Referenser (134 st)
1 Moseboken (9)
En flod flödade från Eden för att vattna trädgården, sedan delade den sig i fyra grenar.
Den andra floden heter Gihon [som betyder bryta, välla fram],
det är den som flyter omkring hela landet Kush [Nubia; nuvarande Etiopien/Sudan].
Den tredje floden heter Hiddekel [som betyder snabb, det grekiska namnet är "Tigris"],
det är den som har sitt lopp öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat [som betyder fruktsam, flöda över, ge i överflöd].
Den dagen skar Herren ett förbund med Abram (ingick ett blodsförbund) och sade: "Till din säd (din avkomma, dina arvingar) har jag gett detta land, från Egyptens flod till den stora floden, floden Eufrat,
Han bröt upp och flydde med allt han hade och gick över floden [Eufrat] och vände sitt ansikte (begav sig av) [österut] mot Gileads bergsbygd.
När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
2 Moseboken (3)
Herren sade till Mose: "Säg till Aron: 'Ta din stav och sträck ut din hand över Egyptens vatten, över floden, över dess strömmar, över dess pölar och över alla dess dammar så att det blir till blod.' Det ska vara blod över hela Egyptens land även i träkärl och stenkärl (allt vatten, både naturligt och uppsamlat ska bli till blod)."
Sedan talade Herren (Jahve) till Mose: "Säg till Aron: 'Sträck ut din hand med din stav över floden, kanalerna och pölarna så att grodor kommer upp över hela Egyptens land.' "
Jag ska sätta dina gränser från Röda havet (Vasshavet) till Filistéernas hav [Medelhavet] och från öknen (Negev eller Sinai) till floden Eufrat. För jag ska lämna landets invånare i din hand, och du ska driva ut dem ifrån dig.
4 Moseboken (2)
Och han sände budbärare till Bileam, Beors son, till Petora som är vid floden, till folkets söner i landet och kallade på honom och sade:
"Se, det är ett folk som har kommit ut från Egypten,
se, de täcker jordens ansikte (yta),
och de har lägrat sig mittemot mig.
Som utsträckta dalar,
som trädgårdar längs floden,
som aloeplantor planterade av Herren (Jahve),
som cedrar vid vattnet.
5 Moseboken (4)
vänd er och vandra till amoréernas bergsland och till alla platser runtomkring i Arava, i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och i söder och utefter kusten, kananéernas land och Libanon så långt bort som den stora floden, floden Eufrat.
Varje plats som din fotsula beträder ska vara din [], från öknen och Libanon, från floden, floden Eufrat ända till Västra havet (Medelhavet, kan även översättas "det hindrande havet") ska vara din gräns.
Josua (6)
Från öknen [vildmarken, i söder]
och detta Libanon [de vita bergskedjorna i norr]
och ända till den stora floden,
floden Eufrat [i öst], över hela hettiternas land [västra Syrien och den dominerande av de sju folkslagen i Kanaans land, se ; ] och till det Stora havet [Medelhavet – mot öppningen] där solen går ner [i väst] ska bli ert område (er gräns, kust). [Detta är en generell beskrivning av de södra och norra gränsernas dragning mot öst och väst. Här nämns öken, berg, flod och hav, vilket ger en fin beskrivning av ett land som består av alla sorters natur! En mer detaljerad redogörelse med varje stams område ges i , se även ; .
Libanon betyder ordagrant "vit", och syftar på de vita trädbevuxna snöbeklädda bergskedjorna i norr i nuvarande Libanon. Här i är enda gången det står "detta Libanon", ett liknande uttryck finns i om "denna Jordan". Det kan syfta på att området var synligt, och Libanon representerar då de vita snöbetäckta bergen i norr (bl.a. Hermon) som är synligt från Döda havet en klar dag.
Hettiternas land syftar inte på deras rike i nuvarande Turkiet, utan i så fall snarare på de områden i västra Syrien som de besatt. Något som också bekräftas av samtida egyptiska källor som benämner västra och centrala Syrien som "hettiternas land". På Abrahams tid fanns hettiterna i trakterna kring Hebron i södra Israel. Detta folkslag hade kolonier i Kanaans land och var de starkaste av de sju folkslagen där, se ; . Troligtvis används "hettiternas land" som ett samlingsbegrepp för alla dessa folkslag, eftersom de dominerade i bergsområdena i Judéen, men inkluderar även området i västra Syrien.]
Och Josua sade till hela folket: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Era fäder bodde tidigare bortom floden [Eufrat] – Terach, Abrahams far och Nachors far – och de tjänade andra gudar.
Och jag tog er far Abraham från andra sidan floden (Eufrat) och ledde honom genom alla Kanaans länder och förökade hans säd och gav honom Isak.
Och nu, vörda Herren (Jahve) och tjäna honom i renhet och sanning, och släng bort gudarna som era fäder tjänade på andra sidan floden (Eufrat) och i Egypten, och tjäna Herren (Jahve).
Och om det verkar ont för er att tjäna Herren (Jahve), välj idag vem ni vill tjäna, om det är gudarna som era fäder tjänade som var på andra sidan floden (Eufrat) eller amoréernas gudar, i vars land ni bor. Och vi, jag och mitt hus ska tjäna Herren (Jahve)."
2 Samuelsboken (2)
David slog även Hadadezer, Rechovs son, kung i Tsova, när han gick för att etablera sin överhöghet vid floden Eufrat.
Och Hadadezer [Tsovas kung i norra Syrien, se ] skickade efter och hämtade araméerna som var på andra sidan floden [Eufrat] och de kom till Chejlam med Shovach, härhövitsmannen för Hadadezers armé, framför sig. [Chejlam betyder "fäste"; en plats öster om Jordanfloden, men väster om floden Eufrat. Den omnämns bara här och nästa vers (och kanske i ). Chejlam omnämns även i en nästan tusen år äldre egyptisk avrättningstext (för att förbanna deras fiender), framtida arkeologiska fynd kan hjälpa till att exakt identifiera var platsen låg.]
1 Kungaboken (4)
[Här i börjar kapitel 5 i den Hebreiska texten:] Och Salomo regerade över hela kungariket från floden till filistéernas land och till gränsen mot Egypten, de bar fram gåvor och tjänade Salomo alla hans livsdagar.
Eftersom han rådde över hela området på denna
[västra] sida
floden
[Eufrates] från Tifsach
[stad längs med Eufrates (Asadsjön i Syrien) som markerade den nordöstra gränsen av Slomos rike] ända till
Gaza [i sydväst], över alla kungar på denna
[västra] sida
floden, och han hade fred
(shalom) på alla sidor runtomkring.
Och Herren (Jahve) ska slå Israel som vass skakas i vattnet, och han ska rycka upp Israel från det goda land som han gav till deras fäder, och ska skingra dem bortom floden, eftersom de har gjort sina aseror [pålar för avgudadyrkan] för att provocera Herren (Jahve).
2 Kungaboken (5)
Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar bättre än alla vattendrag i Israel? Kunde jag inte ha tvättat mig i dem och blivit ren?" Så han vände sig om och gick i väg rasande (upprörd).
I Hoseas 9:e år tog Assyriens kung Samarien och förde bort Israel till Assyrien och satte dem i Chalach och i Chavor, vid floden Gozan och i Mediens städer.
Och Assyriens kung förde bort Israel till Assyrien och placerade dem i Chalach och i Chavor vid floden Gozan och i Mediens städer,
I hans [Joshijahos] dagar gick Egyptens kung farao Necho upp mot Assyriens kung till floden Eufrat. Kung Joshijaho gick ut mot honom, och han slog honom vid Megiddo när han hade sett honom.
Och Egyptens kung kom inte längre ut från sitt land, för Babels kung hade tagit från
Egyptens bäck till
floden Eufrat, allt som tillhörde Egyptens kung.
1 Krönikeboken (5)
När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
Österut nådde hans boplatser ända fram till öknen som sträcker sig från floden Eufrat. De hade nämligen stora boskapshjordar i Gileads land.
Då uppväckte Israels Gud den assyriske kungen Puls [Tiglat-Pileser III] ande, det vill säga den assyriske kungen Tiglat-Pilesers ande. Han förde folket bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena hälften av Manasse stam. Han förde dem till Hala, [floden] Habor, Hara och Gozans ström [i nuvarande norra Irak], där de är än i dag.
David slog också Hadadezer, kungen i Soba vid Hamat, när han hade dragit bort för att befästa sitt välde vid floden Eufrat.
Då arameerna såg att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud efter de arameer som bodde på andra sidan floden. De ryckte ut anförda av Shofak, Hadadezers befälhavare.
2 Krönikeboken (1)
Han härskade över alla kungarna från floden till filisternas land och vidare ner till Egyptens gräns.
Esra (18)
och alla andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bo i Samariens städer och i övriga delar av provinsen Väster om Eufrat. [Asenappar är ett annat namn för Ashurbanipal. Han efterträdde sin far Esarhaddon som kung i Assyrien 669 f.Kr. Omkring 645 f.Kr. plundrar de Elams huvudstad Susa, och en del av dessa fördes bort till Samarien och andra platser.]
Detta är en avskrift av brevet de sände till honom:
"Till kung Artaxerxes. Från dina tjänare, männen på andra sidan floden [väster om floden Eufrat].
Vi låter nu kungen veta att om denna stad byggs upp och dess murar repareras, då har du ingen besittning kvar i landet på andra sidan floden." [Uttrycket "äta palatsets salt" är ett idiomatiskt uttryck för att vara i kungens tjänst. Engelska ordet för lön "salary" kommer från latinska salarium – saltpengar.]
Kungen sände detta svar:
"Till rådsherren Rechum och skrivaren Shimshaj och de andra, deras medbröder, som bor i Samarien och i resten av landet på andra sidan floden. Frid!
I Jerusalem har det också funnits mäktiga kungar som har härskat över hela landet på andra sidan floden. Skatt, tull och vägpengar har getts till dem.
Vid samma stund [en viktig och avgörande tid] kom Tattenaj [vars namn betyder "undervisning"], ståthållaren i landet på andra sidan floden [provinsen väster om Eufrat], och Setar-Bosenai [betyder "strålande stjärna"] och deras medbröder (kollegor) och sade till dem [judarna som byggde upp templet]: "Vem har gett er tillåtelse att bygga detta hus och slutföra denna mur?"
Detta är vad som stod skrivet i det brev som Tattenaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Shetar-Bosenaj och hans medbröder afarsekiterna på andra sidan floden sände till kung Darejavesh.
Nu ska du Tattenaj, ståthållare i landet på andra sidan floden, och du Shetar-Bosenaj och era medbröder afarsekiterna på andra sidan floden, hålla er borta därifrån.
Härmed ger jag befallning om vad ni ska göra för judarnas äldste när de bygger på detta Guds hus. Av de pengar som kungen får i skatt från landet på andra sidan floden ska det som behövs för omkostnaderna fullt ut betalas till dessa män så att arbetet inte avbryts.
Eftersom kung Darejavesh hade sänt ut en sådan befallning, blev den noggrant utförd av Tattenaj, ståthållare på andra sidan floden, och av Shetar-Bosenaj liksom av deras medbröder.
Jag, kung Artaxerxes, utfärdar nu en befallning till alla skattmästare i landet på andra sidan floden: Allt som prästen Esra, lärare i himlarnas Guds påbud, begär av er, det ska noggrant göras och ges,
Och du Esra, ska efter den vishet du fått av Gud utse domare och lagkloka som ska skipa rätt bland allt folket i landet på andra sidan floden, alla dem som känner din Guds påbud. Om någon inte känner dem ska ni lära honom dem.
Och jag samlade dem tillsammans till floden som rinner till Ahava. Där stannade vi i tre dagar och jag granskade folket och prästerna men kunde inte finna någon levit där. [Esra nämner 1 513 män, troligtvis över 5 000 tillsammans med kvinnor och barn.]
Sedan utlyste jag där en fasta vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss själva inför vår Gud (Elohim) för att söka hos honom en rak väg för oss och för våra små och för alla våra ägodelar.
Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att gå till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen.
Och de överlämnade kungens uppdrag till kungens satraper och till guvernörerna på andra sidan floden, och de gynnade folket och Guds (Elohims) hus.
Nehemja (3)
Jag sade till kungen: "Om det behagar kungen, låt honom ge mig ett brev till ämbetsmännen på andra sidan Eufrat som gör det möjligt för mig att passera genom deras område till dess att jag ankommer Juda,
Sedan gick jag till ämbetsmännen på andra sidan floden (Eufrat) och gav dem kungens brev. Kungen hade även skickat med mig kaptener från armen och ryttare från kavalleriet.
Och bredvid dem reparerade Melatia, giboniten, och Jadon, meroniten, män från Givon och Mispa som lydde under ämbetsmännen på andra sidan floden (Eufrat).
Job (5)
Som vattnet försvinner ur en sjö (ett hav),
och en flod sinar och torkar ut,
Han ska inte få se (glädja sig att se porlande) bäckar,
inget flöde av honung och smör (tjock mjölk, kvarg, ostmassa).
de som rycktes bort (hebr. qamat) i förtid (ordagrant: det var inte deras tid)
när floden forsade på deras grundval?
[Kan också översättas: "när deras grund sveptes bort av floden".]
De stoppar upp vattenådrornas gråt,
de drar fram hemligheter
[dolda skatter] i ljuset.
Se, även om floden svämmar över (hastigt reser sig) är han inte orolig,
han är trygg även om Jordan[-floden] forsar fram mot hans gap.
Psaltaren (15)
För han har lagt dess grund i haven,
och inrättat den på oceanströmmarna (floderna). [Gud äger jorden, men människan har fått auktoritet att råda över den, se .]
Det finns en flod vars flöden ger glädje åt Guds (Elohims) stad,
den Högstes (Elions) heliga boning.
Han förvandlade havet till torr mark [],
de kunde ta sig över floden till fots [].
Där vi gladde oss i honom,
Han ska härska från hav till hav,
från floden till jordens ändar.
Du öppnade källor och bäckar.
Du torkade ut ständigt rinnande floder.
Han lät strömmar komma ur klippan
och lät vattnet rinna som floder.
Hon skickade ut sina grenar till havet [Medelhavet]
och sina skott till floden [Jordanfloden].
Jag ska lägga havet under hans hand,
floderna under hans högra hand.
[Havet och floderna syftar antagligen på fiender, se , men kan också syfta på Medelhavet och floden Eufrat med dess bifloder.]
Forsarna (strömmar, vågorna) reser (höjer) sig, Herre (Jahve),
forsarna reser sig högt,
forsarna reser sig dånande (slår in som vågor med full kraft). [Ordet för fors har grundbetydelsen "att flöda", det används för att beskriva floder som Eufrat och Jordan. På samma sätt som havet symboliskt beskriver folk och nationer, se ; , , kan floder syfta på folk och nationer i rörelse, se . Havet står också för kaos och oordning, se ; .]
Låt floderna klappa sina händer,
låt bergen jubla (höja gälla triumferande jubelrop) tillsammans
Han öppnade klippan och vatten forsade ut,
det rann en flod på en torr plats. []
Han gjorde floder till öken
och vattenkällor till törstig mark.
Vid Babylons floder [under exilen], där satt vi och grät,
när vi kom ihåg Sion [tempelberget i Jerusalem].
Höga Visan (1)
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
Om en man erbjöd allt han ägde för att köpa kärleken,
skulle hans erbjudande bli helt föraktat.
[Sann kärlek kan inte köpas.]
Jesaja (21)
På den dagen ska Herren (Adonaj) raka, med en rakhyvel från andra sidan floden, med kungen från Assyrien, huvudet och håret på benen och även klippa av skägget.
därför (ska ni) se hur Herren (Adonaj) kommer över dem
med vatten – mäktigt och starkt – som från floden [Eufrat när svämmar över på våren],
nämligen Assyriens kung och all hans härlighet [],
och han ska översvämma alla kanaler
och gå över alla flodbankar. [Den assyriske kungens armé liknas vid vattenmassor. Genom hela Bibeln används hav och vatten som symboler på folk, människomassor, länder och språk, se ; .]
Herren (Jahve) ska torka upp viken till Egyptens hav och skaka sin hand över floden med sin glödheta vind, han ska slå den (så att den splittras) i sju strömmar så att människor kan vandra över torrskodda.
Du land med surrande vingar,
som ligger bortom (på andra sidan) Kushs floder [söder om nuvarande Etiopien och Sudan],
som sänder ambassadörer över havet,
även papyrusbåtar på vattnen. Gå ni snabbfotade budbärare
till ett land som är högrest och med blank hud,
till ett fruktansvärt folk (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet) från begynnelsen till idag,
ett land som är kraftigt och trampar ner, vars land delas av floderna.
På den tiden ska en hyllningsgärd bäras fram till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
från ett folk som är högrest och med blank hud,
och från ett folk fruktansvärt från begynnelsen till idag (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet),
ett land som är kraftigt och trampar ner,
vars land delas av floderna,
till platsen för Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn, berget Sion (tempelplatsen i Jerusalem).
Och vattnet ska sina i havet
och floderna ska torka ut.
Och floderna ska bli stinkande,
Egyptens (hebr. – singular) strömmar ska bli små och torka upp,
vassen och säven ska vissna,
Och det ska ske den dagen att Herren
(Jahve) ska slå tillbaka
(stoppa, hindra) strömmen
(flödet) från
floden till
Egyptens bäck och ni ska samlas en och en, ni Israels söner.
Där ska Herren (Jahve) vara med oss i majestät,
på en plats med breda floder och strömmar,
där ska inga galärer med åror komma,
inte heller ska stora skepp dra förbi.
Jag ska öppna floder på de kala höjderna
och källsprång mitt i dalarna.
Jag ska göra vildmarken till en vattenrik sjö
och det torra landet till vattenkällor.
Jag ska omintetgöra bergen och kullarna
och torka upp alla deras örter
och jag ska torrlägga floderna (bokstavligt göra dem till öar, torrt land)
och jag ska torka ut sjöarna (vattensamlingarna).
När du korsar (går) genom (ordagrant: igenom i) vattnen är jag med dig,
och strömmarna dränker dig inte [ska inte överskölja eller föra bort dig].
När du går genom eld bränner den dig inte (ska du inte bli svedd),
och flamman antänder dig inte (ska inte förtära/bränna/skada dig). [Versen inleds med konjunktionen ki som översätts eftersom, för eller när. I denna vers fungerar ki som en bekräftelse på att du kan gå igenom svårigheter just därför att han är med. Det första exemplet med vatten och strömmar innebär att man korsar eller passerar genom ett vadställe eller en liknande övergång. Här kan läsaren associera till hur israeliterna korsade Röda havet och Jordanfloden (; ). Det sista exemplet uppfyllde Daniels tre vänner bokstavligen (), men profetian har utan tvekan också en bredare betydelse om Guds beskydd i svåra omständigheter. Frågan är inte om vi möter dem utan när. Se även ; .]
Se, jag gör [håller på att göra] något nytt []!
Redan nu växer det fram [spirar som en planta] – märker ni det inte (skulle ni inte vara intimt förtrogna med det)?
Ja, jag ska göra en väg i vildmarken [; ],
strömmar (floder) i öknen.
Markens djur ska ära mig,
schakaler och struts,
för jag utgjuter (ger) vatten i vildmarken
– strömmar (floder) i öknen för att ge mitt utvalda folk att dricka. []
Som säger till djupen: "Torka upp och jag ska torka upp dina floder."
Ta kvarnstenarna och mal mjöl,
ta av din slöja [kan syfta på status som gift, se eller symbol på rikedom, se ],
riva av (lyft upp) kjolen, blotta benet,
vada genom floderna [de med välstånd hade bärare som bar dem över vadställena].
O, att du ville lyssna till mina befallningar!
Då skulle din frid (fullständiga harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
vara som en flod [rikligt och överflödande, se även ]
och din rättfärdighet som havets vågor (som väller in mot stranden oavbrutet).
Varför, när jag kom, fanns där ingen människa?
Varför, när jag kallade, var det ingen som svarade?
Är min hand avkortad så att den inte kan återlösa []?
Eller har jag ingen kraft att befria?
Se, med min tillrättavisning torkar jag ut havet [],
jag förvandlar floderna till öken [],
deras fiskar blir strandsatta
eftersom där inte finns något vatten och de dör av törst.
Så ska de frukta (vörda) Herrens (Jahves) namn från väster,
och hans härlighets tyngd från solens uppgång (öster).
Han ska komma som en flod av ångest (ordagrant: trång passage)
som drivs fram av Herrens (Jahves) Ande.
För så säger Herren (Jahve): "Se, jag är redo att låta frid (shalom – framgång, lycka och all slags välsignelse, hälsa och välstånd)
komma över henne [Jerusalem] som en översvämmande flod,
och folkens rikedom (ära, härlighet) som en forsande ström.
[En flodfåra som svämmar över.]
Då ska ni få dia,
bli burna på höften (sidan)
och bli gungade på knäet (leka och skratta – känna en sprudlande glädje).
Jeremia (6)
Och vad har du nu att göra på vägen till Egypten,
att dricka Shihors vatten [en gren av Nilens vatten]?
Eller vad har du att göra på vägen till Assyrien,
att dricka flodens [Eufrats] vatten?
Till Egypten. Över farao Nechos, Egyptens kungs armé, som är vid floden Eufrat i Karkemish, som Nebukadnessar, Babels kung slog i Jehojaqims, Joshijahos son, Juda kungs fjärde år.
De snabba kan inte fly bort,
de mäktiga kan inte undkomma,
i norr vid floden Eufrat
har de snubblat och fallit.
Vem är detta likt Nilen som reser sig,
som floden vars vatten virvlar runt?
Egypten är lik Nilen som reser sig
och lik floden vars vatten virvlar runt
och han säger: "Jag ska stiga upp, jag ska täcka jorden,
jag ska fördärva staden och dess invånare."
Och den dagen ska Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot)
ha en hämndens dag då han hämnas sina motståndare,
och svärdet ska sluka och bli mätt
och ska bli drucket med deras blod,
för Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot) slaktar i landet
i norr vid floden Eufrat.
Hesekiel (13)
[Årtalen i Hesekiels bok utgår från Jojachins fångenskap och exil år 597 f.Kr. (; ). är strukturerade parallellism och en kiasm som rör sig inåt från år till månad och centralt den dag då Hesekiel fick se syner.] Och det hände i det 30:e året [i Hesekiels liv]
i den 4:e [månaden]
på den 5:e [dagen] i månaden,
när jag [Hesekiel] var bland fångarna vid floden Kevar,
att himlarna öppnade sig och jag såg syner från Gud (Elohim).
Då kom (ordagrant: "kommande kom") Herrens (Jahves) ord till prästen Hesekiel, Bozis son, i kaldéernas land [Babylon] vid floden Kevar, och Herrens (Jahves) hand [kraft, se ; ] var över honom på den platsen. [Kevar var en förgrening av floden Eufrat, söder om Babylon.] [Detta är den andra exilen och bokens författare Hesekiel är en av dem som också förs bort. Han var då 25 år. Här i bokens inledning har det nu gått 5 år sedan dess och han är 30 år. I den första exilen (605 f.Kr.) fördes en mindre grupp bort, bl.a. Daniel. Då regerade Jehojaqim i Juda, se . Nu regerar hans son Jehojachin (samma namn, men med "n" på slutet istället för "m") här i Hesekiel är stavningen av Jehojachin det snarlika Jojachin.
Hesekiel var (som även Jeremia) av prästerlig släkt och ättling till Levi. Hans far Buzi nämns inte någon annanstans, ev kan det finnas någon koppling med landet Boz (, ). Hade Hesekiel inte förts bort från Jerusalem skulle han börjat tjänstgöra som präst i templet när han fyllde 30 år (). Istället kallar Herren honom nu till en profet (). Frasen "kom Herrens ord" används 50 ggr i boken.]
Och jag kom till dem av fångarna i Tel-Aviv [i dåtidens Babylon] som bodde vid floden Kevar och jag satte mig där de satt och förblev där, förfärad ibland dem i sju dagar [tiden för sorg, se ; ; ; även tiden för prästinvigningen, se ]. [Tel-Aviv i denna vers ligger i dåtidens Babylon och ska inte blandas ihop med dagens moderna Tel-Aviv vid Medelhavet. De judiska fångarna bodde vid floden Kevar nära Nippur, se . Namnet har en anknytning till det akkadiska uttrycket som betyder "högen/avlagringarna från den stora floden". Ordet tel är en term för en höjd som uppstått genom upprepad bosättning. Det kan härröra till en gamal bosättning som judarna blev satta att bygga upp igen. På hebreiska är grundbetydelsen av aviv stadiet i kornets utveckling då öronen blir gröna och börjar mogna. Månaden Aviv är den vårmånad då kornet når detta steg, se ; . I nämns en bördig dal, så namnet kan ha kopplingar till skörd. I modern hebreiska betyder aviv vår. Den moderna staden Tel-Aviv som grundades 1909 fick namnet efter detta ortnamn i dåtidens Babylon och har betydelsen "vårens kulle".]
Och jag steg upp och gick ut på slätten, och se, Herrens (Jahves) härlighet [hans närvaro manifesterad] stod där som härligheten som jag såg vid floden (kanalen) Kevar [], och jag föll ner på mitt ansikte.
Och keruberna höjde sig, detta är de levande varelserna som jag såg vid floden Kevar.
Detta är de levande varelserna som jag såg under Israels Gud (Elohim) vid floden Kevar, och jag visste att de var keruber.
Och det som liknade deras ansikten var de ansikten som jag såg vid floden Kevar, deras utseende och de själva, de gick var och en rakt fram.
Vattnen gör det stort,
djupen låter det växa,
hennes floder
rinner runt om hennes plantering
och hon skickar ut sina diken (bevattningskanaler)
till fältets alla träd.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): På den dagen när han går ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) ska jag låta djupen sörja och täcka sig själv för honom, och jag ska hålla tillbaka dess floder och stora vatten ska stå, och jag ska låta Libanon sörja för honom och alla fältets träd bli bleka för honom.
Människobarn, ta upp en klagosång över farao, Egyptens kung, och säg till honom:
Du har liknat dig själv vid ett ungt folkens lejon [],
fast du är som en drake (krokodil) i havet
och du väller fram med dina floder
och smutsar ner (gör lera av) vattnen med dina fötter
och fördärvar deras floder.
Därefter ska jag låta deras vatten komma till ro
och låta deras floder rinna som olja (flyta fram makligt) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Den syn jag då såg var lik den jag såg när jag kom för att fördärva staden. Det var en syn lik den jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte.
Daniel (2)
En flod av eld strömmade ut,
från hans närvaro.
Tusen gånger tusen tjänade honom,
och tiotusen gånger tiotusen stod redo att tjäna honom.
Han satte sig ner för att döma,
och böcker öppnades.
På den tjugofjärde dagen i första månaden [Nisan, som infaller i mars/april, vid påskhögtiden] var jag vid stranden av den stora floden Tigris. [Floden Eufrat rann genom staden Babylon. Parallellt öster om den rinner floden Tigris i nuvarande Irak.]
Jona (1)
För du slungade mig från djupen
till havens hjärta
och floderna omringade mig,
alla dina vågor och dina böljor
passerade över mig.
Mika (1)
Det ska komma en dag när de ska komma till dig
från Ashur, också till Egyptens städer
och från Egypten ända till floden
och från hav till hav och från berg till berg.
Nahum (2)
Han tillrättavisar havet och gör det torrt [; ; ]
och torkar upp alla floder.
ד – Dalet
Han tynar bort (hebr. dollu) Bashan [Golanhöjderna] och [bergskedjan] Karmel
och Libanons blommor torkar bort. [Vissa manuskript har vissnar (hebr. umlal) i båda raderna, medan några har "tynar bort" (hebr. dollu) som börjar på Dalet.]
Flodernas portar har blivit öppnade
och palatset är upplöst (har smält bort, är förtärt, fördärvat).
Habackuk (3)
Herre (Jahve) är din vrede (vänd) mot floder?
Är din ilska upptänd mot floderna
eller din vrede mot havet?
Eftersom du rider på dina hästar,
dina vagnar med frälsning (räddning)?
Din båge är helt naken,
ederna är dina ords stav. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Du klyver jorden med floder.
Sefanja (1)
Ända från andra sidan floderna i Kush [nuvarande Etiopien och Sudan],
ska de som ber till mig komma med offer till mig [i stället för till Baal eller Milkom/Molok].
Sakarja (1)
Jag ska ta bort (förgöra) alla stridsfordon från Efraim
[den största av Israels norra stammar, syftar ofta på hela landet Israel],
och stridshästar från Jerusalem,
och pilbågar (stridsvapen) ska utrotas (helt försvinna).
Sedan ska han tala frid (fred, hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden) för hednafolken.
Hans välde ska sträcka sig från hav till hav [Medelhavet till Döda havet],
och från floden [Eufrat] till jordens ändar. [Han ska regera över hela världen.]
flod
