6918 – קָדוֹשׁ (qadåsh)


Typ: H:A
Hebreiska: קָדוֹשׁ (qadåsh)
Ursprung: or קָדֹשׁ from H6942 (קָדַשׁ)
Användning: 129 ggr i GT

Engelsk översättning

holy

Engelsk beskrivning

1) sacred, holy, Holy One, saint, set apart


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (129 st)


och ni ska vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig.' [2 Mos 12:1‑3] Detta är vad du ska säga till israeliterna."
Och du ska ta invigningsbaggen och koka dess kött på en helig plats.
Och resten av det ska Aron och hans söner äta. Med osyrat bröd ska det ätas på en helig plats, på mötestältets gård ska de äta det.
Prästen som förrättar syndoffret ska äta av det, det ska ätas på en helig plats, på mötestältets gård.
Vadhelst som berör dess kött ska vara heligt, och om något av blodet stänker på någon klädnad ska du tvätta det som blivit nedstänkt på en helig plats.
Varje man bland prästerna ska äta av det, det ska ätas på en helig plats. Det är högheligt.
Och ni ska äta det på en helig plats eftersom det är din föreskrivna del och dina söners föreskrivna del av Herrens (Jahves) offer gjort med eld, för så har jag befallt.
För jag är Herren er Gud (Jahve Elohim), ni ska därför helga er själva och vara heliga, för jag är helig. Ni ska inte orena er själva på något sätt med något krypande ting som kryper över jorden.
För jag är Herren (Jahve) som för er ut ur Egyptens land för att vara er Gud (Elohim). Ni ska därför vara heliga, för jag är helig.
Han ska tvätta sin kropp med vatten på den heliga platsen och sätta på sig sina (egna) kläder och komma fram och offra sitt brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning för sig själv och för folket.
Tala till hela Israels folk och säg: Ni ska vara heliga (rena, avskilda) för jag, Herren er Gud är helig.
Ni ska helga er och vara heliga, för jag är Herren (Jahve) er Gud.
Ni ska vara heliga inför mig,
    för jag, Herren (Jahve),
är helig.
Och jag har avskilt er från andra folk för att ni ska tillhöra mig.
De ska vara heliga för sin Gud (Elohim) och inte vanära deras Guds (Elohims) namn. För Herrens (Jahves) offer gjorda med eld och deras Guds (Elohims) bröd som de offrar ska de vara heliga.
De ska inte ta en hustru som är en sköka eller hädisk, inte heller ska de ta en som är förskjuten från sin man, för han är helgad till hans Gud (Elohim).
Därför ska du helga honom, för han offrar sin Guds (Elohims) bröd. Han ska vara helig för dig, för jag är Herren (Jahve) som helgar dig. Jag är helig.
Och det ska vara Arons och hans söners och de ska äta det på en helig plats, för det är det heligaste för honom av offren till Herren (Jahve) gjorda med eld som en evig förordning (ordagrant "saker inristat").
Och prästen ska ta heligt vatten i ett lerkärl, och av jorden som är på marken i tabernaklet ska prästen ta och lägga det i vattnet.
Under hela löftesperioden ska ingen rakkniv komma på hans huvud förrän dagarna är fullföljda som han har avskiljt (helgat) sig själv inför Herren (Jahve). Han ska vara helig, han ska låta hårlockarna växa sig långa. [Håret var den yttre symbolen på att han var en nasir]
Alla dagar under hans nasirskap ska han vara avskild (helgad) för Herren (Jahve).
för att ni ska komma ihåg och göra alla mina budord (tydliga befallningar) och vara heliga till er Gud (Elohim). [Den judiska traditionen har identifierat inte bara 10, utan 613 mitzvot (totalt 365 förbud och 248 uppmaningar) i Torah (de fem Moseböckerna). Av den anledningen består hörntofsarna av totalt 613 knutar, en för varje bud.]
Och de församlade sig mot Mose och mot Aron och sade till dem:
"Ni tar på er för mycket, hela församlingen är helig, var och en av dem och Herren (Jahve) är ibland dem.
Varför lyfter ni då upp er själva över Herrens (Jahves) församling?"[Deras påstående var delvis sant, se 2 Mos 19:5‑6, men en revolt för att omkullkasta Guds utvalda ledarskap och prästerskap var något ont, se 4 Mos 14:8‑11. Korach nämns först och var ledaren tillsammans med Datan och Aviram. Den sistnämnde On, nämns inte senare. Kanske drog han sig ur eller hade en mindre betydelsefull roll i upproret, se 4 Mos 16:5, 12.]
Och han talade till Korach och till hela hans sällskap och sade: "I morgon ska Herren (Jahve) visa vem som är hans och vem som är helig och ska låta honom komma nära sig, den som han väljer ska han låta komma nära honom.
och lägg eld i dem och lägg rökelse ovanpå dem inför Herrens (Jahves) ansikte i morgon, och det ska ske att den man som Herren (Jahve) då väljer, han ska vara helig, ni tar på er mycket, Levi söner."
För du är ett heligt folk inför Herren, din Gud (ett annorlunda folk som ska vara helgat, skilt från synd och avgudar). Han har utvalt dig att bli hans dyrbara egendomsfolk framför alla andra folk på jorden.
för du är ett heligt folk för Herren din Gud (Jahve Elohim) som har valt dig att vara hans egen skatt bland alla andra folk som finns på jordens ansikte (yta).
Ni ska inte äta av något som är självdött, det kan du ge till främlingen som är inom dina portar så att han kan äta det eller du kan sälja det till en främling, för du är ett heligt folk för Herren din Gud (Jahve Elohim). Du ska inte koka kalven i dess moders mjölk.
För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vandrar mitt i ditt läger för att befria dig och ge dig dina fiender framför dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något opassande hos dig och vänder sig bort från dig.
och han ska göra dig hög (stor) över alla andra nationer som han har skapat, i lovprisning, och i namn, och i härlighet, och du ska vara ett heligt folk åt Herren (Jahve) din Gud (Elohim) såsom han har sagt.
Herren (Jahve) ska etablera (grunda, stadfästa) dig som ett heligt folk till sig själv (som sin ägodel), såsom han har gett sin ed till dig [2 Mos 19:6], om du håller (vaktar, skyddar) alla Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) budord (klara tydliga befallningar – hebr. mitzvot), och vandrar på hans vägar.
Han älskar folken,
    alla hans heliga i hans hand,
och de sitter vid dina fötter
    och tar emot dina ord.
Och Josua sade till folket: "Ni kan inte tjäna Herren (Jahve) för han är en helig Gud (Elohim). Han är en svartsjuk Gud (Elohim). Han ska inte förlåta era överträdelser, inte era synder.
Ingen är helig (avskild) som Herren (Jahve),
    för det finns ingen utom du (ingen finns förutom dig).
    Och ingen klippa (fast punkt; styrka) är som vår Gud (Elohim). [5 Mos 32:4; Ps 18:2]
Och männen i Beit-Shemesh sade: "Vem kan stå inför Herrens (Jahves) ansikte, denna heliga Gud (Elohim)? Och hur ska den gå upp från oss?"
Ståthållaren Nehemja och den skriftlärde prästen Esra och leviterna som undervisade folket sade till allt folket: "Denna dag är helgad åt Herren er Gud. Sörj inte, gråt inte." Allt folket grät nämligen när de hörde undervisningens (Torahs) ord.
Och han sade till dem: "Gå och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin. Och skicka gåvor av mat till dem som inte har något färdigt, för denna dag är helgad åt vår Gud. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka."
Även leviterna lugnade allt folket och sade: "Var stilla, för dagen är helig. Var inte bedrövade."
De heliga (Guds utvalda) [församlingen] som finns i landet (världen),
    de är de majestätiska (ädla, härliga) som har allt mitt välbehag (min glädje).
    [Ordagrant "till de majestätiska står all min begäran."]
Ändå är du helig (fullkomlig, helt avskild från allt orent, motsatsen till all synd),
    [och den som] tronar på Israels lovsånger (lovprisningar med tacksamhet och glädje).
    [Gud vill ta sin boning och regera hos dem som upphöjer honom.]
Frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve), ni heliga (Guds utvalda),
    för de lider ingen brist de som fruktar honom. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Denna vers både inleds och avslutas med ordet "Frukta" (hebr. jare), som börjar med denna bokstav. Här finns en koppling till Ordspråksbokens kända inledning där gudsfruktan är början till all kunskap, se Ords 1:7; 9:10.]
Det finns en flod vars flöden ger glädje åt Guds (Elohims) stad,
    den Högstes (Elions) heliga boning.
Välsignade (glada, lyckliga) är de som du utväljer,
    som får komma nära dig (som du drar till dig),
    de får bo på dina förgårdar.
Vi mättas av din godhet i ditt hus,
    av det heliga i ditt tempel.
Jag ska tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig med Nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar]
    för din sanning, min Gud (Elohim).
Jag ska sjunga ditt lov med Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa med ljusare toner, se Ps 33:2]
    Israels Helige.
De återvände (gång på gång gick de tillbaka) till att prövade Gud (El)
    och begränsade (märkte med en signatur, ristade; sårade – hebr. tava) Israels helige. [5 Mos 1:19‑23] [Verbet tava används bara här i GT. Det kommer från sista bokstaven i alfabetet (hebr. Tav). Piktogrammet för bokstaven är ett kors, och betydelsen kan vara att märka eller staka ut en väg eller gräns, därav betydelsen att sätta en begränsning. Ordet (om det appliceras på en person) kan också vara att bli sårad och orsaka smärta, utifrån betydelsen att rista, se även 1 Sam 21:13; Hes 9:4.]
Himlarna ska tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dina under (förunderliga gärningar, mirakler), o Herre (Jahve),
    och din trofasthet i de heligas församling.
En Gud (El) som är fruktad i de heligas stora rådsförsamling,
    och respekterad av alla dem som är omkring honom.
För Herren (Jahve) är vår sköld,
    och den Helige i Israel är vår kung.
Låt dem tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) ditt namn
    som stort och vördnadsbjudande. [Refräng:] Han är helig.
Upphöj Herren vår Gud (Jahve Elohim)
    och böj dig själv inför hans fotpall. [Refräng:] Han är helig.
[Refräng:]
Upphöj Herren vår Gud (Jahve Elohim),
    och tillbe på hans heliga berg,
för Herren vår Gud (Jahve Elohim) är helig. [Han är helig upprepas som en refräng i vers 3 och 5 och här upprepas det igen med Guds fulla namn som ett crescendo på refrängen.]
De var avundsjuka på Mose i lägret
    och på Aron, Guds (Jahves) helige.
Han sände befrielse för sitt folk,
    han slöt (stadgade) sitt förbund för evigt. [Ordet "befrielse" börjar på Pe och "slöt" på Tsade.]

ק – Qof, ר – Resh

Heligt och fruktansvärt är hans namn,
Början till (startpunkten; en grundförutsättning för) vishet är fruktan (vördnadsfull respekt) för Herren (Jahve)
    och kunskapen om (att intimt känna) den Helige är förstånd [ger förståelse, insikt, omdöme och mening]. [Versen liknar Ords 1:7, men har en annan ordföljd och ett annat hebreiskt ord för "början". Ordet techillah – som inleder meningen – betyder startpunkt eller grundförutsättning och kommer från verbet chalal (att falla, att bli vanärad/slagen eller att få ett dödligt sår). Det beskriver någon som nått botten och som är i behov av en nystart. Den Helige (hebr. Kedoshim) är i plural vilket förstärker Guds majestätiska natur, se Jes 6:3. Ett rätt perspektiv på Guds helighet ger en sund gudsfruktan, vilket i sin tur ger rätt utgångsläge till att inhämta förstånd och vishet.]
Jag har inte lärt mig Guds vishet
    så att jag kan ha kunskap om den Helige.
Och jag såg de onda begravas och de gick in i sin vila, men de som hade gjort rätt gick från den heliga platsen [templet] och var glömda i staden. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Det är inte rätt att de onda lyckas i sitt liv och prisas efter att de dött.]
Ve, ett syndfullt land,
    ett folk nedtyngt med överträdelser,
avkomma (barn) från dem som gör det onda,
    söner som handlar korrumperat.
De har övergett Herren (Jahve),
    de har föraktat Israels Helige.
    De har vänt sig bakåt (gått bort från Gud).
Då ska det ske att vem som än är kvar i Sion [tempelberget i Jerusalem] och vem som än är kvar i Jerusalem ska kallas helig, alla som är upptecknade bland de levande i Jerusalem.
Men Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är upphöjd i rätt,
    och Gud (El) den Helige är helig i rättfärdighet.
De säger: "Låt honom skynda sig,
    låt honom göra sitt arbete med hast,
så att vi ser det,
    och låt rådsluten från Israels Helige komma nära,
    så att vi får kännedom (kunskap) om det.
Därför, som eldens tunga slukar stubben (det torra gräset)
    och som agnarna slukas i flammorna,
så ska deras rot bli rutten
    och deras blomning ska avdunsta (gå upp i rök),
eftersom de har förkastat Härskarornas Herres (Jahve Sebaots)
    undervisning (Torah) och föraktat Israels Heliges ord.
Den ena ropade till den andre och sade:
"Helig, helig, helig
    är Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
hela jorden är full av hans
    härlighet (tyngd, dignitet, mättad fullständig gudsnärvaro)."
Och Israels ljus ska vara som en eld
    och hans Helige som en flamma,
och den ska brinna och sluka hans törne
    och hans tistel på en dag.
Och det ska ske på den dagen att Israels kvarleva
    och de som har flytt av Jakobs hus,
ska aldrig mer lita på honom som slog dem [stormakten Syrien],
utan de ska lita på Herren (Jahve),
    Israels Helige, i sanning.
Ropa av fröjd och jubla, ni Sions [kvinnliga] invånare
    [anspelar på Mirjam och kvinnornas sång och dans, se 2 Mos 15:21],
    för Israels Helige är stor bland (nära intill) er."
På den dagen ska en människa betrakta sin Skapare [istället för sina fästningar, se Jes 17:3; Mika 7:7],
    och hans ögon ska se på Israels Helige.
De förtryckta (ödmjuka) ska då glädja sig mer och mer i Herren,
    och de fattigaste bland människorna ska jubla (sjunga och dansa i glädje inför) Israels Helige.
när han ser sina barn, min hands arbete i hans mitt, att de helgar mitt namn, ja de ska helga mitt namn den Helige i Jakob, och ska stå i beundran för Israels Gud.
Gå bort från vägen (gå ur vägen för oss),
    vänd åt sidan från stigen,
se till att Israels Helige försvinner (tystnar)
    från vår åsyn (framför våra ansikten)."
Därför säger Israels Helige, eftersom ni föraktar dessa ord
    och litar på förtryck
    och oärlighet och står på det,
Så säger Herren Herren (Adonai Jahve) Israels Helige: "I (genom) omvändelse (återvändande) och ro (tränga ner)
    blir ni frälsta (räddade),
i tystnad (stillhet) och tillit
    finns er styrka, men ni vill inte." [De hebreiska orden för omvändelse och tro är rika ord med flera betydelser. Omvändelse (hebr. shova) har även betydelsen att återvända och att sitta ner. Ordet ro (hebr. nachat) har betydelsen komma ner eller att låta något sjunka in på djupet. I sammanhanget handlar det här om att israeliterna inte ska förlita sig på Egypten, utan återvända till Herren och bli djupt förankrade i honom, se också Jes 30:18.]
Ve över dem som går ner till Egypten för [att hämta] hjälp
    och litar på sina hästar
och förtröstar på vagnar, för att de är många [Ps 20:8],
    och på ryttare för att de är mycket mäktiga,
men de ser inte till Israels helige [för befrielse],
    inte heller söker de Herren (Jahve).
Vem har du hånat och hädat?
    Och mot vem har du hävt upp din röst?
Ja du har lyft upp dina ögon högt mot Israels Helige.
"Vem kan ni jämföra mig med,
    vem är jag lik?" Säger den Helige [Jes 1:4]
Frukta inte (var aldrig någonsin rädd) du mask Jakob,
    och ni Israels män,
jag hjälper dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    din återlösare – Israels Helige.
Du ska blåsa på dem och vinden ska bära bort dem
    och virvelvinden ska sprida ut (förskingra) dem,
och du ska glädja dig i Herren (Jahve).
    I Israels Helige ska du ha din ära.
För att de ska se och veta (djup, intim kunskap)
    och överväga och tillsammans förstå,
att det är Herrens (Jahves) hand
    som har gjort detta och att det är den Helige i Israel som har skapat det.
För jag är Herren, din Gud,
    Israels Helige, din Frälsare.
Jag gav Egypten [till Babylon] som lösen (betalning) för dig,
    Kush (nuvarande Etiopien och Sudan) och Seba [en provins i Etiopien] i utbyte för dig [för att du skulle bli fri].
Så säger Herren (Jahve),
    er återlösare, Israels Helige:
För er skull har jag sänt [en armé] mot Babel,
    och jag ska driva dem på flykten (slå ner deras låsta portar),
    kaldéerna (babylonierna) i skepp som var deras fröjd [stolthet].
    [Här beskrivs hur Babylon kommer att besegras av Kyros, och hur man försöker fly med båtar längs med Eufrat till Persiska viken.]
Jag är Herren (Jahve), er Helige.
    Israels skapare, er konung.
Så säger Herren (Jahve) Israels Helige och hans Skapare:
    "Fråga mig om ting som ska komma, angående mina söner,
    och angående mina händers arbete, befall mig.
Vår återlösare Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    hans namn är Israels Helige!
Så säger Herren (Jahve) din återlösare – Israels Helige:
"Jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som undervisar dig för din välgång
    och leder dig på den väg du ska gå.
Detta säger Herren (Jahve),
    Israels återlösare, hans Helige,
till den som människan föraktar,
    som folken avskyr,
    en tjänare under härskare:
"Kungar ska se [Jesus bli ett ljus för hednafolken] och stå upp,
    furstar ska böja sig,
på grund av Herren som är trofast,
    Israels Helige som har utvalt dig."
För din skapare är din man,
    Herren (Jahve) Sebaot är hans namn.
Din återlösare (hebr. goel) är Israels Helige
    som heter hela jordens Gud (Elohim).
Ja, du [Israel] ska kalla på folkslag du inte känner,
    och folk som du inte känner ska skynda till dig,
för Herrens, din Guds skull, Israels Helige,
    som gett dig din härlighet.
Så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är heligt: Jag bor i det höga och heliga,
    men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
    för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
Om du på sabbaten avhåller din fot
    från att sköta dina affärer på min heliga dag
och kallar sabbaten din lust
    och hedrar (ärar) det som Herren (Jahve) håller heligt,
om du hedrar det och inte söker din egen njutning
    och inte går dina egna vägar
    eller sköter dina egna sysslor och inte ägnar dig åt tomt prat,
Sannerligen, öarna ska vänta på mig
    och Tarshish skepp kommer först
för att ta med dina söner från fjärran,
    deras silver och deras guld med dem,
för Herren (Jahve) din Guds (Elohims) namn
    och till Israels Helige,
    eftersom han har förhärligat dig.
[Vers 14‑16 hör tematiskt ihop med vers 8‑9]
Dina plågares söner ska komma och böja sig inför dig,
    och alla de som föraktade dig ska böja sig ner vid dina fotsulor,
och de ska kalla dig Herrens (Jahves) stad,
    Sion – Israels Helige.
För Israel har inte blivit övergivet (blivit en änka), och Juda av hans Gud (Elohim) av Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), för deras land är fullt av skuld mot de heliga i Israel.
Och mitt heliga namn ska jag göra känt (låta bli en intim kunskap) mitt ibland mitt folk Israel. Jag ska inte längre tillåta att mitt heliga namn blir vanhelgat (hädat), och länderna ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) den Helige i Israel.
Till sist kom Daniel inför mig. [Ingen förklaring ges till varför Daniel dröjde. Det kan ha varit medvetet, för att visa de hedniska drömtydarnas oförmåga, eller så var det praktiska orsaker; kanske var han på resa, se Dan 8:2. Hans ledande position som satrap kan också ha inneburit att han administrerade arbetet. I så fall kom bara de ärenden, som hans underordnade inte klarade av, på hans bord, se Dan 2:49; 3:12; 4:6.] [Nebukadnessar ger nu en kommentar på Daniels babyloniska namn:] Han kallades Belteshassar efter min [och Babylons] guds namn [Bel, generellt namn för den högsta guden i Babylon som vid den här tiden var Marduk, se Dan 1:7], och i vilken gudars ande är. Jag berättade min dröm för honom:
"Belteshassar, du som är den störste (högst uppsatte, ledare) bland spåmännen, jag vet att heliga gudars ande bor i dig och att ingen hemlighet är för svår för dig. Säg mig vad jag såg i min dröm och vad det betyder!" [Det har gått över 20 år sedan Daniel tydde kungens första drömsyn där han sett en staty, se kapitel 2. Den unge Daniel fick då en hög position, se Dan 2:48, som han fortfarande hade kvar, vilket visar på hans trofasthet.]
[Men det var inte allt, mer hände.] I synerna som kom [fortsatte att komma] när jag låg på min bädd såg jag en helig väktare (ängel) komma ner från himlen. [Ordagrant två ord: 'en väktare, någon som är vaken och vaktar' följt av 'en helig en'. Uttrycket återfinns bara i detta kapitel, se vers 10, 13 och 23. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter med "angelo" som är ängel och budbärare.]
Så är det bestämt genom väktarna [se vers 13],
    och så är det befallt av de heliga [änglarna, se även 1 Kor 6:3].
Detta för att de levande [alla folk] ska veta att den Högste råder över människornas riken (mänskligheten på jorden).
Han ger dem till vem han vill,
    och kan resa upp den ringaste av människor [till att få makt att regera].'
Detta var drömmen som jag, kung Nebukadnessar, hade. Tala nu om för mig, Belteshassar [Daniels babyloniska namn, se Dan 1:7], vad drömmen betyder (ge uttydningen). Ingen av de vise männen i mitt rike kan tyda den, men du kan, för heliga gudars ande är i dig."
Vad det gäller den heliga väktare som kungen såg komma ned från himlen som sade:
'Hugg ner trädet och förstör det,
    men lämna stubben med rötterna kvar i jorden.
Bunden med kedjor av järn och koppar, omgiven av markens gräs: Låt honom bli fuktad av himmelens dagg och leva med markens djur, tills sju tidsperioder [år] har gått fram över honom.'
Det finns en man i ditt rike som har heliga gudars ande i sig. I din företrädares (fars eller kanske farfars) dagar [se vers 2] visade han sig ha insikt (ljus), förstånd och vishet som gudarna. Din företrädare, kung Nebukadnessar, satte honom över spåmännen (skrivare, från ordet för penna), besvärjarna (exorcister, medier som talade med andar), drömtydarna (kaldéerna) och astrologerna (från ordet att rista, avgöra och utröna).
Men de heliga, som tillhör den Högste (Elionin – plural), ska ta emot riket (börja regera).
De ska äga det (ha det i besittning) för evigt, ja, i evigheters evighet."[De heliga kan syfta på änglar eller människor som helgats, eller både och. De heliga nämns också i vers 21 och 25. Där utsätts de för förföljelse och motstånd. Arameiska Elionin är ordagrant "de Högste" i plural. Frasen används bara här och i vers 22, 25 och 27. Uttrycket motsvarar det hebreiska Elion, se Ps 7:18. Det är inte ovanligt att plural används som ett förstärkande attribut, flera hebreiska ord som liv, himlar, vatten osv, är nästan alltid i plural, och visar att det på fler dimensioner och aspekter än vad som ryms i singular. Här betonar "de Högste" i plural troligtvis att Gud är majestätisk, men även hur han verkar "mycket" och på många olika sätt. På samma sätt som det hebreiska ordet för Gud, Elohim, är i plural (men böjs som singular) anar vi en antydan på treenig Gud även här i Elionin!]
Medan jag tittade började hornet [det elfte nya hornet] föra krig mot de heliga [Dan 7:18] och besegrade (ha makt över) dem,
tills den Gamle av dagar [Gud, den evige, bortom all tid, se vers 13] kom. Han dömde och gav den Högstes (Elionins) heliga rätt (en frikännande dom eller rätten att döma). Sedan kom tiden för de heliga att ta riket i besittning.
Han ska tala mot den Högste. [Upp 13:5‑6]
Han ska trakassera (nöta ut, trötta ut, plåga) den Högstes (Elionins) heliga.
Han ska försöka (hans uppsåt är) att ändra tider (högtider och heliga dagar) och lagen,
    och de [den Högstes heliga] ska vara under hans hand (styre),
    i en tid, tider och en halv tid [motsvarar troligtvis 3,5 år].
[Arameiska ordet för tider är zeman, och beskriver en speciell tidpunkt. Tider och lagen syftar troligen på Herrens högtider, se 2 Mos 23:14‑17. Det kan också tolkas som att högtider ska ändras genom nya lagar. Andra förslag är att det gäller förändringar av hur dagar och veckor räknas. Efter franska revolutionen användes under några år ett system med tiodagarsvecka.
    Det sista uttrycket "en tid, tider och en halv tid" använder ett annat arameiskt ord för tid, "aidan". Detta har att göra med kronologisk tid och motsvarar troligtvis ett år, och tolkas naturligast så i uttrycket i Dan 4:13 där Nebukadnessar är galen i sju tider. Första uttrycket "en tid" motsvarar i så fall ett år. Det andra "tider" är i plural, och tolkas ofta som två år. Det sista "en halv tid" motsvarar ett halvår. Summan av 1 + 2 + 0,5 är 3,5 år. Det stämmer även med antal dagar i Dan 12:7, 11, 12. Uttrycket återfinns även centralt i en kiasm i Uppenbarelseboken tillsammans med samma tidsperiod, även angiven som 1 260 dagar och 42 månader, se Upp 12:14; 11:3; 12:6; 11:2; 13:5.]
Sedan ska riket
    och väldet
    och makten över rikena under himlen
    ges till det folk som är den Högstes (Elionins) heliga.
Hans rike är ett evigt rike, och alla härskare ska tjäna och lyda dem."
[Daniel får nu i synen höra en himmelsk konversation mellan två änglar. Uttrycket "en av de heliga" används i Dan 4:13, 23 om änglar i himlen.] Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan av de heliga [en annan ängel] fråga den som talade: "Hur länge ska dessa hädelser i synen pågå – de dagliga offren [upphöra], överträdelsen (avfallet) som kommer ödelägga helgedomen och härskaran som trampas ned?"
Hans styrka ska bli stor, men det är inte hans egen.
    [Antyder demoniskt inflytande, se även Upp 13:2; 2 Thess 2:9.]
Han ska orsaka fruktansvärd förödelse.
Han ska lyckas i allt han tar sig för.
Han ska förgöra många mäktiga [folk] och det heliga folket.
Jag ska inte verkställa min häftiga vrede,
    jag ska inte återvända för att ödelägga Efraim,
för jag är Gud (El) och inte en man,
    den Helige i din mitt,
    och jag ska inte komma i raseri.
Efraim omringar mig med lögner
    och Israels hus med svek
och Juda är egensinnig mot Gud (El)
    och mot den Helige, som är trofast.
Är inte du från urminnes tid (från öster) Herre min Gud (Jahve Elohim) min Helige?
    Vi ska inte dö.
Herre (Jahve) du har förordnat dem för dom
    och du Klippa (ett omskrivet tilltal till Gud) har gjort dem till tuktan.
Gud (Eloha) [singular för Elohim – den ende Guden] kommer från Teman
    [öster om Israel – där solen går upp; dvs. en ny dag/tid]
    och den Helige från berget Paran [på Sinaihalvön; språket speglar uppenbarelsen på Sinai berg, se 5 Mos 33:2]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Hans härlighet täcker himlarna
    och jorden är full av hans lovprisning.
Ni ska fly till bergsklyftorna, för bergsklyftorna ska nå ända till Atsel [okänd plats öster om Jerusalem; betyder "reserverad"]. Ja, ni ska fly som ni flydde för jordbävningen på kung Ussias, Juda kungs tid [som regerade 792-742 f.Kr.], och Herren (Jahve) min Gud (Elohim) ska komma och alla hans heliga med honom. [Matt 25:31; 1 Thess 3:13; Jud 1:14; Upp 19:14]



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.