Referenser (337 st)
1 Moseboken (24)
Sets alla dagar (hela hans livslängd) blev 912 år,
sedan dog han.
och Enosh levde 815 år efter att han fått Kenan och fick söner och döttrar.
Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen öppnades alla det stora djupets källor upp och himlens dammluckor öppnades.
Vattnet steg mer än 15 alnar [7 meter] över bergen.
På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken vilande (hebr. nuach – snarlikt Noas namn) på Araratbergen [bergskam i gränsområdet mellan Turkiet och Armenien].
Nachors dagar efter att han fått Terach var 119 år och han fick söner och döttrar.
I 12 år tjänade de Kedarlaomer [kungen i Elam], men i det 13:e året gjorde de uppror.
Och i det 14:e året kom Kedarlaomer och de kungar, som var med honom, och de slog rafaéerna i Asterot-Karnaim och suséerna i Ham och eméerna ["skräck-folket"; ett resligt folkslag (jättar) i Moav, se ] i Save-Kirjataim
När Abram hörde att hans broder [släktingen Lot] var tillfångatagen lät han sina mest erfarna män rycka ut, 318 män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan [i norr].
Vad angår Ismael har jag hört dig, och se jag har välsignat honom och ska göra honom fruktsam och ska föröka honom rikligt. Tolv prinsar (furstar) ska han få och jag ska göra honom till ett stort folk.
Hans som Ismael var 13 år gammal när han blev omskuren på köttet, på sin förhud.
Detta är Ismaels söner och detta är deras namn efter deras byar och efter deras boplatser. Tolv furstar [] efter deras nationer.
I 20 år [år 1929-1909 f.Kr.] har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i 14 år för dina båda döttrar och i 6 år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger [gång på gång, se ]. [Jakob jobbar först 7 å för Rakel, men Laban ger honom Lea. Några veckor senare får han Rakel (, ), men måste jobba ytterligare 7 år (). Jakob jobbar sedan ytterligare 6 år, men då får han lön, se , .]
Samma natt steg Jakob upp och tog sina två hustrur, sina två slavinnor, och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället.
Och det hände när Israel [som tidigare hette Jakob, se ] bodde i landet att Ruben gick och låg (hade sexuellt umgänge) med Bilha, sin fars bihustru [som hörde till den nu avlidna Rakel], och Israel [hans far] hörde om det. [Denna vers hör tematiskt ihop med hur Dina skändas av Chamor, se . Rubens tilltag gjorde att han blir fördömnd, se . Detta var både ett förbjudet incestförhållande () och ett försök att få akutoritet över sin far. Orsakerna var troligen andra än sexuell attraktion. Bilha var Rakels tjänstekvinna, och genom att skända henne minskar Ruben chansen att hon skulle ta över Rakels roll som Jakobs favorit. Troligtvis var detta dåraktiga tilltag ett försök att hjälpa sin mor Lea. Händelsen med alrunorna ("kärleksäpplena") kan också finnas med som bakomliggande orsak, se . Ruben är omkring 5 år när han blir indragen i bråket mellan Rakel och hans mor, och Rakel tar hans fynd från åkern.]
Jakobs tolv söner
Jakob hade tolv söner:Detta är Jakobs fortsatta historia
(hans genealogi/släktträd – hebr. ).
Nu följer ett nytt stycke, se ; ; ; ; , ; , ; , ; . Detta är den tolfte och sista sektionen i Första Mosebok. Temat är Josef som också är en förebild på Jesus. Även detta stycke följer ett kiastiskt mönster: A Brödernas hat mot Josef (37:3-11)
B Josef tros vara död, Jakob sörjer (37:12-36)
C Mellanakt: Juda och Tamar (38:1-26)
D Oväntade omvända roller – Peres och Sera (38:27-39:23)
E Josefs vishet (40:1-42:57)
F Bröderna till Egypten (43:1-46:7)
X Israels släkttavla (46:8-27)
F´ Flytten till Egypten (46:28-47:12)
E´ Josefs vishet (47:13-26)
D´ Oväntade omvända roller – Efraims och Manasses (48:1-22)
C´ Mellanakt: Jakob välsignar sina söner (49:1-28)
B´ Jakobs död, Josef begraver honom (49:29-50:14)
A´ Josef lugnar sina bröder (50:15-26)
Josef, hans son som nu var 17 år – fortfarande en yngling, vallade småboskapen tillsammans med sina
[äldre] bröder, sönerna till Bilha
[Dan och Naftali, se ] och sönerna till Zilpa
[Gad och Asher, se ], hans fars fruar. Josef lämnade
(kom hem med) dåliga rapporter om dem till sin far.
[Josef var Jakobs elfte son, Rakels förstfödda, se . Jakob var 108 år. Uttrycket "en yngling" kan tolkas att han var en hjälpreda, eller så betonas att han var ung och hade ansvar över flocken. Det anas att det är komplicerade familjerelationer, att Bilha (Rakels tjänstekvinna) och Zilpa (Leas tjänstekvinna) nämns påminner också om rivaliteten mellan Lea och Rakel, se , . En del har sett Josef som en skvallrare, men utifrån hur hans karaktär beskrivs i övrigt verkar det snarare vara så att han är noga med detaljer och trofast i det lilla, för att så småningom bli betrodd med mycket, se . I beskrivs hur han är redo och villig att skickas ut på uppdrag av sin far.]Han drömde en annan dröm och berättade den för sina bröder och sade: "Se, jag har haft ännu en dröm och solen och månen och 11 stjärnor böjde sig ner inför mig."
De sade: "Vi dina tjänare är tolv bröder, söner till en man i Kanaans land, vår yngste är hos sin far och en finns inte längre."
Vi är tolv bröder, söner till vår far, en finns inte och den yngste är hos sin far de här dagarna, i Kanaans land.
Detta är Zilpas söner, som Laban gav till sin dotter Lea, och som hon födde till Jakob – totalt 16 personer (själar, liv).
Detta är Rakels söner som föddes till Jakob – totalt 14 personer (själar, liv).
Jakob levde i Egyptens land 17 år. Jakobs dagar, åren av hans liv blev 147 år.
Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är det som deras far talade till dem och välsignade dem, var och en i enlighet med hans välsignelse, välsignade han dem. [Detta är första gången frasen "Israels tolv stammar" används. När landet så småningom delas upp inkluderas inte Levi; däremot blir Josefs två söner ledare för två stammar. Manasse och Efraim tar Josefs och Levis plats.]
2 Moseboken (20)
Ni ska ta hand om det fram till den 14:e i denna månad. [Lammet ska vara separerat fyra dagar från de andra fåren.] Sedan ska hela Israels folk slakta det vid skymningen. [Ordagrant "mellan aftnarna" (hebr. ben arbaim), från det att solen börjar gå ner fram till solnedgången. I Israel är det någon gång mellan klockan 15-18. Under NT:s tid hade man börjat tolka det som mellan 12 och 18, antagligen pga. logistiska problem med att alla skulle slakta i templet och köa i stället för att alla slaktade hemma.
Detta är en förebild på Jesus som red in i Jerusalem fyra dagar innan gripandet och korsfästelsen. På samma sätt som lammet här ska leva med och synas av den familj som sedan ska slakta och äta det, måste Jesus bli synad av prästerna i Jerusalem innan han kunde gå till korset. Även dörrposterna och tvärslån är en bild på korset där Jesus göt sitt blod (). Jesus var ett heloffer (). Jesu kropp togs ner från korset innan kvällen ().]
Från kvällen den 14:e dagen i första månaden ända till kvällen den 21:a dagen i månaden ska ni äta osyrat bröd.
Sedan kom de till Elim där det fanns 12 vattenkällor och 70 palmträd. Där lägrade de sig vid vattnet.
När hela Israels folk vandrade ut från Elim och kom till Sinaiöknen, mellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i andra månaden [Ijar – april/maj] sedan de hade lämnat Egypten,
och Mose skrev ned alla Herrens ord. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenar – en för varje stam i Israel.
Och du ska göra våder av gethår, till ett tält över tabernaklet, 11 våder ska du göra av dem.
Längden på varje våd ska vara 30 alnar [13,2 m]
och bredden på varje våd ska vara 4 alnar [1,8 m].
De 11 våderna ska ha ett och samma mått (vara likadana, identiska).
Så ska det vara 8 plankor och deras fotstycken av silver, 16 fotstycken, två fotstycken under en planka och två fotstycken under nästa planka.
Förhänget på den ena sidan (om porten) ska vara 15 alnar [7 meter], dess stolpar tre och dess socklar tre.
Och för den andra sidan (om porten) ska förhänget vara 15 alnar [7 meter], dess stolpar tre och dess socklar tre.
Och stenarna ska vara efter namnen på Israels söner, tolv [till antalet], efter deras namn, graverade som en signetring, var och en med sitt namn för de tolv stammarna. [Exakt vilket namn som motsvarar varje sten definieras inte. Att Ruben kommer först är troligt. I räknas stammarnas placering upp. Troligtvis hade varje stams flagga inslag av stenens färg, se . Dessa tolv stenar återfinns också i beskrivningen av det nya Jerusalem i Uppenbarelseboken, se .]
Och han gjorde våder av gethår till ett tält över tabernaklet, han gjorde 11 våder.
Längden på varje våd var 30 alnar [13,5 meter],
och 4 alnar [1,8 meter] var bredden på varje våd,
de 11 våderna hade ett (samma) mått.
Och där var 8 brädor och deras socklar av silver, 16 socklar, 2 socklar under varje bräda.
Våderna på den ena sidan var 15 alnar [7 meter], dess tre pelare och dess tre socklar.
Och för den andra sidan likadant, på den ena sidan och på den andra sidan om porten var våderna 15 alnar [7 meter], dess tre pelare och dess tre socklar.
Och stenarna var, efter namnen på Israels söner, tolv [till antalet], efter deras namn, graverade som en signetring, var och en med sitt namn för de tolv stammarna.
3 Moseboken (6)
Under den första månaden [Nisan, som infaller under mars-april], på kvällen den 14:e i månaden är Herrens (Jahves) påsk (Pesach). [Just här beskrivs inte påsken utförligare men i finns en detaljerad beskrivning av hur denna dag ska firas. Se även ; .]
På den 15:e dagen i samma månad [Nisan, på våren] är Herrens (Jahves) det osyrade brödets högtid (matzot). Under sju dagar ska ni äta osyrat bröd.
Tala till Israels barn (söner) och säg: På 15:e dagen i denna sjunde månad [Tishri] är det Lövhyddohögtid sju dagar till Herren (Jahve).
Exakt på (hebr. ach, betonar också något viktigt) den 15:e dagen i den sjunde månaden, när du har samlat in landets frukt ska du hålla Herrens (Jahves) högtid i sju dagar. Den första dagen ska vara en sabbatsvila och den åttonde dagen ska också vara en sabbatsvila.
Och du ska ta fint mjöl och baka 12 kakor av det, två tiondels efa i varje kaka.
Och om det är från 60 års ålder och uppåt,
ska uppskattningen (värderingen) vara 15 shekel silver för män och 10 shekel silver för kvinnor.
4 Moseboken (39)
Detta är de som räknades (blev mönstrade), de som räknades av Mose, Aron och Israels furstar. Furstarna var tolv män, var och en var en ledare för sin faders hus (stam).
Och de förde fram sina offer inför Herrens (Jahves) ansikte, 6 täckta vagnar och 12 oxar, en vagn för två ledare och en oxe för var och en av dem, och de visade upp dem framför tabernaklet.
På den elfte dagen offrade Pagiel, son till Ochran, ledare för Ashers söner.
På den tolfte dagen offrade Achira, son till Ejnan, ledare för Naftalis söner.
Detta var altarets invigningsoffer, den dag då det smordes, i händerna på Israels ledare:
silverfat – 12 [st],
silverskålar – 12 [st],
guldskålar – 12 [st].
Guldskålarna – 12 [st] – fyllda med rökelse [vägde] 10 shekel [115 gram],
efter helgedomens shekel.
Alla guldskålar [vägde] 120 shekel [1,4 kg].
All boskap till brännoffren var:
12 unga oxar,
baggar – 12 [st]
årsgamla lamm av hankön – 12 [st], och deras matoffer,
och getter av hankön – 12 [st], till syndoffer.
Den 14:e denna månad vid skymningen (ordagrant: 'mellan kvällarna') ska ni fira den bestämda högtiden. Enligt alla dess förordningar (ordagrant "saker inristat") och enligt alla dess påbud (bindande juridiska beslut) ska ni fira den."
Och de firade påsk i den första månaden på den 14:e i månaden vid skymningen, i Sinai öken i enlighet med allt som Herren (Jahve) befallt Mose [], så gjorde Israels söner.
den andra månaden på den 14:e vid skymningen (mellan kvällarna) ska han fira den, de ska äta det med osyrat bröd och bittra örter [],
De som dog av hemsökelsen (plågan) var 14 700 utöver de som dog för Korachs skull.
Tala till Israels söner och ta av dem stavar, en för varje fars hus av alla deras ledare efter deras fäders hus, 12 stavar. Du ska skriva varje mans namn på hans stav.
Och Mose talade till Israels söner och alla deras ledare gav honom stavar, en för varje ledare efter deras fäders hus, 12 stavar och Arons stav var bland dem.
Och i den första månaden på den 14:e i månaden är Herrens (Jahves) påsk (Pesach).
Och den 15:e dagen i denna månad ska vara en högtid, sju dagar ska ni äta osyrat bröd.
På den 15:e dagen i den sjunde månaden [Tishri] ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, och ni ska hålla en fest till Herren (Jahve) i sju dagar,
och ni ska bära fram ett brännoffer, ett eldsoffer som en söt doftnjutning till Herren (Jahve):
13 unga oxar,
2 baggar,
14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för varje oxe av de 13 oxarna, två tiondelar för varje bagge av de två baggarna,
och tio tiondelar [många tiondelar, eller en tiondels efa] för varje lamm av de 14 lammen,
På den andra dagen ska ni bära fram
12 unga oxar,
2 baggar,
14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
På tredje dagen
11 unga oxar,
2 baggar,
14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
På fjärde dagen:
10 unga oxar,
2 baggar,
14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
På femte dagen:
9 unga oxar,
2 baggar,
14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
På sjätte dagen:
8 unga oxar,
2 baggar,
14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
På sjunde dagen
7 unga oxar,
2 baggar,
14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
Så man avskilde från Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering), 1 000 män från varje stam, 12 000 rustade för strid.
och människosjälar 16 000, av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 32.
och människosjälar 16 000.
Och allt guldet från gåvan som de avskilde för Herren (Jahve) från ledarna för 1 000 och ledarna för 100, var 16 750 shekel,
De vandrade från Rameses [förrådsstad i området Goshen i lägre Egypten, se ] i den första månaden [Aviv/Nisan] på den 15:e dagen i den första månaden, från morgonen efter Pesach (påsken) gick Israels söner ut stolt (ordagrant: "med en hög hand") i alla egypternas åsyn,
Och de vandrade från Mara och kom till Elim, och i Elim fanns tolv vattenkällor och 70 palmträd, och slog läger där.
5 Moseboken (3)
Det är elva dagsresor [ca 20 mil] från [berget] Chorev (Horeb) till Kadesh Barnea via vägen från berget Seir. [Kadesh betyder "helig", platsen kan vara Tel el-Qudeirat i Sinaiöknen, just vid dagens gräns mellan Israel och Egypten.]
Och det hände på det fyrtionde året i den elfte månaden på den första dagen i månaden [den 1 Shevat – motsvarar jan/feb 1406 f.Kr.] att Mose talade till Israels söner angående allt det som Herren (Jahve) befallt dem.
Detta behagade mig väl och jag tog 12 män av er, en man från varje stam,
Josua (24)
Nu ska ni därför ta tolv män från Israels stammar, en man för varje stam.
"Ta tolv män från folket, en man (ordagrant "en man, en man" – hebr. ish ehad ish ehad) från varje stam [upprepningen betonar att alla stammar ska representeras],
och befall dem och säg: "Ni ska ta från Jordans mitt, från platsen där prästernas fötter stod, tolv stenar som är redo (förberedda), och bär dem med er och lägg ner dem på lägerplatsen där ni ska slå läger i natt."
Sedan kallade Josua på de tolv männen som han hade valt ut från Israels söner en man, från varje stam en man [ordagrant: "en man, en man", se ],
Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där.
Josua reste även upp tolv stenar i mitten av Jordan, på platsen där prästernas fötter, som bar förbundsarken hade stått. Och de finns där till denna dag.
Och de tolv stenar som de tagit upp ur Jordan satte Josua upp i Gilgal.
Och Israels söner hade sitt läger i Gilgal [] och de firade Pesach på Jerikos slätt på den 14:e i månaden [].
Och alla som föll den dagen, både män och kvinnor var 12 000, inklusive alla män i Ai.
och Shaarajim och Aditajim och Gedera men Gederotajim
– 14 städer med deras byar.
och Gederot, Beit-Dagon och Naama och Makeda
– 16 städer med deras byar.
Och Goshen och Cholon och Gilo
– 11 städer med deras byar.
och Kfar-Amona
och Ofni och Geva. Tolv städer med deras byar.
och Tsela, Elef
och Jevosi, det är Jerusalem,
Giva [senare blir detta Sauls hemstad]
och Kirjat. Fjorton städer med deras byar. Detta är Benjamins söners arv efter deras familjer.
och Beit-Levaot
och Sharochen. Tretton städer med sina byar.
och Katat
och Nachalal
och Shimron
och Jidala
och Betlehem [i Galiléen, strax öster om dagens Haifa på slätten norr om berget Karmel]. Tolv städer med sina byar.
och gränsen sträckte sig till Tavor
och Shachatsim
och
Beit-Shemesh [ordagrant: "solens by" – i Isaskars område] och går därifrån till Jordan. Sexton städer med sina byar.
och Jiron
och Migdal-El
och Chorem
och Beit-Anat
och
Beit-Shemesh [ordagrant: "solens by" – i Naftalis område]. Nitton städer med sina byar.
Och lotten föll för Kehatiternas familjer, prästen Arons söner som var leviter, och lotten föll på Juda stam och på Simons stam och på Benjamins stam, 13 städer.
Och Gershons söner fick genom lotten till sina familjer från Isaskars stam och från Ashers stam och från Naftali stam och från halva Manasse stam i Bashan – tretton städer.
Meraris söner efter deras familjer fick från Rubens stam och från Gads stam och från Zevoluns stam – tolv städer.
Alla översteprästen Arons söners städer var tretton städer med den öppna marken runtom.
Alla Gershoniternas städer efter deras familjer var tretton, med den öppna marken runtom.
Alla dessa var Meraris söners städer efter deras familjer, från resten av Levis familjer, och deras lott var tolv städer.
Domarboken (7)
Och Israels söner tjänade Eglon, Moavs kung, i 18 år.
Och Zevach och Tsalmunna var i Qarqor och deras armé med dem omkring 15 000 män, alla som var kvar av hela österns söners armé, för 120 000 män som drog svärd hade fallit (stupat).
Och de förtryckte [ovanligt ord, används bara här och i ] och krossade Israels söner det året – [under totalt] 18 år [förtryckte de] alla Israels söner som var bortom Jordan i amoréernas land som är i Gilead.
Och han kom till sitt hus och tog kniven och tog ett starkt (fast) tag i sin konkubin och styckade henne till hennes ben i tolv delar och sände iväg henne i hela Israels område.
Och Benjamin gick till att möta dem från Giva den andra dagen. De slog igen ner Israels söner 18 000 män till marken, alla dessa med dragna svärd.
Och från Benjamin föll 18 000 män, alla var stridsmän.
Och församlingen sände dit 12 000 män från soldaternas män och befallde dem och sade: "Gå och slå dem, Javesh-Gileads invånare, med svärdsegg och kvinnorna och de små.
2 Samuelsboken (8)
Och de steg upp och gick över efter [lika] antal:
Tolv för Benjamin och för Ishboshet, Sauls son,
och tolv av Davids tjänare.
När Joav återvände från att ha förföljt Avner och samlade hela folket saknades 19 män av Davids tjänare, förutom Asahel.
Och David gjorde sig ett namn när han återvände från att ha slagit araméerna i Saltdalen, 18 000 män.
Och du ska bruka marken åt honom, du och dina söner och dina tjänare, och du ska bärga frukten så att din herres son har bröd att äta, men Mefivoshet din herres son ska oavbrutet äta bröd vid mitt bord." Tsiva hade 15 söner och 20 tjänare.
Och när Ammons söner såg att de hade blivit förhatliga för David [de förstod att de förödmjukat David], då sände de efter
20 000 fotfolk från Beit-Rachovs och Tsovas araméer,
1 000 män av Maachas kung och
12 000 män från Tov.
[En armé på totalt 33 000 män.]
Och Achitofel sade till Avshalom: "Låt mig nu välja ut 12 000 män och jag ska stå upp och jaga efter David i natt,
Och där var 1 000 män från Benjamin med honom, och Tsiva husets tjänare och hans 15 söner och hans 12 tjänare med honom. Och de rusade ner i Jordan [och korsade den] före kungen.
1 Kungaboken (22)
Och Salomo hade 12 överhuvuden över hela Israel som försåg kungens hushåll med livsmedel, varje man skulle förse för en månad varje år.
Och Salomo hade 40 000 häststall för sina vagnar och 12 000 ryttare.
Och i det 11:e året i månaden Bol (Cheshvan), som är den åttonde månaden, var huset fullbordat i alla sina delar enligt alla dess ritningar. Och huset blev byggt på sju år.
Och Salomo byggde sitt eget hus 13 år och han fullbordade hela sitt hus.
Och det var täckt med cederträ ovanpå, på sidokamrarna som låg på 45 pelare, 15 i rad.
Han gjorde de två bronspelarna, 18 alnar [8 meter] höga vardera, och 12 alnar [5,4 meter] i omkrets, den andra pelaren lika.
Det stod på tolv oxar, tre vände sina ansikten åt norr, och tre vände sina ansikten åt väster, och tre vände sina ansikten åt söder och tre vände sina ansikten åt öster, och havet var placerat på dem, ovanpå och alla deras bakdelar var inuti (vända mot varandra under havet).
och havet,
och de 12 oxarna under havet,
Och Salomo höll fest vid denna tid och hela Israel med honom, en stor församling från Chamats ingång till
Egyptens bäck, inför Herren vår Guds
(Jahve Elohims) ansikte, sju dagar och sju dagar, fjorton dagar.
Och tolv lejon stod där, ett på ena sidan och ett på andra sidan på de sex trappstegen. Det fanns ingenting liknande tillverkat i något annat kungarike.
Och Salomo samlade ihop vagnar och ryttare, och han hade 1 400 vagnar och 12 000 ryttare som han placerade i vagnsstäderna och med kungen i Jerusalem.
Och Achija tog den nya manteln som han hade på sig och rev isär den i tolv bitar.
Och Jerovam påbjöd en fest i den åttonde månaden på den 15:e dagen i månaden som liknade festerna i Juda, och han gick upp till altaret. Detta gjorde han i
Betel och offrade till kalven som han hade gjort, och han placerade prästen i
Betel på den höga platsen som han hade gjort.
Och han gick upp till altaret som han hade gjort i
Betel på den 15:e dagen i den åttonde månaden, den åttonde månaden som han hade bestämt i sitt eget hjärta, och han påbjöd en fest för Israels söner och gick upp till altaret och offrade.
[Rechavam var Sydrikets andra kung (regerade 924-907 f.Kr.).] Och Rechavam Salomos son regerade i Juda. Rechavam var 41 år när han började regera och han regerade 17 år i Jerusalem, staden som Herren (Jahve) hade utvalt bland alla Israels stammar för att placera sitt namn där, och hans mor [drottningmoder] var Naama, ammonitiskan.
[Avijam var södra rikets tredje kung (regerade 907-906 f.Kr.).] Och i det 18:e året av kung Jerovams son Nevat, började Avijam att regera över Juda.
I det 31:a året av Juda kung Asa, började Omri regera över Israel och regerade 12 år, 6 år regerade han i Tirtsa.
Och Elia tog tolv stenar efter antalet av Jakobs söners stammar [som symboliserade det tidigare enade Israel, se ], till vilken Herrens (Jahves) ord kommit och sagt: "Israel ska vara ditt namn." []
Elia gick därifrån till Elisha, Shafats son. [Mellan berget Horeb i öknen Sinai där Elia befann sig till staden Avel Mecholai i Jordandalen är det 25 mil.] Han fann Elisha på fältet där han plöjde med tolv par oxar. Elisha var vid det sista paret. [Elisha kom från en välbärgad familj som ägde mark och oxar. Som många andra satt han inte sysslolös när han kallades till tjänst. David skötte sin fars får, Sebedeus söner gjorde ordning sina nät, osv.] Elia gick fram och kastade sin mantel över honom.
Achazijaho, Achavs son, började regera över Israel i Samarien i Juda kung Jehoshafats sjuttonde år och han regerade två år över Israel.
2 Kungaboken (26)
Och Jehoram, Achavs son, började regera i Israel i Samarien i Juda kung Jehoshafats 18:e [regerings] år, och regerade 12 år.
[Achazjaho börjar regera 841 f.Kr.] Och i Joram, Achavs son – Israels kungs, 12:e regeringsår började Achazjaho, Jehorams son – Juda kung, att regera.
Och i 11:e året till Joram, Achavs son, började Achazjaho att regera över Juda.
[Jehoachaz regerar nordriket 814-798 f.Kr. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon () och Gud tillåter kungen av Aram att gång på gång besegra Israel, vilket gör att Jehoachaz armé drastiskt minskar (). Jehoachaz ber till Gud, och Gud sänder en anonym befriare. Detta är enda gången det nämns att en kung i norr får bönesvar, se .] I det 23:e året till Joash, Achazjahos son Juda kung, började Jehoachaz, Jehus son regera över Israel i Samarien och regerade i 17 år.
[Jehoash regerade nordriket 798-782 f.Kr.] I det 37:e året till Joash, Juda kung började Jehoash, Jehoachaz son, regera över Israel i Samarien och regerade i 16 år.
Och Amatsjaho, Joashs son, Juda kung levde 15 år efter Jehoash, Jehoachaz son, Israels kungs död.
Och hela Juda folk tog Azarja [även kallad Ussia] som var 16 år och gjorde honom till kung i hans far Amatsjahos ställe.
[Jerovam II var barnbarn till Jehu och Joashs son. Han regerade 41 år (786-746 f.Kr.).] I det 15:e året till Amatsjaho, Joash son, Juda kung började Jerovam, Joash son, Israels kung att regera i Samarien och han regerade i 41 år.
Han var 16 år när han började att regera och han regerade 52 år i Jerusalem och hans mors [drottningmoders] namn var Jecholjaho från Jerusalem.
Han var 25 år gammal när han började att regera och han regerade 16 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoders] namn var Jerosha, Tsadoks dotter.
I det sjuttonde året till Peqachja, Remaljas son, började Achaz, Jotams son, Juda kung att regera.
Achaz var 23 år när han började regera och han regerade 16 år i Jerusalem och han gjorde inte det som var rakt (rätt) i Herren hans Guds (Jahve Elohims) ögon, som hans far David.
[Hosea (hebr. Hoshea) blir Israels sista kung.] I 12:e året till Achaz, Juda kung, började Hosea, Elas son regera i Samarien och regerade över Israel 9 år.
Och det skedde i [Juda, det södra rikets] kung Hiskias fjortonde år [701 f.Kr.], att Sancheriv (Sanherib), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem.
Och jag ska föröka till dina dagar 15 år, och jag ska rädda dig och staden ur den Assyriske kungens hand, och jag ska försvara staden för min egen skull och för min tjänare Davids skull."
[Manasse regerade 687-642 f.Kr. Han beskrivs som en av de sämsta kungarna, se ] Manasse var 12 år när han började regera och han regerade 55 år i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Cheftsiva.
Och det skedde i kung Joshijahos 18:e år att kungen sände Shafan, Atsaljahos son, Meshullams son, skrivaren till Herrens (Jahves) hus och sade:
Men i kung Joshijahos 18:e år firades denna påsk till Herren (Jahve) i Jerusalem.
Jehojaqim (Jojakim) var 25 år när han började regera och han regerade elva år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoder] namn var Zevoda, Pedajas dotter från Roma.
Jehojachin var 18 år när han började regera och han regerade tre månader i Jerusalem och hans mors [drottningmoders] namn var Nechushta, Elnatans dotter från Jerusalem.
Tsidqijaho var 21 år när han började regera och han regerade elva år i Jerusalem, och hans mors [dtrottningmoders] namn var Chamotal, Jeremias dotter från Livna. [Tsidqijahos bror Jehoachaz () var den 15:e kungen och hade bara regerat i 3 månader. Efter några fler regenter kommer nu Tsidqijaho till makten i en turbulent tid.]
Och staden var belägrad till kung Tsidqijahos 11:e år.
Och i den 5:e månaden på den sjunde dagen i månaden som var det 19:e året av Nebukadnessar, Babels kung, kom Nevozaradan, ledaren för vakten en av Babels kungs tjänare, till Jerusalem.
Höjden på en pelare var 18 alnar [8 meter] och ett kapitäl av brons var ovanpå den, och höjden på kapitälet var 3 alnar [1,35 meter], med nätverk och granatäpplen över kapitälet runtom, allt av brons. Och på samma sätt var den andra pelaren med nätverk.
Och det skedde i det 37:e året av Jehojachins, Juda kungs fångenskap, i den tolfte månaden på den sjunde dagen i månaden att Evil-Merodach, Babels kung det år han började regera, lyfte upp Jehojachins huvud, Juda kung, ut från fängelset.
1 Krönikeboken (59)
Shimei hade sexton söner och sex döttrar. Men hans bröder hade inte många barn. I sin helhet ökade inte deras släkt lika mycket som Juda barn.
samt från Benjamins stam Geva med betesmarker, Alemet med betesmarker och Anatot med betesmarker.
Sammanlagt hade de tretton städer med tillhörande betesmarker.
Gershoms ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tretton städer från Isaskars stam, Ashers stam, Naftalis stam och Manasses stam i Bashan.
Meraris ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tolv städer från Rubens stam, Gads stam och Sebulons stam.
Alla dessa var Jediaels söner, uppskrivna efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, 17 200 stridsberedda krigsmän.
Alla de som var utvalda till dörrvakter vid trösklarna var 212 till antalet. De blev upptecknade i släktregistret i sina byar. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjäna på heder och tro.
Jeremia, den tionde,
Makbannaj, den elfte.
av ena hälften av Manasse stam 18 000 namngivna män som kom för att göra David till kung,
av Ussiels barn:
Amminadab, deras ledare, och hans bröder – 112.
Sedan Abshaj, Serujas son, hade slagit edomiterna i Saltdalen, 18 000 man,
Då Eleasars söner visade sig ha fler huvudmän än Itamars söner, indelade man dem så att Eleasars söner fick sexton huvudmän för sina familjer och Itamars söner åtta huvudmän för sina familjer.
den elfte på Eljashib,
den tolfte på Jakim,
den trettonde på Huppa,
den fjortonde på Jeshebab,
den femtonde på Bilgah,
den sextonde på Immer,
den sjuttonde på Hesir,
den artonde på Happisses,
den nittonde på Petaja,
den tjugonde på Hesekiel,
Alla dessa var söner till Heman, som var kungens siare, enligt det löfte Gud hade gett att han skulle upphöja hans horn. Därför gav Gud Heman fjorton söner och tre döttrar.
Den första lotten kom ut för Asaf och föll på Josef.
Den andre blev Gedalja, han själv med sina bröder och söner, tillsammans tolv,
den tredje blev Sackur med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den fjärde lotten kom ut för Jisri med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den femte blev Netanja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den sjätte blev Buckia med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den sjunde blev Jesarela med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den åttonde blev Jesaja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den nionde blev Mattanja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den tionde blev Shimei med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den elfte blev Asarel med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den tolfte lotten kom ut för Hashabja med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den trettonde blev Shubael med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den fjortonde blev Mattitja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den femtonde lotten kom ut för Jeremot med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den sextonde för Hananja med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den sjuttonde för Joshbekasha med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den artonde för Hanani med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den nittonde för Malloti med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den tjugonde för Elijata med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den tjugoförsta för Hotir med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den tjugoandra för Giddalti med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den tjugotredje för Mahasiot med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den tjugofjärde för Romamti-Eser med hans söner och bröder, tillsammans tolv.
Meshelemja hade också söner och bröder, dugliga män, tillsammans arton.
Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den fjärde. Hosas söner och bröder var tillsammans tretton.
Den elfte, som tjänstgjorde under elfte månaden [Shevat], var
pirgatoniten Benaja av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24 000.
Den tolfte, som tjänstgjorde under tolfte månaden [Adar], var
netofatiten Heldaj, som hörde till Otniels släkt. I hans avdelning fanns 24 000.
2 Krönikeboken (26)
Och Salomo samlade vagnar och ridhästar så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 ridhästar. Dem stationerade han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv.
Havet stod på tolv oxar. Tre var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet stod ovanpå oxarna, och deras bakdelar var alla vända inåt.
Han gjorde också havet – det var bara ett – och de tolv oxarna under det.
och tolv lejon stod där, ett på varje sida om de sex trappstegen. Något sådant hade aldrig tillverkats i något annat rike.
Salomo hade 4 000 stallplatser för hästar med vagnar och 12 000 ridhästar, som han inrymde dels i vagnstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv.
Och Rehabeam älskade Maaka, Avshaloms dotter, mer än alla sina andra hustrur och bihustrur. Han hade tagit arton hustrur och sextio bihustrur, och han blev far till tjugoåtta söner och sextio döttrar.
Kung Rehabeam stärkte alltså sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Han var 41 år gammal när han blev kung, och han regerade 17 år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska.
I kung Jerobeams artonde regeringsår blev Abia kung över Juda,
Men Abia stärkte sin makt. Han tog sig fjorton hustrur och blev far till tjugotvå söner och sexton döttrar.
De samlades i Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår [ca 896 f.Kr.. på våren, kanske under påskhögtiden i Jerusalem].
Arameernas här kom med endast en liten skara, men Herren gav ändå en mycket stor här i deras hand därför att folket hade övergett Herren, sina fäders Gud. Så fick arameerna utföra straffdomen över Joash.
[Ussia regerar 52 år (783-742 f.Kr.)] Allt folket i Juda tog Ussia, som då var 16 år, och gjorde honom till kung i hans far Amasjas ställe.
Ussia var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem.
[Jotam regerade 16 år (750-731 f.Kr.)
(Samregent med sin spetälske far fram till 740 f.Kr.., se )] Jotam var 25 år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusha och var dotter till Sadok.
Han var 25 år när han blev kung, och han regerade 16 år i Jerusalem.
[Ahas regerade 735-715 f.Kr..] Ahas var 20 år när han blev kung, och han regerade 16 år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon så som hans fader David,
De började att helga templet på första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit till Herrens förhus. De helgade sedan Herrens hus under åtta dagar. På sextonde dagen i första månaden var de färdiga.
Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet. Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens hus.
[Manasse regerade 697/696-643/642 f.Kr.] Manasse var 12 år när han blev kung, och han regerade 25 år i Jerusalem.
I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var ung, började Josia söka sin fader Davids Gud, och i det tolfte året började han rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och asherapålarna och från de snidade och gjutna avgudabilderna.
I sitt artonde regeringsår, medan han höll på att rena landet och templet, sände kung Josia i väg Shafan, Asaljas son, och stadens ledare Maaseja och kanslern Joa, Joahas son, för att få Herren (Jahve) sin Guds hus i ordning.
Josia firade Herrens (Jahves) påsk i Jerusalem. Man slaktade påskalammet på fjortonde dagen i första månaden.
I Josias 18:e regeringsår hölls denna påskhögtid.
[Jehojaqim regerade 609-598 f.Kr.] Jehojaqim (Jojakim) var 25 år när han blev kung, och han regerade 11 år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herren sin Guds ögon.
[Tsidkia regerade 598-587 f.Kr.] Sidkia var 21 år när han blev kung, och han regerade 11 år i Jerusalem.
Esra (10)
Pachat-Moavs söner, från Jeshoa och Joavs söner 2 812
De som återvänt från exilen firade påsken [, ; ] på den 14:e i den första månaden [14 Nisan – 21 april 516 f.Kr., se ],
från Joavs söner, Ovadja, Jechiels son och 128 män med honom,
Eftersom Guds (Elohims) goda hand var över mig, sände de Sherevja – son (ättling) till Machli, son till Levi, son till Israel – en man med insikt (kunskap, förståelse), och hans söner och bröder [sammanlagt]: 18 män.
Sedan avskilde jag tolv av ledarna över prästerna vid sidan av Sherevja, Chashavja och tio av deras bröder med dem,
Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att gå till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen.
Sedan offrade de som återvänt från exilen brännoffer till Israels Gud (Elohim): 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och som syndoffer 12 getter av hankön. Allt detta var ett brännoffer till Herren (Jahve).
Nehemja (4)
Dessutom, från den tid då jag utsågs till ståthållare över Juda land, från det tjugonde året [445 f.Kr.] till det trettioandra året [433 f.Kr.] av kung Arttacheshasettas regering, vilket är 12 år, har jag och mina bröder inte ätit av ståthållarnas bröd (mat). [Dessa 12 år handlar om ett uppdrag som ståthållare som Nehemja får av kungen. Det är inte den tid som han är i Jerusalem, utifrån dialogen med kung Artachshastas antyds att det är en kortare period på kring ett år, se , .]
Pachat-Moavs söner, från Jeshoa och Joavs söner: 2 818
Ester (19)
Turen kom för varje jungfru att gå in till Ahasveros (Xerxes), efter att allting blivit gjort för henne i enlighet med lagen för kvinnorna, tolv månader varade deras dagar med smörjelse (skönhetsbehandlingar). Det var sex månader med myrraolja och sex månader med söta dofter och med andra krämer för kvinnorna.
I den första månaden, som är månaden Nisan (mars/april), i kung Ahasveros (Xerxes) tolfte regeringsår [fem år efter att Ester blivit drottning, omkring 474 f.Kr.], kastade man lott (por) inför Haman, från dag till dag och från månad till månad, (lotten föll på) den tolfte månaden som är månaden Adar (februari/mars). [I den hedniska världsbilden lades stor vikt vid att fråga gudarna om råd. Haman ville kasta lott för att hitta den "mest lyckosamma" dagen att utföra sin plan. Fynd av antika tärningar i det Assyriska riket visar på hur viktig de olika gudarnas roll var i detta. Det är troligt att i början på året kastas lotten för att avgöra dagar för viktiga händelser. Lotten faller nu på sista månaden, knappt ett år från det man kastat lott.]
Sedan kallades kungens skrivare in i den första månaden på den 10:e dagen i månaden. [Detta är dagen innan påskhögtiden som börjar den 14 Nisan, se . År 479 f.Kr. inföll den 17 april.] Allt skrevs i enlighet med det som Haman befallde, till kungens satraper och guvernörerna som var över alla provinser, och till furstarna över varje folkslag, till alla provinser efter deras eget skrivsätt (på deras olika skriftspråk) och till varje folk på deras eget språk. I kung Ahasveros (Xerxes) namn blev det skrivet, och det var förseglat med kungens signetring. [Här i finns ett märkligt kodat budskap. Med ett intervall på 6 bokstäver står det "Haman v´satan rajach" som betyder "Haman och satan stinker." Nummer sex är människans tal. Se även ; ; ; , ; ; ; och faktarutan längst bak om hur Guds namn är gömt i boken.]
Brev skickades med kurirer till alla kungens provinser, att fördärva, slakta och förgöra alla judar, både unga och gamla, små barn och kvinnor, på en dag på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är månaden Adar, och ta deras ägodelar som byte.
På en dag i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, nämligen på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är Adar (februari/mars). [Den 7 mars år 473 f.Kr., ungefär tolv månader sedan Haman planerade att förgöra det judiska folket och kastade lott om dag.]
[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i och . Någon gång däremellan inträffar . Här i kapitel 9 har Mordochajs påbud nu nått alla judar i hela det Persiska riket, och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse orsakat, se , ; .] Nu i den tolfte månaden, det är månaden Adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender].
Och judarna som var i Susa samlades även på den 14:e i månaden Adar [8:e mars 473 f.Kr.] och slog 300 män i Susa, men de lade inte sin hand på bytet.
på den 13:e dagen i månaden Adar [motsvarar mars]. På den 14:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje).
Men judarna som var i Susa samlades på den 13:e dagen och på den 14:e dagen. På den 15:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje.
Därför har judarna på landsbygden, de som bor i byar utan murar gjort den 14:e i månaden Adar [8:e mars] till en dag av fest och glädje, en bra dag då man sänder runt gåvor till varandra. [Ordagrant "sänder delar till varandra", dvs. man delar med sig av den mat man tillrett. I det moderna purimfirandet sänder man fortfarande gåvor och ofta är det något ätbart som godis och kakor, men även andra rätter är vanligt i en del judiska grupperingar.]
och uppmuntrade dem att fira den 14:e dagen i månaden Adar och den 15:e dagen i samma månad varje år,
Job (1)
Herren välsignade den senare delen av Jobs liv mer än den första. Han fick
14 000 får,
6 000 kameler,
1 000 par oxar och
1 000 åsninnor.
Psaltaren (1)
när han stred med Aram-Naharim
[Ordagrant: "Aram vid de två floderna", dvs. östra Syrien mellan floderna Eufrat och Khabur] och med Aram-Zoba
[ett land nordöst om Damaskus] och Joav
[befälhavare i Davids armé, se ] återvände och slog 12 000 av edomiterna i Saltdalen
[troligtvis strax söder om Döda havet].
[Inledningen anspelar på Davids segrar över filistéerna, moabiterna, syrierna och edomiterna, se och . I dessa redogörelser är siffran 18 000, men förmodligen är det ändå detta tillfälle som åsyftas. Ordet för "mäta" i är samma ord för "mätte dem med snöre" i , något som kan tala för att det är samma händelse. I och finns också strider med edomiterna beskrivna, men dessa sker flera hundra år efter Davids livstid. Den hebreiska frasen le-David kan översättas "av David" men också "för" eller "till" David.] Jesaja (2)
Bokens första del är skriven i poetisk stil, för att i kap 36-39 skifta till prosa, för att på nytt bli poetisk i kap 40-66. Detta skrivsätt bildar alltså en stilistisk kiasm. Det blir också en markör som visar att detta stycke är det centrala i hela boken. Kapitel 36-39 består av sju episoder ordnade i ett kiastiskt mönster: A Ett fientlig Assyriskt sändebud ()
B Hiskias nöd och vädjan till Herren ()
C Sancherivs hånfulla bud till Hiskia ()
D Hiskias bön till Herren ()
C´ Herrens svar till Sancherivs hån ()
B´ Hiskias sjukdom och vädjan till Herren ()
A´ Ett "vänligt" Babyloniskt sändebud (ironi) () Den tematiska symmetrin i kiasmen har fått företräde för den kronologiska ordningen, händelserna i kapitel 38-39 inträffar före händelserna i 36-37: 725-722 f.Kr. Assyrien belägrar Samarien, israeliterna i exil
715 f.Kr. Hiskia blir kung i Juda
705 f.Kr. Sancheriv blir kung i Assyrien
701 f.Kr. Sancheriv invaderar Juda
681 f.Kr. Sancheriv mördas av två av sina söner ()
Nu hände det i
[Juda, det södra rikets] kung Hiskias fjortonde år
[701 f.Kr.], att Sancheriv
(Sanherib), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem.
"Gå och säg till Hiskia: 'Så säger Herren (Jahve), din fader Davids Gud (Elohim):
Jag har hört din bön,
jag har sett dina tårar.
Se, jag ska lägga 15 år till din livstid;
Jeremia (13)
Herrens (Jahves) ord kom till honom [till Jeremia i en serie av budskap under drygt 40 år] i den tid Joshijahos, Ammons son, var kung i Juda – i hans 13:e regeringsår [627 f.Kr.],
och vidare
[även] i den tid då Jehojaqim, Joshijahos son, var kung i Juda
[609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året
[586 f.Kr.] då Tsidqijaho
(Sidkia), son till Joshijaho, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört
[exilen till Babylon] i den 5:e månaden
[månaden Av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se ; ].
De sista fem kungarna och deras regeringstid i Juda (det södra riket) var: Joshijaho (640-609 f.Kr.) – den sista goda kungen, se ;
Jehoahas (3 månader 609 f.Kr.)
Jehojaqim (609-598 f.Kr.) ;
Jehoiachin (3 månader 598-597 f.Kr.) ;
Tsidqijaho (597-586 f.Kr.) – ; Hela perioden för Jeremias tjänst är 40 år och 6 månader – 18 år under Joshihaho och två perioder på 11 år vardera för Jehojakim och Tsidqijaho. I denna sammanfattning nämns inte de två korta perioderna på tre månader då Jehoahas och Jehoiachin regerar.
Från det sjuttonde året till Joshijaho, Ammons son Juda kung, till denna dag, dessa 23 år har Herrens (Jahves) ord kommit till mig och jag har talat till er, talat i tid och ofta, men ni har inte lyssnat.
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve) i det tionde året till Tsidqijaho, Juda kung, som var det åttonde året till Nebukadnessar.
I Tsidqijahos 11:e år i den fjärde månaden på den 9:e dagen i månaden gjordes en genombrytning i staden
[Boken avslutas med ett historiskt appendix som liknar texten i .] Tsidqijaho var 21 år när han började regera och han regerade 11 år i Jerusalem [597-586 f.Kr.]. Hans mors namn var Chamotal, Jeremias [den tredje personen med det namnet i denna bok, se även ] dotter från Livna [stad i låglandet; 3 mil öster om Ashkelon och 5 mil sydväst om Jerusalem].
Och staden var belägrad till Tsidqijahos 11:e år som kung [586 f.Kr.].
[En månad senare.] I den 5:e månaden [Av] på den 10:e dagen i månaden som var det 19:e året av Nebukadnessar, Babels kung, kom Nevozaradan, ledaren för vakten som stod inför Babels kung, till Jerusalem [17:e augusti, 586 f.Kr.].
De två pelarna, det enda havet och de tolv kopparoxarna under fundamenten som Salomo hade gjort till Herrens (Jahves) hus, kopparen från alla dessa redskap hade ingen (saknade) [uppmätt] vikt.
Och pelarna, höjden på en pelare var 18 alnar [8 meter] och ett band på 12 alnar [5,4 meter] gick runt den, och dess tjocklek var fyra fingrar, det var ihåligt.
I Nebukadnessars, Babels kungs 18:e år [586 f.Kr.]
832 personer (själar – hebr. nefesh) från Jerusalem.
Och det skedde i det 37:e året av Jehojachins, Juda kungs fångenskap, i den 12:e månaden [Adar] på den 25:e dagen i månaden [31:a mars, 561 f.Kr.] att Evil-Merodach, Babels kung [Nebukadnessars son; regerade 562-560 f.Kr.] det år han började regera, lyfte upp Jehojachins huvud, Juda kung, ut från fängelset.
Hesekiel (20)
[De fyra föregående domarna har inte haft något datum. Datument här visar på ännu större allvar för denna dom. Det 11:e året är antal år efter Jehojachins exil ().] Och det hände i det 11:e året på den första dagen i månaden att Herrens (Jahves) ord kom till mig, han sade:
[Budskapet till Egypten är uppdelat i sju delar.] I det 10:e året i den 10:e månaden på den 12:e dagen i månaden kom Herrens (Jahves) ord till mig. Han sade:
Och det skedde i det 11:e året i den första månaden på den sjunde dagen i månaden [29 april, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och det skedde i det 11:e året i den tredje månaden på den första dagen i månaden [21 juni, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. [Knappt två månader sedan det förra budskapet, se .] Han sade:
Och det skedde i det tolfte året, i den tolfte månaden [Adar] på den första dagen i månaden [3:e mars, 585 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och det skedde i det tolfte året på den 15:e dagen i månaden att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och det skedde i det 12:e året [sedan Jehojachins exil, se ] av vår fångenskap i den 10:e månaden på den 5:e dagen i månaden, att en som hade flytt från Jerusalem kom till mig och sade: "Staden är slagen."
Hesekiels vision av det nya templet är väl strukturerat i sju delar som formar en kiasm. Den första central och sista delen handlar om hur landet mäts ut. A Templet mäts,
B Guds härlighet från öster,
C Stadgar för tempeltjänsten
D Landets mått
C´ Stadgar för tempeltjänsten,
B´ Den dubbla floden österut,
A´ Landets gränser,
I det 25:e året av vår fångenskap, vid årets början, på 10:e dagen i månaden
[då påskalammet skulle väljas, se ] i det fjortonde året sedan staden hade blivit intagen
[10 april 573 f.Kr.], på just den dagen kom Herrens hand över mig, och han förde mig bort dit.
Han mätte portöppningens bredd, den var 10 alnar [5,4 meter], och portens längd, den var 13 alnar [7 meter].
Förhuset var 20 alnar [10,8 meter] långt och 11 alnar [6 meter] brett vid trappan som ledde ditupp. Vid dörrposterna stod en pelare på var sida.
Altarhärden var 12 alnar [6,5 meter] lång och 12 alnar [6,5 meter] bred, så att dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant.
Avsatsen var fjorton alnar lång och fjorton alnar bred utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den var en halv aln, och dess sockel sträckte sig en aln runtom. Altarets trappsteg vette åt öster.
På fjortonde dagen i första månaden ska ni fira påskhögtid. I sju dagar ska ni hålla högtid, och ni ska då äta osyrat bröd.
På 15:e dagen i sjunde månaden och under högtidens sju dagar ska han bära fram likadana offer, likadana syndoffer, brännoffer och matoffer och lika mycket olja.
Detta säger Herren Herren (Adonaj Jahve): Detta är de gränser (teritorium) som ska gälla när ni fördelar landet mellan Israels tolv stammar. Josef skall ha två andelar.
Runtom ska staden mäta 18 000 alnar [9,7 kmr], och från den dagen ska stadens namn vara: "Herren är där." [Den hebreiska frasen JHVH shammah kan även översättas "Herren är här".]
Hosea (1)
Så jag köpte henne åt mig för 15 silver och en och en halv chomer [omkring 300 liter] korn,
Jona (1)
Skulle inte jag vara mer bekymrad över den stora staden Nineve? Där bor mer än 120 000 människor som inte ens kan skilja mellan höger och vänster (rätt från fel), och dessutom många djur!" [Här är ett av alla de ställen i GT där Gud visar att hans frälsning inte enbart gäller judarna utan alla folk. Efter dessa träffande ord hade Jona inget mer att tillägga.]
Sakarja (1)
På den 24:e dagen i den elfte månaden som är månaden Shvat [den 15 februari 519 f.Kr.], i kung Darejavesh andra regeringsår [520-519 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till profeten Sakarja, son till Berechja, son till Iddo. [Tre månader efter det profetiska tilltalet, se .] Han [Sakarja] sade:
tio, tiotal, 10-tal
