7586 – שָׁאוּל (shaol)

Saul


Typ:
Personer: Saul, Saul, Saul, Saul, Paulus
Hebreiska: שָׁאוּל (shaol)
Ursprung: passive participle of H7592 (שָׁאַל) asked
Användning: 407 ggr i GT

Engelsk översättning

Saul
Saul, Shaul

Engelsk beskrivning

Saul or Shaul = "desired"
1) a Benjamite, son of Kish, and the 1st king of Israel
2) an early king of Edom and a successor of Samlah
3) a son of Simeon
4) a Levite, son of Uzziah


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (407 st)


Simons (Shimåns) söner:
    Jemoel och Jamin och Ohad (Åhad) och Jachin och Sochar (Tsåchar) och Saul (Shaol), sonen till en kananeisk kvinna.
Sönerna till Simon [Shimon – Jakobs andra son]:
    Jemuel, Jamin, Ohad, Jachin, Sochar (Tsochar) och Saul (Shaol), sonen till en kananeisk kvinna;
detta var de simonitiska familjerna.
av Zerach, serachiternas familj,
av Shaol, shaoliternas familj.
Han hade en son som hette Saul – ung och såg bra ut (ordagrant: utvald och god/bra/vacker), bland Israels söner fanns ingen man såg så bra ut som han, han var huvudet högre än alla andra (från skuldrorna och uppåt var han högre än någon i hela folket).
Nu hade Kish, Sauls fars åsnor kommit bort och Kish sade till Saul, sin son: "Ta nu en av dina tjänare med dig och stå upp och gå och leta efter åsnorna."
När de kom till Tsofs land [i närheten av Rama] sade Saul till sin tjänare som var med honom: "Kom och låt oss återvända så att inte min far slutar bry sig om åsnorna och oroar sig för oss istället."
Då sade Saul till sin tjänare: "Se, om vi går, vad ska vi då ta med oss till mannen? Brödet är torrt i våra väskor och det är inte en gåva att ge till en gudsman, vad har vi?"
Och tjänaren svarade Saul och sade: "Se, jag har en fjärdedels shekel av silver [en veckas lön för en arbetare] i min hand som jag ska ge gudsmannen för att tala om vår väg."
Sedan sade Saul till sin tjänare: "Väl talat, kom låt oss gå." Så de gick till staden där gudsmannen var.
Och Herren (Jahve) hade visat för Samuel en dag innan han kom och sagt:
Och när Samuel såg Saul talade Herren (Jahve) till honom: " Se mannen som jag talade med dig om. Denne ska ha auktoritet över mitt folk."
Sedan kom Saul nära Samuel i porten och sade: "Tala om för mig, jag ber dig, var finns siarens hus."
Och Samuel svarade Saul och sade: "Jag är siaren, gå upp före mig till den höga platsen, för du ska äta med mig idag och i morgon ska jag låta dig gå och ska tala om för dig allt du har på ditt hjärta.
Och Saul svarade och sade: "Är jag inte en benjaminit, från den minsta av Israels stammar? Och min familj den minsta av familjerna i Benjamins stam? Varför talar du då till mig på detta sätt?"
Och Samuel tog Saul och hans tjänare och förde in dem i salen och lät dem sitta på honnörsplatsen bland dem som var bjudna, vilket var omkring 30 personer.
Och kocken tog upp låret och det som var på det och satte det framför Saul. Och [Samuel] sade: "Se vad som har blivit sparat, sätt det framför dig och ät, för det har sparats till dig för den bestämda tiden och jag säger: Jag har bjudit in folket." Så Saul åt med Samuel den dagen.
Och när de kom ner från den höga platsen till staden, talade han med Saul ovanpå hustaket. [På den här tiden byggde man husen med platta tak och hade platsen som ett extra rum.]
Och de steg upp tidigt och det hände i gryningen att Samuel kallade på Saul på taket och sade: "Upp, så att jag kan sända iväg dig." Och Saul steg upp och de gick båda två, han och Samuel, utomhus.
När de gick ner vid slutet av staden sade Samuel till Saul: "Be din tjänare att gå vidare före oss, och han gick vidare, men stanna du en tid så att jag kan låta dig höra Guds (Elohims) ord."
Och det skedde när alla som kände honom sedan tidigare såg det, se, han profeterade med profeterna, då sade folket till varandra: "Vad är detta som kommer till Kishs son? Är Saul bland profeterna?"
Och en man på samma plats svarade och sade: "Och vem är deras far?" Därför blev det ett talesätt: "Är Saul också bland profeterna?"
Och Sauls farbror sade till honom och till hans tjänare: "Vart gick ni?" Och han sade: "Till att söka efter åsnorna, och när vi såg att de inte var funna kom vi till Samuel."
Och Sauls farbror sade: "Berätta för mig, jag ber dig, vad Samuel sade till dig."
Och Saul sade till sin farbror: "Han sa rakt ut att åsnorna var upphittade." Men angående det Samuel talat om kungariket berättade han inget för honom.
Och han förde Benjamins stam nära efter deras familjer, och Matris familj togs, och Saul, Kishs son togs, men när de sökte honom kunde de inte hitta honom.
Och Saul gick också till sitt hus i [sin hemstad] Giva, och med honom gick de tappra männen (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft), vars hjärtan Gud (Elohim) hade berört.
Sedan kom budbärarna till Sauls [stad] Giva och talade dessa ord i folkets öron, och hela folket lyfte upp sina röster och grät.
Och se, Saul kom från fältet bakom sina oxar och Saul sade: "Varför gråter folket?" Och de berättade för honom Javeshs mans ord.
Och Guds (Elohims) Ande kom över Saul när han hörde dessa ord, och hans vrede upptändes mycket.
Och han tog ett ok av oxen och bröt det i delar och sände dem genom hela Israel i budbärares händer och sade: "Vemhelst som inte kommer efter Saul och efter Samuel, så ska det göras med hans oxe." Och fruktan för Herren (Jahve) föll över folket och de drog ut som en man.
Nästa dag fördelade Saul folket i tre grupper, och de trängde in i lägret vid morgonväkten [den sista av de tre nattväkterna – från klockan två till sex på morgonen] och slog ammoniterna ända till då det var som hetast på dagen [eftermiddagen]. De som undkom var så skingrade att inte två av dem kom undan tillsammans. [Amoreerna måste till en början gjort visst motstånd, striden pågår omkring 12 timmar.]
Och folket sade till Samuel: "Vem är han som sade: Ska Saul regera över oss? För fram männen så att vi kan döda dem."
Men Saul sade: "Ingen man ska dödas idag, för idag har Herren (Jahve) gett befrielse i Israel."
Och hela folket gick till Gilgal och där gjorde de Saul till kung inför Herrens (Jahves) ansikte i Gilgal.
Saul var son av ett år när han började regera [ett spädbarn – oskyldig eller omogen] och två år regerade han över Israel. [Vid de sjutton tillfällen författaren anger regenters ålder och tid de regerar görs det med exakthet (Jmf 2 Sam 2:10, 11; 5:4; 1 Kung 14:21; 22:42, 2 Kung 8:26). Hebreiskan har ordagrant "år" i singular och sedan "år" i dualis. Detta skrivsätt gör att första år i singular bäst tolkas som "ett år" och andra tillfället blir det "två år". En del ser att siffror har fallit bort i denna text, men troligare är att det är ett medvetet bildspråk av författaren. Antingen var Saul "oskyldig som ett litet barn", men snarare utifrån övriga detaljer i beskrivningarna är detta nog ett sätt att säga att han var omogen. Den judiske historikern Josefus anger att Saul regerade i 20 år, se Anti 6.378, men antyder även 40 år på andra ställen, något som överenstämmer med Paulus som anger att Saul verkade som kung i omkring 40 år, se Apg 13:21. En del grekiska översättningar skriver att Saul var 30 år, troligvis är uppgiften hämtad från andra kungars ålder, se 2 Sam 5:4.]
Och Saul valde åt sig 3 000 män från Israel, varav 2 000 var med Saul i Michmas [betyder: "dold plats"; troligvis nuvarande Mukmas 11 km nordöst om Jerusalem] och i Betels berg, och 1 000 var med [hans son] Jonatan i Giva-Benjamin [staden Giva i stammen Benjamins område, se även vers 15], och resten av folket sände han var och en till sitt tält.
Och Jonatan slog filistéernas avdelning som var i Geva [maskulin form av "kulle"] och filistéerna hörde om det. Och Saul blåste i shofaren över hela landet och sade: "Låt hebréerna höra." [Vid fyra tillfällen i Samuelsböckerna används den hebreiska stavningen Geva (maskulin form av ordet "kulle"), istället för Giva (den vanligare feminina formen för "kulle" som används tolv gånger i Samuelsböckerna). Det syftar troligen på samma plats, eventuellt vill författaren ge en annan betoning. Geva används i 1 Sam 13:3, 16; 14:5; 2 Sam 5:25 och Giva i 1 Sam 10:26; 11:4; 13:2, 15; 14:2, 16; 15:34; 22:6; 23:19; 26:1; 2 Sam 21:6; 23:29. Frasen Giva-Benjamin används i vers 2, 15 och 1 Sam 14:6, och anldedningen kan vara att påminna om den tragiska händelsen i Dom 19‑20.]
Och hela Israel hörde sägas att Saul slagit filistéernas avdelning, och att Israel även hade gjort sig förhatliga för filistéerna. Och folket samlades efter Saul till Gilgal.
Några av hebréerna hade gått över Jordan till Gads land och Gilead.
    Men Saul var fortfarande i Gilgal, och hela folket darrade av skräck efter (bakom) honom.
Och Saul sade: "För hit till mig brännoffret och shalomoffret." Och han offrade brännoffret.
Och det skedde att så snart han avslutade offrandet av brännoffret, se då kom Samuel och Saul gick och mötte honom så att han kunde hälsa honom.
Men Samuel sade: "Vad har du gjort?" Och Saul sade: "Eftersom jag såg att folket skingrades från mig och att du inte kom vid den tiden som du avtalat, och att filistéerna samlar sig själva mot Michmas,
Samuel sade till Saul: "Du har handlat dåraktigt [bara präster fick offra], du har inte hållit (vaktat, skyddat, bevarat) Herren din Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) som han befallt dig [5 Mos 20:8‑9], för nu skulle Herren (Jahve) ha befäst ditt kungarike över Israel för evigt.
Och Samuel steg upp och gick från Gilgal till Giva-Benjamin [staden Giva i Benjamins stamms område]. Och Saul räknade folket som var hos honom, omkring 600 män.
Och Saul och Jonatan, hans son, och folket som var hos dem vistades i Geva-Benjamin [här används maskulina formen Geva, istället för den vanliga feminina Giva], men filistéerna var lägrade i Michmas.
Och när dagarna med krig kom gick det inte att finna varken svärd eller spjut i någon av folkets händer som var med Saul och Jonatan, men hos Saul och Jonatan fann man dem (det var bara Saul och Jonatan som hade personliga vapen).
Och det hände en dag att Jonatan, Sauls son, sade till ynglingen som bar hans rustning [hans vapenbärare]: "Kom och låt oss gå över till filistéernas förläggning där på andra sidan." Men han berättade inte det för sin far.
Och Saul dröjde i utkanten av Giva under granatäppelträden som är i Migron [betyder: "hög klippa"; låg nära Giva], och folket som var med honom var omkring 600 män,
Och Sauls väktare i Givat-Benjamin tittade, och se skarorna smälte (var i upplösning) och de gick hit och dit. [Ordet för "var i upplösning" är ordagrant ordet för att smälta och beskriver en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Och Saul sade till folket [armén] som var med honom: "Räkna och se vem som har lämnat oss." Och när de hade räknat kom det fram att Jonatan och hans vapenbärare var inte där.
Och Saul sade till Achija: "För hit Guds (Elohims) ark." För Guds (Elohims) ark var vid den tiden hos Israels söner.
Och det hände när Saul talade till prästen att tumultet som var i filistéernas läger fortsatte och förvärrades, och Saul sade till prästen: "Dra undan din hand."
Och Saul och folket som var hos honom samlades tillsammans och kom till striden, och se, varje mans svärd var emot hans granne och där var ett mycket stort nederlag.
Och hebréerna som tidigare varit med filistéerna och dragit upp med dem till lägret runtom, även de vände (bytte sida) och var med israeliterna som var med Saul och Jonatan.
Och Israels män var plågade [utmattade, hårt pressade] den dagen men Saul bönföll folket och sade: "Förbannad (helt förgjord - hebr. arar) är den man som äter någon mat innan kvällen och jag har hämnats på mina fiender." Så ingen av folket smakade någon mat.
Och de berättade för Saul och sade: "Se, folket syndar mot Herren (Jahve) när de äter med blodet." [1 Mos 9:4; 4 Mos 12:23] Och han sade: "Ni har handlat förrädiskt, rulla en stor sten till mig idag."
Och Saul sade: "Sprid ut er bland folket och säg till dem: För hit varje man sin oxe och varje man sitt får och slakta dem här och ät, och synda inte mot Herren (Jahve) med att äta blod." Och hela folket förde varje man sin oxe med sig den natten och slaktade dem där.
Och Saul byggde ett altare till Herren (Jahve). Detta var det första altaret som han byggde till Herren (Jahve).
Och Saul sade: "Låt oss gå ner efter filistéerna i natt [när det blivit mörkt] och tillspilloge dem tills morgonen ljusnar (fram till gryningen), och låt oss inte lämna en man av dem."
    Och de sade: "Gör det som är gott i dina ögon."
    Och prästen sade: "Låt oss komma nära hit till Gud (Elohim)." [Kasta Urim och Tummim, se 3 Mos 8:8.]
Och Saul frågade om Guds (Elohims) råd: "Ska jag gå ner efter filistéerna? Ska du ge dem i Israels hand?" Men han svarade honom inte den dagen.
Och Saul sade: "Dra er hit alla folkets ledare, och vet och se hur denna synd har gått till idag.
Och han sade till hela Israel: "Var ni på en sida och jag och min son Jonatan ska vara på den andra sidan." Och folket sade till Saul: "Gör det som är gott i dina ögon."
Och Saul sade till Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): "Tillkännage det rena." Och lotten föll på Saul och Jonatan men folket undkom.
Och Saul sade: "Kasta lott mellan mig och Jonatan min son." Och lotten föll på Jonatan.
Och Saul sade till Jonatan: "Tala om för mig vad du har gjort." Och Jonatan berättade och sade: "Jag smakade verkligen lite honung med spetsen på min stav som var i min hand. Här är jag (jag tar ansvar – hebr. hineni). Jag ska dö."
Och Saul sade: "Gud (Elohim) ska göra så och mer därtill, du ska säkerligen döden dö Jonatan."
Och folket sade till Saul: "Ska Jonatan dö? Vem har gett denna stora seger till Israel? Bort med det, Herren (Jahve) lever, inte ett hårstrå ska falla från hans huvud till marken, för han har stridit tillsammans med Gud (Elohim) idag."
Och Saul steg upp från att förfölja filistéerna och filistéerna gick till sin egen plats.
Och Saul erövrade kungamakten över Israel och stred mot alla sina fiender på alla sidor, mot Moav och mot Ammons söner och mot Edom och mot Tsovas kungar och mot filistéerna. Och varthelst han vände sig själv slog han dem.
Och detta är Sauls söner: Jonatan och Ishvi och Malchishoa, och hans två döttrar var dessa, namnet på den förstfödda Merav och namnet på den yngre Michal.
Och namnet på Sauls hustru var Achinoam, Achimats dotter, och namnet på härföraren över armén var Avner, Ners son, Sauls farbror.
Och Kish var Sauls far och Ner, Avners far, var son till Aviel.
Och det var svåra strider mot filistéerna alla Sauls dagar. Och alla mäktig män (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft – hebr. gever) och alla tappra män (starka, mäktiga stridsmän, soldater – hebr. chajil) som Saul såg tog han till sig [till sin armé, se 1 Sam 8:11].
Och Samuel sade till Saul: "Herren (Jahve) har sänt mig till att smörja dig till kung över hans folk, över Israel, lyssna nu därför till rösten av Herrens (Jahves) ord.
Och Saul samlade folket och räknade dem i Telaim [stad söder om Hebron i Negevöknen, troligvis samma som Telem längs med Judas södra gräns mot Edom, se Jos 15:21, 24], 200 000 fotfolk och 10 000 män från Juda. [Totalt 210 000 män, den näst största under hans kariär. Den största var tidigare 1 Sam 11:8.]
Och Saul kom till Amaleks stad [deras huvudstad] och låg och väntade på honom i dalen. [Troligvis i Egyptens bäck där huvudvägen gick, nuvarande Wadi el-Arish.]
Och Saul sade till keniterna [1 Mos 15:19; 4 Mos 24:21–22; Dom 4:11; 5:24]: "Gå, lämna, gå ner från bland amalekiterna, annars fördärvar vi er med dem, för ni visade nåd (kärleksfull omsorg) till hela Israels hus, när de kom upp, ut ur Egypten." Så keniterna lämnade från bland amalekiterna.
Och Saul slog amalekiterna från Chavila som man går till Shor, det är framför Egypten.
Men Saul och folket skonade Agag och det bästa av fåren och oxarna och tvååringarna och lammen av hankön och allt som var gott och förstörde det inte fullständigt, men allt värdelöst och svagt förstörde de fullständigt.
"Jag ångrar (sörj-tröstar – hebr. nicham) att jag har gjort Saul till kung, för han har vänt om (vänt sig bort) från att följa mig och mitt ord, han har inte fullgjort befallningarna." Och det bedrövade Samuel och han ropade till Herren (Jahve) hela natten. [Hebr. nicham i vers 11, 29 och 35 översätts ibland till "ångra", men ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och också själva "ändringen" i själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Profeten Nahums namn, som betyder tröst, har samma hebreiska rot (nhm), se även Nah 3:7; Ps 23:4; 71:21. Gud känner sorg över att Saul föll i synd, men börjar nu processen att trösta och ge en ny kung. I vers 29 är det just den "mänskliga aspekten" av att ändra sig, som betonas – nej, sådan är inte Gud!]
Och Samuel steg upp tidigt för att möta Saul på morgonen. Och man berättade för Samuel och sade: "Saul kom till Karmel och se, han har satt upp ett monument åt sig och har gått vidare och gått ner till Gilgal."
Och Samuel kom till Saul och Saul sade till honom: "Välsignad är du av Herren (Jahve)! Jag har gjort befallningarna som Herren (Jahve) har sagt."
Och Saul sade: "De har tagit dem från amalekiterna, för folket skonade det bästa av får och av oxar, för att offra det till Herren (Jahve) din Gud (Elohim), och det övriga har vi fullständigt förstört."
Och Samuel sade till Saul: "Stopp! Och jag ska tala om för dig vad Herren (Jahve) sade till mig i natt."
    Och han sade till honom: "Tala."
Och Saul sade till Samuel: "Jag har lyssnat till Herrens (Jahves) röst och jag har gått den väg som Herren (Jahve) sänt mig, och har fångat Agag, amalekiternas kung, och har fullständigt förstört amalekiterna.
Sedan sade Saul till Samuel: "Jag har syndat, för jag har överträtt Herrens (Jahves) mun och dina ord, eftersom jag fruktade för folket och lyssnade till deras röst.
Men Samuel svarade Saul: "Jag ska inte återvända med dig, för du har förkastat Herrens (Jahves) ord och Herren (Jahve) har förkastat dig från att vara kung över Israel."
Och Samuel återvände efter Saul och Saul tillbad Herren (Jahve).
Sedan gick Samuel till Rama och Saul gick upp till sitt hus till Givat-Shaol.
Och Samuel såg aldrig Saul igen till den dag han dog, för Samuel sörjde (hebr. aval) över Saul. Och Herren (Jahve) ångrade (sörj-tröstade – hebr. nicham) att han gjort Saul till kung över Israel. [Se kommentar i vers 11.]
Och Herren (Jahve) sade till Samuel: "Hur länge ska du sörja för Saul? Se jag har förkastat honom från att vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och gå. Jag ska sända dig till betlehemiten Jishaj, för jag har utsett bland hans söner åt mig en kung."
Och Samuel sade: "Hur kan jag gå? Om Saul hör det kommer han att döda mig."
    Herren (Jahve) svarade: "Ta en kviga med dig och säg: Jag har kommit för att offra till Herren (Jahve).
Och Herrens (Jahves) Ande hade lämnat Saul och han plågades av en ond ande från Herren (Jahve).
Och Sauls tjänare sade till honom: "Se, vi ber dig, en ond ande från Herren (Jahve) plågar dig.
Och Saul sade till sina tjänare: "Förse mig med en man som kan spela skickligt och för honom till mig."
Därför sände Saul budbärare till Jishaj och sade: "Sänd mig din son David som är med fåren."
Och Jishaj tog en åsna och lastade den med bröd och en kanna vin och en killing och sände den med sin son David till Saul.
Och David kom till Saul och stod framför honom, och han älskade honom mycket och han blev hans rustningsbärare.
Och Saul sände till Jishaj och sade: "Låt David, jag ber dig, stanna inför mig, för han har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i mina ögon."
Och det hände när anden från Gud (Elohim) var över Saul, att David tog Kinnor-harpan och spelade med sin hand, och Saul fann lättnad och det var väl med honom, och den onda anden lämnade honom.
Och Saul och Israels män var samlade och slog läger i Ela-dalen (Terebintdalen). De ställde upp sig till strid mot filistéerna.
Och han [Goliat] stod och ropade till Israels armé och sade till dem. "Varför kommer ni ut och gör er redo för strid (ställer er i krigsordning)? Är inte jag en filisté och ni tjänare till Saul? Utse en man bland er och låt honom komma ner till mig.
När Saul och hela Israel hörde dessa ord från filisteens blev de förfärade och mycket rädda. [Det mest använda attributet av Saul är "mycket rädd", se 1 Sam 10:22; 13:7; 15:24; 17:24; 18:12, 15, 29; 22.7‑8; 28:5, 20, 21. I jämförelse nämns att David är rädd för två gånger, Achish kungen i Gat, se 1 Kung 21:12 och Gud (2 Sam 6:9).]
Och David var son till en efratit från Betlehem i Juda som hette Jishaj, han hade åtta söner, och mannen var en gammal man i Sauls dagar, kommen till hög ålder bland män [så han kunde inte själv gå till stidsfältet]. [David var den yngste, se vers 14. I 1 Krön 2:13‑16 nämns bara sju söner vid namn, troligt är att något av barnen dött vid ung ålder.]
Och Jishajs tre äldsta söner hade gått efter Saul i striden, och namnen på de tre sönerna som hade dragit ut i strid var: Eliav – hans förstfödde, Avinodav – den andre, och Shamma – den tredje. [1 Krön 2:13]
Och David var den yngste och de tre äldsta hade följt Saul.
Och David gick fram och tillbaka mellan Saul [där armén var] för att valla sin fars får i Betlehem. [David bodde hos sin far i Betlehem, vaktade hans fars får, gick med understöd till sina bröder i Sauls armé. I vers 54 nämns Davids tält.]
och Saul och de och alla Israels män är i Ela-dalen (Terebintdalen), och strider med filistéerna.
Och när orden var hörda som David talade, återgav de dem för Saul och han togs till honom.
Och David sade till Saul: "Låt ingen mans hjärta vara missmodigt i honom, din tjänare ska gå och strida med denne filisté."
Och Saul sade till David: "Du har ingen möjlighet att gå mot denne filisté och strida med honom, för du är för ung och han är en stridsman sedan sin ungdom (en rutinerad krigare)."
Och David sade till Saul: "Din tjänare har varit en herde för sin fars får, och när det har kommit ett lejon eller en björn och tagit ett lamm från flocken
Och David sade: "Herren (Jahve) har gett mig ur lejonets mun och ur björnens mun, han ska ge mig ur filistéernas hand."
    Då sade Saul till David: "Gå, och må Herren (Jahve) vara med dig."
Och Saul klädde David med sin rustning och han satte en hjälm av koppar på hans huvud och klädde honom i ett bröstpansar.
Och David band sitt svärd på rustningen och han försökte gå, han hade inte prövat det.
     David sade till Saul: "Jag kan inte gå med detta för jag har inte prövat (är inte van vid, inte tränad med) det." Och han tog av sig det.
Och när Saul såg David gå fram mot filistéen sade han till Avner, härföraren över armén: "Avner, vems son är denna yngling?" Och Avner svarade: "Som din själ lever, kung, jag kan inte säga dig det."
Och när David återvände från slakten av filistéen, tog Avner honom och förde honom till Saul med filisteens huvud i hans hand.
Och Saul sade till honom: "Vems son är du, du unge man?" Och David svarade: "Jag är din tjänare Jishajs son, betlehemiten."
Och det hände när han [David] slutat att tala med Saul, att Jonatans själ knöts till Davids själ (person) och Jonatan älskade honom som sin egen själ (som sig själv).
Och Saul tog honom den dagen och lät honom inte gå hem mer till hans fars hus.
Och David gick ut dit Saul sände honom. Han hade stor framgång, och Saul satte honom över stridsmän, och det var gott i folkets ögon och även i Sauls tjänares ögon.
Och det skedde när de kom, när David återvände från slakten på filistéerna, att kvinnorna kom ut från Israels städer och sjöng och dansade för att möta kung Saul med tamburiner, med glädje och med shalishim-instrument. [Hebreiska ordet shalishim används bara här och har med ordet "tre" att göra, varav vissa tolkar det som ett tresträngat instrument. Det kan också vara ett onomatopoetiskt ord som beskriver ett instrument som låter "shal-shal-shal", och är någon form av rytminstrument som en skallra.]
Och kvinnorna sjöng till varandra när de spelade och sade:
"Saul har slagit sina tusen
    och David sina tiotusen."
Och Saul blev väldigt arg och dessa ord var onda i hans ögon och han sade: "De har tillräknat David tiotusen och till mig har de tillräknat bara tusen, och det enda han saknar är kungariket."
Och Saul bevakade David från den dagen och framåt.
Och det hände på morgonen att en ond ande från Herren (Jahve) kom över Saul [på nytt, se 1 Sam 16:14], och han profeterade [rasade, gormade, betedde sig våldsamt] mitt i huset, men David spelade med sin hand som han brukade varje dag, och Saul hade sitt spjut i sin hand.
Och Saul kastade spjutet för han sade. "Jag vill spetsa (nita fast) David vid väggen." Men David steg åt sidan från hans närvaro två gånger. [Detta är de två första försöken från Saul att döda David. Inte bara en gång, utan två, kastar han sitt spjut. Davids villighet att vara kvar länge nog i rummet för att Saul skulle hämta spjutet efter det första misslyckade mordförsöket, tyder på mod och en villighet att få Saul att överkomma sina kval. Totalt försöker Saul döda David 14 ggr, se även 1 Sam 18:17, 21; 19:1, 10, 11, 15, 20, 21, 22; 23:15; 26:2. Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet på Davids namn.]
Och Saul blev rädd för David eftersom Herren (Jahve) var med honom och han lämnade Saul.
Därför tog Saul bort honom från sig och gjorde honom till härförare över tusen, och han gick ut och in framför folket.
Och när Saul såg att han hade stor framgång fick han fruktan inför honom.
Och Saul sade till David: "Se, min äldsta dotter Merav [betyder: "ökning"], henne vill jag ge dig till hustru, bara du är en tapper son och strider Herrens (Jahves) strider." För Saul sade (tänkte): "Låt inte min hand vara över honom, utan låt filistéernas hand vara över honom." [Saul ger uttryck för en förhoppning om att David ska dödas. Detta är Sauls tredje försök att Döda David.]
Men David sade till Saul: "Vem är jag och vad är mitt liv, eller min fars familj i Israel [vi är ingen känd släkt], att jag ska bli kungens svärson?"
Men det skedde när tiden för Merav, Sauls dotter, kom då hon skulle ha getts till David som hustru att hon gavs till mecholiten Adriel som hustru.
Men Michal [betyder: "Vem är som Gud"], Sauls dotter [den yngsta, se 1 Sam 14:49] älskade David och de berättade det för Saul, och dessa ord behagade Sauls ögon.
Och Saul sade (tänkte): "Jag ska ge henne åt honom så att hon kan bli en snara för honom, så att filistéernas hand vänds mot honom." Därför sade Saul till David: "Du ska idag bli min svärson genom en av de två." [Detta är Sauls fjärde försök att döda David.]
Och Saul befallde sina tjänare: "Tala med David i hemlighet och säg: Se kungen har behag i dig och alla hans tjänare älskar dig, bli därför nu kungens svärson."
Och Sauls tjänare talade dessa ord i Davids öron. Och David sade: "Är det en lätt sak för er att bli kungens svärson? Betänk att jag är en fattig man och ringa aktad?"
Och Sauls tjänare berättade för honom och sade: "Så här säger David."
Och Saul sade: "Så ska ni säga till David: Kungens önskan är inte någon hemgift, utan 100 filisteiska förhudar, som en hämnd på kungens fiender." För Saul tänkte att David skulle falla för filistéernas hand.
Och David steg upp och gick, han och hans män, och slog 200 män av filistéerna, och David tog deras förhudar och gav hela antalet till kungen, för att bli kungens svärson. Och Saul gav honom sin dotter Michal som hustru. [David uppfyller kungens önskan dubbelt upp och ger en dubbel brudgåva. Det visar på hans hängivenhet och iver att få bli en del av den kungliga familjen. Saul har inget annat val än att ge låta Michal gifta sig med David.]
Och Saul såg och visste (förstod mycket väl) att Herren (Jahve) var med David. Och Michal, Sauls dotter, älskade honom.
Och Saul var nu ännu räddare för David, och Saul var ständigt Davids fiende.
Sedan gick filistéernas furstar fram, och det hände att så ofta som de steg fram, hade David mer framgång än alla Sauls tjänare, så att hans namn blev mycket tungt (aktat, respekterat).
Saul talade till Jonatan, sin son, och till alla sina tjänare att de skulle [komma på ett sätt att] döda David. [Detta är Sauls femte försök att döda David.] Men Sauls son Jonatan tyckte mycket om (beundrade verkligen, var mycket fäst vid) David.
Så Jonatan berättade detta för David [varnade honom] och sade: "Saul min far söker efter att döda dig, därför ber jag dig, var på din vakt (skydda dig) i morgon. Stanna på en undanskymd plats och göm dig.
Och Jonatan talade gott om David till sin far Saul och sade till honom: "Låt inte kungen synda mot sin tjänare, mot David, för han har inte syndat mot dig och hans arbete har varit mycket gott för dig [och för hela riket].
Och Saul lyssnade till Jonatans röst (tog till sig hans ord) och Saul lovade (gav sin ed): "[Så sant] Herren (Jahve) lever, han ska inte dödas."
Jonatan kallade på David och berättade för honom allt som blivit sagt. Och Jonatan förde David till Saul och han var i hans närvaro som tidigare [och tjänstgjorde både militärt och med musik, se vers 8‑9].
Och en ond ande från Herren (Jahve) var över Saul [igen, se 1 Sam 16:14] när han satt i sitt hus med sitt spjut i sin hand och David spelade [på lyran] med sin hand. [Att sitta med "sitt spjut i sin hand", fullt redo för krig inne i sitt eget palats, visar på Saul rädsla och mentala obalans. David var väl medveten om Sauls tidigare utbrott, se 1 Sam 18:10‑11 och beredd.]
Och Saul försökte spetsa fast David vid väggen med spjutet, men David gled undan från Sauls åsyn (ansikte) och han slog in spjutet i väggen och David flydde [till sitt hus] och kom undan den natten. [Sauls sjätte försök att döda David.]
Saul sände budbärare till Davids hus för att bevaka det och sedan döda honom på morgonen. [Sauls sjunde försök att döda David.] Men Michal, Davids hustru berättade för honom [på samma sätt som sin bror Jonatan] och sade: "Om du inte räddar ditt liv i natt, kommer du i morgon att bli dödad."
Och när Saul sände budbärarna för att ta David [till kungen] sade hon: "Han är sjuk."
[När Saul hörde detta gav han en ny order.] Saul sände [tillbaka] budbärarna för att se David och sade: "För hit honom i sängen så att jag kan döda honom." [Detta är Sauls åttonde försök att döda David. Saul var fortfarande i samma maniska tillstånd som kvällen innan. Om David var för sjuk för att inte kunna gå på egna ben för att bli dödad, då måste han bli förd "i sin säng" för att kunna dödas.]
Saul sade till Michal: "Varför har du [min egen dotter] bedragit mig och låtit min fiende gå, så att han kunde komma undan?"
    Michal svarade Saul: "Han [David] sade till mig: 'Låt mig gå, varför [annars] skulle jag döda dig?' " [Saul kallar David "sin fiende". Michal låtsas som om David hotat henne och ljuger om vad som har hänt. Ingen kunde ifrågasätta henne, och detta gav även Saul mer skäl att döda David eftersom han hotat en medlem av kungahuset.]
Nu hade David flytt och undkommit. Han gick till Samuel i Rama [3 km öster om Giva] och berättade för honom allt vad Saul gjort mot honom. Han och Samuel gick [tillsammans, vilket beskriver att de hade gemenskap] och vistades i Najot [tältlägren vid profetskolan i Rama]. [Najot används bara i detta kapitel och är troligtvis inte en stad, utan beskriver en lägerplats i Rama. Hebr. nave används för herdetält och navah är boning och även fält. Det är troligtvis namnet på det området där Samuels profetskola höll till. Troligtvis samma plats som omnämns i 1 Sam 9:22 med en matsal som tog 30 personer.]
Och man berättade för Saul och sade: "Se, David är i Najot [tältlägren, i Samuels boning] i Rama."
Och Saul sände budbärare för att ta David, och när de såg skaran av profeter som profeterade och Samuel stå som huvud (ledare) över dem, kom Guds (Elohims) ande över Sauls budbärare och de profeterade också. [Hebreiska ordet för att profetera, nava handlar om att tala inspirerat av Gud, proklamera hans ord, prisa och ära hans namn, inte bara om att förutse framtiden.]
När det berättades för Saul, sände han andra budbärare, även de profeterade. Och Saul sände budbärare en tredje gång och även de profeterade.
Och han tog även av sig sina [kungliga] kläder, och han profeterade även framför Samuel och han låg ner naken hela dagen och hela natten. Därför säger man: "Är även Saul bland profeterna?" [Tre gånger hade Guds Ande kommit över de utsända tjänarna. Men Saul lydde inte, utan gick då själv till Rama. Detta är tolvte försöket att döda David. Det är inte troligt att Saul klädde av sig naken, istället tog han av sig sina kungliga kläder, se 2 Sam 6:20. Gud ödmjukade Saul. Berättelsen visar att det går att ha andliga erfarenheter, men det krävs omvändelse och ett verkligt överlämnade för att förvandla sitt liv. Frasen "Är även Saul bland profeterna" återfinns även i 1 Sam 10:10‑12.]
Och kungen satt på sin stol som de andra gångerna, på sin stol vid väggen, och Jonatan stod upp och Avner satt vid Sauls sida, men Davids plats var tom.
Men Saul sade ingenting den dagen för han tänkte: "Något har hänt honom så att han är oren, han är säkert oren."
Och det hände på morgonen efter nymånen, som var den andra dagen, att Davids plats var tom, och Saul sade till Jonatan: "Varför kommer inte Jishajs son [David] till måltiden, varken igår eller idag?"
Och Jonatan svarade Saul: "David bad mig om lov att få lämna för att gå till Betlehem,
Och Sauls vrede upptändes mot Jonatan och han sade till honom: "Du son till en motsträvig upprorsmakare, visste jag inte att du har valt Jishajs son till din egen skam och till din mors nakenhets skam?
Och Jonatan svarade Saul sin far och sade: "Varför ska han dödas? Vad har han gjort?"
Och Saul kastade sitt spjut mot honom för att slå honom. Därför visste Jonatan att hans far hade bestämt att låta döda David.
Nu var en av Sauls tjänare där den dagen, häktad inför Herren (Jahve), och hans namn var Doeg, edomiten, ledaren för Sauls herdar.
Och David steg upp och flydde den dagen av fruktan för Saul och kom till Achish, kungen i Gat. [Han flyr till sin ärkefiende Achish, och med sig har han svärdet som tillhörde Achishs döda hjälte Goliat.]
Och Achishs tjänare sade till honom: "Är inte detta David, landets kung? Sjunger de inte om honom när de dansar och säger:
Saul har slagit sina 1 000,
    och (men) David sina 10 000?" [1 Sam 18:7]
Och Saul hörde att David hade hittats och att männen var med honom. Saul satt nu i [sin hemstad, se 1 Sam 10:26] Giva under tamarisken på höjden (hebr. ramah) med spjutet i sin hand [som en spira], och alla hans tjänare stod runtomkring honom. [Saul utförde sina kungliga sysslor utomhus, vilket inte var ovanligt, se 1 Sam 14:2; Dom 4:5. Tamarisken växte i ökenlandskap och var en ovanlig syn i bergstrakten kring Giva. Kanske var detta en kultplats. Saul hade tidigare beordrat att David skulle dödas, se 1 Sam 19:1. När han nu får höra var David är går han igång och brister ut till alla sina män kring sig. Han kallar dem "Benjamins söner" vilket indikerar att han insatt personer från sin egen stam i ledande positioner. Han anspelar nu på deras lojalitet till sin stam och deras girighet.]
Och Saul sade till sina tjänare som stod runt honom: "Lyssna, jag ber er Benjamins söner, ska Jishajs son [från Juda stam] ge fält och vingårdar till er alla, ska han göra er till ledare över 1 000 och ledare över 100,
Och edomiten Doeg, som var satt över Sauls tjänare, svarade och sade: "Jag såg Jishajs son komma till Nov, till Achimelech, Achitovs son.
Och Saul sade: "Lyssna jag ber dig, Achitovs son."
    Han svarade : "Här är jag, min herre." [Här är jag – hebr. hineni, betyder "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se 1 Mos 22:1.]
Och Saul sade till honom: "Varför har ni konspirerat mot mig, du och Jishajs son, när du gav honom bröd och ett svärd och har frågat Gud (Elohim) för honom, så att han ska resa sig upp emot mig och ligga i bakhåll som denna dag?"
Och Evjatar berättade för David att Saul hade slagit Herrens (Jahves) präster.
Och David sade till Evjatar: "Jag visste den dagen när edomiten Doeg var där att han säkert skulle berätta för Saul. Jag har dragit död över alla själar i din fars hus.
Och det berättades för Saul att David kommit till Qila, och Saul sade: "Gud (Elohim) har gett honom i min hand, för han är instängd när han har gått in i en stad som har portar och bommar."
Och Saul kallade hela folket till strid för att gå ner till Qila och belägra David och hans män.
Men David visste att Saul tänkte ut ont mot honom och han sade till prästen Evjatar: "Ta hit efoden [prästens heliga väst]."
Och David sade: "Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) din tjänare har med säkerhet hört att Saul söker att komma till Qila för att fördärva staden för min skull.
Kommer Qilas män att ge mig i hans hand? Ska Saul komma ner som din tjänare har hört? Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) jag ber dig (vädjar) berätta för din tjänare."
    Då sade Herren (Jahve): "Han ska komma ner."
David frågade igen: "Kommer Qilas män att ge mig i Sauls hand?"
    Och Herren (Jahve) svarade: "De ska ge dig i hans hand (lämna ut dig)."
Då steg David och hans män , som var omkring 600, upp och lämnade Qila och gick varthelst de kunde gå. Och det berättades för Saul att David hade flytt från Qila och han lät bli att gå vidare.
Och David vistades i öknen i bergfästena [naturliga bergfästen, grottor och klippor som gav skydd – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] och förblev i bergslandet i öknen Zif. [Tel Sif ligger strax söder om Hebron, ett kargt område med inte så många invånare där det är lätt att gömma sig.] Och Saul sökte honom varje dag men Gud (Elohim) gav honom inte i hans hand.
Och David såg att Saul kom ut för att söka hans liv och David var i Zifs öken i skogen.
Och Jonatan, Sauls son, steg upp och gick till David i skogen och styrkte (hebr. chazaq) hans hand i Gud (Elohim). [Jonathan uppmanade David att vara säker och tapper i förvissningen att Gud är med honom. Samma ord (hebr. chazaq) använder Herren när han uppmuntrar Josua, se Jos 1:6, 7, 9.]
Och han sade till honom: "Frukta inte, för min far Sauls hand ska inte finna dig och du ska bli kung över Israel och jag ska vara nästa under dig. Och det vet även min far Saul."
Men några zifiter [en klan från staden Zif, strax sydost om Hebron] drog upp till Saul i [hans hemstad] Giva och sade: "Gömmer sig inte David bland oss i fästena (bergfästena – hebr. masad) i skogen, på Chachilas kullar som ligger i södra Jeshimon?
Och Saul sade. "Välsignade är ni av Herren (Jahve) för ni har medlidande med mig.
Och de steg upp och gick till Zif före Saul. Men David och hans män var i Maons öken i Arava söder om Jeshimon.
Och Saul och hans män gick och sökte honom. Och de berättade för David, därför kom han ner till klippan och vistades i Maons öken. Och när Saul hörde det, jagade han efter David i Maons öken.
Och Saul gick på den ena sidan av berget och David och hans män på den andra sidan av berget, och David skyndade sig att komma bort från Saul, för Saul och hans män omringade David och hans män runtom för att ta dem.
Men det kom en budbärare till Saul och sade. "Skynda dig och kom för filistéerna har gjort en räd över landet."
Och Saul återvände från att jaga David och gick mot filistéerna. Därför kallade de platsen för Sela-Machelqot. [Sela betyder brant klippa och Machelqot betyder delad. Platsen ligger i Maons öken sydöst om Hebron.]
Och det hände när Saul hade återvänt från att förfölja filistéerna, att det berättades för honom och man sade: "Se David är i Ein-Gedis öken."
Och Saul tog 3 000 utvalda män från hela Israel och gick och sökte David och hans män på klipporna med stenbockar.
Och han kom till fårens inhägnader vid vägen, där var en grotta och Saul kom in för att uträtta sina behov [ordagrant: "täcka sina fötter"; samma uttryck används i Dom 3:24 om Eglon]. Och David och hans män satt i den innersta delen av grottan.
Och Davids män sade [viskade] till honom: "Se dagen då Herren (Jahve) har sagt till dig: Se, jag ska ge dig dina fiender i dina händer, och du ska göra mot honom det som är gott i dina ögon." Och David reste sig och skar av vingen (hörnet)Sauls mantel i smyg (utan att han märkte det).
Men det hände därefter att Davids hjärta slog honom eftersom han hade skurit av Sauls vinge [hörnet eller tofsen på hans mantel].
Och David övertygade sina män med dessa ord och lät dem inte resa sig mot Saul. Och Saul reste sig upp från grottan och gick sin väg.
Och David reste sig efter och gick ut ur grottan och ropade efter Saul och sade: "Min herre kungen" Och när Saul såg bakom sig böjde sig David med sitt ansikte mot marken och ödmjukade sig själv.
Och David sade till Saul: "Varför lyssnar du till människors ord som säger: Se, David söker din ofärd?
Och det hände när David hade slutat tala dessa ord till Saul att Saul sade: "Är detta din röst min son David?" Och Saul lyfte upp sin röst och grät.
David gav sin ed till Saul och Saul gick hem. Men David och hans män gick upp till fästningen.
Men Saul hade gett sin dotter Michal, Davids hustru, till Palti, Lajishs son som var från Gallim.
Zifiterna [en klan från staden Zif, strax sydost om Hebron] kom till Saul i Giva och sade: "Gömmer inte David sig själv bland Chachilas kullar som är före Jeshimon?"
Och Saul steg upp och gick ner till Zifs öken och hade 3 000 utvalda män från Israel med sig för att söka David i Zifs öken.
Och Saul slog läger bland Chachilas kullar som är framför Jeshimon vid vägen. Men David vistades i öknen och han såg att Saul kom efter honom i öknen.
Därför sände David ut spejare och förstod att Saul kommit med en särskild avsikt.
Och David steg upp och kom till platsen där Saul slagit läger, och David såg platsen där Saul låg. Och Avner, Ners son ledaren för armén, och Saul låg innanför barrikaden och folket tältade runt omkring honom.
Och därför sade David till Achimelech, hettiten och till Avishaj, Tserojas son, bror till Joav och sade: "Vem vill gå ner med mig till Saul i lägret?" Och Avishaj sade: "Jag vill gå ner med dig."
Och David och Avishaj kom till folket på natten, och se, Saul låg och sov innanför barrikaden med sitt spjut nerstucket i marken vid sitt huvud, och Avner och folket låg runt omkring honom.
Och David tog spjutet och vattenkruset från Sauls huvud och de bar bort dem och ingen man såg det, ingen visste det, inte heller vaknade någon, för alla sov, eftersom en djup sömn från Herren (Jahve) hade fallit över dem.
Och Saul kände igen Davids röst och sade: "Är detta din röst min son David?"
    David svarade: "Det är min röst, min herre kungen."
Och Saul sade: "Jag har syndat, återvänd min son David, för jag ska inte längre skada dig, eftersom mitt liv är dyrbart i dina ögon idag. Se jag har varit en dåre och misstagit mig storligen."
Och Saul sade till David: "Välsignad är du min son David, (du ska) även mäktigt vara mäktig och även segrande segra."
    David gick sin väg och Saul återvände till sin plats.
Men David [var trött på att ständigt behöva fly från Saul och] sade i sitt hjärta (tänkte för sig själv): "En dag kommer jag bli bortsvept (undanröjd) av Sauls hand. Det finns inget bättre för mig än att jag flyr till filistéernas land. Då måste Saul ge upp (tröttna) på att leta efter mig överallt inom Israels gränser och jag undkommer hans hand."
Och det berättades för Saul att David hade flytt till Gat och han letade inte längre efter honom.
Samuel var nu död och hela Israel hade sörjt honom och begravt honom i Rama, i hans egen stad. Saul hade tagit bort (förbjudit, utrotat) alla siare som frågade andar (demoner) eller familjeandar (spiritister) ut ur landet. [3 Mos 19:31; 20:6]
Och filistéerna samlade ihop sig och kom och slog läger i Shonem, och Saul samlade ihop hela Israel och de slog läger vid [berget] Gilboa.
Och när Saul såg filistéernas armé blev han rädd och hans hjärta slog snabbt.
Och när Saul frågade Gud (El), svarade inte Herren (Jahve) honom. Inte i drömmar, inte med Urim [som användes av översteprästen för att få svar från Gud, se 2 Mos 28:30], inte genom profeter.
Då sade Saul till sin tjänare: "Sök upp en kvinna åt mig som kan fråga en ande, så att jag kan gå till henne och fråga henne."
    Och hans tjänare svarade honom: "Se, det finns en kvinna som frågar en ande i Ein-Dor." [Tjänare visste på en gång om denna kvinna som använde sig av svartkonst, nekromanti och andebesvärjelse för att tala med andar. Ein-Dor är troligtvis Tel Tsaftaafot bara några kilometer söder om berget Tabor i Jezereldalen.]
Och Saul klädde ut sig själv (gjorde sig själv oigenkännlig) och tog på sig andra kläder och gick, han och två män med honom, och de kom till kvinnan på natten och han sade: "Skåda åt mig, jag ber dig, genom en ande och mana fram åt mig vemhelst jag ska namnge för dig."
Och kvinnan sade till honom: "Se, du vet vad Saul har gjort, hur han har rensat ut (huggit bort) de som siar (skådar) genom en ande (demon) eller en familjeande ut ur landet. Varför lägger du en snara för mitt liv som blir min död?"
Och Saul lovade (gav sin ed) till henne vid Herren (Jahve) och sade: "Herren (Jahve) lever, inget straff ska drabba dig för detta."
Och när kvinnan såg Samuel, skrek hon med en hög röst, och kvinnan talade till Saul och sade: "Varför har du bedragit mig? För du är Saul."
Och kungen sade till henne: "Var inte rädd. Vad ser du?" Och kvinna sade till Saul: "Jag ser en gudalik varelse komma upp ur jorden."
Han frågade henne: "Hur ser han ut?"
    Hon svarade: "En gammal man kommer upp och han är täckt i en mantel." Och Saul förstod att det var Samuel och han böjde sitt ansikte mot marken och ödmjukade sig själv.
Samuel sade till Saul: "Varför har du oroat mig och fört upp mig?"
    Saul svarade: "Jag är mycket betryckt för filistéerna strider mot mig och Gud (Elohim) har lämnat mig och svarar mig inte längre, inte profeterna, inte genom drömmar. Därför har jag kallat på dig så att jag kan få veta vad jag ska göra.
Och Saul föll raklång i sin fulla längd på marken och var mycket rädd, på grund av Samuels ord. Och det fanns ingen styrka i honom, för han åt inget bröd hela dagen eller hela natten. [Saul hade tydligen fastat som en förberedelse inför detta besök. Ironiskt nog utövade han religiös hängivenhet för att bryta mot Guds bud.]
Och kvinnan kom till Saul och såg att han var mycket förfärad och sade till honom: "Se, din tjänarinna har lyssnat till din röst och jag har lagt mitt liv i din hand och har lyssnat på de ord som du har talat till mig.
och hon ställde fram det till Saul och hans tjänare och de åt. Sedan steg de upp och gick sin väg den natten.
Filistéernas ledare frågade: "Vad gör dessa hebréer här?"
    Achish svarade filistéernas ledare: "Är inte detta David, Sauls tjänare Israels kung, som har varit hos mig dessa dagar även dessa år, och jag har inte funnit något (svek) i honom sedan han kom till mig till denna dag?"
Är inte denne David han som de sjunger den ene till den andre i dansen och säger:
"Saul har slagit sina 1 000
    och (men) David sina 10 000?" [1 Sam 18:7]
Och filistéerna gick hårt åt Saul och hans söner, och filistéerna slog Jonatan och Avinadav och Malchishoa, Sauls söner.
Och striden var hård mot Saul och bågskyttarna kom ikapp honom och han kom i stor nöd på grund av bågskyttarna.
Och Saul sade till sin vapendragare: "Dra ditt svärd och genomborra mig med det, annars kommer dessa oomskurna att genomborra mig och göra hån av mig."
    Men vapenbäraren ville inte, för han var mycket rädd. Därför tog Saul sitt svärd och hävde sig över det.
Och när hans vapendragare såg att Saul var död, gjorde han likadant och hävde sig över sitt svärd och han dog med honom.
Så dog Saul och hans tre söner och hans vapendragare och alla hans män denna samma dag tillsammans.
Och när Israels män som var på den andra sidan dalen och de som var bortom Jordan, såg att Israels män flydde och att Saul och hans söner var döda, övergav de städerna och flydde, och filistéerna kom och bodde i dem.
Och det skedde på morgonen när filistéerna kom för att klä av de slagna att de fann Saul och hans tre söner fallna på berget Gilboa.
Och när invånarna i Javesh-Gilead hörde om honom, vad filistéerna hade gjort med Saul,
reste sig alla stridbara män och gick hela natten och tog Sauls kropp och hans söners kroppar från Beit-Sheans mur och de kom till Javesh och brände dem där.
Och det skedde efter Sauls död, när David hade återvänt från slakten på amalekiterna och David hade vistats två dagar i Tsiklag,
då skedde det på tredje dagen att se, en man kom ut från lägret från Saul med sina kläder sönderrivna och jord på sitt huvud, och så var det när han kom till David att han föll ner på jorden och böjde sig ner.
David frågade honom: "Hur går det? Jag ber dig, berätta för mig!"
    Och han svarade: "Folket har flytt från striden, och många från folket har också fallit och dött, och Saul och Jonatan, hans son är också döda."
Och David sade till den unge mannen som berättade för honom: "Hur vet du att Saul och Jonatan, hans son, är döda?"
Och den unga mannen som berättade för honom sade:
"När jag råkade vara på berget Gilboa, se då lutade sig Saul över sitt spjut och vagnarna och ryttarna ansatte honom hårt.
Och de klagade och grät och fastade till kvällen, för Saul och för Jonatan, hans son, och för Herrens (Jahves) folk och för Israels hus, eftersom de hade fallit för svärdet.
Och David klagade med denna klagovisa över Saul och över Jonatan hans son,
Gilboas berg,
    låt där inte bli någon dagg,
    inget regn över dig,
    inga fält med utsökta frukter,
för där kastades de mäktigas sköld bort,
    Sauls sköld utan att vara smord med olja.
Från blodet av de slagna,
    från fettet (mänskliga köttet) av de mäktiga,
Jonatans båge återvänder inte,
    och Sauls svärd återvände inte tomt.
Saul och Jonatan,
    de älskade, och sköna i deras liv,
    också i deras död var de inte åtskilda,
de var snabbare än örnarna,
    de var starkare än lejonen.
Ni Israels döttrar,
    gråt över Saul
som klädde er i scharlakan [den mest dyrbara färgen; lyxiga kläder] och prakt (juveler, smycken; glädje – hebr. eden)
    och satte guldsmycken på era kläder.
Och när Sauls son [Ish-Boshet, se 2 Sam 2:8] hörde att Avner var död i Hebron blev hans händer matta och alla israeliter blev förfärade.
Och Sauls son hade två män som var ledare för (varsitt) rövarband, namnet på den ene var Baana och namnet på den andre Rechav, söner till Rimon, beerotiten av Benjamins söner, för även Beerot räknades till Benjamin.
Och till Jonatan, Sauls son, fanns en son som var lam i sina fötter. Han var 5 år när budskapet kom om Saul och Jonatan från Jizreel, och hans barnflicka tog upp honom och flydde. Och det hände när hon hade bråttom att fly att han ramlade och blev lam. Hans namn var Mefivoshet. [Namnet betyder "krossar skam", kan även vara en omskrivning av Meriv-Baal, se 1 Krön 8:34; 9:40. Hans handikapp kommer spela en avgörande roll i det som händer senare i 2 Sam 9:1‑13; 16:1‑4; 19:24‑30.]
Och de förde Ishboshets huvud till David i Hebron och sade till kungen: "Se, Ishboshets huvud, Sauls son, din fiende som sökte ditt liv, och Herren (Jahve) har hämnats min herre kungen på Saul denna dag och på hans säd." [Senast någon kommet med ett huvud inför kungen var när David kom med Goliat inför Saul. David blev belönad med en position hos kungen och i den kungliga familjen, och även befriad från skatt, se 1 Sam 17:25, 57. Rechav och Baan troligen något liknande.]
När någon berättade för mig och sade: Se Saul är död, och han i sina egna ögon trodde att han kom med goda nyheter, då tog jag tag i honom och slog honom i Tsiklag, istället för att belöna honom för hans nyhet.
Förr i tiden när Saul var kung över oss, var det du som ledde ut och förde in Israel, och Herren (Jahve) sade till dig: Du ska föda mitt folk Israel, och du ska vara furste över Israel."
Och det skedde när Herrens (Jahves) ark kom in i Davids stad att Michal, Sauls dotter, tittade ut genom fönstret och såg kung David hoppa och dansa inför Herrens (Jahves) ansikte, och hon föraktade honom i sitt hjärta.
Sedan återvände David för att välsigna sitt eget hushåll. Och Michal, Sauls dotter, kom ut och mötte David och sade: "Hur har Israels kung gett sig ära idag, som har klätt av sig själv idag inför ögonen på hans tjänares tjänstekvinnor, som en av de fåfänga männen som skamlöst klär av sig!" [David var inte naken, han hade tagit av sig sin kungliga mantel, i ödmjukhet inför Gud, se 2 Sam 6:16, och var som en bland folket, detta retade Michal för hon gillade statusen att vara kungens fru.]
Och Michal, Sauls dotter, fick inga barn till sin dödsdag.
Men min nåd (omsorgsfulla kärlek) ska inte lämna (vika från) honom, så som jag lät den lämna (vika från) Saul, som jag tog bort (lät vika undan) för dig. [Ps 89:34‑36]
Och David sade. "Finns det fortfarande någon kvar av Sauls hus, så att jag kan visa honom nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) för Jonatans skull?"
Nu fanns där en tjänare från Sauls hus som hette Tsiva, och de kallade honom till David och kungen sade till honom: "Är du Tsiva?"
    Han sade: "Din tjänare är han."
Kungen frågade: "Finns det fortfarande någon kvar av Sauls hus (familj) så att jag kan visa Guds (Elohims) nåd (hebr. chesed) mot honom?"
    Tsiva svarade kungen: "Jonatan har fortfarande en son som är lam i sina fötter."
Och Mefivoshet, Jonatans son, Sauls son, kom till David och föll ner på sitt ansikte och kastade sig på marken.
    Men David sade: "Mefivoshet!"
    Och han svarade: "Se, din tjänare."
Och David sade till honom: "Frukta inte, för jag ska med säkerhet visa dig nåd (hebr. chesed) för Jonatan din fars skull, och ska återställa hela din far Sauls mark och du ska alltid få äta bröd vid mitt bord."
Sedan kallade kungen på Tsiva, Sauls tjänare och sade till honom: "Allt som tillhört Saul och hela hans hus har jag gett till din herres son.
Natan sade till David: "Du är den mannen. Detta är vad Herren, Israels Gud säger: 'Jag har valt (smort) dig till kung över Israel, och jag har räddat dig ur Sauls hand.
… Giva …
David talade till Herren (Jahve), denna sångs ord den dag då Herren räddat honom ur alla fienders hand, och ur Sauls hand (grepp).

Denna sång finns också som en Psalm, se Ps 18. Några skillnader:
hand – hebr. kaf 2 Sam 22:1, jad i Ps 18:1.
ropa – hebr. qara 2 Sam 22:7, sawa i Ps 18:7
klippa förutom – mibbalade" 2 Sam 22:32, zulati i Ps 18:32. Struktur: Sången är uppbyggd som en kiasm i flera nivåer. A Inledande lovprisning, vers 2‑7
   B Guds ingripande, vers 8‑20
     C Guds trofasthet, vers 21‑30
   B´ Gud ger kraft, vers 31‑46
A´ Avslutande lovprisning, vers 47‑51

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Av Herrens (Jahves) tjänare David, som sjöng (ordagrant "talade") orden av denna sång, den dagen då Herren (Jahve) räddat (ryckt bort) honom ur greppet (handen, dvs. makten) av alla hans fiender och ur Sauls hand. [David var kung när han skrev denna psalm, ändå väljer han att beskriva sig som "Herrens tjänare" vilket visar på hans ödmjuka inställning.]
-
När Doeg, edomiten, kom till Saul och berättade för honom att David kommit till Ahimeleks hus.
-
när zifiterna [en klan från staden Zip, strax sydost om Hebron] kom till Saul och sade att David gömmer sig själv bland vårt folk. [1 Sam 23:19; 26:1] [Bakgrunden till psalmen är att David är på flykt från Saul, se 1 Sam 23:15‑28.]
-
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). När han flydde från Saul och var i grottan. [Troligtvis utspelar sig händelserna i Adullam strax sydväst om Jerusalem, se 1 Sam 22:1‑5, men ett annat alternativ är Ein Gedi vid Döda havet, se 1 Sam 24, se även Ps 142:1 som också nämner grottan.]
-
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). [Bakgrund:] När Saul sände [soldater] och lät bevaka hans hus för att döda honom. [Saul sände soldater för att döda David på morgonen nästa dag. Davids hustru Mikal får höra detta och hissar ner David från ett fönster tidigt på morgonen innan gryningen och David beger sig till profeten Samuel i Rama, se 1 Sam 19:11‑17.]
-
De har gått över passet [vid Michmas, se 1 Sam 13:23],
    de har satt upp sitt bohag i Geva.
Rama fruktar (darrar).
    Giva-Shaol har flytt. [1 Sam 11:4][Här används två olika stavningar för samma plats Geva/Giva. Ordet betyder "kulle" och är Sauls hemort, vilket betonas i benämningen "Giva-Shaol". Den vanligast formen är den feminina Giva, men här används först den maskulina formen Geva.]



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.