Referenser (49 st)
2 Moseboken (6)
Så här ska ni äta det: Var klädda som inför en resa [ordagrant "var omgjordade kring länderna" dvs. bind upp rocken för att vara redo att ge sig av], ha sandalerna på era fötter och staven i er hand. Ni ska äta det med hast. Detta är Herrens påsk (hebr. pesach). [Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach, som i sin tur går tillbaka till hebreiska verbet pasach som betyder "gå förbi". I förklaras hur Herrens straff går förbi och Israels folk skonas från döden. På engelska heter högtiden passover. Detta är första av ordet pesach som totalt finns 49 (7 x 7) ggr, varav 22 är i Moseböckerna. Den bestämda formen haPesach (se ) har talvärdet 153, jfm med .]
Sedan kallade Mose till sig alla de äldste och sade till dem: "Gå och tag ett småboskap (får, lamm) för varje familj, och slakta påskalammet (hebr. pesach).
Då ska ni svara: "Det är påskalammet åt Herren, därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten när han slog egyptierna, men skonade våra hus." Då böjde folket sig ner och tillbad.
Och Herren (Jahve) sade till Mose och Aron: Detta är förordningen om påsken. [Syftar både på högtiden och själva måltiden, påskalammet.] Ingen främling får äta den,
Men om någon utomstående som bor bland er vill hålla påsken för Herren (Jahve) måste alla män bli omskurna. Sedan kan de komma nära och hålla den. Han ska då räknas som en infödd i landet. Men ingen oomskuren ska äta av det.
Du ska inte offra blodet av mina offer med syrat bröd.
Inte heller ska något av offren som hör till påsken lämnas kvar till morgonen. [Profetiskt om Jesus som togs ner från korset samma dag.]
3 Moseboken (1)
Under den första månaden [Nisan, som infaller under mars-april], på kvällen den 14:e i månaden är Herrens (Jahves) påsk (Pesach). [Just här beskrivs inte påsken utförligare men i finns en detaljerad beskrivning av hur denna dag ska firas. Se även ; .]
4 Moseboken (11)
"Låt Israels söner fira påsken på den bestämda tiden [].
Och Mose talade till Israels söner att de skulle fira påsken.
Och de firade påsk i den första månaden på den 14:e i månaden vid skymningen, i Sinai öken i enlighet med allt som Herren (Jahve) befallt Mose [], så gjorde Israels söner.
Men där fanns några män som var orena genom en död mans kropp så att de inte kunde fira påsken på den dagen, och de kom inför Mose och inför Aron den dagen
Tala till Israels söner och säg: "Om någon bland er eller era efterkommande blir [rituellt] oren på grund av en död kropp (ordagrant själ) eller är på en resa långt bort, ska han fira Herrens (Jahves) påsk
de ska inte lämna något av det till morgonen och inte bryta något av dess ben [] i enlighet med alla förordningar (ordagrant "saker inristat") för påsken ska de fira den [].
Men den man som är ren och inte är på resa långt bort och underlåter att fira påsken, den själen ska bli avhuggen från sitt folk, eftersom han inte bär fram Herrens (Jahves) offer på sin bestämda tid, den mannen ska bära sin synd.
Och om en främling vistas bland er och vill fira Herrens (Jahves) påsk enligt förordningarna (ordagrant "saker inristat") för påsken och enligt dess påbud (bindande juridiska beslut) ska han göra det. Ni ska ha en (samma) förordning (ordagrant "saker inristat") både för främlingen och för den som är född i landet."
Och i den första månaden på den 14:e i månaden är Herrens (Jahves) påsk (Pesach).
De vandrade från Rameses [förrådsstad i området Goshen i lägre Egypten, se ] i den första månaden [Aviv/Nisan] på den 15:e dagen i den första månaden, från morgonen efter Pesach (påsken) gick Israels söner ut stolt (ordagrant: "med en hög hand") i alla egypternas åsyn,
5 Moseboken (4)
Håll (vakta, skydda, bevara) månaden Aviv [samma som Nisan, den första vårmånaden och den första månaden i den bibliska kalendern] och håll (vakta, skydda, bevara) påsken till (inför) Herren din Gud (Jahve Elohim), för i månaden Aviv förde Herren din Gud (Jahve Elohim) ut dig från Egypten på natten.
Och du ska offra påskoffret till Herren din Gud (Jahve Elohim) från flocken och hjorden på den plats som Herren (Jahve) ska utvälja för att hans namn ska bo där.
Du ska inte offra påskoffret innanför någon av dina murar som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig [Jesus offrades som påskoffer utanför stadsmuren i Jerusalem, se ],
utan på en plats som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att hans namn ska bo där, där ska du offra påskoffret på kvällen när solen går ner, vid den bestämda tiden (månaden Aviv/Nisan) då du kom ut från Egypten.
Josua (2)
Och Israels söner hade sitt läger i Gilgal [] och de firade Pesach på Jerikos slätt på den 14:e i månaden [].
Och de åt av landets mat på dagen efter Pesach, osyrat bröd och rostat korn på samma dag.
2 Kungaboken (3)
Och kungen befallde hela folket och sade: "Fira Pesach (påsk) till Herren (Jahve) er Gud (Elohim) som det står skrivet i denna förbundsbok."
För en sådan Pesach hade inte firats sedan de dagarna då domarna dömde Israel, inte under Israels kungars alla dagar inte under Judas kungar.
Men i kung Joshijahos 18:e år firades denna påsk till Herren (Jahve) i Jerusalem.
2 Krönikeboken (19)
Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk.
Kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att hålla påskhögtiden i andra månaden.
Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheba ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem. De flesta hade nämligen inte firat den så som det var föreskrivet.
Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet. Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens hus.
Det fanns nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt Herren.
Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: "Må Herren, den gode, förlåta var och en
Josia firade Herrens (Jahves) påsk i Jerusalem. Man slaktade påskalammet på fjortonde dagen i första månaden.
Slakta påskalammet och helga er och tillaga det för era bröder. Gör efter Herrens (Jahves) ord genom Mose."
Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30 000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt tjurar, 3 000 djur. Detta togs från kungens privata egendom.
Hans furstar gav också av fri vilja offergåvor åt folket och åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gav åt prästerna 2 600 lamm och killingar samt tjurar, 300 djur, till påskoffer.
Och Konanja med Shemaja och Netanel, hans bröder, samt Hashabja, Jegiel och Josabad, de främsta bland leviterna, gav som offergåva åt leviterna 5 000 lamm och killingar till påskoffer, samt dessutom tjurar, 500 djur.
De slaktade påskalammet, och prästerna stänkte med blodet som räcktes åt dem, medan leviterna flådde lammen.
Och de stekte påskalammet på eld på föreskrivet sätt. Men köttet från gemenskapsoffret kokade de i grytor, pannor och kittlar och skyndade sig att dela ut det till allt folket.
Så blev den dagen allt ordnat för Herrens (Jahves) tjänst, så att man firade påskhögtid och offrade brännoffer på Herrens (Jahves) altare, så som kung Josia hade befallt.
De av Israels barn som var närvarande höll nu påskhögtid och det osyrade brödets högtid i sju dagar.
En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems invånare.
I Josias 18:e regeringsår hölls denna påskhögtid.
Esra (2)
De som återvänt från exilen firade påsken [, ; ] på den 14:e i den första månaden [14 Nisan – 21 april 516 f.Kr., se ],
för alla prästerna och leviterna hade renat sig själva och samtliga var ceremoniellt rena. De slaktade påskalammet för alla de landsflyktiga och för deras prästkollegor och för sig själva.
Hesekiel (1)
På fjortonde dagen i första månaden ska ni fira påskhögtid. I sju dagar ska ni hålla högtid, och ni ska då äta osyrat bröd.
påsk
