8432 – תָּ֫וֶךְ (tavech)


Typ:
Hebreiska: תָּ֫וֶךְ (tavech)
Ursprung: from an unused root meaning to sever
Användning: 418 ggr i GT

Engelsk översättning

midst
among(-st), [idiom] between, half, [idiom] (there-, where-), in(-to), middle, mid(-night), midst (am

Engelsk beskrivning

1) midst, middle
1a) midst, middle
1b) into, through (after verbs of motion)
1c) among (of a number of persons)
1d) between (of things arranged by twos)
1e) from among (as to take or separate etc)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (418 st)


Gud sade: "Låt det vara ett mellanrum (fäste, himlavalv, en utsträckning, expansion) [dvs. himlarna eller skyn, se vers 8] mitt i vattnet, som separerar (skiljer) vatten från vatten."
Herren Gud (Jahve Elohim) lät alla slags träd, ljuvliga (tilltalande) att se på och goda (perfekt anpassade) som mat växa upp ur marken, också livets träd [Upp 2:7; 22:2, 14, 19] mitt i trädgården och kunskapens träd på gott (välsignelse, överflöd) och ont (misär, lidande).
men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ni ska inte äta av det, inte heller ska ni röra det, då dör ni." [Gud hade sagt att de fick äta fritt av alla träd utom ett träd, se 1 Mos 2:16‑17. Eva lägger till att de inte ens får röra trädet. Den död som talas om här är en andlig död – kontakten med Gud bryts. Denna andliga död får även konsekvenser för den fysiska kroppen som blir dödlig. I 1 Mos 2:17 står det ordagrant "döende ska du dö" vilket indikerar att om de äter av den förbjudna frukten påbörjas döden som är en process.]
De hörde Herren Gud (Jahve Elohim) röra sig i trädgården när det började bli kväll (vid kvällsbrisen). Adam och hans hustru gömde sig för Herren Guds (Jahve Elohims) närvaro (ansikte) bland träden i lustgården.
Han drack av vinet och blev drucken, och han var naken (utan täcke) inne i sitt tält.
Han tog allt detta till honom och delade dem på mitten och lade varje halva mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte.
Tänk om det finns 50 rättfärdiga i staden, vill du verkligen svepa bort dem och inte ge förlåtelse till platsen för de 50 rättfärdigas skull som finns därinne?"
Herren (Jahve) svarade: "Om det finns 50 rättfärdiga i staden Sodom så ska jag rädda hela platsen för deras skull."
Och det hände när Gud (Elohim) fördärvade slättlandets städer att Gud (Elohim) kom ihåg Abraham och skickade ut Lot från mitten av omstörtningen, när han omstörtade städerna som Lot hade bott i. [5 Mos 29:23; Jes 1:9; 13:19; Jer 50:40; Amos 4:11; Matt 10:15; 11:23–24; Jud 1:7; Upp 11:8]
"Lyssna min herre, du är en mäktig furste ibland oss, välj bland våra gravar och begrav din döda, ingen av oss ska undanhålla dig sin grav, utan du ska kunna begrava din döda."
att han ska ge mig Machpelas grotta som han äger och som ligger vid ändan av hans fält. Låt honom ge mig den till fullt pris, i er mitt (med er som vittnen), till en egendom som begravningsplats."
Nu satt Efron mitt bland Chets söner, och hettiten Efron svarade Abraham så att alla Chets söner hörde vad han sade, alla som gått in i stadens port. [Den plats där alla viktiga affärsuppgörelser gjordes på denna tid]. Han sade:
Vi band kärvar på fältet och min kärve reste på sig och stod upprätt, och se, era kärvar kom och stod runt omkring och bugade sig för min kärve."
Tre dagar senare, på faraos födelsedag, ställde han till fest för alla sina tjänare. Han "lyfte upp huvudet" (upphöjde) på sin förman över munskänkarna [återinsatte honom i tjänst, se vers 13] och "lyfte upp huvudet" (halshögg) på sin förman över bagarna.
Han samlade upp all mat under de sju åren som var i Egyptens land och lagrade maten i städerna [nära där människorna bodde]. Markens mat som fanns runtomkring varje stad samlade han [strategiskt] in i den staden.
Israels söner kom bland alla de andra som kom [den 8-10 dagars långa resan ner till Egypten] för att handla, för hungersnöden var stor i Kanaans land.
Då kom faraos dotter ner för att bada i floden. Hennes väninnor (unga kvinnor) gick [vidare] längs med strandkanten. När faraos dotter fick se korgen i vattnet skickade hon dit sin tjänarinna för att hämta den.
Herrens ängel (utsände budbärare) uppenbarade sig för honom i en eldslåga mitt i en törnbuske. [Den som talar ur busken kallas både Herrens ängel och Gud. En allmänt accepterad uppfattning är att det är Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.]
    Mose tittade och såg att törnbusken brann av elden, men törnbusken blev inte förtärd.
När Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: "Mose! Mose!"
    Han svarade: "Här är jag." [Det hebreiska ordet för törnbuske är "seneh", snarlikt Sinai. Ordet används bara här och i 5 Mos 33:16. Den exakta arten på busken är inte känd, men ordet beskriver en buske med taggar. Antagligen är det ett mindre akacieträd, samma träslag som Mose senare får instruktionen att använda som material för tabernaklet, förbundsarken och skådebrödsbordet, se 2 Mos 25:10, 23; 26:15. Törne är förknippat med det mänskliga och förbannelsen, se 1 Mos 3:18, men genom historien vänder Gud på den förbannelsen. Mose får se Gud ta sin boning i en oansenlig törnbuske och senare manifestera sin närvaro i förbundsarken av akaciaträ. Finalen sker då Jesus, krönt med en törnekrona, bar världens synd på korset.]
Då ska egyptierna förstå att jag är Herren, när jag sträcker ut min hand över Egypten och för ut israeliterna från dem."
Haglet föll tungt med blixtar mitt i haglet. Dess like hade aldrig tidigare skådats över Egypten sedan landet blev till. [Haglet består både av eld och is. Mirakulöst smäter inte elden isen och isen släcker inte elden. Dessa motsatta krafter verkar tillsammans för att utföra Guds vilja. Den medeltida franska rabbinen Rashi, som skrivit det mest inflytelserika kommentarverket till GT, noterar också hur ordet för himmel (hebr. shamaim) består av två ord: eld (hebr. esh) och vatten (hebr. maim).]
Mose sade: Detta är vad Herren (Jahve) säger; Vid midnatt ska jag gå ut mitt i Egypten,
Han [farao] kallade på Mose och Aron mitt i natten och sade: "Stå upp, gå ut från mitt folk, både ni och Israels söner (alla israeliter) och gå och betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve) som ni har sagt.
Samma undervisning (hebr. Torah) gäller för den infödde som för främlingen som bor bland er.
Lyft upp din stav och sträck ut din hand över havet och dela det, och israeliterna ska gå på torr mark rakt igenom havet.
Israeliterna vandrade tvärs igenom havet på torr mark, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor om dem. [Totalt är det omkring två miljoner människor som passerar genom havet den natten, se 2 Mos 12:37.]
Men egyptierna jagade efter dem och gick ut efter dem till mitten av havet, alla faraos hästar, hans vagnar och hans körsvenner.
Så Mose sträckte ut sin hand över havet och havet återvände till sin styrka när morgonen grydde och egyptierna flydde mot det och Herren (Jahve) störtade egyptierna mitt i havet.
Men Israels söner (barn) vandrade på torr mark mitt i havet och vattnet stod som en mur för dem på deras högra sida och på deras vänstra sida.
För faraos hästar med hans vagnar och hans körsvenner gick ut i havet, men Herren (Jahve) förde tillbaka vattnet över dem. Ändå kunde Israels söner (folk) gå mitt i havet på torr mark.
Herrens härlighet vilade på berget Sinai och molnet täckte det under sex dagar. [Mose följer löftet att "vara kvar där" som han fick i vers 12.] På den sjunde dagen kallade Gud på Mose inifrån molnet.
Mose gick in i mitten på molnet och steg upp på berget. Där var han fyrtio dagar och fyrtio nätter [utöver de första sex dagarna som han och Josua väntade längre ner på berget].
Låt dem göra en helig plats (en helgedom) åt mig så att jag kan bo ibland dem. [Tabernaklet, som denna vers syftar på, är inte en bostad åt Gud utan en plats som möjliggör gemenskap för Gud och människan.]
och den mellersta stången i mitten av plankorna som ska gå igenom från den ena ändan till den andra.
Herren (Jahve) talade med Mose ansikte mot ansikte, som en människa talar med en vän [4 Mos 12:6‑8]. Sedan vände Mose tillbaka till lägret, men hans tjänare (assistent) Josua, Nuns son, en ung man, lämnade inte tältet. [Mose var nu drygt 80 år, se 2 Mos 7:7. Josua, som är Moses högra hand och efterträdare, är nu troligtvis i 40-årsåldern, se Jos 1:1; 2 Mos 17:9‑14; 24:13; 32:17.]
Och alla lerkärl som de faller ner i, oavsett vad det innehåller, ska vara orent och ni ska krossa det.
Så ska ni avskilja Israels söner från deras orenhet för att de inte ska dö i sin orenhet när de befläckar mitt Tabernakel bland dem.
På det sättet ska han rena det allra heligaste från Israels söners (folks) orenheter på grund av deras överträdelser i alla deras synder. På samma sätt ska han göra med församlingens mötestält [uppenbarelsetältet, tabernaklet, som innehåller det heliga och allra heligaste] som står mitt ibland dem och är omgivet av deras orenhet.
Detta ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för er. I sjunde månaden på den tionde dagen (10 Tishri) ska ni rannsaka era själar [fasta] och inte utföra något arbete alls, oavsett om det är någon från ert eget land eller en främling som vistas bland er.
Säg till dem: Om någon (ordagrant: "och, man, man") av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer
Om någon (ordagrant: "och, man, man") av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem förtär något blod, ska jag vända mitt ansikte mot den som äter blodet [3 Mos 3:17] och utrota honom ur hans folk.
Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er ska äta blod. Främlingen som bor ibland er ska inte heller äta blod.
Om någon (ordagrant: "och, man, man") av Israels barn eller av främlingarna som bor bland dem fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel av det slag som får ätas, ska han låta blodet rinna ut och täcka över det med jord.
[Vers 26‑30 formar en kiasm där ordet avskyvärt återkommer fyra ggr.]
Men ni ska hålla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut),
    och inte göra något av detta avskyvärda
– det gäller både infödda och invandrare!
[Man + kvinna + hennes mor, se 3 Mos 18:17]
Om en man till hustru tar en kvinna
    och dessutom hennes mor,
    så är det en skändlighet.
Man ska bränna upp både honom och dem i eld,
    för att ingen skändlighet ska finnas ibland er.
Ni ska inte vanhelga mitt heliga namn utan jag ska vara helig bland Israels söner. Jag är Herren (Jahve) som helgar er,
Och en son till en israelisk kvinna, vars far var egyptier, gick runt bland Israels söner, och denna son till en israelitisk kvinna och en israelisk man strövade tillsammans i lägret.
Och om en man köper av leviterna, ska huset som såldes och staden för hans besittning återlämnas vid jubelåret, för husen i leviternas städer är deras besittning bland Israels söner.
Och jag ska resa upp mitt tabernakel (hebr. miskan) mitt ibland er, och jag (min själ) ska inte avsky er.
Och jag ska vandra bland er och vara er Gud (Elohim) och ni ska vara mitt folk.
Jag ska [ta bort min skyddande hand och] låta ett svärd komma över er som ska hämnas invändningarna mot mitt förbund, och när ni samlas tillsammans i era städer ska jag sända pest bland er och ni ska utlämnas i era fienders händer.
Men leviterna efter sina fäders stam räknades inte ibland dem.
"Du ska inte räkna Levi stam, inte heller ska du summera dem bland Israels söner,
[Centralt – tabernaklet]
Sedan ska mötestältet (Tabernaklet) med Levi stam gå i mitten av lägret när de drar vidare [från en lägerplats till nästa]. Så ska de gå framåt, varje man på sin plats under sitt eget baner.
Men leviterna räknades inte bland Israels söner som Herren (Jahve) befallt Moses.
"Och Jag, se Jag, har tagit leviterna från ibland Israels söner, istället för varje förstfödd som har öppnat moderlivet bland Israels söner, och leviterna ska vara mina,
"Ta antalet av Kehats söner från leviternas söner, efter deras familjer från deras fäders hus,
"Hugg inte av Kehatiternas familjestam från leviterna,
både män och kvinnor ska ni skicka ut, utanför lägret ska ni skicka dem, så att de inte orenar lägret i vars mitt jag bor."
då ska prästen låta kvinnan avlägga en förbannelsens ed och prästen ska säga till kvinnan: "Herren (Jahve) gör dig till en förbannelse och en svordom bland ditt folk, när Herren (Jahve) låter ditt lår falla av och din mage svälla upp,
"Ta leviterna från Israels söner och rena dem.
Så ska du avskilja leviterna från Israels söner och leviterna ska vara mina.
för de är helt och hållet givna till mig bland Israels söner, istället för alla dem som öppnar moderlivet, de förstfödda av alla Israels söner. Jag har tagit dem till mig.
Och jag har gett leviterna, de är givna till Aron och till hans söner från Israels söner, för att betjäna Israels söner i mötestältet, och för att bringa försoning för Israels söner, för att ingen plåga ska drabba Israels söner när Israels söner kommer nära helgedomen."
och dessa män sade till honom: "Vi är orena genom en död mans kropp, därför måste vi stå tillbaka och kan inte föra fram offret till Herren (Jahve) på den bestämda tiden bland Israels söner."
Och när Pinchas [betyder "mörkhyad" på egyptiska, blev senare folkets överstepräst, se vers 13 och 4 Mos 31:6; Jos 22:13; 1 Krön 6:4], son till Elazar, son till prästen Aron, såg det, reste han sig från mitten av församlingen och tog ett spjut i sin hand.
Pinchas, son till Elazar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels söner när han nitälskade (var svartsjuk) för min skull ibland dem, så att jag inte förtärde Israels söner i min nitälskan (svartsjuka).
men om de inte vill gå över med er rustade till strid, då ska de ha sina besittningar i Kanaans land."
Och de vandrade från Pihachirot och passerade mitt genom havet till öknen, och de gick tre dagsresor in i Etams öken och slog läger i Mara.
Och ni ska mäta utanför staden på den östra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den södra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den västra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den norra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], staden ska vara i mitten. Detta ska vara för dem den öppna marken runtomkring städerna.
För Israels söner och för främlingen och bosättaren ibland er ska dessa sex städer vara fristäder, så att alla som dödar någon annan person av misstag kan fly dit.
Och ni ska inte orena landet som ni ärvt, i vars mitt jag bor, för jag (Herren) bor mitt bland Israels söner.
Och till rubeniterna och till gaditerna gav jag från Gilead ända till Arnons dal, mitten av dalen som en gräns ända till Jabboks flod som är gränsen mot Ammons söner,
Och Herren talade till er från mitten av elden, ni hörde rösten med ord men såg ingen gestalt, bara en röst.
Skydda (vakta, bevara) därför era själar mycket (alltid, med stor omsorg), för ni såg ingen konkret form (inget förkroppsligande) den dagen då Herren (Jahve) talade till er på Chorev ut från mitten av elden,
Har någonsin ett folk hört rösten av Gud (Elohim) som talar ut ur mitten av elden, som du har hört och förblivit levande?
Från himlarna har han låtit dig höra hans röst, för att han ska instruera dig, och över jorden har han låtit dig se hans stora eld och du hörde hans röst från mitten av elden.
Ansikte mot ansikte talade Herren (Jahve) på berget, ut ur mitten av elden.
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på 2 tavlor av sten och gav dem till mig.
[Mose talar till folket:] Då trädde alla ledare för era stammar tillsammans med era äldste fram till mig [eftersom ni var så rädda], när ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld.
Ni sade: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan tala med Gud och ändå förbli vid liv.
Vem här på jorden (bland allt kött) har någonsin hört den levande Gudens röst som vi just har gjort, och överlevt?
och Herren (Jahve) gav till mig två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger, och de var skrivna enligt alla de ord som Herren (Jahve) talat med er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag.
Och han skrev på tavlorna som den första gången, de tio orden som Herren (Jahve) talade till er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag, och Herren (Jahve) gav dem till mig.
och hans tecken och hans gärningar som han gjorde mitt i Egypten mot farao, Egyptens kung och hans land,
Och du ska samla allt tillspillogivet därifrån på dess öppna plats (stadens torg) och ska bränna det med staden i eld, allt det tillspillogivna till Herren din Gud (Jahve Elohim), och den ska bli en stenhög för alltid, den ska inte byggas upp igen.
då ska du avskilja tre städer i mitten av ditt land, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig för att inta.
då ska du föra hem henne till ditt hus och hon ska raka sitt huvud och klippa sina naglar,
Om din broder inte är en nära släkting och du inte känner honom, ska du föra dem till ditt hus och de ska vara där till dess din broder kommer och frågar efter dem, då ska du ge tillbaks dem till honom.
Om det finns någon man hos dig som inte är (rituellt) ren av anledningar som råkat drabba honom under natten [3 Mos 15:16], då ska han gå ut utanför lägret, han ska inte komma in i lägret.
Men när kvällen kommer ska han bada sig själv i vatten, och när solen har gått ner får han komma in i lägret.
Eftersom du syndade mot mig i Israels söners mitt, vid Meribat-Kadesh vatten, i Tsins öken, eftersom du inte höll mig helig i Israels söners mitt. [4 Mos 20:1‑13]
Och prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan, medan hela Israel passerade över på torr mark, till dess att hela folket hade passerat torrskodda över Jordan. [Jordandalen är ett jordbävningsdrabbat område eftersom det utgör gränsen mellan två kontinentalplattor. Just kring området i Adam så slingar sig Jordanfloden runt fördämningar som orsakats av tidigare jordbävningar. Den senaste stora jordbävningen i detta område var 1927. Då dämdes Jordanfloden upp i 20 timmar.]
och befall dem och säg: "Ni ska ta från Jordans mitt, från platsen där prästernas fötter stod, tolv stenar som är redo (förberedda), och bär dem med er och lägg ner dem på lägerplatsen där ni ska slå läger i natt."
och Josua sade till dem: "Gå över framför Herren (Jahve) er Guds (Elohims) ark till mitten av Jordan och ta var och en av er upp en sten på sin skuldra, efter antalet av Israels söners stammar,
Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där.
Josua reste även upp tolv stenar i mitten av Jordan, på platsen där prästernas fötter, som bar förbundsarken hade stått. Och de finns där till denna dag.
Prästerna som bar arken stod mitt i Jordan till dess allting var avslutat som Herren (Jahve) befallde Josua att tala till folket, i enlighet med allt det som Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig att gå över.
Och det hände att prästerna som bar Herrens (Jahves) förbundsark kom upp från Jordans mitt. Och så snart fotsulorna på prästernas fötter hade kommit upp på torr mark, återvände Jordans vatten till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som tidigare.
Jag såg bland bytet en fin sinarmantel [vacker broderad mantel från Babylon] och 200 shekel silver [omkring 2,5 kg] och en guldtacka (trekant/stav av guld) med vikten 50 shekel [omkring 0,5 kg], då åtrådde [2 Mos 20:17] jag dem och tog dem. Och se, jag har gömt dem i marken mitt i mitt tält. Silvret ligger underst."
Och de tog tingen från tältets mitt och förde dem till Josua och till Israels söner, och de lade ner dem inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och Josua sände fram dem och de lade sig i bakhållet och satte sig mellan Betel och Ai på västra sidan om Ai. Men Josua vistades bland folket den natten.
Folket gjorde sig själva stridsberedda, även hela truppen som befann sig norr om staden, deras bakhåll låg och väntade väster om staden. Och Josua gick den natten till mitten av dalen (bredare dal – hebr. emeq).
Och de andra kom fram, ut ur staden mot dem, så att de var mittemellan Israel, en del på ena sidan och en del på andra sidan. Och de slog dem så att de inte lät någon av dem bli kvar eller fly.
Sichon amoreernas [4 Mos 21:21‑30; 5 Mos 1:4; 2:24‑37; 29:7‑8] kung som bodde i Cheshbon och regerade från Aroer, som är på randen av Arnons dal och mitten av dalen och halva Gilead till floden Jabbok, gränsen för Ammons söner,
från Aroer som är på randen av Arnons dal och staden som är mitt i dalen och hela låglandet från Medeva till Divon
Och deras gräns är från Aroer som ligger på randen av Arnons dal och staden som är mitt i dalen och hela låglandet till Medeva,
För Mose hade gett arvet till de två stammarna och den halva stammen bortom Jordan, men till Levi gav han inget arv bland dem.
Och till Kaleb, Jefunnes son, gav han en del bland Juda söner i enlighet med Herrens befallning till Josua, Kirjat-Arba, den Arba vars far var Anak, det är Hebron.
tillsammans med städerna som var avskilda för Efraims söner i mitten av arvet för Manasses söner, alla städer med deras byar.
Och de kom nära framför prästen Elazar och framför Josua, Nuns son, och inför ledarna och sade: "Herren (Jahve) befallde Mose att ge oss ett arv bland våra bröder." Därför, efter Herrens (Jahves) befallning, gav han dem ett arv bland deras fars bröder.
eftersom Manasses döttrar hade ett arv bland hans söner och Gilead tillhörde resten av Manasses söner.
Och gränsen gick ner till Kanas bäck söderut från bäcken med städer som tillhör Efraim bland Manasses städer, men Manasses gräns är på den norra sidan om bäcken och går därifrån ut till havet (Medelhavet).
Nästa dag fördelade Saul folket i tre grupper, och de trängde in i lägret vid morgonväkten [den sista av de tre nattväkterna – från klockan två till sex på morgonen] och slog ammoniterna ända till då det var som hetast på dagen. De som undkom var så skingrade att inte två av dem kom undan tillsammans.
sade han till profeten Natan: "Se, här bor jag i ett hus av [vackert importerat] cederträ [från Tyros, se 2 Sam 5:11], medan Guds ark bor i ett tält."
Din tjänare är här mitt bland ditt folk som du har utvalt, ett stort folk, så många och otaliga att de inte går att räkna.
Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn.
Våra motståndare sade: "De ska ingenting veta och ingenting se, förrän vi står mitt ibland dem och dräper dem så att arbetet upphör."
Vid den tiden sade jag också till folket: "Låt varje person med sin tjänare övernatta inne i Jerusalem så att de kan vara vår vakt på natten och utföra arbete på dagen."
För min del gick jag till Shemajas hus, son till Delaja, son till Mehetavel, som var stängt, och han sade: "Låt oss mötas i Guds (Elohims) hus, i templet och låt oss stänga dörrarna till templet för de kommer att komma hit för att döda dig (bokstavligt: slå med dödlig kraft). Ja, på natten ska de komma och döda dig."
Staden var stor (till ytan) men invånarna var få därinne och husen var inte renoverade.
Du delade havet framför dem,
    och de gick genom havet på torr mark.
Men deras förföljare sänkte du i djupet,
    som en sten i väldiga (forsande, starka) vatten.
När nu Mordochaj [Esters fosterfar, se Est 2:7] fick veta allt som hade gjorts (bestämts), rev han sönder sina kläder och satte sig i säck och aska och gick till stadens mitt och ropade med hög, ljudlig och bitter röst. [Att sätta sig i säck och aska är ett vanligt uttryck för sorg, även det bittra ropandet.]
Dessa dagar ska bli ihågkomna och firade i varje generation och av varje familj och i alla provinser och i alla städer. Dessa dagar med Purim ska inte fattas bland judarna, deras minne ska inte gå förlorat från deras säd (efterkommande).
[Perspektivet skiftar nu från jorden till himlen. Det finns även en osynlig andlig dimension som inte är uppenbar för Job. Dialogen liknar en domstolsförhandling.] En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahve, Guds personliga namn). Åklagaren (hebr. ha-Satan, translittererat till Satan) var också med bland dem. [Guds söner är ett uttryck för Guds skapade änglar som finns runt hans tron, se Job 15:8; Jer 23:18; Ps 89:8. Det hebreiska ordet ha-Satan betyder Åklagaren eller Anklagaren och är i bestämd form, vilket det hebreiska prefixet "ha" anger. Satan är den som anklagar de troende, se Sak 3. I Upp 12:9 identifieras Satan som den gamle ormen från 1 Mos 3:1. Nu följer en konversation mellan Herren och Satan.]
[Perspektivet skiftar på nytt från jorden till himlen. Vers 1a‑3 är nästan identiska med vers 6‑8 i kapitel 1. Skillnaden är tillägget och upprepningen "kom och trädde fram inför Herren" i slutet på vers 1. Eftersom samma himmelska domstolsliknande förhandling upprepar sig en andra gång, verkar Bibeln visa på att detta inte är en engångsföreteelse utan något återkommande. I Uppenbarelseboken beskrivs Satan som den som anklagar de troende, se Upp 12:10.] En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahve) [ännu en gång, se Job 1:6]. Åklagaren (hebreiska ha-Satan, translittererat till Satan) var också med bland dem för att träda fram inför Herren.
Job tog en lerskärva [från ett trasigt kärl] för att skrapa sig med där han satt i askan [uttryck för sorg]. [Enligt den latinska översättningen satt han på soptippen utanför staden. Det är möjligt att såren kliade och han skrapade sig med lerskärvan, men i samband med aska så kan det också vara ett uttryck för hans sorg.] [Vers sju har "sår" i singular. Det verkar antyda att det var en inflammation som påverkade hela kroppen och särskilt huden. Sjukdomen krävde ständig uppmärksamhet. Huden var så vanställd att hans vänner inte kände igen honom, se Job 2:12. Åkomman påverkade kroppen så den luktade illa och gav honom dålig andedräkt, se Job 19:17, 20. Såren hade maskar, öppnade sig och rann, huden skrumpnade, se Job 7:5; 16:8. Huden mörknade och han hade feber, se Job 30:30. Även själsligt led Job: nätterna var fyllda av ångest, oro och mardrömmar, se Job 7:4, 14. En diagnos som stämmer med de symptom som beskrivs är Filariasis, som orsakas av en parasitisk mask. Sjukdomen kallas även elefantiasis eller elefantsjuka, eftersom fötterna svullnar och får elefantliknande mörk hud.]
I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Deras far gav dem arvsrätt tillsammans med deras bröder. [Två detaljer är anmärkningsvärda. Det första är att döttrarna nämns vid namn medan inget av sönernas namn nämns. Författaren förklarar inte innebörden av namnen, men det verkar som om namnvalen förstärker hur värdefulla och uppskattade de var i Job och hans frus ögon. Det andra är att döttrarna också får ärva Job, något som var ovanligt vid den här patriarkaliska tiden då bara döttrarna ärvde om det inte fanns några söner, se 4 Mos 27:8.]
Jag är som vatten som hällts ut (min styrka är borta),
    alla mina ben är separerade (de har skilts åt).
Mitt hjärta är som vax,
    det smälter (blir mjukt, svagt) inom mig.
Jag ska förkunna ditt namn (berätta exakt om vad du gjort, sjunga ditt lov)
    för mina bröder (landsmän),
    mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig.
    [Heb 2:12]
Jag vill göra din vilja (behaga dig), min Gud.
    Din undervisning (hebr. Torah) är i mitt hjärta." [Vers 7‑9 citeras i Heb 10:5‑7.]
Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta,
    utan har talat om din trofasthet (sanning, fasthet) och frälsning (räddning).
Jag har inte undanhållit din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och sanning
    från den stora församlingen.
Jag (min själ) är bland (omringad av) lejon,
    jag ligger bland människor (Adams barn) som andas eld (vill förgöra mig) [med sina lögner].
Deras tänder är som spjut och pilar
    och deras tungor som skarpa svärd.
De har förberett ett nät för mina steg,
    jag (min själ, hela min varelse) är nedböjd [missmodig],
de har grävt en grop framför mig,
    men de har själva fallit ner i dess mitt. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Sångarna främst, instrumenten [musiker på strängade instrument] sist,
    i mitten unga flickor som spelar på tamburiner. [2 Mos 15:20; Dom 11:34; 1 Sam 18:6]
Jag ska storligen tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) Herren (Jahve) med min mun,
    jag ska prisa honom bland skarorna,
i gårdarna till Herrens (Jahves) hus,
    i din mitt, Jerusalem. Halleluja (prisa Herren, Jah – hebr. hallelu-jah)!
Han sände tecken och under i din mitt, Egypten,
    över farao och över hans tjänare. [De tio plågorna, se 2 Mos 7‑12]
Till honom som förde ut Israel ifrån dem [Egypten],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
och lät Israel gå mitt igenom det [Röda havet],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
I pilträden i dess mitt
    hängde vi upp våra harpor (kithara, mindre harpa – hebr. kinnor).
Min ande förtvinar i mig [Ps 142:3],
    mitt hjärta är förskräckt i mig (är som förlamat).
Bli en av oss,
    vi delar allt (av gemensamma tillgångar, stöldgods)".
Släpp dem inte med blicken,
    bevara (skydda, memorera) dem djupt i ditt hjärta.
Jag var involverad i nästan alla sorters synder (ondska) [Mitt liv var ruinerat],
    och alla i församlingen (samhället) visste om det."
Drick vatten från din egen reservoar (cistern, behållare, tank) [i ett rent äktenskapsförhållande]
    och färskt rinnande vatten från din egen brunn.
Jag går på rättfärdighetens väg,
    mitt på rättvisans stigar (välkända upptrampade gångvägar),
En vis tjänare får regera över en son som orsakar skam (förvirring, oreda),
    och han får dela arvet med bröderna.
Den late säger:
    "Det är ett lejon där ute!
    Jag blir dödad om jag går ut på gatan."
    [Den late hittar på ursäkter för att slippa arbeta.]
Även om du skulle stöta en dåre bland grynen i en mortel,
    skulle hans oförnuft inte lämna honom.
Han har gjort stolparna av silver,
    taket av guld
och sätet av purpur.
    Invändigt har den blivit klädd med kärlek av Jerusalems döttrar.
Han har grävt den
    och gjort fritt från stenar
och byggt ett torn i dess mitt
    och även huggit ut ett kar (vinpress) där.
Och han förväntade sig att den skulle bära goda druvor,
    men den bar vilddruvor [värdelösa druvor].
Då sade jag:
"Ve mig [uttryck för intensiv förtvivlan],
    detta är slutet för mig (jag är redan död),
jag har orena läppar
    och jag bor mitt bland ett folk som har orena läppar.
Mina ögon har sett Konungen,
    Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)."
Låt oss gå upp mot Juda, terrorisera dem och dela upp dem för oss själva, och utse Tabeels son till kung i dess mitt.
Ge råd,
    verkställ dom,
gör dina skugga som natten [som ett skydd]
    mitt på ljusa dagen [som skydd mot den gassande solen],
göm undan de utstötta,
    förråd inte flyktingen.
På den dagen ska det finnas ett altare till Herren (Jahve) mitt i Egyptens land och en pelare på dess gräns till Herren (Jahve).
För så ska det vara mitt på jorden
    bland folken, som när man slår av ett olivträd (vid skörd),
    som efterskörden när vinskörden är klar.
Och det ska ske att den som flyr från ljudet av terror
    ska ramla ner i avgrundsdjupet,
och den som kommer upp ur (från) mitten av avgrundsdjupet
    ska fångas i en fälla,
för fönstren i höjden är öppna
    och jordens grundvalar skakar.
Jag ska öppna floder på de höga bergen
    och källsprång mitt i dalarna.
Jag ska göra vildmarken till en vattenrik sjö
    och det torra landet till vattenkällor.
Lämna, lämna, gå bort från platsen,
    vidrör inga orena föremål.
Lämna hennes mitt (centrum).
    Gör er rena, ni som bär Herrens (Jahves) tillhörigheter.
    [Kärl, skovlar och andra redskap som användes i templet. Föremål som hade rövats bort, se 2 Krön 36:18; Esra 1:7.]
Då ska ni be och Herren (Jahve) ska svara.
    Ni ska ropa (desperat) och han ska svara: "Här är jag."
Om ni tar bort alla slags ok [som förtrycker människor],
    slutar att peka finger [hånar andra],
    och inte längre talar ondska (synd, lögn, förtal).
Deras säd (avkomma, barn) ska bli kända bland nationerna
    och deras ättlingar bland folken.
Alla som ser dem ska erkänna dem,
    att de är säden (barnen, ättlingarna) som Herren (Jahve) har välsignat.
De som helgar sig själva och renar sig själva
    för att gå till trädgårdarna
och följer efter någon i mitten,
    som äter griskött, osmakliga ting och möss,
ska tillsammans förtäras,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
… Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot)
I det trettonde året …
Som när en herde letar efter sin hjord när han kommer till sina kringspridda får, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla platser dit de spritts på en molnig, mörk dag.
Jag, Herren, ska vara deras Gud och min tjänare David ska vara furste bland dem. Jag, Herren, har talat.
Herrens hand (Guds kraft och hans närvaro) kom över mig, och med sin Ande leddes jag bort till en dal, och den var full med gamla ben.
Och mitt heliga namn ska jag göra känt (låta bli en intim kunskap) mitt ibland mitt folk Israel. Jag ska inte längre tillåta att mitt heliga namn blir vanhelgat (hädat), och länderna ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) den Helige i Israel.
Förkunna det på Ashdods palats (mäktiga byggnader)
    och över palatsen (de mäktiga byggnaderna) i Egyptens land och säg:
"Församla dig på Samariens berg
    och se den stora förvirringen därinne och förtrycket i dess mitt".
Ni ligger på elfenbenssängar
    och sträcker ut er på era divaner
och äter flockens bästa lamm
    och stallets bästa kalvar,
Jag ska verkligen församla Jakob, allesammans.
    Jag ska verkligen samla ihop kvarlevan av Israel.
Jag ska församla dem som får i en fålla,
    som en flock mitt i deras betesmark.
De ska föra stort oväsen eftersom det är en stor skara människor.
den som äter mitt folks kött
    och flår av dem deras skinn
    och bryter deras ben,
ja hackar dem i bitar, som det som är i grytan
    och som kött i en kittel.
Vakta ditt folk, med din stav
    ditt arvs flock,
som bor för sig själv,
    som en skogsdunge mitt på ett fruktbart fält,
låt dem beta i Bashan och Gilead
    som i forna tider.
Hjordar ska ligga ner i hennes mitt,
    alla sorters vilda djur,
både små ugglor och stora ugglor
    ska ha sina bon på hennes pelare.
Deras röst (hoande) ska höras i fönstret,
    dörröppningen ska vara i ruiner,
    cederplankorna ska vara exponerade. [Här tecknas bilden av ett putsat hus som har en stomme av cederträ som nu blir synligt när huset har lagts i ruiner. Ceder är ett starkt virke som förmultnar väldigt långsamt och kan därför synas flera årtionden bland ruinerna såvida inte huset brinner.]

[Central vers:]
"Ordet [de tio budorden, se 2 Mos 20] som jag gick i förbund med er på, när ni kom ut ur Egypten, har jag stadfäst och min Ande förblir ibland er – frukta inte."
och sade till honom: "Spring och tala till denna unga man och säg: Jerusalem ska bli bebott utan murar för skarorna av män och boskap därinne (är så stora att de inte ryms inom murarna),
för Jag," förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "ska bli för henne som en mur av eld runtomkring och Jag ska vara härligheten i hennes mitt."
Sjung och fröjda dig dotter Sion [tempelberget i Jerusalem], för jag kommer och jag ska bo i din mitt, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och många länder ska ansluta sig till Herren (Jahve), och ska bli mitt folk, och jag ska bo i din mitt, och du ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till dig.
Jag får det att gå fram förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och jag ska gå in i tjuvarnas hus och i deras hus som svär falskt med mitt namn, och det (ordet i bokrullen) ska vara där i husets mitt och ska äta upp (fullständigt förtära) det med dess timmer och dess stenar."
Och se, en rund blybit lyftes bort och detta är en kvinna som sitter mitt i mätmåttet (efa-måttet).
Sedan sade han: "Detta är ondskan!" Och han kastade ner henne mitt i mätmåttet (efa-måttet) och han kastade blyvikten över dess mun (öppningen på måttet).
Så säger Herren (Jahve):
Jag ska återvända till Sion och bo mitt i Jerusalem,
    och Jerusalem ska kallas:

    "Sanningens stad", och
    "Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) berg", och
    "Det heliga berget".
Jag ska föra dem hem,
    och de ska bo i Jerusalem.
De ska vara mitt folk,
    och jag ska vara deras Gud,
    i sanning och rättfärdighet.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.