7462b – רָעָה (raah)

valla, föra på bete, leda, vara herde


Typ:
Verb Verb
 
Hebreiska: רָעָה (raah)
Uttal: ra-a
Talvärde: 275 (200 + 70 + 5)    ord med samma talvärde
Användning: 167 ggr i GT

Beskrivning

Ordet översätts ofta med "herde", men är faktiskt ett verb "att valla" eller "att föra på vall". Ordet kommer från "betesmark". I ordet herde (att valla) finns funktionen att leda fåren till platser där fåren kan beta och dricka, något som blir tydligt i Ps 23:2–3. Herdens funktion är också att försvara fåren från vilda djur (med käppen), se Ps 23:4. I Israel och i Mellanöstern var begreppet herde en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2. Herren beskrivs också som sitt folks herde, se Ps 80:2; 100:3.

Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
Verb Verb
qal particip aktiv pl. qal particip aktiv maskulinum pluralis
-42
Verb Verb
qal 1p sing. qal första person singularis
-1
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person pluralis
-6
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person maskulinum singularis
-3
Verb Verb
qal particip aktiv pl. qal particip aktiv maskulinum pluralis
-15
Verb Verb
qal particip aktiv sing. qal particip aktiv maskulinum singularis
-34
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person femininum singularis
-1
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person maskulinum singularis
-3
Verb Verb
qal vajjiqtol 1p sing. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) första person singularis
-2
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p pl. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person femininum pluralis
-2
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p pl. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum pluralis
-2
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p sing. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum singularis
-1
Verb Verb
qal qal
-8
Verb Verb
qal 1p sing. qal första person singularis
-5
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person maskulinum pluralis
-2
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person maskulinum singularis
-3
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person femininum pluralis
-2
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person femininum singularis
-1
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person maskulinum pluralis
-11
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person maskulinum singularis
-9
Verb Verb
qal qatal 3p pl. qal qatal (perfekt) tredje person pluralis
-2
Verb Verb
qal particip aktiv pl. qal particip aktiv femininum pluralis
-1
Verb Verb
qal particip aktiv sing. qal particip aktiv femininum singularis
-1
Verb Verb
qal particip aktiv sing. qal particip aktiv maskulinum singularis
-9
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person maskulinum pluralis
-1


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (167 st)


1 Moseboken (23)

Sedan födde hon hans bror Abel [hebr. Hevel – betyder vindpust/meningslöshet].
[Förutom Kain, Abel och deras tredje son Set, fick de många söner och döttrar, se 1 Mos 5:3–4. Hebreiska namnet "Kain" låter nästan likadant som hebreiska kanah, som betyder köpa, få och skapa. Här är ett exempel på ordlek då båda dessa ord används i vers 1. Abel betyder andetag, dimma, rök – dvs. något kort och flyktigt. Förutom den bokstavliga betydelsen finns även meningslöshet, fåfängligt och tomhet i ordet, se Pred 1:2. Kanske Eva var missmodig efter första sonen som inte visade sig vara löftet i 1 Mos 3:15.]
Abel blev fåraherde medan Kain blev en jordbrukare [som levde under förbannelsen 1 Mos 3:17–18].
Det uppstod en dispyt mellan herdarna över Abrams hjordar och herdarna över Lots hjordar – kanaanéerna och perisséerna bodde också i landet.
Abram sa till Lot: "Låt det nu inte råda någon osämja mellan dig och mig eller mellan mina herdar och dina herdar – vi är ju bröder.
Gerars herdar tvistade med Isaks herdar och sa: "Vattnet är vårt". Han gav källan namnet Esek [som betyder argument, tvist eller strid], eftersom de tvistade med honom.
Han sa: "Det är fortfarande mitt på dagen och inte tid att samla ihop boskapen. Vattna fåren och gå och valla dem (för dem ut på bete)."
Medan han fortfarande talade med dem kom Rakel med sin fars får för hon vallade dem.
Och han sa: "Vad ska jag ge dig?"
Och Jakob sa: "Du ska inte ge mig vad som helst, om du vill göra detta för mig, ska jag igen valla [vara en herde för] din flock och vakta den.
Och han lät det vara tre dagresor mellan sig själv och Jakob. Och Jakob vallade [tog hand om och skötte] resten av Labans flockar.
Sibons söner var Aja och Ana. Det var den Ana som fann de varma källorna i öknen när han vaktade sin far Sibons åsnor.
[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den tolfte och sista litterär enheten i Första Mosebok.]
Detta är Jakobs fortsatta historia (hans genealogi/släktträd – hebr. toledot).
[Nu följer ett nytt stycke, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Detta är den tolfte och sista sektionen i Första Mosebok. Temat är Josef som också är en förebild på Jesus. Även detta stycke följer ett kiastiskt mönster:
A Brödernas hat mot Josef (1 Mos 37:3–11)
B Josef tros vara död, Jakob sörjer (1 Mos 37:12–36)
C Mellanakt: Juda och Tamar (1 Mos 38:1–26)
D Oväntade omvända roller – Perets och Zerach (1 Mos 38:27–39:23)
E Josefs vishet (1 Mos 40:1–42:38)
F Bröderna till Egypten (1 Mos 43:1–46:7)
X Israels släkttavla (1 Mos 46:8–27)
F´ Flytten till Egypten (1 Mos 46:28–47:12)
E´ Josefs vishet (1 Mos 47:13–26)
D´ Oväntade omvända roller – Efraims och Manasses (1 Mos 48:1–22)
C´ Mellanakt: Jakob välsignar sina söner (1 Mos 49:1–28)
B´ Jakobs död, Josef begraver honom (1 Mos 49:29–50:14)
A´ Josef lugnar sina bröder (1 Mos 50:15–26)]
Josef, hans son som nu var 17 år – fortfarande en yngling, vallade småboskapen tillsammans med sina [äldre] bröder, sönerna till Bilhah [Dan och Naftali, se 1 Mos 35:25] och sönerna till Zilpa [Gad och Asher, se 1 Mos 35:26], hans fars fruar. Josef lämnade (kom hem med) dåliga rapporter om dem till sin far.
[Josef var Jakobs elfte son, Rakels förstfödda, se 1 Mos 30:24. Jakob var 108 år. Uttrycket "en yngling" kan tolkas att han var en hjälpreda, eller så betonas att han var ung och hade ansvar över flocken. Det anas att det är komplicerade familjerelationer, att Bilhah (Rakels tjänstekvinna) och Zilpa (Leahs tjänstekvinna) nämns påminner också om rivaliteten mellan Leah och Rakel, se 1 Mos 30:3, 9. En del har sett Josef som en skvallrare, men utifrån hur hans karaktär beskrivs i övrigt verkar det snarare vara så att han är noga med detaljer och trofast i det lilla, för att så småningom bli betrodd med mycket, se Luk 16:10. I vers 13 beskrivs hur han är redo och villig att skickas ut på uppdrag av sin far.]
Hans bröder gick iväg för att valla sin fars hjord i Shechem (Sikem).
[Shechem, nuvarande Nablus ligger 11 mil norr om Hebron. En fem dagars vandring. Troligtvis är det torrt i trakten kring Hebron och Betlehem (se t.ex. Rut 1:1), så man tar flocken nordväst på framkanten av Juda bergsbygd där det är mer nederbörd och frodigare ängsmarker.]
Israel sa till Josef: "Vallar inte dina bröder flocken i Shechem (Sikem)? Kom, jag ska sända dig till dem", och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni, har betydelsen "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se 1 Mos 22:1.]
"Mina bröder, letar jag efter", sa han, "Jag ber er, berätta för mig var de vallar sin hjord." [Den hebreiska ordföljden är "mina bröder jag söker". Att "mina bröder" kommer först förstärker Josefs tillit och hur han ser dem som sin familj, något som gör brödernas svek ännu större.]
Se, sju kor kom upp ur floden, välgödda och feta och de åt av sjögräset.
Se, sju kor kom upp ur floden, välgödda och feta och de åt av sjögräset.
männen är herdar för de har varit boskapsskötare och de har tagit med sig sina hjordar och sin småboskap och allt som de äger.'
Då ska ni svara: 'Dina tjänare har varit boskapsskötare från sin ungdom till nu, både vi och våra fäder,' så att ni kan bo i landet Goshen, för alla herdar är en styggelse för egyptierna."
Farao sa till hans bröder: "Vilket är ert yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är herdar, både vi och våra fäder."
Han välsignade Josef och sa:
"Den Gud (Elohim – i bestämd form: Guden) inför vilken mina fäder
Abraham och Isak vandrade,
den Gud (Elohim – i bestämd form: Guden) som har varit min herde ("har vallat mig") [som har lett mig och fört mig på bete]
hela mitt långa liv [från min födelse ända] till denna dag,
Likväl var hans båge fast (stadig, stabil)
och hans armar och händer smidiga (snabba och lättrörliga),
genom händerna hos den Mäktige i Jakob,
därifrån (från) Herden, Israels klippa,

2 Moseboken (4)

När några herdar kom och körde i väg dem, försvarade Mose dem och hjälpte sedan till att vattna deras får.
De svarade: "En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. [De andra herdarnas trakasserier mot dem verkade vara något de var vana vid.] Han öste även upp vatten och vattnade fåren åt oss."
Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro (hebr. Jitro), som var präst i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds (Elohims) berg Horeb (hebr. Chorev) [annat namn på Sinai berg].
[Mose är nu 80 år, han lämnade Egypten vid 40-års ålder och har vallat sin svärfars får sedan dess, se Apg 7:30. Chorev delar rot med ordet för torr/öde (hebr. charev), viket indikerar att berget och området är öken. Ordet delar även rot med ordet cherev som betyder svärd. Det får en djupare innebörd då vi vet att Guds ord beskrivs som ett svärd (Heb 4:12) och det var på detta berg som Gud senare skulle ge dem undervisningen, Torah, som är den grundläggande delen av Guds ord.]
Och ingen man ska komma upp med dig, låt inte någon man synas på hela berget, låt inte heller några flockar eller hjordar beta på berget."

4 Moseboken (2)

Och era söner ska bli ökenvandrare i 40 år och ska bära er vilsenhet till dess era kroppar är förtärda i öknen.
som kan gå framför dem och som kan komma framför dem, och som kan leda dem och som kan föra dem in, så att Herrens (Jahves) församling inte blir som får utan en herde." [Matt 9:36]

1 Samuelsboken (7)

Och Samuel sa till Jishaj: "Är detta alla dina ynglingar (hebr. naar)?" Och han [Jishaj] sa: "Den yngste (obetydlige) återstår, men se, han vaktar fåren."
Och Samuel sa till Jishaj: "Sänd efter och hämta honom, för vi ska inte sitta ner förrän han har kommit hit."
Men David gick fram och tillbaka mellan Saul [i Elahdalen, där armén var] och Betlehem, för att valla sin fars får. [David bodde hos sin far i Betlehem där han tog hand om hans fars får, men gick regelbundet med understöd till sina bröder i Sauls armé. I vers 54 nämns Davids tält.]
Och David sa till Saul: "Din tjänare har varit en herde för sin fars får, och när det har kommit ett lejon eller en björn och tagit ett lamm från flocken
Och han tog sin stav i handen, valde ut fem släta stenar från bäcken, placerade dem i ett fodral som han lade ner i sin herdeväska, och med slungan i sin hand gick han rakt mot filistén.
Nu var en av Sauls tjänare där den dagen, begränsad (förhindrad, instängd) inför Herren (Jahve), och hans namn var Doeg, edomiten, ledaren för Sauls herdar.
[Doeg kan ha avlagt ett nasirlöfte, eller så är det sabbat vilket gjorde att han inte kunde göra något denna dag. Så småningom kommer han att berätta för Saul att David varit här och dödat alla präster, se 1 Sam 22:9, 18, 22; Ps 52:2.]
Jag har hört att du klipper och dina herdar är nu med oss och vi gör dem inget illa utan vi ser till att ingenting fattas dem (vi vaktar deras tillhörigheter när de inte är här) under tiden som de är i Karmel.
De var en mur för [de beskyddade] oss både natt och dag, hela tiden som vi var bland dem och vaktade fåren.

2 Samuelsboken (2)

Redan långt tidigare, när Saul var kung över oss, var det du som ledde ut och förde in Israel [1 Sam 18:5, 13, 16]. Och Herren (Jahve) sa till dig: Du ska föda (valla; vara en herde för – hebr. raah) mitt folk Israel, och du ska vara furste över Israel." [1 Sam 16:11–13; Ps 78:70–72]
Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?

1 Kungaboken (1)

Och han sa: "Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, som får som inte har någon herde, och Herren (Jahve) sa: Dessa har ingen herre, låt dem återvända var och en till sitt hus i frid (shalom)."

1 Krönikeboken (3)

Redan för länge sedan, när Saul fortfarande var kung, var det du [David] som var ledare och anförare åt Israel. Och Herren (Jahve), din Gud (Elohim), har sagt till dig: Du ska föda (valla; vara en herde för – hebr. raah) mitt folk Israel, du ska vara en furste över mitt folk Israel."
Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
över korna som betade i Saron saroniten Shitraj
och över korna i dalarna Shafat, Adlajs son,

2 Krönikeboken (1)

Då sa han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sa: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända hem i frid, var och en till sitt."

Job (3)

Då kom en budbärare [den förste av fyra] till Job och sa: "Medan oxarna gick för plogen och åsnorna betade i närheten
Gränser flyttas [5 Mos 19:14; Ords 22:28; 23:10],
de rövar bort hjordar och för dem i bet.
Han går på vall på (äter; frossar på) den ofruktsamma, som inte kan föda
och är inte god mot änkan.

Psaltaren (7)

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. Herren (Jahve) är min herde [kung, fåraherde].
Jag ska inte sakna någonting (inte lida någon brist).
[I Israel och i Mellanöstern var begreppet herde en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2. Herren beskrivs också som sitt folks herde, se Ps 80:2; 100:3. Ordet för herde (hebr. raah) är ett verb "att valla". Ordet kommer från betesmark. I ordet herde (att valla) finns funktionen att leda fåren till platser där fåren kan beta och dricka, något som psalmen tar upp i vers 2–3. Herdens funktion är också att försvara fåren från vilda djur, se vers 4. Att David i denna psalm diktar och sjunger "min herde" visar vilken personlig relation han hade till Gud. I den andra raden har hebreiskan bara två ord: lo echsar, ordagrant "jag ska inte sakna." Denna korta fras, utan något objekt, beskriver en fullständig förtröstan på att Gud förser på livets alla områden.]
Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv.
Var deras herde [fåraherde som matar, leder och skyddar dem]
och bär (lyft upp) dem för evigt.
Som en fårhjord (flock med småboskap) är de på väg mot Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
med döden som sin herde.
De rättfärdiga ska regera över dem när på morgonen [när upprättelsens dag gryr, när Gud griper in];
deras gestalt (form) tynar bort i Sheol (dödsriket),
långt bort från deras höga boning [deras imponerande stora hus].
från de diande tackorna.
Han tog honom till att vara herde för Jakob, hans folk,
och Israel, hans arvedel.
Han var en herde för dem med hjärtats integritet
och ledde dem med skickligheten i sin hand.
Lyssna (vänd ditt öra – hör upp), o Israels herde,
du som leder Josefs fårhjord (flock av småboskap),
du som tronar ovanpå keruberna [nådastolen, se 2 Mos 25:17], träd fram i glans (lys fram, stråla tydligt).
Vildsvinet från skogen fördärvar den,
markens vilda djur betar av den.

Ordspråksboken (2)

Läpparna från en rättfärdig vallar (vägleder, lotsar) många [till goda betesmarker och rent vatten],
men dårarna dör i brist på förstånd (vishet, medömkan).
Hjärtat hos den som har förstånd söker (frågar efter, kräver) kunskap,
men munnen hos [den självgode] dåren vallar (leder andra till; njuter av, har aptit för) dårskap (oförstånd, galenskap, otålighet). [Ords 10:21; 14:8]

Predikaren (1)

De visas ord är som sporrar, och som nitar som är väl fastsatta är deras samlade ord, de är givna från en herde.

Höga Visan (7)

Säg mig, du som min själ (hela min person) älskar,
var låter du din flock beta, var låter du din flock vila vid middagstiden?
Varför skulle jag vara som en beslöjad
vid dina vänners hjordar?
Om du inte vet det, du skönaste (vackraste) bland kvinnor,
gå din väg framåt i flockens fotspår
och föd dina lamm
bredvid herdarnas tält.
Min älskade (raring) tillhör mig och jag tillhör min älskade (kära),
som låter sin hjord beta bland liljorna.
Dina två bröst är som två killingar, tvillingar av en gasell som betar bland liljorna.
Min älskade (raring) har gått ner till sin trädgård,
till bädden av kryddor
för att föra sin hjord i bet bland trädgårdarna
och för att plocka liljor.
Jag är min älskades (raring) och min älskade (raring) är min,
där han för sin flock i bet bland liljor.
[Den första frasen "Jag är min älskades och min älskade är min" består av fyra ord på hebreiska ani ledodi vedodi li. begynnelsebokstäverna bildar namnet på månaden Elul som infaller precis före det judiska nyåret (Rosh hashana) och de påföljande högtiderna. Det är den månad man på ett särskilt sätt längtar efter och undervisar om Messias. Verser som denna i Höga Visan ligger till grund för den Messiaslängtan som finns i judendomen där judarna längtar efter att få bli Messias brud.]

Jesaja (16)

Då ska lamm beta som om de var på sina betesmarker,
och på de fetas övergivna platser ska vandraren äta.
Det ska aldrig bebos,
ingen ska bo där från generation till generation,
inte heller ska araberna slå upp sina tält där,
inte heller ska herdarna ha sina fållor där.
Den fattiges förstfödde ska äta
och den behövande ska ligga ner i trygghet,
och jag ska döda din rot med hungersnöd
och din kvarleva med slakt.
Den befästa staden är ensam,
en boplats övergiven och försakad lik öknen,
där ska kalvar beta
och där ska de ligga ner och förtära dess grenar.
Och han ska ge regn till din säd som du har sått på marken och brödet ska förökas på marken och det ska bli fett och mycket. På den dagen ska boskapen beta på stora ängar.
För så säger Herren (Jahve) till mig:
"Som lejonet
ja, det unga lejonet morrar mot (lågmält begrundar – hebr. hagah, se Jos 1:8; Ps 1:2) sitt byte
även om många herdar
kallas samman mot det,
skräms det inte av deras rop
eller ryggar undan av deras larm (skrammel med vapen),
så ska Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) komma ner [som lejonet av Juda, se Upp 5:5]
och strida på berget Sion och på dess kullar.
Min boning är uppryckt
och bortburen från mig som en herdes tält,
som en vävare har jag rullat ihop mitt liv.
Han ska hugga av mig från trumman,
från dag till natt ska du göra slut på mig.
Han föder sin fårhjord som en herde:
Han samlar lammen i sina armar,
han bär dem i sin famn (nära sitt hjärta)
och varsamt leder han moderfåren.
[Han visar vägen för tackorna som har diande lamm, han beskyddar dem och leder dem till vattenkällor där de kan vila och hämta kraft. Sista ordet i versen är nahal som översatts "varsamt leder", samma ord som också används i Ps 23:2.]
Han strävar efter aska, ett bedraget hjärta har vänt honom till sidan,
så att han inte kan befria sin själ (sitt liv)
och inte heller säga:
"Är där inte en lögn i min högra hand (ordagrant: din högra)?"
Som säger om Kyros: "Han är min herde och ska utföra alla mina önskningar"
och säger till Jerusalem: "Hon ska bli uppbyggd"
och till templet: "Min grund ska bli lagd."
Ni ska säga till de fångna: 'Kom ut,'
till dem som sitter i mörkret: 'Kom fram.'
De ska finna bete längs vägarna,
kala höjder [berg med liten eller ingen vegetation – hebr. shefi] ska bli deras betesmarker.
Ja hundarna är glupska,
de vet inte när de har fått nog
De är herdar som inte kan förstå,
alla går de sin egen väg,
var och en för sin egen vinning, varenda en av dem.
Främlingar ska stå och mata dina hjordar
och främlingar ska vara dina jordbrukare och dina vingårdsmästare.
Då kom hans folk ihåg de gamla dagarna,
Moses dagar.
Var är han som drog upp dem ur havet
med herdarna över hans hjord?
Var är han som placerade
sin helige Ande i deras mitt?
Varg och lamm ska äta tillsammans
och lejon ska äta gräs som oxen
och jord ska vara ormens föda.
De ska inte skada och inte fördärva
på hela mitt heliga berg," säger Herren (Jahve).

Jeremia (27)

Prästerna frågade inte:
"Var är Herren (Jahve)?" [Jfr vers 6.]
Och de som ansvarade för (förvaltade) min undervisning kände mig inte (var inte intimt förtrogna med mig),
och härskarna begick överträdelser mot mig.
Profeterna profeterade [fruktbarhetsguden] Baal [5 Mos 13:1–5]
och vandrade efter dessa ting [plural – avgudar] som inte kunde hjälpa dem.
Även Nofs söner [folket i Memfis i Egypten] och Tachpanches
livnär sig på ditt huvuds krona.
[Israel blev förnedrade genom att ingå allianser med Egypten, se Jer 41:5; 48:37; 2 Sam 10:4; Jes 7:20; Hes 44:20.]
Och jag ska ge er herdar efter mitt hjärta som ska föda er med kunskap och förståelse.
Herdarna med sin hjordar kommer till henne,
de slår ner sina tält runt omkring henne,
var man betar vid sin hand.
Eftersom herdarna har blivit råa (brutala)
och inte frågar Herren (Jahve),
därför har de ingen framgång
och hela deras hjord är skingrad.
Många herdar har fördärvat min vingård, de har trampat ner min del under foten, de har gett min dyrbara del till en öde öken.
Och jag har inte dragit mig undan från att vara en herde efter er, och sorgens dag är inte min önskan, du vet (är intimt förtrogen med) det, det som kommer över mina läppar är framför ditt ansikte.
En vind [metafor för Guds dom] ska valla (hebr. raah) [föra bort] alla dina vallare (herdar – hebr. raah)
och dina älskare ska gå i fångenskap,
då ska du med säkerhet skämmas
och bli förvirrad av all din ondska (hebr. raah).
Ve! Över herdarna som fördärvar och förskingrar fåren på min betesmark förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Därför säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) så mot herdarna som vallar mitt folk [var uppdrag var att leda folket till goda betesmarker och friskt vatten]: Ni har förskingrat min flock och drivit bort dem och har inte tagit hand om dem. Se jag ska besöka er för era onda gärningar förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska resa upp [nya ansvarstagande] herdar som föder (beskyddar, vallar) dem, och mina får ska inte längre frukta eller vara förskräckta. Inget av dem ska saknas (eller gå förlorad), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
[Zerubbavel (Serubbabel), Esra och Nehemja var goda herdar som kom, men Messias är den som helt uppfyllde denna profetia.]
Jämra er ni herdar och gråt och rulla er [på marken i aska, se Jer 6:26] ni flockens ledare, för dagen för er slakt har kommit i fullhet (full mognad) och jag ska bryta er i bitar och ni ska falla som ett dyrbart redskap.
Och herdarna ska inte ha någon väg att fly, inte flockens ledare någon möjlighet att undkomma.
En röst! Herdarnas rop och jämret från flockens ledare. Eftersom Herren (Jahve) har tillspillogett deras betesmark.
Lyssna till Herrens (Jahves) ord, ni hednafolk,
förkunna det i avlägsna kustländer.
Säg: "Han som skingrade Israel ska också samla det,
och bevara det som en herde håller ihop (föder, beskyddar) sin hjord."
[4 Mos 27:17; 2 Sam 7:7; Ps 78:70–72; Hes 34]
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Åter ska på denna plats som är förbränd, utan människa och även djur och i alla dess städer, bli bebodd av herdar som låter sina hjordar vila.
Och jag ska tända en eld i Egyptens gudars hus och han ska bränna dem och bära bort dem i fångenskap. Och han ska vika ihop Egyptens land som en herde viker ihop sina kläder och han ska gå därifrån i frid (shalom).
Se, han ska komma upp som ett lejon från Jordans buskar mot den starka boningen, för jag ska plötsligt få honom att springa därifrån och den som är utvald ska jag sätta över det, för vem är lik mig? Och vem ska utse en tid åt mig? Och vem är den herde som ska stå framför mitt ansikte?
Mitt folk har blivit försvunna får, deras herde har fått dem att irra iväg, de har vänt sig bort på bergen, de har gått från berg till kulle, de har glömt bort sin viloplats.
Jag ska föra tillbaka Israel till hans betesmark,
och han ska beta på Karmel och Bashan,
och hans själ ska bli mättad
i Efraims bergsbygd och i Gilead.
Se, han ska komma upp som ett lejon från Jordans buskar mot den starka bebyggelsen, för jag ska plötsligt få dem att rusa ifrån den, och den som är vald, honom ska jag utse över det, för vem är lik mig? Och vem vill bestämma en tid åt mig? Och vem är den herde som ska stå framför mig?
och med dig ska jag förskingra herden och hans flock, och med dig ska jag förskingra de äkta männen och hans oxars ok, och med dig ska jag förskingra styresmän och härskare.

Hesekiel (32)

"Människobarn profetera mot Israels herdar och säg till dem, till herdarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Ve er Israels herdar som föder er själva! Ska inte en herde föda fåren?
Ni äter det feta och klär er med ylle, ni dödar göddjuren men göder inte fåren.
De är förskingrade därför att det inte finns någon herde och de har blivit mat åt alla fältets vilda djur och är förskingrade.
Därför, ni herdar (hebr. roim) [ledare, kungar, präster, så kallade profeter], hör Herrens (Jahves) ord (hebr. et dabar – Ordet):
Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), lika säkert som mina får har blivit ett byte och mina får har blivit mat åt alla fältets vilda djur eftersom det inte finns någon herde, inte heller letar mina herdar efter mina får utan herdarna göder sig själva och ger inte mina får mat.
[Vers 7 och 9 är snarlika, men i vers 7 betonas ordet och i vers 9 herdarna.]
Därför ni herdarna (hebr. ha roim) hör Herrens (Jahves) ord (hebr. dabar):
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se, jag är emot herdarna och jag ska utkräva mina får ur deras hand och få dem att sluta föda fåren, inte heller ska herdarna göda sig själva längre, och jag ska rädda mina får från deras mun så att de inte blir till mat för dem.
Som när en herde letar efter sin hjord när han kommer till sina kringspridda får, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla platser dit de spritts på en molnig, mörk dag.
Jag ska föra ut dem från de främmande folken, och samla in dem från främmande länder. Jag ska föra dem till deras eget land. Jag ska valla (leda, föda) dem på Israels berg, vid bäckarna och de bebodda platserna i landet.
Jag ska låta dem få äta på goda betesplatser. Israels höga berg ska bli deras betesmark (hem). Där ska de lägga sig i lummiga betesmarker, och de ska äta saftigt bete på Israels berg.
Jag ska själv föra mina får ut på bete, och själv göra så att de lägger sig ner [för att vila], förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre. [Ps 23; Jes 40:11]
Jag ska söka efter de förlorade och föra tillbaka de som drivits bort (tvingats bort mot sin vilja). Jag ska förbinda de skadade, och stärka de svaga. Men de feta och de starka ska jag förgöra. Jag ska mata dem med dom (rättvisa ska skipas).
Räcker det inte för er att beta på den bästa betesmarken, måste ni också trampa ner det som är kvar med era fötter? När ni dricker rent vatten, måste ni också grumla det som är kvar genom att trampa med era fötter?
Ska mina får behöva äta det ni har trampat ner med era fötter, och dricka det ni smutsat ner med era fötter?
Jag ska resa upp en herde (en enskild, unik herde – hebr. raah echad) över dem [mina får], och han ska föda dem, nämligen min tjänare David [en förebild av Jesus, se Jes 11:1; Jer 30:9; Hos 3:5; Mika 5:2; Joh 10:14]. Han ska föda (mata, leda och skydda) dem och vara deras herde.
[Hebreiska texten är: et avi David, ordagrant översatt: "min tjänare Alef-Tav David." Bokstäverna Alef-Tav (uttalas "et") är den första och sista bokstaven i hebreiska alfabetet. Detta lilla ord är en objektpartikel som indikerar att nästföljande ord, som är David, är objekt i satsen. Det är intressant att i Upp 1:8 har Jesus motsvarande titel på grekiska, "alfa och omega", den första och den sista.]
Och min tjänare David ska vara kung över dem och de ska alla ha en herde. De ska vandra i mina påbud (bindande juridiska beslut) och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och göra (leva efter) dem.

Hosea (3)

För Israel är styvnackad
som en styvnackad kviga.
Ska nu Herren (Jahve) föda dem
som ett lamm på ett öppet fält?
Tröskgolvet och vinpressen ska inte ge dem mat
och det nya vinet ska fattas henne.
Efraim strävar efter vind och följer efter östanvinden,
hela dagen förökar han lögn och förödelse,
och de skär ett förbund med Assyrien
och olja bärs till Egypten.

Amos (2)

Han sa: "Herren (Jahve) ryter [Joel 3:16] från Sion [tempelberget i Jerusalem] och upphäver sin röst från Jerusalem, och herdarnas ängar ska sörja och Karmels topp [Amos 9:3] ska vittra."
[Nu följer sju väl strukturerade upprepningar med dom över omgivande nationer. Frasen "tre av, ja fyra överträdelser" förstärker att det är många överträdelser, se Amos 1:3, 6, 9, 11, 13; 2:1, 4, 6. Betydelsen kan vara kontinuitet och fortsättning: 3 överträdelser, 4 överträdelser, osv. Det finns också en symbolism med 3 + 4 som blir 7, dvs att överträdelserna har nått sitt fullkomliga mått. De första sex är grupperade parvis: Damaskus & Gaza (spiran, se vers 5 och vers 8), Tyros & Edom (bröder i vers 9 och vers 11; ingen avslutande fras "säger Herren") och Ammon & Moab. Den sjunde domen riktas mot Juda. Bokens genomgripande struktur med talet sju gör att det blir en överraskning när en åttonde dom mot Israel avslutar denna sektion Amos 2:6–16.]
Så säger Herren (Jahve):
"Som en herde räddar två ben eller en bit av ett öra från lejonets gap,
så ska Israels söner som bor i Samarien fly
med hörnet av en bädd och damasken (en bit/hörn av benet) från en soffa (dagbädd)."

Jona (1)

Han gjorde ett tillkännagivande och sa:
"I Nineve, på kungens och de styrandes befallning, ska ingen människa eller något djur, kreatursbesättning eller flock med småboskap, smaka (äta) någonting. De får inte beta och inte dricka vatten.

Mika (5)

Han [Messias] ska träda fram och vara en herde för (leda, föda) sin hjord
i Herrens (Jahves) kraft,
med Herrens sin Guds (Jahve Elohims) auktoritet (höga namn).
De [Israels folk som återvänder] ska vara bofasta,
för då ska han vara stor ända till jordens ändar (över hela världen).
Och detta ska vara frid (shalom):
När Ashur kommer in i vårt land
och när han trampar in i våra palats,
då ska vi resa upp mot honom sju herdar
och åtta furstar bland människor.
Och de ska ödelägga Ashurs land med svärd
och Nimrods land med draget svärd,
och han ska befria oss från Ashur
när han kommer in i vårt land
och när han trampar innanför våra gränser.
Vakta ditt folk, med din stav
ditt arvs flock,
som bor för sig själv,
som en skogsdunge mitt på ett fruktbart fält,
låt dem beta i Bashan och Gilead
som i forna tider.

Nahum (1)

Dina herdar slumrar, O Assyriens kung,
dina ärbara vilar,
ditt folk är utspritt över bergen
och det finns ingen som samlar ihop dem.

Sefanja (3)

Havskusten ska bli en betesmark
med ängar för herdarna och fållor för hjordarna.
Kusten ska tillhöra kvarlevan av Juda hus
och där ska de beta.
I Ashkelons hus ska de lägga sig ner på kvällen,
för Herren deras Gud (Jahve Elohim) ska besöka dem
och föra tillbaks dem från fångenskapen.
De som då är kvar i Israel ska inte synda mer.
De ska inte tala inbillning (ljuga),
och man ska inte hitta en svekfull tunga i (några falska ord ska aldrig komma ur) deras mun.
Ja, de ska få beta fridfullt som får på grönbete och kunna ligga ner,
utan någon som helst fara (utan att darra av skräck).

Sakarja (14)

Avgudarna har talat fåfängt
och siarna har sett en lögn
och drömmarna talar falskt,
de tröstar fåfängligt.
Därför går de sin väg som får,
de är plågade eftersom där inte finns någon herde.
Min vrede har upptänts mot herdarna
och jag ska straffa baggarna,
för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har kommit ihåg sin hjord, Juda hus,
och gjort dem till sina majestätiska hästar i striden.
Lyssna! Herdarnas klagan,
för att deras ära är förspilld.
Lyssna! Rytandet av unga lejon,
för Jordans busksnår [som är deras skydd och gömslen] är fördärvade.
Så säger Herren (Jahve) min Gud (Elohim): "Mata hjorden med slakten [dömda att slaktas],
vars köpare slog dem och höll sig själva utan ansvar, och de sålde dem och sa: 'Välsignad är Herren (Jahve) för jag är rik.' Även deras egna herdar hade inget medlidande med dem.
Så matade jag [Sakarja] hjorden med slakten [dömda till slakt], de fattigaste i hjorden [som namnet antyder]. Jag tog mig två stavar. En kallade jag Nåd (Skönhet – Godhet) och den andra kallade jag Enighet (Harmoni), och jag matade hjorden.
Jag högg av de tre herdarna på en månad, för min själ blev otålig på dem och deras själar avskydde mig.
Sedan sa jag: "Jag ska inte mata dig. Det som dör, låt det dö, och det som behöver huggas bort, låt det huggas bort, och låt dem som blir kvar äta varandras kött."
Herren (Jahve) sa till mig: "Ta dig redskapen av en dåraktig herde,
för jag ska resa upp en herde i landet som inte ska tänka på dessa som är avhuggna, och inte heller ska söka upp de unga (förskingrade – hebr. naar) och inte hela det som är brutet. Inte heller ska han mata det som fortfarande finns kvar, utan han ska äta köttet och det feta och bryta sönder deras klövar i bitar."
Ve de värdelösa herdarna
som överger hjorden!
Svärdet ska vara på hans arm
och över hans högra öga.
Hans arm ska bli uttorkad (förlamad)
och hans högra öga ska bli fullständigt förmörkat (mörkt mörkt – förblindat).
Vakna svärd mot min herde
och mot mannen som är nära mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
slå herden
och fåren ska skingras
och jag ska vända min hand över de små.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.