5782 – עוּר (or)


Typ:
Hebreiska: עוּר (or)
Ursprung: a primitive root (rather identical with through the idea of opening the eyes)
Användning: 80 ggr i GT

Engelsk översättning

to rouse
(a-) wake(-n, up), lift up (self), [idiom] master, raise (up), stir up (self)

Engelsk beskrivning

1) to rouse oneself, awake, awaken, incite
1a) (Qal) to rouse oneself, awake
1b) (Niphal) to be roused
1c) (Polel) to stir up, rouse, incite
1d) (Hithpolel) to be excited, be triumphant
1e) (Hiphil)
1e1) to rouse, stir up
1e2) to act in an aroused manner, awake


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (80 st)


Som en örn som rör om i sitt bo,
    hovrar över sina ungar,
breder ut sina vingar,
    tar dem och bär dem på sina vingar. [Här målas bilden upp av Gud som en örnmamma som knuffar ut sina ungar ur boet för att de ska lära sig flyga, se Joh 10:4. Om inte ungarna tar klivet över kanten självmant börjar örnen riva sönder sitt bo så att ungarna tvingas lämna boet. Örnbon är alltid byggda på höga klippavsatser så att ungarna faller rakt ner om de inte börjar använda vingarna och flyga. Men lyckas de inte direkt så är örnmamman där och dyker in under sina ungar så att hon fångar upp dem på sina vingar innan de når marken och skadar sig. Sedan flyger hon upp på hög höjd och släpper ner dem på nytt. Denna procedur upprepas till dess att ungarna har lärt sig att flyga.]
I Kyros, den persiska kungens, första år [539 f.Kr.] – för att Herrens (Jahves) ord genom Jeremias mun ska fullbordas [Jer 29:10‑14; Jes 44:28‑45:13] – uppväckte Gud (Jahve) Persiens kung Kyros ande [hjärta, se Ords 21:1] så att han ropade ut (kungjorde) i hela sitt kungarike, både muntligt och skriftligt:
Ledarna för Juda och Benjamin tillsammans med prästerna och leviterna, alla vars ande Gud (Elohim) hade uppväckt, steg upp och gick för att bygga Herrens (Jahves) hus som finns i Jerusalem.
Ingen är så dumdristig (grym mot sig själv) att han retar upp den [Leviatan]. [Om människan inte kan bemästra Leviatan, hur kan hon tro att hon skulle kunna kontrollera Gud, skaparen av detta djur?]
Vem vågar då sätta sig upp mot mig?
Stå upp, Herre (Jahve), i din vrede;
    res dig mot mina fienders raseri [plural],
    vakna upp för min skull, fullfölj din dom (skipa rättvisa).
    [Prepositionen framför ordet "raseri" kan också beskriva Guds vrede som rasande mot fienden, se Job 21:30.]
Vakna, stå upp till mitt försvar,
    min Gud (Elohim) och Herre (Adonai), för min talan.
Vakna upp! Varför sover du Herre (Adonai)?
    Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
    [Jesus sov mitt i stormen, se Matt 8:23.]
vakna min ära (min tyngd).
Vakna Nevel-lyra (bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar) och Kinnor-harpa (mindre harpa med ljusare toner). [Se Ps 33:2]
    Jag vill väcka gryningen.
jag är utan skuld, men de skyndar (rusar) iväg och hittar på saker (onda uppsåt). Vakna, till att hjälpa mig, och se [hur illa de beter sig]!
Liksom när man vaknar upp ur en dröm, ska du Herre (Adonai)
    – när du står upp –
    förakta deras skuggbilder (yttre sken; illusioner) [som om de vore fantasier].
Trots detta är han barmhärtig (känner han medlidande),
    han förlåter synd och vill inte förgöra.
Det är så ofta han håller tillbaka sin vrede,
    och inte låter sin avsky [över synden och ondskan] bryta fram.
Innan Efraim och Benjamin och Manasse [tre av de norra stammarna] väckte upp din makt
    och kom för att frälsa (rädda) oss.
Vakna Nevel-lyra (hebr. nevel – vanligtvis tolvsträngad) och Kinnor-harpa (kithara, hebr. kinnor – mindre harpa),
    jag ska väcka morgonrodnaden. [Morgonrodnaden här syftar speciellt på det spektakulära färgspelet när solen går upp över Olivberget öster om Jerusalem och en ny dag gryr. För mer om de olika stränginstrumenten, se Ps 33:2.]
Hat väcker (driver, eggar, rör upp) strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl),
    men kärlek täcker (skyler, gömmer) [genom förlåtelse och överseende] alla synder.
Jag besvär er ni Jerusalems döttrar, vid gasellerna och vid fältets hindar,
    att inte väcka, att inte oroa kärleken förrän den själv önskar.
Jag besvär er ni Jerusalems döttrar,
    vid gasellerna och vid fältets hindar,
att inte väcka, att inte oroa kärleken
    förrän den själv önskar.
Vakna, nordan,
    och kom sunnan,
blås över min trädgård
    så att dess kryddor (doften av kryddorna) flyger (strömmar, droppar) ut.
Låt min älskade (raring) komma till sin trädgård
    och äta dess utvalda frukter. [Nordanvinden i Bibeln står för dom och olycka och har med sig kyla. Sunnanvinden har med sig värme. Inget annat väderstreck har så många olika ord som söder. Här används hebreiska ordet teiman som ordagrant betyder "högra sidan" och symboliserar i detta fall det som är rätt och riktigt, det som finns på den högra sidan. Eftersom bruden önskar att både nordan och sunnan ska komma är det att tolka som att hon ber om att både motgång och medgång i livet ska göra att väldoften från trädgården sprids. Det överensstämmer med Jesu och Paulus undervisning om att vi alltid ska vara Messias väldoft oavsett omständigheterna, se Joh 12:1‑3; 2 Kor 2:14‑16.]
[Den femte sektionen (kap 5-7; bokens längsta) börjar med att kvinnan återberättar ännu en natt av sökande efter den unga mannen. I stycket finns jämnt utspritt frågor från Jerusalems döttrar: "Varför" (Höga V 5:9), "Vem" (Höga V 6:10) och "Hur" (Höga V 7:1). Stycket hör tematiskt ihop med den tredje sektionen (Höga V 3:1‑5). Det är strukturerat på samma sätt som de första sex sektionerna med: ensamt sökande, gemensam lovprisning och avslutande förening.]

Brudens ord

Jag sover men mitt hjärta är vaket.
    Hör, min älskade (kära) knackar:
Öppna för mig, min syster, min kärlek,
    min duva, min obefläckade,
för mitt huvud är fullt av dagg,
    mina lockar (mitt hår) med nattens droppar.
Jag ber er Jerusalems kvinnor, lova mig detta:
    väck inte upp kärleken och underhåll (föd inte) kärleken
    förrän den själv vill det (när det behagar den, när det är rätt tillfälle).
[Bokens sjunde och sista enhet består av en serie av tal. Till skillnad från tidigare stycken som alltid börjat med älskarna på skilda håll för att sedan förenas, börjar denna med att de är tillsammans.] [Kören:] Vem är hon som kommer ur öknen,
    lutad mot sin älskade (raring)?
[Mannen:] Under äppelträdet väckte jag dig,
    där var din mor i födslovåndor med dig,
    där var hon i födslovåndor och födde fram sitt barn.
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska uppvigla ett gissel mot honom,
    som när Midjan slaktades vid Orevs klippa [då Gideons lilla armé besegrade midjaniterna med Herrens hjälp, se Dom 7:25],
och som hans stav var över havet,
    så ska han lyfta upp den på Egyptiskt maner (sätt, vis). [2 Mos 14:15‑16]
Se, jag ska uppegga mederna mot dem,
    vilka inte ska ha anseende till silver
    och inte ha någon njutning i guld.
    [Denna profetia får en första uppfyllelse 539 f.Kr. då meden Kyros intar Babylon.]
Sheol (den undre världen) därnere väcks upp (väcks upp, kommer i rörelse) för dig,
    för att möta dig när du kommer,
det väcker upp skuggorna (de dödas andar – hebr. refaim) – alla bockarna (jordens ledare),
    låter alla ländernas kungar stå upp från sina troner.
Mitt hjärta ropar för Moab,
    hennes flyktingar sträcker sig till Soar, som en treårig kviga,
som Lochit stiger upp, går de upp med gråt, på
    Choronaims väg häver de upp ett undergångens skri.
Vem har rest upp någon från soluppgången,
    som kallar på rättfärdighet till hans steg [ordagrant: ben eller fötter]?
Han ger (lägger) länderna framför honom
    och låter honom regera över kungar.
Hans svärd gör dem till damm,
    hans båge gör dem till agnar som blåser bort (följer med vinden).
Jag har rest upp en från norr och han kommer,
    från solens uppgång en som åkallar mitt namn,
och han ska komma över ledarna
    som kokande murbruk och som krukmakaren som trampar lera.
Herren (Jahve) ska dra fram som en mäktig man (hjälte),
    han ska uppväcka avund som en stridsman,
Han ska ropa, ja, han ska ropa högt (med stark röst),
    han ska bevisa sig själv mäktig (oövervinnelig) mot sina fiender.
Jag har rest upp honom i rättfärdighet
    och jag gör hans vägar höga,
han ska bygga min stad
    och han ska frige mina fördrivna,
inte mot betalning
    eller belöning,
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Detta skedde ungefär 200 år senare när judarna fick återvända från fångenskapen i Babylon och bygga upp Jerusalem och dess tempel under Esra och Nehemja.]
Herren Gud (Adonai Jahve) har gett mig de lärdas tunga [att höra som en lärjunge – villigt, lydigt och glatt, se Joh 8:28],
    så att jag ska veta hur jag ska upprätthålla den utmattade med ord (vad jag ska säga för att uppmuntra den trötte).
Han väcker [mig, mitt öra, min längtan] morgon efter morgon [Mark 1:35; Luk 4:42],
    han väcker mitt öra till att höra som den som får undervisning.
[Frasen "Vakna upp" här i vers 9 återkommer i vers 17 och i Jes 52:1. Det betonar och ramar in.]
Vakna upp! Vakna upp!
    Ikläd dig din styrka Herrens (Jahves) arm!
Vakna upp som i gamla dagar
    [hebr. kedem; öster – väderstrecket där Gud möter människan och vi ser både bakåt och framåt],
    forna tiders generationer.
Är du inte den som högg Rahav [poetiskt namn för Egypten] i bitar,
    som genomborrade draken (sjömonstret – hebr. tanin)?
    [Hebr. rahav betyder "stolthet", se Jes 30:7.]
[Detta är den femte och centrala delen i kapitel 49-54.] Vakna upp! Vakna upp!
    Res dig upp Jerusalem,
som har druckit vid Herrens (Jahves) hand,
    bägaren med hans raseri.
Du har druckit avskummet av skakningens (skräckens) bägare,
    ja druckit ur den till botten.
    [Skakningens är i verbformen hitpael – som indikerar att man darrar av obeskrivlig skräck, se även vers 22.]
Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder Jerusalem,
    den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
Ingen åkallar (ropar, ber i) ditt namn,
    eller ens anstränger sig för att förstå (söka, få tag på) dig.
Du har dolt ditt ansikte från oss,
    och har förtärt oss (låtit oss försmäkta, smälta) genom vår egen synd. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
[I följande 35 verser finns åtminstone 135 profetior som bokstavligt har gått i uppfyllelse från Daniels tid 536 f.Kr. fram till Antiochos IV härjningar i Israel som kulminerar när han vanhelgar templet 167 f.Kr.] Nu ska jag berätta sanningen för dig. Tre kungar till [efter den nuvarande Kyros] ska uppstå i Persien, och den fjärde ska bli rikare än någon av de andra. När han har blivit som mäktigast genom sina rikedomar ska han sätta in all sin makt mot Greklands (Javas) rike. [Kungarna i det medo-persiska riket efter Kyros var:
    - Kyros son Kambyses, 530-522 f.Kr. - Smerdis eller Gaumata, 522 f.Kr. - Darios I, 522-486 f.Kr. - Xerxes I, 486-465 f.Kr. Han försökte erövra Grekland år 480 f.Kr. Han omnämns i Esters bok, se Est 1:1.
Xerxes var den mäktigaste och mest inflytelserika av dessa fyra. Han förde flera krig mot Grekland under sitt styre.]
[Detta stycke går tillbaka till Antiochos första militärkampanj mot Egypten 169 f.Kr. Hans seger över Ptolemaios beskrivs i vers 22.] Han [Antiochos IV Epifanes] ska uppbåda sin kraft och sitt mod mot kungen i söder [Ptolemaios VII] och komma med en stor här, men kungen i söder ska också rusta sig till strid med en mycket stor och mäktig här. Han ska dock inte kunna stå emot på grund av de planer som görs mot honom.
Se, jag ska väcka upp dem på de platser dit ni har sålt dem och jag ska skicka tillbaka vedergällningen över era egna huvuden.
Förkunna detta bland länderna:
    Förbered för krig.
Egga upp mäktiga stridsmän.
    Låt krigarna avancera och attackera.
Låt nationerna resa sig
    och gå upp till Jehoshafats dal.
Där ska jag sitta
    och döma alla omgivande länder.
Ve över honom som säger till träet: "Vakna",
    till den stumma stenen: "Stå upp!"
Kan detta undervisa?
    Se, det är överdraget med guld och silver
    och det finns ingen ande (andedräkt, liv) i dess mitt.
Herren (Jahve) uppväckte Serubbabels ande, son till Shealtiel, guvernör i Juda och Jehoshuas ande, son till Jehotsadak, översteprästen, och anden hos hela kvarlevan av folket, och de kom och tog del i arbetet på deras Guds (Elohims), Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus.
Var tyst (stilla) allt kött inför Herrens (Jahves) ansikte, för Han har rest sig från sin heliga boning.
Sedan återvände ängeln (budbäraren) som talade med mig och väckte mig som man väcker någon som sover.
Jag ska böja Juda som min båge
    och fylla den med Efraim [som en pil – redo att skjutas iväg].
Jag ska egga dina söner Sion
    mot dina söner Grekland (Javan),
    jag ska svinga dig som en krigares svärd.
Vakna svärd mot min herde
    och mot mannen som är nära mig,
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
slå herden
    och fåren ska skingras
    och jag ska vända min hand över de små.
Herren (Jahve) ska hugga av (avskilja) den man som gör detta, till dess han är utkastad från Jakobs tält och från möjligheten att offra en gåva till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.