Referenser (66 st)
1 Moseboken (1)
Gud har sänt mig hit före er för att bevara er och rädda era liv genom en stor befrielse.
2 Samuelsboken (1)
Och se hela familjen har rest sig mot din tjänarinna och de säger: Ge oss den som slog sin bror så att vi kan döda honom för hans brors liv som han slog och så fördärva arvtagaren också. På detta sätt vill de släcka mitt kol som är kvar och lämna min man utan varken namn eller hågkomst på jordens ansikte."
2 Kungaboken (3)
Om inte Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska höra alla befälhavarens ord som Assyriens kung, hans herre har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim) med och ska bestraffa orden som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har hört. Be därför för kvarlevan som finns kvar."
För från Jerusalem ska en kvarleva komma
och från Sions berg [tempelberget i Jerusalem] de som har flytt, Härskarorna Herres (Jahve Sebaots) nitälskan ska göra (åstadkomma) detta.
Och jag ska kasta bort kvarlevan av mitt arv och ge dem i deras fienders händer, och de ska bli ett rov och ett byte till alla sina fiender,
1 Krönikeboken (2)
De slog de sista som var kvar av amalekiterna och hade kommit undan. Sedan bosatte de sig där och bor där än i dag.
Alla dessa krigsmän kom till Hebron, beredda till strid, fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Hela det övriga Israel var också enigt i att göra David till kung.
2 Krönikeboken (2)
De gick till översteprästen Hilkia och lämnade pengarna som hade kommit in till Guds hus och som leviterna som höll vakt vid tröskeln hade samlat in från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, liksom från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare.
Dem som hade undkommit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev slavar åt honom och hans söner tills perserna kom till makten.
Esra (1)
ska vi då igen bryta dina bud och ingå blandäktenskap med människor som begår sådana avskyvärda gärningar som dessa? Skulle du inte bli vred på oss till dess du förgjort oss så att det inte finns någon kvarleva, inte en enda som kan fly?
Nehemja (1)
Några av familjernas överhuvuden gav till skattsamlingen till arbetet:
20 000 gulddrachmer [170 kg guld]
2 200 silverminor [1 200 kg silver]
Psaltaren (1)
För människans vrede ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig,
du ska omgjorda dig med kvarlevans vrede.
[Här finns en koppling till hotet från Assyrien, se ; .]
Jesaja (6)
Den fattiges förstfödde ska äta
och den behövande ska ligga ner i trygghet,
och jag ska döda din rot med hungersnöd
och din kvarleva med slakt.
Dimons vatten är fulla av blod,
jag ska låta än mer komma över Dimon [område nordväst om Damaskus],
ett lejon som har flytt från Moab
ska komma över honom och över kvarlevan av landet.
Kanhända ska Herren din Gud (Jahve Elohim) höra befälhavarens (hebr. ravshake) ord, som hans herre kungen i Assyrien [Sancheriv] har sänt för att håna den levande Guden (Elohim) och ska näpsa orden som Herren din Gud (Jahve Elohim) har hört, be därför för den kvarleva som är kvar."
För från Jerusalem ska en kvarleva komma fram
och från berget Sion de som överlevt.
Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) nitälskan
ska göra detta.
Av det som blir över gör han en gud, ja en utskuren avgud.
Han faller ner inför den och lovsjunger
och ber till den och säger:
"Befria mig, för du är min gud."
Lyssna till mig, Jakobs hus
och kvarlevan av Israels hus,
ni som är burna av mig från födseln,
som är burna från livmodern.
Jeremia (24)
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Man ska verkligen samla som druvor kvarlevan av Israel. Vänd din hand som en druvplockare över skotten (de nya grenarna).
Döden ska väljas hellre än livet av alla som återstår, som är kvar av denna onda familj, som är kvar på alla de platser dit jag har drivit dem, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Och det ska inte finnas någon kvarleva av dem, för jag ska föra ondska över Anatots män, året för deras besökelsetid.
Hon som har burit sju tynar bort, hennes själ slokar, hennes sol har gått ned medan det ännu är dag, hon skäms och är förvirrad och återstoden av dem ska jag ge till svärdet inför deras fiender förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska själv samla dem som finns kvar av mina får från alla de länder dit jag drivit dem. Jag ska föra hem dem till deras egna betesmarker (sitt hem, sin egen fårfålla), och de ska bli fruktsamma och föröka sig.
Och som de dåliga fikonen, som inte kan ätas för att de är så dåliga, sannerligen så säger Herren (Jahve): Så ska jag göra med Tsidqijaho, Juda kung och hans furstar och återstoden av Jerusalem som är kvar i detta land och de som vistas i Egypten.
och alla blandade folk och alla kungar från Ots land och alla kungar från filistéernas land och Ashqelon och
Gaza och Ekron och
kvarlevan från Ashdod,
För så säger Herren (Jahve): "Sjung med glädje för Jakob,
och ropa vid nationernas huvud [Israel],
kungör, prisa och säg:
"Herre (Jahve), fräls ditt folk, Israels kvarleva."
så att alla Babels kungs furstar kom in och satt i den mellersta porten, Nergal-Saretser, Samgar-Nevo, Sarsechim, Rav-Saris, Nergal-Saretser Ravmag med alla Babels kungs övriga furstar.
Och även alla judar som var i Moav och bland Ammons söner och i Edom och som var i alla länder, hörde att Babels kung hade lämnat en kvarleva i Juda och satt Gedaljaho, Achiqams son Shafans son, över dem.
Och Jochanan, Qareas son talade till Gedaljaho i Mitspa i hemlighet och sade: "Låt mig gå, jag ber dig, och jag ska slå Jishmael, Netanjahos son och ingen man ska veta något. Varför skulle han ta ditt liv så att alla judar som har samlats hos dig skulle bli förskingrade och kvarlevan i Juda gå under?"
Och Jishmael bar bort i fångenskap hela återstoden av folket som var i Mitspa, kungens döttrar och hela folket som var kvar i Mitspa, som Nevozaradan, ledaren för vakten hade överlåtit till Gedaljaho, Achiqams son. Jishmael, Netanjahos son bar bort dem i fångenskap och lämnade för att gå över till Ammons söner.
Och Jochanan, Qareas son och alla kaptener för trupperna som var med honom, tog hela kvarlevan av folket som han hade återvunnit från Jishmael, Netanjahos son, från Mitspa, efter det att han dödat Gedaljaho, Achiqams son, männen, stridsmännen och kvinnorna och barnen och ledarna som han hade fört tillbaka från Givon,
och sade till profeten Jeremia: "Låt, vi ber dig, vår bön bli mottagen inför dig, och be för oss till Herren din Gud (Jahve Elohim) för hela denna kvarleva, för några få är kvar av många, som dina ögon kan se oss,
Och nu, lyssna därför till Herrens (Jahves) ord ni Juda kvarleva. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Om ni verkligen sätter ert ansikte till att gå till Egypten och gå dit och vistas där,
Herren (Jahve) har talat över er, Juda kvarleva: Gå inte till Egypten, vet med säkerhet att jag har varnat er idag.
Och Jochanan, Qareas son och alla kaptenerna över trupperna, tog hela kvarlevan av Juda som hade återvänt från alla länder dit de hade fördrivits för att vistas i Juda land,
Och nu säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) Israels Gud (Elohim): Varför har ni begått denna stora ondska mot era egna själar? Till att hugga av från er man och kvinna, barn och dibarn från Juda mitt, utan att lämna någon kvar.
Och jag ska ta Juda kvarleva som har vänt sina ansikten till att gå till Egypten och vistas där, och de ska bli uppslukade. I Egyptens land ska de falla, de ska slukas av svärdet och av hungersnöden, de ska dö från den minste till den störste, genom svärd och genom hungersnöd och de ska bli till avsky och till häpnad och en förbannelse och en förebråelse.
så att ingen av Juda kvarleva som har gått till Egyptens land för att vistas där ska kunna fly eller bli kvar så att de kan återvända till Juda land, till vilket de har en längtan att återvända för att bo där, för ingen ska återvända förutom flyktingarna (fångarna i Babel)." ? Är det fångarna i Babel som avses här?
Och de som undkommer svärdet ska återvända från Egyptens land till Juda land, ett litet antal, och de ska veta, hela Juda kvarleva som har kommit till Egyptens land för att vistas där, vems ord som förblir (består, är starkt, upprätt, har framgång, gör gott, hjälper – hebr. qom) mina eller deras.
Över dagen som kommer för att tillspilloge hela Filisteen,
till att hugga av från
Tyros och från
Sidon varje hjälpare som återstår,
för Herren
(Jahve) har tillspillogivit filistéerna,
kvarlevan från Chaftors öar
[Kreta].
[Filistéerna tros ha sitt ursprung från Kreta, se ; .]Skallighet
[yttre tecken på sorg, se ] har kommit över
Gaza,
Ashkelon har blivit till intet,
kvarlevan av deras dal,
hur länge ska du skära
(skada) dig själv?
Kom emot henne från alla håll, öppna hennes spannmålsmagasin, kasta upp henne som en stenhög och fördärva henne fullständigt, låt inget av henne bli kvar.
Hesekiel (7)
Därför ska fäderna äta sina söner i din mitt och sönerna ska äta sina fäder, och jag ska verkställa domen i din mitt, och hela din kvarleva ska jag sprida ut till alla vindar.
Och det skedde när de slog och jag var lämnad (kvar, ensam vid templet) att jag föll på mitt ansikte och ropade och sade: Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) ska du förstöra hela Israels återstod när du häller ut ditt raseri över Jerusalem?
Och det hände när jag profeterade att Pelatjaho, Benajas son dog. Sedan föll jag ner på mitt ansikte och ropade med stark röst och sade: "Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), ska du göra helt slut på Israels kvarleva?"
därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så:
Se, jag ska sträcka ut min hand över Filisteen, och jag ska hugga bort kereteerna och fördärva kustlandets kvarleva.
därför ska du profetera och säga: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Därför, ja därför att de har gjort dig öde och slukat dig på alla sidor så att du kan bli en egendom för de övriga folkslagen, och komma över pratmakarens läppar som ont förtal (elakt skvaller) om folket.
Därför Israels berg, Hör Herrarnas Herres (Adonaj Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) till
bergen och till höjderna
till bäckarna och till dalarna
och till de ödelagda ruinerna
och till de övergivna städerna
som har blivit ett byte och åtlöje för länderna som är runtomkring.
[Sex olika ord används för att beskriva hela landet.]
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Säkerligen, i min brinnande nitälskan har jag talat mot folkens återstod och [speciellt] mot Edom – hela det, som han tog (utsåg) mitt land (hebr. erets) åt sig själva som en egendom med glädje i sina hjärtan, med djupt förakt (själens förakt), kastat ut det [mitt land Israel] som ett byte.
Amos (3)
Jag ska hugga av invånarna från Ashdod
och honom som håller spiran [kungen] från Ashkelon [strax norr om Gaza].
Jag ska vända min hand mot [staden] Ekron [Tel Miqne, tre mil nord öst om Ashkelon]
och kvarlevan av filistéerna ska förgås," säger Herren Gud (Adonaj Jahve).
Hata det onda och älska det goda
och stadfäst rätten i portarna,
kanske ska då Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) vara nådig (visa oförtjänt kärlek)
mot Josefs kvarleva.
så att de kan ta i besittning vad som är kvar av [Israels bittra fiende] Edom
[edomiterna härstammade från Esau, Jakobs bror]
och av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts," förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), han som gör detta.
Mika (5)
Jag ska verkligen församla Jakob, allesammans.
Jag ska verkligen samla ihop kvarlevan av Israel.
Jag ska församla dem som får i en fålla,
som en flock mitt i deras betesmark.
De ska föra stort oväsen eftersom det är en stor skara människor.
och jag ska göra henne som haltade till en kvarleva,
och hon som var förskjuten till en mäktig nation,
och Herren (Jahve) ska regera över dem på berget Sion
från därifrån (den tiden) och för alltid och evigt.
Och kvarlevan av Jakob
ska vara i folkens mitt,
som dagg från Herren (Jahve),
som regnskurar över gräset,
som inte förväntats av någon man
eller efterlängtats av människors söner.
Och Jakobs kvarleva ska vara i mitten bland nationerna
med mycket folk,
som ett lejon bland skogens vilddjur,
som ett ungt lejon bland fårflockarna,
som om han går igenom (passerar) trampar ner och river i bitar,
och där är ingen som kan rädda.
[Mika avslutar nu sin bok genom att påminna om Guds godhet, se . Den retoriska frågan "Vem är som Gud?" (; ; ; ; ) kan anspela på profeten Mikas namn som betyder: "Vem är som Herren?"] Vem är en Gud som du [nej, det finns ingen],
som förlåter (bär; tar bort) synd [] och förbiser med (inte tillräknar) överträdelse (rebelliskhet)
hos dem som är kvar bland hans folk (arvedel, egendom)?
Han är inte vred för evigt,
för han gläder sig över [att visa] nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed). []
Sefanja (3)
Kusten ska tillhöra kvarlevan av Juda hus
och där ska de beta.
I Ashkelons hus ska de lägga sig ner på kvällen,
för Herren deras Gud (Jahve Elohim) ska besöka dem
och föra tillbaks dem från fångenskapen.
Därför, så sant jag lever,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaots), Israels Gud (Elohim).
Moab ska bli som Sodom
och Ammon som Gomorra
de ska bli en besittning för ogräs och en salthåla,
ett evigt ödeland.
Kvarlevan av mitt folk ska plundra dem;
kvarlevan av mitt folk ska avfolka dem.
De som då är kvar i Israel ska inte synda mer.
De ska inte ljuga,
och några falska ord ska aldrig komma ur deras mun.
Ja, de ska få beta fridfullt som får på grönbete och kunna ligga ner,
utan någon som helst fara.
Haggai (3)
Serubbabel (Zerubbavel), son till Shealtiel,
och Josua, son till Josadak (Jehotsadak), översteprästen,
tillsammans med kvarlevan av folket
lyssnade till Herren, deras Guds (Jahve Elohims) röst och till profeten Haggais ord som Herren, deras Gud (Jahve Elohim) hade sänt till honom, och folket kom i vördnad (gudsfruktan) inför (framför ansiktet på) Herren (Jahve).
Herren (Jahve) uppväckte Serubbabels ande, son till Shealtiel, guvernör i Juda och Jehoshuas ande, son till Jehotsadak, översteprästen, och anden hos hela kvarlevan av folket, och de kom och tog del i arbetet på deras Guds (Elohims), Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus. [Hebreiska, engelska och våra nordiska grannläder har 15 verser i kapitel 1. I Svenska Biblar finns denna 15:e vers som första vers i kapitel 2, varvid kapitel då får 24 verser. Den svenska versifiseringen följer den äldsta ursprungliga versindelningen från Vulgata (latinnska översättningen) som publicerades med kapitel och versnummer 1555 e.Kr. Det är oklart varför alla andra har ändrat versifisering här. Versen ifråga är omdiskuterad var den egentligen hör hemma. Vanligaste uppfattningen tycks vara att 15a avslutar kapitel 1 och 15b inleder kapitel 2.]
[Lövhyddohögtiden (Sukkot) firas från kvällen den 15:e Tishri och sju dagar. Det har nu gått knappt två månader sedan Haggais första budskap. Det andra budskapet kommer den 21:a dagen i månaden, vilket är den sjunde dagen i högtiden. Detta är ett passande sammanträffande eftersom Haggais namn (hebr. chaggai) just betyder "mina högtider". Det är också exakt 440 år sedan 960 f.Kr. då Salomo färdigställde det första templet, se ; .] I den sjunde månaden [Tishri] på den tjugoförsta dagen i månaden [17 oktober 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till Haggais, profetens hand, han sade:
Sakarja (3)
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Även om något sådant [att Israel ska bli återupprättat igen]
skulle vara för underbart (svårt, helt omöjligt) [att förstå]
för kvarlevan av detta folk,
skulle det då vara för underbart (svårt, helt omöjligt)
för mig [att låta det ske]?
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Men nu vill jag inte längre vara mot kvarlevan av detta folk såsom jag var i forna dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
För som fridens säd
ska vinet ge sin frukt
och marken ska ge sin gröda
och himlarna ska ge sin dagg
och jag ska se till att kvarlevan av detta folk ärver allt detta.
kvarleva, återstod, efterkommande
