon ska vara redo.]
Gå sedan ner till tröskplatsen [utanför Betlehem], men [var försiktig] låt honom inte se dig innan han avslutat sin måltid (ätit och druckit).

Då sa Boaz: "Välsignad är du av Herren (Jahve), min dotter! Nu har du visat ännu större nåd (trohet) än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika. [För tredje gången förekommer det hebreiska nyckelordet chesed, se Rut 1:8; 2:20. Här framkommer ännu en nyans där nåden är frimodig och vågar ta initiativ till en fördjupad kärlek.]

Hon sa också: "Han gav mig också dessa sex mått korn, för han sa: 'Gå inte tomhänt hem till din svärmor.' "
[Samma ord för "tomhänt" används i Rut 1:21 där Noomi klagat att Gud lämnat henne tomhänt. Boaz roll som återlösare gällde via Noomis man Elimelech, se Rut 2:1. Noomi är inkluderad i denna återlösning och har nu hopp om en trygg framtid.
Gåvan kan ha fungerat som en handpenning vid en förlovning, hebr. mohar. Att det just var sex mått kan också anspela på de sex dagar som Gud använde för att skapa innan han vilade på sabbaten. Boaz kommer inte att vila förrän uppdraget är slutfört. Oavsett så ger denna handling Noomi förvissning om att Boaz tar rollen att återlösa dem på allvar. Därför kan Noomi svara som hon gör i nästa vers och lugnt vänta ut det som kommer att ske. Här finns även en koppling till den helige Ande som är ett förskott som garanterar vårt arv, se Ef 1:14. Den helige Ande kan också anas i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boaz, se Rut 2:5–6. Även förskottsbetalningen med sex mått korn för tankarna till pingstdagen och högtiden shavuot, se 2 Mos 34:22; Apg 2:1–3.]

Han ska ge dig nytt liv och försörja dig på din ålderdom (ordagrant "gråa hår"). Det är ju din sonhustru som har fött honom, hon som älskar dig och är mer för dig än sju söner."
[Talet sju står för fullkomlighet, se 1 Sam 2:5. Uttrycket återspeglar också den dåtida uppfattningen om den ideala judiska familjen med sju söner. Att Rut nu på en gång blir gravid och föder en son är också anmärkningsvärt. Rut hade ju varit gift med Machlon i tio år utan att kunna få något barn, se Rut 1:4. Även här blir Guds försyn och omsorg tydlig.]

Och Elkana sa till henne: "Hanna, varför gråter du? Och varför äter du inte? Och varför sörjer ditt hjärta? Är inte jag bättre för dig än tio söner?"

och han sa till henne: "Hur länge ska du vara (bete dig som en) berusad? Gör dig av med ditt vin."

Då svarade Eli och sa: "Gå i frid (shalom). Israels Gud (Elohim) ska ge dig vad du frågat (bett) honom om."

Hennes man Elkana sa till henne: "Gör det du tycker är bäst, vänta tills han är avvand. Låt Herren (Jahve) få uppfylla sitt löfte." Så stannade hustrun hemma och ammade sin son till dess han var avvand.

och välsignad är din taktfullhet och välsignad är du som denna dag har avhållit mig från blodskuld, och från att söka gottgörelse för mig själv med min egen hand.

Och David tog emot av hennes hand det som hon fört med sig till honom, och han sa till henne: "Gå i frid (shalom) till ditt hus, se jag har lyssnat till din röst och tagit emot ditt ansikte."

Och David sa till Michal: "Inför Herrens (Jahves) ansikte som valt mig framför din far och över hela hans hus, till att utse mig till furste över Herrens (Jahves) folk, över Israel, inför Herrens (Jahves) ansikte har jag fröjdat mig.

Och David sände bud till Tamars hus och sa: "Gå, jag ber dig, till din bror Amnons hus och laga mat åt honom."

Och Amnon sa till Tamar: "Ta in maten i kammaren så att jag kan äta ur din hand." Då tog Tamar brödkakorna som hon hade gjort och förde in dem i kammaren till Amnon, sin bror.

Och Avshalom hennes bror sa till henne: "Har Aminon [förminskad (diminutiv) form av Amnon] din bror varit med dig? Så nu, lugna dig min syster, han är din bror, ta inte detta till hjärtat." [Den diminutiva formen används troligen för att poängtera hur Amnons namns betydelse "trofast" inte stämde med hans agerande.] Så Tamar förblev övergiven (förkrossad, ensam) i sin bror Avshaloms hus.

Och kungen sa till kvinnan: "Gå till ditt hus och jag ska ge befallning om dig."

Och hon sa: "Jag ber dig, låt kungen komma ihåg Herren din Gud (Jahve Elohim) så att blodshämnaren inte fördärvar mer, annars fördärvar de min son." Och han sa: "Herren (Jahve) lever, inte ett hår på din son ska falla till marken."

Och nu låt mig ge dig råd, jag ber dig (vädjar), så att du kan rädda ditt eget liv och din son Salomos liv.

Gå in till kung David och säg till honom: Har inte du, min herre kung, svurit (avlagt ed) till din tjänstekvinna och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron? Varför regerar Adonija nu?

Se, medan du fortfarande talar där med kungen ska även jag komma in efter dig och bekräfta dina ord."

Hon sa till honom: "Min herre, du svor (gav din ed) vid Herren din Gud (Jahve Elohim) till din tjänstekvinna: 'Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron.'

jag har verkligen (sannerligen) gett dig min ed i Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron i mitt ställe, jag ska verkställa (göra) detta redan idag."

Och han sa: "Tala, jag ber dig, till Salomo, kungen – för han ska inte vända ansiktet från dig – att han ger mig Avishag, shunnamitiskan, till hustru." [1 Kung 1:3–4]

Sedan sa hon: "Jag vill be dig om en liten sak, vänd inte bort ditt ansikte (neka mig inte)." Kungen svarade henne: "Be mig, jag ska inte vända bort mitt ansikte."

Då sa den andra kvinnan: "Nej! Min son lever och din son är död." Men den första kvinnan svarade: "Nej, din son är död medan min son lever." Så grälade de inför (ordagrant: talade i ansiktet till) kungen.

Kungen sa: "Den ena säger: 'Det här är min son som lever, och din son är död.' Den andra säger: 'Nej, din son är död och min son lever.' "

Och ta med dig tio brödkakor och kex och ett krus med honung och gå till honom. Han ska berätta för dig vad som ska ske med denna yngling."

Stig upp och gå till ditt hus, och när dina fötter stiger in i staden ska barnet dö.

När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: "Kan du också ta med dig en liten brödbit i din hand?"

Elia sa till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt, men gör först ett litet tunt bröd och kom med det till mig [ära Gud genom att ge bort den första delen, se Hes 44:30; Ords 3:9], sedan gör du i ordning något till dig och din son,

Men han sa till henne: "Ge mig din son." Han tog honom från hennes armar och bar upp honom till det övre rummet (gästrummet) där han bodde och lade honom på sin säng.

Elia tog pojken, och gick ner med honom från sitt rum och gav honom till hans mor, och Elia sa: "Se, din son lever."

Och han sa: "Gå och låna åt dig kärl runtomkring från alla dina grannar, tomma kärl, låna inte för få.

Och du ska gå in och stänga dörren om dig och om dina söner och häll upp i alla dessa kärl och ställ åt sidan det som är fullt."

Sedan kom hon och berättade för gudsmannen och han sa: "Gå och sälj oljan och betala skulden och lev du och dina söner av det som är kvar."

Spring nu, jag ber dig, och möt henne och fråga henne: 'Är allt väl (shalom) med dig? Är allt väl (shalom) med din man? Är allt väl (shalom) med barnet?' "
Hon svarade: "Frid (Shalom)."

Och han kallade på Gechazi och sa: "Kalla på denna shunnamitiska." Och han kallade på henne. Och när hon kom in till honom sa han: "Ta upp din son."

Och kungen frågade henne: "Vad vill du?"
Hon svarade: "Denna kvinna sa till mig: Ge din son så att vi kan äta honom idag och vi ska äta min son i morgon.

Och vi kokade min son och åt honom, och jag sa till henne nästa dag: Ge din son så att vi kan äta honom, men hon hade gömt sin son."

Och Elisha talade till kvinnan vars son han väckt till liv och sa: "Stig upp du och ditt hus och vistas varhelst ni kan bo, för Herren (Jahve) har kallat på en hungersnöd och den ska komma över landet under sju år."

sa Mordochaj att de skulle ge detta svar till Ester: "Tro inte att du skulle vara den ende av alla judar som slipper undan, bara för att du bor i kungens hus.

Om du är [förblir helt] tyst nu (uppvisar total tystnad denna gång) kommer befrielse (andrum, lättnad) och räddning (snabb undsättning) för judarna [att dyka upp] från annat håll, men du och din fars hus kommer att gå under. Och vem vet om du [inte] har fått (kommit att nå) kungligt inflytande [blivit drottning just] för en tid som denna?"

Sedan frågade kungen henne: "Vad vill du drottning Ester? Vilken begäran du än har intill halva mitt kungarike ska jag ge dig."

Kungen sa till Ester vid banketten med vinet: "Vad är din önskan? Det ska garanteras dig, och vilken din begäran än är intill hälften av mitt kungarike det ska jag ge dig."

Kungen sa igen till Ester på den andra dagen på banketten med vin: "Vadhelst du önskar, drottning Ester, ska det garanteras dig, vad du än begär intill hälften av kungariket ska ges till dig."

Då sa kungen till drottning Ester: "Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och Hamans tio söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort."

dra svärd och spjut,
för att möta (spärra vägen) dem som förföljer (jagar) mig.
Låt mig få höra dig säga (säg till min själ):
"Jag är din frälsning (räddning)."
[Gud liknas vid en stridsman. Vers 1–3 består av fyra rader som blir kortare och kortare, ett sätt att visa på hur brådskande situationen är. I nästa fyra rader, vers 4–6, ökar längden och fokus skiftar från behovet av hjälp till motståndarnas öde.]

Lyssna, dotter, se och hör (böj ditt öra, lyssna uppmärksamt nu);
glöm ditt folk [hemland] och din faders hus (familj).
[I vanliga fall var det sonen som skulle lämna sin fars hus, se 1 Mos 2:24. Här verkar bruden komma från ett annat land. Hon var tvungen att lämna sin gamla kultur, lojaliteter och sin religion. Här är Rut ett fint exempel, se Rut 1:15–16, medan Salomos och Ahabs fruar inte gjorde det. I ett messianskt perspektiv behöver Guds församling lämna det gamla livet och avskilja sig för Jesus, se Ef 5:25–27.]

Låt kungen [den kommande Messias] längta efter din skönhet,
eftersom han är din herre (adonaj), ska du böja dig inför honom.

Dotter Tyros söker din favör (ditt ansikte) med en gåva,
de rikaste folk med

Han är den som förlåter dig [min själ] alla dina synder,
som helar alla dina sjukdomar (brister),

som återlöser (köper tillbaka) [och på så vis räddar] ditt liv från graven (döden, dödsriket) [från ett liv i meningslöshet],
som kröner (hedrar) dig [min själ] med nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (medkännande nåd),

som mättar (fyller) ditt liv (din utsmyckning) med allt gott [sätter guldkant på tillvaron],
som förnyar (återskapar) din ungdom [så att du blir ung på nytt] som örnen.
[Den inledande frasen är ordagrant "som mättar/tillfredsställer gott/vacker din utsmyckning". Substantivet adi har oftast betydelsen smycke, ornament eller juvel (även en hästs betsel, vilket dock inte är betydelsen här, se Ps 32:9). En del tolkar det som en omskrivning för "längtan" och att Gud uppfyller önskningar. Andra ser parallellismen med ordet ungdom och att smyckningen syftar på kroppen som får vara vid god hälsa även under ålderdomen. Ordet för att mätta (hebr. sava) delar rot med talet sju (som står för fullkomlighet). Det används parallellt med ordet för att förnya (hebr. chadesh), som delar rot med ordet för månad och nymåne (hebr. chodesh). Här används alltså både vecka och månad i en medveten konstruktion som visar hur Gud regelbundet varje vecka mättar alla behov och även ger det där lilla extra som blir en guldkant på tillvaron. Varje månad sker också en förnyelse! Örnen lever länge och symboliserar styrka och frihet. Uttrycket "som örnen" kan också syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt.]

Återvänd till din vila, min själ,
för Herren (Jahve) har varit god mot dig.

i gårdarna till Herrens (Jahves) hus,
i din mitt, Jerusalem.
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Våra fötter står
vid (innanför) dina portar, Jerusalem.
[Psalmen inleds med hur en pilgrim får höra att det är dags att gå upp till en av de tre årliga högtiderna i Jerusalem. På ett ögonblick mellan vers 1 och 2 har målet nåtts och synen av den heliga staden beskrivs.]

Må frid (shalom, all slags välgång) råda inom (innanför) dina murar,
och säkerhet (trygghet, överflöd – hebr. shala) i dina palats (fästningar).
[Psalmisten ber (hebr. saalu) för Guds frid (hebr. shalom) och välgång (hebr. salom) över Jerusalem. Sex av de tio orden består av bokstäverna Shin och Lamed, vilket gör att både visuellt och ljudmässigt betonas frid och fred i bönen.]

Han sände tecken och under i din mitt, Egypten,
över farao och över hans tjänare. [De tio plågorna, se 2 Mos 7–12]

O, Babylons dotter, som måste bli fördärvad,
lycklig (välsignad) är han som hämnas dig
för det du gjort mot oss.

Lycklig (välsignad) är den som tar dina små
och krossar dem mot klippan. [Nah 3:10]
[Denna strof visar hur vi kan få lämna alla våra känslor till Gud, t.o.m. hatet mot dem som har gjort oss eller någon av våra närmsta illa. Genom att tala ut dessa ord ger vi uttryck för smärtan och lämnar den till Gud, och vet att en dag kommer han att döma varje människa rättvist, se Rom 12:16–21.]

Han regerar (är kung) för evigt, Herren (Jahve),
din Gud (Elohim), o Sion [tempelberget i Jerusalem],
från generation till generation.
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah).

Jerusalem, lova (prisa, vila i; stå i stum beundran inför – hebr. shavach) Herren,
Sion, prisa (hebr. halal) din Gud.

För han stärker bommarna för dina portar,
han välsignar dina barn i dig.

Han ger fred [han låter frid råda] vid dina gränser,
han mättar dig med bästa vete.

Ve dig du land, när din kung är en pojke
och dina prinsar festar på morgonen!
[I den hebreiska kulturen prisas ålderdom framför ungdom eftersom vishet, erfarenhet och förstånd kommer med stigande ålder.]

Lycklig är du, du land, när din kung är en fri man
och dina prinsar äter på rätt tid,
i styrka och inte i dryckenskap.

Om du inte vet det, du skönaste (vackraste) bland kvinnor,
gå din väg framåt i flockens fotspår
och föd dina lamm
bredvid herdarnas tält.

Dina kinder är så vackra med sina smycken,
din hals med rader av pärlor.

[Detta är den centrala versen i den första sektionen:]
Se, du är vacker min älskade,
se, du är så underbar,
dina ögon är som duvor.

Min duva som är i bergsklyftan,
som är gömd i klippavsatsen,
låt mig se ditt ansikte,
låt mig höra din röst,
för din röst är behaglig
och ditt ansikte är attraktivt.

Se, du är skön, min älskade (kära),
se, du är skön!
[Nu följer beskrivning av sju kroppsdelar, se även Höga V 6:5–7:]
Dina ögon är som duvor bakom din slöja.
Ditt hår är som en flock tackor som myllrar ner från berget Gilead.

Dina tänder är som en flock nyklippta tackor [som alla ser likadana ut] som har kommit upp ur badet,
alla har en tvilling och ingen av dem fattas. [Tandraderna är kompletta och bettet symmetriskt.]

Dina läppar är som en scharlakansröd tråd – ditt tal är ljuvligt.
Dina tinningar bakom din slöja är som brustna (delade) granatäpplen.

Din hals är som Davids torn byggt i rader (terrasser; elegant ordnade i rader; vapen/försvar – hebr. talpijavot) [ovanligt ord; kan anspela på "halsband"],
tusen sköldar hänger på den, alla krigarnas sköldar.

Dina två bröst är som två killingar, tvillingar av en gasell som betar bland liljorna.

Du är alltigenom underbar, min älskade (kära),
det finns ingen fläck eller defekt på dig.
[Denna vers är den centrala i detta stycke, och tematiskt i hela Höga Visan, se även Ef 5:27.]

[Här i vers 9–11 speglas de sju kroppsdelarna som räknades upp i vers 1–5. Ögon, hals/halsband, osv. Uttrycket "min syster, min brud" används tre ggr i vers 9–12. Det kan ha att göra med att det är en halvsyster eller kusin. Men det är också signifikativt när vi ser på det faktum att vi är både syskon med Jesus och hans brud.]
Du har fångat mitt hjärta, min syster, min brud,
du har fångat mitt hjärta
med en enda blick (ordagrant "med ett av dina ögon"),
med en pärla av ditt halsband.

Hur underbar är inte din kärlek (dina passionerade känslor – hebr. dod), min syster, min brud!
Hur mycket bättre din kärlek (dina passionerade känslor) än vin!
Och doften av dina salvor än alla kryddor!

Dina läppar dryper av honung från en vaxkaka, min brud,
honung och mjölk är under din tunga.
Doften av dina kläder är som doften från Libanon.

Dina skott (plantor; som skjuter fram – hebr. shelach) är en fruktträdgård med granatäppelträd,
med utvalda, dyrbara frukter,
henna med nardus,

Varför är din älskade (raring) mer älskad än andra [varför känner du sådan passionerad kärlek för honom],
du skönaste bland kvinnor?
Varför är din älskade (raring) mer älskad än andra,
att du måste besvärja oss så (på detta enträgna sätt)?

Vart har din vän gått,
du vackraste bland kvinnor?
Vart har din älskade (raring) vänt sitt ansikte,
så att vi kan söka honom tillsammans med dig?

Vänd bort dina ögon från mig
för de gör mig betagen (jag blir överväldigad, helt uppslukad av din blick).
Ditt hår är som en flock tackor som myllrar ner från berget Gilead.

Dina tänder är som en flock tackor som har kommit upp ur badet,
alla har en tvilling och ingen av dem fattas. [Tandraderna är kompletta och bettet symmetriskt.]

Dina tinningar bakom din slöja är som brustna (delade) granatäpplen.

[Följande stycke hör tematiskt ihop med beskrivningen av brudgummens fysik i Höga V 5:9–16. På samma sätt som tio delar av brudgummen beskrevs från huvudet och nedåt där, beskrivs nu här bruden från fötterna och uppåt. Detta är ett typiskt kiastiskt drag.]
Hur vackra är inte dina steg i sandalerna,
furstens dotter!
Rundningen av dina lår är som länken i en kedja,
gjord av en skicklig hantverkares hand.

Din navel är som en rund bägare
som inte saknar blandat vin,
din mage är som en hög med vete
smyckad med liljor.

Dina två bröst är som två killingar,
tvillingar av en gasell.

Din nacke är som ett elfenbenstorn,
dina ögon som Heshbons dammar
vid Bat-rabbims port.
Din näsa är som Libanons torn
som skådar mot Damaskus.

Ditt huvud är på dig som Karmel [bergskedjan i nordvästra Israel],
och håret på ditt huvud som purpur;
kungen är fångad i dess lockar.

Din resning är som ett palmträds
och dina bröst som två druvklasar.

Jag säger: Jag vill klättra upp i palmträdet
och ta vara på dess frukt.
Må dina bröst vara som kluster av vin
och doften av din andedräkt som äpplen.

Må din mun vara som det bästa vin
som mjukt glider ner i strupen till min älskade (raring), som får sovande läppar att tala.

Du som bor i gårdarna,
dina vänner har lyssnat på din röst,
låt mig nu få höra den.
[Jesus är brudgummen. Ofta delar vi vårt hjärta med människor, men Jesus längtar efter att få höra vår röst.]

Ditt silver har blivit slagg,
ditt vin utspätt med vatten.

Dina furstar är upproriska
och är vänner med tjuvarna.
Alla älskar en muta
och jagar efter vinning.
De försvarar inte den föräldralöse
och änkans ärende bekommer dem inte.

Sedan ska jag vända min hand mot dig,
rensa bort ditt slagg och ta bort all din legering.

Dina män ska falla för svärdet
och dina mäktiga i striden.

Ropa med en gäll röst, Gallims dotter!
Lyssna Lajish, du fattiga Anatot.

Ropa av fröjd och jubla, ni Sions [kvinnliga] invånare
[anspelar på Mirjam och kvinnornas sång och dans, se 2 Mos 15:21],
för Israels Helige är stor bland (nära intill) er."

Gläd er inte Filistéen, ingen av er,
för att staven som slog dig är bruten,
för från ormens rot ska det komma en basilisk,
och dess frukt ska vara en flygande orm.

Den fattiges förstfödde ska äta
och den behövande ska ligga ner i trygghet,
och jag ska döda din rot med hungersnöd
och din kvarleva med slakt.

Yla (vråla, tjut), du port,
ropa (skrik i ångest) du stad,
smält bort Filistéen,
allesammans,
för det kommer en rök från norr
och det finns ingen eftersläntrare i hans led.
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]

Ge råd,
verkställ dom,
gör din skugga som natten [som ett skydd] –
mitt på ljusa dagen [som skydd mot den gassande solen],
göm undan de utstötta,
förråd inte flyktingen.

Därför ska jag gråta med dem
som gråter i Jaazer över Shivmas vin.
Jag ska vattna dig med mina tårar Cheshbon och Elaleh,
för över din sommarfrukt och över din skörd har stridens larm fallit.

För du har glömt bort din frälsnings Gud (Elohim) och du har inte varit uppmärksam på dina starka fästens klippa, därför planterade du behagliga växter och satte främmande (exotiska) skott ibland dem.

Den dag du planterade lät du det spira (alternativ översättning: inhägnade du det) och på morgonen gjorde du fröna blommande, (men skörden blev) en hög av grenar på sorgens dag och oläklig smärta.

Budskap om (profetord, börda över) Synernas dal [Jerusalem – platsen för uppenbarelse och visioner].
[Frasen "Synernas dal" syftar på Jerusalem, se vers 5, 8–10. Det kan syfta på Hinnomdalen (i NT Gehenna) som var den plats där man utförde barnoffer och ockulta ritualer, se Jer 7:31–34. Jesaja fördömer folket som sökte andlighet i andra gudar, uttrycket är då ironiskt för "falska synernas dal". Det kan också vara en antydan om att det var här i Jerusalem, där Guds tempel stod, de egentligen skulle se Herren.]
Vad plågar dig nu,
eftersom alla har gått upp på hustaken [för att offra till avgudar, se Jer 19:13; Sef 1:5],

du som är full av uppror,
en tumultartad stad, en glädjens plats?
Dina slagna är inte slagna med svärd,
inte döda i krig.

Alla dina härskare har flytt tillsammans,
utan båge är de bundna (fångade),
alla som blev funna av dem binds ihop tillsammans,
de har flytt långt bort.
[Detta får en uppfyllelse 701 f.Kr. under den assyriske kungen Sanheribs fälttåg mot Jerusalem, se 2 Kung 18:1–20:21. Har även sin uppfyllelse 586 f.Kr. 2 Kung 25:1–7.]

Och det hände när dina utvalda dalar var fyllda med vagnar
och ryttarna ställde sig själva i slagordning i porten,

Översvämma ditt land som Nilen, Tarshish dotter! Där finns inte längre någon gördel.

och bryta ner dig så att du talar från marken,
och ditt löftesord (tal) ska vara lågt från stoftet,
och din röst ska vara som en spökröst från marken,
och ditt löftesord (tal) ska gnissla fram från stoftet.
[Handlar om mänskliga löften till Herren som inte hålls.]

Men skaran av dina fiender ska bli som små korn
och skarorna av de fruktansvärda som agnar som blåser bort,
det ska ske plötsligt (oväntat, i ett ögonblick).

Dina rep (tåg, tackel) är lösa,
de håller inte masten stadig,
de sprider inte ut seglen,
sedan är bytet av en stor tillspillogivning fördelat,
de lama tar sitt byte.

Gå upp på ett högt berg, du Sion
som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa ut det högt,
du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa, var inte rädd!
Säg till städerna i Juda: "Här är er Gud!"

Frukta inte (var aldrig någonsin rädd) du mask Jakob,
och ni Israels män,
jag hjälper dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
din Återlösare – Israels Helige.

Som säger till djupen: "Torka upp och jag ska torka upp dina floder."

Ta kvarnstenarna och mal mjöl,
ta av din slöja [kan syfta på status som gift, se 1 Mos 24:65 eller symbol på rikedom, se Jes 3:23],
riva av (lyft upp) kjolen, blotta benet,
vada genom floderna [de med välstånd hade bärare som bar dem över vadställena].

Din nakenhet ska blottas,
din skam ska bli synlig.
Jag ska ta hämnd
och inte låta någon människa lägga sig i.

Jag var vred på mitt folk,
jag vanhelgade mitt arv
och gav dem i din hand
och du visade dem ingen nåd (barmhärtighet, medlidande – hebr. rachamim),
på de gamla
lade du ditt mycket tunga ok.

Och du sa: "För alltid
ska jag vara stark drottning (ledare – främste älskarinnan),"
så att du inte lägger dessa ting på ditt hjärta
och inte heller kommer ihåg slutet (reflekterar över vad som hänt).

Men dessa två ting ska en dag komma över dig på ett ögonblick,
barnlöshet och änkestånd, i fullt mått ska det komma över dig,
för dina myckna trolldomskonster
och det stora överflödet av ditt magiska förhäxande.

Du har känt dig säker i din ondska,
du har sagt: "Ingen ser mig."
Din vishet och din kunskap har perverterat dig
och du har sagt i ditt hjärta:
"Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig)".

Träd fram (stå) nu med din magi
och din myckenhet av trolldomskonster,
med vilka du arbetat sedan din ungdom,
kanhända ska du kunna vinna,
kanhända ska du segra.

Du är utmattad av mängden av dina råd,
låt nu astrologerna, stjärnskådarna, de månatliga prognosmakarna stå upp,
och rädda dig från de ting
som ska komma över dig.

Så skall det gå dem som du arbetat med,
de som bedrivit handel med dig från din ungdom,
de ska vandra iväg var och en till sitt.
Ingen ska rädda dig.

Se på mina händer, jag har graverat dig på mina handflator.
[Händerna är ständigt i vårt blickfång, det var vanligt att binda en ring runt sitt finger för att komma ihåg en nära vän, se Ords 7:3.]
Dina murar [som nu är nedrivna] är ständigt för mina ögon.

Dina söner ska skynda sig, dina fördärvare
och de som ödelägger ska dra bort från dig.

Lyft upp dina ögon och se runt omkring,
alla dessa som samlar ihop sig och kommer till dig.
Jag lever (eftersom, så sant som att jag lever), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
"ska du sannerligen (verkligen) klä dig med dem alla som med ett smycke,
och omgjorda dig själv med dem som en brud (omgjordar sig med sin brudutstyrsel).

För dina fördärvade och ödelagda platser
och ditt land som blivit förstört,
ska nu bli alldeles för litet för sina invånare,
och de som slukade dig ska vara långt borta.

Sönerna från din smärtsamma förlust
ska då säga i dina öron:
"Platsen är för liten för mig,
ge mig utrymme så att jag kan bo här."

Då ska du säga (tänka) i ditt hjärta:
"Vem har fött dessa åt mig?
Var jag inte bestulen på mina barn,
barnlös och en flykting
och en som vandrade hit och dit (utan någonstans att ta vägen)?
Och vem har uppfostrat dessa?
Se, jag var lämnad ensam,
dessa, var fanns de?"

Så säger Herren Gud (Adonaj Jahve):
Se, jag ska lyfta upp min hand över nationerna
och sätta upp mitt baner över folken,
och de ska bära dina söner i famnen,
och dina döttrar ska de bära på sina axlar.

Och kungar ska vara deras uppfostrare
och drottningar deras ammor,
de ska böja sig ner för dig med sina ansikten mot jorden
och slicka stoftet [dammet] från dina fötter,
och du ska veta (känna till, vara intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahve),
för de ska inte skämmas som väntar på mig.

Men så säger Herren (Jahve):
Också de mäktigas (starkas) fångar ska tas bort
och bytet från den fruktansvärda ska befrias,
och jag ska strida med den som stred mot dig,
och jag ska frälsa (rädda) mina söner.

Och jag ska mata dem som förtryckte dig med deras eget kött,
och de ska bli druckna av sitt eget blod som av sött vin,
och allt kött [alla människor] ska veta (känna väl till; vara intimt förtrogna med)
att jag, Herren (Jahve) är din Frälsare
och din Återlösare, den Mäktige i Jakob.

Dina söner är avsvimmade,
de ligger mitt på gatorna [ordagrant: vid gatornas huvud],
som antiloper i ett nät,
de är fulla av Herrens (Jahves) raseri,
av Guds tillrättavisning.

Så säger Herren din Herre (Adonaj Jahve)
och din Gud (Elohim) som hävdar sitt folks anledning (orsaken till att Gud utvalt dem):
"Se, jag har tagit ut ur din hand
skakningens (skräckens) bägare,
bägaren med mitt raseri,
för att du inte ska dricka den igen (en gång till; aldrig mer).

Jag ska sätta dem i din hand som plågat dig,
som har sagt till dig (din själ):
"Böj dig ner, så att vi kan gå över dig (trampa på dig)"
och du har lagt din rygg på marken och på gatorna,
för dem att gå över (trampa på).

Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder Jerusalem,
den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.

Skaka av dig stoftet [dammet] och res dig upp
– sätt dig på din tron Jerusalem.
Frigör dig från banden som binder din nacke,
du fängslade dotter Sion [tempelberget i Jerusalem].

Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid),
han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse),
och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: "Din Gud regerar (är konung)!" [Citeras i Rom 10:15.]

Gör platsen stor,
utvidga den för dina tält,
spänn ut tältdukarna på ditt tabernakel;
håll ingenting tillbaka (var inte sparsam),
förläng dina tältlinor
och förstärk dina pålar [som du fäster tältlinorna i].
[Nu räcker det inte med enkla tältpinnar, det krävs större och starkare pålar! Hebreiskan använder både ordet för tält och tabernakel. I Joh 1:14 står det uttryckligen att Gud "tabernaklar" – tar sin boning och tältar – hos oss. När återlösningen är ett ömsesidigt faktum bor den helige Ande i en troende människa. Här finns även en profetisk förebild utifrån de tolv stammarnas placering som bildar ett kors med tabernaklet i skärningspunkten, se 4 Mos 2.]

För åt både höger och vänster ska du utbreda dig (bryta in på ny mark)
och din säd (dina ättlingar) ska ärva länderna (hedningarnas nationer)
och de ödelagda städerna ska de befolka (åter fylla med invånare).

Frukta inte,
för du ska inte skämmas!
Låt dig inte generas,
för du ska inte mer förödmjukas.
Du ska glömma bort din ungdoms skam
och ditt änkestånds vanära ska du inte mer komma ihåg.
[Att vi alla här liknas vid änkor hör ihop med att den viktigaste uppgiften som en återlösare har är att se till att när någon blir änka så måste det finnas barn till den avlidne mannen för att inte någon del av landet ska hamna i orätta händer på grund av avsaknad av arvingar. Vi är alla, både män och kvinnor, del av Jesu brud när vi blir frälsta, se Ef 5:25–27; Upp 21:2.]

För han [maskulinum plural] som är din man (herre) [äger rätten till dig] är han [maskulinum plural] som har skapat (som skapar) dig [är din Skapare],
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
Din Återlösare (hebr. goel) är Israels Helige, han som kallas hela jordens Gud (Elohim).

För som en kvinna med en övergiven och sörjande ande,
kallade Herren (Jahve) på dig,
som en förkastad ungdomshustru, säger Gud (Elohim).

För ett ögonblick dolde jag mitt ansikte för dig i häftig vrede,
men i evig nåd (oändlig omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) ska jag visa min nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) över dig",
säger Herren, din Återlösare.
[Syftar dels på tiden då Israels folk var bortförda som fångar i Babylon, men även på framtida händelser. Här används två olika ord för nåd.]

Du drabbade [stad Jerusalem], kringkastad av stormar utan tröst.
Se, jag ska sätta dina stenar i vackra färger och lägga dina grundvalar med safirer.

Jag ska göra dina krön (tinnar, överdelar) av rubiner
och dina portar av karbunkel
och hela din inhägnad (gräns, det som omgärdar ditt kvarter, utrymme) av dyrbara stenar.

Alla dina söner (barn) ska undervisas av Herren (Jahve),
och dina söner (barn) ska ha stor frid (stor ro, stillhet, vila; fullständig harmoni – hebr. rav shalom).

I dalens lena (stenar) har du din del,
de, de är din lott.
Över dem har du utgjutit drickoffer,
du har offrat matoffer [3 Mos 2:1].
Ska jag tillåta mig själv att vara stilla inför dessa ting?
[Att hebreiska ordet hem (de) upprepas två gånger förstärker att dessa lena stenar som används som offeraltare är något helgjutet och genuint som man ägnar sig åt helhjärtat, vilket inte behagar Herren, då det är han som ensam borde ha denna vår överlåtelse. Det finns också en ordlek med uttrycket chalka som upprepas två gånger i den första meningen. Ordet betyder både "len" och att ha "sin del" eller "sin lott", kan också avse en "avskild plats".]

Överst (ovanpå) ett högt och upphöjt berg har du placerat din bädd,
dit går du också för att offra dina offer.

Och bakom dörren och dörrposten
har du satt upp dina minnesmärken.
För du har gått upp från (lämnat) mig,
du har utvidgat din bädd
och valt dem vars bädd du älskar,
vars hand du fått syn på.

Och du gick till kungen [hebr. melech – kan syfta på avguden Molok (hebr. Moloch)] med olivolja (smörjelse, väldoftande hudkrämer)
och du förmerade dina parfymer och du sände dina representanter långt bort,
ja ända ner till Sheol (underjorden, de dödas plats).

Du blev uttröttad av din långa väg,
ändå sa du inte: "Det är hopplöst".
Du fann förnyad styrka,
därför blev du inte svag.

För vem har du varit rädd och fruktat att du skulle misslyckas?
För min del har du inte kommit ihåg mig och inte lagt det på ditt hjärta.
Har jag inte varit tyst en lång tid?
Därför vördar (respekterar, fruktar) du mig inte.

Jag ska berätta för dig om din rättfärdighet och dina gärningar,
de ska inte vara till gagn för dig (ge dig någon vinning).

När du ropar (på hjälp)
låt dem [dina avgudar] som du har samlat (omkring dig) rädda dig,
men vinden ska bära dem långt bort,
ett andetag ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt i mig
ska besitta landet och ska ärva mitt heliga berg.

[Kapitel 60, som är den centrala delen i kapitel 56-66, utgör i sig själv en kiasm, där stycket om att Herren ska återupprätta Jerusalem står i centrum:
A Guds ljus (vers 1–3)
B Nationer kommer med gåvor (vers 4–7)
C Främlingar ska föra dina barn till dig (vers 8–9)
D Herren ska återupprätta Jerusalem (vers 10–13)
C´ Barnen från dina plågare ska komma till dig (vers 14–16)
B´ Nationer ska komma med gåvor (vers 17–18)
A´ Herren ska vara ditt ljus (vers 19–22)]
Stå upp [från depression och apati som omständigheter har hållit dig i]!
Var ljus [reflektera Guds ljus]!
För ditt ljus kommer (har kommit) och
Guds härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt) [fullständigt mättade närvaro] går upp (strålar ut; har rest sig) över dig.

Och hednafolk ska komma (har vandrat) till ditt ljus,
och kungar till strålglansen av din uppgång (soluppgång; ditt klara gryningsljus).
[Här liknas glansen från Sions berg (Jerusalem) vid en soluppgång som världens folk och ledare kommer att kunna följa, se även Jes 2:2–5.]

Lyft upp dina ögon (blicken) och se dig omkring!
De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
dina döttrar bärs fram [hebr. aman – eskorteras tryggt av fosterföräldrar, se Jes 49:23] på armen (ordagrant: vid sidan).

Då ska du se och stråla,
ditt hjärta ska förundras (bäva) och fyllas med glädje.
Havets överflöd (rikedomar, eller människor från avlägsna länder) ska föras till dig,
och hednafolkens välstånd ska komma till dig.

Sannerligen, öarna ska vänta på mig
och Tarshish skepp kommer först
för att ta med dina söner från fjärran,
deras silver och deras guld med dem,
för Herren (Jahve) din Guds (Elohims) namn
och till Israels Helige,
eftersom han har förhärligat dig.

[Detta stycke är den centrala delen i kiasmen i kapitel 60.]
Främlingar ska bygga upp dina murar
och deras kungar ska betjäna dig.
I min vrede slog jag dig
men i min nåd (den villkorade nåden – hebr. ratson)
har jag gett dig nåd (obegränsad barmhärtighet, evigt förbarmande – hebr. rachamim).

Dina portar ska oavbrutet vara öppna,
dag och natt, de ska inte stängas,
så att man kan föra till dig ländernas rikedomar
och deras kungar i procession.

[Vers 14–16 hör tematiskt ihop med vers 8–9]
Dina plågares söner ska komma och böja sig inför dig,
och alla de som föraktade dig ska böja sig ner vid dina fotsulor,
och de ska kalla dig Herrens (Jahves) stad,
Sion – Israels Helige.

Du ska dia nationernas mjölk,
och du ska dia kungarnas bröst
och du ska veta (känna väl till; vara intimt förtrogen med) att jag, Herren (Jahve), är din Frälsare och din Återlösare, den Mäktige i Jakob. [Jes 49:26]

[Vers 17–18 hör tematiskt ihop med vers 4–7.]
Istället för brons ska jag ge dig guld
och istället för järn ska jag ge dig silver
och istället för trä – brons
och istället för sten – järn.
Jag ska också göra Shalom (frid, framgång, välgång) till din övervakare
och Rättfärdighet till dina herrar ("slavdrivare").

Man ska inte längre höra [ljudet av, höra talas om] våld (terror, laglöshet – hebr. chamas) i ditt land,
inte heller [ska man höra ljudet av, höra talas om] förtryck (krig) och förödelse inom dina gränser.
Du ska kalla dina murar frälsning (räddning),
dina portar lovsång.
[Herrar i vers 17 är hebr. nagas, det översätts slavdrivare i 2 Mos 3:7. Här är det i plural och används ironiskt för att förstärka det skifte som ska ske. Jerusalem har tidigare härskats av tyranner, men nu är det personifierad framgång och upprättelse som ska "dominera" och styra staden.]

[Vers 19–22 hör tematiskt ihop med vers 1–3.]
Solen ska inte längre vara ditt ljus om dagen,
månen ska inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
din Guds härlighet ska skina på dig [Upp 21:23; 22:5].

Din sol ska aldrig gå ner,
din måne ska aldrig försvinna,
för Herren är ditt eviga ljus,
dina dagar med sorg är förbi.

Då ska alla i ditt folk vara rättfärdiga,
och för evigt besitta landet.
Som ett skott som jag har planterat,
mina händers verk, för att förhärliga mig.

Och länderna ska se din rättfärdighet
och alla kungar din härlighet,
och du ska kallas vid ett nytt namn
som Herrens (Jahves) mun ska tillägna dig.

Du ska vara en skönhetens krona i Herrens (Jahves) hand,
ett kungligt diadem i din Guds (Elohims) öppna hand. [Jes 28:5; Upp 6:2; 19:12]

Du ska aldrig mer heta Övergiven [hebr. azav, se även Jes 60:15],
inte heller ska ditt land någonsin mer heta Ödelagt [hebr. shmama].
Istället ska du heta "Min glädje är i henne" [hebr. Chephziba, samma namn som Hiskias hustru, se 2 Kung 21:1]
och ditt land "Den äktade" (hebr. beula),
för Herren gläder sig i dig
och ditt land ska vara äktat [till dig].

För som en ung man äktar en jungfru,
så ska dina söner äkta dig,
och som en brudgum fröjdar sig över sin brud,
så ska din Gud (Elohim) fröjda sig över dig.

På dina murar Jerusalem, har jag satt väktare [för att vaka efter goda nyheter, se Jes 52:7–8];
hela dagen och hela natten – de ska aldrig tiga
Ni som påminner Herren (Jahve) [i bön],
ge er ingen vila,

Herren (Jahve) har svurit vid sin högra
och vid sin starka arm [vid sin kraft, se Jes 41:10]:
"Sannerligen jag ska inte längre ge din säd till mat åt dina fiender
och främlingar ska inte dricka ditt vin som du har arbetat för.

Se, Herren (Jahve) har proklamerat (förkunnat, basunerat ut)
till jordens ändar:
"Säg till Sions dotter [Jerusalem; Sak 9:9]:
Se din frälsning kommer!
Se han har med sig sin lön
och hans belöning framför hans ansikte." [Jes 40:10]

Skulle jag låta fostret bli fullgånget
och sedan inte låta det komma ut (födas)? Säger Herren (Jahve).
Skulle jag som gör fostret fullgånget
sedan stänga livmodern? Säger din Gud (Elohim).

Gå och ropa i öronen på Jerusalem [dualformen för öra används, dvs. "ropa i båda öronen"; uttrycket förstärker att Jeremia ska tala så Jerusalems invånare verkligen hör och förstår allvaret i budskapet; men har även en underton att tala för döva öron] och säg:
"Så säger Herren (Jahve):
Jag kommer ihåg nåden (den omsorgsfulla kärleken – hebr. chesed) i din ungdom,
kärleken i ditt äktenskap,
hur du gick efter mig i öknen,
i ett land som inte var besått.

Är det inte detta som har orsakat dig detta,
att du har försakat Herren din Gud (Jahve Elohim), när han ledde dig på vägen?

Din egen ondska ska tillrättavisa (straffa) dig,
och dina felsteg ska förebrå dig.
Vet därför och se
att det är ett ont och bittert ting
att du har förkastat Herren din Gud (Jahve Elohim),
inte heller finns vördnaden för mig i dig
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

För sedan evig tid har jag brutit ditt ok
och låtit dina bojor brista,
och du sa: "Jag ska inte överträda."
Men på varje hög kulle
och under varje lövat träd
har du lutat dig bakåt och utövat prostitution.
[Tillbett avgudar på kullarna, se 5 Mos 12:2; 1 Kung 14:13; 2 Kung 17:10; Jes 57:5; 65:7; Hes 6:12; 20:28; Hos 4:13.]