8432 – תָּ֫וֶךְ (tavech)


Typ:
Hebreiska: תָּ֫וֶךְ (tavech)
Ursprung: from an unused root meaning to sever
Användning: 418 ggr i GT

Engelsk översättning

midst
among(-st), [idiom] between, half, [idiom] (there-, where-), in(-to), middle, mid(-night), midst (am

Engelsk beskrivning

1) midst, middle
1a) midst, middle
1b) into, through (after verbs of motion)
1c) among (of a number of persons)
1d) between (of things arranged by twos)
1e) from among (as to take or separate etc)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (418 st)


Gud (Elohim) sade: "Låt det vara ett mellanrum (fäste, himlavalv, en utsträckning, expansion) [dvs. himlarna eller skyn, se vers 8] mitt i vattnet, som separerar (skiljer) vatten från vatten."
Herren Gud (Jahve Elohim) lät alla slags träd, ljuvliga (tilltalande) att se på och goda (perfekt anpassade) som mat växa upp ur marken, också livets träd [Upp 2:7; 22:2, 14, 19] mitt i trädgården och kunskapens träd på gott (välsignelse, överflöd) och ont (misär, lidande).
men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud (Elohim) sagt: Ni ska inte äta av det, inte heller ska ni röra det, då dör ni." [Gud hade sagt att de fick äta fritt av alla träd utom ett träd, se 1 Mos 2:16–17. Eva lägger till att de inte ens får röra trädet. Den död som talas om här är en andlig död – kontakten med Gud bryts. Denna andliga död får även konsekvenser för den fysiska kroppen som blir dödlig. I 1 Mos 2:17 står det ordagrant "döende ska du dö" vilket indikerar att om de äter av den förbjudna frukten påbörjas döden som är en process.]
De hörde Herren Gud (Jahve Elohim) röra sig i trädgården när det började bli kväll (vid kvällsbrisen). Adam och hans hustru gömde sig för Herren Guds (Jahve Elohims) närvaro (ansikte) bland träden i lustgården.
Han drack av vinet och blev drucken, och han var naken (utan täcke) inne i sitt tält.
Han tog allt detta till honom och delade dem på mitten och lade varje halva mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte.
Tänk om det finns 50 rättfärdiga i staden, vill du verkligen svepa bort dem och inte ge förlåtelse till platsen för de 50 rättfärdigas skull som finns därinne?"
Herren (Jahve) svarade: "Om det finns 50 rättfärdiga i staden Sodom så ska jag rädda hela platsen för deras skull."
Och det hände när Gud (Elohim) fördärvade slättlandets städer att Gud (Elohim) kom ihåg Abraham och skickade ut Lot från mitten av omstörtningen, när han omstörtade städerna som Lot hade bott i. [5 Mos 29:23; Jes 1:9; 13:19; Jer 50:40; Amos 4:11; Matt 10:15; 11:23–24; Jud 1:7; Upp 11:8]
"Lyssna min herre, du är en mäktig furste ibland oss, välj bland våra gravar och begrav din döda, ingen av oss ska undanhålla dig sin grav, utan du ska kunna begrava din döda."
att han ska ge mig Machpelas grotta som han äger och som ligger vid ändan av hans fält. Låt honom ge mig den till fullt pris, i er mitt (med er som vittnen), till en egendom som begravningsplats."
Nu satt Efron mitt bland Chets söner, och hettiten Efron svarade Abraham så att alla Chets söner hörde vad han sade, alla som gått in i stadens port. [Den plats där alla viktiga affärsuppgörelser gjordes på denna tid]. Han sade:
Då sade Jakob till sitt hushåll och till alla som var med honom: "Ta bort avgudarna som är ibland er och rena er själva och byt ut era kläder
Vi band kärvar på fältet och min kärve reste på sig och stod upprätt, och se, era kärvar kom och stod runt omkring och bugade sig för min kärve."
Tre dagar senare, på faraos födelsedag, ställde han till fest för alla sina tjänare. Han "lyfte upp huvudet" (upphöjde) på sin förman över munskänkarna [återinsatte honom i tjänst, se vers 13] och "lyfte upp huvudet" (halshögg) på sin förman över bagarna.
Han samlade upp all mat under de sju åren som var i Egyptens land och lagrade maten i städerna [nära där människorna bodde]. Markens mat som fanns runtomkring varje stad samlade han [strategiskt] in i den staden.
Israels söner kom bland alla de andra som kom [den 8-10 dagars långa resan ner till Egypten] för att handla, för hungersnöden var stor i Kanaans land.
Då kom faraos dotter ner för att bada i floden. Hennes väninnor (unga kvinnor) gick [vidare] längs med strandkanten. När faraos dotter fick se korgen i vattnet skickade hon dit sin tjänarinna för att hämta den.
Herrens ängel (utsände budbärare) uppenbarade sig för honom i en eldslåga mitt i en törnbuske. [Den som talar ur busken kallas både Herrens ängel och Gud. En allmänt accepterad uppfattning är att det är Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.]
    Mose tittade och såg att törnbusken brann av elden, men törnbusken blev inte förtärd.
När Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: "Mose! Mose!"
    Han svarade: "Här är jag." [Det hebreiska ordet för törnbuske är seneh, snarlikt Sinai. Ordet används bara här och i 5 Mos 33:16. Den exakta arten på busken är inte känd, men ordet beskriver en buske med taggar. Antagligen är det ett mindre akacieträd, samma träslag som Mose senare får instruktionen att använda som material för tabernaklet, förbundsarken och skådebrödsbordet, se 2 Mos 25:10, 23; 26:15. Törne är förknippat med det mänskliga och förbannelsen, se 1 Mos 3:18, men genom historien vänder Gud på den förbannelsen. Mose får se Gud ta sin boning i en oansenlig törnbuske och senare manifestera sin närvaro i förbundsarken av akaciaträ. Finalen sker då Jesus, krönt med en törnekrona, bar världens synd på korset.]
Då ska egyptierna förstå att jag är Herren, när jag sträcker ut min hand över Egypten och för ut israeliterna från dem."
Haglet föll tungt med blixtar mitt i haglet. Dess like hade aldrig tidigare skådats över Egypten sedan landet blev till. [Haglet består både av eld och is. Mirakulöst smäter inte elden isen och isen släcker inte elden. Dessa motsatta krafter verkar tillsammans för att utföra Guds vilja. Den medeltida franska rabbinen Rashi, som skrivit det mest inflytelserika kommentarverket till GT, noterar också hur ordet för himmel (hebr. shamaim) består av två ord: eld (hebr. esh) och vatten (hebr. maim).]
Mose sade: Detta är vad Herren (Jahve) säger; Vid midnatt ska jag gå ut mitt i Egypten,
Han [farao] kallade på Mose och Aron mitt i natten och sade: "Stå upp, gå ut från mitt folk, både ni och Israels söner (alla israeliter) och gå och betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve) som ni har sagt.
Samma undervisning (hebr. Torah) gäller för den infödde som för främlingen som bor bland er.
Lyft upp din stav och sträck ut din hand över havet och dela det, och israeliterna ska gå på torr mark rakt igenom havet.
Israeliterna vandrade tvärs igenom havet på torr mark, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor om dem. [Totalt är det omkring två miljoner människor som passerar genom havet den natten, se 2 Mos 12:37.]
Men egyptierna jagade efter dem och gick ut efter dem till mitten av havet, alla faraos hästar, hans vagnar och hans körsvenner.
Så Mose sträckte ut sin hand över havet och havet återvände till sin styrka när morgonen grydde och egyptierna flydde mot det och Herren (Jahve) störtade egyptierna mitt i havet.
Men Israels söner (barn) vandrade på torr mark mitt i havet och vattnet stod som en mur för dem på deras högra sida och på deras vänstra sida.
För faraos hästar med hans vagnar och hans körsvenner gick ut i havet, men Herren (Jahve) förde tillbaka vattnet över dem. Ändå kunde Israels söner (folk) gå mitt i havet på torr mark.
Herrens härlighet vilade på berget Sinai och molnet täckte det under sex dagar. [Mose följer löftet att "vara kvar där" som han fick i vers 12.] På den sjunde dagen kallade Gud på Mose inifrån molnet.
Mose gick in i mitten på molnet och steg upp på berget. Där var han fyrtio dagar och fyrtio nätter [utöver de första sex dagarna som han och Josua väntade längre ner på berget].
Låt dem göra en helig plats (en helgedom) åt mig så att jag kan bo ibland dem. [Tabernaklet, som denna vers syftar på, är inte en bostad åt Gud utan en plats som möjliggör gemenskap för Gud och människan.]
och den mellersta stången i mitten av plankorna som ska gå igenom från den ena ändan till den andra.
Ta till dig Aron, din [äldre] bror så att han är nära dig och hans söner med honom, från Israels söner för att de ska göra tjänst för mig i prästämbetet, Aron, Nadav och Aviho [som offrade främmande eld, se 3 Mos 10], Elazar [den älste sonen som tog över efter Aron, se 4 Mos 20:24–29] och Itamar, Arons söner.
Och den ska ha ett hål för huvudet i dess mitt och den ska ha en snörning runt dess hål, som hålet på en pansarskjorta, så att det inte kan repas upp. [Rocken är gjord i ett stycke och saknar alltså knäppning.]
Och på klädnadens kjol ska du göra granatäpplen av blått och purpur och scharlakansrött runtom kjolen och klockor (bjällror) av guld mellan dem runtom,
Så ska jag bo bland Israels söner och vara deras Gud (Elohim).
Då ska de veta att jag är Herren deras Gud (Jahve Elohim), som fört dem upp och ut ur Egyptens land, så att jag kan vara (vistas, bo) bland dem. Jag är Herren deras Gud (Jahve Elohim).
Herren (Jahve) talade med Mose ansikte mot ansikte, som en människa talar med en vän [4 Mos 12:6–8]. Sedan vände Mose tillbaka till lägret, men hans tjänare (assistent) Josua, Nuns son, en ung man, lämnade inte tältet. [Mose var nu drygt 80 år, se 2 Mos 7:7. Josua, som är Moses högra hand och efterträdare, är nu troligtvis i 40-årsåldern, se Jos 1:1; 2 Mos 17:9–14; 24:13; 32:17.]
Och han gjorde den mittersta stången till att gå igenom mitt i brädorna från den ena sidan till den andra.
Och de slog ut guldet till tunna plattor och skar det till trådar för att arbeta in det i det blåa och i det purpurfärgade och i det scharlakansröda och i det fina linnet, en skicklig hantverkares arbete.
Och hålet i rockens mitt som hålet på en pansarskjorta, med en snörning runt dess hål, så att det inte kan repas upp. [Hålet är tänkt för att man ska kunna trä den över huvudet när man tar den av och på sig. Den är gjord i ett stycke och saknar alltså knäppning. Den blir som en hellång poncho.]
Och de gjorde klockor (bjällror) av rent guld och satte klockorna mellan granatäpplena på klädnadens kjol runtom, mellan granatäpplena,
Och alla lerkärl som de faller ner i, oavsett vad det innehåller, ska vara orent och ni ska krossa det.
Så ska ni avskilja Israels söner från deras orenhet för att de inte ska dö i sin orenhet när de befläckar mitt Tabernakel bland dem.
På det sättet ska han rena det allra heligaste från Israels söners (folks) orenheter på grund av deras överträdelser i alla deras synder. På samma sätt ska han göra med församlingens mötestält [uppenbarelsetältet, tabernaklet, som innehåller det heliga och allra heligaste] som står mitt ibland dem och är omgivet av deras orenhet.
Detta ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för er. I sjunde månaden på den tionde dagen [10:e Tishri] ska ni rannsaka er själva [ordagrant: "ödmjuka era själar"; detta inkluderar ofta fasta, se Ps 35:13; Jes 58:3, 10] och inte utföra något arbete alls, oavsett om det är någon från ert eget land eller en främling som vistas bland er.
Säg till dem: Om någon (ordagrant: "och, man, man") av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer
Om någon (ordagrant: "och, man, man") av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem förtär något blod, ska jag vända mitt ansikte mot den som äter blodet [3 Mos 3:17] och utrota honom ur hans folk.
Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er ska äta blod. Främlingen som bor ibland er ska inte heller äta blod.
Om någon (ordagrant: "och, man, man") av Israels barn eller av främlingarna som bor bland dem fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel av det slag som får ätas, ska han låta blodet rinna ut och täcka över det med jord.
[Vers 26–30 formar en kiasm där ordet avskyvärt återkommer fyra ggr.]
Men ni ska hålla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut),
    och inte göra något av detta avskyvärda
– det gäller både infödda och invandrare!
[Man + kvinna + hennes mor, se 3 Mos 18:17]
Om en man till hustru tar en kvinna
    och dessutom hennes mor,
    så är det en skändlighet.
Man ska bränna upp både honom och dem i eld,
    för att ingen skändlighet ska finnas ibland er.
Ni ska inte vanhelga mitt heliga namn utan jag ska vara helig bland Israels söner. Jag är Herren (Jahve) som helgar er,
Och en son till en israelisk kvinna, vars far var egyptier, gick runt bland Israels söner, och denna son till en israelitisk kvinna och en israelisk man strövade tillsammans i lägret.
Och om en man köper av leviterna, ska huset som såldes och staden för hans besittning återlämnas vid jubelåret, för husen i leviternas städer är deras besittning bland Israels söner.
Och jag ska resa upp mitt tabernakel (hebr. miskan) mitt ibland er, och jag (min själ) ska inte avsky er.
Och jag ska vandra bland er och vara er Gud (Elohim) och ni ska vara mitt folk.
Jag ska [ta bort min skyddande hand och] låta ett svärd komma över er som ska hämnas invändningarna mot mitt förbund, och när ni samlas tillsammans i era städer ska jag sända pest bland er och ni ska utlämnas i era fienders händer.
Men leviterna efter sina fäders stam räknades inte ibland dem.
"Du ska inte räkna Levi stam, inte heller ska du summera dem bland Israels söner,
Sedan ska mötestältet (Tabernaklet) med Levi stam gå i mitten av lägret när de drar vidare [från en lägerplats till nästa]. Så ska de gå framåt, varje man på sin plats under sitt eget baner.
Men leviterna räknades inte bland Israels söner som Herren (Jahve) befallt Mose.
"Och jag, se [hebr. hinne betonar], jag har själv bland (i centrum av) Israels söner tagit ut (utvalt) leviterna, istället för varje förstfödd som öppnar moderlivet bland Israels söner [2 Mos 13:1–2]. Därför ska leviterna ska vara mina,
"Ta antalet av Kehats söner från leviternas söner, efter deras familjer från deras fäders hus,
"Hugg inte av Kehatiternas familjestam från leviterna,
både män och kvinnor ska ni skicka ut, utanför lägret ska ni skicka dem, så att de inte orenar lägret i vars mitt jag bor."
– då ska prästen låta kvinnan avlägga en förbannelsens ed och prästen ska säga till kvinnan: – 'Herren (Jahve) gör dig till en förbannelse och en svordom bland ditt folk, när Herren (Jahve) låter ditt lår falla av (tar bort dina förmåga att bli gravid) och din mage svälla upp,
"Ta leviterna från Israels söner och rena dem.
Så ska du avskilja leviterna från Israels söner och leviterna ska vara mina.
för de är helt och hållet givna till mig bland Israels söner, istället för alla dem som öppnar moderlivet, de förstfödda av alla Israels söner. Jag har tagit dem till mig.
Och jag har gett leviterna, de är givna till Aron och till hans söner från Israels söner, för att betjäna Israels söner i mötestältet, och för att bringa försoning för Israels söner, för att ingen plåga ska drabba Israels söner när Israels söner kommer nära helgedomen."
och dessa män sade till honom: "Vi är orena genom en död mans kropp, därför måste vi stå tillbaka och kan inte föra fram offret till Herren (Jahve) på den bestämda tiden bland Israels söner."
Och de [10 männen – Shamoa, Shafat, Jigal, Palti, Gadiel, Gaddi, Amiel, Setor, Nachbi och Goel, se vers 4–15] spred ut ett ont rykte (missvisande information) om landet som de bespejat åt Israels söner och sade: "Landet som vi har vandrat igenom för att bespeja det, är ett land som slukar (äter upp) sina invånare [syftar troligtvis på att det varit många stridigheter i området, och hur det skulle bli svårt att inta och sedan behålla landet från inkräktare], och hela folket som vi såg där är högresta män.
Men om en främling vistas hos dig – eller vemhelst som är [bor] bland er i kommande släkten (generationer) – och han vill offra ett offer gjort med eld, en söt arom till Herren (Jahve), som ni gör, så ska han göra [likadant, på samma sätt som ni].
Och hela Israels församling ska bli förlåten och främlingen som vistas ibland dem, eftersom hela folket gjorde det av missförstånd.
Både den som är infödd bland Israels söner och främlingen som vistas bland dem ska ha samma (en) instruktion (Torah) för honom som begår ett misstag.
Och de församlade sig mot Mose och mot Aron och sade till dem:
"Ni tar på er för mycket, hela församlingen är helig, var och en av dem och Herren (Jahve) är ibland dem.
Varför lyfter ni då upp er själva över Herrens (Jahves) församling?"[Deras påstående var delvis sant, se 2 Mos 19:5–6, men en revolt för att omkullkasta Guds utvalda ledarskap och prästerskap var något ont, se 4 Mos 14:8–11. Korach nämns först och var ledaren tillsammans med Datan och Aviram. Den sistnämnde On, nämns inte senare. Kanske drog han sig ur eller hade en mindre betydelsefull roll i upproret, se 4 Mos 16:5, 12.]
"Skilj er själva från denna församling så att jag kan sluka dem på ett ögonblick."
så gick de och alla som hörde till dem ner levande i Sheol (avgrunden – de dödas plats), och jorden stängde sin mun över dem, och de utrotades från församlingen. [Här beskrivs hur ett slukhål uppför sig. Företeelsen är idag ganska vanlig i områden vid Döda Havet.]
"Stig upp från denna församling så att jag kan förgöra dem på ett ögonblick." Och de föll ner på sina ansikten.
Och Aron tog det Mose hade sagt och sprang in mitt i församlingen, och se, hemsökelsen (plågan) hade börjat bland folket, och han lade på rökelsen och bringade försoning för folket.
Och Mose talade till Israels söner och alla deras ledare gav honom stavar, en för varje ledare efter deras fäders hus, 12 stavar och Arons stav var bland dem.
Och jag, se, jag har tagit era bröder leviterna från Israels söner, för er är de tagna som en gåva till Herren (Jahve) för att utföra tjänstgöringen i mötestältet.
Och Herren (Jahve) sade till Aron: "Du ska inte ha något arv i deras land, inte heller ska du ha någon del ibland dem. Jag är din del och ditt arv bland Israels söner. [Detta är förebilden på hur vi ska se på oss själva som präster i det nya förbundet, så länge vi lever här i världen ska vi inte leva av den utan i den med Herren och himlen som vår del och vårt arv, se 1 Pet 2:9]
Men leviterna ensamma ska tjänstgöra i mötestältet och de ska bära sin synd, det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt genom era generationer och bland Israels söner ska ni inte ha något arv.
För Israels söners tionde som de lägger undan som en gåva till Herren (Jahve), har jag gett till leviterna som ett arv. Därför har jag sagt till dem: "Bland Israels söner ska ni inte ha något arv."
Och prästen ska ta cederträ [som är rödaktigt] och isop [som användes för att stänka blod] och karmosinrött [material – troligvis garn färgat rött] och kasta det på den brinnande kvigan. [Här finns en koppling till Jesu död, se Ps 22:8.]
Och han som samlar ihop askan efter kvigan ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, och det ska vara för Israels söner och främlingen som vistas bland dem, till en evig förordning (ordagrant "saker inristat").
Men den man som är oren och inte renar sig själv, den själen (människan) ska huggas av från församlingens mitt eftersom han har vanhelgat Herrens (Jahves) helgedom. Stänkelsevattnet har inte stänkts mot honom. Han är oren.
Och när Pinchas [betyder "mörkhyad" på egyptiska, blev senare folkets överstepräst, se vers 13 och 4 Mos 31:6; Jos 22:13; 1 Krön 6:4], son till Elazar, son till prästen Aron, såg det, reste han sig från mitten av församlingen och tog ett spjut i sin hand.
Pinchas, son till Elazar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels söner när han nitälskade (var svartsjuk) för min skull ibland dem, så att jag inte förtärde Israels söner i min nitälskan (svartsjuka).
Och de som blev räknade bland dem var 23 000, alla män från en månads ålder och uppåt, för de räknades inte bland Israels söner eftersom de inte fick något arv bland Israels söner.
"Vår far dog i öknen och han var inte bland dem som gaddade ihop sig mot Herren (Jahve) i Koras grupp, utan dog sin egen död och han hade inga söner.
Varför ska vår fars namn försvinna (dö ut) från hans familj bara för att han inte har några söner? Ge oss ett arv bland bröderna till vår far."
"Tselofechads döttrar talar rätt. Du ska noggrant ge dem en besittning från arvet bland deras fars bröder, och du ska se till att arvet från deras far förs vidare till dem.
men om de inte vill gå över med er rustade till strid, då ska de ha sina besittningar i Kanaans land."
Och de vandrade från Pihachirot och passerade mitt genom havet till öknen, och de gick tre dagsresor in i Etams öken och slog läger i Mara.
Och ni ska mäta utanför staden på den östra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den södra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den västra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den norra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], staden ska vara i mitten. Detta ska vara för dem den öppna marken runtomkring städerna.
För Israels söner och för främlingen och bosättaren ibland er ska dessa sex städer vara fristäder, så att alla som dödar någon annan person av misstag kan fly dit.
Och ni ska inte orena landet som ni ärvt, i vars mitt jag bor, för jag (Herren) bor mitt bland Israels söner.
Och till rubeniterna och till gaditerna gav jag från Gilead ända till Arnons dal, mitten av dalen som en gräns ända till Jabboks flod som är gränsen mot Ammons söner,
Och Herren talade till er från mitten av elden, ni hörde rösten med ord men såg ingen gestalt, bara en röst.
Därför, skydda (vakta, bevara) noga (med stor omsorg ständigt) över era liv (själar). Eftersom ni inte såg någon konkret form (inget förkroppsligande) den dagen då Herren (Jahve) talade till er på Chorev [Sinai berg, se 5 Mos 4:10] ut från mitten av elden,
Har någonsin ett folk hört rösten av Gud (Elohim) som talar ut ur mitten av elden, som du har hört och förblivit levande?
Från himlarna har han låtit dig höra hans röst, för att han ska instruera dig, och över jorden har han låtit dig se hans stora eld och du hörde hans röst från mitten av elden.
Ansikte mot ansikte talade Herren (Jahve) på berget, ut ur mitten av elden.
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.
[Mose talar till folket:] Då trädde alla ledare för era stammar tillsammans med era äldste fram till mig [eftersom ni var så rädda], när ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld.
Ni sade: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan tala med Gud och ändå förbli vid liv.
Vem här på jorden (bland allt kött) har någonsin hört den levande Gudens röst tala ur (inifrån; från mitten av) elden, och överlevt?
och Herren (Jahve) gav till mig två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger, och de var skrivna enligt alla de ord som Herren (Jahve) talat med er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag.
Och han skrev på tavlorna som den första gången, de tio orden som Herren (Jahve) talade till er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag, och Herren (Jahve) gav dem till mig.
och hans tecken och hans gärningar som han gjorde mitt i Egypten mot farao, Egyptens kung och hans land,
Och du ska samla allt tillspillogivet därifrån på dess öppna plats (stadens torg) och ska bränna det med staden i eld, allt det tillspillogivna till Herren din Gud (Jahve Elohim), och den ska bli en stenhög för alltid, den ska inte byggas upp igen.
då ska du avskilja tre städer i mitten av ditt land, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig för att inta.
då ska du föra hem henne till ditt hus och hon ska raka sitt huvud och klippa sina naglar,
Om din broder inte är en nära släkting och du inte känner honom, ska du föra dem till ditt hus och de ska vara där till dess din broder kommer och frågar efter dem, då ska du ge tillbaks dem till honom.
Om det finns någon man hos dig som inte är (rituellt) ren av anledningar som råkat drabba honom under natten [3 Mos 15:16], då ska han gå ut utanför lägret, han ska inte komma in i lägret.
Men när kvällen kommer ska han bada sig själv i vatten, och när solen har gått ner får han komma in i lägret.
Eftersom du syndade mot mig i Israels söners mitt, vid Meribat-Kadesh vatten, i Tsins öken, eftersom du inte höll mig helig i Israels söners mitt. [4 Mos 20:1–13]
Och prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan, medan hela Israel passerade över på torr mark, till dess att hela folket hade passerat torrskodda över Jordan. [Jordandalen är ett jordbävningsdrabbat område eftersom det utgör gränsen mellan två kontinentalplattor. Just kring området i Adam så slingar sig Jordanfloden runt fördämningar som orsakats av tidigare jordbävningar. Den senaste stora jordbävningen i detta område var 1927. Då dämdes Jordanfloden upp i 20 timmar.]
och befall dem och säg: "Ni ska ta från Jordans mitt, från platsen där prästernas fötter stod, tolv stenar som är redo (förberedda), och bär dem med er och lägg ner dem på lägerplatsen där ni ska slå läger i natt."
och Josua sade till dem: "Gå över framför Herren (Jahve) er Guds (Elohims) ark till mitten av Jordan och ta var och en av er upp en sten på sin skuldra, efter antalet av Israels söners stammar,
Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där.
Josua reste även upp tolv stenar i mitten av Jordan, på platsen där prästernas fötter, som bar förbundsarken hade stått. Och de finns där till denna dag.
Prästerna som bar arken stod mitt i Jordan till dess allting var avslutat som Herren (Jahve) befallde Josua att tala till folket, i enlighet med allt det som Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig att gå över.
Och det hände att prästerna som bar Herrens (Jahves) förbundsark kom upp från Jordans mitt. Och så snart fotsulorna på prästernas fötter hade kommit upp på torr mark, återvände Jordans vatten till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som tidigare.
Jag såg bland bytet en fin sinarmantel [vacker broderad mantel från Babylon] och 200 shekel silver [omkring 2,5 kg] och en guldtacka (trekant/stav av guld) med vikten 50 shekel [omkring 0,5 kg], då åtrådde [2 Mos 20:17] jag dem och tog dem. Och se, jag har gömt dem i marken mitt i mitt tält. Silvret ligger underst."
Och de tog tingen från tältets mitt och förde dem till Josua och till Israels söner, och de lade ner dem inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och Josua sände fram dem och de lade sig i bakhållet och satte sig mellan Betel och Ai på västra sidan om Ai. Men Josua vistades bland folket den natten.
Folket gjorde sig själva stridsberedda, även hela truppen som befann sig norr om staden, deras bakhåll låg och väntade väster om staden. Och Josua gick den natten till mitten av dalen (bredare dal – hebr. emeq).
Och de andra kom fram, ut ur staden mot dem, så att de var mittemellan Israel, en del på ena sidan och en del på andra sidan. Och de slog dem så att de inte lät någon av dem bli kvar eller fly.
Sichon amoréernas [4 Mos 21:21–30; 5 Mos 1:4; 2:24–37; 29:7–8] kung som bodde i Cheshbon och regerade från Aroer, som är på randen av Arnons dal och mitten av dalen och halva Gilead till floden Jabbok, gränsen för Ammons söner,
från Aroer som är på randen av Arnons dal och staden som är mitt i dalen och hela låglandet från Medeva till Divon
Och deras gräns är från Aroer som ligger på randen av Arnons dal och staden som är mitt i dalen och hela låglandet till Medeva,
För Mose hade gett arvet till de två stammarna och den halva stammen bortom Jordan, men till Levi gav han inget arv bland dem.
Och till Kaleb, Jefunnes son, gav han en del bland Juda söner i enlighet med Herrens befallning till Josua, Kirjat-Arba, den Arba vars far var Anak, det är Hebron.
tillsammans med städerna som var avskilda för Efraims söner i mitten av arvet för Manasses söner, alla städer med deras byar.
Och de kom nära framför prästen Elazar och framför Josua, Nuns son, och inför ledarna och sade: "Herren (Jahve) befallde Mose att ge oss ett arv bland våra bröder." Därför, efter Herrens (Jahves) befallning, gav han dem ett arv bland deras fars bröder.
eftersom Manasses döttrar hade ett arv bland hans söner och Gilead tillhörde resten av Manasses söner.
Och gränsen gick ner till Kanas bäck söderut från bäcken med städer som tillhör Efraim bland Manasses städer, men Manasses gräns är på den norra sidan om bäcken och går därifrån ut till havet (Medelhavet).
Och den andra lotten föll på Simon, på Simons söners stam efter deras familjer, och deras arv var i mitten av Juda söners arv.
Ur Juda söners lott var Simons söners arv, för Juda söners del var för stor för dem, därför hade Simons söner sitt arv i mitten av deras arv.
När de avslutat utdelandet av land som ett arv med dess gränser, gav Israels söner ett arv till Josua, Nuns son, i deras mitt.
Dessa vara de avskilda städerna för alla Israels söner och för främlingen som vistades ibland dem, så att alla som dödar en annan själ av misstag (olyckshändelse) kan fly dit och inte dö för blodshämnarens hand innan han stått inför församlingen.
Alla leviternas städer, 48 städer med den öppna marken runtom, mitt i Israels söners besittningar,
Och om landet som ni besitter blir orent, kom då över till landet med Herrens (Jahves) besittning, där Herrens (Jahves) Tabernakel finns och ta er besittning bland oss, men gör inte uppror mot Herren (Jahve) och gör inte uppror mot oss genom att bygga ett altare vid sidan av Herren vår Guds (Jahve Elohims) altare.
Och Pinchas, prästen Elazars son, sade till Rubens söner och Gads söner och Manasses söner: "Idag vet vi (är vi intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) är i vår mitt, eftersom ni inte har varit förrädiska mot Herren (Jahve), och inte utlämnat Israels söner till att komma bort från Herrens (Jahves) hand."
Och han delade de 300 männen i tre grupper och han satte shofarer i alla deras händer och tomma krukor med facklor i krukorna.
Och Samuel talade till hela Israels hus och sade: "Om ni återvänder till Herren (Jahve) med hela ert hjärta och tar bort de främmande gudarna och aserorna [pålar för avgudadyrkan] från ibland er, och vänder era hjärtan till Herren (Jahve) och tjänar enbart honom, då ska han befria er ur filistéernas hand."
Och de gick upp till staden och när de kom in i staden [Rama], se, då kom Samuel ut mot dem för att gå upp på den höga platsen.
Sedan kom Saul nära Samuel i porten och sade: "Tala om för mig, jag ber dig, var finns siarens hus."
Och när de kom dit till Giva, se, en grupp profeter mötte honom och Guds (Elohims) Ande kom över honom och han profeterade bland dem.
Och de sprang och hittade honom där. Och när han stod bland folket var han högre än någon av folket, från hans skuldror och uppåt.
Nästa dag fördelade Saul folket i tre grupper, och de trängde in i lägret vid morgonväkten [den sista av de tre nattväkterna – från klockan två till sex på morgonen] och slog ammoniterna ända till då det var som hetast på dagen [eftermiddagen]. De som undkom var så skingrade att inte två av dem kom undan tillsammans. [Amoreerna måste till en början gjort visst motstånd, striden pågår omkring 12 timmar.]
Och Saul sade till keniterna [1 Mos 15:19; 4 Mos 24:21–22; Dom 4:11; 5:24]: "Gå, lämna, gå ner från bland amalekiterna, annars fördärvar vi er med dem, för ni visade nåd (kärleksfull omsorg) till hela Israels hus, när de kom upp, ut ur Egypten." Så keniterna lämnade från bland amalekiterna.
Och det hände på morgonen att en ond ande från Herren (Jahve) kom över Saul [på nytt, se 1 Sam 16:14], och han profeterade [rasade, gormade, betedde sig våldsamt] mitt i huset, men David spelade med sin hand som han brukade varje dag, och Saul hade sitt spjut i sin hand.
Och trots att människor står upp och jagar dig och söker din själ (vill döda dig), ska min herres själ likväl vara bunden i livets knyte (knippe, bunt) med Herren din Gud (Jahve Elohim), och dina fienders själar ska han slunga bort som man slungar (en sten) med slungan (slangbellan).
Hur har de mäktiga fallit mitt i striden.
    Jonatan är slagen på sina höga höjder.
Och när Avner återkommit till Hebron (Chevron) tog Joav honom åt sidan till mitten av porten för att tala med honom i tysthet och där slog han honom i skrevet så att han dog, för Asahels blod, hans bror.
Och de kom nära, in i mitten av huset som om de skulle ha hämtat vete [i ett inre förrådsrum]. Och de slog (stack – hebr. naka) honom [Ish-Boshet] i bröstet (buken, "den femte" – hebr. chomesh) och Rechav och hans bror Baana flydde. [Som militära ledare kunde Rechav och Baana hämta ransoner av vete till sina underordnade, de hade säkert gjort detta tidigare. Nu använde de detta skäl som en förevändning att ta sig in i de centrala delarna av palatset. Den grekiska översättningen Septuaginta skriver att "den kvinnliga dörrvakten rensade vete, men hade somnat", vilket gjorde att de kunde ta sig in obemärkt. Ish-Boshet dödas på samma sätt som Asael och Joav hade dött, se 2 Sam 2:23; 3:27. Hebr. chomesh betyder fem, och kan syfta på det femte "revbenet", dvs i hjärtat i bröstkorgen. I 2 Sam 20:10 blir resultatet att inälvorna rann ut, vilket tyder på att det är nedre delen av bröstkorgen mot buken som åsyftas.]
Och de förde in Herrens (Jahves) ark och ställde den på sin plats mitt i tältet som David hade satt upp för den. Och David offrade brännoffer och shalomoffer inför Herrens (Jahves) ansikte.
sade han till profeten Natan: "Se, här bor jag i ett hus av [vackert importerat] cederträ [från Tyros, se 2 Sam 5:11], medan Guds ark bor i ett tält."
Men han stod mitt på fältet och försvarade det och slog filistéerna och Herren (Jahve) gav en stor seger.
Och Benajaho, Jehojadas son, son till en krigare från Kavtsel, som hade gjort mäktiga dåd, han slog Moavs två lejon (berömda hjältar) och han gick ner och slog ett lejon i gropen under snötiden (vintern).
Och de passerade över Jordan och slog läger i Aroer på den högra sidan om staden som är mitt i Gads dal och till Jazer.
Din tjänare är här mitt bland ditt folk som du har utvalt, ett stort folk, så många och otaliga att de inte går att räkna.
Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn.
och jag ska bo därinne bland Israels söner,
    och ska inte överge mitt folk Israel."
Och han gjorde i ordning helgedomen mitt i husets inre till att ställa Herrens (Jahves) förbundsark där.
Och han placerade keruberna i husets innersta, och vingen på en kerub var utsträckt så att vingen rörde vid ena väggen och vingen på den andra keruben rörde den andra väggen och deras vingar rörde varandra mitt i huset.
För de är ditt folk och ditt arv som du har fört ut från Egypten, från mitten av järnugnen.
Samma dag helgade kungen den mellersta gården som var framför Herrens (Jahves) hus, för där offrade han brännoffret och matoffret och det feta från shalomoffret, eftersom kopparaltaret som var inför Herrens (Jahves) ansikte, var för litet för att ta emot brännoffret och matoffret och det feta från shalomoffret.
Och Tachpeneis syster födde en son till honom, Genuvat, som Tachpeneis avvande i faraos hus, och Genuvat var i faraos hus bland faraos söner.
Gå och berätta för Jerovam: Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Lika mycket som jag har upphöjt dig från folket och gjort dig till furste över mitt folk Israel,
Och han sade till honom: "Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?"
    Och hon svarade: "Jag bor bland mitt eget folk."
Och det skedde när de kom till Samarien att Elisha sade: "Herre (Jahve) öppna ögonen på dessa män så att de ser." Och Herren (Jahve) öppnade deras ögon och de såg, och se, de var mitt i Samarien.
Och de höga platsernas präster kom inte upp till Herrens (Jahves) altare i Jerusalem, men de åt osyrat bröd med sina bröder.
Våra motståndare sade: "De ska ingenting veta och ingenting se, förrän vi står mitt ibland dem och dräper dem så att arbetet upphör."
Vid den tiden sade jag också till folket: "Låt varje person med sin tjänare övernatta inne i Jerusalem så att de kan vara vår vakt på natten och utföra arbete på dagen."
Sedan gick jag till [den lejda falska profeten] Shemajas hus, son till Delaja, son till Mehetavel [kanske var hans farmor], där han höll sig inne (igenstängd). [Shemaja nämns inte någon annanstans, men hans genealogi visar på att han troligvis var en betydelsefull person i samhället. Han var lejd av Tovija och Sanvallat att profetera mot Nehemja, se vers 12. Namnet Shemaja betyder "Hörd av Jahve". Hans fars namn Delaja betyder: "Jahve har dragit/lyft". Mehetavel betyder: "favör/glädje från El" och kan vara hans farmor/mormor. Namnet återfinns bara en två gånger i Bibeln och då refererar det till edomitiska kungen Hadads hustru Mehetavel, se 1 Mos 36:39; 1 Krön 1:50. Sista ordet i meningen är hebr. atsar som betyder "igenstängd" eller utan styrka och tillbakahållen. Anledningen till att Shemaja håller sig hemma ges inte.] Han [Shemaja] sade: "Låt oss mötas i Guds (Elohims) hus, i templet och låt oss stänga dörrarna till templet för de kommer att komma hit för att döda dig (bokstavligt: slå med dödlig kraft). Ja, på natten ska de komma och döda dig."
Staden var stor (till ytan) men invånarna var få därinne och husen var inte renoverade.
Du delade havet framför dem,
    och de gick genom havet på torr mark.
Men deras förföljare sänkte du i djupet,
    som en sten i väldiga (forsande, starka) vatten.
När nu Mordochaj [Esters fosterfar, se Est 2:7] fick veta allt som hade gjorts (bestämts), rev han sönder sina kläder och satte sig i säck och aska och gick till stadens mitt och ropade med hög, ljudlig och bitter röst. [Att sätta sig i säck och aska är ett vanligt uttryck för sorg, även det bittra ropandet.]
Dessa dagar ska bli ihågkomna och firade i varje generation och av varje familj och i alla provinser och i alla städer. Dessa dagar med Purim ska inte fattas bland judarna, deras minne ska inte gå förlorat från deras säd (efterkommande).
[Perspektivet skiftar nu från jorden till himlen. Det finns även en osynlig andlig dimension som inte är uppenbar för Job. Dialogen liknar en domstolsförhandling.] En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahve, Guds personliga namn). Åklagaren (hebr. ha-Satan, translittererat till Satan) var också med bland dem. [Guds söner är ett uttryck för Guds skapade änglar som finns runt hans tron, se Job 15:8; Jer 23:18; Ps 89:8. Det hebreiska ordet ha-Satan betyder Åklagaren eller Anklagaren och är i bestämd form, vilket det hebreiska prefixet "ha" anger. Satan är den som anklagar de troende, se Sak 3. I Upp 12:9 identifieras Satan som den gamle ormen från 1 Mos 3:1. Nu följer en konversation mellan Herren och Satan.]
[Perspektivet skiftar på nytt från jorden till himlen. Vers 1a–3 är nästan identiska med vers 6–8 i kapitel 1. Skillnaden är tillägget och upprepningen "kom och trädde fram inför Herren" i slutet på vers 1. Eftersom samma himmelska domstolsliknande förhandling upprepar sig en andra gång, verkar Bibeln visa på att detta inte är en engångsföreteelse utan något återkommande. I Uppenbarelseboken beskrivs Satan som den som anklagar de troende, se Upp 12:10.] En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahve) [ännu en gång, se Job 1:6]. Åklagaren (hebreiska ha-Satan, translittererat till Satan) var också med bland dem för att träda fram inför Herren.
Job tog en lerskärva [från ett trasigt kärl] för att skrapa sig med där han satt i askan [uttryck för sorg]. [Enligt den latinska översättningen satt han på soptippen utanför staden. Det är möjligt att såren kliade och han skrapade sig med lerskärvan, men i samband med aska så kan det också vara ett uttryck för hans sorg.] [Vers sju har "sår" i singular. Det verkar antyda att det var en inflammation som påverkade hela kroppen och särskilt huden. Sjukdomen krävde ständig uppmärksamhet. Huden var så vanställd att hans vänner inte kände igen honom, se Job 2:12. Åkomman påverkade kroppen så den luktade illa och gav honom dålig andedräkt, se Job 19:17, 20. Såren hade maskar, öppnade sig och rann, huden skrumpnade, se Job 7:5; 16:8. Huden mörknade och han hade feber, se Job 30:30. Även själsligt led Job: nätterna var fyllda av ångest, oro och mardrömmar, se Job 7:4, 14. En diagnos som stämmer med de symptom som beskrivs är Filariasis, som orsakas av en parasitisk mask. Sjukdomen kallas även elefantiasis eller elefantsjuka, eftersom fötterna svullnar och får elefantliknande mörk hud.]
I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Deras far gav dem arvsrätt tillsammans med deras bröder. [Två detaljer är anmärkningsvärda. Det första är att döttrarna nämns vid namn medan inget av sönernas namn nämns. Författaren förklarar inte innebörden av namnen, men det verkar som om namnvalen förstärker hur värdefulla och uppskattade de var i Job och hans frus ögon. Det andra är att döttrarna också får ärva Job, något som var ovanligt vid den här patriarkaliska tiden då bara döttrarna ärvde om det inte fanns några söner, se 4 Mos 27:8.]
Jag är som vatten som hällts ut (min styrka är borta),
    alla mina ben är separerade (de har skilts åt).
Mitt hjärta är som vax,
    det smälter (blir mjukt, svagt) inom mig.
Jag ska förkunna ditt namn (berätta exakt om vad du gjort, sjunga ditt lov)
    för mina bröder (landsmän),
    mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig.
    [Heb 2:12]
Jag vill göra din vilja (behaga dig), min Gud.
    Din undervisning (hebr. Torah) är i mitt hjärta." [Vers 7–9 citeras i Heb 10:5–7.]
Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta,
    utan har talat om din trofasthet (sanning, fasthet) och frälsning (räddning).
Jag har inte undanhållit din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och sanning
    från den stora församlingen.
Jag (min själ) är bland (omringad av) lejon,
    jag ligger bland människor (Adams barn) som andas eld (vill förgöra mig) [med sina lögner].
Deras tänder är som spjut och pilar
    och deras tungor som skarpa svärd.
De har förberett ett nät för mina steg,
    jag (min själ, hela min varelse) är nedböjd [missmodig],
de har grävt en grop framför mig,
    men de har själva fallit ner i dess mitt. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Sångarna främst, instrumenten [musiker på strängade instrument] sist,
    i mitten unga flickor som spelar på tamburiner. [2 Mos 15:20; Dom 11:34; 1 Sam 18:6]
Jag ska storligen tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) Herren (Jahve) med min mun,
    jag ska prisa honom bland skarorna,
i gårdarna till Herrens (Jahves) hus,
    i din mitt, Jerusalem. Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu-jah)!
Han sände tecken och under i din mitt, Egypten,
    över farao och över hans tjänare. [De tio plågorna, se 2 Mos 7–12]
Till honom som förde ut Israel ifrån dem [Egypten],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
och lät Israel gå mitt igenom det [Röda havet],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
I pilträden i dess mitt
    hängde vi upp våra Kinnor-harpor (kitharor – hebr. kinnor).
Min ande förtvinar i mig [Ps 142:3],
    mitt hjärta är förskräckt i mig (är som förlamat).
Bli en av oss,
    vi delar allt (av gemensamma tillgångar, stöldgods)".
Släpp dem inte med blicken,
    bevara (skydda, memorera) dem djupt i ditt hjärta.
Jag var involverad i nästan alla sorters synder (ondska) [Mitt liv var ruinerat],
    och alla i församlingen (samhället) visste om det."
Drick vatten från din egen reservoar (cistern, behållare, tank) [i ett rent äktenskapsförhållande]
    och färskt rinnande vatten från din egen brunn.
Jag går på rättfärdighetens väg,
    mitt på rättvisans stigar (välkända upptrampade gångvägar),
En vis tjänare får regera över en son som orsakar skam (förvirring, oreda),
    och han får dela arvet med bröderna.
Den late säger:
    "Det är ett lejon där ute!
    Jag blir dödad om jag går ut på gatan."
    [Den late hittar på ursäkter för att slippa arbeta.]
Även om du skulle stöta en dåre bland grynen i en mortel,
    skulle hans oförnuft inte lämna honom.
Han har gjort stolparna av silver,
    taket av guld
och sätet av purpur.
    Invändigt har den blivit klädd med kärlek av Jerusalems döttrar.
Han har grävt den
    och gjort fritt från stenar
och byggt ett torn i dess mitt
    och även huggit ut ett kar (vinpress) där.
Och han förväntade sig att den skulle bära goda druvor,
    men den bar vilddruvor [värdelösa druvor].
Då sade jag:
"Ve mig [uttryck för intensiv förtvivlan],
    detta är slutet för mig (jag är redan död),
jag har orena läppar
    och jag bor mitt bland ett folk som har orena läppar.
Mina ögon har sett Konungen,
    Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)."
'Låt oss gå upp mot Juda, terrorisera dem och dela upp dem för oss själva, och utse Tabeels son till kung i dess mitt.'
Ge råd,
    verkställ dom,
gör din skugga som natten [som ett skydd]
    mitt på ljusa dagen [som skydd mot den gassande solen],
göm undan de utstötta,
    förråd inte flyktingen.
På den dagen ska det finnas ett altare till Herren (Jahve) mitt i Egyptens land och en pelare på dess gräns till Herren (Jahve).
För så ska det vara mitt på jorden
    bland folken,
som när man slår av ett olivträd (vid skörd),
    som efterskörden när vinskörden är klar.
Och det ska ske att den som flyr från ljudet av terror
    ska ramla ner i avgrundsdjupet,
och den som kommer upp ur (från) mitten av avgrundsdjupet
    ska fångas i en fälla,
för fönstren i höjden är öppna
    och jordens grundvalar skakar.
Jag ska öppna floder på de höga bergen
    och källsprång mitt i dalarna.
Jag ska göra vildmarken till en vattenrik sjö
    och det torra landet till vattenkällor.
Lämna, lämna, gå bort från platsen,
    vidrör inga orena föremål.
Lämna hennes mitt (centrum).
    Gör er rena, ni som bär Herrens (Jahves) tillhörigheter.
    [Kärl, skovlar och andra redskap som användes i templet. Föremål som hade rövats bort, se 2 Krön 36:18; Esra 1:7.]
Då ska ni be och Herren (Jahve) ska svara.
    Ni ska ropa (desperat) och han ska svara: "Här är jag."
Om ni tar bort alla slags ok [som förtrycker människor],
    slutar att peka finger [hånar andra],
    och inte längre talar ondska (synd, lögn, förtal).
Deras säd (avkomma, barn) ska bli kända bland nationerna
    och deras ättlingar bland folken.
Alla som ser dem ska erkänna dem,
    att de är säden (barnen, ättlingarna) som Herren (Jahve) har välsignat.
De som helgar sig själva och renar sig själva
    för att gå till trädgårdarna
och följer efter någon i mitten,
    som äter griskött, osmakliga ting och möss,
ska tillsammans förtäras,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
… Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot)
Fly från Babels mitt och rädda varje man sin själ (sitt liv), bli inte avhuggen i hennes synd, för det är tid för Herrens (Jahves) hämnd, han ska vedergälla henne.
Mitt folk, gå ut från hennes mitt och rädda er själva, var man från Herrens (Jahves) brinnande vrede.
Därför, se, dagar kommer och jag ska döma över Babels skurna avgudar och hela hennes land ska skämmas, och alla hennes slagna ska falla i hennes mitt.
Och det ska ske när du har gjort slut på läsandet av denna bok att du ska binda en sten vid den och kasta den mitt i Eufrat,
Och det hände i det trettionde året [i Heskiels liv] i den fjärde månaden [Tammuz – juni/juli] på den femte dagen, när jag var bland fångarna vid floden Kevar [en förgrening av floden Eufrat, söder om Babylon], att himlarna öppnade sig och jag såg syner från Gud (Elohim).
Och jag såg och se, en stormvind kom ut från norr [stormar representerar ofta Guds närvaro, se Jer 23:19], ett stort moln med en eld blixtrade så att det lyste runt omkring det, och ut från dess mitt som färgerna av glödande legering från eldens mitt.
[Medan profeten såg den annalkande stormen trädde fyra levande varelser fram. De introduceras på nytt i Hes 10:5 och Hes 10:20 där de kallas keruber. Dessa änglalika väsen hade Guds uppdrag att bevaka Guds helighet. Dessa indikerar att i stormen finns Guds helighet. Efter Adams fall stationerades keruber vid ingången till Eden för att förhindra synd att komma inför Guds helighet, se 1 Mos 3:22–24. Vers 5–14 räknar upp tio beskrivningar av dessa varelser.] Och ut från mitten kom det som liknade fyra varelser [keruber Upp 4:6–8] och deras utseende (uppenbarelse) hade likhet (hebr. demot) med en människa.
Hjulens utseende och deras konstruktion var som färgen av krysolit [troligtvis gul/guld färgad – hebr. tarsis troligvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll; se även 2 Mos 28:20; Hes 10:9; Dan 10:6], och de fyra såg likadana ut, och deras utseende och deras konstruktion var som om det var ett hjul inuti ett hjul. [Detta möjliggör rörelse att ändra riktning utan att vända.]
Och oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är ett upproriskt hus, ska de veta att en profet har varit ibland dem.
Och jag kom till dem av fångarna i Tel-Aviv [i dåtidens Babylon] som bodde vid floden Kevar och jag satte mig där de satt och förblev där, förfärad ibland dem i sju dagar [tiden för sorg, se 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13; Job 2:13; även tiden för prästinvigningen, se 3 Mos 8:33]. [Tel-Aviv i denna vers ligger i dåtidens Babylon och ska inte blandas ihop med dagens moderna Tel-Aviv vid Medelhavet. De judiska fångarna bodde vid floden Kevar nära Nippur, se Hes 1:3. Namnet har en anknytning till det akkadiska uttrycket som betyder "högen/avlagringarna från den stora floden". Ordet "tel" är en term för en höjd som uppstått genom upprepad bosättning. Det kan härröra till en gamal bosättning som judarna blev satta att bygga upp igen. På hebreiska är grundbetydelsen av aviv stadiet i kornets utveckling då öronen blir gröna och börjar mogna. Månaden Aviv är den vårmånad då kornet når detta steg, se 2 Mos 13:4; 23:15. I vers 23 nämns en bördig dal, så namnet kan ha kopplingar till skörd. I modern hebreiska betyder aviv vår. Den moderna staden Tel-Aviv som grundades 1909 fick namnet efter detta ortnamn i dåtidens Babylon och har betydelsen "vårens kulle".]
Och en ande (vind) kom och ställde mig på mina fötter och han talade med mig och sade till mig: Gå och stäng in dig själv i ditt hus.
Men du människobarn se bojor ska bli satta på dig och du ska vara bunden med dem och du ska inte gå ut ibland dem,
En tredjedel ska du bränna i eld i stadens mitt när dagarna för belägringen är fullföljda, och du ska ta en tredjedel och slå det med svärdet runtom henne, och en tredjedel ska du sprida ut för vinden och ska dra ut svärdet efter dem.
Och av dem ska du ta (några) och kasta dem i mitten av elden och bränna dem i elden, därifrån ska en eld dra fram i hela Israels hus.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Detta är Jerusalem! Jag har satt henne i mitten av folken och länderna är runtomkring.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Se, jag är emot er, även jag, och jag ska verkställa mina domar i din mitt, till folkens ögon (i folkens åsyn).
Därför ska fäderna äta sina söner i din mitt och sönerna ska äta sina fäder, och jag ska verkställa domen i din mitt, och hela din kvarleva ska jag sprida ut till alla vindar.
En tredjedel av er ska dö genom pest och genom hungersnöd ska de bli förtärda i din mitt, och en tredjedel ska falla för svärdet runtomkring dig, och en tredjedel ska jag sprida ut till alla vindar och ska dra ut ett svärd efter dem.
Och de slagna ska falla i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve) när deras slagna ska finnas bland deras avgudar runtomkring deras altaren på varje hög kulle, på alla bergstoppar och under varje lövträd och under varje tjock terebint, platserna där de offrar söt arom till sina avgudar.
Och mina ögon ska inte skona dig och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge dig efter dina vägar (som du har vandrat, val du gjort), dina styggelser ska vara i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och mina ögon ska inte skona och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge dig efter dina vägar (som du har vandrat, val du gjort), dina styggelser ska vara i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och där stod framför dem 70 män av Israels hus äldste och i mitten av dem stod Jaazanjaho, Shafans son, varje man med sitt rökelsekar i sin hand, och ett tjockt moln av rökelse steg upp.
Och se, sex män kom från vägen till den övre porten som ligger mot norr
    [byggd av Jotam, se 2 Kung 15:35; samma område där Hesekiel sett soldyrkare, se Hes 8:16],
varje man med sitt fördärvande (dödliga) vapen i sin hand. Och en man i mitten av dem [med tre män på var sin sida]
som var klädd i vitt linne med en skrivares bläckhorn vid sidan (bundet i bältet vid höften).
Och de gick in och stod bredvid kopparaltaret [2 Mos 27:1–8]
Och Herren (Jahve) sade till honom: Gå genom stadens mitt, genom mitten av Jerusalem och sätt ett märke [hebr. tav; den sista bokstaven i hebreiska alfabetet vars piktogram är ett kors] på pannan på alla de män som suckar och som ropar på grund av alla styggelser som görs i hennes mitt. [Upp 3:12; 7:3; 9:4; 14:1; 22:4] [När nu de som sörjde över det som beskrivits ske i templet i kapitel 8 märkts av mannen i linnekläder, går de sex andra männen vidare för att utföra domen. Jmf. 2 Mos 12:23.]
Och utseendet hade en form till de fyra, som om ett hjul var inuti ett hjul.
Sedan lyfte en ande (vind) upp mig och förde mig till den östra porten på Herrens (Jahves) hus som vetter österut och se, i dörren till porten var 25 män. [Jmf med de 25 män som nämns i Hes 8:16.] Och jag såg i deras mitt Jazanja, Azors son, och Pelatjaho, Benajahos son, folkets furstar. [Vid utgrävningar i Davids stad i Jerusalem har hundratals lersigill (lat. bulla) hittats från perioden just innan Jerusalems fall 586 f.Kr. Namnen Jazanja och Pelatjaho återfanns bland dem. Även namnen Jeremia och hans skrivare Baruch, har hittats.]
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Dina dödade som du har lagt mitt i den, är köttet och denna stad är grytan, men ni ska föras bort från dess mitt.
Och jag ska föra er bort från dess mitt och ge er i främlingars händer och ska verkställa domen ibland er.
Fast denna stad inte ska bli er gryta, ska ni bli köttet i dess mitt. Jag ska döma dig vid Israels gräns,
Och Herrens (Jahves) härlighet gick upp från mitt i staden och stod på berget som är på den östra sidan om staden (Olivberget).
Människobarn du bor mitt i de upproriskas hus som har ögon att se med men inte ser, som har öron att höra med men inte hör [Jes 42:18; Matt 13:13], för de är ett upproriskt hus.
Säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Angående furstarna, denna börda i Jerusalem och hela Israels hus bland vilka ni är.
Och fursten som är bland dem ska bära på sin skuldra och gå fram i mörkret, de ska gräva genom muren för att bära ut den vägen, han ska täcka sitt ansikte så att han inte ser marken med sina ögon.
Där ska inte längre finnas någon fåfäng syn, inget smickrande siande i Israels hus.
Så ska jag bryta ner muren som ni har kletat ner med kalk och slå ner den till marken så att dess grund blir blottlagd, och den ska falla och ni ska förtäras i dess mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
och jag ska sätta mitt ansikte mot den mannen och ska göra honom till ett tecken och ett ordspråk och jag ska hugga av honom från mitten av mitt folk och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och profeten som är förledd och talar ett ord, jag Herren (Jahve) har förlett profeten som profeterar och jag ska sträcka ut min hand över honom och ska förgöra honom från mitten av Israels folk.
även om dessa tre män, Noa, Daniel och Job var i det (landet) skulle de bara kunna rädda sina egna själar genom sin rättfärdighet förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
även om dessa tre män var i det (landet), jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve) skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara bli räddade själva men landet ska vara öde.
även om dessa tre män var i det (landet), jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve) skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara bli räddade själva.
även om dessa tre män, Noa, Daniel och Job var i det (landet), jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve) skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara rädda sina egna själar med sin rättfärdighet.
Se, det kastas i elden som bränsle, elden har slukat båda ändarna av den och dess mitt är bränd. Duger den till något arbete?
Jag ska vända deras fångenskap, Sodoms fångenskap och hennes döttrars, och Samariens fångenskap och hennes döttrars och dina fångars fångenskap i deras mitt,
Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), med säkerhet, på platsen där kungen bor som gör honom till kung vars ed han föraktar och vars förbund han bryter med honom mitt i Babel, han ska dö.
Hans far, eftersom han grymt har förtryckt och stulit från sin bror och inte gjort det som är gott bland sitt folk, se han ska dö för sin synd.
och säg:
Hur var din mor en lejoninna,
    bland lejonen,
hon låg i mitten av de unga lejonen,
    hon fostrade sina ungar.
Och han vandrar mitt bland lejonen,
    han blir ett ungt lejon
och han lär sig att fånga bytet,
    han slukar människor.
Men de gjorde uppror mot mig och lyssnade inte till mig, varje man kastade inte bort de osmakliga tingen från sina ögon och de förkastade inte Egyptens avgudar. Då sade jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede över dem mitt i Egyptens land.
Men jag nitälskade för mitt namns skull för att det inte ska bli vanhelgat i folkslagens ögon, bland vilka de var, i vars ögon jag gjort mig själv känd för dem, för att föra dem ut ur Egyptens land.
Du ska bli bränsle till elden,
    ditt blod ska vara mitt i landet,
du ska inte mer bli ihågkommen,
    för jag Herren (Jahve) har talat det.
Och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Stad som utgjuter blod i din mitt så att din tid kommer, och som gör avgudar åt dig för att orena dig.
Far och mor har de tagit lätt på (vanärat) hos dig, i din mitt har de handlat med förtryck mot främlingen, hos dig har de gjort fel mot de faderlösa och änkan. [2 Mos 22:22; 5 Mos 10:18; 16:14; 24:17, 19, 21]
Hos dig har skvallerbyttorna utgjutit blod och i dig har de ätit på bergen, i din mitt har de begått äktenskapsbrott (sexuella skändligheter).
Se [Jerusalem], därför har min hand slagit mot din oärliga vinning som du har tagit och över ditt blod som finns i din mitt.
"Människobarn Israels hus har blivit till slagg för mig, alla är koppar och tenn och järn och bly i mitten av smältugnen. De är alla slagg av silver.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Eftersom ni alla har blivit slagg, ska jag samla er till Jerusalems mitt.
Som man samlar silver och koppar och järn och bly och tenn till mitten av smältugnen för att blåsa eld över det till att smälta det, så ska jag samla er i min vrede och i mitt raseri och jag ska kasta in er och smälta er.
Och jag ska samla dig och blåsa på dig med min vredes eld och ni ska smälta i dess mitt.
Som silver smälter mitt i smältugnen så ska ni smälta i dess mitt, och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag Herren (Jahve) har hällt ut mitt raseri över er."
Profeterna konspirerar i hennes mitt, som ett rytande lejon ryter över bytet, så har de slukat själar, de tar (stjäl) skatter och dyrbara ting, de har gjort änkorna många i hennes mitt.
Hennes präster har våldfört sig på min undervisning (Torah) och har vanhelgat mina heliga ting, de har inte gjort skillnad på det heliga (avskilda) och det vanliga och de har inte undervisat om skillnaden mellan orent och rent och har gömt sina ögon från mina sabbater och jag är vanhelgad bland dem.
Och de har slaktat sina söner till sina avgudar och samma dag har de kommit till min helgedom för att vanhelga den, och detta har de gjort mitt i mitt hus.
Ta det utvalda av flocken
    och stapla veden under den,
låt den koka ordentligt
    så att dess ben också sjuder i dess mitt.
För hennes blod är i hennes mitt,
    hon har ställt det på den kala klippan,
hon häller ut det över marken
    för att täcka det med jord,
Jag ska ställa den tom på kolet
    så att den kan bli het och dess botten bränns
så att orenheten smälter i den
    och dess ärg (missfärgningar, orenhet) kan förtäras.
Hon ska bli en plats där man kastar ut nät mitt i havet, för jag har talat det förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), och hon ska bli ett byte för folken.
Och de ska tillspilloge dina rikedomar och ta dina handelsvaror som byte, och de ska bryta ner dina murar och fördärva dina omtyckta hus, och dina stenar och ditt timmer och ditt tegel ska de lägga mitt i vattnet.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) till Tsor: Ska inte öarna skaka vid ljudet från dina fallnas stönande, när slaktaren låter slakten ske i din mitt?
Dina rikedomar och ditt gods, dina köpmän och dina sjömän och dina lotsar, dina tätare och köpmännens växlare och alla dina stridsmän som är i dig med alla deras skaror som är i din mitt, ska falla i havets hjärta på din ruins dag.
Och i deras klagan ska de ta upp en sorgesång över dig och sörja över dig. Vem var som Tsor, befäst mitt i havet?
Nu är du bruten av havet i vattnens djup och dina köpmän och alla dina skaror har fallit i din mitt.
Du var den vida smorda keruben
    och jag satte dig
så att du bredde ut dig över Guds (Elohims) heliga berg,
    du har vandrat upp och ner mitt ibland stenarna av eld.
I myckenheten av din handel
    har de fyllt din mitt med våld
    och du har syndat.
Därför har jag kastat ut dig som vanhelgad (förorenad) från Guds (Elohims) berg
    och jag har förgjort dig du vida kerub från mitt ibland stenarna av eld.
I myckenheten av dina synder i din orättfärdiga handel
    har du orenat min helgedom.
Därför har jag fört fram en eld från din mitt
    som har slukat dig
och gjort dig till aska över marken
    i ögonen på alla dem som ser dig.
och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se jag är emot dig Tsidon
    och jag ska bli förhärligad i din mitt,
och de ska veta att jag är Herren (Jahve)
    när jag har verkställt domarna i henne
    och ska bli helgad i henne.
För jag ska sända till henne pest
    och blod på hennes gator,
och de skadade ska falla i hennes mitt
    genom svärdet över henne på alla sidor,
och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Tala och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se, jag är emot dig farao, Egyptens kung, den stora draken som ligger mitt i sina floder och som har sagt: Min flod är min egen och jag har gjort den för mig själv.
Och jag ska sätta krokar i dina käftar och jag ska få fisken i dina floder att klibba fast (vara som limmade) vid dina fjäll, och jag ska föra upp dig ur mitten av dina floder och all fisk i dina floder ska klibba fast (vara som limmade) vid dina fjäll.
Och jag ska göra Egyptens land öde mitt bland länderna som är öde, och hennes städer bland städerna som är ödelagda i 40 år, och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna.
På den dagen ska jag låta ett horn skjuta upp till Israels hus och jag ska ge dig munnens öppning i deras mitt, och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och de ska bli öde
    mitt i de öde länderna
och hennes städer
    ska vara mitt i de förlorade städerna.
till dess det blir slut på alla träd vid vattnen som upphöjer sig själva i sin resning, och de inte längre placerar sina toppar bland de tjocka stammarna och deras mäktiga inte står upp på sina höjder, alla som dricker vatten, för de är alla utlämnade till döden, till de nedersta delarna av jorden mitt bland människors söner med dem som går ner i avgrunden.
Även de går ner till Sheol (underjorden) med honom, till dem som är slagna med svärd, de som var i hans armar, som vistades under hans skugga mitt bland folkslagen.
Vem är du lik i härlighet och i storhet bland Edens träd? Likväl ska du föras ner med Edens träd till jordens nedre delar, du ska ligga mitt bland de oomskurna, med dem som är slagna med svärd. Detta är farao och hela hans skara, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
De ska falla mitt bland dem som blir slagna med svärd, hon är given till svärd, dra ner henne och alla hennes skaror.
Den starke bland de mäktiga ska tala om honom från mitten av Sheol (underjorden, de dödas plats) med dem som hjälpte honom, de har gått ned, de ligger stilla, de oomskurna slagna med svärd.
De har gett henne en säng i mitten av de slagna med alla hennes skaror, hennes gravar är runt om dem, alla oomskurna slagna med svärd, eftersom deras terror orsakades i de levandes land och de bar sin skam med sig som går ner i avgrunden, de läggs mitt bland dem som är slagna.
Och du, mitt bland de oomskurna ska du bli sönderbruten och ligga bland dem som är slagna med svärd.
Jag har gett min terror i de levandes land, och han ska läggas mitt bland de oomskurna med dem som är slagna med svärd, farao och hela hans skara förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Och när detta kommer, för se det kommer, då ska de veta (förstå, vara intimt förtrogna med) att en profet har varit ibland dem."
Som när en herde letar efter sin hjord när han kommer till sina kringspridda får, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla platser dit de spritts på en molnig, mörk dag.
Jag, Herren (Jahve), ska vara deras Gud (Elohim) och min tjänare David ska vara furste bland dem. Jag, Herren (Jahve), har talat.
Jag ska helga mitt stora namn som har blivit vanhelgat bland folkslagen, som ni har vanhelgat i deras mitt, och folkslagen ska veta att jag är Herren (Jahve) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve) när jag blir helig i er i deras ögon (framför deras ögon, i deras åsyn).
Herrens hand (Guds kraft och hans närvaro) kom över mig, och med sin Ande leddes jag bort till en dal, och den var full med gamla ben.
Och jag ska skära ett fridsförbund med dem, det ska vara ett evigt förbund med dem. Och jag ska rota dem och föröka dem och ska placera min helgedom i deras mitt till evig tid.
Och länderna ska veta att jag är Herren (Jahve) som helgar Israel när min helgedom är i deras mitt till evig tid.
Och mitt heliga namn ska jag göra känt (låta bli en intim kunskap) mitt ibland mitt folk Israel. Jag ska inte längre tillåta att mitt heliga namn blir vanhelgat (hädat), och länderna ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) den Helige i Israel.
Förkunna det på Ashdods palats (mäktiga byggnader)
    och över palatsen (de mäktiga byggnaderna) i Egyptens land och säg:
"Församla dig på Samariens berg
    och se den stora förvirringen därinne och förtrycket i dess mitt".
Ni ligger på elfenbenssängar
    och sträcker ut er på era divaner
och äter flockens bästa lamm
    och stallets bästa kalvar,
Jag ska verkligen församla Jakob, allesammans.
    Jag ska verkligen samla ihop kvarlevan av Israel.
Jag ska församla dem som får i en fålla,
    som en flock mitt i deras betesmark.
De ska föra stort oväsen eftersom det är en stor skara människor.
den som äter mitt folks kött
    och flår av dem deras skinn
    och bryter deras ben,
ja hackar dem i bitar, som det som är i grytan
    och som kött i en kittel.
Vakta ditt folk, med din stav
    ditt arvs flock,
som bor för sig själv,
    som en skogsdunge mitt på ett fruktbart fält,
låt dem beta i Bashan och Gilead
    som i forna tider.
Hjordar ska ligga ner i hennes mitt,
    alla sorters vilda djur,
både små ugglor och stora ugglor
    ska ha sina bon på hennes pelare.
Deras röst (hoande) ska höras i fönstret,
    dörröppningen ska vara i ruiner,
    cederplankorna ska vara exponerade. [Här tecknas bilden av ett putsat hus som har en stomme av cederträ som nu blir synligt när huset har lagts i ruiner. Ceder är ett starkt virke som förmultnar väldigt långsamt och kan därför synas flera årtionden bland ruinerna såvida inte huset brinner.]

[Central vers:]
"Ordet [de tio budorden, se 2 Mos 20] som jag gick i förbund med er på, när ni kom ut ur Egypten, har jag stadfäst och min Ande förblir ibland er – frukta inte."
och sade till honom: "Spring [det är ett brådskande ärende] och tala till denna unga man och säg: Jerusalem ska bli bebott utan murar för skarorna av män och boskap därinne (är så stora att de inte ryms inom murarna),
för Jag," förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "ska bli för henne som en mur av eld runtomkring och Jag ska vara härligheten i hennes mitt." [Jes 60:19; Upp 21:23]
Sjung och fröjda dig dotter Sion [tempelberget i Jerusalem], för jag kommer och jag ska bo i din mitt, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och många länder ska ansluta sig till Herren (Jahve), och ska bli mitt folk, och jag ska bo i din mitt, och du ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till dig.
Jag får det att gå fram förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och jag ska gå in i tjuvarnas hus och i deras hus som svär falskt med mitt namn, och det (ordet i bokrullen) ska vara där i husets mitt och ska äta upp (fullständigt förtära) det med dess timmer och dess stenar."
Och se, en rund blybit lyftes bort och detta är en kvinna som sitter mitt i mätmåttet (efa-måttet).
Sedan sade han: "Detta är ondskan!" Och han kastade ner henne mitt i mätmåttet (efa-måttet) och han kastade blyvikten över dess mun (öppningen på måttet).
Så säger Herren (Jahve):
Jag ska återvända till Sion och bo mitt i Jerusalem,
    och Jerusalem ska kallas:

    "Sanningens stad", och
    "Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) berg", och
    "Det heliga berget".
Jag ska föra dem hem,
    och de ska bo i Jerusalem.
De ska vara mitt folk,
    och jag ska vara deras Gud,
    i sanning och rättfärdighet.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.